Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

1

Nr 166.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående anslag
till anordnande av nya lokaler åt yrkesskolan vid
vanföreanstalten i Hälsingborg; given Stockholms
slott den 8 mars 1940.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de
förslag, örn vilkas avlåtande föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 mars 1940.

Närvarand e:

Statsministern Hånsson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigfors, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

I skrivelse den 23 november 1939 har föreningen för bistånd åt vanföra i
Skåne gjort framställning om statsbidrag till anordnande av nya lokaler för
yrkesskolan vid vanföreanstalten i Hälsingborg. Föreningen har därvid inledningsvis
anfört bland annat följande.

Föreningen, som åtagit sig den statliga vanförevården icke blott inom Skåne
utan jämväl i Blekinge, Kronobergs län samt delar av Hallands, Jönköpings
och Kalmar län, ägde och dreve vanföreanstalten i Hälsingborg. För åstadkommande
av erforderliga byggnader med tomter hade föreningen med anBihang
till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 166. sso do

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

litande av egna, donerade eller insamlade medel offrat 1,145,961 kronor, varjämte
staten bidragit med 157,765 kronor. Därutöver hade 1936 års riksdag
beviljat ett anslag av 75,000 kronor för inköp av en intill vanföreanstalten
gränsande fastighet, tillhörig det s. k. barnsjukhuset, för vilket sjukhus nybyggnad
skulle uppföras å annan plats i staden. Samtliga för vanföreanstalten
erforderliga inventarier, arbetsmaskiner och dylikt hade anskaffats för föreningens
egna medel, örn än sedan ett par år avskrivning efter vissa grunder
påförts driften.

Så gott som alla anstaltens avdelningar arbetade för närvarande i för trånga
samt delvis olämpliga lokaler. I avsikt att råda bot härpå hade föreningen
i skilda skrivelser till Kungl. Majit, den senaste av den 2 september 1937,
framlagt förslag till anstaltens om- och tillbyggnad enligt fyra olika alternativ.
Det sista av dessa alternativ (Alt. IV), vilket bland annat innefattade en tillbyggnad
för nya verkstadslokaler åt yrkesskolan, hade av vederbörande granskningsmyndighet
tillstyrkts men hade ännu icke föranlett proposition till riksdagen.
Orsaken härtill vore att söka däri, att förenämnda barnsjukhus, å vars
tomt tillbyggnaden i huvudsak skulle ligga, icke påbörjat sitt nybygge inom
beräknad tid, med påföljd att dess tomt ej blivit disponibel. I själva verket
hade detta bygge fortfarande icke påbörjats, varför, även örn så skedde redan
innevarande vinter och föreningen vore i stånd att därefter utan dröjsmål
omedelbart igångsätta den planerade tillbyggnaden för yrkesskolan på den
avröjda tomten, denna icke kunde beräknas vara färdig att tagas i bruk förrän
hösten 1942 eller vårterminens början 1943. Allt detta gällde under förutsättning,
att icke krigs- och krisförhållanden lade hinder i vägen för ettdera
bygget. I motsatt fall bleve lösningen av föreningens brännande lokalfrågor
förvisad till en oviss framtid.

Med anledning härav hade föreningen sökt anskaffa andra lokaler åt anstaltens
yrkesskola, genom vilkens bortflyttning en i högsta grad nödvändig
utrymmesökning kunde beredas anstaltens ortopediska bandageri och skomakeri.
Det måste uttryckligen framhållas, att alla föreningens lokalbehov
icke bleve tillgodosedda genom en sådan anordning, utan att ett antal frågor
även därefter kvarstode olösta. Som emellertid ifrågavarande lokaler icke
lämpligen kunde förläggas utanför anstalten, måste med dithörande spörsmåls
lösning anstå till dess barnsjukhustomten bleve disponibel.

Till belysande av de nuvarande yrkesskolelokalernas olämplighet framhåller
föreningen i huvudsak följande.

Yrkesskolans manliga avdelning vore fördelad på fem olika byggnader,
av vilka två vore privata. Denna spridda förläggning försvårade såväl arbetets
tillsyn och ledning som den nödiga kontakten med verkstadskontor!; och
och verkstäderna emellan. I detta hänseende kunde erinras örn tillverkningen
av möbler, vilken hade att passera snickare-, målare- och tapetserareverkstäderna,
som vore inrymda i var sin byggnad.

Vidare vore alla verkstäder utom en belägna i källarlokaler, varav fyra
måste betecknas såsom olämpliga. Alla verkstäder utom två hade otillräckligt
utrymme, som icke medgåve elevantalets utökning vid behov. En erforderlig
modernisering med arbetsmaskiner av olika slag hade av samma anledning
icke kunnat verkställas.

För upptagande av nya yrken saknades varje utrymme, såvida icke ytterligare
lokaler förhyrdes utom anstalten. Därigenom komme emellertid splittringen
och därmed förenade svårigheter att ytterligare skärpas. Bland önskvärda
yrken, lämpliga för vanföra, kunde nämnas det mekaniska eller finmekaniska
samt sprutlackering såsom komplement till måleriet.

Kungl. Majus proposition nr 166.

3

Härefter fortsätter föreningen:

Av dessa anledningar hade föreningen intresserat sig för en i närheten av
anstalten belägen fabriksfastighet, vars ägare, Svenska band- och snörmakerifabriks
aktiebolaget, den 1 oktober 1939 upphört med driften. Fastigheten
vore belägen i kvarteret Sparven niis 1—4 och 9, med adress Hebsackersgatan
4. Endast ett kvarter skilde kvarteret Sparven från anstaltens huvudbyggnad.
Tomtarealen utgjorde 3,456 kvadratmeter och två av tomterna, uris
1 och 9, som vore obebyggda, lämnade utrymme för eleverna under deras
raster. Bebyggelsen omfattade dels en kontorsbyggnad i två våningar åt
Hebsackersgatan och dels en fabriksbyggnad i en våning med takljus samt
källare under cirka hälften av golvytan. Kontorsbyggnaden, som mätte en
sammanlagd golvyta örn 215 kvadratmeter, avsåges inrymma verkstadskontor,
lärarerum, utställningsrum, lokaler för aftonskola samt vaktmästarebostad
m. m. Fabrikslokalen, som skulle inrymma verkstäderna, mätte en golvyta av
1,233 kvadratmeter (mot 1,183 kvadratmeter enligt alternativ IV). Källaren
mätte en golvyta av 690 kvadratmeter och tänktes inrymma förråd, toaletter,
frukostrum m. m., därvid anmärkas borde, att golvet delvis läge obetydligt
under markytan. Utrymmet borde således vara tillräckligt även i betraktande
av de korridorer samt mellanväggar .sorn måste anbringas.

En jämförelse beträffande verkstadsfrågans lösning enligt förenämnda
alternativ IV och nu föreliggande förslag gåve vid handen, bland annat, att
tomtarealen enligt alternativ IV, trots inköp av barnsj ukhusets mark, bleve fullbebyggd,
varigenom ett för stort antal vanföra hopades på ett för litet utrymme,
särskilt vid raster och fritid. Vidare medförde alternativ IV olägenheter
och onödiga transporter genom att verkstäderna komme att ligga i fyra
våningar över varandra. Härjämte måste beaktas, att en verkstad enligt alternativ
IV icke kunde bliva disponibel förrän 1943 och måhända ännu senare,
under det att de nya lokalerna enligt nu föreliggande förslag, örn allt ginge
enligt önskan, kunde tagas i bruk redan vid början av höstterminen 1940,
vilket innebure en oskattbar fördel. Samma fördel ernåddes jämväl för bandageriet
efter omflyttning till de lediga verkstadslokalerna. Å andra sidan kunde
det invändas, att yrkesskolans flyttning till bandfabriken skulle medföra, att
eleverna finge för lång väg till och från sitt arbete. Härtill kunde dock genmälas,
att avståndet från manliga elevhemmet, Tageborg, till bandfabriken utgjorde
cirka 400 meter mot 160 meter till verkstaden enligt alternativ IV, där
även 1—3 trappor tillkomme. Skillnaden vore således överkomlig. Föreningen
ansåge sig också böra framhålla, att dessa ofrivilliga promenader, särskilt vid
ogynnsamt väder, bleve de enda tillfällena till motion i friska luften för

eleverna. .

Sedan bandfabriken besiktigats av en representant för medicinalstyrelsen
och av denne befunnits lämplig för det avsedda ändamålet, hade underhandlingar
inletts med ägaren, vilka resulterat i en preliminär överenskommelse
örn ett pris av 210,000 kronor. För att erhålla en jämförelse hade föreningen
låtit värdera fastigheten genom den byggmästare, som av staden plägade anlitas
i liknande fall, och hade denne uppskattat värdet till 205,000 kronor.
Taxeringsvärdet uppginge till 200,000 kronor, varav 35,000 kronor belöpte å
tomten och 165,000 kronor å byggnaden. Föreningen hade vidare genom arkitekten
G. W. Widmark låtit verkställa fullständig plan och kostnadsförslag för
bandfabrikens inredning till lokaler åt yrkesskolan. Resultatet härav hade av
denne framlagts i en skrivelse den 16 november 1939 mod tillhörande kostnadsberäkningar
och ritningar. Kostnaderna hade däri beräknats sålunda:

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Byggnadsarbeten ............................................................ kronor 66,462

Planeringar och inhägnader ............................................. » 10,000

Målningsarbeten ............................................................ >, 16000

Värmeledning och sanitära installationer ........................... » 36!ö00

Elektriska anläggningar ................................................... » 25^200

Ventilationsanordningar ................................................... ;> 3 000

Arkitekt-, konstruktörs- och kontrollantarvoden .................. » 8,000

Oförutsett, 10 procent å kostnaderna ................................. » 16''öl6

Summa kronor 181,678

Dessa kostnader hade beräknats efter augusti månads priser, vartill alltså
borde läggas den fördyring, som kunde tänkas hava uppstått vid tidpunkten
för arbetets utförande. Därest ett sådant belopp redan nu måste preciseras,
kunde man endast utgå från den för dagen rådande prisstegringen, vilken
torde ligga omkring 15 procent. Alternativt skulle i så fall byggnadskostnaderna
kunna angivas till (181,678 kronor + 27,252 kronor) 208,930 kronor.

Föreningen har vidare berört frågan örn de nya lokalernas förseende med
maskinell utrustning. Föreningen yttrar därutinnan:

För en modern yrkesskola fordrades arbetsmaskiner av olika slag, för vilka
plats i de nuvarande lokalerna icke kunnat beredas. Föreningen hade därför
genom civilingenjör Arvid Nilssons ingen]örsbyrå i Hälsingborg låtit uppgöra
kostnadsberäkning för en kompletterande maskinell utrustning, vilken slutade
på en summa av 33,150 kronor. I denna inginge maskiner jämväl för en ny
utbildningsgren, mekanisk verkstad, med 22,300 kronor samt för utrustning för
sprutlackering med 1,050 kronor eller alltså med tillhopa 23,350 kronor. Alternativt
kunde dessa yrken tills vidare uteslutas, varefter återstode 9,800 kronor.
Tidigare hade föreningen själv bekostat anskaffning av samtliga inventarier
och vore beredd att i nödfall göra så även nu. Föreningen önskade dock
framhålla, att vid nybyggnaden av vanföreanstalten i Stockholm staten bekostat
inventarier för klinik och bandageri till hela beloppet samt för anstalten
i övrigt till halva beloppet. Örn denna anordning finge betraktas såsom fastslagen,
skulle alltså på statens andel för anskaffning av arbetsmaskiner åt
yrkesskolan belöpa 16,575 kronor eller alternativt 4,900 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts har föreningen anhållit, att
Kungl. Majit måtte av 1940 års riksdag äska följande belopp, nämligen för
inköp av bandfabriken i Hälsingborg 210,000 kronor, för inredning av densamma
till yrkesskola 181,678 kronor samt för anskaffning av arbetsmaskiner
16,575 kronor, eller alltså tillhopa 408,253 kronor. Alternativt kunde detta belopp
med hänsyn till byggnadskostnadernas fördyring höjas med 27,252 kronor
till 435,405 kronor.

Byggnadsstyrelsen har i utlåtande den 16 januari 1940 yttrat bland annat:

I betraktande av att fastighetens taxeringsvärde år 1929 utgjorde 200,000
kronor, hade byggnadsstyrelsen intet att erinra mot den uppgivna köpeskillingen
210,000 kronor, varav 45,000 kronor belöpte å markvärdet, och 165,000
kronor å en befintlig fabriksbyggnad. Ombyggnadskostnaderna syntes däremot
knappt beräknade. Styrelsen kunde dock icke med bestämdhet uttala sig
härom utan föregående besiktning av byggnaden. Den sammanlagda kostnaden
för inköp och ombyggnad av fabriksbyggnaden (165,000 + 181,678
kronor) 347,000 kronor, som motsvarade ett belopp av 40 kronor per kubikmeter
byggnadsmassa, syntes väl hög i betraktande av att uppförandet av en
nybyggnad med samma byggnadsvolym och beskaffenhet kunde beräknas

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

draga en kostnad, som blott med 10 procent överstege inköps- och ombyggnadskostnaderna
av fabriksbyggnaden. Det för anskaffning av arbetsmaskiner
upptagna beloppet av 16,575 kronor undandroge sig byggnadsstyrelsens bedömande.

Med hänsyn till anförda omständigheter ställde sig byggnadsstyrelsen tveksam
beträffande lämpligheten av inköp och ombyggnad av ifrågavarande
fastighet. Dessutom ville styrelsen framhålla, att jämlikt § 117 i byggnadsstadgan
den 20 november 1931 en ombyggnad av i förslaget avsedd omfattning
vore att hänföra till nybyggnad och på den grund måste anses stå i strid med
för kvarteret den 6 oktober 1938 fastställd stadsplan jämte tillhörande byggnadsbestämmelser,
i vad dessa avsåge gårdsöverbyggnad.

Föreningen har i skrivelse den 6 februari 1940 bemött de av byggnadsstyrelsen
gjorda erinringarna och därvid anfört bland annat:

Byggnadsstyrelsens uppskattning, att kostnaderna för inköp och ombyggnad
av bandfabriken motsvarade 40 kronor per kubikmeter, stämde icke med
den beräkning över kubikinnehållet, som föreningen låtit verkställa. Skillnaden
berodde synbarligen därpå, att topparna mellan sågtakens ränndalar icke
av byggnadsstyrelsen medräknats. Då föreningen i sitt förslag i flera fall utnyttjat
dessa utrymmen för anbringande av läktare, förrådsrum m. m., kunde
desamma ej betecknas såsom döda eller onyttiga. Bortsett härifrån syntes
föreningen den skillnad på 10 procent eller cirka 35,000 kronor till favör för
ombyggnaden, som framkomme ur byggnadsstyrelsens beräkningar, icke vara
alldeles betydelselös. Den fortgående fördyringen inverkade nämligen icke på
den redan befintliga byggnaden utan endast på ombyggnads- respektive nybyggnadskostnaden.
Örn fördyringen vid den tidpunkt, då bygget kunde
komma att igångsättas, antoges uppgå till 20 procent, kunde skillnaden beräknas
uppgå till omkring 74,000 kronor, vilket visade, att merkostnaden för
en nybyggnad ej bleve obetydlig.

Härjämte måste beaktas, att vanföreanstalten för sin drift icke vore betjänt
med yrkesskolelokaler, som vore belägna på något nämnvärt avstånd från anstaltens
huvudbyggnad, och ej heller på plats, som medförde att de vanföra
upprepade gånger dagligen måste passera över gator med starkare trafik. Dessa
omständigheter inskränkte högst betydligt valfriheten i fråga örn tomt för
yrkesskolans placering, under det att bandfabriken uppfyllde de anspråk, som
i dessa avseenden måste uppställas.

Frågan örn tillstånd till inredningens utförande hade till en början icke
beaktats, då någon annan utvändig förändring än uppsnyggning icke avsetts
förekomma. Någon invändning från grannarna borde således icke vara att
befara. Stadsplanebestämmelserna medgåve inredning av samlingssalar, garage
och lokaler för hantverk samt under vissa villkor även av mindre industriell
verksamhet. Det måste obetingat kunna hävdas, att en yrkesskolas verkstadslokaler
för utbildning i hantverk vore att hänföra till de sålunda angivna
kategorierna. Det enda hindret skulle alltså vara att söka i de relativt höga
kostnaderna, på grund av vilka ifrågavarande arbeten jämlikt gällande bestämmelser
formellt vore att hänföra under rubriken ombyggnad, medan de
i själva verket avsåge inredning. Att de beräknade kostnaderna blivit så höga
som skett berodde dels på av brandchefen påfordrade anordningar och dels på
att samtliga belysnings-, värmelednings- och sanitära m. fl. anläggningar måste
helt nyanskaffas.

Med stöd av det anförda har föreningen vidhållit sin ansökan.

Medicinalstyrelsen har i skrivelse den 14 februari 1940 tillstyrkt föreningens
framställning, varvid styrelsen anfört följande.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Departements chefen.

Styrelsen ansåge behov föreligga för anordnande av nya, tidsenliga lokaler
för vanföreanstaltens yrkesskola. Styrelsen hade ock funnit, att nyssberörda
fastighet borde efter utförande av de föreslagna inredningsarbetena kunna
bliva lämplig för ändamålet. Mot de av arkitekten Widmark utarbetade ritningarna
hade styrelsen icke något att erinra. Då föreningen icke syntes
disponera erforderliga medel för inköp av ifrågavarande fastighet och densammas
iordningställande, förordade styrelsen, att statsbidrag beviljades
nied styrkta kostnaderna dels för inköp av fastigheten, dock högst 210,000
kronor, dels ock för fastighetens inredning i huvudsaklig överensstämmelse
med nyssnämnda ritningar. Sistnämnda kostnader borde dock icke få överstiga
181,678 kronor jämte 15 procent därå eller 27,252 kronor, motsvarande
den beräknade merkostnaden för inredningsarbetena efter augusti månad 1939.
Statsbidraget för lokalernas inredning borde sålunda utgå med ett belopp av
högst (181,678 + 27,252) 208,930 kronor. Därjämte ansåge styrelsen sig böra
tillstyrka, att statsbidrag beviljades med hälften av styrkta kostnaderna för
anskaffande av erforderliga arbetsmaskiner till den nya yrkesskolan, dock
högst 16,575 kronor. Styrelsen funné nämligen det vara av stor betydelse, att
den maskinella utrustningen även komme att omfatta maskiner för en mekanisk
verkstad samt för måleriavdelningens förseende med utrustning för sprutlackering.

Enär Kungl. Majit den 15 december 1939 föreskrivit, att, så länge vid vanföreanstalterna
uppkomna driftunderskott täcktes med bidrag av statsmedel,
nämnda anstalter icke finge utan Kungl. Majis medgivande taga till anstalternas
förfogande stående medel i anspråk för nybyggnader och större nyanskaffningar
m. m., syntes det styrelsen önskvärt, att statsbidraget finge utbetalas
successivt, i den mån arbetena utförts eller inköp verkställts, ävensom att
medicinalstyrelsen erhölle bemyndigande att, då behov därav förelåge, förskottsvis
utanordna medel för ifrågavarande ändamål. Slutligen ansåge sig
styrelsen böra tillstyrka, att föreningen medgåves rätt att av till anstaltens
förfogande stående medel taga i anspråk det belopp, som utöver statsbidraget
erfordrades för anskaffande av arbetsmaskiner till den nya yrkeskolan enligt
den vid ansökningen fogade planen.

Frågan örn en utvidgning och modernisering av vanföreanstalten i Hälsingborg
har, såsom av det anförda framgår, varit aktuell sedan åtskilliga år,
ehuru den av skilda anledningar ännu icke erhållit sin lösning. Särskilt har
behovet av nya lokaler för anstaltens yrkesskola gjort sig kännbart. Tillfälle
har nu erbjudit sig att få detta behov tillgodosett för sig genom att för ändamålet
inköpa och inreda en i närheten av anstalten belägen fastighet, som
förut använts såsom band- och snörmakerifabrik. Såvitt handlingarna utvisa,
skulle en lösning av yrkesskolans lokalfråga enligt detta förslag innebära bestämda
fördelar framför ett tidigare, med alternativ IV betecknat förslag.
Icke minst viktigt härvid är den tidsvinst, som skulle uppstå genom ett godtagande
av det senast framlagda förslaget. I den situation, vari vi nu befinna
oss, är det uppenbarligen ur beredskapssynpunkt angeläget, att ökade möjligheter
till yrkesutbildning för invalider och vanföra utan ytterligare uppskov
komma till stånd. Jag vill i detta sammanhang även erinra örn den proposition
(nr 75), som den 16 februari 1940 avlåtits till riksdagen i syfte att bereda
vård i Sverige åt krigsinvalider från Finland. Bifalles denna, kommer behovet
av ökade utbildningsmöjligheter för vanföra att än mer aktualiseras. Med

7

Kungl. Maj-.ts proposition nr 166.

hänsyn härtill anser jag mig icke kunna underlåta att nu till prövning upptaga
frågan örn ordnandet av nya lokaler åt Hälsingborgsanstaltens yrkesskola i
anslutning till det senast framlagda förslaget. Jag utgår därvid från att de
nya lokalerna under en tid framåt böra kunna tagas i anspråk jämsides med
de gamla, därest behovet av utbildningsplatser skulle göra detta nödvändigt.

Av remissyttrandena framgår, att byggnadsstyrelsen ställt sig tveksam till
inköp och ombyggnad av ifrågavarande fastighet i betraktande av de relativt
höga kostnader, som enligt förslaget skulle vara förenade därmed. Frånsett
de erinringar häremot, som framförts av föreningen i dess senare skrivelse
och åtminstone delvis förefalla mig bärande, torde de av byggnadsstyrelsen
angivna betänkligheterna få vika med hänsyn till angelägenheten av att
snarast åvägabringa en ökad beredskap på förevarande område. I samband härmed
vill jag nämna, att chefen för kommunikationsdepartementet i dag ämnar
underställa Kungl. Majit en av föreningen gjord framställning örn dispens,
avseende att undanröja det hinder för inredningsarbetenas igångsättande, som
enligt vad byggnadsstyrelsen påpekat föreligger i gällande stadsplan för Hälsingborg
jämte därtill hörande bestämmelser. Under sådana förhållanden och
då någon erinran icke framställts mot de uppgjorda ritningarna i och för sig,
har jag ansett mig böra utgå från att en ombyggnad i huvudsaklig överensstämmelse
med föreningens framställning skall komma till stånd.

Som tidigare antytts hava ombyggnadskostnaderna — 181,678 kronor —
synts byggnadsstyrelsen knappt beräknade. I anslutning till medicinalstyrelsens
yttrande förordar jag därför, att för ändamålet avses ett belopp av i
runt tal 210,000 kronor. Lägges härtill det för fastighetens inköp äskade
beloppet eller 210,000 kronor, mot vilket intet synes vara att erinra, skulle
alltså medelsbehovet för fastighetens inköp och iordningställande kunna beräknas
till (210,000 + 210,000) 420,000 kronor. Ifrågavarande belopp torde
i dess helhet böra gäldas av statsmedel.

Yad åter angår den maskinella utrustningen, är det mera tveksamt, huruvida
staten bör lämna bidrag, helst som föreningen förklarat sig beredd att,
därest så påfordras, ensam bestrida kostnaderna härför. Med hänsyn till att
staten tidigare lämnat bidrag till motsvarande ändamål samt de nya yrkesskolelokalerna
kunna förväntas komma att åtminstone delvis tagas i anspråk
för finska krigsinvalider finner jag mig emellertid i likhet med medicinalstyrelsen
böra tillstyrka bifall till föreningens framställning i denna del. För
ändamålet torde alltså böra äskas ett belopp, motsvarande hälften av den
beräknade kostnaden, eller 16,575 kronor, vilket belopp lämpligen synes böra
avrundas nedåt till 16,500 kronor.

Sammanlagt torde sålunda böra äskas ett anslag av (420,000 + 16,500)
436,500 kronor. I betraktande av ärendets brådskande natur lärer beloppet böra
uppföras såsom reservationsanslag å tilläggsstat II till riksstaten för innevarande
budgetår.

Slutligen torde i anslutning till vad medicinalstyrelsen förordat medgivande
böra utverkas att utbetala ifrågavarande bidrag successivt i mån av inredningsarbetenas
utförande ävensom förskottsvis, då behov därav föreligger.

o Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

I. bemyndiga Kungl. Majit att bevilja föreningen för bistånd
åt vanföra i Skåne statsbidrag

dels för inköp av svenska band- och snörmakerifabriksaktiebolagets
fastighet nris 1—4 och 9 inom kvarteret Sparven i
Hälsingborg med högst 210,000 kronor,

dels för inredning i huvudsaklig överensstämmelse med i ärendet
ingivna ritningar av nya lokaler åt yrkesskolan i nyss angivna
fastighet med högst den verkliga kostnaden för inredningen,
dock högst 210,000 kronor,

dels och för anskaffande av arbetsmaskiner till samma lokaler
med högst hälften av den verkliga kostnaden för dessa maskiner,
dock högst 16,500 kronor;

II. medgiva, att för inredningen beviljat bidrag må utbetalas
successivt, i den mån inredningsarbetena utförts, ävensom förskottsvis,
då behov därav föreligger;

III. till Anordnande av lokaler m. m. för yrkesskolan vid
vanföreanstalten i Hälsingborg å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetaret 1939/40 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 436,500 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.