Kungl. Majlis proposition nr 165.
1
Nr 165.
Kungl. Maj:ts -proposition till riksdagen angående anvisande
av vissa anslag till det civila luftskyddet;
given Stockholms slott den 8 mars 1940.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj\t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 8 mars 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, frågan örn anvisande av
vissa anslag till det civila luftskyddet och anför därvid följande.
I. Inledning.
I skrivelse den 8 september 1939 hemställde luftslcyddsinspektionen örn
anvisande av vissa anslag för budgetåret 1940/41 för följande ändamål, nämligen
1) till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning, 2) till civilt luftskydd:
underhåll och kontroll av gasskyddsmateriel m. m., 3) till civilt luftskydd:
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 165.
584 40
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
alarmeringsanordningar, 4) till civilt luftskydd: statens luftskyddsskola och
5) till civilt luftskydd: bidrag till enskilda sammanslutningar för utbildning
av luftskyddspersonal m. m. I sin skrivelse erinrade luftskyddsinspektionen
tillika, att jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1939 chefen för
socialdepartementet tillkallat sakkunniga för verkställande av utredning beträffande
vissa frågor avseende det civila luftskyddet, därvid de sakkunniga
bland annat hade att undersöka frågan om grunderna för statsbidrag till
kommuner för anordnande av skyddsrum och därmed sammanhängande
spörsmål. I avvaktan på resultatet av de sakkunnigas utredning ansåg sig
inspektionen icke böra framlägga någon beräkning rörande anslaget för
nästa budgetår till civilt luftskydd: bidrag till kommuner för anordnande
av vissa skyddsrum.
Nyssnämnda sakkunniga, vilka antagit benämningen 1939 års luftslcyddsutredning,
avgåvo den 20 december 1939 betänkande med utredning och
förslag angående civilbefolkningens förseende med gasmasker samt inrättande
av skyddsrum för luftskyddsändamål (se statens off. utredn. 1939: 42).
Då utredningen i berörda anslagsfrågor vid tidpunkten för avlåtande av
1940 års statsverksproposition ännu icke var avslutad, kunde vid nämnda
tidpunkt definitiva förslag i dessa frågor icke framläggas för riksdagen. Anslagen
blevo därför i statsverkspropositionen allenast preliminärt beräknade,
därvid anslagen upptogos på sätt framgår av följande sammanställning.
Ändamål.
Belopp,
kronor.
Civilt luftskydd: gasskyddsutrustning, reservationsanslag .......... 2,000,000
Civilt luftskydd: underhåll och kontroll av gasskyddsmateriel m. m.,
förslagsanslag ........................................................ 200,000
Civilt luftskydd: statens luftskyddsskola, förslagsanslag............ 45,500
Civilt luftskydd: bidrag till enskilda sammanslutningar för utbildning
av luftskyddspersonal m. m................................... 200,000
Civilt luftskydd: bidrag till kommuner för anordnande av vissa
skyddsrum, reservationsanslag...................................... 1,000,000
Summa kronor 3,445,000
För civilt luftskydd: alarmeringsanordningar beräknades icke i statsverkspropositionen
något belopp.
Vid uppskattningen i nämnda proposition av medelsbehovet för nästa
budgetår hade hänsyn tagits dels till de anslag, som för vissa av här ifrågavarande
ändamål anvisats å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40,
dels ock till de anslag, som i proposition den 4 januari 1940, nr 2, för
dylika ändamål äskats å tilläggsstat II till riksstaten för nämnda bugetår.
Över 1939 års luftskyddsutrednings betänkande avgåvos utlåtanden av
luftskyddsinspektionen, chefen för försvarsstaben, försvarsväsendets kemiska
anstalt, medicinalstyrelsen, statskontoret, byggnadsstyrelsen, armé-, marinoch
flygförvaltningarna, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt överståt
-
3
Kungl. Majus proposition nr 165.
hållarämbetet och länsstyrelserna i länen. Vidare avgåvos yttranden över
betänkandet av stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg, Malmö, Borås, Gävle,
Sundsvall och Kalmar, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas
förbund, svenska landstingsförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, Stockholms
fastighetsägareförening, hyresgästernas riksförbund, hyresgästernas
sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a., Sveriges industriförbund,
svenska kommunaltekniska föreningen, föreningen Sveriges stadsarkitekter,
svenska arkitekters riksförbund och svenska teknologföreningen.
Vid yttranden av länsstyrelserna fogades i åtskilliga fall yttranden av
luftskyddschefer, försvarsassistenter, kommunala myndigheter, fastighetsägareföreningar
m. fl.
Omförmälda betänkande har föranlett framläggande för 1940 års riksdag
av ett flertal förslag. En närmare redogörelse härför kommer att lämnas i
det följande.
I skrivelse den 2 mars 1940 har luftsJcyddsinspeJctionen ingivit förnyad
framställning rörande anslagsbehovet för det civila luftskyddet. Inspektionen
anför däri inledningsvis, att det utrikespolitiska läget för Sveriges vidkommande
under den senaste tiden ytterligare skärpts och att angelägenheten
av att snarast möjligt vinna en god beredskap inom det civila luftskyddet
blivit alltmera påtaglig. I följd därav hade inspektionen vid sina överväganden
utgått från att de åtgärder, som till vinnande av en dylik beredskap
omedelbart kunde företagas, också borde komma till stånd. I följd
därav framlade inspektionen äskanden av större omfattning än tidigare skett.
Därjämte föresloge inspektionen anvisande av anslag såväl å tilläggsstat för
innevarande budgetår som ock å riksstaten för budgetåret 1940/41.
Jag anhåller nu att få till närmare prövning upptaga föreliggande frågor
om anslag till det civila luftskyddet, därvid jag kommer att var för sig behandla
varje särskild anslagsfråga.
II. Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning:.
Folkgasmasker.
Förslag till och beslut av 1939 års urtima riksdag m. m.
Under de senaste åren hava under rubriken civilt luftskydd: gasskyddsutrustning
anvisats reservationsanslag å betydande belopp. Den utrustning,
för vilken dessa anslag avsetts, har huvudsakligen utgjorts av dels gasmasker,
gas skydd skläd er och annan personlig utrustning för aktiv personal
inom det civila luftskyddets olika grenar, dels vissa behandlingsapparater
för hjälpplatser. Emellertid hava medel även anvisats för anskaffande av
vissa gasmasker av enklare typr avsedda för den icke aktiva civilbefolkningen,
s. k. folkgasmasker.
I proposition den 8 september 1939, nr 1, med förslag till tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1939/40 hemställde Kungl. Majit, att å sagda tillläggsstat
måtte till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning anvisas ett reserva
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
tionsanslag av 6,800,000 kronor, därav ett belopp av 840,000 kronor avsågs
för anskaffande av folkgasmasker.
I skrivelse den 4 oktober 1939, nr 6, anmälde 1939 års urtima riksdag,
att riksdagen anvisat omförmälda anslag. I skrivelsen anförde riksdagen
följande.
I det av Kungl. Majit äskade anslaget inginge bland annat en post å
840,000 kronor för en första beställning av folkgasmasker, d. v. s. skyddsmasker
av en mera enkel typ än den som användes exempelvis av luftskyddspersonalen.
Sistnämnda belopp, 840,000 kronor, hade beräknats med
utgångspunkt från ett förslag avseende anskaffande av 200,000 gasmasker
genom import till ett pris av 4 kronor 20 öre per styck. Sedan det emellertid
visat sig, att dessa i utlandet tillverkade gasmasker ej skulle bliva av
beskaffenhet, som kunde av luftskyddsinspektionen godkännas, hade i stället
planlagts en forcerad inhemsk tillverkning av folkgasmasker. Under förutsättning
av bindande första order på 500,000 folkgasmasker skulle det mellan
staten och de nya inhemska tillverkarna avtalade priset komma att uppgå
till cirka 5 kronor. Sammanlagda kostnaden för 500,000 masker kunde
alltså beräknas till cirka 2,500,000 kronor, av vilket belopp dock viss del
först skulle behöva framdeles av riksdagen anvisas.
Riksdagen hade funnit sig böra medgiva, att den sålunda planerade inhemska
beställningen av folkgasmasker ägde rum. Den medelsanvisning,
som till en början erfordrades, syntes kunna uppskattas till 840,000 kronor.
Spörsmålet örn det sätt på vilket gasmaskerna borde tillhandahållas
allmänheten hörde till de frågor, som 1989 års luftskyddsutredning hade
att överväga. Riksdagen förutsatte, att därvid jämväl uppmärksammades,
huruvida ej enskilda borde bidraga till kostnaden för sin gasmaskutrustning.
Det vore uppenbart, att på detta sätt utgifterna skulle nedbringas.
Sedan härefter luftskyddsinspektionen i skrivelse den 1 december 1939
hemställt örn bemyndigande för inspektionen att i enlighet med skrivelsen
bifogade förslag med tre svenska firmor sluta avtal örn tillverkning och
leverans av tillhopa 500,000 folkgasmasker lämnade Kungl. Majit genom
beslut den 8 december 1939 inspektionen det begärda bemyndigandet.
1939 års luftskyddsutredning.
Utredningen lämnade i sitt betänkande en närmare redogörelse beträffande
gasfaran och möjligheterna att skydda sig däremot. Utredningen
uttalade härefter, att utredningen funne det uppenbart, att i händelse av
krig en stor del av civilbefolkningen kunde bliva i behov av personlig gasskyddsutrustning,
men att av praktiska skäl vidlyftigare sådan utrustning
än gasmask icke kunde ifrågakomma. Utredningen förklarade, att det syntes
väl motiverat att genom statliga åtgärder underlätta civilbefolkningens förseende
med gasmasker.
Rörande sättet för anskaffande av folkgasmasker anförde utredningen,
att staten borde åtaga sig ansvaret för att gasmasker för civilbefolkningen
vid behov funnes tillgängliga inom landet, vilken fråga borde lösas
genom statsinköp hos enskilda svenska tillverkare. Utredningen erinrade
även, att Kungl. Majit med riksdagens begivande den 8 december 1939
uppdragit åt luftskyddsinspektionen att hos inhemska tillverkare beställa
Kungl. Majda proposition nr 165. 5
tillhopa 500,000 gasmasker för den i luftskyddet icke aktivt deltagande
civilbefolkningens behov.
Med avseende å behovet av folkgasmasker framlade utredningen ingående
beräkningar.
Utredningen erinrade till en början, att enligt 1 § av luftskyddskungörelsen
den 10 juni 1938 (nr 307) de orter, där mera omfattande planläggning
av luftskyddet anses böra äga rum, benämnas luftskyddsorter och med hänsyn
till faran för luftanfall indelas i klasser. Vidare erinrade utredningen,
att med stöd av nämnda författningsrum 342 särskilda områden av landet
klassificerats såsom luftskyddsorter, därvid dessa indelats i fyra klasser
— A, B, C och D — på sådant sätt, att de mest hotade områdena hänförts
till klass A, de något mindre utsatta till klass B o. s. v.
Utredningen utgick från att behov av gasmasker knappast komme att
förefinnas utanför luftskyddsorterna.
Vidare räknade utredningen med att även inom luftskyddsorterna behov
av gasmasker icke förelåge för en stor del av befolkningen. Sålunda hade
utredningen frånräknat 1) befolkningen inom de mindre tätt bebyggda delarna
av luftskyddsorterna, 2) barn under 7 års ålder, 3) den del av den
vuxna befolkningen, som kunde beräknas bortflytta i händelse av krig, samt
4) den del av befolkningen, som kunde antagas komma att tagas i anspråk
för krigstjänst eller aktiv luftskyddstjänst. Enligt utredningens kalkyler
skulle, därest den efter dessa avdrag återstående befolkningen i luftskyddsorterna
försåges med gasmasker, behöva anskaffas i runt tal 1,650,000 gasmasker,
därav för A-orterna 955,000, för B-orterna 340,000, för C-orterna
220,000 och för D-orterna 135,000.
Utredningen anförde vidare, att det syntes sannolikt, att gasanfall komme
att i första hand riktas mot sådana orter, där stora eller eljest betydelsefulla
verkningar kunde påräknas. Med hänsyn därtill hade utredningen
efter samråd med militär sakkunskap inom försvarsstaben kommit till den
uppfattningen, att man tills vidare kunde låta sig nöja med att anskaffa
gasmasker åt befolkningen i luftskyddsorter av A- och B-klass. I den mån
invånarna i landets övriga delar ansåge sig vara i behov av gasmasker,
syntes det enligt utredningen alltjämt få ankomma på dem själva att sörja
för anskaffningen därav.
Då enligt beräkningarna för A- och B-orternas del skulle erfordras i runt
tal 1,295,000 gasmasker, ansåg sig utredningen med hällsjön till behovet av
en viss marginal böra uppskatta det antal gasmasker, som borde anskaffas
genom statens försorg till minst 1,300,000 gasmasker.
Börande valet av gasmasktyp meddelade utredningen, att man bland
fackmän i Sverige uppdelade gasmaskerna i tre huvudtyper, nämligen A-typen,
B-typen och O-typen. Av dessa begagnades A-typen vid armén och av luftskyddspersonal
i allmänhet. B-typen vore av något enklare slag, men kunde
utan svårighet användas i mindre påfrestande luftskyddstjänst. C-typen åter
lämpade sig egentligen endast för personer, som icke hade speciella arbetsuppgifter
att fullgöra under gasanfall. Medan en gasmask av A-typ i regel
ti Kungl. Majlis proposition nr 165.
kostade 20 kronor oell en gasmask av B-typ 10 ä 15 kronor kunde en ur
skyddssynpunkt fullt effektiv och betryggande gasmask av C-typ tillverkas
för 5 a G kronor. Med hänsyn därtill och till vad utredningen under besök
vid försvarsväsendets kemiska anstalt inhämtat rörande C-gasmaskernas
resistenstid under olika förhållanden hade utredningen kommit till den uppfattningen,
att C-gasmaskerna mest lämpade sig för civilbefolkning i allmänhet.
Beträffande sättet för tillhandahållande av folkgasmasker åt allmänheten
anförde utredningen bland annat.
Aven örn själva anskaffningen av folkgasmasker ombesörjdes av staten,
vore därmed icke givet, att kostnaden för civilbefolkningens förseende med
gasmasker i dess helhet borde stanna å statsverket. Det syntes i princip
rimligt, att de enskilda själva finge bekosta sin gasskyddsutrustning. Vissa
svårigheter uppstode emellertid därvid. En av dessa bestode däri, att utgifterna
för ändamålet skulle bliva alltför betungande såväl för de obemedlade
som för ett flertal av de mindre bemedlade. Frågan i vad mån de
enskilda medborgarna kunde åläggas skyldighet att betala för sina gasmasker
sammanhängde med spörsmålet, huruvida gasmaskerna redan i fredstid
skulle tillhandahållas allmänheten eller örn de tillsvidare borde läggas
i förråd och utdelas först i händelse av krig. Med hänsyn till att gasmaskerna
vore relativt ömtåliga, varför man finge räkna med relativt kort
liållbarhetstid, därest de utlämnades till allmänheten, förklarade utredningen,
att det icke kunde anses tillrådligt med sådan utdelning under fredstid.
Utredningen förklarade sig vidare icke kunna förorda, att kostnaderna för
anskaffningen av folkgasmasker skulle täckas genom försäljning av anvisningar
eller eljest genom upptagande av personliga avgifter redan i fredstid.
Att i händelse av krig fordra betalning av dem, till vilka gasmasker då
skulle utdelas, vore icke heller tilltalande. Utredningen hade för sin del
icke funnit någon utväg, varigenom önskemålet, att de enskilda medborgarna
själva skulle bekosta sina gasmasker, kunde på lämpligt sätt tillgodoses.
Utredningen hade emellertid i möjligaste mån velat söka förekomma,
att kostnaderna för gasmaskanskaffningen drabbade andra än dem, vilkas
behov av gasskydd det gällde att tillgodose. I sådant syfte föresloge utredningen,
att nämnda kostnader fördelades mellan staten och de kommuner,
där folkgasmasker i händelse av krig borde utdelas. Därmed vunnes åtminstone
så mycket, att invånarna i de orter, för vilka gasmaskerna vore
avsedda, i sista hand finge bära en större andel av kostnaderna än befolkningen
i övrigt.
Sättet att förverkliga vad utredningen sålunda föreslagit torde vara, att
Kungl. Majit bemyndigades att, där Kungl. Majit funne nödigt, att invånarna
i viss ort vid luftanfall vore försedda med gasmasker, ålägga vederbörande
kommun att anskaffa folkgasmasker till det antal Kungl. Majit
bestämde. Kommun, som ålades dylik skyldighet, borde samtidigt beredas
möjlighet att tillhandla sig gasmaskerna av staten mot en ersättning, som
motsvarade viss del av kostnaderna för gasmaskernas anskaffande.
Efter övervägande av olika alternativ hade utredningen stannat för den uppfattningen,
att ersättningen borde utgöra hälften av sammanlagda inköps- och
förpackningskostnaden. Enligt vad utredningen inhämtat förefunnes rrtsikter
för att staten skulle kunna inköpa erforderligt antal lämpliga folkgasmasker
för ett pris av högst 5 kronor 75 öre per styck. Kostnaderna för gasmaskernas
förpackande på ett för långvarig lagring lämpat sätt beräknades uppgå till örn
kring 30 öre per gasmask. Utredningens förslag rörande fördelningen av kost
-
7
Kungl. Majus proposition nr 165.
naderna för folkgasmaskernas anskaffande skulle sålunda innebära, att kommunerna
finge vidkännas en utgift av högst 3 kronor för varje gasmask. Det
kunde nämnas, att denna utgift, under förutsättning att den täcktes genom
uttaxering under ett år, vid stickprov befunnits motsvara ett skattetryck av
lägst 7, högst 16 öre per inkomstskattekrona.
Enligt utredningens förslag skulle föreskrift örn rätt för Kungl. Maj:t att
i vissa fall ålägga kommun att anskaffa gasmasker intagas i 11 § luftskyddslagen,
som redan inneliölle åtskilliga bestämmelser örn kommuners och
enskildas skyldighet att under fredstid tåla eller vidtaga luftskyddsåtgärder.
Vidare framlade utredningen förslag till kungörelse örn försäljning av folkgasmasker
samt till viss med förevarande spörsmål sammanhängande ändring
i luftskyddskungörelsen. Beträffande innehållet i dessa författningsförslag
anförde utredningen följande.
Försäljningen syntes böra ombesörjas av luftskyddsinspektionen och gasmaskerna
torde bora levereras fraktfritt å de orter, för vilka de vore avsedda.
Betalning syntes i allmänhet böra erläggas inom ett år från det vederbörande
leverans blivit fullgjord. Under vissa omständigheter borde dock anstånd
med betalningen kunna medgivas ytterligare ett år. Slutligen torde det vara
lämpligt att skapa garanti för att icke kommunerna beredde sig ekonomiska
fördelar genom att taga betalt för gasmaskerna, för den händelse de måste
utdelas. Skulle sådant förekomma, borde vederbörande kommun kunna förpliktas
att till staten erlägga fullt pris för gasmaskerna.
Vad anginge sättet för folkgasmaskernas tillhandahållande åt allmänheten,
torde det böra ankomma på kommunerna att ombesörja gasmaskernas uppläggande
i lättillgängliga förråd. Några svårigheter därvid syntes ej behöva
möta, ty det beräknades, att ett utrymme av omkring 4 kubikmeter skulle
förslå för lagring av 1,000 gasmasker. Kostnaderna för gasmaskernas förvaring
syntes — i likhet med vad som gällde beträffande gasskyddsutrustning
för luftskyddspersonal — böra bestridas av kommunerna. Slutligen kunde
anmärkas, att det syntes böra tillkomma de lokala luftskyddsmyndigketerna
att upprätta planer för utdelning av gasmaskerna.
Börande kostnaderna för folkgasmaskernas anskaffande uttalade
sig utredningen på följande sätt.
Enligt utredningens förslag skulle tills vidare anskaffas 1,300,000 gas
masker. Priset för gasmaskerna kunde beräknas bliva i genomsnitt 5 kronor
50 öre per styck. Därtill komrae förpackningskostnader, beräknade till 30
öre per gasmask samt försändningskostnader, vilka icke syntes komma att
överstiga 20 öre per gasmask. Statens kostnader för anskaffningen av folkgasmasker
kunde följaktligen antagas bliva i runt tal 6 kronor per gasmask
eller för hela det parti, örn vars anskaffande vore fråga, 7,800,000 kronor.
Emellertid hade 1939 års urtima riksdag på förslag av Kungl. Majit anvisat
ett belopp av 840,000 kronor till anskaffande av folkgasmasker. Återstående
medelsbehov skulle sålunda utgöra 6,960,000 kronor. Det borde dock erinras,
att utredningen räknade med att genom försäljning av gasmasker till kommunerna
skulle komma att inflyta hälften av vad staten fått utgiva i inköpsocli
förpackningskostnader.
Yttranden över utreda ingens förslag.
De förslag, som av utredningen framlades beträffande frågan örn anskaffning
och förvaring av gasmasker, blovo i flertalet yttranden tillstyrkta eller
lämnade utan erinran. I några avseenden framställdes emellertid erinringar.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
I flera yttranden ifrågasattes, att gasmasker skulle tillhandahållas
i större utsträckning än luftskyddsutredningen ansett. Uttalanden härom
gjordes av länsstyrelserna i Malmöhus, Örebro och Västernorrlands län, Sveriges
industriförbund och försvarsassistenten i Malmöhus län.
Länsstyrelsen i Södermanlands län ifrågasatte, huruvida icke staten i stället
för kommun borde tillhandahålla gasmasker åt personer, som ■— utan att
hänföras till aktiv luftskyddspersonal — vore anställda eller fullgjorde sin
krigstjänstgöring vid industri- och andra företag för landets krigs-eller livsmedelsförsörjning
och som sålunda arbetade för statens räkning. Luftskyddschefen
i Göteborg framhöll, med instämmande av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län, att skyldigheten att anskaffa gasmasker icke borde åvila
endast vissa luftskyddsorter utan innefatta områden överhuvud, som kunde
utgöra farozoner. Vidare borde alla företag, som ålades att anordna industriluftskydd,
förpliktas att anskaffa för personalens skydd erforderliga gasmasker.
Liknande synpunkter anfördes av luftskyddschefen i Malmö. En
motsatt mening uttalades av industriförbundet, som ansåg, att stat och kommun,
som anskaffade gasmasker till en ort, borde utlämna sådana även till personalen
i där befintliga industrier, även örn dessa vid uppgörande av luftskyddsplan
åtagit sig att vid luftskyddstillstånd anskaffa gasmasker till
personalen.
Beträffande spörsmålet örn hur kostnaderna skulle fördelas kommo
olika meningar till uttryck. Länsstyrelserna i Gotlands, Blekinge, Göteborgs
och Bohus samt Alvsborgs län, medicinalstyrelsen, luftskyddscheferna i Göteborg,
Trollhättan och Karlskrona, stadsfidlmäktige i Stockholm, Göteborg och Kalmar
samt drätselkammaren i Karlskrona framhöllo, att kostnaderna för gasmasker
åt civilbefolkningen helt borde åvila statsverket, enär det här vore fråga örn
ett statsintresse. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anförde som skäl för sin åsikt
härom, att hänsyn måste tagas därtill, att luftskyddsorterna under luftskyddstillstånd
komme att utsättas för större påfrestningar i olika avseenden än
landet i övrigt. Liknande synpunkter anfördes av de nyssnämnda myndigheterna
i Blekinge. Länsstyrelsen i detta län ansåg det icke ligga någon
obillighet i att de »lugna» orterna i samma mån som de mera utsatta finge
deltaga i ifrågavarande kostnader. Under alla förhållanden borde föreskrift
givas, att avvikelse från de vanliga bidragsreglerna skulle ske, då särskilda
skäl talade därför. Sålunda borde Karlskrona stad, som vore en fästning,
kunna helt befrias från att deltaga i kostnaderna för gasmaskanskaffning.
Några yttranden innehöllo förslag örn att staten skulle bekosta gasskyddsutrustning
till vissa särskilda grupper personer utöver de, som skola fullgöra
luftskyddstjänst. Överbefälhavaren ansåg sålunda, att staten skulle anskaffa
ett förråd av gasmasker, avsedda att utdelas åt invånarna i trakter,
som kunde bliva berörda av krigsoperationer eller där trupper och militära
anstalter av olika slag kunde komma att förläggas.
Luftskyddschefen i Mjölby framhöll, att, då en ort blivit ur luftskyddssynpunkt
betydelsefull enbart på grund därav att en statlig inrättning förlagts
dit, det icke vore rättvist, om icke staten å en sådan ort svarade för
9
Kungl. Majis proposition nr 165.
de väsentliga kostnaderna för ortens luftskydd. Vattenfallsstyrelsen ansåg,
att staten borde anskaffa gasskyddsmateriel åt sådan vid styrelsens verk
anställd personal jämte familjemedlemmar, som icke erhölle sådan materiel
på den grund, att de tillhörde den aktiva luftskyddstjänsten eller att kommunen
tillkandaliölle dem gasmasker.
Förslag till och beslut av 1940 års riksdag m. m.
I proposition den 4 januari 1940, nr 2, angående utgifter å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1939/40 föreslog Kungl. Majit, på min hemställan
och i huvudsaklig anslutning till av luftskyddsinspektionen framlagda
beräkningar, riksdagen att å nämnda tilläggsstat till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning
anvisa ett reservationsanslag av 9,320,000 kronor, därav
6.520.000 kronor skulle användas för anskaffande av folkgasmasker. Därvid
beräknades, att för anskaffandet av de redan avtalade 500,000 folkgasmaskerna
skulle — utöver det belopp av 840,000 kronor, som tidigare anvisats
för ändamålet — erfordras ett belopp av omkring 1,985,000 kronor,
medan ett belopp av omkring 4,535,000 kronor beräknades för inköp av
ytterligare 800,000 folkgasmasker. Vid anmälan av denna anslagsfråga uttalade
jag, att jag ännu icke vore i tillfälle att i detalj taga ställning till luftskyddsutredningens
förslag rörande folkgasmaskerna, men att jag ansåge mig
kunna utgå ifrån att snarast möjligt ett antal av 1,300,000 folkgasmasker
borde anskaffas samt att kostnaderna för dessa borde i första hand gäldas
av statsverket.
Riksdagen har bifallit Kungl. Maj:ts förslag rörande folkgasmaskerna. I
sin den 13 februari 1940 dagtecknade skrivelse i ämnet, nr 20, anförde riksdagen,
att riksdagen delade departementschefens uppfattning, att ytterligare
800.000 folkgasmasker borde snarast möjligt anskaffas samt att kostnaderna
för dessa — liksom för de redan beställda folkgasmaskerna — borde i första
hand bestridas av staten. Det för ändamålet beräknade beloppet fann riksdagen
jämväl rimligt. Beträffande frågan örn kostnadernas slutliga bestridande
yttrade riksdagen, att riksdagen torde få tillfälle att i annat sammanhang
återkomma till denna fråga.
I propositionen den 19 januari 1940, nr 18, har Kungl. Majit på min hemställan
för riksdagen framlagt förslag till lag om vissa ändringar i luftskyddslagen.
Däri förordades i överensstämmelse med 1939 års luftskyddsutrednings
förslag intagande i luftskyddslagen av en bestämmelse örn skyldighet
för kommun att i enlighet med av Konungen meddelade föreskrifter anskaffa
och på betryggande sätt i lager förvara gasmasker för den del av befolkningen,
som icke är avsedd att fullgöra luftskyddstjänst.
I samband med förordande av detta förslag framhöll jag beträffande
frågan örn bekostande av gasmaskutrustning, att kostnaderna för anskaffning
av folkgasmasker enligt min mening borde bestridas av staten. I följd
härav syntes det av utredningen framlagda förslaget till kungörelse örn för
-
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
säljning av folkgasmasker icke kunna läggas till grund för bestämmelser i
ämnet.
Det i propositionen framlagda lagförslaget rörande skyldighet för kommunerna
att anskaffa och förvara folkgasmasker har bifallits av riksdagen,
som emellertid därvid icke uttalat sig rörande kostnadsfrågan.
Luftskyddsinspektionens skrivelse den 2 mars 1940.
Luftskyddsinspektionen anför följande.
De 1,300,000 folkgasmasker, för vilkas anskaffning medel beräknats å
tilläggsstat I och II för budgetåret 1939/40, vore avsedda att tillhandahållas
civilbefolkningen inom luftskyddsorter av klass A och B. Inspektionen hade
i skrivelse den 19 februari 1940 i anledning av lagförslag angående anordnande
av vissa skyddsrum förordat dylika skyddsanordningars vidtagande
inom samtliga luftskyddsorter med hänsyn till de erfarenheter, som vunnits
från krigshändelserna i Finland. Samma skäl syntes tala för att även civilbefolkningen
inom luftskyddsorter av klass C och D utrustades med folkgasmasker.
Efter de beräkningsgrunder, som 1939 års luftskyddsutredning utgått
ifrån vid beräkningen av antalet för luftskyddsorter av klass A och B
erforderliga folkgasmasker, skulle för landets luftskyddsorter av klass C och
D erfordras i runt tal 250,000 folkgasmasker. Beräknades kostnaden för
varje gasmask, inklusive förpacknings- och transportkostnader till 6 kronor,
erfordrades för detta ändamål 1,500,000 kronor.
Departementschefen.
Yad först beträffar frågan i vilken omfattning folkgasmasker böra genom
statens försorg anskaffas är jag i likhet med luftskyddsinspektionen av den
uppfattningen, att dylika gasmasker böra anskaffas ej blott för civilbefolkningen
å luftskyddsorter hänförliga till klasserna A och B utan även för
civilbefolkningen å luftskyddsorter, som tillhöra klasserna C och D. I följd
härav torde — utöver de folkgasmasker, för vilkas anskaffande medel redan
anvisats — medel böra avses för ytterligare 250,000 gasmasker av detta slag.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen i ämnet har jag tidigare uttalat
mig för att kostnaderna för gasmaskernas anskaffande böra bestridas
av statsmedel. Härutöver vill jag nu tillägga, att jag icke finner mig kunna
tillstyrka det av utredningen framlagda förslaget, att gasmaskerna skulle av
staten försäljas till vederbörande kommuner, som därvid skulle få vidkännas
halva anskaffnings- och förpackningskostnaden. Folkgasmaskerna torde böra
genom luftskyddsinspektionens försorg kostnadsfritt tillställas kommunerna
och av dessa förvaras i förråd för att av kommunerna vid behov tillhandahållas
allmänheten. De jämförelsevis obetydliga kostnaderna för gasmaskernas
förvaring torde böra gäldas av kommunerna. Närmare bestämmelser rörande
sättet för gasmaskernas tillhandahållande åt allmänheten torde få meddelas
i annat sammanhang.
Vid bifall till vad jag här föreslagit lärer för anskaffande av folkgasmasker
böra beräknas ett belopp av ytterligare (250,000 X 6) 1,500,000 kronor. Till
frågan om medelsanvisningen återkommer jag i det följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
11
Amian gasskyddsutrustning än folkgasniasker.
Förslag till och beslut av 1939 års urtima riksdag.
Såsom redan anförts hemställde Kungl. Majit i proposition den 8 september
1939, nr 1, att riksdagen måtte å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1939/40 till civilt luftskydd anvisa ett reservationsanslag av 6,800,000 kronor,
varav ett belopp av 840,000 kronor var avsett för inköp av folkgasmasker,
medan ett belopp av 5,960,000 kronor var beräknat till annan gasskyddsutrustning.
Av sistnämnda belopp beräknades 2,000,000 kronor för möjliggörande
av snabbare tillverkning av gasmasker för den aktiva personalen
inom luftskyddet, 600,000 kronor för inköp av stålhjälmar för den aktiva
luftskyddspersonalen, 1,500,000 kronor för tillgodoseende av telegrafstyrelsens,
järnvägsstyrelsens, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och vattenfallsstyrelsens
behov av gasskyddsmateriel, 250,000 kronor för inköp av sjukbårar,
1,150,000 kronor för anskaffande av sjukvårdsmateriel vid hjälpplatserna
samt 450,000 kronor för ersättande av de kostnader, som på grund av ett
Kungl. Majits beslut den 31 augusti 1939 kunde antagas uppkomma för
upphandling och uppläggande i beredskapsförråd av gasskyddsmateriel, avsedd
att vid krigsfara eller luftskyddstillstånd distribueras till svenska
handelsfartyg, medan ett belopp av 10,000 kronor beräknades för avrundning
av anslaget.
I skrivelse den 4 oktober 1939, nr 6, anmälde riksdagen — såsom förut
omnämnts — att riksdagen anvisat det av Kungl. Majit beviljade anslaget.
Kiksdagen hade icke något att erinra mot propositionens förslag till fördelning
av de för annan gasskyddsutrustning än folkgasmasker avsedda
medlen.
Förslag till och beslut av 1940 års riksdag.
Av den förut beträffande folkgasmaskerna lämnade redogörelsen framgår,
att Kungl. Majit i proposition den 4 januari 1940, nr 2, hemställt, att å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1939/40 måtte anvisas ett reservationsanslag
till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning av 9,320,000 kronor,
därav 2,800,000 kronor avsetts för anskaffande av annan gasskyddsutrustning
än folkgasmasker. Av sistnämnda belopp beräknades 100,000 kronor
för ytterligare tillgodoseende av telegrafverkets, järnvägsstyrelsens, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens samt vattenfallsstyrelsens behov av gasskyddsmateriel,
1,625,000 kronor för anskaffande och komplettering av viss gasskyddsmateriel,
såsom syrgasapparater och gasbehandlingsaggregat, 100,000 kronor
för viss komplettering av de för den aktiva luftskyddspersonalen avsedda
förråden av gasmasker och stålhjälmar, 750,000 kronor för anskaffande av
ytterligare stålhjälmar, 200,000 kronor för anskaffande av materiel för sjuktransportavdelningar
och 25,000 kronor för försöksverksamhet avsedd att bedrivas
genom försvarsväsendets kemiska anstalt.
Riksdagen, vilken — såsom förut omförmälts — anvisat det begärda an -
12
Kungl. Majis proposition nr 165.
slaget, har icke käft något att invända beträffande den i propositionen föreslagna
användningen av ifrågavarande belopp å tillhopa 2,800,000 kronor.
Luftskyddsinspektionens skrivelse den 2 mars 1940.
Luftskyddsinspektionen kar till en början uppehållit sig vid frågan om
gasskyddsutrustning, avsedd att uppläggas i mobiliseringsförråd
för den aktiva luftskyddspersonalens räkning. Härom anför inspektionen
i huvudsak följande.
Staten hade åtagit sig anskaffande redan i fredstid av för den aktiva luftskyddspersonalen
erforderlig gasskyddsutrustning, vari även inbegrepes sådan
utrustning som stålhjälmar, viss sjukvårdsmateriel m. m. Vid beräknande
av behovet av dylik utrustning hade inspektionen ursprungligen utgått från
det av civila luftskyddsutredningen angivna antalet aktiv personal 276,000.
Då denna siffra vid närmare prövning visat sig vara alltför låg, hade inspektionen
från länsstyrelserna infordrat uppgifter angående antalet aktiv personal
inom varje län. Vidare hade inspektionen från luftskyddscheferna införskaffat
uppgifter angående den för den aktiva personalen erforderliga
gasskyddsutrustning, som borde förvaras i mobiliseringsförråd. Enligt de
erhållna uppgifterna skulle antalet personer tillhörande den aktiva luftskyddspersonalen
utgöra 653,072. Då anledning funnes att antaga, att denna
siffra vore alltför hög, hade densamma av inspektionen reducerats till 500,000.
Med utgångspunkt från sistnämnda siffra och med ledning i övrigt av de
lämnade uppgifterna hade inspektionen — på sätt närmare framginge av en
inspektionens skrivelse bifogad uppställning — beräknat anskaffningskostnaderna
för den erforderliga gasskyddsutrustningen till 15,857,756 kronor.
Till förhindrande av att gasskyddsmateriel anskaffades i större omfattning
än som vore alldeles nödvändigt hade emellertid inspektionen ansett sig
böra nedsätta detta belopp med förslagsvis 20 procent till 12,686,205 kronor.
Vid beräkningarna hade inspektionen — utom i fråga örn gasmaskerna —
icke tagit hänsyn till sådan materiel, som utlämnats för övningsändamål,
enär denna materiel i stort sett måste anses förbrukad.
För bestridande av utgifter av nu ifrågavarande slag hade den 1 juli 1939
å anslaget till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning funnits en reservation av
3,713,955 kronor. _ Vidare hade för samma ändamål å riksstaten för budgetåret
1939/40 anvisats 4,000,000 kronor. Sedan från de å tillläggsstat I och
II till riksstaten för nämnda budgetår anvisade anslagen för gasskyddsutrustning
å respektive 6,800,000 kronor och 9,320,000 kronor frånräknats de
belopp, som avsetts för folkgasmasker, sjukvårdsmateriel vid hjälpplatser,
materiel för sjuktransportavdelningar och viss försöksverksamhet vid försvarsväsendets
kemiska anstalt, hade för nu ifrågavarande ändamål återstått
respektive 4,810,000 kronor av anslaget å tilläggsstat I och 2,575,000 kronor
av anslaget å tilläggsstat II. För ändamålet hade alltså under löpande
budgetår statt till förfogande sammanlagt 15,098,955 kronor. Härav hade
emellertid numera utbetalats 4,520,697 kronor. För beställd, men ej levererad
materiel och för betalning av vissa räkningar erfordrades tillhopa 4,568,777
kronor. Disponibelt vore alltså allenast ett belopp av (15,098,955 — 4,520,697
— 4,568,777) 6,009,381 kronor. Det belopp, som ytterligare erfordrades, uppginge
alltså till (12,686,205 — 6,009,381) 6,676,824 kronor.
Inspektionen anför vidare, att utöver de gasmasker, som behövdes enligt
den av inspektionen verkställda beräkningen, borde av försiktighetsskäl anskaffas
ytterligare omkring 40,000 gasmasker av typ A, vilka skulle
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
tjäna som reserv. Då kostnaden per A-gasmask utgjorde ungefär 20 kronor,
finge för dessa gasmasker beräknas ett belopp av (20 X 40,000) 800,000 kronor.
Slutligen anser inspektionen, att för anskaffande av viss utbildningsoch
övningsmateriel måste beräknas ett belopp av 800,000 kronor.
För annan gasskyddsutrustning än folkgasmasker skulle alltså erfordras
sammanlagt (6,676,824 -f- 800,000 + 800,000) 8,276,824 kronor.
Luftskyddsinspektionen, som för anskaffande av folkgasmasker beräknat
ett belopp av 1,500,000 kronor, bär således uppskattat det totala medelsbehovet
för gasskyddsutrustning till (8,276,824 + 1,500,000) 9,776,824 kronor,
vilket belopp av inspektionen avrundats till 9,800,000 kronor.
Inspektionen hemställer örn anvisande dels å tilläggsstat till riksstaten
för innevarande budgetår av 5,800,000 kronor, dels ock å riksstaten för budgetåret
1940/41 av 4,000,000 kronor. Tillika anhåller inspektionen örn bemyndigande
att redan under löpande budgetår vidtaga åtgärder för anskaffande
av hela den begärda gasskyddsutrustningen.
Departementschefen.
Den av luftskyddsinspektionen verkställda utredningen har givit vid handen,
att antalet personer tillhörande det aktiva luftskyddet måste beräknas avsevärt
högre än som tidigare skett. I likhet med inspektionen utgår jag
från att den aktiva luftskyddspersonalen hädanefter måste uppskattas till
omkring 500,000 personer.
Med denna utgångspunkt har inspektionen verkställt vissa beräkningar
angående kostnaderna för anskaffande av gasskyddsutrustning för aktiv
personal. Inspektionen har i sina anslagsäskanden ansett sig kunna väsentligt
reducera det så erhållna beloppet. De grunder, efter vilka reduktionen skett,
undandraga sig mitt bedömande. Jag anser mig emellertid för närvarande —
bland annat på grund av svårigheterna att ytterligare forcera leveranserna
av luftskyddsmateriel — kunna lämna inspektionens förslag utan erinran.
För ändamålet bör därför — utöver disponibla medel — beräknas ett belopp
av 6,676,824 kronor eller i runt tal 6,700,000 kronor. Ej heller har jag något
att erinra mot inspektionens förslag att beräkna 800,000 kronor för anskaffande
av en reserv av 40,000 A-gasmasker eller, örn så befinnes lämpligt,
ett något större antal B-gasmasker. För anskaffande av utbildnings- och
övningsmateriel torde likaledes böra beräknas 800,000 kronor.
För annan gasskyddsutrustning än folkgasmasker skulle alltså erfordras
8,300,000 kronor. Då jag förut tillstyrkt anvisande av 1,500,000 kronor för
anskaffande av folkgasmasker, uppskattar jag således det totala medelsbehovet
för gasskyddsutrustning för det civila luftskyddet till 9,800,000 kronor.
I likhet med inspektionen anser jag, att en betydande del av sistnämnda
belopp bör anvisas redan å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1939/40.
För min del får jag förorda, att ett belopp av ej mindre än 7,800.000 kronor
upptages å tilläggsstaten. Å riksstaten för nästa budgetår skulle under
denna förutsättning behöva anvisas 2,000,000 kronor. Därest den av mig nu
förordade uppdelningen av anslagsmedlen mellan de båda budgetåren äger
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
rum, torde något bemyndigande för inspektionen att redan under löpande
budgetår vidtaga åtgärder för anskaffande av hela den avsedda gasskyddsutrustningen
icke vara behövligt.
lil. Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel
för förbrukningsändamål m. m. (Civilt
luftskydd: Underhåll och kontroll av gasskyddsmateriel
m. m.)
För civilt luftskydd: underhåll och kontroll av gasskyddsmateriel m. m.
har å riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisats ett förslagsanslag av 150,000
kronor. Anslaget har avsetts att användas till transport och förvaring av
gasskyddsmateriel, till anskaffande av övnings- och förbrukningsmateriel, till
underhåll av viss materiel för statens luftskyddsskolas behov samt till luftskyddsövningar
och försöksverksamhet.
Liiftskyddsinspektioiiens skrivelse den 2 mars 1940.
Inspektionen anför i huvudsak följande.
I sin skrivelse den 8 september 1939 hade inspektionen hemställt, att för
civilt luftskydd: underhåll och kontroll av gasskyddsmateriel m. m. måtte
för budgetåret 1940/41 anvisas ett förslagsanslag av 305,800 kronor. Inspektionen
hade därvid beräknat kostnaderna på sätt framginge av följande
tablå.
Transport av luftskyddsmateriel................................ kronor 25,000
Anskaffande av viss förbrukningsmateriel ävensom materiel
för undervisningen och utbildningen vid inspektionens
skola............................................................ » 220,800
Bestridande av med luftskyddsövningar förenade kostnader » 30.000
Försöksverksamhet................................................ » 30,000
Summa kronor 305,800
På grund av det utrikespolitiska läget hade utbildnings- och övningsverksamheten
inom det civila luftskyddet sedan september 1939 ytterligare forcerats,
vilket medfört, att åtgången på förbrukningsmateriel avsevärt stegrats.
På framställning av inspektionen hade därför Kungl. Maj:t den 12 januari
1939 bemyndigat inspektionen att för budgetåret 1939/40 — utöver tidigare
anvisat belopp av 150,000 kronor — för ifrågavarande ändamål använda
högst 542,000 kronor. Av det belopp å sammanlagt 692,000 kronor, som
sålunda ställts till förfogande för innevarande budgetår, hade 615,814 kronor
beräknats åtgå för anskaffning av erforderlig förbrukningsmateriel.
Under förutsättning att övnings- och utbildningsverksamheten under budgetåret
1940/41 bomme att bedrivas med ungefärligen samma intensitet som
under budgetåret 1939/40, kunde den sammanlagda materielanskaffningskostnaden
för ifrågavarande ändamål för förstnämnda budgetår beräknas belöpa
sig till omkring 500,000 kronor eller till ett belopp, som med omkring
280,000 kronor överstege det belopp, som för ändamålet beräknats i inspektionens
skrivelse den 8 september 1939. Under denna förutsättning kunde
därför det föreliggande medelsbehovet för nästa budgetår uppskattas till
(305,800 + 280,000) 585,800 kronor eller i avrundat tal 585,000 kronor.
15
Kungl. Majds proposition nr 165.
Skulle å andra sidan en avspänning i det utrikespolitiska läget komma
till stånd, syntes övningsverksamheten kunna inskränkas och kostnaderna
hållas inom det belopp av 200,000 kronor, som i 1940 års statsverksproposition
preliminärt beräknats för ifrågavarande ändamål. Med hänsyn härtill
och då förevarande anslag vore av förslagsanslags natur, ansåge sig inspektionen
icke böra göra framställning örn anslagets höjning utöver det i statsverkspropositionen
upptagna beloppet.
Inspektionen har till sist erinrat, att vid behandlingen i 1940 års statsverksproposition
av frågan örn anslag för budgetåret 1940/41 till luftskyddsinspektionen:
avlöningar föredragande departementschefen räknat med att
kostnaderna för avlöning till personalen vid inspektionens huvudförråd,
vilka kostnader för närvarande bestridas från nu behandlade anslag, skulle
från och med nästa budgetår överflyttas till inspektionens avlöningsanslag.
Med anledning härav framhåller inspektionen, att antalet vid förrådet tjänstgörande
personer under den senaste tiden måst utökas beroende på nödvändigheten
av att påskynda distributionen av materiel till de olika luftskyddsorterna.
Det syntes därför erforderligt, att inspektionen jämväl
under nästa budgetår finge möjlighet att anlita förevarande anslag för avlönande
av viss tillfällig arbetskraft vid inspektionens förråd.
Departementschefen.
Med hänsyn till vad luftskyddsinspektionen anfört beträffande behovet
under nu rådande förhållanden av anslag för ifrågavarande ändamål och
i betraktande av den erfarenhet från det löpande budgetåret, som numera
föreligger, synes det mig ofrånkomligt, att förevarande anslag för nästa budgetår
avsevärt höjes. Någon exakt beräkning av anslaget låter sig uppenbarligen
icke verkställa, men medelsbehovet synes böra uppskattas till
500,000 kronor. Jag beräknar därvid förslagsvis utgifterna på följande sätt:
1) för anskaffande av viss förbrukningsmateriel ävensom av materiel för
undervisningen vid statens luftskyddsskola 415,000 kronor, 2) för transport
av luftskyddsmateriel 25,000 kronor, 3) för luftskyddsövningar 30,000 kronor
och 4) för försöksverksamhet 30,000 kronor.
Då anslagets nuvarande beteckning föga överensstämmer med det sätt, varpå
anslaget användes, torde anslaget lämpligen böra erhålla ändrad benämning.
Jag föreslår, att anslaget rubriceras civilt luftskydd: anskaffande av viss
gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål m. m.
IV. Civilt luftskydd: Alarmeringsanordningar.
Tidigare anvisade anslag.
Till civilt luftskydd: alarmeringsanordningar hava för budgetåren 1937/38,
1938/39 och 1939/40 anvisats reservationsanslag å tillhopa 1,977,000 kronor,
därav 777,000 kronor anvisats å tilläggsstat till riksstaten för sistnämnda
budgetår.
16
Kungl. Majus proposition nr 165.
Luftskyddsinspektionens skrivelse den 2 mars 1940.
Luftskyddsinspektionen erinrar, att inspektionen i sin skrivelse den 8
september 1930 hemställt, att jämväl för nästa budgetår måtte upptagas ett
anslag för ifrågavarande ändamål. Större delen av det i sagda skrivelse
avsedda beloppet hade anvisats å tilläggsstat I till riksstaten för löpande
budgetår, men för tillgodoseende av inspektionens önskemål erfordrades
ytterligare ett belopp av 73,300 kronor. Beloppet skulle användas för anskaffande
av ett reservförråd av tryckluftbehållare, för årlig översyn och
reparation av anskaffade aggregat, för abonnemang å telefonledningar för
redan iordningställda alarm eringsanordningar och för anskaffande av ytterligare
ett antal alarmeringscentraler.
Inspektionen anför vidare följande.
Sedan prov företagits inom olika luftskyddsorter med de alarmeringsanläggningar,
som utförts, hade från ett stort antal av nämnda orter framförts
krav på att anläggningarna måtte kompletteras med ytterligare larmaggregat.
Därvid hade även framförts önskemålet, att alarmeringen skulle
vara av den effekt, att den med säkerhet kunde uppfattas av personer, som
befunne sig inomhus, samt att, när flyglarm gåves nattetid, sovande personer
väcktes av signalerna. Skulle en planläggning av alarmeringssystemet genomföras
i enlighet med dessa önskemål torde kostnaderna för utbyggande av
befintliga alarmeringsanläggningar icke komma att understiga 5,000,000 kronor.
Enligt inspektionens mening vore en utbyggnad av dylik omfattning icke
påkallad. Resultaten av de utförda proven visade emellertid, att en begränsad
utökning av larmaggregaten å vissa orter vore erforderlig icke minst
med hänsyn till önskvärdheten av att erhålla så driftsäkra anläggningar som
möjligt. Det antal aggregat, som skulle erfordras för detta ändamål, torde
uppgå till omkring 200. Kostnaderna härför kunde beräknas till 320,000
kronor.
De orter, som dittills avsetts skola förses med alarmeringsanordningar
på statens bekostnad, vore samtliga luftskyddsorter av klass A och klass B
samt viktigare orter av klass C och D. Med hänsyn till de erfarenheter,
som gjorts under de nu pågående krigshändelserna i Finland, där även
mindre orter och vid flera tillfällen enstaka gårdar på själva landsbygden
utsatts för flyganfall, ansåge inspektionen, att även återstående luftskyddsorter
av C- och D-klass borde på statens bekostnad förses med alarmeringsanordningar.
Det antal aggregat, som erfordrades för detta ändamål, torde
kunna uppskattas till omkring 500. För anskaffande av dessa aggregat finge
upptagas ett belopp av 800,000 kronor.
Vidare hade det visat sig, att vissa orter, för vilka man icke tidigare
räknat med behov av s. k. manövercentraler, borde förses med dylika centraler
av enklare konstruktion, s. k. manöverapparater. För ändamålet erfordrades
ett belopp av 75,000 kronor.
För den händelse en utbyggnad av alarmeringsanordningarna komme till
stånd i enlighet med vad sålunda föreslagits, skulle ytterligare medel komma
att erfordras för inträdes- och abonnemangsavgifter för telefonledningar till
omkring 200 aggregat, för underhåll och reparation av sålunda anskaffade
aggregat samt för inköp av s. k. kompressoraggregat, avsedda för laddning
av tryckluftbehållare. Det för sagda ändamål behövliga beloppet kunde
uppskattas till 85,000 kronor.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
Inspektionen har således uppskattat anslagsbehovet för alarmeringsanordningar
till sammanlagt (73,300 + 320,000 + 800,000+ (5,000 + 85,000) 1,353,300
kronor eller i runt tal 1,350,000 kronor.
Med hänsyn till den relativt långa leveranstid, som måste beräknas för
anskaffande av de aggregat, varom här är fråga, och önskvärdheten av att
under rådande utrikespolitiska förhållanden örn möjligt åvägabringa högsta
möjliga beredskap anser inspektionen, att erforderliga beställningar böra
göras snarast möjligt under innevarande budgetår. Inspektionen, som föreslår,
att det för ifrågavarande ändamål erforderliga anslaget anvisas för
budgetåret 1940/41, hemställer därför tillika örn bemyndigande att redan
under löpande budgetår få vidtaga åtgärder för anskaffande av de behövliga
alarmeringsanordningarna.
Departementschefen.
I likhet med luftskyddsinspektionen är jag av den uppfattningen, att en
utökning av larmaggregaten å vissa orter bör komma till stånd, därvid jag
förordar, att nya aggregat anskaffas i den utsträckning inspektionen föreslagit.
Likaså anser jag det påkallat, att samtliga luftskyddsorter av C- och
D-klass förses med alarmeringsanordningar. Ej heller har jag något att
erinra mot anskaffandet av de föreslagna manöverapparaterna. Även i övrigt
biträder jag inspektionens förslag rörande erforderliga anskaffningar m. m.
och beräknar i överensstämmelse med inspektionens kalkyler det behövliga
anslagsbeloppet till 1,350,000 kronor.
Med hänsyn till vad inspektionen anfört beträffande önskvärdheten av
att erforderliga beställningar göras snarast möjligt anser jag mig böra förorda,
att ifrågavarande anslag anvisas å tilläggsstat II till riksstaten för löpande
budgetår.
V. Civilt luftskydd: Statens luftskyddsskola.
Luftskyddsinspektionens skrivelse den 2 mars 1940.
Luftskyddsinspektionen anför bland annat.
För ifrågavarande ändamål hade för budgetaret 1939/40 anvisats ett förslagsanslag
av 45,500 kronor. I sin skrivelse den 8 september 1939 hade
inspektionen hemställt, att anslaget måtte för budgetåret 1940/41 upptagas
till 55,500 kronor. I 1940 års statsverksproposition hade anslaget for sistnämnda
budgetår preliminärt upptagits till 45,500 kronor. Av vad som
anförts i sagda statsverksproposition beträffande anslaget till luftskyddsinspektionen
: avlöningar framginge emellertid, att i sistnämnda anslag för
nästa budgetår inräknats ett belopp av 9,000 kronor avsett till arvoden åt
vissa för skolverksamheten anställda lägre befattningshavare, vilka för närvarande
avlönades från anslaget till statens luftskyddsskola och för vilkas
avlönande inspektionen i sin sagda skrivelse beräknat medel under anslaget
till luftskyddsskolan. ....
Anslaget till statens luftskyddsskola syntes kunna beraknas till 4b,t>UU
kronor och böra disponeras på i huvudsak följande sätt.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 165.
584 40 2
18
Kungl. Majus proposition nr 165.
Kronor
3 repetitionskurser för luftskyddscliefer i A- och B-orter (4 dagar)
ä 500 kr........................................................... j 5qq
2 kurser för luftskyddscliefer i A- och B-orter (11 dagar) h 1,500 kr. 3,000
3 kurser för luftskyddschefer i C- och D-orter (6 dagar) a 800 kr. .. 2,400
4 kurser för luftskyddsledare vid industrier och dylikt (6 dagar) ä 800 kr. 3,200
2 kurser för gasskyddsinstruktörer (6 dagar) h 800 kr................. 1,600
2 kurser för byggnadsteknici (4 dagar) a 500 kr....................... BOOO
2 repetitionskurser för brandchefer (4 dagar) a 500 kr................. 1,000
2 kurser för föreståndare vid gasskyddslaboratorier (6 dagar) å 800 kr. 1*600
1 kurs för polisskolan (10 dagar) ........................................ 1,400
3 kurser i desarmering (4 dagar) ä 500 kr............................... 1,500
Exkursioner ...................................................... 4 000
Demonstrationsmateriel.................................................... 1000
Expenser m. m............................................. 2 300
Bidrag till av länsstyrelserna anordnade kurser och oförutsedda utgifter
...................................................................... 20,000
Summa kronor 45,500
Departementschefen.
Mot luftskyddsinspektionens beräkningar har jag icke något att erinra,
Anslaget lärer alltså böra upptagas till 45,500 kronor.
VI. Civilt luftskydd: Bidrag till enskilda sammanslutningar
för utbildning av luftskyddspersonal
m. m.
För ifrågavarande ändamål har å riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisats
ett anslag av 120,000 kronor. Därav har avsetts ett belopp av 100,000
kronor för bidrag till riksluftskyddsförbundet och ett belopp av 20,000 kronor
för bidrag till föreningen svenska röda korset.
A tilläggsstat I till riksstaten för nämnda budgetår har vidare för samma
ändamål anvisats ett anslag av 125,000 kronor. Av beloppet avsågos 100,000
kronor för möjliggörande av en forcering av den av riksluftsskyddsförbundet
bedrivna utbildningen av hemskyddspersonal och 25,000 kronor för understödjande
av genom enskild sammanslutning anordnad korrespondensundervisning.
Riksluftsskyddsförbundets skrivelse den 31 juli 1939.
I nämnda skrivelse hemställde förbundet örn statsbidrag för budgetåret
1940/41 med 219,300 kronor, därvid förbundet beräknade, att bidraget skulle
användas på sätt närmare framgår av följande sammanställning:
A. Bidrag till förbundets centrala verksamhet. Kronor
För organisationskostnader (sekretariat och arbetsutskott)............ 28,800
För utbildningsverksamheten ............................................ 42 900
För upplysning och propaganda:
Luftskyddsfilmer och utställning............................. 30,000
Kungl. Majus proposition nr 16q. 19
Kronor.
Bildarkivet ...................................................... 1,600
Kurs för sekreterare- oell chefinstruktörer .................. 6,000
Föredragshållning m. m....................................... 5,000 47,600
Summa kronor 119,300
B. Bidrag till länsförbunden.
För anställande av chefsinstruktör och för anordnandet av hemskydds
instruktörskurser.
....................................................... 100,000
Summa kronor 219,300
Luftskyddsinspektionens skrivelse deli 8 september 1939.
Inspektionen har med anledning av riksluftskyddsförbundets berörda
framställning uttalat sig på i huvudsak följande sätt.
Förbundets verksamhet såväl i fråga örn utbildning av luftskyddspersonal
som i fråga om upplysning och propaganda hade visat sig vara av stor betydelse
för det civila luftskyddet. Utan den frivilliga verksamhetens kraftiga
stöd torde det icke vara möjligt för myndigheterna att åstadkomma den
upplysning och utbildning av allmänheten, som krävdes för att denna vid
krigsfara eller krig med lugn och tillförsikt skulle kunna motstå påfrestningarna.
Mot storleken av det föreslagna bidragsbeloppet syntes icke vara
annat att erinra än att beloppet borde avrundas till 220,000 kronor.
Icke heller funne inspektionen den av förbundet föreslagna dispositionen
av ifrågavarande belopp föranleda någon erinran.
Inspektionen har i sin skrivelse vidare meddelat, att föreningen svenska
röda korset för sin utbildningsverksamhet hemställt örn ett statsbidrag för
budgetåret 1940/41 av 60,000 kronor. Med anledning därav har inspektionen
anfört, att sistnämnda utbildningsverksamhet vore av synnerligen stor betydelse
för luftskyddet och förtjänt av fortsatt stöd från statsmakternas
sida. Med tanke på önskvärdheten av att under nuvarande förhållanden i
största möjliga grad intensifiera verksamheten, har inspektionen funnit den
ökning av bidraget, som svenska röda korset ifrågasatt, fullt motiverad och
har därför tillstyrkt framställningen.
Inspektionen har därför föreslagit, att anslaget till civilt luftskydd: bidrag
till enskilda sammanslutningar för utbildning av luftskyddspersonal m. m.
måtte för budgetåret 1940/41 upptagas till (220,000 + 60,000) 280,000 kronor.
Luftskyddsinspektionens skrivelse den 2 mars 1940.
Inspektionen har i denna skrivelse förklarat sig icke hava något att tilllägga
till sitt tidigare i ämnet framlagda förslag.
Departementschefen.
Till luftskyddsinspektionens förslag i vad det avser bidrag till riksluftskyddsförbundet,
kan jag i huvudsak ansluta mig. Dock får jag förorda,
att bidraget begränsas till 200,000 kronor.
Vad angår bidraget till föreningen svenska röda korset anser jag det tillfyllest,
om bidragsbeloppet höjes till dubbla beloppet av det, som anvisats
för innevarande budgetår. Bidraget torde alltså kunna begränsas till 40,000
kronor.
Anslaget bör enligt mitt förslag upptagas till 240,000 kronor.
20
Kungl. Majus proposition nr 165.
VI. Civilt luftskydd: Bidrag- till kommuner för
anordnande av vissa skyddsrum.
Av 1937 oell 1938 års riksdagar samt 1939 års lagtima
riksdag anvisade anslag m. lii.
Till civilt luftskydd: bidrag till kommuner för anordnande av vissa skyddsrum
hava av 1937 och 1938 års riksdagar samt av 1939 års lagtima riksdag
för budgetåren 1937/38, 1938/39 och 1939/40 anvisats reservationsanslag å
tillhopa 500,000 kronor. Bidrag hava i främsta rummet varit avsedda att tillgodose
behovet av ledningscentraler, skyddsrum för aktiv personal och hjälpplatser
men bidrag skulle, i den män anslagen lämnade tillgång därtill, kunna
erhållas även till inrättande av skyddsrum för allmänheten. Under de två
förstnämnda budgetåren utgingo bidrag endast för anordnande av skyddsrum
i redan uppförda byggnader. Enligt de för 1939/40 gällande föreskrifterna
kunna bidrag utgå oberoende av örn man avser att utnyttja äldre
byggnader eller att i annan ordning tillgodose behovet, då det gäller anordnande
av skyddsrum för ledningscentraler och den aktiva personalen till
ur luftskyddssynpunkt viktiga kommuner samt då fråga är örn skyddsrum
för civilbefolkningen, i den mån det gäller kommuner med svag ekonomisk
ställning. Statsbidrag hava utgått med 2/s av kostnaderna.
Förslag’ till oell beslut av 1939 års urtima riksdag.
I propositionen den 8 september 1939, nr 1, föreslog Kungl. Majit riksdagen
att å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 för ifrågavarande
ändamål anvisa ett reservationsanslag av 4,300,000 kronor. Därvid beräknades
för bidrag till anordnande av ledningscentraler och skyddsrum för
aktiv personal omkring 2,800,000 kronor, för bidrag till anordnande av
skyddsrum för hjälpplatser omkring 500,000 kronor och för bidrag till inrättande
av skyddsrum i hamnarna omkring 1,000,000 kronor. Förslaget att
bidrag skulle kunna utgå till anordnande av skyddsrum i hamnarna innebar
en nyhet. Det förutsattes, att även för anordnande av dessa skyddsrum
statsbidrag skulle utgå med 2/s av kostnaderna.
Med anledning av en av luftskyddsinspektionen gjord framställning örn
anvisande av medel för bidrag till inrättande av skyddsrum för allmänheten
framhöll föredragande departementschefen i propositionen, att frågan i vilken
utsträckning staten borde åtaga sig ansvaret för dylika skyddsrum komme
att undersökas av 1939 års luftskyddsutredning och att han, innan denna
utredning slutförts, icke vore beredd att till prövning upptaga frågan i vad
mån och i vilken omfattning statsbidrag borde utgå till ifrågavarande ändamål.
Departementschefen förutsatte emellertid, att de bestämmelser, som
framdeles kunde komma att meddelas rörande statsbidrag till skyddsrum för
allmänheten skulle få retroaktiv giltighet så att de kommuner, som igångsatte
anordnandet av dylika skyddsrum, icke med avseende å rätten till bidrag
av statsmedel bleve sämre ställda än de kommuner, som avvaktade
statsmakternas principiella ställningstagande i ämnet. Departementschefen
Kungl. Majus proposition nr 165. 21
tillfogade, att frågan om anslag till skyddsrum för allmänheten syntes böra
underställas 1940 års riksdag.
I skrivelse den 11 oktober 1939, nr 16, anmälde riksdagen, att riksdagen
anvisat det av Kungl. Majit begärda anslaget. Riksdagen anslöt sig i skrivelsen
till den i propositionen uttalade uppfattningen, att blivande statsbidragsbestämmelser
örn statsbidrag till anordnande av skyddsrum för allmänheten
borde få retroaktiv giltighet. Vidare betonade riksdagen, att vid
bedömande av frågan örn statsbidrag till anordnande av skyddsrum för allmänheten
hänsyn måste tagas ej blott till vederbörande samhälles storlek utan även
till den lokala faran för bombanfall bedömd med ledning av ortens belägenhet samt
förefintligheten av militära anläggningar, kraftverk, järnvägsanläggningar m. m.
På därom av Kungl. Majit i proposition den 20 oktober 1939, nr 59, gjord
framställning har vidare 1939 års urtima riksdag å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1939/40 anvisat ett särskilt reservationsanslag av
500,000 kronor till bidrag till enskilda järnvägar för anordnande av vissa
skyddsrum. Vid beviljandet förutsattes, att statsbidrag skulle utgå endast
för anläggningar å orter, som ur försvars- eller försörj ningssynpunkt måste
tillmätas särskild betydelse. Vidare räknades med att även här 2/s av kostnaderna
skulle bestridas av statsmedel.
1939 års luftskyddsutredning.
I sitt förut omförmälda betänkande har 1939 års luftskyddsutredning
framlagt förslag till reglering av kommuners och enskildas skyldigheter
med avseende å inrättandet av skyddsrum. Utredningen förklarar,
att skyddsrum, som ägde samband med det allmänna luftskyddet,
plägade benämnas allmänna skyddsrum, medan för övriga skyddsrum användes
termen enskilda skyddsrum. De allmänna skyddsrummen uppdelades
i sin tur i centraler för luftskyddsledningen, skyddsrum för luftskyddspersonal
i övrigt, skyddsrum för lijälpplatser och skyddsrum för gatutrafikanter,
vilka sistnämnda även benämndes offentliga skyddsrum.
Beträffande byggandet av allmänna skyddsrum anför utredningen härefter
bland annat.
Inrättandet i fredstid av allmänna skyddsrum vore för det dåvarande beroende
på kommunernas initiativ. Utredningen hade emellertid kommit till
den uppfattningen, att Kungl. Majit borde bemyndigas att ålägga kommunen
att i enlighet med gällande plan för luftskyddet redan i fredstid anordna
dylika skyddsrum. Att därvid göra skillnad mellan olika slag av skyddsrum
syntes icke motiverat. Visserligen syntes det vara viktigare, att skyddsrum
inrättades för luftskyddspersonal än för gatutrafikanter, men utredningen
ville för sin del understryka behovet av skyddsrum jämväl för sistnämnda
ändamål. Stadgande om befogenhet för Kungl. Majit att meddela
föreskrifter örn inrättande av allmänna skyddsrum hade upptagits i av utredningen
utarbetat förslag till lag om ändringar av vissa delar av luftskyddslagen.
I fråga örn byggande av enskilda skyddsrum anför utredningen.
Med en den 19 september 1938 dagtecknad promemoria hade byggnadsstyrelsen
till Kungl. Majit överlämnat förslag till lag örn byggnadstekniskt
luftskydd. Enligt detta lagförslag skulle inrättande av skyddsrum i viss
22
Kungl. Majus proposition nr 165.
utsträckning göras obligatoriskt vid nybyggnads- oell därmed jämförliga ombyggnadsföretag
inom vissa av Kungl. Majit bestämda orter.
Utredningen hade kommit till den uppfattningen, att tvingande bestämmelser
om anordnande av enskilda skyddsrum nu borde meddelas. Erfarenheten
hade visat, att man icke kunde räkna med att erforderligt antal skyddsrum
skulle komma till stånd på frivillighetens väg.
Såvitt anginge nybyggnader kunde åtgärder för inrättande av skyddsrum
i allmänhet utan svårighet genomföras. Den normala kostnaden för dylika
åtgärder syntes enligt av byggnadsstyrelsen verkställda beräkningar komma
att understiga två procent av den totala byggnadskostnaden. Med hänsyn
därtill syntes det i varje fall icke för nybyggnadernas del kunna framställas
några befogade invändningar emot att inrättandet av skyddsrum gjordes
obligatoriskt. Utredningen förordade därför i huvudsak det av byggnadsstyrelsen
framlagda lagförslaget. ''
Därest skyddsrum anordnades utan samband med nybyggnadsföretag, läte
sig de erforderliga byggnadstekniska åtgärderna i allmänhet icke genomföra
lika lätt som då de kunde anknytas till pågående nybyggnadsarbete. Mera
avsevärda kostnader uppstode dock egentligen endast då fråga vore örn inrättande
av friliggande skyddsrum. Inom befintliga byggnader kunde som
regel betryggande normalskyddsrum anordnas med relativt enkla medel.
Enligt utredningens uppfattning borde därför bestämmelser örn skyldighet
att inrätta skyddsrum meddelas även beträffande redan befintliga byggnader
och andra anläggningar. Bestämmelser i ämnet hade av utredningen utarbetats
i ett förslag till lag örn skyldighet i vissa fall att inrätta skyddsrum
för luftskyddsändamål.
Börande grunderna för statsbidrag till inrättande av skyddsrum
har utredningen till en början uttalat sig sålunda.
Utredningen funne det ej motiverat, att rätten att erhålla statsbidrag till
anordnande av skyddsrum gjordes beroende av huruvida skyddsrummet
skulle förläggas i redan uppförd byggnad eller annorstädes. Däremot borde
statens bidragsverksamhet på förevarande område begränsas till att avse
allmänna skyddsrum. Å andra sidan syntes skäl till än snävare begränsning
icke föreligga. Skyddsrum för gatutrafikanter borde följaktligen i det hänseende,
varom nu vore fråga, likställas med övriga allmänna skyddsrum.
Vidare syntes möjlighet böra hållas öppen att i begränsad omfattning lämna
bidrag jämväl till inrättande av enskilda skyddsrum. Enligt utredningens
uppfattning borde sålunda statsbidrag i enstaka undantagsfall kunna få utgå
till anordnande av skyddsrum vid företag av synnerlig betydelse ur försvarseller
folkförsörjningssvnpunkt. Främst borde därvid beaktas behovet av
skyddsrum vid viktigare hamnar och järnvägsknutar.
Vad anginge frågan örn statsbidragets storlek hade utredningen kommit
till den uppfattningen att gällande ordning på förevarande område borde
bibehållas i stort sett oförändrad. Såsom huvudregel borde sålunda gälla,
att bidrag finge utgå med två tredjedelar av verkliga kostnaden, oberoende
av för vilket ändamål skyddsrummet vore avsett. Beträffande sådana skattetyngda
kommuner, i vilka behov av särskilt omfattande luftskyddsåtgärder
föreiåge, borde likväl större bidrag undantagsvis kunna komma i fråga.
Förslag till kungörelse angående bidragsverksamheten avsedd att utfärdas
av Kungl. Majit, har uppgjorts av utredningen. Beträffande innehållet i
denna kungörelse, vilken torde såsom Bilaga A fogas vid denna proposition,
anför utredningen, utöver vad tidigare återgivits, följande.
Kätt att erhålla statsbidrag syntes lämpligen böra medgivas endast för de
fall, då inrättandet av skyddsrum framstode såsom angeläget. Vid bedo
-
23
Kungl. Majus proposition nr 165.
mande härav borde i fråga om varje särskild ort tagas hänsyn, förutom till
faran för luftanfall, jämväl till ortens storlek samt bebyggelse och beskaffenhet
i övrigt. Självfallet borde rätt till statsbidrag städse föreligga, där
Kungl. Maj:t meddelat åläggande för sökanden att inrätta skyddsrum.
Såsom oeftergivlig förutsättning för erhållande av statsbidrag till anordnande
av skyddsrum borde vidare gälla, att skyddsrummet skulle erbjuda
trygghet åtminstone mot splitter och husras. Möjlighet borde därjämte
hållas öppen att från fall till fall föreskriva strängare villkor med avseende
å skyddsrummens beskaffenhet. I sådant hänseende kunde anmärkas, att
det enligt utredningens uppfattning regelmässigt borde fordras, att skyddsrum
gjordes gastätt. Avvikelse därifrån borde ske endast på grund av
särskilda förhållanden.
I ett skyddsrum borde i allmänhet finnas bänkar eller stolar för de skyddssökande.
För ledningscentralernas del förelåge därjämte behov av viss ytterligare
möblering. Emellertid syntes det icke påkallat att låta statsbidrag
utgå till anskaffande av dylika lösa inredningsföremål. Erforderliga möbler
torde nämligen som regel kunna, sedan luftskyddstillstånd inträtt, hopsamlas
från andra lokaler. Med angivna undantag borde statsbidrag få beräknas å
alla slags kostnader för skyddsrummets iordningställande. Därest fråga
vore örn byggande av en helt ny lokal, borde emellertid vid bedömande av
frågan, i vilken omfattning statsbidrag finge utgå, hänsyn tagas jämväl till
möjligheterna att i fredstid draga nytta av skyddsrummet, exempelvis därigenom
att skyddsrummet begagnades såsom lagerlokal eller garage.
Beviljandet av statsbidrag till inrättande av skyddsrum torde böra ankomma
på Kungl. Majit. Ansökan örn bidrag borde ingivas till luftskyddsinspektionen
och åtföljas av, bland annat, fullständiga ritningar över skyddsrummet.
Med hänsyn till vikten av att skyddsrummet bleve konstruerat
på ändamålsenligt sätt, borde ansökningen vara inspektionen tillhanda, innan
arbeten för skyddsrummets inrättande påbörjas.
Vad slutligen anginge utbetalningen av beviljat statsbidrag, syntes denna
lämpligen kunna ombesörjas av vederbörande länsstyrelse och få ske efter
hand som byggnads- eller inredningsarbetet fortskrede. Viss del av bidraget
syntes dock böra innehållas, till dess att skyddsrummet blivit avsynat och
godkänt av luftskyddsinspektionen.
Till förekommande av att skyddsrumsutrymmen vanvårdades borde bidragsbestämmelserna
kompletteras med en föreskrift därom, att bidragstagare,
som ej holle skyddsrummet i ändamålsenligt skick, skulle vara pliktig
att, i den mån Kungl. Majit så påfordrade, återbära uppburet statsbidrag
Bidragsbestämmelserna syntes böra träda i kraft den dag Kungl. Majit
bestämde. Det borde emellertid stå Kungl. Majit öppet att på de i bestämmelserna
angivna villkoren efter ansökan bevilja statsbidrag jämväl till
bestridande av anläggningskostnaderna för skyddsrum, som helt eller delvis
färdigställts före nämnda tidpunkt.
Utredningen har härefter berört frågan örn statens kostnader för anordnande
av skyddsrum. I denna del anför utredningen till en början,
att planläggningen i fråga örn inrättandet av skyddsrum fortskridit så långt
att den kunde anses avslutad såvitt anginge dels ledningscentraler inom
luftskyddsorterna av A- och B-klass samt skyddsrum för aktiv personal och
för hjälpplatser inom samma orter, dels ock skyddsrum i hamnarna och vid
de enskilda järnvägarna. De anslag, som dittills beviljats för bidrag till
anordnande av skyddsrum, syntes vara tillräckliga för att tillgodose hela det
föreliggande behovet beträffande skyddsrum av nu angivna slag.
24
Kungl Maj:ts proposition nr 165.
Med avseende å kostnaderna för anordnande av skyddsrum för gatutrafikanter
meddelar utredningen, att luftskyddsinspektionen i en den 5 september
1939 dagtecknad promemoria anfört följande.
Det förutsattes, att offentliga skyddsrum endast behövde anordnas i städer
med mer än 10,000 invånare. Den sammanlagda folkmängden i dessa städer
uppginge till 1,800,000 personer. Yid krigstillfälle kunde folkmängden på
grund av vidtagna åtgärder för utrymning och genom den befolkningsminskning,
som bleve följden av allmän mobilisering, beräknas till cirka 2h av
1,800,000 eller 1,200,000. Vidare kunde beräknas, att endast viss del av de
ifrågavarande städerna hade sådan bebyggelse och sådan trafiktäthet å respektive
trafikleder, att offentliga skyddsrum erfordrades. Örn hänsyn foges
därtill, torde en reducerad befolkningssiffra böra läggas till grund vid beräknandet
av antalet erforderliga skyddsplatser; förslagsvis 2/s av 1,200,000
eller 800,000.
Frågan för hur stor del av befolkningen offentliga skyddsrum borde planeras,
hade varit föremål för särskilt bedömande, och hade därvid bland
annat legat till grund de uppfattningar, till vilka man genom försök under
luftskyddsövningar kommit i de större europeiska länderna. Det syntes
nödvändigt, att offentliga skyddsrum anordnades för 4 procent av det förut
angivna invånarantalet 800,000, eller sålunda för 32,000 personer. Kostnaderna
per skyddad person syntes icke böra sättas lägre än 90 kronor, varför
medelsbehovet för de offentliga skyddsrummen kunde beräknas uppgå
till 2,880,000 kronor.
Denna siffra avsåge ett första på enklaste sätt genomfört utbyggande av
skyddsrummen med användande i största möjliga utsträckning av befintliga
byggnader och med största möjliga decentralisation av de skyddssökande
som vägledande princip.
Utredningen förklarar, att utredningen anslöte sig till den av luftskyddsinspektionen
uttalade åsikten, att behov av skyddsrum för gatutrafikanter
som regel torde föreligga endast i samhällen med mer än 10,000 invånare.
Inom mindre samhällen torde antalet vägfarande, som ej vid flyglarm hunne
uppsöka enskilda skyddsrum, i allmänhet vara jämförelsevis ringa. Utredningen
tillägger, att utredningen hos inspektionen inhämtat, att inspektionens
beräkningar i fråga örn inrättandet av allmänna skyddsrum visat sig i
stort sett hållbara. Bidragsbehovet i fråga örn skyddsrum för gatutrafikanter
skulle alltså utgöra 2/3 av 2,880,000 kronor eller 1,920,000 kronor.
Bidragsbehovet beträffande ledningscentraler, skyddsrum för aktiv personal
och skyddsrum för hjälpplatser i luftskyddsorter av C- och D-klass uj>pskattar
utredningen i enlighet med av luftskyddsinspektionen gjorda beräkningar
till högst 2,100,000 kronor. Utredningen framhåller, att de framlagda
kostnadsberäkningarna äro grundade på det prisläge, som var rådande före
den 1 september 1939.
Yttranden över 1939 års luftskydd sutrednings förslag rörande statsbidrag
för inrättande av skyddsrum.
Utredningens förslag med avseende å skyddsrummen hava i flertalet yttranden
tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I vissa yttranden hava emellertid
erinringar framställts. Jag vill här redogöra för dessa yttranden till
25
Kungl. Majus proposition nr 165.
(len del de avse frågan örn statsbidrag för inrättande av skyddsrum. I
några yttranden framhålles, att skyddsrum borde belt bekostas av det
allmänna, medan i andra yttranden uttalas, att så borde vara fallet åtminstone
beträffande allmänna skyddsrum. Företrädare för den förra meningen
äro Sveriges fastighetsägareförbund oell hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars
riksförbund, för den senare länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus
län samt Gotlands län ävensom luftskyddscheferna i Göteborg och Visby. Luftskyddschefen
i Mjölby framhåller, att i orter, som blivit luftskyddsorter endast
på den grund att vissa statliga anläggningar funnes där, staten ensam
borde svara för kostnaderna för inrättande av offentliga skyddsrum.
Spörsmålet huruvida icke statsbidrag som regel borde utgå även
för inrättande av andra skyddsrum än allmänna har behandlats i
några yttranden. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser statsbidrag böra utgå
även för skyddsrum, som kunna vara anordnade för att upptaga personer,
som bo i hus, i vilka skyddsrum ej äro inrättade. Länsstyrelsen i Uppsala
län ifrågasätter statsbidrag för enskilda skyddsrum, örn de äro avsedda för
ett större antal personer. Vattenfallsstyrelsen anser, att icke statliga kraftföretag
i fråga örn statsbidrag till skyddsrum borde jämställas med kommunerna.
Beträffande frågan örn statsbidragets storlek anför statskontoret, att
det icke syntes tillräckligt motiverat, att statsbidrag till skyddrum för gatutrafikanter
skulle utgå med 2/s av kostnaderna. Kommunernas intresse av
att ordna skyddsrummen, så att de i fredstid kunde utnyttjas såsom lagerlokaler
och dylikt, kunde därigenom minskas. Statsbidrag borde därför
beträffande sådana skyddsrum bestämmas till i allmänhet hälften av kostnaderna,
med rätt för Kungl. Majit att i undantagsfall bevilja högre bidrag
dock högst 2 Länsstyrelsen i Blekinge län samt drätselkammaren och luftskyddschefen
i Karlskrona anse, att bestämmelse bör införas örn obligatoriskt
statsbidrag med minst 2/3 av kostnaderna. Medicinalstyrelsen har särskilt
uppehållit sig vid frågan örn anordnande av skyddsrum vid beredskapssjukhus
och därutinnan framhållit, att kostnaderna såvitt anginge landsting
eller kommun tillhöriga sjukhusbyggnader borde bestridas delvis av statsmedel
och delvis av huvudmannen samt att minst V3 borde gäldas med statsmedel.
Kostnaderna åter för skyddsrum inom sådana annexlokaler till beredskapssjuthus,
vilka i fredstid icke hade karaktär av sjukhus, borde helt
åvila statsverket. Luftskyddschefen i Eskilstuna anser, att statsbidrag borde
utgå även för anskaffning av materiel till skyddsrum, även örn dessa ej för
närvarande inrättades, medan luftskyd ds chefen i Katrineholm framhåller, att
det i vissa fall syntes tveksamt, om statsbidrag skulle utgå för till skyddsrummen
hörande anordningar, exempelvis beträffande anordningar för reservbelysning
och reservström. Slutligen föreslår länsstyrelsen i Kronobergs län,
att statsbidraget borde beräknas å den verkliga kostnaden, såvida denna
icke överstege den beräknade, men att tilläggsbidrag borde kunna utgå för
merkostnad, som föranletts av ökade arbetskvantiteter eller vederbörligen
godkänd ändring av arbetsplan en. Länsstyrelsen förordar ock, att sådan
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
jämkning av statsbidraget, som föreslagits i 4 § andra stycket av sakkunnigförslaget,
borde få förekomma, därest det kunde förväntas, att skyddsrummet
— även örn det ej medförde inkomst — komme att bliva till stadigvarande
nytta för fastigheten. Därjämte ifrågasätter länsstyrelsen örn icke samma
bestämmelse borde gälla även när fråga vore örn ändring av befintlig lokal,
åtminstone för det fall, att det vore uppenbart, att skyddsrummet bleve till
stadigvarande nytta för fredliga ändamål.
Beträffande skyddsrummens beskaffenhet hava länsstyrelsen i Gotlands
län och luftshjddschefen i Visby anmärkt, att man icke, på sätt utredningen
förordat, såsom regel borde föreskriva, att statsbidrag endast finge
utgå till gastäta skyddsrum. Denna bestämmelse vore alltför sträng.
Yad angår handläggningen av ansökningsärendena ifrågasätter luftslcy
dds chefen i Borås örn ej föreskrift borde meddelas, att yttrande över ansökan
örn statsbidrag borde avgivas av vederbörande luftskyddschef och
länsstyrelse, medan försvarsassistenten i Malmöhus län anför, att statsbidragsansökan
borde bliva föremål för yttrande av länsstyrelsen. Länsstyrelsen i
Kronobergs län anser, att det slutliga fastställandet av statsbidragsbeloppet
boi’de kunna verkställas av luftskyddsinspektionen.
Till sist framhåller järnvägsstyrelsen, att, där fråga vore örn bidrag till
anordnande av skyddsrum för enskild järnvägsanläggning, statsbidragsansökning
borde ingivas till Kungl. Maj:t genom förmedling av järnvägsstyrelsen
och ej genom förmedling av luftskyddsinspektionen samt att i sådant
fall den granskning av räkenskapssammandrag, som enligt sakkunnigförslaget
skulle verkställas av inspektionen, borde företagas av järnvägsstyrelsen. Sistnämnda
ämbetsverk syntes nämligen vara i stånd att såväl lättare som snabbare
utföra den prövning, varom här vore fråga.
Tidigare propositioner till 1940 års riksdag m. m.
I proposition den 4 januari 1940, nr 2, har Kungl. Maj:t på min hemställan
föreslagit riksdagen att för civilt luftskydd: bidrag till kommuner för anordnande
av vissa skyddsrum anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor.
Jag framhöll i propositionen, att jag ännu icke varit i tillfälle att taga definitiv
ställning till de av 1939 års luftskyddsutredning i skyddsrumsfrågan
avgivna förslagen, men att jag dock ansåge, att det återstående medelsbehovet
för bidrag till kommuner för anordnande av skyddsrum preliminärt
kunde uppskattas med utgångspunkt från utredningens beräkningar i ämnet.
Av de medel, som alltså ytterligare syntes erforderliga i ämnet, borde lämpligen
å tilläggsstat II för löpande budgetår anvisas 2,000,000 kronor.
Det sålunda äskade anslaget har anvisats av riksdagen.
Därjämte har Kungl. Maj:t i förut omförmälda proposition den 19 januari
1940, nr 18, i huvudsaklig överensstämmelse med luftskyddsutredningens
förslag i ämnet, förordat intagande i 11 § luftskyddslagen av en bestämmelse
örn skyldighet för kommun att i vissa fall inrätta skyddsrum. Sålunda föreslogs
i propositionen ett stadgande av innehåll att, därest Konungen be
-
27
Kungl. Majus proposition nr 165.
träffande viss ort finner erforderligt, att inom orten inrättas skyddsrum, i
vilka vid luftanfall kan beredas plats åt personal, som har att leda eller
fullgöra luftskyddstjänst berörande orten i dess helhet, åt personer, som
omhändertagas vid hjälpplatser, eller åt vägfarande och andra, som uppehålla
sig utomhus på allmänna platser. Konungen må ålägga vederbörande kommun
att inom nämnda ort anordna dylika skyddsrum.
Beträffande frågan örn statsbidrag för inrättande av skyddsrum har jag
i nämnda proposition uttalat, att jag godtoge utredningens förslag, att staten
som huvudregel skulle lämna bidrag till inrättande av allmänna skyddsrum
samt att bidragets storlek skulle bestämmas till i regel två tredjedelar av
kostnaderna. Jag framhöll emellertid, att därvid en noggrann prövning
finge verkställas och hänsyn tagas till den värdestegring, som på grund av
inrättandet av skyddsrum i vissa fall otvivelaktigt kunde uppstå.
Riksdagen har, på sätt framgår av riksdagens skrivelse den 14 februari
1940, nr 41, bifallit det av Kungl. Majit framlagda förslaget rörande skyldighet
för kommunerna att i vissa fall inrätta skyddsrum. I skrivelsen har riksdagen
däremot icke yttrat sig beträffande frågan örn statsbidrag till inrättande av
skyddsrum.
Kungl. Majit har därefter utfärdat lag örn ändring i luftskyddslagen, innehållande
de av statsmakterna antagna bestämmelserna.
Vidare må erinras, att Kungl. Majit i proposition den 6 februari 1940, nr
43, förelagt riksdagen förslag till lag örn skyldighet för ägare av anläggningar
och byggnader att anordna skyddsrum m. m. I denna proposition,
som delvis bygger på 1939 års luftskyddsutrednings förslag i ämnet, har
förordats införande av en mycket långt gående skyldighet för fastighetsägare
att förse sina anläggningar och byggnader med skyddsrum. Sådan
skyldighet skall dock icke finnas inom alla delar av riket. Enligt förslaget
skulle det ankomma på Kungl. Majit att med hänsyn till varje särskilt områdes
mer eller mindre utsatta läge avgöra, huruvida bestämmelserna om
skyddsrum skola gälla för området. Dessutom skulle Kungl. Majit äga föreskriva,
att skyddsrum skola inrättas även i fråga örn anläggningar och byggnader,
som ej äro belägna inom område, för vilket Kungl. Majit föreskrivit,
att bestämmelserna i fråga skola gälla.
Propositionen bär bifallits av riksdagen, varefter lag i ämnet utfärdats.
Luftskyddsinspektionens skrivelse den 2 mars 1940.
Körande medelsbehovet för nästa budgetår har luftskyddsinspektionen
uttalat sig på följande sätt.
Den 23 februari 1940 hade Kungl. Majit, som samma dag i enlighet med
riksdagens beslut utfärdat lag om ändring i vissa delar av luftskyddslagen den
11 juni 1937 (nr 504), i cirkulär till samtliga länsstyrelser uppdragit åt länsstyrelserna
att beträffande samtliga luftskyddsorter upprätta förslag, i vilken
omfattning allmänna skyddsrum av olika kategorier borde inrättas. Först
sedan här åsyftade utredning verkställts, förelåge möjlighet till ett säkrare
bedömande av anslagsbehovet till statsbidrag för inrättande av allmänna
luftskyddsrum. För närvarande syntes annan utväg icke stå till buds än
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
att vidhålla de kalkyler, som verkställdes av 1939 års luftskyddsutredning.
Inspektionen ville dock framhålla, att det belopp, vartill utredningen kommit,
icke torde vara tillräckligt med hänsyn till dels de prisstegringar, som på
senare tid inträffat, dels ock den omfattning, i vilken vissa orter, sedan
krigshändelserna i Finland inträffat, ansett sig böra utbygga skyddsrum.
För ändamålet torde — frånsett skyddsrum i hamnarna — böra beräknas
ett belopp av 2,000,000 kronor.
I det anslag, som för här ifrågavarande ändamål anvisats å tilläggsstat I
för innevarande budgetår, hade beräknats ett belopp av 1,000,000 kronor
till statsbidrag för inrättande av skyddsrum i hamnarna. Dylika skyddsrum
hade ansetts kunna inom ramen av detta belopp anordnas för omkring
15,000 personer. Stigande byggnads- och materielpriser samt de på grund
av rådande isförhållanden ytterligt försvårade och fördyrade frakterna för
centraltillverkade betongblock hade emellertid medfört att de anvisade medlen
visat sig vara otillräckliga för utbyggande av skyddsrumsplatser i nämnda
omfattning. Kostnaderna per skyddad person torde nu få beräknas till 125
kronor mot tidigare 100 kronor. För dessa skyddsrumsplatser skulle alltså
uppkomma en merkostnad i statsbidrag av 250,000 kronor. Därtill komme,
att det på senare tid alltmer skärpta läget syntes tala för att skyddsrum i
hamnarna borde utbyggas i något större omfattning än vad tidigare tänkts.
Inspektionen föresloge för den skull, att medel beräknades till statsbidrag
för ytterligare 2,000 skyddsrumsplatser med ett belopp av 250,000 kronor.
Inspektionen har därför för nästa budgetår beräknat ifrågavarande anslag
till (2,000,000 + 250,000 + 250,000) 2,500,000 kronor.
Med hänvisning till svårigheterna att med större grad av säkerhet beräkna
medelsbehovet för statsbidrag till skyddsrumsanläggningar och med hänsyn
till att statsbidrag utginge enligt av riksdagen godkända grunder och efter
prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall, har inspektionen slutligen
ifrågasatt, örn icke förevarande anslag lämpligen kunde givas förslagsanslags
karaktär.
Departementschefen.
I likhet med 1939 års luftskyddsutredning anser jag det påkallat, att
kommunerna erhålla möjlighet till statsbidrag även för skyddsrum, som av
dem inrättas för gatutrafikanter. Jag anser det även motiverat, att i anslutning
till statsmakternas beslut att bevilja särskilt anslag för bidrag till enskilda
järnvägar för anordnande av skyddsrum statsbidrag får utgå till
skyddsrum vid enskilda trafikföretag, som tjäna allmänna samfärdseln. I
detta sammanhang må framhållas, att de medel, som beräknats för bidrag
till skyddsrum vid hamnarna, torde få anses hava avsetts även för skyddsrum
vid hamnar, tillhöriga enskilda företag. Yad beträffar kraven på skyddsrummens
beskaffenhet har jag icke något att erinra mot utredningens förslag.
Statsbidrag lärer som regel böra utgå med två tredjedelar av de verkliga
kostnaderna. Skattetyngd kommun, vars invånare med hänsyn till kommunens
utsatta läge eller andra omständigheter äro i särskilt behov av skyddsrum,
bör dock kunna erhålla högre bidrag. Bidrag torde emellertid aldrig
böra överstiga nio tiondelar av den verkliga kostnaden.
I kostnaden för skyddsrums inrättande böra icke inräknas utgifter för
anskaffande av bänkar, stolar och liknande inventarier. Däremot torde böra
29
Kungl. Maj\ts proposition nr 165.
få medräknas sådana kostnader för telefon- och belysningsanläggningar m. m.,
vilka kunna anses nödvändiga för att skyddsrummet skall kunna användas
på ändamålsenligt sätt.
Medicinalstyrelsens förslag, att kostnaderna för skyddsrum vid sådana
landsting och kommun tillhöriga sjukhusbyggnader, vilka avses att tagas i
anspråk såsom beredskapssjukhus, skola till en tredjedel bestridas av statsmedel,
anser jag mig böra biträda. Vidare torde skyddsrum inom sådana
annexlokaler till beredskapssjukhus, vilka i fredstid icke hava karaktären
av sjukhus, helt få bekostas av statsmedel. Ifrågavarande kostnader torde
emellertid kunna bestridas från reservationsanslaget till utrustning m. m.
av beredskapssjukhus vid krig eller krigsfara.
Uppenbart är att i många fall ett skyddsrum kan ordnas så att detsamma
i fredstid kan medföra inkomst för dess ägare. Så kan exempelvis bliva
förhållandet, när ett skyddsrum är avsett att under normala förhållanden
användas såsom garage. Därest inkomsten kan antagas bliva av sådan
storlek, att dess kapitaliserade värde täcker en mera betydande del av
kostnaderna för skyddsrummets inrättande, bör statsbidraget kunna med
hänsyn härtill reduceras. Några generella regler för huru denna reduktion
bör göras, synas icke erforderliga, utan torde nedsättning av statsbidraget
böra ske med det belopp, som i varje särskilt fall befinnes skäligt. Principen
bör givetvis vara den, att statsbidrag icke skall utgå med högre
belopp än som är av omständigheterna motiverat och att man bör tillse,
att skyddsrummets ägare icke genom statsbidraget erhåller en obehörig
förmån.
Rätten att besluta rörande statsbidrag till skyddsrum bör liksom hittills
förbehållas Kungl. Majit, dock med möjlighet för Kungl. Majit att, där så
för någon grupp av ärenden skulle befinnas ändamålsenligt, bemyndiga luftskyddsinspektionen
att enligt av Kungl. Majit meddelade föreskrifter i Kungl.
Majits ställe utöva beslutanderätten.
De här förordade grunderna för statsbidrag böra träda i tillämpning snarast
möjligt, varjämte Kungl. Majit bör äga befogenhet att i överensstämmelse
med dessa grunder bevilja statsbidrag för redan anordnat eller påbörjat
skyddsrum för gatutrafikanter.
I sina beräkningar av statens kostnader för bidrag till anordnande av
skyddsrum har luftskyddsutredningen utgått från att skyddsrum för gatutrafikanter
skulle behövas allenast i städer med mer än 10,000 invånare samt att
i dessa städer skyddsrum skulle erfordras blott i de delar, som hava särskilt
tät bebyggelse eller stark trafik. Till denna uppfattning kan jag icke
ansluta mig. Icke minst den erfarenhet, som under de senaste månaderna
vunnits genom krigshändelserna i Finland, synes tydligt utvisa, att man
i åtskilliga fall har att räkna med behov av skyddsrum ej blott i orter med
mindre än 10,000 invånare — exempelvis i ett flertal industriorter längs
norrlandskusten — utan även i sådana delar av större samhällen, som ligga
i periferien eller icke hava särskilt intensiv trafik. Några närmare kalkyler
rörande medelsbehovet torde i nuvarande läge icke kunna uppgöras, men
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
tydligt är, att statsbidrag erfordras i avsevärt större utsträckning än utredningen
förutsatt och luftskyddsinspektionen beräknat. För min del anser
jag, att man för närvarande bör räkna med ett ytterligare medelsbehov av
5,000,000 kronor. Skulle behov av ytterligare medel uppkomma, torde hinder
icke böra möta för anlitande av vederbörligt anslag å förskottsstaten för
försvarsväsendet m. m. Vid beräkningen har jag utgått från att för statsbidrag
till skyddsrum vid hamnarna skall kunna — utöver härför förut avsedda
medel — användas ett belopp av omkring 500,000 kronor.
Jag förordar, att 4,000,000 kronor anvisas såsom reservation sanlag å tillläggsstat
II till riksstaten för löpande budgetår samt att 1,000,000 kronor
anvisas såsom reservationsanslag å riksstaten för nästa budgetår.
Anil. Hemställan.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
I) godkänna av mig här förordade grunder för bidrag av
statsmedel till anordnande av skyddsrum;
II) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40
anvisa
dels till Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning ett reservationsanslag
av........................................ kronor 7,800,000;
dels till Civilt luftskydd: Alarmeringsanordningar ett reservationsanslag
av .................................. kronor 1,350,000;
dels oek till Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner för anordnande
av vissa skyddsrum ett reservationsanslag av kronor 4,000,000;
III) å riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa
dels till Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning ett reservationsanslag
av........................................ kronor 2,000,000;
dels till Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel
för förbrukning sändamål m.m. ett förslagsanslag av kronor 500,000;
dels till Civilt luftskydd: Statens luftslcyddsskola ett förslagsanslag
av............................................ kronor 45,500;
dels till Civilt luftskydd: Bidrag till enskilda sammanslutningar
för utbildning av luftskyddspersonat m. m. ett anslag
av.................................................. kronor 240,000;
dels ock till Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner för anordnande
av vissa skyddsrum ett reservationsanslag av kronor 1,000,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Anders Lundstedt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 165.
31
Bilaga A.
Förslag av 1939 års luftskyddsutredning till kungörelse om statsbidrag
till inrättande av skyddsrum för luftskyddsändamål.
Kungl. Majit har funnit gott förordna som följer.
1 §•
Har Kungl. Majit med stöd av 11 § 1 mom. luftskyddslagen meddelat åläggande
för kommun att inrätta skyddsrum eller är det eljest beträffande viss ort
med hänsyn till faran för anfall från luften, ortens storlek och förhållandena i
övrigt att anse såsom angeläget, att inom orten inrättas skyddsrum, i vilka
vid luftanfall skydd kan beredas åt personal, som har att leda eller fullgöra
luftskyddstjänst, berörande orten i dess helhet, åt personer, som omhändertagas
vid allmänna hjälpplatser, eller åt vägfarande och andra, som uppehålla
sig utomhus å allmänna platser, må under de villkor, som nedan stadgas, till
vederbörande kommun utgå bidrag av statsmedel till anordnande av skyddsrum
för dylikt ändamål.
Under enahanda villkor må, där särskilda skäl därtill äro, till ägare av anläggning
eller inrättning, som är av synnerlig betydelse ur försvars- eller folkförsörjningssynpunkt,
utgå bidrag av statsmedel till anordnande av skyddsrum
för personer, vilka begagna sig av anläggningen eller inrättningen, jämte
sådan därstädes sysselsatt personal som är erforderlig för uppehållande av
driften.
2§.
Skyddsrum skall vara så beskaffat, att det erbjuder skydd åtminstone mot
splitter från bomber och andra vid explosion kringkastade föremål ävensom
mot stridsgaser. Är skyddsrum beläget inom eller i omedelbar närhet av byggnad,
skall skyddsrummet hava sådan hållfasthet, att det kan beräknas motstå
de belastningar, som kunna uppkomma i följd av byggnadens instörtande. Där
särskilda omständigheter därtill föranleda, må statsbidrag utgå jämväl till
anordnande av skyddsrum, som icke är gastätt.
3 §''
Statsbidrag till anordnande av skyddsrum må utgå med två tredjedelar av
verkliga kostnaden; dock högst med två tredjedelar av det belopp, vartill vid
den tidpunkt då bidrag beviljas, samma kostnad skäligen kan skattas.
Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må statsbidragets storlek
bestämmas enligt andra grunder än ovan sagts.
4 §''
Statsbidrag må icke beräknas å kostnader för anskaffande av lösa inredningsföremål
för de skyddssökandes bekvämlighet.
För det fall att skyddsrum inrättas annorledes än genom ändring av befintlig
lokal, må statsbidrag ej heller beräknas å sådana kostnader som kunna
förväntas bliva täckta genom inkomst av skyddsrummets utnyttjande för
fredliga ändamål.
5 §•
Beviljandet av statsbidrag till inrättande av skyddsrum ankommer på
Kungl. Majit.
32
Kungl. Majus proposition nr 165.
Ansökan örn bidrag skall ställas till Kungl. Majit oell ingivas till luftskyddsinspektionen
innan arbeten för skyddsrummets inrättande påbörjas.
6 §•
Vid ansökan örn statsbidrag till anordnande av skyddsrum skola fogas:
a) noggranna upplysningar för vad ändamål skyddsrummet är avsett;
b) karta eller kartskiss, utvisande skyddsrummets belägenhet;
c) fullständiga ritningar över skyddsrummet jämte beskrivning till desamma;
d)
kostnadsberäkning;
e) finansieringsplan; samt
f) förbindelse av sökanden att med avseende å anläggandet av skyddsrummet
underkasta sig bestämmelserna i denna kungörelse ävensom de föreskrifter
i övrigt, som må varda meddelade av Kungl. Majit, att hålla skyddsrummet
i sådant skick, att dess användande för sitt ändamål icke äventyras,
samt att därest något av nu nämnda åtaganden icke fullgöres, i den mån
Kungl. Majit så påfordrar, återbära uppburet statsbidrag.
7 §•
Sedan ansökan örn statsbidrag inkommit till luftskyddsinspektionen, har
inspektionen att efter inhämtande av de ytterligare upplysningar, som kunna
vara erforderliga, med eget yttrande överlämna ansökan jämte därtill hörande
handlingar till Kungl. Majit.
8 §•
Statsbidrag till anordnande av skyddsrum utbetalas av länsstyrelsen efterhand
som byggnads- eller inredningsarbetet fortskrider; dock att en fjärdedel
av det belopp, varmed bidraget högst må utgå, skall innehållas till dess Kungl.
Majit meddelat beslut, varom i 9 § förmäles.
9 §•
Den som erhållit statsbidrag till anordnande av skyddsrum, har att, sedan
skyddsrummet blivit färdigställt, till luftskyddsinspektionen insända till riktigheten
styrkt räkenskapssammandrag rörande anläggningskostnaderna. Inspektionen
skall granska räkenskapssammandraget och låta besiktiga skyddsrummet.
Föreligger ej anledning till anmärkning mot det sätt, på vilket skyddsrummet
anordnats, har inspektionen att anmäla detta till Kungl. Majit, som
därefter fastställer, med vilket belopp statsbidrag slutligen skall utgå,
Denna kungörelse träder i kraft den---
Kungl. Majit må dock i enlighet med de i kungörelsen meddelade bestämmelserna
efter ansökan bevilja statsbidrag jämväl till bestridande av anläggningskostnaderna
för skyddsrum, vars anordnande ägt rum eller påbörjats före
kungörelsens ikraftträdande.
Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.