Kungl. Majus proposition nr 162.
1
tfr 162.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående statsförvärv
av Falkenbergs järnväg; given Stockholms
slott den 8 mars 1940.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF
Gustaf Andersson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 8 mars 1940.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:
I skrivelse den 4 mars 1940 har järnvägsstyrelsen underställt Kungl. Maj:ts
prövning ett vid skrivelsen i avskrift fogat, av styrelsen med Falkenbergs
järnvägsaktiebolag under förutsättning av Kungl. Maj:ts godkännande ingånget
avtal om förvärv av Falkenbergs järnväg samt densammas införlivande med
statsbanenätet. Avtalet torde få såsom bilaga fogas till dagens statsrådsprotokoll.
Innan jag ingår på förevarande skrivelse, torde jag med avseende å ifrågavarande
järnväg få meddela följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 162.
40
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
Kungl. Majit beviljade den 8 juli 1892, den 17 maj 1895, den 16 juli 1897,
den 13 januari 1899 oell den 27 april 1900 koncession å järnväg om 0.891
meters spårvidd respektive från Falkenberg till Fridhem, från Fridhem till
Älvsered, från Älvsered till Mjöbäck, från Mjöbäck till Holsljunga samt från
Holsljunga till Limmared å Borås—Alvesta järnväg. Jämlikt särskilda medgivanden
av Kungl. Majit blev Falkenbergs järnvägsaktiebolag innehavare av
samtliga dessa koncessioner. Medan större delen av järnvägen från Falkenberg
till Limmared eller sträckan Falkenberg—Holsljunga örn 71.6 kilometer
byggdes helt med enskilda medel, erhölls statslån för anläggning av den
30.4 kilometer långa bandelen Holsljunga—Limmared. Den 8 september 1900
beviljade nämligen Kungl. Majit för utförande av sistnämnda järnvägsanläggning
ett lån ur allmänna järnvägslånefonden å 505,000 kronor.
Med bifall till Kungl. Maj;ts proposition, nr 179 punkt 2, medgav 1928 års
riksdag (skrivelse nr 140) reglering av bolagets skuldförhållande till staten
av i huvudsak den innebörden, att samtliga till och med år 1927 upplupna
men ej guldna räntor ävensom anståndsränta å statslånet, tillhopa cirka
193.000 kronor, skulle avskrivas samt att under tiden 1928—1941 ränta å
statslånet skulle erläggas med endast 10,000 kronor årligen.
Då denna betydande eftergift från statens sida ej medförde någon effektiv
sanering av företaget, ansågo sig statsmakterna för att undvika ett nedläggande
av järnvägen böra medgiva en ytterligare nedskrivning av järnvägsbolagets
skuld till staten. Med bifall till Kungl. Majits proposition, nr 91,
medgav sålunda 1937 års riksdag (skrivelse nr 126), att statens fordran, uppgående
vid årsskiftet 1936/37 till cirka 912,500 kronor, finge nedskrivas till
110.000 kronor, vilket belopp skulle så länge järnvägsdriften upprätthölles
innestå ränte- och amorteringsfritt, mot botteninteckning i bandelen Holsljunga—Limmared.
I och med sagda riksdagsbeslut voro jämväl villkoren uppfyllda för ikraftträdande
av ett av stadsfullmäktige i Falkenberg år 1936 fattat beslut, innebärande
att stadens fordran hos bolaget, uppgående till 125,000 kronor, skulle
innestå ränte- och amorteringsfri mot inteckning i järnvägen Falkenberg—
Holsljunga. De av Falkenbergs stad förskjutna medlen hade använts för utlösning
— enligt särskild uppgörelse — av bolagets samtliga enskilda fordringsägare,
och bolaget hade alltså genom 1937 års överenskommelse vunnit
befrielse från samtliga ränteförpliktelser å järnvägskapitalet.
I anledning av framställning från bolaget, att staten måtte övertaga bolagets
järnväg, avlät Kungl. Majit proposition (nr 198) till 1939 års lagtima riksdag
med förslag örn bemyndigande för Kungl. Majit att medgiva järnvägsstyrelsen
att med bolaget träffa överenskommelse örn trafikering av järnvägen intill
den 1 juli 1940 genom statens järnvägars försorg. Sedan propositionen bifallits,
lia förhållandena under trafikeringstiden reglerats genom ett mellan järnvägsstyrelsen
å ena samt bolaget och Falkenbergs stad å andra sidan den 31
mars 1939 träffat, sedermera av Kungl. Majit godkänt avtal med giltighet
intill den 30 juni 1940.
Vid anmälan av bolagets framställning i statsrådet den 10 mars 1939 ut -
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
3
talade föredragande departementschefen, att frågan om järnvägens övertagande
av staten icke syntes böra definitivt avgöras i då, förevarande sammanhang.
Innan ställning därtill toges, borde nämligen avgörande först träffas i frågan
om enhetliggörande av de enskilda järnvägarna, vilken fråga för det dåvarande
vore föremål för riksdagens behandling. Vidare borde tillfälle beredas järnvägsstyrelsen
att verkställa en mera allsidig och grundlig prövning av de
olika förhållanden, som ägde samband med frågan örn järnvägens förstatligande,
ävensom förskaffa sig erforderlig erfarenhet rörande järnvägens driftförhållanden
m. m. Det förutsattes, att förslag i ärendet skulle kunna framläggas och
beslut örn järnvägens framtida ställning fattas vid 1940 års riksdag.
Järnvägsstyrelsen framlägger i sin förevarande skrivelse ett sådant förslag,
syftande till det förefintliga trafikprovisoriets avveckling. Till belysning av
utvecklingen under 1930-talet lämnar järnvägsstyrelsen följande sifferuppgifter:
Drifträkningar.
1931 |
1932 |
1933 |
1934 |
1935 |
1936 |
1937 |
1938 |
Medel- tal |
|
T u |
sental i |
r o n |
o r |
||||||
Inkomster. |
|||||||||
Persontrafik .............. |
99 |
82 |
79 |
78 |
83 |
88 |
92 |
91 |
87 |
Godstrafik ................ |
151 |
115 |
96 |
97 |
107 |
96 |
114 |
100 |
109 |
Övriga inkomster.......... |
59 |
58 |
58 |
59 |
61 |
62 |
61 |
68 |
61 |
Summa |
309 |
255 |
233 |
234 |
251 |
246 |
267 |
259 |
257 |
Utgifter ................ |
306 |
274 |
257 |
247 |
250 |
260 |
291 |
284 |
271 |
Driftöverskott............ |
+ 3 |
- 19 |
— 24 |
- 13 |
+ 1 |
— 14 |
- 24 |
- 25 |
— 14 |
I anslutning till denna sammanställning anför järnvägsstyrelsen i huvudsak
följande:
Som synes lia av periodens åtta år sex uppvisat driftunderskott. Bemärkas
bör också, att den allmänna konjunkturuppgång, som inträdde under
år 1933 och sedermera fortsatte intill det nu pågående krigets utbrott, icke
lett till någon förbättring av ställningen för denna järnväg, vilken fastmer
kan sägas hava under perioden befunnit sig i ett permanent kristillstånd.
Den avveckling av krisen, som vanns år 1937, kan betecknas såsom formell.
Härmed syftas på förhållandet, att bolaget visserligen erhöll befrielse från
de förfallna fordringar, vilkas förhandenvaro utåt markerat kristillståndet,
men likväl, och detta trots att uppgörelsen med långivarna var den från
bolagets synpunkt gynnsammaste tänkbara, icke kunnat ernå nödig balans
mellan inkomster och utgifter. För åren 1937 och 1938 redovisades nämligen,
såsom av förestående siffror framgår, driftunderskott örn respektive
24,000 och 25,000 kronor. De likvida medel, över vilka bolaget förfogade
vid tidpunkten för 1937 års uppgörelse, voro skäligen obetydliga, och bolaget
stod därför inom kort utan erforderligt rörelsekapital. I själva verket kunde
driften under senare hälften av år 1938 och fram till tiden för förenämnda
statsingripande uppehållas endast tack vare att ny försträckning om 20,000
kronor erhölls från Falkenbergs stad. Bolagets bokföringsmässiga ställning
vid slutet av 1938, det sista hela året med självständig förvaltning, visas
av följande balansräkning.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 162.
Tusental
tillgångar. kronor.
Järnvägsanläggningen...................................... 2,546
Automobilrörelsen ........................................ 38
Fastigheter ................................................ 4
Värdehandlingar............................................ 17
Rörelsemedel:
i kassa och bank ...................................... 1
förråd.................................................... 21
övriga.................................................... 2
Reserverade tillgångar .................................... 1
Summa 2,630
Skulder.
Främmande kapital:
Statslån ................................................ 163
Reverslån .............................................. 152
Svävande skulder...................................... 66
Eget kapital:
Aktiekapital ............................................ 1,152
Reservfond.............................................. 537
Förnyelsefond.............................................. 560
Summa 2,630
Järnvägsstyrelsen upplyser, att dels förenämnda räntefria lån från fonden
för låneunderstöd örn 110,000 kronor, dels resterande belopp 53,000 kronor
av ett under år 1936 erhållet lån från motorvagnslånefonden redovisades
under rubriken statslån. Härtill vore numera att lägga ett år 1938 beviljat
lån från samma fond örn 86,900 kronor, vilket emellertid icke införts i 1938
års räkenskaper. Rubriken reverslån åter omfattade i huvudsak förenämnda
lån från Falkenbergs stad örn 125,000, respektive 20,000 kronor.
Järnvägsstyrelsen yttrar härefter, att de i propositionen till 1939 års lagtima
riksdag omförmälda villkoren för upptagande till definitivt avgörande
av frågan örn statsförvärv av järnvägen numera vore uppfyllda. Enligt av
statsmakterna vid 1939 års riksdag träffat beslut skulle förstatligandet omfatta
samtliga rikets järn vägsenheter, såväl normalspåriga som smalspåriga,
vilka ej vore att betrakta som spårvägar eller hade liknande lokal karaktär,
och som överhuvudtaget vore av den allmänna betydelse, att de borde fortbestå.
För förevarande järnväg, som på intet sätt kunde anses likartad med
en spårväg, gällde det alltså närmast att avgöra, huruvida den vore av sådan
allmän betydelse, att den borde fortbestå. Styrelsen anför härom:
I de utlåtanden från länsstyrelserna i Hallands och Älvsborgs län, vilka
finnas åberopade i nyssnämnda proposition, har framhållits, att järnvägen
betytt och fortfarande betyder mycket för utvecklingen i berörda bygder,
samt tillika påpekats, att en eventuell nedläggning av trafiken å järnvägen
måste föregås av omfattande vägbyggnadsarbeten i syfte att möjliggöra linjetrafik
med bussar och lastbilar.
Örn riktigheten i sistberörda uttalande torde icke råda någon meningsskiljaktighet.
Det är också uppenbart, att byggnadsarbetena ifråga även
med forcering måste kräva en betydande tid, ävensom att i nuvarande kris
-
5
Kungl. Maj:tn proposition ur 16.2.
situation en sådan tornering icke torde kunna påräknas. Då vidare järnvägsbolaget
nu liksom år 1939 är ur stånd att självt ombesörja trafiker in gen,
och berörda kommuner i detta hänseende ej äro bättre ställda än bolaget,
förefinnas för närvarande även teoretiskt endast två alternativ: staten måste
antingen medgiva att nuvarande tratikeringsavtal —• med nödiga modifikationer
— förlänges att gälla tillsvidare, eller också, såsom från bolagets sida
år 1938 hemställdes, helt övertaga ansvaret för järnvägen.
Styrelsen är angelägen här inskjuta, att ett statsövertagande av järnvägen
icke får tolkas som ett löfte örn dess fortsatta bestånd oavsett utfallet av
driften. Styrelsen är för sin del icke beredd att nu göra något definitivt
uttalande beträffande järnvägens allmänna betydelse. Anförda siffror visa,
att under de senare åren trafikrörelsen varit skäligen liten och driftresultatet
svagt, men det är måhända icke uteslutet, att mindre lämpliga taxe- och
tidtabellsförhållanden haft en ej så ringa andel i denna svaghet. Erfarenheterna
från de få månader, som förflöto från det statens järnvägar övertogo
trafikeringen och intill dess av krisförhållandena betingad indragning
av tågförbindelser skedde, synas giva vid handen, att en väsentlig ökning
av järnvägstrafiken icke kan betraktas som helt utesluten.
Den hittills vunna erfarenheten är icke tillräcklig för grundande av en
bestämd uppfattning, huruvida ökningen kan väntas bliva av sådan omfattning
att banans bibehållande kan anses ekonomiskt försvarbart. Med hänsyn
härtill och då det i allt fall redan på grund av vägförhållandena inom
trafikområdet torde bli nödvändigt att uppehålla trafiken under åtskilliga
år, vill det synas järnvägsstyrelsen riktigast att uppskjuta ställningstagandet
till frågan örn järnvägens bevarande under en längre framtid, intill dess
normala förhållanden åter inträtt samt varit rådande under så lång tid, att
någorlunda säkra slutsatser kunna dragas med stöd av erhållna sifferuppgifter.
Enär man således under alla omständigheter måste räkna med trafikering
under en följd av år, synes förenämnda första (trafikerings-)alternativ icke
vara att förorda. Anordningen har nämligen karaktären av ett typiskt provisorium,
och en förlängning av avtalet på obestämd tid skulle med säkerhet
komma att ge upphov till en del vanskligheter bland annat ifråga örn
anläggningarnas underhåll. Under förutsättning, att ett statsförvärv kan
ske utan insats- eller i allt fall utan nämnvärd insats av ytterligare statskapital,
synes därför det senare alternativet avgjort vara att föredraga. För
det första erhålla statens järnvägar endast på den vägen full frihet att förfoga
över järnvägens egendom. Vidare undviker man endast på så sätt, att
denna järnvägs intressenter komma i en ogynnsam särställning, jämfört med
intressenterna i andra järnvägar, vilka likaledes hava enbart lokal betydelse,
men dock redan äro eller i samband med pågående allmänna förstatligande
komma att övergå i statlig ägo.
En jämförelse, som därvid ligger särskilt nära till hands, är med den
närbelägna och till förevarande järnväg i visst konkurrensförhållande stående
järnvägen mellan Varberg och Ätran, vilken efter att under år 1932 lia förvärvats
av staten samt från och med den 1 december 1936 varit ställd
under järnvägsstyrelsens förvaltning, från och med den 1 juli 1938 införlivats
i statsbaneniitet. Under de år av 1930-talet, då sagda järnväg ännu
trafikerades i enskild regi, var det ekonomiska resultatet där ännu ogynnsammare
än för Falkenbergs järnväg, och även ifråga örn Varberg—Ätrans
järnväg har, såsom finnes omförmält i Kungl. Maj:ts proposition nr 52/1938,
det icke ansetts uteslutet, att järnvägstrafiken skulle komma att nedläggas
i en ej alltför avlägsen framtid.
I beaktande av förenämnda riksdagsbeslut angående enhetliggörande av
det svenska järnvägsnätet, varvid i princip ingen skillnad gjorts mellan nor
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 16;1.
malspåriga och smalspåriga järnvägar, vill det synas järnvägsstyrelsen, som
skulle de motiv, vilka innehållas i sistnämnda proposition och föranledde
statsmakternas beslut örn införlivande i statsbanenätet av Varberg—Ätrans
järnväg, kunna i huvudsak åberopas i här förevarande fall.
Med hänsyn till av styrelsen sålunda anförda omständigheter har styrelsen
varit ense med övriga berörda örn att vid nödiga utredningar och förhandlingar
sikte främst skulle tagas på möjligheten att få till stånd ett
statsförvärv av järnvägen. Dessa förhandlingar hade nu slutförts och resulterat
i föreliggande avtal örn statsförvärv av järnvägen. Till motivering för
avtalet anför styrelsen härefter:
Då såsom förut framhållits valet står mellan å ena sidan trafikering genom
statens järnvägars försorg — i huvudsaklig anslutning till bestämmelserna
i Kungl. Maj:ts brev den 28 november 1924 — och å andra sidan statsförvärv,
finnes icke anledning ytterligare uppehålla sig vid driftresultaten, för
vilka staten i båda fallen måste svara. Innebörden av avtalets ekonomiska
bestämmelser är väsentligen, att bolagets båda huvudfordringsägare, svenska
staten och Falkenbergs stad, avstå från likvid för lämnade lån. För omfattningen
av dessa insatser har förut redogjorts. Tilläggas bör dock, dels
att före nämnda tillfälliga försträckning från Falkenbergs stad örn 20,000
kronor tack vare viss försäljning kunnat nedbringas till 15,000 kronor, dels
att statens järnvägar under trafikeringstiden förvärvat de i järnvägens biltrafik
använda, men delvis Falkenbergs stad tillhöriga fordonen.
I § 3 mom. 1 sista stycket omförmält bidrag till gäldande av smärre skulder
har ansetts förenligt med antydda princip örn likformighet huvudborgenärerna
emellan, då dels nyssnämnda försträckning lämnats för täckande av driftutgifter,
dels staten vid förvärvet erhåller vissa utanför järnvägen liggande
tillgångar, nämligen dels aktier till ett beräknat värde av 12,000 kronor,
dels ett för järnvägstrafiken ej behövligt markområde i Falkenbergs stad.
Järnvägsstyrelsen meddelar, att ingen anvisning av medel å riksstaten
erfordras för förvärvet utan blott beslut örn vissa bokföringsoperationer,
samt anför:
Yad först angår det äldre statslånet, synes ingen tvekan kunna råda örn.
att detsamma bör bli föremål för avskrivning på sätt skett vid tidigare statsförvärv
av underskottsbanor. Vad åter beträffar lånen ur motorvagnslånefonden,
är järnvägsstyrelsen beredd att — ävenledes enligt utbildad praxis
— övertaga ansvaret för desamma, vilket synes böra åvägabringas sålunda,
att återstående kapitalskuldbelopp överföras från motorvagnslånefonden
till statens järnvägars fond. Slutligen är i avtalets § 3 mom. 1 omnämnda
bidrag om 40,000 kronor analogt med de utgifter, som i flertalet fall av
statsförvärv uppkomma på grund av styrelsens åtagande att svara för så
kallade svävande skulder, och vill styrelsen föreslå, att beloppet ifråga —
liksom de rörliga tillgångar, vilka ingå i förvärvet — må föras å det särskilda
utjämningskonto med rubrik »Inköpskonto för enligt 1939 års riksdagsbeslut
förvärvade enskilda järnvägar», vars uppläggande föreslagits i
styrelsens skrivelse den 23 februari 1940 angående Göteborg—Borås och
Borås—Alvesta järnvägar.
I detta sammanhang erinrar järnvägsstyrelsen örn att styrelsen enligt
trafikeringsavtalet förbundit sig att vid trafikeringstidens slut återlämna en
förrådsbehållning av minst samma värde som den mottagna eller kontant
ersätta värdeminskningen. Genom det nu träffade avtalet förlorade detta
åtagande sin ekonomiska betydelse, men en bokföringsmässig reglering borde
i allt fall äga rum.
Kungl. Maj:ts proposition nr 162. <
Till förklaring av den i § 3 mora. 4 i avtalet upptagna bestämmelsen
om skyldighet för styrelsen att till Falkenbergs stad utbetala visst belopp,
därest bandelen Falkenberg—Holsljunga före utgången av år 1947 skulle
komma att helt eller delvis nedläggas, anför styrelsen, att utbetalningen av
detta realisation svärde vore betingad av den omständigheten, att i denna
bandel icke investerats några statsmedel. Det hade vid sådant förhållande
synts skäligt, att i händelse bandelen skulle komma att bevaras blott ett
fåtal år, realisationsvärdet borde i angiven utsträckning komma Falkenbergs
stad till godo såsom nuvarande innehavare av botteninteckningen i bandelen.
Styrelsen framhåller, att övriga bestämmelser i avtalet överensstämde till
innehåll och ordalydelse med motsvarande bestämmelser i de liknande avtal,
som styrelsen tidigare under innevarande år ingivit till Kungl. Maj:t,
samt upptager härefter till behandling frågan om personalens ställning och
anför härutinnan:
Jämlikt § 5 moni. 5 skola flertalet av befattningshavarna vara berättigade
att från och med den 1 januari 1941 erhålla anställning enligt för statens
järnvägar gällande anställnings- och lönevillkor. Enligt vid avtalet
fogad bilaga C komma att i statens järnvägars tjänst övertagas 50 man, nämligen
46 ordinarie och 4 icke ordinarie. Härutöver övergå i statens järnvägars
tjänst 4 man vid bilavdelningen samt 10 ban- och verkstadsarbetare.
Sammanlagt överföras sålunda från den enskilda järnvägens till statens järnvägars
tjänst 64 man.
Den iönegradsplacering, som framgår av bilaga C, har skett i samtorstand
med järn vägsförvaltningen och representanter för berörda personalorganisationer,
med vilka överläggningar i saken ägt rum.
Styrelsen upplyser, att av den personal, som skulle övertagas i statens
järnvägars tjänst, ingen vore avsedd att bliva placerad på aktiv stat i högre
lönegrad än A 20, varför något beslut av riksdagen icke erfordrades om antalet
befattningar.
Styrelsen meddelar slutligen, att det i samband med järnvägens införlivande
med statens järnvägar vore avsett, att densamma skulle tillföras ett
nytt distrikt, beträffande vars omfattning styrelsen komme att senare avgiva
förslag.
Med åberopande av vad sålunda anförts hemställer järnvägsstyrelsen, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen besluta, att Falkenbergs järnväg må
på avtalade villkor förvärvas av staten och införlivas med statens järnvägar.
Vid ärendets avgörande i järnvägsstyrelsen har järnvägsfullmäJcUgen Oscar
Falkman mot beslutet anmält avvikande mening och anfört:
Förvärvet av Falkenbergs järnväg skall enligt förslaget kräva endast relativt
obetydliga direkta utgifter och avstående av till järnvägsbolaget lämnade
statslån, vilka i alla fall ej torde kunna indrivas, men härutöver skulle
statens järnvägar övertaga en personal å 65 man och få bära driftförlusterna
intill dess järnvägen nedlägges. Förvärvet motiveras icke av andra skäl än
statsmakternas principbeslut om förstatligandet av de enskilda järnvägarna.
Under hänvisning till tidigare uttalad åsikt att nuvarande penningpolitiska
läge bör föranleda uppskov med förstatligandet av enskilda järnvägar i alla
de fall, där sådan åtgärd icke är till avsevärd fördel för mötande av svång
-
Departements
chefen.
8 Kungl. Majus proposition nr 162.
heter under nuvarande internationella kris, avstyrkes förvärvet av Falkenbergs
järnväg.
Fullmäktige i riksgäldskontoret, som avgivit yttrande i ärendet den 5 mars
1940, uttala, att de under nu föreliggande förhållanden ej hade något att
invända mot att Falkenbergs järnväg förvärvades av staten och införlivades
med statens järnvägar. Ett fortsatt trafikeringsprovisorium ansåge fullmäktige
i likhet med järnvägsstyrelsen ej lämpligen böra ifrågakomma. Fullmäktige
anföra härefter:
Fullmäktige vilja ej göra någon erinran mot att det efter 1937 års skuldreglering
kvarstående statslånet avskrives, liksom ej heller mot att Falkenbergs
stad, såsom skäligt synes vara, tillförsäkras att — i händelse av att ett
nedläggande under de närmaste åren av järnvägslinjen Falkenberg—Holsljunga
skulle komma till stånd, vartill järnvägsstyrelsen vill hålla möjligheten
öppen — återfå större eller mindre del av den fordran, som staden i samband
med förstatligandet skall avskriva. Yad beträffar de båda lånen ur
motorvagnslånefonden, vilka skola överföras från denna fond till statens järnvägars
fond, bör riksgäldskontoret givetvis av järnvägsstyrelsen tillgodoföras
upplupen ränta intill dagen för järnvägens övertagande av staten.
I övrigt har det föreliggande preliminära avtalet och järnvägsstyrelsens
motivering för detsamma ej föranlett något uttalande från fullmäktiges sida.
Ehuru Falkenbergs järnvägsaktiebolag genom de skuldregleringar, som
ägde rum åren 1928 och 1937, blivit befriat från sina samtliga rån teförpliktelser
å järn vägskapitalet, har bolaget icke lyckats uppnå balans mellan inkomster
och utgifter. På grund härav har bolaget icke kunnat upprätthålla
driften å bolagets järnväg mellan Falkenberg och Limmared. I anledning
av framställning från bolaget, att staten skulle övertaga järnvägen, beslöt
1939 års lagtima riksdag, med bifall till avgiven proposition i ämnet, att bemyndiga
Kungl. Majit medgiva järnvägsstyrelsen att med bolaget träffa överenskommelse
om trafikering av järnvägen intill den 1 juli 1940 genom statens
järnvägars försorg. Bemyndigandet avsåg endast ett provisoriskt säkerställande
av driften i avvaktan på ett mera definitivt avgörande av frågan,
hur framdeles borde förfaras med järnvägen. Järnvägsstyrelsen har nu framlagt
ett förslag till avveckling av det ifrågavarande trafikprovisoriet, innebärande
förvärv för statens räkning av bolagets järnväg och övrig egendom
med undantag av kontanta penningmedel till ett belopp av cirka 1,200
kronor.
I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag, att den hittills vunna erfarenheten
icke är tillräcklig för att man därav skall kunna bilda sig en bestämd uppfattning,
huruvida banans bibehållande är ekonomiskt försvarbart. Med hänsyn
härtill och då det i allt fall redan på grund av vägförhållandena inom trafikområdet
torde, såsom järnvägsstyrelsen framhållit, bliva nödvändigt att
uppehålla trafiken under åtskilliga år, synes det ur skilda synpunkter lämpligast
att uppskjuta avgörandet av frågan örn järnvägens nedläggande intill
dess normala förhållanden åter inträtt. Då valet alltså står mellan å ena
sidan trafikering genom statens järnvägars försorg i huvudsaklig anslutningtill
bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev den 28 november 1924 och å andra
9
Kungl. Majus proposition nr 162.
sidan statsförvärv, finner jag i likhet med järnvägsstyrelsen och fullmäktige
i riksgäldskontoret, att järnvägen bör förvärvas av staten och införlivas med
statens järnvägar. Jag förutsätter därvid, att statsförvärvet icke skall utgöra
hillder att nedlägga järnvägen i den utsträckning, som framdeles kan
finnas påkallat.
Yad beträffar det av bolaget och järnvägsstyrelsen godkända avtalsförslaget
synes någon anledning till erinran mot detsamma icke föreligga. Såsom
järnvägsstyrelsen föreslagit torde det räntefria lån å 110,000 kronor från
fonden för låneunderstöd, som bolaget erhållit, böra avskrivas och bolagets
två lån ur motorvagnslånefonden överföras från denna fond till statens järnvägars
fond. I likhet med järnvägsstyrelsen finner jag det vara påkallat,
att det belopp å 40,000 kronor, som styrelsen enligt § 3 mom. 1 i avtalet
skall erlägga till bolaget såsom bidrag till gäldande av bolagets driftskulder,
skall jämte de rörliga tillgångar, vilka ingå i förvärvet, föras å det särskilda
utjämningskonto med rubrik »Inköpskonto för enligt 1939 års riksdagsbeslut
förvärvade enskilda järnvägar», vars uppläggande jag tidigare i dag lämnat
utan erinran. Vid nu angivna förhållanden erfordras icke något anslag å riksstaten
för genomförandet av avtalet.
Den vid banan anställda personalen torde böra övertagas av statens järnvägar
enligt de grunder, som tillämpats tidigare i liknande fall och som
innehållas i § 5 i avtalet. Då bland denna personal icke finnes någon befattningshavare,
som enligt avtalet skall placeras i 21 eller högre lönegrader,
erfordras intet beslut av riksdagen med avseende å antalet befattningshavare.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att den Falkenbergs järnvägsaktiebolag tillhöriga Falkenbergs
järnväg må av staten förvärvas i huvudsaklig överensstämmelse
med de av mig här förordade grunderna.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
och förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sigurd Lang.
10
Kungl. Majus proposition nr 162.
Bilaga.
Avtal
mellan Kungl. Järnvägsstyrelsen för svenska staten, nedan kallad styrelsen, å ena
sidan, samt Falkenbergs järnvägsaktiebolag, nedan kallat bolaget, å andra
sidan, angående förvärv för svenska statens räkning av
bolagets järnväg m. m.
§ 1.
Morn. 1. Bolaget överlåter till svenska staten fr. o. m. den 1 juli 1940
(tillträdesdagen) på följande villkor med full äganderätt
dels bolagets järnväg mellan Falkenberg och Limmared,
dels alla bolagets fastigheter, värdehandlingar och andra tillgångar samt
rättigheter,
med undantag för vid statens övertagande av järnvägens trafikering den
31 mars 1939 befintliga, å sparkasseräkning innestående kontanta penningmedel,
uppgående till cirka 1,200 kronor, vilka må av bolaget behållas för
bestridande av likvidationskostnader m. m.
I föregående stycke omnämnda fastigheter äro angivna å bifogade förteckning,
bil. A.
Morn. 2. Egendomen överlåtes i det skick, vari densamma å tillträdesdagen
befinner sig.
Mom. 3. Bolaget må icke, med i mom. 1 nämnt undantag, före tillträdesdagen
disponera sina tillgångar eller ikläda sig förpliktelser eller göra,utbetalningar
för andra ändamål än av styrelsen medgivna.
§ 2.
All den egendom, som till staten överlåtes, överlämnas av bolaget å tillträdesdagen
till den, som av styrelsen förordnats mottaga densamma. Därvid
skall bolaget utställa överlåtelsehandling samt avlämna förefintliga lagfartsbevis
och övriga åtkomsthandlingar beträffande bolagets fasta egendom
ävensom gravationsbevis, utvisande, att densamma icke häftar för andra inteckningar
än sådana, som antingen utgöra säkerheter för i senaste balansräkningar
upptagna låneskulder eller finnas till disposition i bolagets eget
förvar, dock att beträffande andra fastigheter än järnvägsfastiglieten bolaget
icke åtager sig visa annat än att sådana fastigheter icke häfta på grund av
förskrivning eller upplåtelse från järnvägsbolaget.
Bolaget skall vid samma tillfälle överlämna de skriftliga avtal och andra
handlingar, vilka avse sådana rättigheter och skyldigheter ifråga örn järnvägen
m. m., som enligt § 4 i detta avtal skola av styrelsen övertagas.
§ 3.
Mom. 1. Köpeskilling för den överlåtna egendomen m. m. utgår på så sätt,
att bolaget befrias från skyldigheten att till statsverket betala å tillträdesdagen
oguldna delar av bolagets samtliga statslån, nämligen dels ett lån ur
fonden för låneunderstöd örn etthundratiotusen (110,000) kronor, dels tvålån
ur motorvagnslånefonden örn sammanlagt etthundrafyrtiofemtusentvåhundrasextioen
(145,261) kronor och 93 öre jämte därå upplupen ränta, samt
att styrelsen å tillträdesdagen dels till bolaget erlägger fyrtiotusen (40,000)
kronor som bidrag till gäldande av vid trafikeringens överlåtande förefintliga
11
Kungl. Majus proposition nr 162.
driftskulder m. m., dels övertager betalningsskyldigheten för den bolagets
samtrafiksmedelsskuld, som kan komma att förefinnas vid tillträdet.
Morn. 2. Styrelsen övertager alla förpliktelser, som kunna åvila bolaget,
och som täckts av försäkringar i enskilda järnvägars försäkringsanstalt mot
olycksfall och enskilda järnvägars ömsesidiga försäkringsförening för olycksfall
i arbete;
samt i övrigt alla förpliktelser att utgiva ersättning, som före tillträdesdagen
uppstått i anledning av driften å och underhållet av bolagets järnväg, dess
biltrafik samt annan med dess rörelse samordnad verksamhet, men vilka på
grund av att de icke varit kända, icke blivit reglerade.
Morn. 3. Kostnaderna för lagfart å den av svenska staten förvärvade egendomen
gäldas av styrelsen.
Morn. 4. Därest bandelen Falkenberg—Holsljunga före utgången av år 1947
skulle komma att helt eller delvis nedläggas, skall styrelsen till Falkenbergs
stad utbetala, vad som vid upprivningen kan utvinnas av genom detta avtal
överlåten egendom, avseende nämnda bandel, dock högst etthundrafyrtiotusen
(140,000) kronor.
§ 4-
Styrelsen övertager från och med tillträdesdagen alla rättigheter och
skyldigheter rörande bolagets rörelse enligt överenskommelser, kontrakt och
medgivanden, vilka finnas, så fullständigt som möjligt, förtecknade i bilaga
B till det i mars 1939 ingångna avtalet örn trafikering av bolagets järnväg.
Bolaget förbinder sig, att på anfordran av styrelsen uppsäga de i förteckningen
upptagna, uppsägbara avtal, vilka styrelsen finner icke böra äga fortsatt
giltighet.
§5.
Mom. 1. Vid järnvägen anställda, i bilaga C upptagna befattningshavare,
skola med nedan angivna förbehåll äga rätt att å tillträdesdagen övergå i
statens järnvägars tjänst utan minskning av då innehavda löneförmåner och
utan minskning av den rätt till löneförhöjning efter viss tjänstetid, som enligt
vid bolagets järnväg tillämpade grunder skulle hava tillkommit dem, allt
enligt vid tiden för övergången gällande avtal.
Mom. 2. Vid beräknandet av vederbörandes löneförmåner i och för inplacering
i statens järnvägars löneskala och bestämmande av eventuellt personligt
lönetillägg skola löneförhållandena å den ort, där han omedelbart
före uppförandet å aktiv stat varit placerad, läggas till grund. Hänsyn skall
härvid tagas endast till i bolagets tjänst åtnjutna väsentliga och egentliga
löneförmåner, d. v. s. fast lön, dyrorts- och dyrtidstillägg samt eventuell förmån
av fri eller löneavtalsbunden prisbillig bostad eller kontant hyresbidrag, ävensom,
så länge vederbörande är anförtrodd däremot svarande uppdrag, vissa
särskilda ersättningar, såsom hållplats- och postarvoden. Till övriga förmåner,
exempelvis semesterrätt, avlöning vid sjukdom och annan tjänstledighet, fri
läkarvård, begravningshjälp, beklädnad, postfacksavgifter, postbiträdesersättning,
medicinprovision m. m., skall hänsyn däremot icke tagas, utan skola
de vid statens järnvägar därutinnan gällande bestämmelserna äga tilllämpning
i den mån ej stadgandet under mom. 3 här nedan föranleder till tillämpning
av den enskilda järnvägens stadgande.
Avlöningen må dock icke överstiga det högsta belopp, . som enligt vid
statens järnvägar gällande avlöningsreglementen må utgå. till tjänsteman i
den lönegrad, i vilken vederbörande befattningshavare enligt bilaga C skall
placeras, såvida icke annat särskilt angivits i nämnda bilaga.
12
Kungl. Majus proposition nr 162.
Morn. 3. Vid tiden före statens övertagande av banan gällande anställningsocli
avlöningsvillkor skola — med beaktande av i andra stycket av mom. 2
angiven begränsning — i tillämpliga delar gälla
dels för all personal under tiden intill 1940 års utgång, i den mån vederbörandes
anställning ej dessförinnan upphör;
dels för befattningshavare, vilka enligt mom. 4 entledigas utan eller med
rätt till förtidspension, under vederbörandes hela återstående tjänstetid;
dels för befattningshavare, vilka enligt mom. 4 uppföras å övergångsstat,
intill dess de inplaceras å för statens järnvägar behövliga befattningar eller
pensioneras.
Morn. 4. Statens järnvägar skola äga rätt att före 1940 års utgång
dels'' jämlikt för personalen gällande avtal bestämma örn entledigande av
såväl icke ordinarie som efter den 1 januari 1939 till ordinarie befordrade
befattningshavare, i den mån desamma befinnas obehövliga för den övertagna
järnvägens drift i statens järnvägars regi;
dels bestämma örn entledigande med förtidspension av befattningshavare,
som befordrats till ordinarie den 1 januari 1939 eller tidigare och som med
hänsyn till sjuklighet, lyte eller levnadsålder över G0 år icke lämpligen kunna
övertagas i statens järnvägars tjänst;
dels å övergångsstat tillsvidare uppföra befattningshavare, som äro för
statens järnvägar obehövliga eller icke fylla villkoren i mom. 5 a) för uppförande
å aktiv stat; statens järnvägar obetaget att även efter 1940 års utgång
entlediga dylik befattningshavare med förtidspension;
dels slutligen å övergångsstat tillsvidare uppföra befattningshavare, som
vid statens förvärv av järnvägen icke omedelbart kunna beredas tjänstgöring
i befattning, motsvarande den lönegrad, vari inplacering enligt bil. C är
avsedd att ske.
Förtidspension enligt detta mom. skall utgå — vad angår frisk befattningshavare
— med belopp, som enligt för befattningshavaren gällande
pensionsbestämmelser skulle hava utgått vid avgång ur tjänst efter uppnådd
pensionsålder och — vad angår övriga befattningshavare — med belopp,
som enligt samma bestämmelser skulle hava utgått vid omedelbar avgång
på grund av sjukdom. Statens järnvägar skola för dessa förtidspensionerade
till vederbörande pensionsinrättning erlägga stadgade avgifter — såväl förvaltningens
som befattningshavarens egna — intill dess skyldighet inträtt
för pensionsinrättningen att utbetala pension.
Morn. 5. De befattningshavare, vilka icke uppsägas, entledigas eller uppföras
å övergångsstat jämlikt mom. 4, äro berättigade att fr. o. m. den 1
januari 1941 erhålla anställning enligt för statens järnvägar gällande anställnings-
och lönevillkor under följande förbehåll:
a) att de vid i samband med övertagandet av järnvägen företagen läkarundersökning
visat sig uppfylla för statens järnvägars personal uppställda
fordringar i avseende å kropps- och sinnesbeskaffenhet;
b) , att de åtnöja sig med sådana — mot deras löneförhållanden såvitt
möjligt svarande — befattningar, som styrelsen med hänsyn till den utbildning,
som för olika befattningar är föreskriven vid statens järnvägar, och
efter vederbörligt hänsynstagande till tidigare tjänstgöring anser lämpligt
anförtro dem och i förekommande fall med placering jämväl vid annat
statligt företag än SJ eller hos bolag, vari staten äger aktiemajoriteten;
c) att de varda underkastade alla statens järnvägars för personalen nu
eller framdeles gällande reglementen och instruktioner samt villkor för antagning,
bibehållande av anställning, befordran och entledigande, därvid
dock skall gälla, att vid beräkning av tjänstetid i och för antagande i ordinarie
tjänst och för befordran från en till annan ordinarie befattning vid
Kungl. Maj:ts proposition nr 162. 13
statens järnvägar skälig hänsyn skall tagas till den tid, befattningshavare
varit anställd i bolagets tjänst och
d) att de icke äga rätt att fä, för statens järnvägars personal gällande
pensionsreglementen på sig tillämpade.
Mom. 6. För de befattningshavare, vilka uppförts å övergångsstat jämlikt
mom. 4, skola gälla enahanda bestämmelser, som i mom. 5 angivits, räknat
från den tidpunkt, då vederbörande framdeles kunna komma att placeras å
befattningar, som finnas upptagna i statens järnvägars aktiva personalstat.
Morn. 7. Av statens järnvägar övertagen, å aktiv stat uppförd personal,
på vilken civila tjänstepensionsreglementet ej vunnit tillämpning, tillerkännes
de förmåner, som enligt Kungl, kungörelsen den 12 april 1935 tillkomma
vissa tjänstemän, som i samband med statens övertagande av enskilda järnvägar
eller bandelar övergått i statens järnvägars tjänst.
Mom. 8. Personal, som icke vunnit anställning å aktiv stat vid statens
järnvägar, redan pensionerad personal, samt pensionsberättigade familjemedlemmar
efter personal av nyssnämnda kategorier, äga icke rätt att komma
i åtnjutande av andra pensionsförmåner eller understöd — frånsett förtidspension
enligt mom. 4 — än som skulle tillkommit vederbörande, därest
banan ej övergått i statens ägo.
§ 6-
Styrelsen skall från och med tillträdesdagen i förhållande till sådana
pensionsinrättningar, vari personalen är försäkrad, äga samma förpliktelser
och rättigheter, som bolaget skulle ägt, om järnvägen fortfarande varit
bolagets egendom.
§ 7-
Bolaget skall före tillträdesdagen till styrelsen överlämna förteckning över
de befattningshavare, som önska erhålla anställning vid statens järnvägar
på i § 5 angivna villkor.
§8-
Bolagets järnväg skall, räknat från och med tillträdesdagen, införlivas
med statens järnvägar sålunda, att för dessa gällande taxor och föreskrifter
— med de eventuella modifikationer däri, som kunna komma att bliva föreskrivna
för järnvägar av annan spårvidd än den normala — komma till tillämpning
å densamma, vad godssamtrafiken beträffar dock under förutsättning,
att meddelande om vederbörliga ändringar av samtrafikstabellen hinna att
före tillträdesdagen utfärdas av verkställande förvaltningen för järnvägarnas
godssamtrafik.
§9.
Detta avtal är ingånget, för styrelsens del under förbehåll av godkännande
av Kungl. Majit och för bolagets del under förbehåll av bolagsstämmans
godkännande.
Stockholm den 4 mars 1940. Falkenberg den 2 mars 1940.
kungl, järnvägsstyrelsen. För falkenbergs jernvägs
.....AKTIEBOLAG.
Kvik Malmkvist.
Jolm Samuelson.