Kungl. Majlis proposition Nr UiJ.
1
Nr 161.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen angående räntan
för egnahemslån vid statens järnvägar och statens
vatten/allsverk; given Stockholms slott den 8 mars
1940.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Gustaf Andersson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet ä Stockholms
slott den 8 mars 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:
I skrivelse den 23 december 1939 har vattenfallsstyrelsen hemställt, att
förräntningen av byggnadslån, som utlämnats eller komme att utlämnas av
statens vattenfallsverks rörelsekapital, måtte för tiden från och med år 1940
ske efter enahanda grunder, som fastställts eller bleve fastställda för bostadslån,
utlämnade från statens egnahemslånefond, dock att å lån, som beviljats
eller komme att beviljas andra än kroppsarbetare och med dem likställda,
Bihang till urtima riksdagens protokoll W40. 1 sami. Nr 161. 58*) 40
2
Kungl. Majlis proposition nr 161.
skulle, där låntagaren ej vore befattningshavare i statens tjänst, erläggas
ränta efter en halv procent högre räntefot.
Beträffande de vid statens vattenfallsverk utlämnade egnahemslånen
får jag erinra om följande:
Efter det Kungl. Majit med stöd av riksdagens beslut år 1907 och senare
bemyndigat styrelsen för Trollhätte kanal- och vattenverk och sedermera
vattenfallsstyrelsen att utlämna lån för uppförande av egna hem å vissa
under respektive styrelsers överinseende ställda fastigheter, har Kungl. Majit,
i enlighet med av 1919 års riksdag godkända huvudgrunder (proposition nr
59, skrivelse nr 94), genom brev den 30 maj 1919 bemyndigat vattenfallsstyrelsen
att utlämna byggnadslån åt personer, till vilka med äganderätt
eller tomträtt upplåtas tomter inom sådana för egna hem avsedda områden
å de till statens vatteufallsverks fastighetsförvaltning hörande fastigheter, för
vilka planer för bebyggande av Kungl. Majit fastställts eller komma att fastställas.
Lånen utlämnas från den fond, som bildar fastighetsförvaltningens
rörelsekapital. Av 1919 års riksdag godkända huvudgrunder ävensom de av
Kungl. Majit i nyssnämnda brev meddelade närmare bestämmelserna äro
alltjämt i huvudsak gällande.
De vid skilda tidpunkter fastställda grunderna för utlämnande av ifrågavarande
egnahemslån hava innefattat från varandra skiljaktiga bestämmelser
bland annat beträffande räntefoten och med avseende å vilka personer, som
kunde ifrågakomma till erhållande av lån.
I anledning av Kungl. Majits proposition, nr 128, medgav 1934 års riksdag,
att, med tillämpning från och med år 1934, räntefoten för egnahemslån,
som av statens vattenfallsverk enligt givna bemyndiganden utlämnats
eller utlämnades åt personer, till vilka med äganderätt eller tomträtt upplåtits
eller upplätes tomter inom för egnahem avsedda områden å de till
statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning hörande fastigheter, finge, där
ej lägre räntefot enligt tidigare fastställda villkor vore gällande, utgöra fyra
och en fjärdedels procent, dock att å lån, som beviljats eller beviljades andra
än kroppsarbetare och med dem likställda, skulle, där låntagare ej vore befattningshavare
i statens tjänst, erläggas ränta efter fyra och tre fjärdedels
procent för år.
På framställning av Kungl. Majit fastställde 1937 års riksdag beträffande bostadslån,
som efter ingången av år 1920 beviljats från statens egnahemslånefond,
den årliga räntan å stående delen av lånen att utgå under tiden 1937—1939
efter 4 procent. Anledningen till att räntesatsen begränsades att omfatta
endast nämnda tidsperiod var, att 1936 års egnahemsutredning då hade
räntefrågan under omprövning och att utredningens förslag syntes böra avvaktas,
innan beslut för längre tid fattades i frågan.
Med hänsyn till dåvarande låga ränteläge och då det syntes skäligt, att
bostadslånen för statens vattenfallsverks personal löpte med en ränta, som
icke överstege den för bostadslån ur statens egnahemslånefond gällande,
medgav 1937 års riksdag i anledning av Kungl. Majits proposition, nr 185,
att räntefoten för dessa låntagare finge nedsättas till 4 procent. Käntan å
de övriga, med 43Ai procent löpande lånen nedsattes i samband därmed till
4V2 procent. På grund av sambandet mellan de allmänna räntebestämmel
-
3
Kungl. Maj-.ts proposition nr 161.
serna för lånen från egnaliemslånefonden och dem för ifrågavarande egnahemslån
bestämdes jämväl de nyss angivna, nedsatta räntesatserna för egnahemslånen
vid statens vattenfallsverk att avse endast åren 1937—1939.
Vattenfallsstyrelsen meddelar i sin nu förevarande skrivelse, att av de
vid statens vattenfallsverk utlämnade egnahemslånen utestode endast lån,
löpande med 4Vr procent ränta, och att oguldna belopp å sådana lån den
23 december 1939 utgjorde sammanlagt 98,781 kronor 89 öre.
I detta sammanhang torde till behandling få upptagas enahanda spörsmål
beträffande räntan å de egnahemslån, som av statens järnvägar utlämnats
eller komma att utlämnas till dess personal för uppförande av egna hem
vid Notviken, Ulriksdal och Ånge. Körande tillkomsten av dessa lån samt
de för desammas utlämnande gällande villkoren torde jag under hänvisning
i övrigt till framställningen i förenämnda proposition nr 185 till 1937 års
riksdag här endast få erinra örn att egnahemslånen utlämnas allenast till
vid statens järnvägar fast anställd person, samt att tomterna^ vid Notviken
och Ulriksdal upplåtas med tomträtt medan tomterna vid Ånge överlåtas
med äganderätt.
Med bifall till Kungl. Maj:ts i propositionen framlagda förslag medgav
1937 års riksdag på samma grunder som i det föregående anförts beträffande
egnahemslånen vid statens vattenfallsverk, att för tiden 1937—1939 räntefoten
för egnahemslån, som av statens järnvägar utlämnats till hos nämnda järnvägar
fast anställd person för uppförande av bostadsbyggnad å tomt, som
av samma järnvägar upplåtits med tomträtt vid Notviken eller Ulriksdal,
hnge från och med sjätte kalenderåret närmast efter det, under vilket lånet
eller första delen därav utbekommits, nedsättas till fyra procent. Att medgivandet
icke innefattade jämväl för egnahem vid Ånge utlämnade lån sammanhängde
med att dessa lån börjat utlämnas först under år 1935 och nedsättning
beträffande lånen vid statens järnvägar endast gällde den räntesats,
som skulle tillämpas från och med sjätte kalenderåret närmast efter det, under
vilket lånen eller första delen av dem utbekommits.
Den återstående kapitalskulden å egnahemslånen vid statens järnvägar
utgjorde den 31 december 1939 enligt vad järnvägsstyrelsen upplyst vid Notviken
153,924 kronor, vid Ulriksdal 762,171 kronor och vid Ånge 264,071
kronor eller tillhopa 1,180,166 kronor.
Chefen för jordbruksdepartementet kommer senare i dag att framlägga Departementsförslag
att beträffande egnahemslån, som efter ingången av år 1920 men chefr
iare
den 1 juli 1940 beviljats från statens egnahemslånefond, den årliga
räntan å stående del av lånen må under åren 1940 och 1941 utgå efter 3.6
procent för jordbrukslån och 4 procent för bostadslån. Vad åter angår lån,
som utlämnas efter den 1 juli 1940, skulle dessa i princip bliva underkastade
de nya bestämmelser rörande egnaliemslångivningen, som antagits vid 1939
års lagtima riksdag. Med hänsyn till nu pågående utredning i fråga örn
räntan å lån från statens utlåningsfonder skulle emellertid de nya grunderna
för egnahemslånen tills vidare icke sättas i tillämpning såvitt gällde lånens
4
Kungl. Majus proposition nr 161.
förräntning, utan egnahemslån, som beviljades under budgetåret 1940/41,
skulle förräntas efter en fast räntefot, bestämd till 3.6 procent för lån till
jordbruksfastigheter och 4 procent för lån till bostadsfastigheter.
Beträffande räntan å egnahemslånen vid statens järnvägar och vid statens
vattenfallsverk synes densamma alltjämt böra anpassas till den räntefot, som
gäller för bostadslån ur statens egnahemslånefond. I enlighet härmed bör
alltså räntan å här ifrågavarande lån för närvarande icke undergå någon
ändring utan samma räntefot, som gällt för tiden 1937—1939, bör tillsvidare
tillämpas. Med hänsyn till sambandet mellan de allmänna räntebestämmelserna
för lånen från egnahemslånefonden och dem för lånen från statens
järnvägar och statens vattenfallsverk synes den här förordade ränteberäkningen
böra avse endast åren 1940 och 1941.
Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva
dels att för åren 1940 och 1941 räntefoten för egnahemslån,
som av statens järnvägar enligt givna bemyndiganden utlämnats
eller utlämnas till hos nämnda järnvägar fast anställd
person för uppförande av bostadsbyggnad å tomt, som av
samma järnvägar med äganderätt eller tomträtt upplåtits eller
upplåtes inom för egna hem avsett område å de till statens
järnvägars fastighetsförvaltning hörande fastigheter, må från
och med sjätte kalenderåret närmast efter det, under vilket
lånet eller första delen därav utbekommits, utgöra fyra procent;
dels oclc att för samma kalenderår räntefoten för egnahemslån,
som av statens vattenfallsverk enligt givna bemyndiganden
utlämnats eller utlämnas åt personer, till vilka med äganderätt
eller tomträtt upplåtits eller upplåtas tomter inom för egna
hem avsedda områden å de till statens vattenfallsverks fastighetsförvaltning
hörande fastigheter, må utgöra fyra procent,
dock att å lån, som beviljats eller beviljas andra än kroppsarbetare
och med dem likställda, skall, där låntagare ej är befattningshavare
i statens tjänst, erläggas ränta efter fyra och
en halv procent för år.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sigurd Lang.
Stockholm 1940. Iv. L. Beckmans Boktryckeri.