Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
1
Nr 153.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förändring i
avseende å löneställning och antal beträffande vissa
ordinarie befattningar vid postverket, telegrafverket,
statens järnvägar och statens vattenfallsverk m. m.;
given Stockholms slott den 8 mars 1940.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Gustaf Andersson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 mars 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Departementschefen, statsrådet Andersson anför:
Till Kungl. Maj:ts prövning föreligga åtskilliga av styrelserna för kommunikationsverken
gjorda framställningar örn ändring i löneställning eller
antal beträffande vissa ordinarie befattningar vid de skilda verken. Därjämte
lia verksstyrelserna framlagt förslag örn inrättande i vissa fall av
befattningar, som för närvarande icke finnas upptagna i tjänsteförteckningen.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 153.
1
2
Kungl. Maj.ts provosition nr 153.
Innan jag övergår till de ingivna framställningarna vill jag erinra, att
inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga den 13 februari 1939 avgivit
betänkande angående revision av tjänsteförteckningen i vad avser
statens affärsdrivande verk (statens offentl. utredn. 1939:5). Vid anmälan
den 10 mars 1939 (proposition nr 239) av då föreliggande framställningar
från kommunikationsverkens styrelser framhöll min företrädare i ämbetet,
under hänvisning till uttalande i annat sammanhang av chefen för finansdepartementet,
att han icke ansåge sig böra framlägga förslag om inrättande
av befattningar, som icke funnes upptagna i tjänsteförteckningen. Dylika
förslag torde, framhöll han vidare, lämpligen böra upptagas till prövning
i ett sammanhang för tjänsteförteckningen i dess helhet, vilket emellertid
icke kunde ske förrän efter avslutad utredning rörande den del av
tjänsteförteckningen, som avser allmänna civilförvaltningen. De sålunda
angivna riktlinjerna blevo vägledande för statsmakternas prövning av hithörande
spörsmål föregående år.
Enligt vad jag inhämtat kan nyss åsyftade utredning rörande tjänsteförteckningen
för allmänna civilförvaltningen icke avslutas inom sådan tid,
att förslag rörande revision av tjänsteförteckningen i dess helhet kan föreläggas
årets riksdag. Då jag saknar anledning förorda avsteg från den i fjol
intagna principiella ståndpunkten, anser jag mig endast i vissa speciella undantagsfall,
till vilka jag återkommer, böra framlägga förslag örn inrättande
av befattningar, som icke finnas upptagna i tjänsteförteckningen i dess nuvarande
lydelse.
Jag vill slutligen erinra, att 1938 års personalkommission vid statens järnvägar
ännu icke slutfört sitt uppdrag. Med hänsyn härtill anser jag mig
för statens järnvägars del icke böra förorda förslag, beträffande vilka icke
är ostridigt att de sakna samband med kommissionens arbete eller att de
icke komma att föregripa resultatet av detta arbete.
Jag övergår nu till de ingivna framställningarna och gör därvid början
med dem, som avse
Postverket.
En ny revisorsbefåkning å medelsrevisionen. I skrivelse den 27 augusti
1937 hemställde generalpoststyrelsen, att en revisorsbefaltning (21 lönegraden)
skulle nyinrättas å styrelsens medelsrevision, vilken är förlagd till styrelsens
fjärde byrå. Vid bifall härtill skulle å revisionen uppehållas bland
annat två revisorsbefattningar, vilkas innehavare .skulle vara föreståndare
envar för sin avdelning inom revisionen. Till stöd för förslaget anförde styrelsen
följande.
Revisionsarbetet företer en oavbruten ökning icke blott i omfattning utan
ock i svårighetsgrad. Under den senaste tioårsperioden har ett stort antal
nya postanstalter med självständig redovisning tillkommit, varigenom antalet
medelsräkningar, som varje månad skola granskas å medelsrevisionen,
stigit från 308 år 1926 till 368 år 1936 eller med cirka 20 procent. På grund
av poströrelsens allmänna utveckling tinder samma tid har därjämte post
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
3
verkets personal avsevärt ökats och driftkostnaderna stegrats. Postverkets
fasta personal har sålunda från år 1926 till år 1936 ökats från 12,827 till
16,426 personer eller med omkring 28 procent, medan driftkostnaderna stigit
från omkring 54.7 till omkring 71.4 miljoner kronor eller med ungefär
30.5 procent. Tid efter annan lia dessutom nya arbetsuppgifter tillförts revisionen,
exempelvis granskningen av räkenskaperna avseende postdiligenstrafiken,
vilken granskning tidigare fullgjorts å första byråns diligensavdelning,
granskningen av avlöningslistorna avseende generalpoststyrelsens personal
samt från och med den 1 juli 1937 revideringen av utgående familjepensioner.
Det är dessutom avsett, att till medelsrevisionen överflytta en
del av den granskning av huvudpostkassans räkenskaper, som för närvarande
verkställes av förste aktuarien å kassa- och räkenskapsavdelningen, vilken
befattning skall indragas med nuvarande innehavarens avgång den 1
maj 1938. Detta förhållande jämte allt mer och mer invecklade bestämmelser
bland annat beträffande utgående avlöningar bär givetvis medfört
en avsevärd ökning av arbetet å revisionen såväl för avdelningens föreståndare
som för den övriga personalen. Den ökade befogenhet, som tilldelats
postdirektörerna och postmästarna, att i avsevärd omfattning meddela beslut
i viktiga frågor, har dessutom i hög grad skärpt kravet på granskningspersonalens
omdöme, skicklighet och vaksamhet. Vid revideringen åligger
det nämligen vederbörande tjänsteman icke endast att siffermässigt granska
räkenskaperna utan att sakligt bedöma postdirektörernas och postmästarnas
förvaltningsåtgärder, i den mån de avspegla sig i räkenskaperna.
Beträffande omfattningen av det arbete med handläggning av anmärkningsärenden
och dylikt, som det här gäller, må vidare nämnas, att medelsrevisionen
år 1936 utfärdade omkring 1,300 egentliga anmärkningar,
d. v. s. anmärkningar beträffande felaktigheter, som berott på oriktig tolkning
av författningsföreskrifter eller eljest utfärdade bestämmelser eller avseende
mera komplicerade uträkningar. Från medelsrevisionen expedierades
under samma år omkring 600 mindre anmärkningar, avseende rena sifferfel,
cirka 700 omföringsbesked i anledning av bokföring å felaktiga titlar
samt över 700 skrivelser, föranledda av mindre felaktigheter, som iakttagits
under granskningen. ^ Följden har också blivit den att, ehuru personalen
under tiden i viss mån utökats, under senaste år den fasta revisionspersonalen
icke kunnat ensam medhinna arbetet, vare sig det mer kvalificerade
revisionsarbetet eller de mera expeditionsmässiga biträdande göromålen. Förstärkning
bar därför ständigt måst inkallas, men trots detta har icke kunnat
undvikas, att revisionen kommit att ligga efter. Det torde icke vara erforderligt
att här närmare utveckla vådorna av att en revision icke ordentligt
medhinnes inom en tid, som ligger så nära som möjligt efter tiden för
de reviderade räkenskaperna. En effektiv utökning av revisionspersonalen
är därför av oundgängligt behov.
I skrivelse den 27 september 1938 liksom i sin nu förevarande framställning
den 29 augusti 1939 har styrelsen återkommit till samma förslag. Styrelsen
anför följande.
Arbetsuppgifterna å medelsrevisionen stegras alltjämt såväl kvalitativt
som kvantitativt och de motiv, som föranlett tidigare framställningar, lia
än ytterligare vunnit i styrka. Vid sådant förhållande har styrelsen teir att
säkerställa revisionsarbetets behöriga gång varit nödsakad afl fortfarande uppdraga
at en tjänsteman i lägre lönegrad än revisors att å medelsrevisionen
förrätta göromål, som eljest ankomma på revisor. En revisorsbefattning har
sålunda tillfälligt uppehållits alltsedan den 1 januari 1938. 1 förevarande
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Departe
ments
chefen.
fall föreligger alltså ett jämväl av kommunikationsverkens lönenämnd vitsordat
behov av ytterligare en tjänst, vilkens innehavare skulle lia att utföra
fullt lika kvalificerade göromål som de, vilka fullgöras av den å medelsrevisionen
sedan flera år tillbaka anställde revisorn.
Under erinran att kommunikationsverkens lönenämnd senast i utlåtande
den 2 november 1938 tillstyrkt enahanda förslag har allmänna lönenåmnden
förklarat sig icke finna anledning frångå förstnämnda lönenämnds uppfattning
i förevarande hänseende.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, består generalpoststyrelsens
medelsrevision av två avdelningar. Föreståndarskapet för den ena avdelningen
utövas av en ordinarie revisor. Såsom föreståndare för den andra
avdelningen tjänstgör en befattningshavare av lägre grad, åt vilken uppdragits
att förrätta göromål, som eljest ankomma på revisor.
Den sålunda sedan några år bestående ordningen synes mig höra givas den
fastare form, som inrättandet av ytterligare en ordinarie befattning såsom
avdelningsföreståndare får anses innebära. I likhet med lönenämderna tillstyrker
jag därför, att för ifrågavarande ändamål inrättas en revisorsbefattning
i A 21.
En ny förste kontrollörsbefattning vid postkontoret Stockholm 1. I sin
förevarande framställning har generalpoststyrelsen hemställt om ytterligare
en förste kontrollörsbefattning vid postkontoret Stockholm 1 samt därvid anfört
följande.
Det förvaltnings- och revisionsarbete i vad angår postkontorets underlydande
postanstalter, som vid postkontor i allmänhet åligger postmästaren,
har i vad det rör postkontoret Ståckholm 1 under ett antal år i viss omfattning
skötts från postdirektionen i Stockholms distrikt. Sedan det emellertid
mer och mer framträtt såsom önskvärt, att detta arbete även beträffande
postkontoret Stockholm 1 förenades hos en och samma myndighet, samt
att organisationen av postkontoret Stockholm 1 och dess underlydande förvaltningsområde
således bleve densamma, som gäller för övriga postkontor
i riket, genomfördes för tiden från och med den 16 februari 1939 sådan organisation
av postkontoret Stockholm 1. Den skyldighet att verkställa inspektioner
och inventeringar av underlydande postombud och postanstalter m. m.
samt att förbereda och utreda ärenden angående postanordningarna inom
det underlydande området, som ditintills bestritts av postdirektionen i Stockholms
distrikt, har således numera — med ett obetydligt undantag — överförts
till postmästaren, numera överpostmästaren, vid postkontoret Stockholm
1.
Postkontorets Stockholm 1 förvaltningsområde omfattar för närvarande
12 postexpeditioner, 72 poststationer, 18 postombud samt 61 lant- eller lådbrevbäringslinjer.
Det torde vara klart, att förvaltningen av samt kontrollen
över poströrelsen inom detta betydande område innesluta en avsevärd mängd
arbetsuppgifter av kvalitativ och krävande art. Det åligger sålunda överpostmästaren
att förutom verkställandet av föreskrivna, regelbundet ^ återkommande
inspektioner och inventeringar av postanstalterna inom området, ständigt
hålla sig underkunnig om de olika orternas växlande trafikbehov, verk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 153
5
ställa utredningar i personal- och trafikfrågor, taga initiativ till postgångarnas
förbättring och rationalisering m. m.
I samband med förenämnda ändring överflyttades en förste postassistentstjänst
från postdirektionen i Stockholms distrikt till postkontoret Stockholm
1, varförutom uppdrag meddelades tjänsteman i lägre lönegrad att tills vidare
vid postkontoret bestrida göromål, som eljest ankomma på tjänsteman i kontrollörs
grad. Det har visat sig, att båda dessa tjänstemän blivit fullt utnyttjade
med det löpande arbetet å överpostmästarens expedition. Därutöver har
det emellertid visat sig nödvändigt, att för handläggning av vissa ärenden rörande
det underlydande området, i första hand inventerings- och inspektionsförrättningar
i stor utsträckning anlita även den vid postkontoret för biträde
vid ordnande och ledning av det inre arbetet anställde förste kontrollören.
Förste kontrollören har därigenom blivit i alltför stor grad hindrad i utövandet
av honom eljest påvilande funktioner, vilka icke kunnat överlåtas på annan
tjänsteman. Frågan om viss ändring av personalbeståndet i befälsställning
vid postkontoret har härigenom blivit aktuell. Redan år 1936 framfördes
av postdirektören i Stockholms distrikt förslag om anställande vid postkontoret
av ytterligare en förste kontrollör och framhölls därvid behovet av
att ytterligare en befälsperson i souschefsställning anställdes för utövande av
nödig arbetsledning och kontroll särskilt beträffande postkontorets avdelning
för avgående poster.
Med hänsyn till den stora ökningen av kvalificerade arbetsuppgifter, som
den gjorda omläggningen fört med sig särskilt vad beträffar överpostmästarens
arbetsområde, kan en ökning även av personalen i befälsställning icke
längre uppskjutas. Efter gjorda undersökningar och överväganden lia såväl
överpostmästaren som postdirektören i Stockholms distrikt kommit till den
uppfattningen, att lämpligaste lösningen av denna fråga är att vid postkontoret
Stockholm 1 inrättas ytterligare en befattning i förste kontrollörs
grad. En sådan anordning finner även generalpoststyrelsen lämplig och av
behovet påkallad.
Den ovan nämnde, vid postkontoret Stockholm 1 för närvarande anställde
förste kontrollören har, utöver uppgiften att vara överpostmästarens närmaste
man och ställföreträdare, haft till huvudsakligt åliggande att tjänstgöra
såsom föreståndare vid postkontorets avdelning för ankommande brev.
Vid avdelningen för avgående brev utövas förmanskapet närmast under överpostmästaren
av en tjänsteman i kontrollörs grad.
Den nye förste kontrollören skulle i första hand lia till åliggande att biträda
överpostmästaren med handläggningen av ärenden rörande förvaltningen av
det underlydande området, varjämte han skulle närmast under överpostmästaren
tjänstgöra såsom föreståndare för avgående avdelningen och paketexpeditionen.
Vid bifall till förslaget skulle den å avgående avdelningen för
närvarande anställde personalkontrollören indragas, varför anställandet av
ytterligare en förste kontrollör vid postkontoret icke skulle innebära någon
ökning i numerären av den personal, som för närvarande anlitas vid postkontoret.
Generalpoststyrelsen hemställer alltså, att för postkontoret Stockholm 1
måtte inrättas ytterligare en befattning i förste kontrollörs grad.
Allmänna lönenämnden framhåller, att det på grund av kontorets storlek
och därvid förekommande arbetsuppgifters omfattning synes befogat, att såsom
föreståndare även för avgående avdelningen och paketexpeditionen avses
en befattningshavare av förste kontrollörs grad. Med hänsyn härtill och
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Departe
ments
chefen.
Departe
ments
chefen.
då generalpoststyrelsens föreliggande förslag torde vara ägnat att åstadkomma
en ändamålsenligare organisation av arbetsförhållandena vid ifrågavarande
postkontor, har lönenämnden för sin del icke funnit anledning till erinran
mot den gjorda framställningen.
Generalpoststyrelsens förevarande förslag har icke givit mig anledning till
erinran. Jag tillstyrker alltså, att den av styrelsen föreslagna förste kontrollörsbefattningen
inrättas.
Vid bifall härtill torde Kungl. Maj:t framdeles vilja meddela beslut örn indragning
av en kontrollörsbefattning.
övriga av generalpoststyrelsen framställda förslag. Utöver de förslag,
för vilka jag i det föregående redogjort, har generalpoststyrelsen hemställt
om uppflyttning å ombudsmansexpeditionen av en notarie i A 21 till sekreterare
i A 24 och av föreståndaren för medelsrevisionen från förste kontrollör
i A 22 till förste revisor i A 24 samt om inrättande å andra byrån av en förste
byråingenjörsbefattning i A 27.
Allmänna lönenämnden har tillstyrkt generalpoststyrelsens förevarande
förslag samt därvid ifrågasatt, om icke förste revisorsbefattningen, då dylik
befattning icke finnes vid postverket, lämpligen kunde givas benämningen
Överkontrollör.
I tjänsteförteckningssakkunnigas betänkande ha såväl förste revisor som
förste byråingenjör upptagits vid postverket i de av generalpoststyrelsen angivna
lönegraderna. Vid sådant förhållande och då jag icke är beredd att tillstyrka
det avsteg från de sakkunnigas förslag, som utnyttjandet av benämningen
Överkontrollör för den föreslagna förste revisorn skulle innebära, anser
jag mig i anslutning till vad jag inledningsvis anfört böra förorda, att
ifrågavarande förslag upptagas till prövning i samband med tjänsteförteckningssakkunnigas
betänkande i övrigt.
Den av styrelsen föreslagna uppflyttningen av en notarie å ombudsmansexpeditionen
är jag ej heller beredd att tillstyrka.
Sammanfattning. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle
antalet förste kontrollörstjänster (A 22) ökas från 15 till 16 och antalet revi
sorstjänster (A 21) från 5 till 6. Därjämte torde Kungl. Maj:t framdeles
vilja meddela beslut om indragning av 1 kontrollörsbefattning (A 20).
Telegrafverket.
Fråga örn en ny byrådirektörsbefattning å linjebyrån. I skrivelse den
22 december 1939 har telegrafstyrelsen hemställt örn inrättande å linjebyrån
av en byrådirektörsbefattning i A 28. Till stöd för förslaget anför styrelsen
följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
7
Ju större arbetarpersonalen är inom ett företag, där tekniskt-praktiskt arbete
utföres, desto viktigare är det, att arbetena bli väl förplanerade och
sedermera utförda efter rationella metoder, att materiel och verktyg bli
föremål för ständig granskning enligt utvecklingens krav, att ackordsättningen
sker på riktiga grunder och att ackordspriserna bli vederbörligen ändrade
efter arbetsmetoderna, att arbetarskydds- och andra sociala frågor bli noggrant
behandlade och lösta, allt i avsikt att dels ekonomisera arbetet och dels
vinna arbetsordning och arbetstrevnad för personalen. Telegrafverkets arbetarpersonal
inom linjeavdelningen har under senare år vuxit så starkt,
att behandlingen av de problem, som här berörts, icke kunnat hålla fullt
jämna steg med arbetets tekniska och kvantitativa utveckling. Den högre
arbetsledande personalen har under denna utvecklingstid tvingats att huvudsakligen
ägna sig åt de löpande arbetsuppgifterna och därigenom icke hunnit
bringa de problem av nämnda art, som den starka utvecklingen fört med sig,
till fullständig lösning. Det är därför nu av nöden, att dessa frågor upptagas
till en mer ingående behandling och ägnas ett ökat intresse för framtiden.
Härigenom komma otvivelaktigt anläggnings- och underhållskostnaderna vid
telegrafverket att förbilligas samtidigt som de anställda beredas större trygghet
och trevnad i arbetet.
Liksom inom annan industriell verksamhet synes det därvid även vid telegrafverket
lämpligt att förlägga ledningen av dessa frågors lösning till ett
centralt organ. Styrelsen avser sålunda, att det förenämnda arbetet skulle
utföras inom styrelsens linjebyrå, där en särskild tjänsteman skulle givas
uppdraget att handlägga hithörande frågor.
Med hänsyn till mängden och vikten av de göromål, varom fråga är, samt
de stora krav, som i skilda avseenden måste ställas på tjänstemannen ifråga,
finner styrelsen nödvändigt, att han erhåller byrådirektörs tjänsteställning.
Allmänna lönenämnden har i utlåtande den 31 januari 1940 framhållit,
att nämnden i likhet med telegrafstyrelsen anser, att all uppmärksamhet bör
ägnas de av styrelsen berörda spörsmålen. Med hänsyn till dessas betydelse
för verkets driftsekonomi finner lönenämnden även vissa skäl tala för, alt
handläggningen av nämnda frågor centraliseras till en särskild befattningshavare.
Inför ovissheten örn utvecklingen av telegrafverkets arbetsuppgifter
under nu rådande särskilda förhållanden synes lönenämnden emellertid försiktigheten
bjuda, att med inrättandet av den ifrågasatta befattningen får tillsvidare
anstå. Lönenämnden finner sig sålunda icke kunna tillstyrka telegrafstyrelsens
hemställan.
Telegrafstyrelsens ifrågavarande förslag är, såsom styrelsen framhåller,
betingat av såväl angelägenheten av att ekonomisera det tekniskt-praktiska
arbetet inom verket som ock av en strävan efter arbetsordning och arbetstrevnad
för personalen. Enligt styrelsens uppfattning bör handläggningen
av de frågor, som i samband med och efter en dylik rationaliserings genomförande
uppstå, förläggas till ett centralt organ. För tillgodoseende av detta
syftemål skulle å linjebyrån inrättas en ordinarie byrådirektörsbefattning
i 28 lönegraden.
För egen del vill jag uttala min anslutning till det försök till rationalisering
å ifrågavarande område, som styrelsens förslag innebär, .lag anser därför,
Departe
ments
chefen.
8
Kungl. Mcij:ts proposition nr 153.
att arbetet därmed bör fullföljas, icke minst med hänsyn till sannolikheten av
att därigenom skulle kunna åstadkommas ett förbilligande av telegrafverkets
anläggnings- och underhållsarbeten samtidigt som de anställda skulle beredas
större trygghet och trevnad i arbetet. Härav följer emellertid icke, att jag
är beredd att nu förorda styrelsens förslag om inrättande av en ordinarie
byrådirektörstjänst.
Enligt vad jag inhämtat har styrelsen redan vidtagit åtgärder för den av
styrelsen angivna organisationens genomförande samt därvid uppdragit åt en
ordinarie förste linjeingenjör att från och med den 1 juli 1939 bestrida göromål,
som eljest ankomma på byrådirektör. På samma gång jag understryker
ändamålsenligheten av den av styrelsen sålunda vidtagna åtgärden, vill jag
ifrågasätta, örn anledning förefinnes att i det skede, vari den nya organisationen
sålunda befinner sig, inrätta en ordinarie befattning för här ifrågavarande
arbetsuppgifter. I likhet med allmänna lönenämnden finner jag
mig i stället böra förorda att med inrättandet av den föreslagna ordinarie
byrådirektörsbefattningen tillsvidare må anstå.
En ny byråingenjörstjänst å radiobyrån. I skrivelse den 22 oktober 1938
hemställde telegrafstyrelsen örn inrättandet av en ny byråingenjörstjänst i
A 26 såsom förstärkning av ingenjörspersonalen å radiobyrån. Styrelsen anförde
därvid följande.
Omfattningen av styrelsens radiobyrås verksamhet befinner sig alltjämt
i oavbruten ökning.
De nya rundradiostationerna, som skola bereda lyssnarna bättre mottagningsmöjligheter,
måste med hänsyn till såväl lokala störningar som
interferens med i våglängd närliggande stationer byggas för största tillåtna
effekt. Stationerna i Motala och Hörby ha sålunda utbyggts till hög effekt
och en ny stor station har uppförts i Luleå. För närvarande pågår i enlighet
med Kungl. Maj:ts bemyndigande arbetet för uppförandet av den
stora rundradiostationen i Dalarna. Planering för vidare arbeten härutinnan
förestå.
övertagandet och därmed ombyggnaden av de privata rundradiostationerna
skall fortsättas och för detta ändamål pågå förberedande arbeten för
övertagandet av ytterligare två dylika stationer.
Arbetet med ombyggnad och modernisering av kustradiostationerna, markstationerna
och de fasta radiostationerna måste fortsättas. Sedan kuststationen
i Stavsnäs, vilken ersatt Vaxholms kuststation, samt Enköpings mottagarstation,
avsedd för kommersiell radiotrafik med utlandet, färdigställts,
ha utredningsarbeten påbörjats rörande uppförandet av en ny, synnerligen
omfattande radiostationsanläggning på västkusten, avsedd att ersätta den
föråldrade kustradiostationen vid Nva Varvet samt den provisoriska markradiostationen
i Torslanda. Västkuststationen kommer att omfatta minst
åtta radiosändare för såväl telegrafi som telefoni å lång- och kortvåg samt
en mottagarstation likaledes för såväl telegrafi som telefoni.
Genom beslut den 8 april 1938 har Kungl. Maj:t bemyndigat telegrafstyrelsen
att verkställa erforderliga försök och utredningar rörande högfrekvent
trådradiodistribution samt att för ändamålet taga i anspråk ett belopp
av högst 150,000 kronor. För trådradionätet, vars påbörjande härigenom
möjliggjorts, kräves ingenjörspersonal i betydande omfattning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 153. “
Radioteknikens snabbt pågående utveckling visar även i övrigt ingen tendens
till avmattning.
Styrelsen anser därför nödvändigt, att en förstärkning sker av ingenjörspersonalen
å styrelsens radiobyrå genom inrättandet av en byråingenjörstjänst
i 26 lönegraden.
I sin förevarande skrivelse har telegrafstyrelsen förnyat ifrågavarande
förslag samt därvid framhållit, att styrelsen anser, att ytterligare uppskov
med inrättandet av den föreslagna byråingenjörsbefattningen, vilken skulle
fylla ett nödvändigt behov, icke bör äga rum.
Allmänna lönenämnden har erinrat, att kommunikationsverkens lönenämnd,
då den föreslagna förstärkningen av arbetskrafterna å radiobyrån
syntes betingad av radioväsendets fortgående starka utveckling, för sin del
icke haft något att erinra mot inrättandet av den ifrågasatta byråingenjörstjänsten.
Vad kommunikationsverkens lönenämnd sålunda uttalat, finner
sig allmänna lönenämnden kunna biträda.
Den ytterligare erfarenhet rörande utvecklingen av radioväsendet, som
vunnits efter det telegrafstyrelsens ifrågavarande förslag först framfördes,
synes mig giva stöd åt kravet på en förstärkning av arbetskrafterna å radiobyrån.
Jag tillstyrker därför i likhet med lönenämnderna, att en ny byråingenjörsbefattning
i A 26 inrättas å byrån.
En ny linjeingenjörstjänst. Ifrågavarande befattning är avsedd för den
tjänsteman, som har sig anförtrodd den tekniska ledningen av anläggningsoch
underhållsarbeten vid tredje linjedistriktets automatiska telefonanläggningar.
I sin förenämnda skrivelse den 22 oktober 1938 har telegrafstyrelsen
till stöd för då framfört förslag om befattningens inrättande anfört följande.
Inom tredje linjedistriktet finnas 13 i drift tagna och 33 under byggnad
varande automatiska landsväxlar, medan antalet installerade automatiska
abonnentväxlar uppgå till 28 och antalet därutöver beställda dylika växlar
till 18. Därjämte har under år 1938 telefonstationen i Örebro omlagts till
automatisk växling, och arbeten pågå för automatisering av telefonstationerna
i Norrköping, Södertälje och Tranås. Genom denna automatisering
har inom tredje linjedistriktet uppstått ett numera oavvisligt behov att för
den tekniska ledningen av de nya stationernas uppförande och underhåll
kunna disponera en i hithörande frågor kunnig tjänsteman med högre teknisk
utbildning, vilken under linjedirektören kan handlägga ärendena rörande
såväl städernas som landsbygdens automatiska telefonanläggningar. Styrelsen
tillåter sig erinra om att en motsvarande befattning som den nu
ifrågasatta inrättats år 1936 å första, år 1937 å andra och år 1938 å femte
linjedistriktet.
I sin nu förevarande framställning anför styrelsen, att de skäl, som styrelsen
i sin förenämnda skrivelse åberopat till stöd för inrättandet av ifrågavarande
linjeingenjörstjänst, ytterligare vunnit i styrka. Sålunda har antalet
i drift varande automatiska landsväxlar under mellantiden vuxit från 13
till 37, varjämte för närvarande ytterligare 15 äro beordrade. Antalet i drift
Departe
ments
chefen.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Departe
ments
chefen.
tågna automatiska abonnentväxlar har samtidigt ökat från 28 till 35 och
antalet därutöver beställda från 18 till 29. I slutet av maj 1939 öppnades
den automatiska telefonstationen i Tranås, varjämte automatiseringen av
Norrköping fullbordats och dåvarande automatstation tagits i bruk.
Allmänna lönenämnden har efter att hava erinrat, att kommunikationsverkens
lönenämnd tillstyrkt inrättandet av en linjeingenjörstjänst för tredje
linjedistriktet i enlighet med telegrafstyrelsens förslag, förklarat sig jämväl
vilja tillstyrka förslaget ifråga.
Med anledning av den fortgående utvecklingen av telefonväsendets automatisering
ha linjeingenjörsbefattningar inrättats vid första, andra och femte
linjedistrikten för handläggning under vederbörande linjedirektör av ärenden
rörande automatiska telefonanläggningar. Jämväl vid tredje linjedistriktet
synes mig automatiseringen lia nått en sådan omfattning, att inrättandet av
en dylik befattning får anses motiverat. Jag anser mig därför böra tillstyrka
telegrafstyrelsens ifrågavarande förslag.
Övriga av telegrafstyrelsen framställda förslag. Utöver de förslag, som
jag i det föregående behandlat, har telegrafstyrelsen gjort framställning om
ytterligare en del befattningar m. m. Sålunda har styrelsen hemställt örn
1) uppfattning av föreståndaren för örebro linjesektion från linjeingenjör
i A 26 till förste linjeingenjör i A 27, 2) uppfattning å linjebyrån av en avdelningsingenjör
i A 22 till byråingenjör i A 26, 3) uppflyttning å radiobyråns
telegrafavdelning av en sekreterare i A 24 till byråingenjör i A 26,
4) inrättande vid fjärde linjedistriktet av en linjeingenjörstjänst i A 26, 5)
uppflyttning å linjebyråns tekniska avdelning av en Överkontrollör i A 24
till trafikinspektör i A 26, 6) uppflyttning å förrådsbyrån av en notarie i
A 21 till sekreterare i A 24, 7) uppflyttning å revisionen av en förste kontrollör
i A 22 till Överkontrollör i A 24, 8) uppflyttning å kabelkontoret av
en ingenjörsassistent i A 20 till avdelningsingenjör i A 22 samt 9) uppflyttning
av två kontrollörer i A 20 till förste kontrollörer i A 22.
Allmänna lönenämnden har avstyrkt förslagen under 3), 6) och 9).
Beträffande förslaget under 2) erinrar lönenämnden örn kommunikationsverkens
lönenämnds uttalande i utlåtande den 6 december 1938, därvid
sistnämnda lönenämnd bland annat framhållit, att ifrågavarande avdelningsingenjörsbefattning
vore av den art. alt densamma vid eventuell uppflyttning
närmast borde ifrågakomma till inplacering i 24 lönegraden, därest
ingenjörsbefattning i denna lönegrad funnits upptagen i tjänsteförteckningen
under telegrafverket. Då frågan om upptagande i tjänsteförteckningen av
en ingenjörsbefattning i nämnda lönegrad förutsattes komma under behandling
i samband med den då pågående omprövningen av lönegradsplaceringen
för befattningshavare vid statens affärsdrivande verk, förordade sagda lönenämnd
uppskov med inrättandet av den föreslagna befattningen i avvaktan
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
11
på resultatet av nämnda omprövning. För egen del framhåller allmänna
lönenämnden, att den av kommunikationsverkens lönenämnd sålunda berörda
frågan numera prövats av tjänsteförteckningssakkunniga, vilka förordat
upptagande i tjänsteförteckningen av ingenjörsbefattning i 24 lönegraden,
dock endast för statens järnvägar och statens vattenfallsverk. Även
om allmänna lönenämnden med hänsyn till komunikationsverkens lönenämnds
uttalande om lönegradsplaceringen av ifrågavarande befattning ställer
sig tveksam till förslaget örn befattningens placering i 26 lönegraden, vill
lönenämnden likväl, då tjänsteförteckningssakkunniga icke funnit sig böra
upptaga ingenjörsbefattning i 24 lönegraden för telegrafverket, icke motsätta
sig telegrafstyrelsens nu föreliggande förslag.
I övrigt ha styrelsens förslag icke föranlett någon erinran från allmänna
lönenämndens sida.
Såsom allmänna lönenämnden erinrar, ha tjänsleförteckningssakkunniga
föreslagit införande av ingenjörsbefattningar i 24 lönegraden vid statens järnvägar
och statens vattenfallsverk. Beträffande telegrafverket framhålla de
sakkunniga, att förslag om införande av befattningen ingenjör i nämnda lönegrad
framförts från personalhåll. Då emellertid telegrafstyrelsen vid överläggningar
med de sakkunniga givit uttryck för att styrelsen ej önskade, att
en dylik åtgärd vidtoges, ha de sakkunniga icke ansett sig böra framställa
något förslag i ämnet.
Av allmänna lönenämndens utlåtande framgår, att lönenämnden ställer sig
tveksam till den föreslagna uppflyttningen av en avdelningsingenjör å linjebyrån
till byråingenjör i 26 lönegraden samt att denna tveksamhet föranledes
av att 24 lönegraden skulle bättre svara emot de med befattningen förenade
arbetsuppgifterna. Enligt min mening bör den omständigheten, att
tjänsteförteckningssakkunniga på nyss anförda skäl icke framlagt förslag
örn införande av befattningen ingenjör i 24 lönegraden vid telegrafverket
icke leda till att den befattning, varom nu är fråga, uppflyttas till 26 lönegraden.
Vid nu angivna förhållanden anser jag lämpligast, att med prövningen
av ifrågavarande befattningshavares löneställning må tills vidare anstå.
Telegrafstyrelsen har vidare föreslagit uppfattning av en förste kontrollör
å revisionen från A 22 till Överkontrollör i A 24. Av skäl, som jag angivit
vid behandlingen av motsvarande förslag beträffande postverket, anser jag
mig icke böra förorda, att uppflyttningen nu kommer till stånd.
Styrelsens övriga här berörda förslag är jag ej heller beredd att tillstyrka.
Sammanfattning. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle
antalet byråingenjörstjänster (A 26) ökas från 6 till 7 och antalet linjeingenjörstjänster
(A 26) från 33 lill 34.
Departe
ments
chefen.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Statens järnvägar.
Fråga om tillsättande av den vakanta överdirektörsbefattningen. I skrivelse
den 25 september 1931 liksom senare i skrivelse den 4 oktober 1937
har järnvägsstyrelsen ifrågasatt indragning av befattningen såsom överdirektör
och souschef vid statens järnvägar på grund av att tjänsten, sådant
arbetsläget inom styrelsen tedde sig då, icke vidare kunde anses oundgängligen
nödvändig. Förslaget vann icke statsmakternas bifall. Däremot förordnades,
att befattningen skulle tillsvidare hållas vakant.
I skrivelse den 22 december 1939 har järnvägsstyrelsen hemställt, att ifrågavarande
befattning måtte ändras till en överdirektörsbefattning och i samband
därmed besättas med ordinarie innehavare. Styrelsen anför därvid
följande.
Under de år, befattningen såsom överdirektör och souschef hållits vakant,
har det varit möjligt för generaldirektören att förutom det direkta ansvaret
för verkets ledning påtaga sig den betydande arbetsbördan att själv pröva
och avgöra den mångfald ärenden, beträffande vilka beslut av verkschefen
kräves, utan att det denne åvilande allmänna övervakandet av statens .järnvägars
vidsträckta och mångskiftande verksamhetsområde likväl behövt åsidosättas.
Emellertid har ju samma tid kännetecknats av en tidigare okänd
föränderlighet och instabilitet inom alla samfärdselns grenar, och därmed
har, av allt att döma, nu inletts ett nytt tidsskede, varunder man för statens
järnvägars del redan kunnat konstatera och jämväl för framtiden har att
räkna med en markerad tendens till ökning såväl beträffande ärendens antal
och mångfalden av nya frågor som vad gäller de träffade avgörandenas
räckvidd och samhälleliga betydelse. Härvid må särskilt erinras örn det
komplex av nya uppgifter, som statens järnvägars ledning och i första hand
givetvis verkschefen ställts inför genom statsmakternas beslut att efter hand
i statens ägo överföra de enskilda järnvägarna, varigenom järnvägsstyrelsens
förvaltningsområde successivt utökas till att omfatta praktiskt taget hela det
svenska järnvägsnätet.
Det gäller därvid en mångfald av frågor berörande bland annat organisation,
driftsformer och framtida teknisk utrustning, och det ligger i sakens
natur, att många av dessa frågor kunna komma att påkalla verkschefens
särskilda uppmärksamhet antingen med hänsyn till vanskligheten att träffa
ett val eller i betraktande av de vittnående konsekvenser, som följa med ett
ställningstagande i princip. Att beakta i detta sammanhang är också det
delvis redan fullbordade, delvis fortskridande utbyggandet av ett järnvägsförbindelserna
kompletterande och med järnvägarna i driftsgemenskap stående
billinjesystem.
Den med de nyförvärvade järnvägs- och billinjernas införlivande följande
ökningen i personalnumerären och omsorgen om denna personal medför
problem, som ofta äro av stor ekonomisk betydelse och därtill av ömtålig
art. En ständig anpassning av statsbanornas tjänster efter de ändrade förhållandena
på den allmänna transportmarknaden måste äga rum, samtidigt
som dessa förhållanden alltjämt framtvinga åtgärder för driftens rationalisering.
I betraktande av de anförda omständigheterna anser styrelsen det icke vara
lämpligt eller försvarligt att längre hålla frågan örn verkschefens ställföre
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
13
trädare och närmaste medhjälpare svävande, utan föreslår styrelsen, att denna
fråga nu upptages till prövning och avgörande.
Styrelsen erinrar, att styrelsen i sin förenämnda skrivelse den 25 september
1931 bland annat hemställde örn inrättande av en drifttjänstbyrå, till
vilken från de dåvarande ban-, maskin- och trafikbyråerna skulle överföras
ärenden om drifttjänstens ordnande genom reglementen och andra föreskrifter
ävensom ärendena om den för driften behövliga personalens anställning,
befordran och numerär samt de bland annat därav beroende driftkostnadsstaternas
beredning och övervakande. Styrelsen hemställde tillika, att chefen
för denna byrå skulle tillsättas på förordnande och benämnas driftdirektör
med ett arvode, som motsvarade det för överdirektören gällande. Avsikten
var, att den sålunda föreslagna driftdirektören skulle vara generaldirektörens
ställföreträdare. I sitt utlåtande över detta styrelsens förslag anförde
kommunikationsverkens lönenämnd, att den funne den föreslagna anordningen
med inrättande av en drifttjänstbyrå vara ägnad att medföra avsevärda
fördelar. Beträffande den föreslagna driftdirektörens tjänste- och
löneställning uttalade nämnden, att det rent organisatoriskt sett skulle vara
naturligare att tillsvidare bibehålla överdirektörsbefattningen med upphävande
av den med befattningen förenade ställningen såsom souschef men
med skyldighet för innehavaren att vara chef för drifttjänstbyrån och föredragande
i styrelsen av de till nämnda byrå hörande ärendena samt tillika
fungera såsom generaldirektörens ställföreträdare. Den nya organisationen
med bland annat en drifttjänstbyrå trädde i kraft den 1 juli 1932, men förslagen
beträffande cliefsskapet för denna byrå vunno icke statsmakternas
bifall.
Styrelsen anför därefter följande.
Det huvudsyftemål, som måste sökas tillgodosett vid en lösning av föreliggande
fråga, torde obestridligen vara, att verkschefen vid sin sida skall
äga en närmaste medhjälpare, som är så insatt i alla verksledningen berörande
viktiga frågor, att han kan träda in i generaldirektörens ställe vid
tillfällen, då denne har förhinder, och åt vilken generaldirektören vid behov
kan anförtro avgörandet i fråga om vissa ärendegrupper. Detta mål kan
enligt styrelsens uppfattning bäst vinnas på så sätt, att den vakanta överdirektörsbefattningen
nu tillsättes.
Järnvägsstyrelsen har emellertid redan vid tidigare tillfällen uttalat och
är alltjämt av den uppfattningen, att en överdirektörs- och souscliefsbefattning
med de funktioner för innehavaren, som framgå av nu gällande instruktion,
d. v. s. utan närmare anknytning till något bestämt tjänsteområde,
ej är lämplig. Såsom motiv för denna styrelsens mening har bland
annat framhållits, att det vore omöjligt därvid undvika uppkomsten av en
icke önskvärd instansbildning, vilken skulle dels verka tyngande i förvaltningsarbetet,
dels kunna medföra, att en del flir verkets ledning betydelsefulla
frågor bomme att undandragas verkschefens uppmärksamhet. Än
större betydelse torde emellertid böra tillmätas omständigheten, att ett återupplivande
av överdirektörsbefattningen med sagda arbetsuppgifter skulle
innebära en markerad och enligt styrelsens mening ej motiverad brytning
med den faktiska organisationsordning, som nu under nära ett årtionde
utbildat sig inom järnvägsstyrelsen. Innebörden av denna ordning kan i
korthet sägas vara, att en av styrelsens byråer, drifttjänstbyrån, utan att
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Departe
ments
chefen.
förment eller organisatoriskt lia någon särställning gentemot de övriga dock
kommit att — såsom styrelsen vid avgivandet av sitt förslag örn inrättande
av denna byrå förutsett — allt mer bliva så att säga en knutpunkt och en
närmaste föreningslänk mellan styrelsen och linjeförvaltningarna ävensom
mellan dessa senare inbördes. Med de arbetsuppgifter, som pålagts drifttjänstbyrån,
bar också dess chef med nödvändighet måst ej blott handlägga^
driftsavdelningens mångskiftande och betydelsefulla problem utan även
samråds vis taga ställning till de viktigare ärenden, som falla under annan
byrås föredragning men jämväl nära beröra driften, vilket förhållande givetvis
ofta inträffar. Detta drifttjänstbyråchefens deltagande i alla områden av
statsbaneförvaltningen avseende ärenden av principiell betydelse eller i övrigt
av större vikt, har under de år, som byrån funnits till, blivit en regel
med allt färre undantag.
Med denna ordning har det också så småningom kommit att framstå
sorn naturligt och givet, att vid generaldirektörens bortovaro chefen för
drifttjänstbyrån bör fungera som hans ställföreträdare, samtidigt som nämnde
byråchefs möjligheter till ett effektivt fyllande av denna funktion successivt
blivit allt större. Vad styrelsen nu åsyftar är att ernå en anpassning
av instruktionen och de formellt organisatoriska bestämmelserna i övrigt
efter de faktiska arbetsformer, vilka sålunda i praktiken utbildats. Enligt
styrelsens mening bör sålunda åt chefen för drifttjänstbyrån givas ställningen
såsom verkschefens närmaste medhjälpare och ställföreträdare, varmed
skulle förenas rätten att efter generaldirektörens uppdrag avgöra vissa ärendegrupper,
^ da sa för lättande av verkschefens arbetsbörda kan finnas av
behovet påkallat. Då alltså här ej är fråga om endast ett sådant ställföre^
trädarskap, som förefinnes i vissa verk, där åt viss styrelseledamot uppdragds
att mot särskild ersättning vara verkschefens ställföreträdare, bör i nu
föreliggande fall överdirektörsformen vara den riktiga.
Med stöd av det anförda hemställer styrelsen, att överdirektörsbefattningen
nu måtte tillsättas med upphävande av den med befattningen förenade
ställningen såsom souschef men med uppgift för innehavaren att vara chef
för drifttjänstbyrån och därmed föredragande i styrelsen av de till nämnda
byrå hörande ärenden samt tillika fungera såsom generaldirektörens ställföreträdare.
Allmänna lönenämnden har i utlåtande den 13 januari 1940 tillstyrkt järnvägsstyrelsens
förslag.
Under loppet av det senaste årtiondet har drifttjänstbyrån kommit att
alltmer intaga en särställning bland järnvägsstyrelsens byråer. Denna särställning
yttrar sig framförallt däri, att drifttjänstbyrån, såsom järnvägsstyrelsen
uttrycker förhållandet, blivit en föreningslänk mellan styrelsen och
linjeförvaltningarna samt mellan linjeförvaltningarna inbördes. Då drifttjänstbyråns
chef i lönehänseende alltjämt intager samma ställning som övriga
byråchefer i järnvägsstyrelsen, synes mig styrelsens förslag beträffande
överdirektörsbefattningen i första hand böra uppfattas såsom uttryck för
styrelsens önskan att ifråga om löneställningen för drifttjänstbyråns chef
taga konsekvenserna av nyss angivna utveckling.
För egen del vill jag ingalunda bestrida, att den nuvarande löneplaceringen
Kungl. Maj-.ts proposition nr 153.
15
av drifttjänstbyråns chef är mindre tillfredsställande. 1 det läge, vari frågan
om löneställningen för byråchefer överhuvud taget befinner sig, kan jag dock
icke undgå att hysa viss tvekan rörande lämpligheten av en fristående lösning
av ifrågavarande spörsmål. Jag vill erinra, att den pågående utredningen
rörande revision av tjänsteförteckningen för allmänna civilförvaltningen
omfattar frågan om inplacering i löneskalan av byråchefer vid såväl
affärsverken som allmänna civilförvaltningen. Enligt min mening synas
övervägande skäl tala för ett uppskov med den slutliga prövningen av järnvägsstyrelsens
förevarande förslag, intill dess nämnda utredning slutförts.
Mot vad jag sålunda anfört kan visserligen göras gällande, att styrelsens
förslag är av övervägande organisatorisk art, påkallat av redan konstaterad
och ytterligare motsedd ökning av betydelsefulla arbetsuppgifter. Styrelsen
hänvisar härutinnan särskilt till statsmakternas beslut om överförande
i statens ägo av enskilda järnvägar. Bortsett från att utvecklingen i sist
berörda hänseende i första hand blir beroende på den takt, i vilken förstatligandet
kommer att ske, synes mig någon anledning knappast föreligga att
för närvarande förvänta sådana förändringar beträffande arbetsuppgifterna,
att den nuvarande organisationen icke utan allvarliga olägenheter skulle
kunna bestå under den av allt att döma relativt korta tid, som kräves för
avslutandet av nyssnämnda utredning.
Fråga om en ny distriktschefsbcfattning. Den 29 april 1938 har Kungl.
Majit bemyndigat järnvägsstyrelsen att uppdraga åt lämplig tjänsteman att
handhava de arbetsuppgifter, som bleve förbundna med förvaltningen av de
olika järnvägsbolag, i vilka staten jämlikt beslut av 1938 års riksdag förvärvat
aktiemajoriteten. Samtidigt förordnade Kungl. Majit, att den tjänsteman,
som erhölle sådant uppdrag, skulle åtnjuta särskild ersättning till sådant
belopp, att detta tillsammans med honom å egen befattning tillkommande
lön motsvarade till distriktschef utgående avlöning.
I sin förenämnda framställning har järnvägsstyrelsen hemställt, att en
ny distriktschefsbefattning måtte inrättas vid statens järnvägar. Styrelsen
har därvid anfört följande.
Sedan 1939 års riksdag uttalat sig för ett allmänt förstatligande av landets
enskilda järnvägar och därvid bland annat framhållit önskvärdheten av att
statsförvärven ske i den direkta form, som ett inköp av själva järnvägsanläggningen
innebär, och ej allenast genom förvärv av aktier, är det järnvägsstyrelsens
avsikt att träffa preliminära avtal örn helt införlivande med
statens järnvägar av samtliga till de statliga järnvägsbolagen hörande järnvägarna.
Frågan härom torde kunna föreläggas 1940 års riksdag. Vid statsmakternas
bifall till det förslag i ämnet, som kommer att framläggas, skulle
de statliga järnvägsbolagen komma att upphöra. De järnvägar, som för närvarande
tillhöra och trafikeras av dessa bolag omfatta en sammanlagd längd
av c:a 600 km. Förhandlingar hava vidare inletts med ett antal andra enskilda
järnvägar av olika storleksordning örn överlåtelse till staten av respektive
järnvägsföretag. Sådan överlåtelse kan ock väntas komma till stånd i
flera fall, varför en avsevärd utökning av statsbanenätet är att påräkna redan
under nästa budgetår.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Under de senare åren hava flera enskilda järnvägar införlivats med statens
järnvägar utan utökning av distriktsorganisationen. Ett ytterligare inlemmande
nied statens järnvägar av enskilda järnvägar med bibehållet antal
distrikt låter sig enligt järnvägsstyrelsens mening icke göra med hänsyn
därtill, att de olika distrikten redan nu hava en sådan omfattning, att den
på distriktschefen vilande arbetsbördan icke utan men kan ytterligare ökas.
Järnvägsstyrelsen har i sin den 18 januari 1934 avlämnade utredning rörande
förvaltningen av ett sammanslaget normalspårsnät räknat med utökning
av distriktens antal från 5 till 8. 1936 års järnvägskommitté har
dock för sin del ifrågasatt en utökning av antalet distrikt till endast 7 att
gälla jämväl vid införlivandet av smalspårsbanorna. Järnvägsstyrelsen, som
närmare undersökt detta spörsmål, kan icke finna det tillrådligt att frångå
det ursprungligen beräknade antalet distrikt, utan styrelsen finner det nödvändigt
att för erhållande av nödig effektivitet i distriktsledningen alltjämt
räkna med 8 distrikt, inom vilka det dock torde bliva möjligt att rymma
jämväl de olika smalspårsnäten.
Det fortgående förstatligandet skulle sålunda under de närmaste åren kräva
nybildning av tre distrikt. Ett av dessa bör organiseras redan från och med
den 1 juli 1940. Storleken av detta distrikt, dess utsträckning och lämplig
huvudort för detsamma kan icke för närvarande bestämmas, utan detta
torde få bliva beroende av utgången av de förhandlingar om statsförvärv av
olika järnvägar, som inletts. Möjligt är, att det nybildade distriktet icke
omedelbart kan erhålla den slutligt avsedda omfattningen, men denna omständighet
bör enligt styrelsens åsikt icke hindra inrättandet av det nya
distriktet redan från nyssnämnda tidpunkt. Det synes tvärtom kunna vara
till fördel att efter påbörjad sådan nybildning av distrikt, som bär avses, låta
ett vart nytt distrikt successivt utökas genom tillförsel av hanor och linjesträckningar,
efter hand som dessa förvärvas. Chefen för ett sådant nybildat
distrikt kommer nämligen att ställas inför synnerligen betydelsefulla och
i många fall svårbemästrade problem av såväl organisatorisk som teknisk
art, vilkas rationella lösning i hög grad underlättas genom antydda successiva
utbyggnad av distriktsorganisationen.
Allmänna lönenåmnden har, utan att närmare vilja ingå på frågan örn
det antal distrikt, som kan befinnas erforderligt vid i full utsträckning genomfört
förstatligande av de enskilda järnvägarna och efter inhämtandet
av närmare upplysningar angående den nu föreslagna distriktschefsbefattningens
preliminärt förutsatta verksamhetsområde, ansett sig kunna på av
styrelsen anförda skäl tillstyrka det föreliggande förslaget.
Lönenämndens ordförande, generaldirektören Stridsberg, har med instämmande
av ledamoten, riksdagsmannen Magnusson, avgivit särskilt yttrande
samt därvid anfört bland annat följande.
Frågan om den distriktsindelning, som bör tillämpas efter ett förstatligande
av de enskilda järnvägarna, bör enligt min mening prövas i ett sammanhang.
Härvid bör klarläggas, i vad mån de nuvarande distriktskanslierna
genom personalförstärkning — exempelvis genom en särskild tjänsteman
för fullgörande av viss del av distriktschefens allmänna inspektionsverksamhet
och tjänstgöring som distriktschefens ställföreträdare — kunna övertaga
vidgade områden av järnvägsnätet. Även organisationen i övrigt av distriktskanslierna
synes böra tagas under omprövning, innan man går in för inrättande
av ytterligare distriktschefstjänster. Jag anser fördenskull, att lönenämnden
i frågans nuvarande läge bort avstyrka den nu begärda distriktschef
sbefattningen.
Kungl. Majlis proposition nr 153. 17
Slutligen har järnvägsstyrelsen i skrivelse den 6 mars 1940 inkommit med
förslag rörande inrättande av ett nytt distrikt.
De skäl, som anförts i förenämnda vid lönenämndens utlåtande fogade
särskilda yttrande, synas mig övertygande. Jag anser mig därför icke för
närvarande böra förorda någon ökning av antalet dislriktscliefsbefattningar.
I den mån förvärvade enskilda järnvägar icke lämpligen kunna infogas i
den nuvarande distriktsorganisationen, torde frågan örn deras förvaltning
böra tillsvidare ordnas provisoriskt.
En ny förste baningcnjörsbefattning. Till stöd för inrättandet av en ny
förste baningenjörsbefattning i A 27 har järnvägsstyrelsen anfört följande.
Före år 1927 var sträckan Älvsjö—Stockholm—Krylbo uppdelad i två
bansektioner, varav den ena omfattade Stockholmsstationerna jämte linjen
Älvsjö—Ulriksdal, samt den andra linjen Ulriksdal—Krylbo. Nämnda år
sammanslogos emellertid dessa båda sektioner till en, benämnd 1 bansektionen,
vars längd blev c:a 175 km. Sedermera hava i samband med förstatligandet
år 1933 av Uppsala—Gävle järnväg oell år 1937 av Sala—Gysinge—Gävle
och Uppsala—Enköpings järnvägar samtliga dessa banor, vilkas
sammanlagda längd är 294 km, tillförts nämnda bansektion.
På grund av denna högst avsevärda förlängning av ifrågavarande sektion
framstod det såsom ofrånkomligt att i möjligaste mån åvägabringa lättnad
i sektionsföreståndarens arbetsbörda. För att tills vidare undvika inrättandet
av en ny bansektion hugreps utvägen att förskjuta gränsen i söder emot
4 bansektionen från Västberga (norr om Älvsjö) till den punkt i Stockholm,
där statens järnvägar korsas av S:t Eriksbron. Stockholms centralstation
och Stockholms södra m. m. överflyttades sålunda under år 1937 från 1 till
4 bansektionen trots de olägenheter, vilka givetvis voro att förutse vid en
uppdelning av Stockholmsstationerna på olika bansektioner och oaktat att
arbetsbördan även för baningenjören å 4 bansektionen väsentligt ökats år
1931 och 1932 i samband med införlivandet med denna sektion av Norra
Södermanlands respektive Mellersta Södermanlands järnvägar (135 km).
Enligt vunna erfarenheter måste emellertid arbetsuppgifterna för sektionsföreståndarna
å såväl 1 som 4 bansektionerna numera anses så omfattande
och krävande, att dessa båda sektionsföreståndare icke längre kunna belastas
med en dylik arbetsbörda. Det må även framhållas, att dubbelspårsbyggnaden
Järna—Katrineholm, varest c:a 350 man för närvarande sysselsättas,
är direkt underställd baningenjören å 4 bansektionen, vilken omfattar
såväl linjen Stockholm—Hallsberg som f. d. Norra och Mellersta Södermanlands
järnvägar eller inalles 330 km.
På nu anförda skäl och med hänsyn till dels de arbeten, vilka komma
att åvila statens järnvägar i samband med en reglering av Tegelbacken, dels
ock ett förstatligande inom de närmaste åren av Nynäsbanan, anser styrelsen,
att en särskild bansektion, omfattande samtliga stationer i Stockholm
jämte linjen Älvsjö - -Ulriksdal, bör bildas oell ställas under särskild föreståndare.
Styrelsen anför vidare följande.
Enligt en av 1938 års personalkommission verkställd poängberäkning för
siffermässig värdering av nuvarande bansektioners storleksordning och svå
Bihang
lill riksdagens protokoll 1940. I sami. Nr 153. 2
Departe
menis
chefen.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Departe
ments
chefen.
righetsgrad i ledningshänseende, vilken beräkning hänför sig till treårsperioden
1935—1937, hava 1 och 4 bansektionerna erhållit de högsta poängtalen,
nämligen 3760, respektive 2644 (dubbelspårsarbetena inom 4 bansektionen
påbörjades först under oktober 1937). Enligt av styrelsen utförd approximativ
beräkning innebär den tilltänkta uppdelningen av dessa två sektioner i tre
en minskning av nämnda poängtal till c:a 2700, respektive 1900, och blir motsvarande
poängtal för den nya bansektionen c:a 1800. Då lägsta poängtalet
för de 14 bansektioner, vilka förestås av förste baningenjör, är 1490 samt
högsta poängtalet för de 9 bansektioner, vilka förestås av baningenjör, är
1342, bör en sänkning av löneställningen för någon av sektionsföreståndarna
vid 1 och 4 bansektionerna i samband med uppdelningen således icke ifrågakomma.
Båda äro förste baningenjörer (27 lönegraden) och samma tjänsteställning
anses böra tillkomma föreståndaren för den nya Stockholmssektionen.
Såsom framhållits i styrelsens skrivelse den 30 september 1939 med förslag
till personalstat vid statens järnvägar för år 1940, beräknas personalbehovet
å den nya bansektionen kunna tills vidare fyllas genom överflyttningar av
personal i olika grader från nuvarande 1 och 4 bansektionerna, frånsett sektionsföreståndaren
och å baningenjörsexpeditionen erforderlig Överbanmästare.
Under åberopande av det anförda har styrelsen hemställt örn inrättandet
av en ny förste baningenjörsbefattning för den planerade Stockholmssektionen.
Allmänna lönenämnden har icke haft något att erinra emot styrelsens
förslag.
Vad järnvägsstyrelsen anfört synes mig till fullo motivera att en ny bansektion
bildas genom uppdelning av första och fjärde sektionerna. Då
styrelsens förslag rörande löneställningen för den nye sektionsföreståndaren
ej heller givit mig anledning till erinran, hemställer jag, att en förste baningenjörsbefattning
i enlighet med styrelsens förslag upptages i personalförteckningen
för statens järnvägar.
Uppflyttning i lönegrad av två byråingenjörer. Ifrågavarande förslag
avser avdelningsföreståndare å ban- respektive maskintekniska byråerna.
Å bantekniska byrån äro avdelningsföreståndarna, med undantag
av föreståndaren för värme- och sanitetstekniska avdelningen, placerade
i A 27 eller högre lönegrad. I sitt förevarande förslag hemställer järnvägsstyrelsen
om uppflyttning av sistnämnda föreståndare från byråingenjör i
A 26 lill förste byråingenjör i A 27. Till stöd för förslaget anför styrelsen
följande.
Värme- och sanitetstekniska avdelningen tillkom den 1 januari 1929. Även
om förhållandena vid denna tidpunkt icke ansågos motivera en placering av
denna avdelnings föreståndare högre än i 26 lönegraden, så har dock utvecklingen
under den sedan dess förflutna tiden visat, att avdelningen fått
ett alltmera viktigt behov att fylla. Under senare åren hava kraven på förbättring
av bostadsstandarden särskilt tagit sikte på införande av värmeoch
sanitetstekniska anläggningar i bostäderna. Då detta i särskilt hög grad
Kungl. Maj.ts proposition nr 153-
19
gjort sig gällande inom statens järnvägars stora bostadsbestånd liksom även
inom expeditionslokaler m. m., har avdelningens arbetsbörda successivt
ökats och fordringarna på föreståndarens arbete stigit, detta sett ur såväl
kvantitativ som kvalitativ synpunkt. Något skäl för att denna avdelnings fölestandare
skall vara placerad i lägre lönegrad än övriga specialavdelningars
förefinnes därför icke.
Styrelsen framhåller, att följande arbetsuppgifter åvila värme- och sanitetstekniska
avdelningen, nämligen:
1. Uppgörandet av ritningar och program för alla värme- och ventilationsanläggningar
samt vatten- och avloppsanläggningar med sanitär inredning
för statens järnvägars husbyggnader. Till värmeanläggningar hänföras
även alla högtrycksångcentraler för olika ändamål, exempelvis för
lokstationer och huvudverkstäder m. m.
2. Kontroll över alla under utförande varande anläggningar samt verkställande
av slutbesiktning av alla färdigställda anläggningar jämte upprättande
av besiktningsprotokoll häröver.
3. Besiktning av alla pannanläggningar för centralvärmeledningar enligt yrkesinspektionens
föreskrifter samt upprättande av föreskrivna besiktningsinstrument.
4- Fortlöpande kontroll av bränsleåtgången vid alla statens järnvägars värmeanläggningar
i enlighet med av statsmakterna utfärdade direktiv samt
i samband härmed instruktion av vederbörande personal beträffande
centralvärmeledningars skötsel och eldningens handliavande.
Styrelsen uttalar, att sistnämnda instruktionsarbete blivit av allt större
vikt i den mån anbefalld övergång till inhemskt vedbränsle skett och ju mer
antalet stationära värmeanläggningar ökats och därigenom även bränsleförbrukningen.
Värdet av det under år 1938 vid dylika anläggningar förbrukade
och kontrollerade bränslet översteg 1,100,000 kronor.
Till belysande av arbetsmängdens ökning meddelar styrelsen, att under
år 1929 utfördes programhandlingar för 72 nyanläggningar med ett beräknat
värde av 590,000 kronor, under det att motsvarande siffror för år 1938
utgjorde 280 nyanläggningar med ett beräknat värde av 983,000 kronor. Någon
minskning i avdelningens arbetsuppgifter är icke att vänta, bland annai
på grund av redan genomförd och förutsebar utökning av statsbanenätet.
Allmänna lönenämnden har icke framställt någon erinran emot styrelsens
förslag.
Från och med den 1 september 1939 har från elektrolekniska till maskintekniska
byrån överflyttats handläggningen av ärenden angående
elektrisk rullande materiel och elektrisk delaljmateriel för annan rullande
materiel. Detta innebär att å maskintekniska byrån numera handläggas
alla ärenden örn förnyelse och nyanskaffning av elektriska lok och motorvagnar,
ävensom angående elektrisk utrustning å övrig rullande materiel
såsom för elektrisk uppvärmning och belysning m. m., innefattande såväl
konstruktioner och leveransbestämmelser som upphandling, kontroll och le
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Departe
ments
chefen.
veranshesiktniag. För ifrågavarande ändamål har å byrån samtidigt inrättats
en särskild teknisk arbetsavdelning, vilken för närvarande förestås av
en från elektrotekniska byrån överflyttad byråingenjör.
Järnvägsstyrelsen hemställer nu örn uppfattning av nämnda byråingenjör
till förste byråingenjör. Styrelsen framhåller därvid, att den elektriska
rullande materielen undergår en alltjämt fortgående ökning — för närvai
ande utgör antalet elektrolok 456 — samt att den elektriska utrustningen av
vagnarna i allt större omfattning fortsätter icke blott i avseende på antalet
vagnar utan även för modernisering av tidigare utförda anläggningar. Med
hänsyn härtill är arbetet inom den nya avdelningen av sådan omfattning, att
det helt kan jämställas med de förut å byrån befintliga tre större avdelningarnas,
vilka var och en förestås av en förste byråingenjör. Det är därför
enligt styrelsens mening fullt motiverat, att även den nyinrättade avdelningen
förestås av tjänsteman i 27 lönegraden och att sålunda en förste byråingenjörsbefattning
inrättas för ändamålet.
Allmänna lönenämnden har icke framställt någon erinran emot styrelsens
förslag.
Såsom järnvägsstyrelsen framhållit förefinnes en av olikhet i fråga örn
arbetsuppgifter icke betingad skillnad i löneställningen för ban- och maskintekniska
byråernas avdelningsföreståndare. Då en utjämning av denna
skillnad enligt vad jag under hand inhämtat icke föregriper resultatet av personalkommissionens
arbete, har jag icke velat motsätta mig styrelsens ifrågavarande
förslag. Jag hemställer alltså, att föreståndaren för bantekniska
byråns värme- och sanitetstekniska avdelning samt föreståndaren för maskintekniska
byråns elektrotekniska avdelning uppflyttas till förste byråingenjörer
i A 27.
Två nya byråingenjörsbefattningar. Järnvägsstyrelsens ifrågavarande förslag
avse bantekniska byrån och verkstadsbyrån.
Från och nied den 1 juli 1920 inrättades en byråingenjörsbefattning å b a ntek
niska byrån (dåvarande banbyrån), avsedd för byråns broavdelning.
I sin förevarande framställning meddelar järnvägsstyrelsen, att styrelsen
år 1936, då den senaste ordinarie innehavaren av nämnda befattning avgick
från tjänsten efter dittills åtnjuten längre tjänstledighet, fann sig nödsakad
att, räknat från och med den 1 oktober samma år, disponera befattningen
för bantekniska byråns spåravdelning, varest dittills någon byråingenjör
ej varit placerad men vars arbetsuppgifter under årens lopp ökats
så avsevärt, att dess föreståndare oavvisligen behövde vid sin sida kvalificerad
hjälp för den närmaste ledningen av göromålen. Erfarenheten under
de sedan dess förflutna tre åren bär tydligt visat, att behovet av sådan hjälp
på spåravdelningen alltjämt är bestående.
Styrelsen anför vidare följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 153-
21
Genom omförmälda överflyttning och då styrelsen ej hade någon ledig
sådan befattning till sitt förfogande, koni broavdelningen att tills vidare få
åtnöja sig nied endast en byråingenjör, således en återgång i detta avseende
till förhållandena före den 1 juli 1920. Enär det förut konstaterade behovet
av två byråingenjörer å broavdelningen dock alltjämt gjorde sig kraftigt påmint,
var det styrelsens avsikt att så snart lämpligen kunde ske åter träffa
föranstaltningar för återinrättandet av ytterligare en sådan befattning. För
att i avvaktan härpå i viss mån avhjälpa behovet har styrelsen år från år
uppdragit åt den å broavdelningen placerade konstruktören att tillsvidare
bestrida göromål, vilka ankomma på byråingenjör.
Omfattningen av broavdelningens arbetsuppgifter visar emellertid en fortgående
ökning och detta även i avseende på mycket krävande bro- och byggnadsanläggningar.
Styrelsen kan därför ej längre anse nyssnämnda eller
liknande provisoriska åtgärder lämpliga utan finner påkallat, att antalet
ordinarie byråingenjörer å avdelningen snarast åter utökas till två.
En viss lättnad i omfattningen av konstruktionsåliggandena uppkom visserligen
i samband med att byggandet av nya statsbanor för ett antal år
sedan avslutades, men detta förhållande uppvägdes tillfullo av andra åligganden,
orsakade av den trafikerade banans fortgående utveckling, bland
annat större eller mindre linjeomläggningar, dubbelspårsbyggnader, utsträckt
elektrifiering av bannätet, statens järnvägars biltrafik samt nödvändigheten
att i vidgad omfattning ombygga eller förstärka broar för ökande av banlinjernas
bärförmåga. Härtill kommer ökat krav på anordnandet av skenfria
vägkorsningar, såväl vägportar som vägbroar, i syfte att i största möjliga
utsträckning göra järnvägs- och landsvägstrafiken oberoende av varandra.
En väsentlig utökning av arbetet har även uppkommit till följd av den fortgående
införlivningen med statens järnvägar av enskilda banor, vilka oftast
äro anlagda efter mycket knapp norm i avseende på broarnas bärförmåga
och därför i stor utsträckning kräva omfattande förstärkningsarbeten eller
nykonstruktioner.
Styrelsen anser det därför nödvändigt att å bantekniska byrån inrättas
ytterligare en byråingenjörsbefattning.
Allmänna lönenämnden bar icke haft något att erinra emot styrelsens
förslag.
Rörande den för ver kstads b yrån föreslagna byråingenjörsbefattningen
anför järnvägsstyrelsen följande.
I och med den fortsatta banelektrifieringen hava de arbetsuppgifter av
elektroteknisk natur, som påvila verkstadsbyrån och huvudverkstäderna,
blivit alltmer omfattande och krävande. Särskilt gäller detta underhållet av
elektroloken, vilkas antal vid årsskiftet 1938—1939 uppgick till 441, med
ett sammanlagt anskaffningsvärde av c:a 90 miljoner kronor.
De större underhållsarbetena å elektroloken utföras vid huvudverkstäderna
örebro, Malmö och Notviken. Vid vardera av de båda förstnämnda
verkstäderna påvilar det närmaste ansvaret för nämnda lokunderhåll en
elektroingenjör, vid den senare verkstaden en verkstadsinspektor. Då i
likhet med vad som är fallet vid huvudverkstäderna örebro och Malmö
även huvudverkstaden Notviken bör hava tillgång till en underingenjör med
elektroteknisk utbildning, bar styrelsen i sitt förslag lill personalstat för år
1940, avseende 1—20 lönegraderna, bland annat föreslagit inrättande av en
ny underingenjörsbefattning vid denna verkstad, vars innehavare vore avsedd
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Departe ments chefen -
att tjänstgöra som förenämnda verkstadsinspektors närmaste man och rådgivare
särskilt beträffande frågor av elektroteknisk art. Därmed skulle
frågan om tillgodoseende av elektrisk sakkunnskap vid huvudverkstäderna
vara ordnad.
Emellertid har vid den centrala ledningen av huvudverkstäderna — verkstadsbyrån
— behovet av en befattning, vars innehavare helt kunde ägna
sin tid åt verkstadsfrågor av elektroteknisk natur, gjort sig alltmer gällande.
Hittills hava utredningar av dessa frågor — i den mån de tarvat en omedelbar
behandling — måst anförtros åt en av de vid huvudverkstäderna placerade
elektroingenjörerna. Frånsett att en sådan anordning ur organisatorisk
synpunkt måste anses mindre lämplig, har dennes arbetsbörda härigenom
efter hand blivit onormalt stor och de arbetsuppgifter, som kommit att påvila
honom delvis av sådan vikt, att desamma ej kunna anses svara mot elektroingenjörs
tjänsteställning. Härtill kommer att ett stort antal frågor, vilka
ej oundgängligen tarvat en omedelbar behandling, men vilkas lösning kunna
bliva av stor ekonomisk betydelse, i brist på lämplig arbetskraft, måst anstå.
Det är därför enligt styrelsens mening av behovet påkallat att en ny tjänst
inrättas vid verkstadsbyrån. Följande arbetsuppgifter skulle påvila innehavaren
av denna tjänst, nämligen:
1. Utredning av frågor angående elektrolokens underhåll särskilt vad beträffar
lokens elektriska utrustning och utarbetande av de förslag till
konstruktionsändringar, vartill dessa utredningar kunna giva anledning.
2. övervakandet av elektrolokens underhåll å huvudverkstäderna. Uppgörande
av förslag till förbättringar av därvid använda arbetsmetoder och
arbetsplanläggningar.
3. Kontroll av montage och underhåll av vagnarnas elektriska utrustning.
4. Handläggning av ärenden rörande underhåll och förändringsarbeten å
huvudverkstädernas stationära elektriska anläggningar.
5. Underhandlingar med enskilda verkstäder beträffande utförande av och
kostnader för till sådana verkstäder överlåtna reparationsarbeten å elektriska
detaljer.
Då ifrågavarande arbetsuppgifter anses vara av särskilt krävande art och
då innehavaren av befattningen ifråga är avsedd att i viss utsträckning utöva
inspektion av arbeten, som äro anförtrodda åt elektroingenjörer i 22 lönegraden,
bör enligt styrelsens mening denne erhålla byråingenjörs tjänsteställning.
Allmänna lönenåmnden har icke funnit anledning till erinran emot styrelsens
förslag.
Vid bifall till det under närmast föregående punkt framlagda förslaget
skulle två byråingenjörsbefattningar kunna indragas. Enligt järnvägsstyrelsen
böra emellertid dessa befattningar utnyttjas dels för att bereda ordinarie
byråingenjörs ställning åt den konstruktör, som enligt styrelsens uppdrag
å bantekniska byråns broavdelning bestrider göromål, vilka eljest ankomma
på byråingenjör, dels ock för inrättande å verkstadsbyrån av en ny
befattning såsom byråingenjör.
Vad styrelsen sålunda föreslagit synes mig böra godtagas. Jag har därvid
Kungl. Majlis proposition nr 153.
23
vad sistnämnda befattning angår särskilt uppmärksammat den rationalisering,
som styrelsens förslag ur organisatorisk synpunkt innebär.
Enligt vad jag under hand inhämtat kommer ett bifall till ifrågavarande
förslag icke att föregripa resultatet av personalkommisionens arbete.
En ny byråassistentbefattning. I sin förenämnda framställning hemställer
järnvägsstyrelsen om inrättande av en ny byråassistentbefattning samt anför
till stöd därför följande.
Före 1921 var trafikinspektörsexpeditionen vid 7 trafiksektionen, linjerna
Kristinehamn—Mora, Malung—Särna, Finnshyttan—Nyhyttan, tilldelad en
byråassistent- och en förste stationsskrivarbefattning. Från och med samma
år indrogs emellertid byråassistentbefattningen. Byråassistentens göromål
hava sedan dess utförts av förste stationsskrivaren och den senares av
en stationsskrivare. Förhållandena hava emellertid väsentligt förändrats
sedan år 1921. En jämförelse mellan detta år och 1938 ger vid handen, att
den trafikerade banlängden å sektionen ökat från 287.9 till 399.9 km, antalet
av- och tillkopplade vagnar från 500 till 627 pr dag, vartill komma
107 för enskild järnväg, tågkilometer i tusental från 526 till 1,448 och vagnaxelkilometer
i tusental från 11,768 till 25,865. Från och med tidtabell 139
har antalet tågkm å sektionen ökat från 3,638 under föregående tidtabellsperiod
till 4,756 pr dag eller med 30.7 procent. Den sålunda starkt ökade
trafiken ställer större krav särskilt på trafikinspektörens närmaste man.
Dessutom bör beaktas, att å samtliga övriga trafiksektioner utgöres numera
sektionsföreståndarens närmaste man av en byråassistent och styrelsen anser,
att samma bör vara förhållandet även å 7 trafiksektionen, eftersom
intet skäl föreligger för en differentiering. Styrelsen har med anledning
härav hänvänt sig till 1938 års personalkommission vid statens järnvägar
och framhållit, att det vore styrelsens avsikt att, under förutsättning att
kommissionen ej hade något att erinra däremot, hemställa om inrättandet
av en byråassistentbefattning vid 7 trafiksektionen. I sitt svar
framhåller kommissionen, att den visserligen ännu icke företagit undersökning
och värdering av arbetsuppgifterna för trafikinspektörsexpeditionernas
personal, men att med hänsyn bland annat till storleken av 7 trafiksektionens
trafik kommissionen för sin del icke har något att erinra mot, att befattningen
i fråga upptages i styrelsens förslag till Kungl. Maj:t beträffande
högre tjänster.
Allmänna lönenämnden har icke funnit anledning till erinran emot styrelsens
förslag.
Såsom järnvägsstyrelsen framhållit innehar föreståndarens närmaste man
å samtliga trafiksektioner med undantag av sjunde sektionen byråassistents
tjänsteställning. Då någon anledning till denna avvikelse enligt vad jag
kunnat finna numera icke förefinnes, anser jag mig böra tillstyrka järnvägsstyrelsens
förevarande förslag.
Vid bifall härtill torde Kungl. Majit framdeles vilja meddela beslut om
indragning av en förste stationsskrivarbefattning.
Depante
meni*•
chefen.
Två nya förrådsintcndcntbefattningar. Befattningen förrådsintendent vid
statens järnvägar är för närvarande i tjänsteförteckningen upptagen i A 27.
Deparle
menis.
chefen.
24 Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
Enligt förslag av tjänsteförteckningssakkunniga skulle befattningen införas
jämväl i A 26.
I sin förevarande framställning har järnvägsstyrelsen upptagit tjänsteförteckningssakkunnigas
förslag. Enligt styrelsen skulle i A 26 placeras förrådsintendentbefattningarna
i Östersund och Luleå, vilka sedan flera år hållas
vakanta.
I skrivelse den 27 september 1939 bar 1938 års personcilkommission vid
statens järnvägar framfört samma förslag.
Allmänna lönenämnden erinrar, att kommunikationsverkens lönenämnd
biträtt tjänsteförteckningssakkunnigas förslag örn inplacering av ifrågavarande
båda befattningar i A 26 samt förklarar sig för egen del icke hava
något att däremot erinra.
Järnvägsstyrelsens ifrågavarande förslag synes mig vara att hänföra till
de undantagsfall, som, ehuru de utmynna i ett inrättande av för närvarande
i tjänsteförteckningen icke upptagna befattningar, likväl skulle kunna
komma under bedömande redan nu. Härför talar framförallt den omständigheten,
att ett ställningstagande till ifrågavarande spörsmål icke återverkar
å prövningen av tjänsteförteckningssakkunnigas förslag rörande övriga
affärsverk. Jag har därjämte icke kunnat undgå att taga intryck av
det förhållandet, att en sedan flera år bestående vakanssättning av i och för
sig nödvändiga befattningar vid bifall till styrelsens förslag skulle bringas
att upphöra. Då härtill kommer, att såväl allmänna lönenämnden som personalkommissionen
tillstyrkt förslaget, anser jag mig böra förorda, att två
befattningar såsom förrådsintendent nedflyttas från A 27 till A 26.
Införande av lokförare i A 10. I skrivelse den 30 december 1939 har järnvägsstyrelsen
efter samråd med Sveriges lokomotivmannaförbund hemställt,
att befattningen lokförare måtte införas i A 10.
Efter att hava erinrat, att för besörjandet av den åkande tjänst vid statens
järnvägar, som är förlagd å lok — såväl äng- som elektrolok — för
närvarande finnas följande befattningar inrättade, nämligen lokförare i A 12.
lokeldare i A 7 och maskinbiträde i A 6 framhåller styrelsen, att frågan örn
inrättandet av lokförarbefattning även i lägre lönegrad varit föremål för
övervägande inom styrelsen vid olika tillfällen. Styrelsen anför därefter
följande.
Då det gäller differentiering i skilda lönegrader av befattningen lokförare
äro olika synpunkter att beakta, såsom den större eller mindre svårighetsgraden
och påfrestningen vid linjetjänst respektive växlingstjänst, vid tjänst
å huvudlinje med stark trafik respektive bilinie med svag trafik, vid tjänst
å ånglok, respektive elektrolok etc. Det lorde ligga i sakens natur, att icke
all tjänst som förare å lok är i fråga örn svårighet och påfrestningar helt likställd.
Principiellt är därför en differentiering av denna tjänst lika rimlig
som beträffande vilken som helst annan tjänst.
Järnvägsstyrelsen vill dock som ett allmänt omdöme örn lokförartjänsten
framhålla, att den är både viktig och ansvarsfull. Av lokföraren fordras
icke endast att han skall hava förvärvat sig kännedom om de skilda loktyper,
med vilka han tid efter annan har att taga befattning. Han skall
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
25
även ägna all möjlig omtanke åt lokets skötsel och manövrering liksom ock
ägna omsorg åt att dragkraften, i vad på honom heror, blir fullt utnyttjad
utan att tågets säkra framförande äventyras genom för stor belastning. Han
skall vidare hava ingående kännedom icke blott örn banan och dess lutningsförhållanden
utan även örn tidtabellen för de tåg, å vilka han kommer
att tjänstgöra, och om gällande föreskrifter såväl inom säkerhetstjänsten
som i de andra avseenden, som beröra hans tjänstgöringsområde, så alt han
kan fatta snabba och riktiga beslut, när tjänsten detta kräver. Det åligger
honom att ständigt iakttaga den försiktighet och påpasslighet, som erfordras
ur såväl säkerhets- som ekonomisk synpunkt.
Det sagda, som gäller lokföraren i allmänhet, får anses vara tillräckligt
för att visa, att det på denne befattningshavare ställes stora krav. Järnvägsstyrelsen
avser alltså icke att vilja underskatta denna tjänst. Såsom järnvägsstyrelsen
framhållit, kan man dock icke undgå att konstatera den skillnad,
som i fråga örn svårighet och påfrestningar för lokföraren förefinnes å
ena sidan vid tjänstgöring å huvudlinje med stark trafik — i flera fall med
hög tåghastighet och med tunga tåg — och å andra sidan vid linjer med
enklare och lättare tjänstgöringsförhållanden. I senare fallet måste den
dagliga påfrestningen bliva mindre och det tjänstehavaren åvilande ansvaret
kännas mindre betungande, ty det torde icke kunna bestridas, att tjänstgöring
å huvudlinjer till följd av den större tågfrekvensen och den högre
tåghastigheten m. m. ställer större krav på lokföraren och är förenat med
större personligt ansvar än vid tjänstgöring å icke-huvudlinje.
Styrelsen framhåller, att en sänkning av vissa av de nuvarande lokförarbefattningarna
vid statens järnvägar ur nu angivna synpunkter vore tänkbar,
men att styrelsen icke anser sig böra upptaga denna fråga i vad den
berör lokpersonalen å statens järnvägars nuvarande linjer. Spörsmålet har
emellertid aktualiserats av andra skäl. Härutinnan anför styrelsen följande.
Såsom en följd av det järnvägsstyrelsen lämnade uppdraget att inleda förhandlingar
med de enskilda järnvägsföretagen i landet angående övertagande
från statens sida av de av deni ägda järnvägarna kan det förväntas, att
med början redan under år 1940 vissa enskilda järnvägar och däribland
även flera smalspåriga banor komma att införlivas med statens järnvägar.
Enligt styrelsens mening bör det framstå såsom fullt tydligt, att lokförartjänsten
vid de smalspåriga linjerna och de kvalifikationer, som fordras av
innehavaren av lokförarbefattning vid dessa banor, i regel ligga på avsevärt
lägre nivå än vid statens normalspåriga järnvägar. Förhållandena vid
de smalspåriga banorna, i vad det gäller lokpersonalen, torde allmänt sett
icke kunna tåla en jämförelse med motsvarande vid statens järnvägar. Det
kan sålunda efter inlösen av dylika smalspåriga banor icke komma i fråga,
att därvarande lokpersonal skulle förrän elter genomgången utbildning få
utnyttjas i loktjänst å statens järnvägars normalspåriga linjer, lika litet sorn
det kan tänkas, att statens järnvägars egen välutbildade personal skulle
komma att konkurrera örn loktjänsten vid de smalspåriga banorna. Då del
gäller personal, som under en följd av år vant sig vid och helt anpassat sig
efter de enkla förhållanden, som överhuvud taget äro rådande vid en smalspårig
järnväg, torde det, såsom erfarenheten på andra håll visat, erbjuda
stora, för att icke säga oöverstigliga svårigheter alt omplantera dylik personal
lill annat tjänsteområde och i nya förhållanden, där denna personals
kunskaper, utbildning och förfarenhet icke på långt när räcka till. Styrelsen
anser därför, alt den lokpersonal, som kommer att övertagas nied smal
-
26
Kungl. Majlis proposition nr 153.
Departe
enents
chefen.
spånga banor, i regel skall allt framgent vid utnyttjande i loktjänst få kvarstanna
vid dylika linjer.
Vad styrelsen sålunda anfört, anser styrelsen innebära tillräckliga skäl för
att loklörar t jönsten och i konsekvens därmed även lokeldartjänsten vid de
smalspåriga banor, som komma att övergå i statens järnvägars ägo, placeras
i lägre lönegrad än motsvarande tjänster vid statens järnvägars egna
linjer, förslagsvis i A 10 respektive A 6. Då den i sistnämnda lönegrad befintliga
befattningen maskinbiträde lämpligen skulle kunna användas för
lokeldartjänsten vid angivna banor, kan spörsmålet begränsas till införandet
i A 10 av befattningen lokförare.
Styrelsen framhåller vidare, att lönebeloppen i A 10 överstiga lokförarlönerna,
inklusive dyrtidstillägg, vid de enskilda smalspåriga järnvägarna
även i fråga om dessa järnvägars högsta bangrupp. Detsamma är förhållandet
vid jämförelse mellan lönebeloppen i A 6 och eldarlönerna vid nämnda
enskilda järnvägar. Till närmare utveckling härav anför styrelsen följande.
Slutlönen för en tjänsteman vid statens järnvägar i 10 lönegraden,
placerad i Stockholm, utgör för närvarande inklusive rörligt tillägg 5,374
kronor, under det att slutlönen för en lokförare vid smalspårig enskild järnväg
tillhörande bangrupp I och placerad i Stockholm utgör 3,609 kronor,
vartill kommer visst särskilt ortstillägg, konjunkturtillägg och dyrtidstillägg,
för närvarande uppgående till sammanlagt 1,289 kronor, eller per år inalles
4,898 kronor. Ett maskinbiträde vid statens järnvägar i Stockholm i
högsta löneklassen uppbär 4,461 kronor, medan en lokeldare vid enskild
järnväg med motsvarande placering uppbär högst 3,073 + 1,122=4,195
kronor per år. Motsvarande slutlöner å billigaste ort för tjänstemän i 10
och 6 lönegraderna vid statens järnvägar och lokpersonal vid enskild järnväg,
tillhörande bangrupp IV (lägsta bangrupp) utgöra 4,051 och 3,341 kronor
vid statens järnvägar mot 3,087 och 2,646 kronor för lokförare respektive
lokeldare vid enskild järnväg.
Allmänna lönenämnden har i utlåtande den 19 januari 1940 tillstyrkt styrelsens
framställning.
Järnvägslyrelsens ifrågavarande förslag har icke varit föremål för tjänstelörteckningssakkunnigas
bedömande, beroende på att spörsmålet aktualiserats
först efter det nämnda sakkunniga avslutat sitt arbete.
Av vad styrelsen anfört synes mig ådagalagt, att de lokförare och lokeldare,
som må komma att övertagas från smalspåriga banor, icke kunna givas
samma löneställning som motsvarande befattningshavare vid statens järnvägars
normalspåriga banor. Då för lokförarnas vidkommande icke finnes
någon möjlighet att som för lokeldarna utnyttja i tjänsteförteckningen redan
befintlig befattning och då den föreslagna löneställningen synes mig väl avvägd,
förordar jag, att befattningen lokförare införes jämväl i A 10.
Nya tjänster i anledning av införlivande i statsbanenätet av de till de
statliga järnvägsbolagen hörande järnvägarna samt statsförvärv av vissa en
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
27
skilda järnvägar. Vid bifall till de förslag, jag i annat sammanhang framlägger,
rörande införlivande i statsbanenätet av de till de statliga järnvägsbolagen
hörande järnvägarna samt statsförvärv av vissa enskilda järnvägar
erfordras från och med den 1 januari 1941 vissa ändringar i personalförteckningen
för statens järnvägar. Sålunda skulle antalet förste trafikinspektörer
(A 27) ökas från 16 till 17, antalet baningenjörer (A 26) från 14 till 17, antalet
maskiningenjörer (A 26) från 6 till 7, antalet trafikinspektörer (A 26)
från 10 till 12, antalet stationsinspektorer av klass 1 B (A 24) från 22 till 25,
antalet stationsinspektorer av klass 2 (A 22) från 27 till 29, antalet byråassistenter
(A 21) från 20 till 22, antalet expeditionsföreståndare (A 21) från
20 till 21 och antalet kontrollörer (A 21) från 7 till 8.
övriga av järnvägsstyrelsen framställda förslag. Utöver de förslag, som
jag i det föregående behandlat, har järnvägsstyrelsen gjort framställning örn
ytterligare en del befattningar m. m. Sålunda har styrelsen hemställt örn
1) inrättande av en byråchefsbefattning i A 30, avsedd för en föreslagen ny
byrå, bilbyrån, 2) inrättande å persontrafikbyråns tidtabellsavdelning av en
sekreterarbefattning i A 24, 3) inrättande å samma byrås reklamavdelning aven
sekreterarbefattning i A 24, 4) uppfattning av fyra underingenjörer från
A 20 till baninspektorer i A 22, 5) uppfattning av föreståndaren för Stockholm
stadsgården från stationsinspektor av klass 3 i A 20 till stationsinspektor
av klass 2 i A 22 samt 6) införande av befattningen byråassistent i A 20.
Allmänna lönenämnden har avstyrkt förslagen under 3) och 5). I övrigt
lia styrelsens förslag icke föranlett någon erinran från lönenämndens sida.
Järnvägsstyrelsens förslag örn inrättande av en ny byrå genom den nuvarande
bilavdelningens omändring till bilbyrå har framförts i samband med
styrelsens förut behandlade hemställan om ändrad löneställning för drifttjänstbyråns
chef, därvid den övertaliga byråchefsbefattningen skulle disponeras
för att bereda ordinarie ställning åt bilavdelningens föreståndare.
Ehuru dessa förslag reellt sett böra prövas oberoende av varandra, synes
mig dock den nuvarande, låt vara provisoriska anordningen med särskild
bilavdelning kunna utan större olägenheter bibehållas i avvaktan på de ytterligare
erfarenheter rörande den ifrågasatta byråns arbetsuppgifter, som
kunna vara av värde för bedömandet av personalens antal och löneställnihg.
Styrelsens övriga här berörda förslag är jag ej heller beredd att tillstyrka.
Sammanfattning. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle
från och med den 1 juli 1940 antalet förste baningenjörstjänster (A 27) ökas
från 14 till 15, antalet förste byråingenjörstjänster (A 27) från 13 till 15 och
antalet byråassistenttjänster (A 21) från 19 till 20. Vidare skulle antalet förrådsintendentbefattningar
i A 27 minskas från 5 till 3 och 2 dylika befattningar
upptagas i A 26. Därjämte torde Kungl. Majit framdeles vilja med
-
Departc
menis
chefen.
28
Kungl. Maj.-ts proposition nr 153.
dela beslut om indragning av 1 förste stationsskrivarbefattning. Slutligen
skulle från och med den 1 januari 1941 vidtagas de förändringar, som framgå
av den av mig nyss lämnade redogörelsen, till vilken jag här hänvisar.
Statens vattenfallsverk.
Tre nya ingenjnrsbefattningar. I skrivelse den 21 november 1939 har
vattenfallsstyrelsen framlagt förslag om inrättande av tre nya ingenjörsbefattningar
i A 24 vid statens vattenfallsverk, nämligen en befattning såsom
byråingenjör å styrelsens elektrobyggnadsbyrå, en befattning såsom maskiningenjör
vid Trollhätte kraftverk och en befattning såsom byråingenjör
vid Älvkarleby kraftverks huvudkontor.
Beträffande befattningen såsom byråingenjör å vattenfallsstyrelsens
elektrobyggnadsbyrå har vattenfallsstyrelsen i
sin förevarande skrivelse erinrat, att styrelsen i skrivelse den 14 november
1935 hemställt örn införande i 24 lönegraden av en befattning för beredande
av ordinarie anställning åt en i samma lönegrad placerad extra ordinarie
tjänsteman med jämförelsevis lång anställningstid. Styrelsen hade därvid
anfört, bland annat, följande.
Ifrågavarande byråingenjör sysselsättes dels med skiftande göromål, såsom
handläggning av olika upphandlingsärenden beträffande elektrisk materiel,
ombesörjande av vissa statistiska utredningar rörande linjeisolatorer och
strömbrytare för tillgodogörande av driftserfarenheterna vid nya upphandlingar
av dylika materiel m. m., dels ock med vissa speciella konstruktionsärenden,
särskilt sammanhängande med revisionsarbeten å äldre anläggningar.
Utöver det sålunda anförda har styrelsen endast framhållit, att tjänstedr -teckningssakkunniga förordat bifall till styrelsens förslag, dock med den
modifikationen att befattningen borde erhålla benämningen ingenjör.
Allmänna lönenämnden har i utlåtande den 13 december 1939 förklarat,
att lönenämnden liksom tidigare kommunikationsverkens lönenämnd icke
funnit anledning till erinran mot ifrågavarande ingenjörsbefattnings inrättande.
Jämväl i fråga örn befattningen såsom maskiningenjör vid Trollhätte
kraftverk har vattenfallsstyrelsen i sin nu förevarande skrivelse
erinrat, att styrelsen i skrivelse den 14 november 1935 hemställt örn befattningens
inrättande. Styrelsen hade därvid anfört följande.
I Götaälvsstationerna finnas 18 stora maskinaggregat med lika många turbiner
och 21 generatorer samt därtill hörande hjälpmaskineri. I fråga örn
maskinutrustning äro Götaälvsstationerna tillsammantagna lika stora som
vattenfallsverkets alla övriga vattenkraftstationer tillsammans.
För driftekonomien är det av stor vikt, att urdriftsättandet av kraftstationernas
olika anläggningsdelar genom skador inskränkes till det minsta
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
29
möjliga. Härför kräves bland annat en fortlöpande och omsorgsfull revision
av maskinaggregaten, men denna revision bör även ske så snabbt som
möjligt, enär varje förlorad dag vid ett aggregat innebär en minskning i
kraftproduktionen, motsvarande ett värde av omkring 1,000 kronor. Dessutom
erfordras underhåll av kraftstationernas vattenvägar, särskilt rörliga
dammar, avstängningsluckor, isgrindar, tilloppstuber m. m., samt av traverser
och andra lyftanordningar. Det oaktat är det icke möjligt att helt undvika
skador under driften, vilkas avhjälpande kräver sakkunnig behandling
och största möjliga snabbhet.
Beträffande dessa arbeten skall ifrågavarande maskiningenjör verkställa
planläggning och utöva arbetsledning. Detta tager hans mesta tid i anspråk.
Han anlitas dock även för driftgöromål vid semestrar för övriga ingenjörer
vid driftavdelningen.
Under åberopande av vad styrelsen sålunda anfört har styrelsen framhållit,
att tjänsteförteckningssakkunniga förordat bifall jämväl till förevarande
förslag, dock med den modifikationen att befattningen borde erhålla benämningen
ingenjör.
Allmänna lönenämnden har förklarat, att lönenämnden liksom tidigare
kommunikationsverkens lönenämnd icke funnit anledning till erinran mot
ifrågavarande ingenjörsbefattnings inrättande.
Vad slutligen den föreslagna befattningen såsom byråingenjör vid
Älvkarleby kraftverks huvudkontor angår har vattenfallsstyrelsen
i sin förevarande skrivelse anfört följande.
Vid vart och ett av de båda större kraftverkens, d. v. s. Trollhätte och
Älvkarleby kraftverks huvudkontor har sedan flera år funnits anställd en
icke-ordinarie ingenjör med uppgift att handlägga frågor rörande kraftförsäljning
och vissa andra abonnentangelägenheter.
Vid Älvkarleby kraftverk lia för nämnda ändamål kunnat efter varandra
disponeras två mera kvalificerade och erfarna ingenjörer, från och med den
t april 1935 i tjänsteställning såsom e. o. byråingenjör, vilka kunnat självständigt
direkt under kraftverksdirektören handlägga ovannämnda frågor.
Vid Trollhätte kraftverk lia däremot, på grund av den knappa tillgången på
erfaren ingenjörspersonal, motsvarande göromål måst lills vidare lämnas till
yngre e. o. ingenjörer, placerade i relativt låg ingenjörsgrad och arbetande
under ledning av direktörsassistenten. Därvid ha de mera omfattande och
krävande arbetsuppgifterna måst omhänderhavas av direktörsassistenten personligen.
Denna anordning innebär, med hänsyn till direktörsassistentens
övriga arbetsuppgifter, en alltför stor arbetsbelastning på denne och är sålunda
icke önskvärd. Det är därför meningen att, när lämplig arbetskraft
står till förfogande, även vid Trollhätte kraftverk införa samma arbetsordning
nied avseende å kraftförsäljnings- och abonnentfrågorna, som redan
tillämpas vid Älvkarleby kraftverk.
Vid kraftverkens handläggning av kraftförsäljningsärendena tjäna i första
hand de av vattenfallsstyrelsen fastställda normal- och specialtaxorna såsom
utgångspunkt. Från styrelsens kommersiella byrå utgå dessutom allmänna
direktiv rörande dessa ärenden. Inom respektive kraftverk sker en uppdelning
av kraftförsäljningsfrågorna, så att ärenden rörande kraftleveranser till
distributionsföreningar och andra mindre förbrukare i huvudsak handläggas
vid kraftverkets distriktskontor, medan frågor rönande kraftleveranser till
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
Departe
ments
chefen.
större distributionsföretag, såsom kommunala elektricitetsverk, och till större
industriföretag huvudsakligen handläggas vid huvudkontoret.
Vare sig det gäller nya sådana kraftleveranser eller ökning av den abonnerade
effekten eller andra ändringar av gällande avtal, kräves det ofta ett
kvalificerat ingenjörsarbete i form av omfattande utredningar för klargörande
av kraftbehovet och sättet för dettas tillgodoseende, erforderligt abonnemang
och lämplig taxeform m. fl. spörsmål samt för anpassning av kraftpris
och övriga leveransvillkor efter de särskilda förhållandena hos abonnenten.
Med hänsyn såväl till den begränsade ingenjörspersonal, som finnes
vid kommersiella byrån, som till kraftverkens närmare kontakt med konsumenterna
få i synnerhet i de största kraftverken oftast större delen av dessa
utredningar på sin lott.
Det åligger alltså ifrågavarande ingenjörer vid Trollhätte och Älvkarleby''
kraftverk:
att i samband med underhandlingar angående kraftförsäljning till större
konsumenter verkställa tekniska och ekonomiska utredningar samt utarbeta
offerter, kontraktsförslag och tjänstememorial;
att upprätta definitiva kontrakt för dylika abonnenter, såväl av normaltyp
som av speciell art, samt bevaka kontraktens uppsägnings- och utlöpningstider;
,
.a^., 8ranska de kontrakt med mindre abonnenter, som upprättas vid
distnktskontoren;
samt att handlägga den löpande korrespondensen med abonnenterna, med
dishiktskontoren och med kommersiella byrån rörande abonnemangsfrågor
Dessa arbetsuppgifter äro, därest de, såsom önskvärt är, handläggas självständigt,
av den kvalificerade natur, alt de motivera befattningar i 24 lönegraden.
Dessa två befattningar vid ovannämnda båda kraftverk äro, såvitt
nu kan bedömas, permanent behövliga och borde därför göras till ordinarie
Pa grund av ovan anförda skäl bör det emellertid anstå tills vidare med
inrättandet av ordinarie sådan befattning vid Trollhätte kraftverk, medan
det bor redan nu^ inrättas en ordinarie ingenjörsbefattning i lönegrad A 24
tor den e. o. byråingenjör i motsvarande lönegrad, som handhar ifrågavarande
arbetsuppgifter vid Älvkarleby kraftverk.
Allmänna lönenåmndetx har funnit förslaget om inrättande av en ingenjörsbefattning
i 24 lönegraden, avsedd för Älvkarleby kraftverks huvudkontor
icke böra föranleda någon erinran. Av vad styrelsen anfört angående
de arbetsuppgifter, vilka skola åligga den blivande innehavaren av denna
tjänst, har lönenämnden nämligen kommit till den uppfattningen, att den
föreslagna löneställningen är motiverad.
Såsom jag förut haft anledning erinra och vattenfallsstyrelsen jämväl framhållit,
ha tjänsteförteckningssakkunniga föreslagit införande av befattningen
ingenjör i 24 lönegraden vid statens järnvägar och statens vattenfallsverk.
Då alltså befattning av detta slag för närvarande icke finnes i tjänsteförteckningen
för statens vattenfallsverk, skulle i anslutning till vad jag inledningsvis
anfört med prövningen av styrelsens här återgivna förslag rätteligen
anstå. Att jag likväl anser mig böra upptaga förslagen till bedömande beror i
första hand därpå, att ett införande av befattningen för statens vattenfallsverks
del — varemot erinran icke framställts från något håll — ej kan vara
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
31
ägnat att föregripa den blivande revisionen av tjänsteförteckningen. Jag anser
mig därjämte böra tillägga, att kravet på ingenjörsbefattningar i 24 lönegraden
vid statens vattenfallsverk är av betydligt äldre datum än motsvarande
önskemål beträffande statens järnvägar. Såsom ytterligare motiv för att
samma spörsmål vid statens järnvägar icke nu upptages till behandling i ett
sammanhang kan åberopas lämpligheten av att avvakta resultatet av 1938
års personalkommissions arbete.
Såsom jag nyss antydde och av den lämnade redogörelsen jämväl framgår
ha såväl kommunikationsverkens lönenämnd som tjänsteförteckningssakkunniga
och allmänna lönenämnden tillstyrkt, att de ingenjörsbefattningar
vid elektrobyggnadsbyrån och Trollhätte kraftverk, varom här är fråga,
uppföras å ordinarie stat med placering i 24 lönegraden. Sistnämnda lönenämnd
har därjämte tillstyrkt bifall till den föreslagna ingenjörsbefattningen
vid Älvkarleby kraftverks huvudkontor. Med hänsyn härtill anser jag mig
böra förorda, att befattningarna under benämningen ingenjör upptagas i
nämnda lönegrad.
I detta sammanhang må framhållas, att vattenfallsstyrelsen hemställt örn
ytterligare ingenjörsbefattningar i 24 lönegraden. Jag återkommer härtill
i det följande.
Antalet befattningar såsom kanalinspektör av klass 1. Vid anmälan föregående
år av frågan angående omorganisation av vattenfallsstyrelsen förutsatte
min företrädare i ämbetet, att förslag till överflyttning av förvaltningen
av Södertälje kanal från vattenfallsstyrelsen till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
skulle kunna föreläggas 1940 års riksdag. I anslutning härtill har
vattenfallsstyrelsen hemställt, att antalet befattningar såsom kanalinspektör
av klass 1 måtte minskas från 2 till 1. Då de för ifrågavarande överflyttning
erforderliga utredningarna icke kunnat avslutas inom sådan tid, att förslag i
ämnet nu kan framläggas, bör antalet befattningar såsom kanalinspektör av
klass 1 bibehållas oförändrat.
Utbyte av en ingenjörsbefattning mot en befattning såsom kontrollör.
1 sin förevarande framställning har vatten!allsstgrelsen hemställt om utbyte
av en ingenjörsbefattning i A 22 mot en befattning såsom kontrollör i A 21.
Styrelsen anför härutinnan följande.
Genom beslut av 1935 års riksdag inrättades en ordinarie kontrollörsbefattning
i 21 lönegraden, avsedd för föreståndaren för Trollhätte kraftverks
kraftdebiteringskontor. Därefter inrättades genom beslut av 1936 års riksdag
en ordinarie ingenjörsbefattning i 22 lönegraden för den ingenjör, som
sedan några år tillbaka förestått Älvkarleby kraftverks kraftdebiteringskontor
och därvid självständigt handlagt även vissa mera komplicerade debileringsfrågor.
Redan i mars 1937 blev det emellertid nödvändigt att taga sistnämnde
ingenjör i anspråk för helt andra arbetsuppgifter, nämligen såsom efterträdare
till den e. o. byråingenjör, som dittills vid Älvkarleby kraftverk handlagt
kraftförsäljningsärenden och därmed sammanhängande utredningar
m. m. och som då förordnats såsom direktörsassistent vid annat kraftverk.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Departe
ments
chefen.
Efter en tids provisorium med avseende å uppehållandet av föreståndaretjänsten
vid Älvkarleby kraftverks kraftdebiteringskontor fann vattenfallsstyrelsen
det vara riktigast, att denna tjänst inordnades i verkets organisation
på samma sätt som motsvarande befattning vid Trollhätte kraftverk.
Styrelsen förordnade därför en därtill lämplig tjänsteman att från och med
den 15 mars 1938 såsom e. o. kontrollör i 21 lönegraden förestå Älvkarleby
kraftverks kraftdebiteringskontor. Det kan i detta sammanhang förtjäna
nämnas, att de för år 1938 debiterade kraftavgifterna uppgingo vid Trollhätte
kraftverk till c:a 13,898,000 kronor och vid Älvkarleby kraftverk till
c:a 11,906,000 kronor.
Den i mars 1938 vidtagna anordningen, som fungerat tillfredsställande, bör
nu enligt styrelsen göras definitiv genom det av styrelsen föreslagna utbytet.
Allmänna lönenämnden har icke haft något att erinra emot styrelsens
förslag.
Då vattenfallsstyrelsens ifrågavarande förslag ej heller givit mig anledning
till erinran, får jag hemställa, att utbyte sker av en ingenjörsbefattning
i A 22 mot en befattning såsom kontrollör i A 21.
En ny befattning såsom kraftverksdirektör. I skrivelse den 22 december
1939 har vattenfallsstyrelsen gjort framställning örn inrättande av en
extra överingenjörsbefattning vid statens vattenfallsverk med lön och övriga
avlöningsförmåner motsvarande ordinarie befattning i C 9.
Styrelsen framhåller, att ifrågavarande förslag tillkommit för att genom
förbättrad löneställning göra det möjligt för styrelsen att i verkets tjänst bibehålla
den nuvarande innehavaren av driftchefsbefattningen vid kraftverket
i Västerås, driftchefen T. Strand. Till stöd för förslaget anför styrelsen
bland annat följande.
I skrivelse den 10 maj 1937 har styrelsen lämnat en redogörelse för driftchefens
vid Västerås kraftverk ställning och de arbetsuppgifter, som skulle
åvila honom efter genomförandet av den vid den tiden pågående utvidgningen
av ångkraftstationen i Västerås. Styrelsen har däri framhållit, att de arbetsuppgifter,
som åligga Västeråsverkets chef, visserligen icke äro av den
art, att han lämpligen kan göras till kraftverksdirektör, enär enligt vattenfallsverkets
organisationsschema kraftverksdirektörsbefattningarnas främsta
uppgift är av kommersiell och administrativ natur. Driftchefen i Västerås
gör sin insats på det tekniska området; han intager inom det ångtekniska
området en ställning, vilken med hänsyn till de behandlade problemens allvarliga
och svåra natur örn också icke på grund av ärendenas omfattning
är jämförlig med den, som intages av överingenjören vid vattenbyggnadstekniska
byrån inom det byggnadstekniska området och av överingenjören
vid elektrobyggnadsbyrån inom det elektrotekniska området. Driftchefen
har emellertid därjämte en mängd arbetsuppgifter vid sidan av ångkraftproblemen.
Även vid ett ångkraftverk måste driftchefen i främsta rummet vara elektrotekniker.
Driftchefen i Västerås har vid sin sida en ångteknisk specialist,
för närvarande med tjänsteställning såsom förste byråingenjör. Denne är
emellertid huvudsakligen konstruktör och utredningsman, varemot ansvaret
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
33
för ånganläggningarnas praktiska utförande, underhåll och drift i främsta
rummet faller direkt på driftchefen. En driftchef vid Västerås kraftverk
måste därför även sätta sig in i de ångtekniska frågorna, och hans befattning
med dessa frågor vid detta stora ångkraftverk gör, att han med tiden,
om han äger de erforderliga personliga förutsättningarna, utvecklas till en
verklig expert på det ångtekniska området. På detta sätt har utvecklingen
gestaltat sig beträffande alla de tre hittillsvarande driftcheferna i Västerås,
vilka samtliga gjort betydelsefulla insatser även såsom konstruktörer inom
detta område.
Tidigare lia de ångtekniska ärendena kunnat föredragas i vattenfallsstyrelsen
av överdirektören och chefen för kraftverksbyrån. Efter den år 1939
genomförda omorganisationen av vattenfallsstyrelsen och överdirektören
Ljungdahls avgång ur verkets tjänst finnes det icke inom styrelsen någon
föredragande, som behärskar de ångtekniska frågorna. Det blir därför tillsvidare
nödvändigt att låta driftchefen i Västerås jämväl vara föredragande
i styrelsen för ärenden av detta slag.
Chefen för Västeråsverket har vid sidan av ångkraftstationen befälet över
en verkstad, som ävenledes fått hand örn allt flera och viktigare arbeten.
Denna verkstad har monterat och delvis tillverkat de stora och senast byggda
ångpannorna i Västerås. Där utföres en hel del högspännings- och andra
apparater av speciell art samt järnkonstruktioner för ledningsstolpar och
ställverk. Verkstaden är kombinerad med en för dylika järnkonstruktioner
avsedd förzinkningsanläggning av betydande dimensioner. Därutöver fyller
verkstaden vissa andra uppgifter, bland annat automobilrevisioner.
Då det visat sig vara förenat med allt större svårigheter att ernå en tillfredsställande
nyrekrytering och praktisk utbildning av lägre teknisk personal
och underbefäl vid vattenfallsverket, har det befunnits nödvändigt
att ordna praktiska utbildningskurser, vilka sedermera skola kompletteras
med teoretisk utbildning vid den i Stockholm av vattenfallsstyrelsen ordnade
undervisningsanstalten för montörs- och maskinistpersonal. Den praktiska
utbildningen kommer att bedrivas i Västerås, Trollhättan och i mindre
omfattning i Porjus. Driftchefen i Västerås har medverkat vid uppgörandet
av planerna för nämnda praktiska utbildning och det har hittills ansetts
lämpligt, att han får ledningen av denna praktiska utbildning.
1 utlåtande den 23 januari 1940 har allmänna lönenämnden anfört följande.
Enligt vad handlingarna i ärendet utvisa, skulle det åligga innehavaren av
den föreslagna befattningen att vid sidan av de på driftchefen vid nämnda
kraftverk ankommande göromålen inom vattenfallsstyrelsen vara föredragande
i ångtekniska ärenden, att handlägga frågor rörande ångkraftverkets
utveckling och tekniska förbättringar av driften vid detsamma samt att
handhava ledningen av utbildningen av lägre teknisk personal och underbefäl
vid vattenfallsverket.
Allmänna lönenämnden vill erinra, att lönen till driftchef vid vattenfallsverket
enligt nu gällande avlöningsreglemente utgår enligt lönegrad A 28,
vartill, vad beträffar driftchefen vid kraftverket i Västerås, enligt beslut av
1931 års riksdag kommer ett särskilt lönetillägg å 2,000 kronor för år.
Tjänstcförteckningssakkunniga hava i sitt betänkande angående revision av
tjänsteförteckningen i vad avser statens affärsdrivande verk förordat en förbättrad
löneställning för driftcheferna vid Västerås och Trollhätte kraftverk
samt vid Porjus och Älvkarleby kraftstationer och därvid med hänsyn till
arten och omfattningen av driftchefernas arbetsuppgifter föreslagit en in
Bihang
till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 153. 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Departe
ments
chefen.
placering i lönegrad C 6. I sitt över sagda betänkande den 6 mars 1939 avgivna
utlåtande uttalade kommunikationsverkens lönenämnd, att frågan om
driftchefs löneställning borde lämnas öppen för att upptagas till prövning i
samband med eller efter den utredning angående byråchefstjänsternas differentiering,
som sagda lönenämnd förutsatte skola komma till stånd. Nämnda
förslag hava emellertid ännu icke blivit föremål för slutligt ställningstagande.
Såsom av det anförda framgår, hava tjänsteförteckningssakkunniga icke
funnit anledning att i lönehänseende göra någon åtskillnad mellan driftcheferna
vid de olika kraftverken. Med nu föreliggande framställning avses
icke heller att åstadkomma en bestående särställning för driftchefen vid
Västerås kraftverk utan i första hand att tillförsäkra den nuvarande innehavaren
av sistnämnda befattning, driftchefen T. Strand, en förbättrad löneställning.
Härigenom skulle det möjliggöras för vattenfallsverket att i verkets
tjänst bibehålla Strand, som erbjudits en förmånligare befattning utanför
verket.
Med hänsyn till den stora betydelse de ångtekniska frågorna äga för vattenfallsverkets
driftsekonomi under nu rådande förhållanden och till de särskilda
uppgifter, som ålagts den nuvarande driftchefen vid Västerås kraftverk,
synes det lönenämnden att vissa skäl tala för att ifrågavarande befattningshavare
beredes en högre löneställning än som tillkommer honom såsom
driftchef. Å andra sidan kan allmänna lönenämnden icke undgå att hysa
vissa betänkligheter ur såväl principiella som praktiska synpunkter mot att
en befattning inrättas i en högre lönegrad främst för att bibehålla en viss
person i statens tjänst. Lönenämnden vill emellertid erinra, att dylika personliga
befattningar icke sakna motstycke inom statsförvaltningen.
Därest det i föreliggande fall befinnes erforderligt att nu bereda ifrågavarande
befattningshavare en särskild löneställning, synes det lönenämnden
lämpligare, att en annan form härför väljes än den av vattenfallsstyrelsen
förordade. Enligt styrelsens förslag skulle såsom förut nämnts den nya
tjänsten inrättas såsom en extra överingenjörsbefattning och vara placerad
en lönegrad under den för överingenjör vid vattenfallsverket fastställda lönegraden.
Härigenom avser man att betona den nya befattningens tillfälliga
karaktär. Lönenämnden vill framhålla, att vid meddelande av förordnanden
under längre tid å befattningar i de lönegrader, varom här är fråga, avlöningen
brukar bestämmas till det belopp, som är fastställt för den befattning,
å vilken förordnandet meddelats. Enligt lönenämndens mening bör nu
ifrågavarande befattning lämpligen benämnas kraftverksdirektör. Sådan befattning
finnes även upptagen i tjänsteförteckningen i lönegrad C 9. Några
organisatoriska olägenheter torde den ändrade benämningen icke medföra,
då driftchefen vid Västerås kraftverk icke såsom övriga driftchefer är underställd
kraftverksdirektör. Icke heller lärer den omständigheten att de göromål,
som komma att fullgöras av den blivande innehavaren av den ifrågasatta
extra kraftverksdirektörsbefattningen, avvika från vad som åligger övriga
kraftverksdirektörer, utgöra hinder för att befattningen upptages under
den nu föreslagna benämningen.
Allmänna lönenämnden tillstyrker alltså, att styrelsens förslag på det sätt
bifalles, att en extra befattning såsom kraftverksdirektör inrättas.
Vid åtskilliga tillfällen har från vattenfallsstyrelsens sida framhållits, hurusom
på grund av konkurrens med enskilda och kommunala företag betydande
svårigheter förefinnas för statens vattenfallsverk att vid verket bi
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 153.
35
behålla personer med hög teknisk kompetens. Att så är fallet, torde vara
ställt utom all diskussion, liksom ock att situationer kunna uppstå, då statsmakterna
för att råda bot härutinnan nödgas anlita utvägar, som eljest äro
främmande för statsförvaltningen. Jag vill erinra, att ifrågavarande spörsmål
berörts av tjänsteförteckningssakkunniga, som även de för dylika fall
förordat åtgärder av extra ordinär karaktär.
De bägge tjänstemän, som före den nuvarande innehavaren bestritt befattningen
såsom driftchef vid kraftverket i Västerås, ha övergått i enskild
tjänst. Även den nuvarande innehavaren av befattningen har erbjudits förmånligare
anställning utom verket men förklarat sig villig kvarstå, därest
den av styrelsen föreslagna löneställningen kunde beredas honom. Vid sådant
förhållande och i betraktande av de olägenheter, som skulle följa av att
befattningshavaren i fråga lämnade verket, anser jag mig böra förorda, att
särskilda åtgärder vidtagas.
I likhet med lönenämnden anser jag därvid, att befattningshavaren bör
givas den löneställning, som tillkommer kraftverksdirektör i G 9. För sådant
ändamål bör antalet dylika befattningar tillfälligt ökas med en, avsedd för
kraftverket i Västerås. Samtidigt bör föreskrivas, att en befattning såsom
kraftverksdirektör i nämnda lönegrad skall indragas vid inträffande ledighet
å Västeråsbefattningen samt att en driftchefsbefattning i avvaktan härå
skall hållas vakant. Vid bifall till vad jag sålunda förordat förutsätter jag,
att det nu utgående tillfälliga lönetillägget till ifrågavarande befattningshavare
skall upphöra.
övriga av vattenfallsstyrelsen framställda förslag. Utöver de förslag,
som jag i det föregående behandlat, Ilar vattenfallsstyrelsen gjort framställning
örn ytterligare en del befattningar m. m. Sålunda har styrelsen hemställt
örn 1) inrättande av en jägmästarbefattning i A 27, 2) inrättande av fyra
ingenjörsbefattningar i A 24, avsedda för Trollhätte och Älvkarleby kraftverks
distrikt, 3) inrättande å försvarskontoret av en sekreterarbefattning i
A 24, 4) uppflyttning av kanalinspektoren av klass 1 vid Trollhätte kanalverk
från A 21 till A 22 samt 5) personligt lönetillägg åt överdirektören N.
E. Sylwan så utmätt, att dennes sammanlagda lön skulle uppgå till 24,000
kronor.
Allmänna lönenämnden har avstyrkt förslaget under 3).
Beträffande det personliga lönetillägget till överdirektören Sylwan anför
lönenämnden följande.
Såsom av framställningen framgår, föreslår styrelsen, att Sylwan, som enligt
1939 års riksdags beslut i samband med löneregleringens ikraftträdande
i egenskap av kraftverksdirektör tillerkänts visst personligt lönetillägg men
på grund av befordran till innehavande befattning icke kommit i åtnjutande
av detta tillägg, skulle berättigas att för den tid, förordnandet såsom kraftverksdirektör
avsett, åtnjuta motsvarande tillägg å lönen såsom överdirektör.
Den avlöning inklusive tantiem, som utgått lill Sylwan i egenskap av kraftverksdirektör
före den 1 juli 1939, understiger endast obetydligt den avlö
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Depante•
menischefen.
ning, som efter nämnda tidpunkt tillkommer honom såsom överdirektör. Då
härtill kommer, att lönerna i dessa befattningar icke äro dyrortsgraderade,
kan Sylwans befordran icke sägas innebära någon reell förbättring i hans
löneställning. Med hänsyn härtill tala enligt lönenämndens mening vissa
skäl till förmån för styrelsens förevarande förslag. Några konsekvenser synes
ett bifall till förslaget icke kunna medföra. Då emellertid ifrågavarande
spörsmål torde få avgöras närmast med hänsyn till föreliggande skälighetssynpunkter,
har lönenämnden icke funnit sig böra framlägga bestämt förslag
i ämnet.
I övrigt ha styrelsens förslag icke föranlett någon erinran från lönenämndens
sida.
Befattningen såsom överdirektör och souschef vid statens vattenfallsverk
har genom beslut vid föregående års riksdag inrättats från och med den 1
juli 1939 samt därvid placerats i C 13 (22,000 kronor). Samtidigt föreliggande
förslag örn befattningens placering i C 14 (24,000 kronor) vann icke
statsmakternas bifall.
Såsom allmänna lönenämnden framhållit tala vissa skäl till förmån för
vattenfallsstyrelsens förslag om personligt lönetillägg till Sylwan. Under nu
rådande förhållanden anser jag mig dock icke böra tillstyrka förslaget ifråga.
Ej heller styrelsens övriga här berörda förslag är jag beredd att tillstyrka.
Sammanfattning. Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle
antalet befattningar såsom kraftverksdireklör (C 9) ökas från 2 till 3 och
antalet kontrollörsbefattningar (A 21) från 5 till 6 samt antalet ingenjörsbefattningar
(A 22) minskas från 5 till 4. Därjämte skulle 3 ingenjörsbefattningar
införas i A 24.
Hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
l:o) godkänna följande personalförteckningar, att gälla
tillsvidare från och med den 1 juli 1940:
Personalförteckning för postverket.
Tjänstemän å ordinarie stat.
Befattning Lönegrad
1 generaldirektör och chef........................ C 13
1 postsparbankschef ............................ C 7
4 byråchefer .................................. A 30
7 postdirektörer ................................ A 29
1 byrådirektör ................................ A 28
1 byrådirektör och ombudsman .................. A 28
Kungl. Maj:ts proposition nr 153 37
Befattning Lönegrad
1 förste intendent .............................. A 27
1 kontorschef .................................. A 27
1 förste aktuarie .............................. A 26
1 intendent .................................... A 26
1 kamrer ...................................... A 26
6 sekreterare .................................. A 26
3 överpostmästare .............................. A 26
22 postmästare av klass 1 A...................... A 25
1 intendent .................................... A 24
38 postmästare av klass 1 B ...................... A 24
6 sekreterare .................................. A 24
9 överkontrollörer .............................. A 24
16 förste kontrollörer ............................ A 22
55 postmästare av klass 2 ........................ A 22
5 aktuarier .................................... A 21
12 notarier .................................... A 21
6 revisorer .................................... A 21
2 revisorer och bokhållare ...................... A 21;
Personalförteckning för telegrafverket.
Tjänstemän å ordinarie stat.
Befattning Lönegrad
1 generaldirektör och chef ...................... C 15
1 verkstadsdirektör ............................ C 8
1 telefondirektör i Stockholm .................... C 7
5 byråchefer .................................. A 30
1 förste byrådirektör............................ A 30
6 linjedirektörer................................ A 30
1 telefondirektör .............................. A 30
2 telegrafdirektörer ............................ A 30
5 trafikdirektörer .............................. A 29
8 byrådirektörer .............................. A 28
7 förste byråingenjörer ........................ A 27
14 förste linjeingenjörer .......................... A 27
1 förste sekreterare ............................ A 27
2 verkstadsingenjörer .......................... A 27
7 byråingenjörer .............................. A 26
1 kameralintendent ............................ A 26
34 linjeingenjörer .............................. A 26
3 sekreterare .................................. A 26
12 telegraf kommissarier av klass 1 A.............. A 26
1 trafikinspektör .............................. A 26
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Befattning Lönegrad
1 förrådskamrer .............................. A 24
1 kontorschef .................................. A 24
10 sekreterare .................................. A 24
24 telegrafkommissarier av klass 1 B.............. A 24
13 överkontrollörer .............................. A 24
11 avdelningsingenjörer .......................... A 22
20 förste kontrollörer ............................ A 22
3 radiokommissarier ............................ A 22
20 telegrafkommissarier av klass 2 ................ A 22
2 aktuarier .................................... A 21
6 förrådsförvaltare ............................ A 21
1 huvudkassör ................................ A 21
9 notarier .................................... A 21
2 revisorer .................................... A 21;
Personalförteckning för statens vattenfallsverk.
Tjänstemän å ordinarie stat.
Befattning Lönegrad
1 generaldirektör .............................. C 16
1 överdirektör och souschef...................... C 13
2 kraftverksdirektörer .......................... C 11
2 överingenjörer .............................. C 10
3 kraftverksdirektörer .......................... G 9
1 driftdirektör ................................ C 7
1 förrådsdirektör .............................. C 5
1 kanaldirektör ................................ C 5
3 byråchefer .................................. A 30
1 förste byrådirektör .......................... A 30
1 byrådirektör ................................ A 28
3 driftchefer .................................. A 28
4 direktörsassistenter vid kraftverk .............. A 27
7 distriktsingenjörer .......................... A 27
11 förste byråingenjörer ........................ A 27
4 förste driftsingenjörer ........................ A 27
2 förste sekreterare .......................... A 27
10 byråingenjörer .............................. A 26
1 direktörsassistent vid kanalverk .............. A 26
1 driftsingenjör .............................. A 26
3 sekreterare .................................. A 26
1 förste revisor .............................. A 24
3 ingenjörer ......................;........... A 24
1 kamrer .................................... A 24
2 sekreterare .................................. A 24
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Befattning Lönegrad
1 förste kontrollör ............................ A 22
4 ingenjörer .................................. A 22
1 förrådsförvaltare ............................ A 21
2 förste kassörer .............................. A 2t
2 kanalinspektorer av klass 1 .................... A 21
6 kontrollörer ................................ A 21
4 notarier .................................... A 21
1 revisor .................................... A 21;
Amri. En befattning såsom kraftverksdirektör i lönegraden C 9 skall
indragas vid inträffande ledighet å befattningen såsom kraftverksdirektör
vid kraftverket i Västerås. I avvaktan härå skall en driftchefsbefattning
hållas vakant.
2:o) godkänna följande personalförteckning för statens
järnvägar, att gälla från och med den 1 juli 1940 till och
den 31 december samma år:
Personalförteckning för statens järnvägar.
Tjänstemän å ordinarie stat.
Befattning Lönegrad
1 generaldirektör och chef ...................... C 17
1 överdirektör och souschef...................... C 11
5 distriktschefer .............................. C 9
1 förrådsdirektör .............................. C 8
1 verkstadsdirektör .................. C 8
1 verkstadsöveringenjör ........................ C 6
10 byråchefer .................................. A 30
1 arkitekt .................................... A 28
1 ombudsman ................................ A 28
1 Överkontrollör .............................. A 28
5 distriktssekreterare .......................... A 27
3 förrådsintendenter ............................ A 27
15 förste baningenjörer .......................... A 27
15 förste byråingenjörer ........................ A 27
10 förste maskiningenjörer ...................... A 27
5 förste sekreterare ............................ A 27
16 förste trafikinspektörer ...................... A 27
4 förste verkstadsingenjörer .................... A 27
1 lantmätare .................................. A 27
4 överinspektörer .............................. A 27
14 baningenjörer .............................. A 26
2 befälhavare av klass 1 å tågfärja .............. A 26
10 byråingenjörer .............................. A 26
2 förrådsintendenter .......................... A 26
1 förste aktuarie ....... A 26
40
Kungl. Majis proposition nr 153.
Befattning Lönegrad
1 förste aktuarie och chef för statistiska kontoret . . A 26
1 förste revisor .............................. A 26
1 intendent .................................. A 26
1 kamrer .................................... A 26
6 maskiningenjörer ............................ A 26
4 sekreterare ................................ A 26
5 signalingenjörer ............................ A 26
5 telegrafingenjörer .......................... A 26
10 trafikinspektörer ...................... A 26
3 verkstadsingenjörer .......................... A 26
5 överinspektörer .............................. A 26
14 stationsinspektorer av klass 1 A .............. A 25
1 befälhavare av klass 2 å tågfärja................ A 24
1 expeditionsföreståndare ...................... A 24
1 förrådskontrollör ............................ A 24
3 förste kontrollörer ............................ A 24
6 sekreterare .................................. A 24
22 stationsinspektorer av klass 1 B................ A 24
7 baninspektorer .............................. A 22
5 distriktskamrerare .......................... A 22
14 elektroingenjörer ............................ A 22
13 konstruktörer ............................... A 22
8 maskininspektorer ............................ A 22
27 stationsinspektorer av klass 2 ................ A 22
10 verkstadsinspektorer .......................... A 22
1 verkstadskamrer ............................ A 22
4 aktuarier .................................... A 21
20 byråassistenter .............................. A 21
20 expeditionsföreståndare ........................ A 21
2 förste styrmän av klass 1 .................... A 21
1 huvudkassör ................................ A 21
7 kontrollörer ................................ A 21
14 notarier .................................... A 21
3 revisorer .................................... A 21;
3:o) godkänna följande personalförteckning för statens
järnvägar, att gälla tillsvidare från och med den 1 januari
1941:
Personalförteckning för statens järnvägar.
Tjänstemän å ordinarie stat.
Befattning Lönegrad
1 generaldirektör och chef ...................... C 17
1 överdirektör och souschef .................... C 11
Kungl. Maj:ts proposition nr 153. 41
Befattning Lönegrad
5 distriktschefer .............................. C 9
1 förrådsdirektör .............................. C 8
1 verkstadsdirektör ............................ C 8
1 verkstadsöveringenjör ........................ C 6
10 byråchefer .................................. A 30
1 arkitekt .................................... A 28
1 ombudsman ................................ A 28
1 Överkontrollör .............................. A 28
5 distriktssekreterare .......................... A 27
3 förrådsintendenter ............................ A 27
15 förste baningenjör er .......................... A 27
15 förste byråingenjörer.......................... A 27
10 förste maskiningenjörer ...................... A 27
5 förste sekreterare ............................ A 27
17 förste trafikinspektörer ........................ A 27
4 förste verkstadsingenjörer .................... A 27
1 lantmätare .................................. A 27
4 överinspektörer .............................. A 27
17 baningenjörer ................................ A 26
2 befälhavare av klass 1 å tågfärja .............. A 26
10 byråingenjörer .............................. A 26
2 förrådsintendenter ............................ A 26
1 förste aktuarie .............................. A 26
1 förste aktuarie och chef för statistiska kontoret . . A 26
1 förste revisor ................................ A 26
l intendent .................................... A 26
1 kamrer .................................... A 26
7 maskiningenjörer ............................ A 26
4 sekreterare .................................. A 26
5 signalingenjörer .............................. A 26
5 telegrafingenjörer ............................ A 26
12 trafikinspektörer ............................ A 26
3 verkstadsingenjörer .......................... A 26
5 överinspektörer .............................. A 26
14 stationsinpektorer av klass 1 A ................ A 25
1 befälhavare av klass 2 å tågfärja .............. A 24
1 expeditionsföreståndare........................ A 24
1 förrådskontrollör ............................ A 24
3 förste kontollörer ............................ A 24
6 sekreterare .................................. A 24
25 stationsinspektorer av klass 1 B ................ A 24
7 baninspektorer .............................. A 22
5 distriktskamrerare ................... A 22
14 elektroingenjörer ............................ A 22
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sami. Nr 153. 4
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 153.
Befattning Lönegrad
13 konstruktörer ................................ A 22
8 maskininspektorer ............................ A 22
29 stationsinspektorer av klass 2.................. A 22
10 verkstadsinspektorer ......................... A 22
1 verkstadskamrer.............................. A 22
4 aktuarier .................................... A 21
22 byråassistenter .............................. A 21
21 expeditionsföreståndare ........................ A 21
2 förste styrmän av klass 1 ...................... A 21
1 huvudkassör ................................ A 21
8 kontrollörer .................................. A 21
14 notarier ......................................A 21
3 revisorer .................................... A 21;
4:o) medgiva, att vid statens järnvägar befattningen lokförare
upptages i tjänsteförteckningen i lönegraden A 10;
5:o) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser,
som vid genomförande av förberörda förslag må
erfordras.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
och förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sigurd Lang.
Stockholm 1940. Kung!. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
400851