Kungl. Majlis proposition nr 127.

1

Nr 127.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till manskapsavlöningsreglemente
m. m.; given Stockholms
slott den 8 mars 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen

dels godkänna härvid fogade förslag till avlöningsreglemente för fast anställt
manskap vid försvarsväsendet (manskapsavlöningsreglementet),

dels godkänna härvid fogade förslag till kungörelse om ändring i vissa
delar av militära avlöningsreglementet,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr i27.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Reglementets
tillämpningsområde
m. m.

Av isning.

Förslag

till

avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid försvarsväsendet
(manskapsavlöningsreglementet).

1 kap. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1 mom. Detta reglemente äger tillämpning å innehavare av beställningar
för fast anställt manskap vid försvarsväsendet.

Angående avlöning åt dylikt manskap under krigstjänstgöring stadgas i
krigsavlöningsreglementet.

2 mom. Antalet manskapsbeställningar bestämmes genom vederbörliga
av Kungl. Majit och riksdagen fastställda stater.

3 mom. Beställning tillhörande den i 4 § intagna löneplan Ma tillsättes
medelst kontrakt. Beställning tillhörande löneplan Mb tillsättes medelst konstitutorial.

Tillsättning medelst konstitutorial innebär, att beställningshavare kan i
administrativ väg avsättas från sin beställning på grund av fel eller försummelse
i tjänsten.

Angående skyldighet för beställningshavare, som anställes medelst kontrakt,
att i vissa fall avgå från beställningen under löpande kontraktstid
gäller vad därom är särskilt stadgat.

2 §•

1 mom. Beställningshavare äger åtnjuta avlöning enligt de föreskrifter
och under de villkor, som innehållas i detta reglemente jämte de tilläggsbestämmelser,
som på grund av stadgande i reglementet utfärdas av Kungl.
Majit.

Avlöning utgöres av lön jämte i reglementet angivna naturaförmåner eller
kontant ersättning för naturaförmåner, vissa lönetillägg och särskilda ersättningar
ävensom rörligt tillägg.

2 mom. Avlöning utgår, där ej annorlunda stadgas i reglementet, från
och med den dag beställningen tillträdes till och med den dag beställningen
frånträdes.

Utan hinder av vad nu sagts må sådan till löneplan Ma hörande be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

3

ställningshavare, som kan räkna en anställningstid av minst sex år och
som genomgått furirsutbildning eller motsvarande utbildning, under en tid
av högst sex månader efter anställningskontraktets utlöpande åtnjuta avlöning
å civilanställningsstat under de villkor och enligt de närmare bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Maj:t. På Kungl. Maj:ts prövning beror,
huruvida i visst fall avlöning å civilanställningsstat må medgivas jämväl
sådan beställningshavare, åt vilken icke kunnat beredas tillfälle att genomgå
furirsutbildning eller motsvarande utbildning.

Angående skyldighet för beställningshavare tillhörande löneplan Mb att
avgå från beställningen samt att å avlöningen vidkännas pensionsavdrag
stadgas i gällande bestämmelser örn tjänste- och familjepension.

3 mom. Avlöning utbetalas månadsvis i efterskott, i den mån icke beträffande
särskild ersättning utbetalning i annan ordning är stadgad eller
eljest finnes lämpligen böra ske.

I fråga örn beställningshavare tillhörande löneplan Ma må utbetalning
beträffande viss del av lönen ske genom insättning i postsparbanken enligt
de närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit.

i

3 §•

I fråga om beställningshavares skyldighet att vara underkastad för krigsmakten
gällande tjänstgöringsföreskrifter samt vidsträcktare eller ändrad
tjänstgöring, så ock i fråga örn tillstånd att med innehavande beställning
förena annan tjänst m. m. skola i tillämpliga delar gälla de bestämmelser,
som i nämnda hänseenden meddelats i 3 och 4 §§ militära avlöningsreglementet.

För beställningshavare tillhörande löneplan Mb skall dessutom gälla vad
i 3 § militära avlöningsreglementet stadgats om skyldighet att vara underkastad
förflyttning till annan förläggningsort eller till annan beställning
eller befattning.

2 kap. Löneplaner och löneklassplacering.

4 §■

1 mom. Lön utgår enligt följande löneplaner, vilka jämväl angiva den
lönegrad, vartill varje särskild beställning är att hänföra:

Tjänstgöringsföreskrifter,
förening
av
tjänster, förflyttningsskyidighet

m. m.

Löneplaner
m. m.

4

Kungl. Majus proposition nr 127-

Löneplan Ma.

(Manskap i allmänhet.)

Beställningar

Lönegrad

Löne-

klass

nr

Årslön,

kronor

nr

omfattar
löneklas-sema nr

Menig, Vicekorpral, Vicekonstapel

i

1- 5

i

684

2

828

3

996

Korpral, Konstapel

2

4- 8

4

1,176

5

1,344

Furir

3

6—12

6

1,500

7

1,620

8

1,740

9

1,860

10

1,980

11

2,100

12

2,220

Löneplan Mb.

(Manskap i vissa särskilda beställningar.)

Beställ-

ningar

Lönegrad

Löne-

klass

nr

O

r t s

g r

u p

P

A

B

C

D

E

F

G

H

I

nr

omfattar
löneklas-serna nr

Å

r s 1 ö

n, k

ron

o r

Högbåtsman

i

1-5

i

2,592

2,700

2,808

2,916

3,024

3,132

3,240

3,348

3,456

Flaggkorpral

2

2-6

2

2,700

2,814

2,928

3,042

3,156

3,270

3,384

3,498

3,612

3

2,820

2,940

3,060

3,180

3,300

3,420

3,540

3,660

3,780

4

2,940

3,066

3,192

3,318

3,444

3,570

3,696

3,822

3,948

5

3,120

3,252

3,384

3,516

3,648

3,780

3,912

4,044

4,176

6

3,330

3,468

3,606

3,744

3,882

4,020

4,158

4,296

4,434

2 morn. Den löneklass inom vederbörande lönegrad, enligt vilken lönen
skall utgå, fastställes i enlighet med föreskrifterna i 5—7 §§.

Inom löneklass bestämmes lönebeloppet, såvitt angår löneplan Mb, efter
den ortsgrupp, till vilken beställningshavarens förläggningsort blivit hänförd.
Fördelningen av förläggningsorter å de olika ortsgrupperna fastställes
av Kungl. Majit med hänsyn till levnadskostnaderna å de skilda orterna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

5

5 §•

1 mom. Vid tillträdande av beställning erhåller beställningshavare lön Begynnetse enligt

den för vederbörande lönegrad fastställda lägsta löneklassen, där ej lö^^gnpp”e
föreskrifterna i 6 och 7 §§ giva anledning till avvikelse härutinnan. flyttning.

2 mom. Efter att hava tillhört en och samma löneklass, såvitt angår lö neklasserna

Ma 1—9 under ett år samt löneklasserna Ma 10 och 11 och
Mb 1—5 under tre år, uppflyttas beställningshavaren till närmast högre
löneklass; efter ytterligare ett, respektive tre år sker uppf lyftning till den
därpå följande högre löneklassen och så vidare, intill dess högsta löneklassen
inom lönegraden uppnåtts, allt så framt ej annat följer av föreskrifterna
i 3 mom. här nedan eller i 6 och 7 §§. c

3 mom. Uppflyttning till högre löneklass sker, såvitt angår uppfattning
till löneklasserna Ma 2—9 vid ingången av kalendermånaden näst efter
den samt eljest vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, varunder
den för sådan uppflyttning stadgade tiden i den lägre löneklassen tilländagått.

I övrigt gäller såsom villkor för beställningshavares uppflyttning till högre
löneklass, att beställningshavaren under minst fyra femtedelar av den tid,
som erfordras för vinnande av uppflyttning, bestritt sin egen eller på grund
av förordnande annan statens tjänst. Härvid skall dock såsom tjänstetid
räknas jämväl semester ävensom tjänstledighet, som avses i 11 § a), 12 §
samt 14 § 2 morn., varjämte efter prövning av vederbörande regements(likställd)
chef må såsom tjänstetid räknas tid, varunder tjänstledighet åtnjutits
antingen i samband med kommendering såsom elev vid krigsskola
eller eljest för studier i och för fortsatt militär utbildning eller ock för genomgående
av genom statlig myndighets försorg anordnad utbildningskurs
eller för provtjänstgöring vid statligt verk i och för förvärvande av kompetens
till civilanställning.

Beträffande beställningshavare tillhörande lönegraden Ma 1 skall såsom
villkor för uppflyttning till 2 löneklassen tillika gälla, att beställningshavaren
genomgått godkänd volontärsoldatutbildning (motsvarande utbildning) eller
annan utbildning, som enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser finnes
böra i förevarande hänseende därmed jämställas.

Såvitt angår beställningshavare tillhörande löneplan Mb skall såsom villkor
för löneklassuppflyttning vidare gälla,

a) att uppskov med uppflyttning icke prövats böra äga rum på grund av
mindre väl vitsordad tjänstgöring under den tid beställningshavaren tillhört
den lägre löneklassen; dock att härvid hänsyn till viss i tjänsten begången
förseelse, för vilken beställningshavaren särskilt bestraffats, må tagas endast
då förseelsen kan sägas karakterisera arten av tjänstgöringen i dess
helhet; samt

b) att beställningshavaren icke uppnått den för honom gällande pensionsåldern.

Beslut örn uppskov av anledning, som i a) sägs, må icke fattas, utan att
beställningshavaren erhållit tillfälle att förklara sig, och skall sådant beslut

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

Löneklassplacering
vid
befordran.

Leneklassplacering
i
vissa särskilda
fall.

avse viss tid, minst ett lialvt och högst tre år. Vid uppskovstidens utgång
skall uppflyttning ske, om ej tjänstgöringen under nämnda tid givit anledning
till förnyat uppskov därmed.

i morn. Har beställningshavare, med tillämpning av föreskrifterna i 3
mom. tredje stycket eller fjärde stycket a), först efter viss tids uppskov blivit
uppflyttad till högre löneklass, må sedermera, örn hans fortsatta tjänstgöring
anses böra föranleda därtill, kunna förordnas, att han för uppflyttning
till än högre löneklass skall äga tillgodoräkna sig jämväl den tid uppskovet
varat.

6 §•

Beställningshavare, som befordras till beställning inom högre lönegrad av
samma löneplan, skall placeras lägst i löneklassen närmast över den, som
han i den lägre beställningen senast tillhörde. Dessutom skall för bestämmande
av tidpunkt för löneklassuppflyttning i den högre beställningen tagas
i beräkning den tid, dock högst ett eller, såvitt angår beställning tillhörande
löneplan Mb, tre år, varunder beställningshavaren i den lägre beställningen
tillhört eller beräknas hava tillhört löneklassen närmast under den, till vilken
han på grund av nyssnämnda föreskrift eller stadgandet i 5 § 1 mom.
skall hänföras.

7 §•

1 mom. För den, som första gången tillträder beställning tillhörande lönegraden
Ma 1 senare än vid anställningsårets början, må, därest vederbörande
befunnits kunna tillgodogöra sig den vid tillträdandet pågående volontärsoldatutbildningen
(motsvarande utbildning), efter vederbörande regements-
(likställd) chefs prövning vid bestämmande av tidpunkt för löneklassuppflyttning
så anses, som om beställningen tillträtts vid anställningsårets
början.

Beträffande den, som omedelbart före tillträdandet av beställning tillhörande
löneplan Ma tjänstgjort såsom värnpliktig, må efter prövning av
vederbörande regements-(likställd) chef i fråga om placering i löneklass så
anses, som örn beställningen tillträtts vid värnpliktstjänstgöringens början
eller vid den senare tidpunkt under nämnda tjänstgöring, som finnes skälig.
Vad sålunda stadgats må äga tillämpning jämväl i fall, där tillträdandet av
fast anställning sker inom en tid av högst sex månader efter värnpliktstjänstgöringens
avslutande, dock att vid bestämmande av den tidpunkt, då beställningen
skall anses hava tillträtts, hänsyn ej må tagas till tid, som förflutit
efter tjänstgöringens avslutande.

2 mom. Den, som efter avgång från tidigare innehavd fast anställning
vid försvarsväsendet ånyo tillträder beställning tillhörande löneplan Ma, må
efter prövning av vederbörande regements-(likställd) chef placeras högst i
den löneklass och förklaras berättigad högst till den vidare löneklassuppflyttning,
vartill han med tillämpning av föreskrifterna i 5 och 6 §§ skulle
hava varit berättigad, om föregående anställningstid omedelbart och i en
följd föregått tillträdandet av den senast vunna beställningen. Härvid skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

7

iakttagas, dels i förekommande fall att tjänstetid i högre beställning än den
senast tillträdda anses fullgjord i sistnämnda beställning, dels ock att placering
ej må äga rum i högre löneklass än den högsta inom den lönegrad,
till vilken den senast tillträdda beställningen är hänförd.

3 mom. För den, som tillträder beställning tillhörande löneplan Mb, skall,
där sådant är för beställningshavaren förmånligare än en löneklassplacering
i enlighet med föreskrifterna i 5 § 1 morn., vid bestämmandet av begynnelselön
och tidpunkt för löneklassuppflyttning så anses, som om beställningen
tillträtts vid ingången av kalenderkvartalet näst efter det, då beställningshavaren
kan räkna sju års fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet,
eller, där kompetens för befordran till beställning tillhörande lönegraden
Mb 2 vunnits först efter nämnda tidpunkt, vid tiden för kompetensens vinnande.

Såsom förutsättning för tillämpning av vad nu stadgats skall gälla, att
beställningshavaren från ingången av kalenderkvartalet näst efter det, då
han kan räkna sju års fast anställning, respektive från tidpunkten för vinnande
av kompetens för befordran varit i en följd fast anställd såsom manskap.

Fast anställning skall anses hava innehafts i en följd, även om avbrott
av sammanlagt högst tre månader förekommit mellan olika anställningsperioder;
dock må tid för dylikt avbrott icke inräknas i anställningstiden.

Har i den fasta anställningen förekommit avbrott av längre varaktighet
än nyss nämnts, ankommer på Kungl. Maj:ts prövning, huruvida beställningshavaren
må placeras i högre löneklass än den, till vilken han enligt
bestämmelserna i 5 § 1 mom. skolat hänföras.

A mom. Om och i den mån sådant med hänsyn till föreliggande särskilda
omständigheter prövas skäligt, må Kungl. Majit kunna medgiva, att beställningshavare,
som från reservstat eller reserv övergår till beställning
inom löneplan Mb, placeras i högre löneklass än den, till vilken han enligt
bestämmelserna i 5 § 1 mom. skolat hänföras, dock ej högre än i högsta
löneklassen inom den lönegrad, som gäller för den tillträdda beställningen.

8 §•

I fråga om avlöning åt beställningshavare tillhörande löneplan Mb, som Avlöning vid
på grund av bestämmelsen i 3 § andra stycket förflyttas till annan beställ- förflyttninening,
skola i tillämpliga delar gälla föreskrifterna i 10 § militära avlön
in gsreglementet.

3 kap. Semester och tjänstledighet.

9 §•

1 mom. Beställningshavare äger årligen å tid, som prövas lämplig med Semester,
hänsyn till göromålens behöriga gång, åtnjuta semester under nedan angivna
antal dagar:

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Intill det år,
under vilket
beställningshavaren

fyller 30 år

Beställningshavare, tillhörande lönegraderna
Ma 1—2 .................. 15 dagar

Beställningshavare, tillhörande lönegraden
Ma 3........................ 20 »

Beställningshavare, tillhörande lönegraderna
Mb 1—2 .................. 20 »

Från och med det
år, under vilket beställningshavaren

fyller 30 år, intill
det år, under vilket
han fyller 40 år

Från och
med det år,
under vilket
beställningshavaren

fyller 40 år

20 dagar

25 »

25 » 30 dagar

2 mom. Rätt till semester inträder efter det beställningshavaren i manskapsbeställning
fullgjort tjänstgöring sammanlagt minst 180 dagar.

Semester beräknas för kalenderår. Har på grund av tjänstgöringsförhållandena
full semester icke kunnat beredas beställningshavare före kalenderårets
utgång, äger han utfå felande antal semesterdagar under första kalenderkvartalet
nästpåföljande kalenderår.

3 mom. Därest beställningshavare tillträder eller av annan anledning än
anställningskontraktets utlöpande eller, såvitt angår beställningshavare tillhörande
löneplan Mb, avgång med ålderspension skall frånträda beställning
vid annan tidpunkt än vid årsskiftet, beräknas hans semester i förhållande
till den del av året, under vilken beställningen innehaves. Uppstår
vid dylik beräkning brutet tal, avrundas semestern till närmast högre dagantal.

10 §.

Tjänstledig- För tid, under vilken beställningshavare åtnjuter tjänstledighet från sin
hetsavdrag, beställning, skall med hans avlöning förhållas på sätt i 11—15 §§ stadgas.

så framt icke Kungl. Majit finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma.
Vid tjänstledighet förekommande avdrag å avlöningen, tjänstledighetsavdrag,
äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag.

A- och B-avdragen utgöra för dag räknat de belopp, som finnas angivna
i följande tabeller:

Löneplan Ma.

Löneklass

nr

A-avdrag för
dag
kronor

B-avdrag för
dag
kronor

Löneklass

nr

A-avdrag för
dag
kronor

B-avdrag för
dag
kronor

i

0.50

1.00

7

1.10

2.20

2

0.60

1.20

8

1.20

2 40

3

0.70

1.40

9

1.30

2.60

4

0.80

1.60

10

1.40

2.80

5

0.90

1.80

11

1.50

3.00

6

1.00

2.00

12

1.60

3.20

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

LUneplan Mb.

Löneklass

nr

A-avdrag för
dag
kronor

B-avdrag för
dag
kronor

Löneklass

nr

A-avdrag för
dag
kronor

B-avdrag för
dag
kronor

i

1.30

2.60

4

1.60

3.20

2

1.40

2.80

5

1.70

3.40

3

1.50

3.00

6

1.80

3.60

G-avdraget utgöres av hela den på tjänstledighetstiden belöpande lönen
ävensom i förekommande fall lönetillägg och särskilda ersättningar. I vad
mån beställningshavare, som har att vidkännas C-avdrag, skall avstå jämväl
naturaförmåner, kontant ersättning för naturaförmåner samt övriga med
beställningen förenade avlöningsförmåner, beror på prövning i den ordning
Kungl. Majit bestämmer.

11 §•

Under tjänstledighet för offentligt uppdrag skall beställningshavare Tjänstledig a)

vidkännas A-avdrag, där ersättning för uppdraget ej utgår eller utgår
allenast med visst belopp för sammanträdes- eller förrättningsdag och be- uppdrag,
ställningshavaren icke medgivits rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner
han under ledigheten avstått, så ock där fråga är örn uppdrag såsom
ledamot av riksdagen;

b) vidkännas C-avdrag i andra fall än under a) avses.

12 §.

1 mom. Vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav för- Tjänstlediganletts
sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, skall beställningshavare åt-het *lu.fö,1!.<!

• »i /»>, © . i • 01VCX8I&11

njuta oavkortad lön. Med olycksfall i tjänsten skall torstas vad som enligt \ tjänsten
allmän lag är att hänföra till olycksfall i arbete. m- m

2 mom. Oavkortad lön utgår jämväl, där beställningshavare på grund
av sin tjänst blivit utsatt för väld eller annan misshandel eller han i tjänsten
ådragit sig yrkessjukdom eller svårare smittsam sjukdom och av sådan anledning
åtnjutit tjänstledighet, så ock där han förbjudits att tjänstgöra till
förekommande av smittas spridning.

Härvid förstås med yrkessjukdom sådan sjukdom, varom förmäles i gällande
lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar, och med svårare smittsam
sjukdom sådan sjukdom, som enligt bestämmelserna i gällande epidemilag
skall föranleda anmälan till vederbörande myndighet, för så vitt den
ej enligt förstnämnda lag är att hänföra till yrkessjukdom.

13 §.

1 mom. Vid tjänstledighet till följd av behörigen styrkt sjukdom i andra Tjänstledigfall
än som avses i 12 8 skall beställningshavare het tl.11, fölid

a) äga uppbära oavkortad lön under högst 20 dagar av ett och samina m. m.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

kalenderår, såvitt angår beställningshavare tillhörande löneplan Mb och sådan
beställningshavare tillhörande löneplan Ma, vilken åtnjuter hyres- och
ortstillägg enligt 18 §, samt under högst 45 dagar av ett och samma kalenderår,
såvitt angår annan beställningshavare;

b) vidkännas A-avdrag för tid utöver vad under a) sagts.

Utan hinder av vad här stadgats äger sådan marinen tillhörande beställningshavare
med lön enligt löneplan Ma, vilken åtnjuter hyres- och ortstilllägg,
vid tjänstledighet på grund av sjukdom, som yppats under sjötjänstgöring,
uppbära oavkortad lön under högst 45 dagar av ett och samma kalenderår.

2 mom. Har beställningshavare tillhörande löneplan Mb eller sådan beställningshavare
tillhörande löneplan Ma, vilken åtnjuter hyres- och ortstillägg,
beviljats tjänstledighet för svag hälsas vårdande och är behovet av
sådan ledighet behörigen styrkt, skall han

a) vidkännas B-avdrag under högst 30 dagar av ett och samma kalenderår; b)

vidkännas C-avdrag för tid därutöver.

3 mom. Såvitt ej vederbörande regements- (likställd) chef finner skäl annat
medgiva, må beställningshavare, som vid kalenderårs ingång sedan mera
än sex månader åtnjuter tjänstledighet av anledning, som i 1 eller 2 mom.
sägs, vid ledighet på grund av sjukdom under det året icke komma i åtnjutande
av oavkortad lön, förrän han under sammanlagt minst 90 dagar
bestritt sin egen eller annan statens tjänst eller fullgjort uppdrag för statens
räkning.

14 §.

Tjänstledig- 1 morn. Vid tjänstledighet för enskild angelägenhet skall beställningshet
för lia va re

enskild ange- ndvare

lägenhet a) uppbära oavkortad lön för tid, vilken han använder för verkställande
m. m. ay flyttning, då han förflyttats utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan,
dock högst tre dagar, allt såvitt angår beställningshavare tillhörande
löneplan Mb;

b) vidkännas B-avdrag för tid, varunder han fullgör uppdrag inom sådan
personalsammanslutning, som avser att tillvarataga beställningshavarnas
intressen i tjänsten eller främja deras yrkesutbildning, dock högst 10
dagar av ett och samma kalenderår;

c) likaledes vidkännas B-avdrag, där ledigheten beviljats för annan enskild
angelägenhet av vikt, dock högst 10 dagar av ett och samma kalenderår;
samt

d) vidkännas C-avdrag i andra fall än här ovan under a)—c) sägs, såvitt ej
annat följer av i 2 eller 3 mom. meddelade eller avsedda bestämmelser.

2 mom. Där sådant under uppehåll i utbildningen av fast anställt manskap
eller av värnpliktiga eller eljest med hänsyn till tjänstgöringens ändamålsenliga
ordnande finnes påkallat, må vederbörande regements-(likställd)
chef bevilja beställningshavare, som redan kommit i åtnjutande av honom

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

11

för löpande kalenderår tillkommande semester eller för vilken rätt till semester
ännu ej inträtt, tjänstledighet med oavkortad lön under högst 10 dagar
av ett och samma kalenderår.

3 mom. Beträffande avlöning till beställningshavare, som beviljats tjänstledighet
antingen i samband med kommendering såsom elev vid krigsskola
eller eljest för studier i och för fortsatt militär utbildning eller ock för förvärvande
av kompetens till vinnande av civilanställning, gälla de bestämmelser,
som av Kungl. Majit meddelas.

15 §.

Där beställningshavare tillhörande löneplan Mb av anledning, som enligt
stadgandena i 11—14 §§ medför tjänstledighetsavdrag, medgives nedsättning
av tjänstgöringstiden, skall avdraget å lönen beräknas i förhållande till den
omfattning, vari tjänstgöringstiden nedsatts.

16 §.

Bestämmelserna i 23 § militära avlöningsreglementet angående löneavdrag
för ordinarie beställningshavare vid undergående av arreststraff eller
annat frihetsstraff, vid avstängning från tjänstgöring m. m. gälla i tillämpliga
delar även beträffande beställningshavare, som avses i detta reglemente.

4 kap. Naturaförmåner och kontant ersättning för naturaförmåner.

Tjänstebostad, ekiperingshjälp och årligt ekiperingsbidrag m. m.

17 §.

Beställningshavare tillhörande löneplan Ma äger kostnadsfritt av kronan
erhålla inkvartering, beklädnad och förplågnad eller ersättning för dylik förmån
enligt de närmare bestämmelser, som innefattas i detta kapitel eller
eljest meddelas av Kungl. Majit.

18 §.

Gift beställningshavare tillhörande löneplan Ma, som kan räkna en anställningstid
av minst fyra år, så ock annan beställningshavare, som tillhör
lönegraden Ma 3 och kan räkna en anställningstid av minst åtta år, äger
i stället för fri inkvartering åtnjuta hyres- och ortstillägg med belopp för
år räknat, som nedan angives för den ortsgrupp, till vilken beställningsha -

varens förläggningsort blivit hänförd:

Hyres- och ortstillägg, kronor

Gift beställningshavare ......

Annan beställningshavare ....

Nedsättning
av tjänstgöringstid.

Avstängning
från tjänstgöring
m. m

Naturaförmåner
m. m.

Hyres- och
ortstillägg.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Rätt till hyres- och ortstillägg inträder från och med kalendermånaden
näst efter den, varunder i första stycket angiven anställningstid uppnåtts.
Med anställningstid skall, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, i förevarande
hänseende förstås dels tid, varunder vederbörande innehaft fast anställning,
dels ock tid, som jämlikt 7 § 1 mom. må hava tagits i beräkning
för löneklassplacering.

Såsom gift beställningshavare anses i förevarande hänseende även den,
som varit gift och därvid uppburit tillägg, varom i denna paragraf är
fråga.

19 §.

Tjanstebostad 1 morn. Därest åt beställningshavare, som ej åtnjuter fri inkvartering,
m m'' anvisas tjanstebostad, skall i fråga örn skyldighet att bebo sådan bostad
samt beträffande begagnande av och ersättning för densamma i tillämpliga
delar gälla vad i motsvarande hänseende stadgas i 2 avd. 6 kap. militära avlöningsreglementet.

2 mom. Beredes beställningshavare tillhörande löneplan Mb, utan att
viss tjänstebostad anvisas honom, efter ansökan inkvartering i av statsverket
ägd eller disponerad fastighet, har han att erlägga ersättning härför enligt
de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl. Majit.

20 §.

Ekiperings- Vid tillträdande av beställning tillhörande löneplan Mb äger den, som
hiälP- icke förut innehaft sådan beställning, uppbära ekiperingshjålp med 300
kronor.

21 §■

Ärligt 1 morn. Beställningshavare tillhörande löneplan Mb äger att för underMdragant-
håll och förnyelse av uniformspersedlar, vilka ingå i föreskriven fältutrustbekommande
ning eller vilka det eljest enligt gällande bestämmelser åligger honom att
peraediarTch anskaffa> uppbära årligt ekiperingsbidrag med 120 kronor.

skyddsbe- Bidraget utbetalas halvårsvis under de villkor och enligt de närmare
klädnadm.m. kestämmelser, sorn meddelas av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande,
av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

2 mom. Beställningshavare tillhörande löneplan Mb äger enligt de närmare
bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits
bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet, mot ersättning
från kronans förråd utbekomma persedlar, som i 1 mom. avses,
eller därför erforderliga materialier ävensom vid kronans verkstäder låta tillverka
dylika persedlar.

Ersättning, som nu sagts, skall motsvara kronans självkostnadspris för
materialanskaffning samt tillverkningsarbeten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

13

3 mom. I fråga om tillhandahållande åt beställningshavare tillhörande
löneplan Mb av skyddsbeklädnad eller annan av särskild tjänstgöring påkallad
beklädnadsutrustning skola gälla de föreskrifter, vilka meddelas av
Kungl. Majit eller, enligt Kungl. Majits bemyndigande, av vederbörande
centrala förvaltningsmyndighet.

5 kap. Vissa lönetillägg och särskilda ersättningar.

22 §.

1 mom. Vid tillträdande av beställning inom löneplan Ma äger den, som Anställnings icke

förut innehaft sådan beställning, uppbära anstullningspenning med 50 ^åvaked^**
kronor. premie.

2 mom. Vid avgång ur tjänst äger beställningshavare tillhörande löneplan
Ma komma i åtnjutande av avskedspremie under de förutsättningar och enligt
de grunder, om vilka här nedan stadgas.

Avskedspremie tillkommer sådan beställningshavare i någon av lönegraderna
Ma 2 och 3, som efter en anställningstid av minst sex år avgår från
den fasta anställningen utan att erhålla vare sig ny anställning i manskapsbeställning
vid samma eller annan avdelning av krigsmakten eller ock sådan
befattning i statens tjänst, å vilken civila eller militära tjänstepensionsreglementet
äger tillämpning.

Premien utgår med 600 kronor till den, som kan räkna sex men ej nio års
anställning, och med 800 kronor till den, som kan räkna minst nio års anställning.

Till den, som kommit i åtnjutande av den lägre premien och därefter innehaft
förnyad anställning under så lång tid, att sammanlagda anställningstiden
uppgår till minst nio år, utgår fyllnad till den högre premien.

Med anställningstid skall, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, i
förevarande hänseende förstås dels tid, varunder vederbörande innehaft
fast anställning, dels ock tid, som jämlikt 7 § 1 mom. må hava tagits i beräkning
för löneklassplacering.

Den, som kommit i åtnjutande av avskedspremie, skall, där han ej är att
hänföra till musikpersonal, vara skyldig att enligt därom gällande bestämmelser
inträda i vederbörlig reserv.

Närmare bestämmelser angående åtnjutande och utbetalning av avskedspremie
meddelas av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majlis bemyndigande,
av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet.

23 §.

Beställningshavare tillhörande löneplan Mb samt sådan beställningsha- Kaliortsvare
tillhörande lönegraden Ma 3, vilken kan räkna en anställningstid av
minst åtta år, äger åtnjuta kallortstillågg under de förutsättningar och enligt

14

Kungl. Majlis proposition nr 127.

Sjötillägg
m. m.

de grunder, om vilka förmäles i 24 § militära avlöningsreglementet jämte av
Kungl. Majit i anslutning till nämnda författningsrum meddelade närmare
bestämmelser.

Rätt till kallortstillägg inträder från och med kalendermånaden näst efter
den, varunder den i första stycket angivna anställningstiden uppnåtts. Med
anställningstid skall, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, i förevarande
hänseende förstås dels tid, varunder vederbörande innehaft fast anställning,
dels ock tid, som jämlikt 7 § 1 mom. må hava tagits i beräkning för
löneklassplacering.

24 §.

1 mom. Beställningshavare tillhörande flottan äger under sjötjänstgöring
uppbära sjötillägg med belopp för dag räknat, som i efterföljande tabell
angives:

1

2

3

4

5

6

Å annat fartyg än under-vattensbåt

Å undervattensbåt

Beställningshavare

vid rörlig

vid stationär för-läggning

vid rörlig
förläggning

kr.

vid

stationär

förläggning

kr.

förläggning

kr.

å egen för-läggnings-ort
kr.

å annan
förlägg-ningsort
kr.

3. klass s/öman (lönegrad Ma 1) ....

0.20

—

—

0.50

—

2. klass sjöman (lönegrad Ma 1):

hovmästare, kock, eldare och tor-pedhantverkare ................

0.60

0.25

0.35

1.45

1.00

annan beställningshavare ........

0.40

0.15

0.20

1.00

0.70

Korpral (lönegrad Ma 2):

hovmästare, kock, eldare och tor-pedhantverkare ................

0.80

0.35

0.50

2.05

1.40

annan beställningshavare ........

0.60

0.25

0.35

1.50

1.05

Furir (lönegrad Ma 3):

hovmästare, kock, eldare och tor-pedhantverkare ................

1.00

0.45

0.65

2.65

1.80

annan beställningshavare ........

0.80

0.35

0.50

2.00

1.40

Högbåtsman (lönegrad Mb 1):

hovmästare, kock, eldare och tor-pedhantverkare ................

1.50

0.60

0.90

3.25

2.20

annan beställningshavare ........

1.00

0.4 0

0.60

2.50

1.75

Flaggkorpral (lönegrad Mb 2):

maskinist och torpedmästare......

2.10

0.85

1.26

5.00

3.40

annan beställningshavare ........

1.30

0.50

0.75

4.00

2.80

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

15

2 mom. Till beställningshavare vid flottan eller flygvapnet, som under
sjötjänstgöring omhänderhar annan uppbörd än penninguppbörd, utgår särskild
ersättning med 50 öre för dag.

3 mom. I sjöreserv tjänstgörande personal åtnjuter sjötillägg med belopp,
som angives i 3 kol. av tabellen i 1 mom.

4 mom. Beställningshavare vid kustartilleriet äger under sjötjänstgöring
uppbära sjötillägg enligt de i 1 mom. för vederbörande lönegrad (tjänstbarhetsklass)
innefattade bestämmelserna. Härvid skall dock iakttagas, dels
att sådant tillägg till beställningshavare å fartyg eller båt, som är bemannad
av kustartilleriets eller av för dess räkning förhyrd personal, utgår med
belopp, som angivas i 3 kol. av tabellen i 1 morn., dels ock att maskinavdelningen
tillhörande flaggkorpral vid kustartilleriet åtnjuter sjötillägg i likhet
med flaggkorpral, ej maskinist, vid flottan.

5 mom. Till beställningshavare tillhörande löneplan Ma, vilken är gift
eller ock varit gift och fortfarande har minderårigt barn hos sig, utgår under
sjötjänstgöring förhöjning av sjötillägget med 75 öre för dag.

6 mom. Beställningshavare, tillhörande eller kommenderad till tjänstgöring
vid flygvapnet, äger under tjänstgöring å rustad sjöstyrka åtnjuta sjötillägg
enligt de i 1 mom. för vederbörande lönegrad innefattade bestämmelserna,
med iakttagande därvid att beställningshavare tillhörande lönegraden
Ma 1 åtnjuter sådant tillägg med belopp, som angivits för 2. klass
sjöman.

Sjötillägg utgår likväl ej till beställningshavare, som enligt 25 § åtnjuter
flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg; dock att beställningshavare tillhörande
löneplan Ma, vilken är gift eller ock varit gift och fortfarande har
minderårigt barn hos sig, må uppbära sådant tillägg med 75 öre för dag.

7 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna
i denna paragraf meddelas av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts
bemyndigande, av marinförvaltningen.

8 mom. I fråga örn särskilda förmåner under tjänstgöring å fartyg, som
är beordrat till expedition för undersökningar och mätningar av militärleder,
å fartyg, som användes för sjökarteverkets mätningsarbeten, eller å statens
isbrytarfartyg gäller vad Kungl. Maj:t därom förordnar.

25 §.

1 mom. Beställningshavare, som är kommenderad till flygtjänstgöring
i någon av nedannämnda befattningar, äger — under förutsättning att sådan
tjänstgöring fullgöres minst i den omfattning, som bestämmes av Kungl.
Majit eller, efter Kungl. Majits bemyndigande, av chefen för flygvapnet —
uppbära flggtillägg med följande belopp för månad räknat:

Flygtillägg i befattning såsom

flygförare

kr.

provflygare

kr.

flygsignalist

kr.

flygskytt

kr.

150

270

90

90

Flygtillägg
m. m.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

2 mom. Beställningshavare, vilken fullgör flygtjänstgöring såsom flygmekaniker,
äger under förutsättning, som i 1 mom. angives i fråga örn
flygtillägg, uppbära mekanikertillägg med belopp, utgörande för månad räknat
för chefsmekaniker 60 kronor och för annan mekaniker med godkänd
examen 30 kronor.

Med flygmekaniker förstås mekaniker, vapensmed eller signalist, vilken
fullgör flygtjänstgöring såsom mekaniker.

3 mom. Under kommendering såsom elev i flygvapnets aspirantskola
äger beställningshavare åtnjuta elevtillägg med 90 kronor för månad.

4 mom. I 1—3 mom. omförmälda förmåner må under tjänstledighet
åtnjutas endast i den mån beställningshavaren därunder äger uppbära oavkortad
lön, dock att nämnda förmåner under tjänstledighet på grund av
sjukdom, som ej föranletts av olycksfall i tjänsten, må uppbäras under
högst 20 dagar av ett och samma kalenderår.

5 mom. Beställningshavare, som icke enligt 1—3 mom. är berättigad till
flygtillägg, mekanikertillägg eller elevtillägg, äger för dag, varunder han på
grund av särskilt uppdrag deltager i flygning, uppbära flygtraktamente med
5 kronor.

Därest beställningshavare, som i detta moment avses, eller flygmekaniker
under deltagande i flygning drabbas av olycksfall, varav föranledes sjukdom
eller förlust av arbetsförmågan, äger han under tjänstledighet till
följd av olycksfallet åtnjuta flygtillägg med 90 kronor för månad, flygmekaniker
dock med avdrag av honom jämlikt 2 mom. tillkommande mekanikertillägg.

6 mom. Erforderliga föreskrifter angående tillämpningen av bestämmelserna
i denna paragraf meddelas av Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majits
bemyndigande, av flygförvaltningen.

26 §.

Ersättning
för resa m. m.,
mässpenningar
m. m.,
riktartillägg
m. m.,
ersättning
för flyttningskostnad,

ersättning
för särskilt
uppdrag
m. m.

1 morn. Angående ersättning

a) vid resa för förrättning i statens ärenden;

b) vid resa för sökande och tillträdande av fast anställning såsom manskap; c)

vid tjänstgöring å annan ort inom riket än förläggningsorten; samt

d) beträffande beställningshavare med förläggningsort inom fästning, vid
tjänstgöring å sagda ort under sådana förhållanden att det vanliga kvarteret
icke kan bibehållas,

gäller vad därom stadgas i särskilda av Kungl. Majit eller, efter Kungl.

Majits bemyndigande, av vederbörande centrala förvaltningsmyndighet med -

delade föreskrifter.

2 mom. Under sjötjänstgöring utgå till vissa beställningshavare mässpenningar
eller servisbidrag enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av
Kungl. Majit.

Vid utförande av dykeriarbete må särskilda förmåner utgå enligt av
Kungl. Maj :t fastställda grunder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

17

3 mom. Under tjänstgöring såsom riktare, plutonbefälhavare vid luftvärnsartilleri
eller avståndsobservatör må särskilda förmåner utgå enligt av
Kungl. Majit fastställda grunder.

4 mom. Beställningshavare, som utan egen ansökning förflyttats från
en förläggningsort till en annan eller som eljest fått sig ålagt att byta bostad,
må enligt de särskilda bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit,
åtnjuta ersättning för flyttningskostnad.

5 mom. Gratifikation eller belöning må kunna tilldelas beställningshavare,
därest medel för ändamålet finnas anvisade.

6 mom. Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest av Kungl.
Majit och riksdagen medgivits må beställningshavare icke för sin tjänstgöring
åtnjuta ersättning eller förmån, så framt ej Kungl. Majit för uppdrag
eller arbete, vilket kan anses falla utom beställningshavarens vanliga tjänstutövning,
anvisat särskilda medel eller eljest finner skäl medgiva särskild
gottgörelse.

6 kap. Rörligt tillägg.

27 §.

Å lön samt å hyres- och ortstillägg utgår rörligt tillägg under de förutsättningar
och enligt de grunder, som angivas i 2 avd. 4 kap. militära avlöningsreglementet,
dock med iakttagande, såvitt angår beställningshavare tillhörande
löneplan Ma, att rörligt tillägg å lönen beräknas allenast å det belopp
för månad, varmed densamma överstiger 25 kronor.

7 kap. Sjukvård och begravningshjälp m. m.

28 §.

I fråga örn sjukvård skola för beställningshavare, som avses i detta reglemente,
i tillämpliga delar gälla föreskrifterna i 37—44 §§ militära avlöningsreglementet
jämte de närmare bestämmelser, som utfärdas av Kungl. Majit.

För beställningshavare tillhörande löneplan Ma skola dock följande särskilda
bestämmelser lända till efterrättelse:

a) rätten till fri sjukvård må för beställningshavare, som vid avsked ur
tjänst är i behov av sådan vård, omfatta jämväl tid efter avskedet, dock
högst ett år;

b) till läkarvård må, enligt de närmare föreskrifter som meddelas av
Kungl. Majit eller, efter Kungl. Majlis bemyndigande, av vederbörande centrala
förvaltningsmyndighet, hänföras tandvård jämväl i vidare mån än i
37 § 1 inom. andra stycket militära avlöningsreglementet sägs;

c) kostnaderna flir sjukhusvård och specialistvård ävensom för bad, massage
m. m. skola helt ersättas av statsmedel.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 127.

Sjukvård.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

29 §.

Begravnings- 1 morn. Avlider beställningshavare, skall till hans dödsbo såsom begravhjäip
m m. ningShjälp utbetalas ett belopp av 300 kronor. Efterlämnar beställningshavare
tillhörande löneplan Mb anhöriga, som äro berättigade till familjepension
enligt allmänna familjepensionsreglementet, skall dock, där beställningshavares
lön för månad jämte därå belöpande rörligt tillägg överstiger familjepensionen
för månad, begravningshjälpen ökas med ett belopp motsvarande
skillnaden. För beräkning av lön, rörligt tillägg och familjepension
skola läggas till grund förhållandena under den månad, då dödsfallet inträffat.

1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall enligt gällande
förordning om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, utgående begravningshjälpen anses inbegripen.

2 mom. Avlider beställningshavare under tjänstgöring å annan ort än
förläggningsorten, må utöver begravningshjälp, varom i 1 mom. förmäles,
efter vederbörande centrala förvaltningsmyndighets bestämmande i förekommande
fall av statsmedel bestridas kostnaderna för transport av den
avlidne till förläggningsorten eller till annan ort, i sistnämnda fall dock
högst med belopp motsvarande kostnaderna för transport till förläggningsorten.

8 kap. Lönenämnd.

30 §.

Ärenden, vilka angå tillämpningen av detta reglemente jämte därtill hörande
tilläggsbestämmelser, skola beredas av den lönenämnd, som jämlikt
57 § militära avlöningsreglementet eller av Kungl. Maj:t med stöd av femte
stycket nämnda författningsrum meddelad föreskrift har att bereda ärenden
angående tillämpningen av sistnämnda reglemente. I fråga om lönenämndens
sammansättning skall iakttagas, att det fast anställda manskapets
intressen skola vara inom nämnden företrädda vid här ifrågavarande ärendens
behandling.

9 kap. Förbud mot besvär i vissa fall.

31 §.

över regements-(likställd) chefs beslut i frågor, som omförmälas i 7 § 1
morn., må besvär icke anföras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

19

10 kap. Reglementets tillämplighet.

32 §.

1 mom. Beträffande beställningshavare, vilken vid detta reglementes
ikraftträdande innehar anställning, som i reglementet avses, skall såsom
förutsättning för reglementets tillämpning gälla, att beställningshavaren icke
före viss av Kungl. Majit fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke vill
underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.

Beställningshavare tillhörande löneplan Ma varder, därest han efter utgången
av löpande kontraktstid erhåller fortsatt anställning, med den nya
kontraktsperiodens ingång underkastad reglementets föreskrifter, ändå att
han gjort anmälan som i första stycket sägs.

2 mom. Beställningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning,
skall vara pliktig — beställningshavare tillhörande löneplan Ma jämväl
under löpande kontraktstid — att underkasta sig minskning i, upphörande
av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar,
örn vilka förmäles i 19—21, 24—26 och 28 §§.

3 mom. Beställningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning, är
vidare pliktig — beställningshavare tillhörande löneplan Ma jämväl under
löpande kontraktstid — att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå
med tio procent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader,
efter prövning av Kungl. Majit och riksdagen underkasta sig
minskning av lönen ävensom, i förekommande fall, av hyres- och ortstilllägg
med högst fem procent av de i vederbörande löneplaner, respektive i
den under 18 § intagna tabellen angivna årsbeloppen.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1940, från och med vilken dag
vad i tidigare av Kungl. Majit utfärdad författning eller föreskrift finnes
stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår
beställningshavare, å vilken reglementet erhåller tillämpning.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Förslag

till

kungörelse om ändring i vissa delar av militära avlönings reglementet.

Härigenom förordnas, att 5, 12, 17 och 50 §§ militära avlöningsreglementet
skola i nedan angivna delar erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande
framgår.

5 §.

Löneplaner:

Löneplan UO.

(Underofficerare.)

Lönegrad

Löne-

klass

nr

Ort

s g r

u p

P

nr

omfattar
löneklas-serna nr

A

B

C

D

E

F

G

H

1

Å

r s 1 ö

n, krono

r

i

1-5

1

2,940

3,066

3,192

3,318

3,444

3,570

3,696

3,822

3,948

2

3,120

3,252

3,384

3,516

3,648

3,780

3,912

4,044

4,176

2

3-7

3

3,330

3,468

3,606

3,744

3,882

4,020

4,158

4,296

4,434

4

3,606

3,756

3,906

4,056

4,206

4,356

4,506

4,656

4,806

3

5—9

5

3,936

4,098

4,260

4,422

4,584

4,746

4,908

5,070

5,232

6

4,278

4,446

4,614

4,782

4,950

5,118

5,286

5,454

5,622

7

4,608

4,785

4,962

5,139

5,316

5,493

5,670

5,847

6,024

8

4,938

5,124

5,310

5,496

5,682

5,868

6,054

6,240

6,426

9

5,268

5,466

5,664

5,862

6,060

6,258

6,456

6,654

6,852

12 §.

Löneklassplacering
vid
befordran till
lägsta nnderofficersbcställning.

1 morn. Vad i 8 § 1 mom. stadgas i fråga om löneklassplacering vid befordran
till beställning inom högre lönegrad av samma löneplan skall äga
motsvarande tillämpning beträffande den, som från beställning tillhörande
den i manskapsavlöningsreglementet omförmälda löneplan Mb vinner be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

21

fordran till underofficersbeställning tillhörande lönegraden UO 1. Därvid
skall iakttagas, att löneklasserna 1, 2 och 3 i löneplan UO anses motsvara
löneklasserna 4, 5 och 6 i löneplan Mb.

2 mom. För den, som från beställning tillhörande den i manskapsavlöningsreglementet
omförmälda löneplan Ma befordras till underofficersbeställning
tillhörande lönegraden UO 1, skall, där sådant är för beställningshavaren
förmånligare än en löneklassplacering i enlighet med föreskrifterna
i 7 § 1 morn., vid bestämmande av begynnelselön och av tidpunkt för löneklassuppflyttning
så anses, som om beställningen tillträtts vid nedan angiven
tidpunkt, nämligen:

a) i fråga om sergeant vid armén sex år efter avläggandet av furirsexamen;

b) i fråga om musiksergeant vid armén nio år efter det beställningshavaren
vunnit fast anställning vid krigsmakten, dock ej tidigare än vid uppnådda
27 års ålder; samt

c) i fråga om sergeant vid flygvapnet fem år efter avläggandet av furirsexamen.

Såsom förutsättning för tillämpning av vad nu stadgats skall gälla, att beställningshavaren
omedelbart före tillträdandet av underofficersbeställningen
varit i en följd fast anställd vid krigsmakten under den tidrymd, som för
vederbörande beställning angives under a)—c) här ovan.

Fast anställning---i anställningstiden.

Har i---skolat hänföras.

17 §.

För tid,---A-, B- och C-avdrag.

A- och B-avdragen--— följande tabeller:

Löneplan UO.

Löneklass

nr

A-avdrag för
dag
kronor

B-avdrag för
dag
kronor

Löneklass

nr

A-avdrag för
dag
kronor

B-avdrag för
dag
kronor

i

1.60

3.20

6

2.40

4.80

2

1.70

3.40

7

2.60

5.20

3

1.80

3.60

8

2.80

5.60

4

2.00

4.00

9

3.00

6.00

5

2.20

4.40

Tjänstledig hetsavdrag.

C-avdraget utgöres---Kungl. Maj:t bestämmer.

Ekiperingslijälp
vid till
trädandet ar
första ordinarie
beställning.

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

50 §.

Beställningshavare, som är pliktig att under tjänstgöring vara iförd tjänstedräkt
(uniform), äger vid tillträdandet av första ordinarie beställning uppbära
ekiperingshjälp. Beloppet av ekiperingshjälpen utgör för den, som
från beställning tillhörande den i manskapsavlöningsreglementet omförmälda
löneplan Mb vinner befordran till i detta reglemente avsedd beställning,
200 kronor och för annan beställningshavare 500 kronor.

Från åtnjutande---eller marinläkarstipendiat.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1940.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

23

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars

1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till manskapsavlöningsreglemente
och vissa därmed sammanhängande frågor.
Föredraganden anför:

I. Inledning.

Enligt det uppdrag, som anförtroddes 1936 års lönekommitté vid dess tillsättande
den 24 april 1936, ålåg det kommittén att verkställa revision av
gällande avlöningsbestämmelser för befattningshavare inom alla de grenar
av statsförvaltningen, för vilka kommunikations verkens lönesystem genomförts.
Uppdraget avsåg alltså icke blott personal vid de civila förvaltningsgrenarna
utan även sådan personal vid försvarsväsendet, vars avlöningsförhållanden
reglerats enligt nyssnämnda lönesystem, d. v. s. officerare, underofficerare
och civilmilitär personal samt viss icke-ordinarie personal. Däremot
omfattade utredningsuppdraget ursprungligen icke försvarsväsendets
fast anställda manskap, vars löneförhållanden äro reglerade efter andra
grunder.

Frågan om lönereglering för fast anställt manskap upptogs emellertid av
mig i statsrådet den 24 februari 1939. Jag anförde därvid att, sedan lönereglering
beslutats för flertalet ordinarie civila tjänstemän samt förslag
framlagts eller vore under utarbetande beträffande lönereglering jämväl för
militära beställningshavare samt icke-ordinarie personal inom civilförvaltningen
och försvarsväsendet, även manskapets löneförhållanden borde upptagas
till utredning. I anslutning till den förhöjning av lönenivån och den
revision av lönebestämmelserna för befattningshavare i allmänhet inom
statsförvaltningens olika grenar, som redan verkställts eller stöde för dör -

24

Kunc/l. Maj:ts proposition nr 127.

ren, borde nämligen en revision av lönesatser och löneregler för försvarsväsendets
manskapspersonal komma till stånd.

På min hemställan uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut nämnda dag åt
1936 års lönekommitté att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser
för fast anställt manskap vid försvarsväsendet.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom beslut den 24 november 1939 anbefallt
lönekommittén att i anslutning till den kommittén åliggande utredningen angående
lönereglering för fast anställt manskap avgiva förslag dels i fråga om
jämkning i den i militära avlöningsreglementet intagna löneplanen för underofficerare,
dels ock beträffande frågan om reglering av rätten till ersättning
vid skada eller dödsfall till följd av olycksfall under flygtjänstgöring.

Till fullgörande av omförmälda utredningsuppdrag har lönekommittén
den 14 december 1939 till Kungl. Maj:t överlämnat betänkande med förslag
till manskapsavlöningsreglemente (SOU 1939:38). Betänkandet innefattar
förslag jämväl i de i Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 24 november 1939
omhandlade hänseendena.

Kommittén har vid behandlingen av förevarande ärende bestått av expeditionschefen
i finansdepartementet A. Westling, tillika ordförande, ledamöterna
av riksdagens andra kammare, ombudsmannen O. Andersson i Malmö
och hemmansägaren A. L. Hansson i Rubbestad samt ledamoten av riksdagens
första kammare, f. d. skogschefen G. Tamm. Under ärendets behandling
har lönekommittén haft överläggningar med utsedda representanter för
försvarsväsendets underbefälsförbund. Därjämte hava vissa delegerade för
försvarsväsendets lönenämnd samt för försvarsväsendets centrala förvaltningsmyndigheter
inom kommittén deltagit i revisionen av gällande avlöningsbestämmelser
för fast anställt manskap vid försvarsväsendet.

Över betänkandet hava, efter remisser, utlåtanden avgivits av överbefälhavaren
över rikets försvarskrafter, chefen för armén, chefen för marinen,
chefen för flygvapnet, arméförvaltningen, marinförvaltningen, flygförvaltningen,
försvarsväsendets lönenämnd och järnvägsstyrelsen samt, såvitt angår
frågan örn reglering av rätten till ersättning vid skada eller dödsfall till
följd av olycksfall under flygtjänstgöring, av riksförsäkringsanstalten och
försäkringsrådet, varjämte yttrande i anledning av betänkandet inkommit
från försvarsväsendets underbefälsförbund. Vissa av de militära myndigheterna
hava inhämtat utlåtanden av dem underställda förbandschefer eller
lokala organ.

Frågan örn avlåtande av proposition rörande reglering av rätten till ersättning
vid skada eller dödsfall till följd av olycksfall under flygtjänstgöring
anmäles längre fram av chefen för socialdepartementet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

25

II. Förslaget till manskapsavlöningsreglemente.

1. Allmänna synpunkter.

Vid utarbetande av det nu föreliggande förslaget till nytt manskapsavlöningsreglemente
har lönekommittén i enlighet med de för kommittén fastställda
direktiven sökt eftersträva en anpassning i ökad omfattning efter de
principer, som varit vägledande vid utformningen av de nya avlöningsreglementena
för befattningshavare vid den civila och den militära statsförvaltningen,
varvid dock manskapets särskilda anställningsförhållanden och de
särdrag i övrigt, som känneteckna manskapsorganisationen, på åtskilliga
punkter nödvändiggjort avvikelser från berörda principer. Samtidigt hava
vissa omläggningar i lönesystemet befunnits påkallade, vilka föranlett tillskapandet
av nya avlöningsformer, varjämte i själva reglementet ansetts böra
upptagas ett flertal stadganden, som för närvarande regleras helt vid sidan
av avlöningsreglementet. Dessa omständigheter hava medfört, att i det föreliggande
reglementsförslaget måst inrymmas väsentligt flera avlöningsföreskrifter
än som innefattas i nuvarande manskapsavlöningsreglemente, något
som i sin tur föranlett behov av en genomförd systematisering av lönebestämmelserna.
Att sålunda reglementsförslaget måst givas en mera vidlyftig
och detaljerad uppställning än 1928 års manskapsavlöningsreglemente kan
måhända te sig som en olägenhet med hänsyn till önskvärdheten av största
möjliga enkelhet i lönebestämmelserna, men å andra sidan torde den ökade
systematisering av avlöningsföreskrifterna, som det föreliggande förslaget
innebär, vara ägnad att skapa större överskådlighet på löneområdet.

I sitt reglementsförslag har kommittén, i viss anslutning till kapitelindelningen
i civila och militära avlöningsreglementena, under särskilda kapitel
sammanfört sådana bestämmelser, som äro inbördes likartade eller eljest äga
logiskt samband med varandra. Då av praktiska skäl avlöningsförhållandena
för all i reglementet avsedd personal — såväl manskap i allmänhet som
flaggkorpraler och högbåtsmän — ansetts böra behandlas i ett sammanhang,
har däremot någon uppdelning av bestämmelserna å särskilda huvudavdelningar
med hänsyn till olika personalkategorier icke kommit till stånd.

Liksom avlöningsreglementena för ordinarie och icke-ordinarie personal
vid civilförvaltningen och försvarsväsendet erhållit förkortade benämningar,
som bekvämt kunna åberopas vid hänvisningar och citat, bör enligt kommitténs
mening av praktiska skäl även nu förevarande reglemente givas en
dylik förkortad benämning. Kommittén har ansett sig böra föreslå beteckningen
»manskapsavlöningsreglementet».

Kommittén har förutsatt, att utöver de i reglementet ingående avlöningsföreskrifterna
vissa särskilda stadganden för tolkning eller förklaring av
reglementets huvudbestämmelser även fortsättningsvis liksom hittills bliva

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

erforderliga. Befogenhet att meddela dylika särskilda tilläggsföreskrifter
skulle, såsom framgår av författningstexten under olika paragrafer av reglementsförslaget,
tillkomma Kungl. Maj:t.

Ehuru jag i det följande får anledning att uppehålla mig vid olika delar
av lönekommitténs förslag till manskapsavlöningsreglemente, anser jag mig
dock redan här böra lämna en kortfattad allmän översikt över reglementsförslagets
innebörd.

Förslaget innebär för det stora flertalet av det fast anställda manskapet
ett bibehållande av det nuvarande biandlönesystemet, enligt vilket manskapet
utöver kontant lön åtnjuter fullt naturaunderhåll i form av bostad, kost
och beklädnad. Vissa grupper av äldre manskap, nämligen flaggkorpraler
och högbåtsmän, vilka till skillnad från övrigt manskap äro långtidsanställda
och äga kvarstå intill pensionsåldern, föreslås emellertid bliva kontantavlönade
enligt samma grunder som gälla för statliga befattningshavare i
allmänhet.

Vissa modifikationer i biandlönesystemet hava emellertid ansetts motiverade
för dem bland det naturaavlönade manskapet, vilka bildat familj och
fördenskull ej kunna på samma sätt som det yngre manskapet utnyttja naturaförmånerna.
För att bereda möjlighet åt detta manskap att förhyra familjebostad
och ha eget hushåll förordar lönekommittén införandet av en
särskild kontant förmån, benämnd hyres- och ortstillägg. Även beträffande
de äldre bland det ogifta manskapet har kommittén ansett skäligt, att genom
beviljande av ett kontant bidrag till bostadskostnaden möjlighet beredes till
bosättning utom kasern.

En dyrortsgradering av manskapslönerna har ansetts böra genomföras endast
för flaggkorpraler och högbåtsmän, vilka skulle överföras till ett renodlat
nettolönesystem. Det föreslagna hyres- och ortstillägget skulle emellertid
graderas efter ortsdyrhet.

Rörligt tillägg föreslås utgå till manskap inom samma gränser som för
befattningshavare i övrigt i statstjänst men med viss jämkning i grunderna
med hänsyn till utgående naturaförmåner.

Med hänsyn till den allmänna löneutvecklingen under den tid, som förflutit
sedan manskapslönerna senast reglerades, har lönekommittén ansett en
höjning av lönebeloppen för manskapet befogad. Utgångspunkterna för lönebeloppens
avvägning hava generellt sett varit, att den genomsnittliga löneökningen
för manskap med rätt till naturaförmåner icke bör uppgå till samma
storlek som de av riksdagen åren 1938 och 1939 beviljade löneförbättringarna
för helt kontantavlönade befattningshavare samt att större löneökningar
böra tillerkännas äldre manskap än meniga med kort anställningstid.
Vidare hava löneökningarna ansetts böra vara större för beställningshavare
å dyrare orter än för beställningshavare å billigare orter. — För
flaggkorpraler och högbåtsmän hava lönebeloppen avvägts i anslutning till
underofficerslönerna på det sätt, att vissa löneklasser i löneplanerna för
ifrågavarande personalgrupper gjorts gemensamma. Härvid föreslås tillika
en mindre höjning av lönebeloppen i de lägsta löneklasserna inom underofficerslöneplanen.

På vissa punkter föreslår kommittén betydelsefulla ändringar i nuvarande
avlöningsbestämmelser. Sålunda föreslås lönetursberäkningen i princip grundad
på samma system, som gäller för statliga befattningshavare i allmänhet.
Vidare skulle manskapet generellt tillförsäkras en ovillkorlig semesterrätt.
Kallortstillägg skulle införas som en ny förmån för äldre manskap i övre
Norrland. Rätten lill kommenderingstillägg vid tjänstgöring utom förlägg -

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

27

ningsorten föreslås utvidgad. Vissa mindre höjningar föreslås ifråga om sjötillägg
till marinens manskap under sjötjänstgöring. Flygtilläggen föreslås
bibehållna vid oförändrad nivå.

Beträffande nuvarande anordningar för underlättande av avgående manskaps
övergång till civilanställning förutsätter kommittén icke någon principiell
ändring. Avskedspremierna till avgående manskap föreslås enhetligt
avvägda vid samtliga försvarsgrenar.

Avgivna yttranden. Av de över det föreliggande förslaget hörda myndigheterna
har flertalet lämnat detsamma utan principiell erinran. De myndigheter,
vilka angivit sin allmänna inställning till förslaget, hava uttalat,
att detsamma synts dem innebära en förtjänstfullt utförd anpassning till
militära avlöningsreglementet samt i stort sett utgöra en tillfredsställande
lösning av frågan om en reglering av manskapets avlöningsförhållanden.

Uttalanden i denna riktning hava gjorts av överbefälhavaren över rikets
försvarskrafter, chefen för armén samt arméförvaltningen. Några myndigheter
ha dock, såsom i det följande närmare beröres, förklarat sig anse den
föreslagna löneökningen i vissa lönelägen vara väl knapp för att säkerställa
önskvärda rekryteringsmöjligheter.

Det av 1936 års lönekommitté framlagda förslaget till manskapsavlönings- Departementsreglemente
har utarbetats efter ingående överväganden i de hänseenden, som ^efen.
angivits i direktiven för ifrågavarande utredning. Under utredningsarbetets
gång har samarbete ägt rum med särskilda delegerade för försvarsväsendets
lönenämnd och centrala förvaltningsmyndigheter, och vidare hava — liksom
skedde under kommitténs förarbeten till militära avlöningsreglementet
—- förhandlingar rörande såväl löneplaner som reglementets utformning i
övrigt förts med utsedda representanter för vederbörande personalorganisation.
Härvid har enighet vunnits såväl om löneförbättringens storlek som
jämväl beträffande avlöningsförmånerna i övrigt samt utformningen av lönebestämmelserna.

Efter att hava tagit del av förslaget jämte däröver avgivna utlåtanden finner
jag mig böra förorda, att detsamma lägges till grund för proposition i
ämnet till innevarande års riksdag. Det synes mig nämligen även i nuvarande
läge påkallat, att löneregleringsfrågan för det fast anställda manskapet
utan uppskov bringas till sin lösning. Ett undanskjutande av frågan
skulle enligt min mening framstå såsom obilligt, sedan lönereglering för övrig
personal på aktiv stat vid försvarsväsendet genomförts vid fjolårets riksdag.

2. Lönesystem och löneplaner.

Brutto- eller biandlönesystem.

För närvarande gäller för allt fast anställt manskap ett blandat kontantoch
naturalönesystem. De anställda åtnjuta utöver kontant lön fullt naturaunderhåll,
innefattande hostad, kost, kläder och tviitl eller med andra ord vad
som i dagligt tal plägar betecknas med uttrycket »fritt vivre». För äldre, gift

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Departements chefen.

manskap är dock detta biandlönesystem så till vida modifierat, som i stället
för fri inkvartering må utgå ett hyresbidrag för att möjliggöra för sådant
manskap alt anskaffa familjebostad. I dylika fall uttager beställningshavaren
i regel kontant gottgörelse för portion i stället för portion in natura.

1936 års lönekommitté. I fråga om sättet för avlönande av det fast anställda
manskapet uttalar kommittén till en början, att det icke synts lämpligt
eller möjligt att för manskap i allmänhet frångå det hittillsvarande
biandlönesystemet. Härom anför kommittén i huvudsak följande (sid. 16
-18):

De militära organisations- och tjänstgöringsförhållandena torde oundgängligen
nödvändiggöra, att det stora flertalet manskap förlägges och utspisas
i kasern och att uniformsplikt upprätthålles. Under sådana förhållanden
synes det ofrånkomligt, att lönesvstemet grundas på att naturaunderhåll ingår
i avlöningen såsom en avlöningsform vid sidan av den kontanta lönen.
Ur de anställdas synpunkt synes ej heller biandlönesystemet medföra olägenheter
av den art, att de kunna motivera ett övergivande av detsamma.

Vad här anförts tar sikte på det stora flertalet manskap, i främsta rummet
beställningshavare i de yngre årsklasserna, bland vilka familjebildning
endast undantagsvis förekommer och vilkas närvaro i kasernerna av olika
skäl är nödvändig ej blott under egentlig tjänstgöringstid. Betraktar man
däremot förhållandena för olika kategorier av äldre manskap, ter sig saken
något annorlunda.

Vad först beträffar de äldsta grupperna av manskap, nämligen flaggkorpraler
och högbåtsmän, äga dessa beställningshavare kvarstå i tjänst intill
uppnådd pensionsålder. De hava, innan de erhålla befordran till sina beställningar,
en lång anställningstid bakom sig. Ifrågavarande beställningshavare
hava också arbetsuppgifter och befälsfunktioner, vilka i stort sett
giva dem en ställning, som närmar sig den underofficerarna intaga. Flaggkorpraler
och högbåtsman äro vidare till övervägande antal familjeförsörjare.
Av den statistiska utredningen framgår att — medan för manskapet i
gemen antalet gifta utgör endast 13.7 procent av det totala antalet beställningshavare
— antalet gifta i procent av hela antalet manskap i här avsedda
grader utgör för högbåtsmän 94.4 samt för flaggkorpraler 85.5 vid flottan
och 79.3 vid kustartilleriet.

Med hänsyn till vad sålunda anförts synes det hittillsvarande biandlönesystemet.
såvitt angår flaggkorpraler och högbåtsmän, icke längre motsvara
förhållandenas krav. Införandet av ett renodlat kontantlönesystem genom
beställningshavarnas överförande till en särskild löneplan synes fördenskull,
såsom även i direktiven för utredningen antytts, vara för deras vidkommande
påkallat. Genom en sådan omläggning kunna enligt kommitténs uppfattning
ifrågavarande beställningshavare lättare än vid biandlönesystemets bibehållande
beredas lönevillkor, som kunna anses skäliga i betraktande av
vad som tillkommer andra statliga befattningshavare med jämförlig utbildning
och i ansvarsställning.

Vad lönekommittén i ovan angivna hänseende anfört och föreslagit har
av de hörda myndigheterna i huvudsak lämnats utan erinran. För egen del
kan jag biträda kommitténs förslag på förevarande punkt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

29

Dyrortsgradering av lönerna.

För närvarande äro manskapslönerna icke alls differentierade med hänsyn
till levnadskostnadsskillnader på olika orter. En viss grovt summarisk dyrortsgradering
förekommer emellertid beträffande hyresbidraget.

1936 års lönekommitté. Lönekommittén har verkställt vissa undersökningar
beträffande frågan örn en dyrortsgradering av manskapets kontanta
löneförmåner. De överväganden, som kommittén på grundval av dessa
undersökningar ägnat frågan, hava emellertid icke givit kommittén anledning
att förorda någon dyrortsgradering av lönerna för manskap i allmänhet.
Beträffande skälen härtill anför kommittén (sid. 20—21) i huvudsak följande: För

det manskap, som äger rätt till och kan till fullo utnyttja de av kronan
tillhandahållna naturaförmånerna, erhålles redan genom nämnda förmåner
full kompensation för de levnadskostnadsskillnader, som i fråga om
dessa förnödenheter förekomma mellan olika förläggningsorter. Dessa
naturaförmåner utgöra för manskapet i de yngsta årsklasserna den väsentliga
delen av den ur anställningen härflytande inkomsten, och de förnödenheter,
som här avses, torde tillika i konsumtionsbudgeten för allt biandavlönat
manskap motsvara de konsumtionsposter, i fråga om vilka — bortsett
från skatteposten — de största interlokala prisvariationerna förekomma.
I vad mån beträffande övriga poster dylika variationer föreligga och
vilken vikt sådana variationer böra tillmätas i den samlade konsumtionen
i ett inkomstläge, som svarar mot manskapets genomsnittliga löneställning,
är för närvarande icke möjligt att med någon säkerhet bedöma. I varje fall
torde dessa variationer icke vara av den betydelse, att de kunna motivera
den komplicering av lönesystemet, som en särskild dyrortsgradering för
manskapet, grundad på prisvariationer för en partiell konsumtionsbudget, i
åtskilliga hänseenden otvivelaktigt skulle innebära.

»

I fråga örn flaggkorpraler och högbåtsmän, vilka enligt kommitténs förslag
skulle erhålla en renodlad kontantlön, har kommittén ansett samma skäl
för en dyrortsgradering av lönebeloppen föreligga som de, vilka motiverat
den i lönesystemet för officerare och underofficerare samt tjänstemän vid
civilförvaltningen ingående ortsgruppsindelningen.

Mot kommitténs förslag i förevarande avseende har jag — i likhet med Departementsde
hörda myndigheterna — icke funnit anledning till erinran. chefen.

Hyres- och ortstillägg.

Det nuvarande biandlönesystemet är i vad angår äldre, gift manskap för
närvarande så till vida modifierat, som i stället för fri inkvartering må utgå
ett hyresbidrag för att möjliggöra för sådant manskap att anskaffa familjebostad.
Ifrågavarande förmån utgör för närvarande å A-, B- och C-orter
252 kronor, å D-, E- och F-ortcr 288 kronor, å G- och H-orter 824 kronor
samt å I-ort — med inräknande av den tillfälliga förstärkning av hyres -

30

Kungl. Majlis proposition nr 127.

bidraget, som under senare år beviljats — 564 kronor. Hyresbidraget tillkommer
furir och korpral vid armén eller flygvapnet samt flaggkorpral,
högbåtsman och till 1. klass sjöman eller 1. klass kustartillerist uppflyttad
menig under förutsättning, att vederbörande är gift och innehar en enligt
avlöningsreglementets regler beräknad tjänstetid av minst 72 månader eller
6 år.

1936 års lönekommitté. Enligt lönekommitténs åsikt bör, såvitt angår
annat manskap än flaggkorpraler och högbåtsmän, ett särskilt tillägg till den
kontanta lönen utgå dels till manskap, som ingått äktenskap och som innehar
så lång tjänstetid, att bosättning utom kasern anses kunna medgivas
utan större olägenheter ur tjänstesynpunkt, dels ock till ogift manskap med
mera avsevärd anställningstid. Lönekommittén har för ifrågavarande tilllägg
föreslagit benämningen hyres- och ortstillägg. Enligt kommitténs uppfattning
är en dyrortsgradering av hyres- och ortstillägget motiverad. Kommittén
har härvid utgått från att graderingen av hyres- och ortstilläggen bör
ske på grundval av förläggningsorternas placering i ortsgrupp enligt den allmänna
dyrortsgruppering, som gäller för gradering av lönerna för tjänstemän
vid nyreglerade verk. Till stöd härför anför kommittén:

Såvitt kommittén kan döma, finnes all anledning att låta den totala löneförmånen
för ifrågavarande manskapskategori variera för olika orter på
ungefär samma sätt som lönen varierar för uteslutande kontantavlönade befattningshavare
i motsvarande inkomstlägen. Örn, på sätt i det föregående
tillstyrkts, den egentliga lönen bestämmes till enhetliga belopp för alla tjänstgöringsorter,
finnes för åstadkommande av den önskade totala dyrortsgraderingen
ingen annan utväg än att verkställa densamma genom lämplig gradering
av hyres- och ortstillägget. För bestämmande av de orter, på vilka
de olika tilläggsbeloppen böra utgå, bör då också den vanliga indelningen
av tjänstgöringsorterna i ortsgrupper tillämpas.

En konstruktion av det här avsedda tillägget i enlighet med nu angivna
synpunkter leder uppenbarligen, såvitt angår hyres- och ortstillägget enbart,
till en betydligt större procentuell spännvidd än den, som gäller beträffande
lönebeloppen för tjänstemän i allmänhet i ungefär motsvarande inkomstläge.
Örn man fasthåller vid tilläggets nyssnämnda uppgift att åstadkomma
en i stort sett riktig variation av den totala avlöningen, lärer dock någon berättigad
erinran häremot icke kunna göras. Tages endast den av ortsvariationer
oberoende kontantlönen i betraktande, bliva för övrigt beställningshavare
å de billigaste orterna i någon mån överkompenserade, medan å
andra sidan beställningshavare å de dyraste orterna måste anses i viss mån
underkompenserade. För det manskap, som kommer i åtnjutande av hyresoch
ortstillägg, åstadkommes genom den större spännvidden hos detta tillägg
en viss korrigering härutinnan.

Vad angår storleken av det här avsedda lönetillägget har kommittén ansett
detsamma böra för gift manskap bestämmas till 252 kronor för A-ort
eller ett belopp motsvarande det nu utgående lägsta hyresbidraget, vilket
för närvarande kan anses utgöra ett genomsnittsbelopp närmast avseende
B-ort. Skillnaden i tilläggsbeloppen mellan de olika ortsgrupperna har ansetts
lämpligen kunna bestämmas till 72 kronor. I överensstämmelse härmed
skulle tilläggen för gift personal fastställas till följande belopp:

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

31

Ortsgrupp

A

B

C

D

E

F G

H

I

Tilläggsbelopp ......

252

324

396

468

540

612

684

756

828

För ogift äldre manskap har kommittén ansett hyres- och ortstillägget
böra bestämmas på A-ort till två tredjedelar av gift beställningshavares tilllägg
på samma ort eller 168 kronor. För högre ortsgrupper har tillägget ansetts
böra avvägas så, att skillnaden mellan beloppen för de olika ortsgruppema
utgör 36 kronor eller hälften av det för gift manskap föreslagna skillnadsbeloppet.
Hyres- och ortstilläggcn för ogifta beställningshavare skulle
alltså bestämmas på följande sätt:

Ortsgrupp

A

B

C

D

E

F

G

H

I

Tilläggsbelopp ......

168

204

240

276

312

348

384

420

456

Beträffande förutsättningarna för rätt till hyres- och ortstillägg uttalar
kommittén som sin uppfattning, att en viss minimitjänstetid bör krävas för
åtnjutande av förmånen ifråga. Härom anför kommittén:

Denna gräns torde utan större olägenhet ur militära tjänstesynpunkter
kunna sättas lägre än för närvarande. Med tillmötesgående av de önskemål,
som härutinnan framställts under kommitténs förhandlingar med personalrepresentanterna,
har kommittén ansett sig böra förorda, att rätt till hyresoch
ortstillägg för gift manskap må inträda efter en tjänstetid av 4 år. Enligt
kommitténs uppfattning finnes icke tillräcklig anledning att, såsom för närvarande
gäller beträffande hyresbidraget, som villkor för rätt till hyresoch
ortstillägg uppställa uppnådd befordran till viss underbefälsgrad eller
verkställd uppfattning till viss tjänstbarhetsklass.

Vad angår villkoren för rätt till hyres- och ortstillägg för ogift manskap,
är kommittén av den åsikten att i fråga om tjänstetid böra för sådant manskap
uppställas väsentligt strängare krav för erhållande av rätt till dylikt
tillägg. Ur tjänstesynpunkt torde det nämligen få betraktas såsom en bestämd
olägenhet, om det mera erfarna underbefälet i större utsträckning skulle medgivas
bosätta sig utom kasernen. Enligt kommitténs mening bör rätt till
hyres- och ortstillägg för ogift manskap icke inträda förrän efter en så lång
tjänstetid, att manskapet regelmässigt avslutat underofficersutbildningen och
därefter under ett år tjänstgjort vid sitt truppförband. I överensstämmelse
härmed förordar kommittén, att tidsgränsen för ogift manskap bestämmes
till 8 år.

Avgivna yttranden. Av de myndigheter, som uttalat sig angående det föreslagna
hyres- och ortstillägget, har chefen för armén förklarat sig icke kunna
tillstyrka, att det äldre ogifta manskapet tillerkändes en ovillkorlig rätt till
sådant tillägg i stället för inkvartering; endast vid god tillgång på äldre underbefäl
eller i händelse av bristande förläggningsutrymme borde ogift underbefäl
medgivas bosätta sig utom kasernen. Ur disciplin-, ordnings- och
utbildningssynpunkt vore det nämligen ett bestämt önskemål, att även det
äldre underbefälet i viss utsträckning kvarboddc i kasern. Å andra sidan har

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

Departements chefen.

chefen för marinen uttalat, att hyres- och ortstillägg borde tillkomma ogift
manskap, som kunde räkna en anställningstid av minst sex år. Med hänsyn
till att underofficersskolan i vanliga fall genomginges under sjätte och sjunde
anställningsåren, vore det nämligen ett bestämt önskemål, att sådant manskap
bereddes möjlighet att åtnjuta den arbetsro under de synnerligen krävande
studierna, som följde med bosättning utom kasern. Arméförvaltningen
har — med förmälan att vissa av de underlydande militära myndigheterna
uttalat betänkligheter ur tjänstesynpunkt mot att det mera erfarna underbefälet,
särskilt det ogifta äldre underbefälet, i större utsträckning medgåves bosätta
sig utom kasern — ansett sig kunna utgå från att de befarade olägenheterna
kunde motverkas genom av myndigheterna vidtagna lämpliga åtgärder
med avseende å dylikt manskaps kasernförläggning för vissa kortare
perioder. Arméförvaltningen har alltså tillstyrkt förslaget i denna del.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, hava cheferna för armén
och marinen i sina över det föreliggande förslaget avgivna yttranden anfört
sinsemellan motsatta synpunkter på frågan örn förutsättningar för tillträdande
av hyres- och ortstillägg, såvitt angår ogift manskap. För egen del finner jag
i likhet med arméförvaltningen tillräckliga skäl ej föreligga för ett frångående
av kommitténs förslag.

Rörligt tillägg.

Enligt 1921 års riksdags beslut skulle vid beräkning av dyrtidstillägg för
fast anställt manskap sådant tillägg icke utgå å det grundbelopp, som motsvarade
begynnelselönen för menig. Å överskjutande avlöningsbelopp skulle
däremot dyrtidstillägg erhållas och beräknas enligt de för kommunikationsverkens
personal gällande föreskrifterna, dock efter ett lägre procenttal än
som fastställts för denna personal.

Att dyrtidstillägg icke skulle utgå å grundlönen berodde därpå, att denna
fastställts efter ett högre prisläge än det, som legat till grund för de samtidiga
löneregleringarna för övriga statstjänare, och alltså kunde sägas inkludera
dyrtidstillägg. Det hade nämligen ansetts, att det skulle verka befrämjande
för rekryteringen, om den kontanta avlöning, som erbjödes för
anställning vid försvarsväsendet, vore till beloppet bestämd. När grundlönen
för menig åren 1922 och 1923 sänktes, nedsattes också i motsvarande
män det belopp, varå dyrtidstillägg icke skulle utgå.

Anledningen till den avvikelse från de allmänna grunderna för dyrtidstillägg,
som läge däri att tillägget för manskap skulle beräknas efter ett lägre
procenttal, syntes vara att söka i förekomsten av naturaförmåner vid sidan
av den kontanta lönen. Då naturaförmånernas värde automatiskt stege i förhållande
till den allmänna prisstegring, som toge sig uttryck i indextalets
höjning, hade en minskning av procentsatsen för beräknande av dyrtidstilllägget
ansetts vara erforderlig.

Vid den omläggning av grunderna för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i allmänhet, som beslöts av 1923 års riksdag, fastställdes dessa tillägg till betydligt
lägre belopp än som tidigare utgått. I anslutning härtill ändrades

Kungl. Majlis proposition nr 127.

33

aven bestämmelserna om beräknande av dyrtidstillägg åt det fast anställda
manskapet. Dyrtidstillägg utgår för närvarande —- om man bortser från
särskilda bestämmelser för visst manskap, som anställts före den 1 juli 1923
— å den del av lönen, som överstiger 50 kronor i månaden, och beräknas
efter ett procenttal, som ligger 6 enheter lägre än det för tjänstemän i allmänhet
gällande procenttalet enligt de före den senaste löneregleringen gällande
grunderna för dyrtidstillägg.

1936 års lönekommitté. Lönekommittén Ilar funnit välbefogat att —- såsom
även i direktiven antytts — flaggkorpraler och högbåtsmän, vilka nu
skulle erhålla enbart kontantlön, få åtnjuta rörligt tillägg efter samma grunder,
som i de nya civila och militära avlöningsreglementena fastställts för
befattningshavare i allmänhet.

Vad övrigt manskap angår, har lönekommittén för att erhålla grundval
för frågans bedömande verkställt vissa utredningar beträffande verkningarna
av de nuvarande bestämmelserna om dyrtidstillägg för manskap i
jämförelse med bestämmelserna om dyrtidstillägg, respektive rörligt tillägg
för tjänstemän vid olika grenar av statsförvaltningen. Kommittén anför i
detta sammanhang bland annat följande:

Effekten av reglerna om detta tillägg har åskådliggjorts genom beräknande
av den s. k. kompensationsgraden, d. v. s. dyrtidstilläggets storlek
i procent av levnadskostnadernas stegring. Vid studiet av kompensationsgraden
för det militära manskapets dyrtidstillägg måste emellertid beaktas,
att manskapet ju kan anses erhålla full kompensation för levnadskostnadernas
stegring, såvitt angår den del av avlöningen som utgår in natura.
För att kunna utföra beräkningar rörande kompensationsgraden måste
man därför taga till utgångspunkt ett visst värde på naturaförmånerna.
De beräkningar, som verkställts, hava baserats på två skilda antaganden
härutinnan, nämligen det ena att naturaförmånerna äga ett värde av 600
kronor för år räknat vid index 156, vilket närmast ansluter sig till den
värdering av naturaförmåner, som fastställts för bestämmande av folkpension
och som torde få betraktas såsom tämligen låg, och det andra att nämnda
förmåner uppskattas till 600 kronor vid 1914 års levnadskostnadsnivå eller
alltså omkring 900 kronor vid indexläget 156, vilket sistnämnda antagande
ansluter sig till en av 1918 års militära avlöningssakkunniga gjord uppskattning
(se prop. 350/1921, sid. 66), som i detta sammanhang icke torde behöva
överskridas.

Enär naturaförmånerna i skilda lönelägen utgöra en olika stor del av den
totala inkomsten och då vidare värdet av dessa förmåner kan anses följa
levnadskostnadsindex, medan de nuvarande reglerna för dyrtidstillägg endast
delvis giva kompensation å den kontanta lönen, blir uppenbarligen
kompensationsgraden för totalavlöningen olika hög för olika inkomstlägen.
Med hänsyn härtill hava beräkningar utförts för fyra olika inkomstlägen,
nämligen där kontantlönen enligt nuvarande avlöningsregler utgör 600 kronor
(menigs begynnelselön), 960 kronor (lön för menig vid armén med 36
månaders tjänstetid) samt 1,272 kronor och 1,800 kronor (lön för furir med
36, respektive 84 månaders tjänstetid).

Av de verkställda beräkningarna framgår, att med gjorda antaganden
rörande naturaförmånernas värde dyrtidstillägget för fast anställt manskap
enligt nuvarande grunder ger en något sämre kompensation än för tjänstemän
i allmänhet inom statsförvaltningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 127.

3

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

Departements chefen.

Vid de förhandlingar, som av lönekommittén förts med de av underbefälsförbundet
utsedda representanterna, har från dessas sida påyrkats, att rätt
till rörligt tillägg måtte medgivas allt fast anställt manskap och att grunderna
för detta tillägg måtte så utformas, att manskapet i detta hänseende bleve principiellt
likställt med befattningshavare i allmänhet i statens tjänst. Enligt kommitténs
mening föreligger grundad anledning att tillmötesgå detta yrkande.
Ur principiell synpunkt lärer ej med fog kunna göras gällande, att manskapet
bör i förevarande avseende ställas sämre än statliga anställningshavare i
övrigt. Detta torde ej heller vid de nuvarande bestämmelsernas tillkomst
hava varit åsyftat, ehuru de av andra anledningar fastställda avvikelserna
från de allmänna grunderna för dyrtidstillägg kommit att verka därhän. Psykologiska
skäl tala enligt kommitténs mening med styrka för att lönerna för
manskapet — och sålunda även begynnelselönen för menig —• göras rörliga
efter levnadskostnadsväxlingarna i ungefär samma omfattning som lönerna
för officerare och underofficerare. Även lönetekniska motiv kunna åberopas
för införande av en automatisk rörlighet hos manskapslönerna inom samma
gränser, som fastställts vid de senaste löneregleringarna för statstjänstemän.

Med hänsyn till vad här anförts anser sig lönekommittén böra förorda, att
rörligt tillägg må utgå även å lönerna för manskap i allmänhet. Vid avvägning
av grunderna för detta tillägg måste emellertid nödig hänsyn tagas till
att de utgående naturaförmånernas värde växlar med levnadskostnadsindex.
Därvid bör man enligt kommitténs uppfattning eftersträva en sådan konstruktion
av det rörliga tillägget för manskap med naturaförmåner, att för
levnadskostnadsstegringen erhålles en total kompensation i möjligaste mån
överensstämmande med den, som tillkommer civila tjänstemän samt officerare
och underofficerare m. fl. Beräkningar hava utförts till prövning ur
sådan synpunkt av olika tänkbara alternativ för det rörliga tilläggets konstruktion.
Det har därvid visat sig, att det angivna syftet bäst skulle förverkligas
genom en regel, enligt vilken rörligt tillägg utgår å den kontanta
lönen, minskad med ett belopp av 300 kronor för år, och beräknas efter
samma procenttal som för tjänstemän i allmänhet.

Å hyres- och ortstillägg har lönekommittén ansett rörligt tillägg böra utgå
efter samma grunder, som fastställts i fråga om sådant tillägg å lön till
tjänstemän i allmänhet.

För närvarande utgår till fast anställt manskap, liksom tidigare till befattningshavare
i allmänhet, inom dyrtidstilläggsbestämmelsernas ram ett
fast månatligt barntillägg. Kommittén har förutsatt, att detta tillägg avvecklas
enligt samma grunder, som fastställts beträffande civila tjänstemän samt
officerare och underofficerare m. fl.

Mot de av kommittén föreslagna grunderna för rörligt tillägg åt det fast
anställda manskapet har jag icke funnit anledning till erinran, varför jag
förordar förslaget till fastställelse.

Enhetlig löneplan för manskap i allmänhet m. m.

För närvarande gälla särskilda löneplaner för arméns och flygvapnets manskap
å ena sidan (löneplan Maf) samt för marinens manskap å andra sidan
(löneplan Mm). Förstnämnda löneplan omfattar fyra lönegrader, nämligen
en för meniga, en för vicekorpraler, en för korpraler och en för furirer. Löne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

35

plan Mm omfattar tre lönegrader, nämligen en för meniga, en för korpraler
(högbåtsman) och en för flaggkorpraler. Högbåtsmännen tillhöra sålunda
för närvarande samma lönegrad som korpralerna. För högbåtsmän
fortsätta dock enligt till löneplanen fogad anmärkning löneförhöjningarna
med stigande tjänstålder att utgå utöver det tjänstetidsläge, där sådan innehavare
av korpralsbeställning, som ej är högbåtsman, nått slutlön.

Beträffande manskap i allmänhet förekomma för närvarande åtskilliga
olikheter mellan löneplanerna Maf och Mm. Begynnelselönen för menig är
lika för hela försvarsväsendet. Slutlönen för furir vid armén och flygvapnet
överensstämmer vidare med slutlönen för närmast motsvarande beställning
— korpralsbeställning — vid flottan och kustartilleriet. Denna slutlön uppnås
dock icke vid samma tjänstetid; för armén och flygvapnet vinnes furirs
slutlön efter en tjänstetid av 84 månader, men vid marinen tillträdes korprals
slutlön efter en tjänstetid av 96 månader. I övrigt föreligger icke på någon
punkt full överensstämmelse mellan de båda löneplanerna. Antalet avlöningsförhöjningar
i de olika graderna växlar, och likaså är avlöningsförhöjningarnas
storlek olika. Sålunda förekomma för menig vid marinen icke
mindre än åtta avlöningsförhöjningar, vilket kan sägas innebära, att lönegraden
omfattar nio löneklasser. Avlöningsförhöjningarna utgöra, de båda
första 120 kronor vardera, den tredje 180 kronor samt de därefter följande
fem förhöjningarna envar 96 kronor. För menig vid armén och flygvapnet
förekomma fyra löneförhöjningar (lönegraden omfattar sålunda fem löneklasser),
och löneförhöjningarna utgöra respektive 60, 120, 180 och 120 kronor.
I furirsgraden vid armén och flygvapnet utgör vid normal befordringsgång
begynnelselönen (d. v. s. lönen efter 36 månaders tjänstetid) 1,272 kronor
och därefter följa enligt löneplanen fyra förhöjningar å respektive 120,
144, 144 och 120 kronor. För flottans korpraler däremot utgör begynnelselönen
(lön efter 36 månaders tjänstetid) 1,320 kronor, varefter följa fem
löneförhöjningar, envar å 96 kronor.

1936 års lönekommitté. Enligt lönekommitténs mening måste det anses
önskvärt, att nuvarande avvikelser mellan löneplanerna för manskap i allmänhet
vid de olika försvarsgrenarna utjämnas. Härom anför kommittén
bland annat följande (sid. 31—33):

De skäl, som föranlett nämnda avvikelser, synas kommittén icke vara av
den vikt, att de böra stå hindrande i vägen för åstadkommande av en större
likformighet, så mycket mindre som avvikelserna äro av obetydlig storleksordning.
Avvikelser i lönehänseende äro visserligen ofrånkomliga under
kortare tider, i den mån de utbildningskurser som erfordras för befordran
till högre beställning äro förlagda till olika anställningsår vid olika försvarsgrenar
eller vapenslag. Kommittén är emellertid av den uppfattningen, att
lika lön normalt bör utgå till manskap vid olika delar av försvarsväsendet,
i den mån beställningshavarna kunna räkna lika anställningstid och genomgått
samma eller jämförlig utbildning. Vid de förhandlingar, som förts med
personalens representanter, hava också dessa framhållit önskvärdheten av
att i dylikt syfte en utjämning mellan löneplanerna åvägabringas. Jämväl
de representanter för de centrala militärstaberna, med vilka lönekommittén
under hand samrått, hava uttalat sig för åstadkommande av enhetlighet i

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

förevarande hänseende. En dylik enhetlighet skulle också vara ägnad att
medföra vissa lönetekniska fördelar.

Kommittén vill alltså för sin del förorda, att allt manskap utom flaggkorpraler
och högbåtsmän sammanföres i en gemensam löneplan.

För åstadkommande av detta resultat erfordras vissa smärre organisatoriska
omläggningar. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen,
innehåller för närvarande löneplanen Maf fyra lönegrader, medan löneplanen
Mm omfattar två lönegrader (bortsett från flaggkorpralerna). En enhetlig
löneplan för manskap i allmänhet vid samtliga försvarsgrenar torde svårligen
kunna åstadkommas, med mindre dessa skiljaktigheter utjämnas på
sådant sätt, att antalet lönegrader genomgående blir tre. I detta syfte föreslår
kommittén, att vid armén och flygvapnet den särskilda lönegraden för vicekorpraler
slopas samt att vid marinen mellan meniggraden och den hittillsvarande
korpralsgraden inskjutes en ny lönegrad, avsedd för 1. klass sjömän
och 1. klass kustartillerister samt ställd i jämnbredd med korpralsgraden
vid armén och flygvapnet. Vid de överväganden, som lönekommittén
efter samråd med representanter för vederbörande centrala staber ägnat
denna fråga, har kommittén kommit till den uppfattningen, att en sådan
omläggning även i och för sig är sakligt motiverad och att den ej heller ur
organisatoriska synpunkter behöver möta mera vägande invändningar.

Vad vicekorpralsgraden angår, finnes denna underbefälsbeställning för
arméns vidkommande endast vid vissa truppslag, nämligen infanteriet, ingenjör-
och signaltrupperna samt trängen. För kompetens till vicekorpralsbefordran
erfordras ej annan utbildning än den vanliga volontärsoldatutbildningen.
Ett avskaffande av vicekorpralsgraden lärer redan tidigare vid
vissa tillfällen hava varit på tal. Meningarna örn lämpligheten av gradens
slopande hava emellertid varit delade. Mot avskaffande av vicekorpralsgraden
har man framhållit dels psykologiska skäl — avseende alt manskapets
strävan att tillägna sig volontärutbildningen skulle stimuleras av medvetandet
örn att efter en med goda betyg genomgången sådan utbildning utsikter
funnes till utnämning till en befälsgrad — dels ock behovet av att
under slutet av andra anställningsåret använda de godkända eleverna i
volontärskolan såsom instruktörer för värnpliktiga, varvid befälsgraden underlättade
fullgörandet av deras befälsfunktioner. Även örn emellertid vicekorpralsgraden
skulle anses böra bibehållas såsom befälsgrad, följer dock
härav icke, att den med nödvändighet behöver bibehållas såsom särskild
lönegrad. De skillnader i ställning och uppgifter, som föreligga mellan å
ena sidan menigt manskap som genomgått rekrytutbildning och å andra
sidan vicekorpraler, synas vara så ringa, att en särskild lönegrad för vicekorpralerna
icke kan anses erforderlig. Löneskillnaden enligt nu gällande
löneplan mellan vicekorpralernas normala begynnelselön (lön efter 12 månader)
och lönen till en menig efter samma tjänstetid är också relativt obetydlig.
Enligt lönekommitféns mening torde det, med hänsyn även till den
korta tid efter vilken befordran till korpralsbeställning regelmässigt vinnes,
få anses vara tillfyllest med den högre löneställning, som ernås genom
ålderstillägg i meniggraden.

Vad flottan angår, kvarstår dess meniga manskap för närvarande i meniggraden
intill dess befordran kan vinnas till den mot furirsgraden svarande
korpralsbeställningen. Efter genomgången korpralsutbildning bliva
de korpralskompetenta beställningshavare, som ej kunna vinna omedelbar
befordran till korpralsbeställning, samt de meniga, vilka avlagt endast avkortad
korpralsexamen, uppflyttade i tjänstbarhetsklass från 2. klass sjöman
till 1. klass sjöman. Korpralskompetenta 1. klass sjömän befordras se -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

37

nare i man av ledigblivande beställningar till korpralsgraden. De 1. klass
sjömän åter, som icke avlagt fullständig korpralsexamen — vilket innebär,
att de ej uppfyllt fordringarna i avseende å den allmänbildande delen av
undervisningen, medan de däremot fullgjort kraven beträffande den rent militära
utbildningen -— kvarstå i menigs lönegrad, där de till skillnad från
andra meniga erhålla löneförhöjningar (ålderstillägg) varje år intill dess
slullön för menig uppnåtts efter en tjänstetid av 8 år. Enligt lönekommitténs
mening finnes fog för uppflyttande av 1. klass sjömän — vilka på
grund av sin praktiska utbildning kunna under sjötjänstgöring fullgöra uppgifter
jämförliga med korpralernas —- till en särskild, högre lönegrad.

Även 1. klass kustartillerister torde böra uppflyttas till den nya lönegrad,
som kommittén alltså förordar för 1. klass sjömän. För kustartilleriets vidkommande
synes emellertid den nyinrättade beställningen böra avses jämväl
såsom en mellangrad mellan de nuvarande menig- och korpralsgraderna
för dem, som avlagt korpralsexamen oell som enligt nuvarande ordning
normalt befordras direkt från menig- till korpralsbeställning efter utgången
av andra tjänståret. En sådan anordning synes påkallad för ernående av
större likformighet i lönestönningen för manskap vid olika delar av försvarsväsendet.
För närvarande genomgås kustartilleriets korpralskola under
andra anställningsåret, och vid normal befordringsgång äger därefter
befordran till korpralsbeställning rum från och med tredje anställningsåret,
medan motsvarande grad vid armén och flottan nås först från och med fjärde
året och vid flygvapnet vinnes först från och med femte anställningsåret.
Den utbildning, som vinnes i kustartilleriets korpralskola, synes, såvitt kommittén
kan döma, icke fullt likvärdig med arméns furirsutbildning eller
flottans korpralsutbildning. Att kustartilleriets manskap sålunda för närvarande
kommer i åtnjutande av furirs lön efter mindre omfattande teoretisk
utbildning och efter kortare praktisk tjänstgöring än manskapet vid
armén och flygvapnet, synes icke vara riktigt. Enligt lönekommitténs uppfattning
kan kustartilleriets korpralsutbildade manskap först efter genomgående
av den nuvarande lägre underofficersskolan anses fullt jämställt i
utbildningsavseende med arméns och flygvapnets furirer. Intill dess sådan
kompetens vunnits, torde manskapet vid kustartilleriet böra kvarstå i den
nyinrättade mellangraden.

I enlighet med det anförda har lönekommittén föreslagit, att i en enhetlig
löneplan för manskap i allmänhet upptagas tre lönegrader, till vilka hänföras
följande beställningar (här angivna med nuvarande benämningar):

Lönegrad 1: volontärer (meniga) och vicekorpraler vid armén och flygvapnet
samt meniga vid marinen med undantag av 1. klass sjömän och
1. klass kustartillerister;

Lönegrad 2: korpraler vid armén och flygvapnet samt 1. klass sjömän

och 1. klass kustartillerister vid marinen;

Lönegrad 3: furirer vid armén och flygvapnet samt korpraler vid mari nen.

I förevarande sammanhang har lönekommittén även uttalat önskvärdheten
av viss omläggning av manskapsutbildningen för åvägabringande av
likställighet de olika försvarsgrenarna emellan. En av de delegerade för försvarsväsendets
lönenämnd, sekreteraren C. W. Curtman, har under hänvisning
till rekryteringsförhållandena ytterligare understrukit behovet av en
dylik omläggning.

38

Kungl Maj:ts proposition nr 127.

I samband med tillskapandet av en enhetlig löneplan har det även synts
lönekommittén vara önskvärt att åstadkomma i möjligaste mån enhetliga
benämningar å de olika beställningarna. Kommittén yttrar:

Särskilt otillfredsställande synes vara, att för närvarande korpralsbenämningen
vid armén och flygvapnet å ena sidan samt marinen å andra sidan
användes för utmärkande av beställningar, vilka tillhöra olika lönegrader
samt äro helt olika i fråga örn utbildning och tjänstuppgifter, ett förhållande
som torde vara ägnat att vålla missförstånd exempelvis då manskap från
olika försvarsgrenar efter avgång ur tjänst söker anställning å den civila
arbetsmarknaden. Enligt kommitténs mening bör korpralsbenämningen förbehållas
för beställningar i 2 lönegraden och alltså 1. klass sjömän och 1.
klass kustartillerister vid marinen hädanefter vid befordran till nyssnämnda
mellangrad erhålla benämningen korpral. För den hittillsvarande korpralsgraden
vid marinen torde därför en ny benämning böra tillskapas. För kustartilleriets
vidkommande lärer hinder mot införande av furirstiteln icke föreligga.
Vad flottan angår, har det däremot framhållits, att furirstiteln skulle
vara mindx-e lämplig. Kommittén anser sig böra ifrågasätta, att beställning
i 3 lönegraden vid flottan erhåller benämningen »båtsman».

Vad armén angår, förekomma för närvarande skiljaktiga benämningar å
mellangradsbeställningarna å ena sidan vid artilleriet, där de mot korpralsgraden
svarande beställningarna sedan gammalt benämnas konstapel, samt å
andra sidan vid armén i övrigt. Såvitt kommittén kan bedöma, borde hinder
ej föreligga att även i detta avseende åvägabringa enhetlighet genom övergång
jämväl för artilleriets vidkommande till korpralstiteln.

Särskilda benämningar å de för musikmanskap vid armén avsedda beställningarna
synas icke vara erforderliga.

Det må slutligen framhållas, att vad här framförts i fråga om nya benämningar
på vissa beställningar endast avser att utgöra ett uppslag för åstadkommande
av större enhetlighet. Olika uppfattningar kunna givetvis råda
om de lämpligaste beteckningarna, och denna fråga torde kunna upptagas
til! vidare övervägande i samband med remissbehandlingen av reglementsförslaget.

Avgivna yttranden. Mot kommitténs förslag om sammanförande i en gemensam
löneplan av manskap i allmänhet och om vidtagande av vissa
härför erforderliga organisatoriska omläggningar har någon principiell erinran
icke framkommit under remissbehandlingen av reglementsförslaget.
Förslagen örn slopande av den särskilda lönegraden för vicekorpraler vid
armén och flygvapnet samt örn tillskapande av en särskild lönegrad för 1.
klass sjömän och 1. klass kustartillerister hava sålunda lämnats utan anmärkning.
Chefen för armén Ilar emellertid uttalat, att vicekorpralsgraden
borde bibehållas såsom tjänstegrad och dessutom införas vid de truppslag,
där den nu ej förekommer. Arméförvaltningen har ansett, att med hänsyn
till musikmanskapets från övrigt manskap avvikande ställning i fråga om
kompetenskrav och utbildning till den föreslagna löneplanen för manskap i
allmänhet borde fogas en anmärkning av innehåll, att till respektive lönegrader
skulle hänföras jämväl motsvarande till musikmanskapet hörande beställningshavare.
En sådan anordning har synts ämbetsverket vara att förorda
även ur synpunkten av att vinna överensstämmelse mellan i vederbörliga
stater och i avlöningsreglementet avsedda beställningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

39

Med avseende å frågan om åstadkommande av enhetliga benämningar
å de olika manskapsbeställningarna hava under remissbehandlingen
skilda meningar kommit till uttryck. Ur de avgivna yttrandena må
följande återgivas:

överbefälhavaren över rikets försvarskrafter: De föreslagna ändringarna
i benämningen av vissa manskapsbeställningar sakna reellt värde. Vid sådant
förhållande finnes intet skäl att göra våld på en gammal tradition, helst
som ombyte av benämningar alltid under en längre eller kortare tidsperiod
medför osäkerhet och förvirring. Ur militär synpunkt kan fördenskull förslaget
i förevarande del icke biträdas.

Chefen för armén: Förslagen att konstapelstiteln skulle utbytas mot korpralstiteln
samt att särskilda benämningar på de för musikmanskap avsedda
beställningarna icke längre borde förekomma sammanhänga intimt med
andra titelfrågor inom armén och kunna icke lämpligen behandlas separat.
En eventuell revision av de militära titlarna bör sålunda ske i ett sammanhang,
varför kommitténs förslag i förevarande hänseenden icke kan biträdas.

Chefen för marinen: Beträffande frågan om de olika beställningarnas benämning,
kan det finnas fullt fog för att åstadkomma en ändring av den nuvarande
korpralstiteln vid flottan, men till frågan, huruvida den nya titeln
bör bliva »båtsman» eller någon annan, är chefen för marinen ännu icke
redo att taga ställning. Beslut i denna fråga är emellertid icke för närvarande
erforderligt, eftersom frågan ej inverkar på principerna för löneplanens
konstruktion.

Därest flaggkorpralerna kunde överföras till underofficerskåren såsom unofficerare
av 2. graden, skulle benämningen »flaggkorpral» med fördel kunna
användas för den nuvarande korpralsgraden och alltså bliva ställd i paritet
med furir. Benämningen »korpral» för den nya mellangraden bleve då
naturlig.

Marinförvaltningen: Benämningen »båtsman» på de nuvarande korpralerna
vid flottan synes knappast lämplig, enär denna benämning under äldre
tider var den lägsta graden på skalan. Marinförvaltningen ser icke något hinder
för att benämningen furir kommer till användning, varigenom ju en
gemensam benämning för hela försvarsväsendet i lönegraden Ma 3 skulle
kunna genomföras. Mot förslaget, att de nuvarande 1. klass sjömännen
skulle benämnas korpraler, är från ämbetsverkets sida intet att erinra.

Försvar sväsendets lönenåmnd: Vad angår de föreslagna benämningarna
»furir», resp. »båtsman» för de nuvarande korpralerna vid kustartilleriet och
flottan synes det lönenämnden, att beaktansvärda fördelar kunde vinnas
genom en enhetlig benämning för samtliga försvarsgrenar. Därest t. ex.
furirstiteln bleve gemensam för alla tre försvarsgrenarna, kunde den i löneplanen
Ma gjorda uppdelningen mellan armén och flygvapnet å ena samt
marinen å andra sidan slopas.

Försvarsväsendets underbefälsförbund: På grund av att ovisshet varit rådande
örn den allmänna uppfattningen på personalhåll rörande den föreslagna
tjänstebenämningen »båtsman» har underbefälsförbundet anordnat
en omröstning bland korpraler och 1. klass sjömän vid flottan, varvid det
sammanlagda antalet röstande utgjort över 85 procent av de° beställningshavare
det här närmast gäller. Röstfördelningen har utfallit så, att det icke
längre kan råda någon tvekan örn personalens mening i den förevarande
frågan. De avgivna rösterna fördela sig nämligen på följande sätt:

40

Departementschefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

För titeln

» »

» »

» »

» »

furir

båtsman

sjöfurir

marinfurir

korpral

hava avgivits 861 röster

» » 50 »

» » 15 »

» » 2 »

» » 3 »

Summa 931 röster.

Förbundet hemställer, att under den fortsatta handläggningen av manskapets
lönefråga beaktande måtte skänkas åt den mening, som genom omröstningen
bland personalen kommit till uttryck.

I likhet med lönekommittén finner även jag det vara önskvärt, att nu
radande avvikelser mellan manskapslöneplanerna för de olika försvarsgrenarna
utjämnas. De riktlinjer för åstadkommande av ökad likformighet på förevarande
område, vilka av kommittén angivits och om vilka enighet vunnits
mellan kommittén och personalens representanter, hava icke föranlett någon
principiell erinran från de över förslaget hörda myndigheternas sida.

För egen del finner jag beaktansvärda fördelar vara förenade med sammanförandet
i en gemensam löneplan av allt manskap utom flaggkorpraler
och högbåtsmän. De principer för åstadkommande av detta resultat, vilka
innefattas i kommitténs förslag, äro enligt min mening välgrundade, varför
jag tillstyrker fastställelse av detsamma.

Vad härefter angår frågan om införandet av enhetliga benämningar å de
olika beställningarna, har lönekommittén angivit vissa uppslag för åstadkommande
av ökad likformighet härutinnan och därvid förutsatt, att denna fråga
skulle upptagas till vidare övervägande i samband med remissbehandlingen
av kommitténs förslag. Såsom den föregående redogörelsen giver vid handen,
hava under remissbehandlingen olika meningar yppats på förevarande
punkt, varvid vissa myndigheter ansett en revision av de militära tjänstetitlarna
kunna ansta, under det att från andra håll benämningsfrågan upptagits
till närmare granskning. Den förda diskussionen tager i första hand
sikte på frågan om en ombenämning av den hittillsvarande korpralsgraden
vid marinen. Från marint håll liksom även från personalens sida har härvid
kritik framförts mot den av kommittén för flottans vidkommande ifrågasatta
benämningen »båtsman». Marinförvaltningen och försvarsväsendets
lönenämnd hava för sin del närmast förordat benämningen furir såsom enhetlig
beteckning för den föreslagna 3 lönegraden i löneplanen för manskap
i allmänhet, och inom försvarsväsendets underbefälsförbund har en i det
närmaste enhällig opinion gjort sig gällande till förmån för denna benämning.
För egen del vill jag i betraktande av vad sålunda förekommit och
efter samråd med chefen för försvarsdepartementet uttala mig för att furirstiteln
kommer till användning såsom enhetlig benämning för beställning tillhörande
nämnda lönegrad.

Vad armén beträffar, har chefen för armén motsatt sig ett utbytande av
den nuvarande konstapelstiteln mot korpralstiteln. Med hänsyn härtill och
då i detta fall de praktiska skälen för en ombenämning icke göra sig lika

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

41

starkt gällande som i fråga om den nuvarande korpralsgraden vid marinen,
har jag — likaledes efter samråd med chefen för försvarsdepartementet —
ansett mig icke böra ifrågasätta ett slopande av konstapelstiteln.

I likhet med lönekommittén anser även jag, att särskilda benämningar å
de för musikmanskap vid armén avsedda beställningarna icke äro påkallade.
Att, såsom arméförvaltningen föreslagit, till löneplan Ma skulle fogas
en anmärkning av innehåll, att till respektive lönegrader skulle hänföras
jämväl motsvarande till musikmanskapet hörande beställningshavare, synes
mig ej vara nödvändigt, även om i vederbörliga stater nuvarande benämningar
å beställningar för musikmanskap i fortsättningen bibehållas oförändrade.

Den av lönekommittén berörda frågan örn viss omläggning av manskapsutbildningen
för åvägabringande av likställighet mellan de olika försvarsgrenarna
lärer komma att upptagas inom försvarsdepartementet i samband
med behandlingen av ett utav den s. k. 1939 års rekryteringsutredning den
21 december 1939 framlagt förslag angående rekryteringen av försvarsväsendets
officerskårer m. m.

Löneplanernas tekniska byggnad m. m.

1936 års lönekommitté. Med avseende å frågan om löneplanernas tekniska
byggnad m. m. har kommittén anfört huvudsakligen följande (sid. 36—37):

Såsom förut framhållits, bör den särskilda löneplanen för flaggkorpraler
och högbåtsmän dyrortsgraderas enligt samma grunder, som kommit i tilllämpning
beträffande löneplanerna för officerare och underofficerare m. fl.
samt för civila tjänstemän. Jämväl i övrigt torde denna löneplan i princip
böra erhålla samma uppbyggnad som löneplanen för underofficerare (löneplan
UO). Antalet löneklasser torde sålunda för vardera lönegraden böra bestämmas
till fem, vilka delvis böra vara gemensamma för båda lönegraderna.
Då det synts lämpligt, att lönegraden för högbåtsmän i avseende å såväl begynnelse-
som slutlön lägges en löneklass under lönegraden för flaggkorpraler,
skulle totala antalet löneklasser i löneplanen bliva sex. Tidsintervallerna
för uppflyttning i löneklass torde liksom beträffande officerare och underofficerare
m. fl. böra bestämmas till tre år.

Löneplanen för flaggkorpraler och högbåtsmän torde böra benämnas löneplan
Mb till skillnad från löneplanen för manskap i allmänhet, för vilken
föreslås beteckningen löneplan Ma. För närvarande finnas till löneplan Mb
hänförliga beställningar endast vid marinen, men med hänsyn till möjligheten
av att liknande beställningar framdeles kunna komma alt inrättas vid
annan försvarsgren har kommittén ansett, att löneplanen ej bör erhålla en
benämning med direkt syftning på marinen.

Löneplanen för manskap i övrigt (löneplan Ma) skulle, såsom förut
nämnts, enligt kommitténs förslag upptaga tre lönegrader. I fråga örn indelning
i övrigt av denna löneplan må erinras, att för närvarande löneplanerna
Maf och Mm för de särskilda lönegraderna upptaga dels begynnelselön och
dels förhöjda lönebelopp för olika tjänstetider. Härvid tillämpas beträffande
de lönegrader, örn vilka nu är fråga, etlårsinlervaller för löneförhöjningarna;
genom provisoriska anordningar lia dock för furirsgraden införts förhöjningar
vid sidan av löneplanen med tillämpning av längre tidsintervaller. För

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 127-

Departements chefen.

tillträdande av löneförhöjning vid de olika lönegraderna tillgodoräknas hela
tjänstetiden och alltså icke endast tjänstetid i vederbörande beställning.

Enligt lönekommitténs mening är det önskvärt, att löneplan Ma uppbygges
på likartat sätt som löneplanerna för befattningshavare i övrigt inom
statsförvaltningen och sålunda indelas i ett antal löneklnsser, vilka delvis göras
gemensamma för olika lönegrader, samt att lönetursreglerna grundas på
sneddningsprincipen, som innebär att den befordrade, oavsett sammanlagd
tjänstetid, erhåller lön lägst enligt löneklassen närmast högre än den han
tillhört i den lägre lönegraden, med tillgodoräknande tillika av viss tid, varunder
han i den lägre lönegraden tillhört närmast underliggande löneklass.
Härigenom ernås större likformighet och rättvisa de olika beställningshavarna
emellan. En anordning av denna innebörd synes —- efter den omläggning
beträffande beställningarnas hänförande till lönegrader m. m., som i det
föregående föreslagits — utan svårighet låta sig genomföra.

Antalet löneklasser i löneplan Ma föreslås för vardera av de båda lägsta
lönegraderna (menig, korpral) till fem. Så stort antal löneklasser är visserligen
icke behövligt vid normal befordringsgång men har ansetts likväl böra
upptagas i betraktande av de avvikelser från den regelmässiga befordringsturen,
som i individuella fall kunna förekomma, och särskilt med hänsyn
tagen till den icke sällan långsammare befordringsgång, som förekommer för
musikpersonal vid armén. Kommittén vill i detta sammanhang framhålla,
att antalet löneklasser i dessa lönegrader icke rimligen får tagas till intäkt
för kvarhållande i tjänst av manskap, som icke kvalificerat sig för befordran
till högre beställning, under längre tid än som är ur tjänstesynpunkt påkallat.
För furirs-(båtsmans-) graden torde ett större antal löneklasser vara behövligt
bland annat med hänsyn till förekommande ojämnheter med avseende
å tiden för underofficersbefordran. Med hänsyn i främsta rummet till
befordringsförhållandena för arméns personal förordar kommittén, att antalet
löneklasser i 3 lönegraden bestämmes till sju.

Begynnelselönen för korpralsgraden torde böra sättas vid löneklass 4 och
för furirs-(båtsmans-)graden vid löneklass 6. I enlighet härmed skulle de
olika lönegraderna komma att omfatta följande löneklasser, nämligen 1 lönegraden
löneklasserna 1—5, 2 lönegraden löneklasserna 4—8 samt 3 lönegraden
löneklasserna 6—12.

I fråga örn tidsintervallerna för uppflyttning i löneklass torde för de båda
lägre lönegraderna, liksom hittills, genomgående böra tillämpas ettårsintervaller.
För furirsgraden tillämpas för närvarande liksom för korpralsgraden
vid marinen enligt löneplanerna genomgående ettårsintervaller; för de
båda ytterligare avlöningsförhöjningar, vilka genom provisoriska anordningar
tillskapats vid armén, utgöra emellertid tidsintervallerna respektive tre och
fem år. Lönekommittén har ansett sig böra förorda tillämpning av ettårsintervaller
till och med det anställningsår, under vilket i normala fall underofficersexamen
avlägges; den sista ettårsuppflyttningen skulle sålunda regelmässigt
ernås från och med åttonde anställningsåret. För återstående löneklasser
torde böra tillämpas treårsintervaller. Kommittén förordar alltså,
att ettårsintervaller i löneplan Ma tillämpas för löneklasserna 1—9 samt treårsintervaller
inom löneklasserna 10—12.

Lönekommitténs förslag i fråga om den tekniska konstruktionen av manskapslöneplanerna
ansluter sig i tillämpliga delar till de principer, som vunnit
tillämpning beträffande befattningshavare i övrigt inom statsförvaltningen.
Från min sida är icke något att erinra mot förslaget i denna del. Ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

43

under remissbehandlingen framställt yrkande om tillämpande av tvåårsintervaller
för uppfattning inom löneklasserna Ma 10—12 kan jag således ej
biträda.

Lönebeloppens avvägning.

I lönekommitténs direktiv har anförts, att en omprövning av den hittillsvarande
utgångspunkten för lönesättningen för menigt manskap påkallas
icke blott av de förändringar i löneläget för lantarbetarna, som ägt rum
under tiden efter fastställandet av nu gällande lönesatser för det fast anställda
manskapet, utan även med hänsyn till de förskjutningar, vilka syntes
hava skett och till äventyrs ytterligare kunde anses önskvärda beträffande
manskapets rekrytering från olika samhällsgrupper.

1936 års lönekommitté. Kommittén har lämnat en redogörelse dels för hittillsvarande
utgångspunkter för lönesättningen och dels för utvecklingen
såväl av rekryteringsförhållandena för olika grenar av försvarsväsendet som
ock av lönenivån för vissa löntagargrupper utom statens tjänst (sid. 37—
40). I anslutning härtill uttalar kommittén såsom sin mening, att med hänsyn
till den allmänna löneutvecklingen under den tid, som förflutit sedan
manskapslönerna senast reglerats, en höjning såväl av begynnelselönen för
menigt manskap som ock av övriga lönesatser för dessa beställningshavare
måste anses motiverad.

Med avseende å löneavvägningen anför kommittén vidare (sid. 40-—41):

Vid de överväganden, som ägnats frågan om utgångspunkterna för lönesättningen,
har kommittén varken av tillgängliga uppgifter angående rekryteringskällorna
eller i övrigt funnit anledning att vid begynnelselönens fixerande
söka direkt anknytning till lönenivån för någon viss löntagargrupp.
Begynnelselönens betydelse för manskapets rekrytering ur olika samhällslager
bör enligt kommitténs uppfattning icke överskattas. Det bör vid denna
frågas bedömande beaktas, att inträde i manskapsanställning äger rum i
unga år, att de första anställningsåren väsentligen äro att betrakta såsom
utbildningsår och att täta löneförhöjningar komma manskapet till del genom
löneklassuppflyttning i innehavande beställning samt genom i allmänhet
snabbt inträdande befordringar. Det nyanställda meniga manskapet är
i främsta rummet att betrakta såsom lärlingar, vilka ha att genomgå en
utbildning, som — förutom att den gör dem skickade för underbefälsfunkl
ion er i militärtjänsten — skänker dem ett värdefullt underlag för en framtida
verksamhet på andra levnadsbanor. Denna utbildning och de framtida
förvärvsmöjligheter, som därå kunna grundas, torde — i förening med vissa
åtgärder för underlättande av avskedat manskaps övergång till civila levnadsbanor,
till vilka kommittén i det följande återkommer — för en tillfredsställande
rekrytering vara av större betydelse än lönenivån för det nyanställda
manskapet. Den höjning av lönebeloppen, som även för de yngsta
manskapsgruppernas del bör komma till stånd, synes böra avvägas efter
vad som kan anses skäligt under beaktande av nyss anförda omständigheter
men utan bestämd anknytning till inkomstläget för någon viss samhällsgrupp.

Den bestämning av lönebeloppen, som med iakttagande av olika i det föregående
angivna synpunkter föreslås av lönekommittén, utgör — liksom löne -

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

planernas uppbyggnad oell lönesystemets utformning över huvud taget -—•
resultatet av förhandlingar mellan lönekommittén och personalorganisationens
utsedda representanter, varvid man genom sammanjämkning av olika
inom kommittén och av personalrepresentanterna framförda meningar i
fråga om löneförbättringens storlek för olika grupper av beställningshavare
lyckats uppnå enighet kring den avvägning av beloppen, som innefattas i de
förslag till löneplaner, vilka framläggas av kommittén.

Vid avvägningen av beloppen hava givetvis lönerna samt de förut angivna
hyres- och ortstilläggen bedömts i ett sammanhang och med beaktande av
föreslagna regler för rörligt tillägg. Utgångspunkterna hava generellt sett
v.ai''t’0att den genomsnittliga löneökningen för manskap med rätt till naturaförmåner
icke borde uppgå till samma storlek som de beviljade löneförbättringarna
för helt kontantavlönade befattningshavare i statens tjänst, att
större löneökningar borde tillerkännas äldre manskap än meniga med kort
anställningstid samt att löneförbättringarna borde vara större för beställningshavare
å dyrare orter än å billigare.

Angående de föreslagna lönebeloppen har kommittén beträffande löneplan
Ma påpekat bland annat följande:

Begynnelselönen för menig har ansetts böra höjas från 600 till 684 kronor
för år eller med 7 kronor för månad. Den löneökning, som vid bifall härtill
inträder för nyanställd menig, blir emellertid i högre indexlägen än det,
efter vilket de fasta lönerna avvägts (indexläget 156/157 enligt skalan för
nuvarande dyrtidstillägg), större än vad löneplanen utvisar tack vare att
rörligt tillägg skulle utgå även å dessa löner, vilka för närvarande ej äro
förenade med rätt till dyrtidstillägg. Kommitténs förslag och de löneförbättringar,
som därmed eftersträvats, hava närmast avvägts på grundval av
överväganden, avseende indexläget 168/169 (= index 108 på den nya indexskala,
som utgår från 1935 som basår). Vid detta indexläge uppgår löneökningen
för nyanställd menig till 106 kronor för år. Beloppen för de närmast
följande löneklasserna hava ansetts böra avvägas så, att de bereda en
ungefär motsvarande, i vissa fall något större löneökning åt innehavare av
vicekorpral sbest dl lii ing. På grund härav Ilar löneökningen för menig med
längre tjänstetid än 12 månader något stegrats. Korprals begynnelselön
(löneklassen Ma 4) föreslås till 1,176 kronor för år, vilket för korpral vid
armén och flygvapnet medför en löneökning av 220 kronor. För nuvarande
1. klass sjömän och 1. klass kustartillerister, vilka enligt förslaget flyttas
upp från meniggraden till lönegraden Ma 2, blir ökningen avsevärt större. Å
andra sidan kommer för det manskap vid kustartilleriet, som enligt hittillsvarande
ordning efter avslutad korpralsutbildning befordrats till nuvarande
korpralsbeställning men som enligt förslaget får stanna i den nya
korpralsgraden intill dess lägre underofficersskola genomgåtts, löneökningen
att reduceras till ett belopp, som är mindre än nu utgående provisorisk
avlöningsförstärkning; i vissa tjänstetidslägen inträder t. o. m. sänkning
i förhållande till beloppen i nu gällande löneplan. För furir (båtsman)
har begynnelselönen (löneklass Ma 6) upptagits till 1,500 kronor, vilket
för arméns furirer innebär en löneökning vid index 168/169 av 240 kronor
för år. För furir eller båtsman med så lång tjänstetid, att rätt till hyresocli
ortstillägg inträtt, blir löneökningen i allmänhet större, särskilt på dyrare
orter, men för ogift personal, som ju hittills icke haft rätt till hyresbidrag,
jämväl på billigare orter. Störst blir löneökningen i furirsgraden för gift beställningshavare
med en tjänstetid av över 48 men under 72 månader, vilka
beställningshavare hittills icke ägt uppbära hyresbidrag men enligt förslaget
skulle bliva berättigade till hyres- och ortstillägg. Löneökningen utgör för
gift furir i nämnda tjänstetidsläge på E-ort omkring 800 kronor och på I-ort

Kungl. May.ts proposition nr 127.

45

omkring 1,100 kronor, allt vid indexläget 168/169. För gift manskap med
mer än 72 tjänstemånader inträder å andra sidan å de billigaste orterna en
relativ sänkning, i det att löneökningen på A-ort — där dock för närvarande
ej finnas några beställningshavare — understiger och på B-ort endast obetydligt
överstiger ett belopp motsvarande den nuvarande provisoriska avlöningsförstärkningen.
En dylik relativ sänkning är en ofrånkomlig konsekvens
av den i förslaget eftersträvade starkare graderingen av löneförmånerna
efter ortsdyrheten genom ökning av löneskillnaden mellan billigare
och dyrare orter.

Vad angår löneplan Mb, har kommittén ansett denna löneplan böra konstrueras
efter samma grunder som löneplan UO i militära avlön ingsreglementet.
Det har därvid även synts kommittén naturligt, att vissa löneklasser
i nämnda båda löneplaner göras gemensamma. Lönekommittén har i
sådant avseende föreslagit, att löneklasserna 4—6 i löneplan Mb bestämmas
lika med löneklasserna 1—3 i löneplan UO.

I detta sammanhang har kommittén erinrat, hurusom 1939 års riksdag i
skrivelse nr 426 i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till militärt avlöningsreglemente
(prop. nr 245) anhöll, att Kungl. Majit ville i samband med pågående
utredning rörande avlöningsförhållandena för det fast anställda
manskapet vid försvarsväsendet taga under omprövning, i vad mån en jämkning
kunde befinnas erforderlig i den i reglementet intagna löneplanen för
underofficerare (löneplan UO). I motiveringen till denna hemställan anförde
riksdagen bland annat, att det syntes vara förtjänt av övervägande, huruvida
icke i samband med manskapslöneregleringen någon mindre jämkning
uppåt av lönebeloppen i de lägsta löneklasserna av löneplan UO kunde vara
av förhållandena motiverad. Vid anmälan av riksdagens skrivelse i denna
del har Kungl. Majit anbefallt 1936 års lönekommitté att i anslutning till den
kommittén åliggande utredningen örn lönereglering för det fast anställda
manskapet avgiva utlåtande i den av riksdagen sålunda berörda frågan.

För ernående av en lämplig relation mellan å ena sidan lönebeloppen i
löneplan Ma jämte utgående naturaförmåner eller ersättning för sådana förmåner
— däri inbegripet hyres- och ortstillägg — och å andra sidan lönebeloppen
i löneplan Mb har lönekommittén funnit anledning föreslå en sådan
avvägning av beloppen i sistnämnda löneplan, att lönerna i löneklasserna
Mb 4 och 5 komma att något överstiga nu gällande belopp enligt löneklasserna
UO 1 och 2. En viss höjning av beloppen i sistnämnda båda löneklasser
erfordras därför för åvägabringande av den nyss förordade överensstämmelsen
mellan löneklasserna Mb 4—6 och UO 1—3. Kommitténs förslag
innebär härutinnan en höjning å A-ort beträffande löneklassen UO 1
med 102 kronor och beträffande löneklassen UO 2 med 36 kronor. Härvid
påkallas jämväl en ökning med 6 kronor av de för dessa löneklasser nu fastställda
ortsskillnadsbeloppen, i följd varav höjningen för I-ort kommer att
uppgå till 150 kronor för löneklassen UO 1 och 84 kronor för löneklassen
UO 2.

De löneökningar, som — under visst hänsynstagande lill bortfallande rätt
till naturaförmåner — enligt kommitténs förslag skulle inträda för beställ -

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Departements chef

en.

ningshavare tillhörande löneplan Mb, variera för olika tjänstetider och å
olika ortsgrupper men bliva i allmänhet betydande. Störst bliva givetvis
ökningarna å de dyrare orterna. Vid indexläget 168/169 utgör enligt förslaget
den lägsta löneökningen för gift manskap å E-ort 539 kronor för högbåtsman
och 440 kronor för flaggkorpral samt å I-ort 651 kronor för högbåtsman
och 600 kronor för flaggkorpral. De största ökningarna bliva för
gifta beställningshavare å E-ort vid samma indexläge för högbåtsman 889
kronor och för flaggkorpral 704 kronor. För ogift personal, som ju för närvarande
ej äger rätt till hyresbidrag utan allenast åtnjuter den i nuvarande
löneplan Mm upptagna enhetliga kontantlönen jämte naturaförmåner, bliva
löneökningarna ännu större, emedan övergången till enbart kontantlönesystem
medför lika lön för ogifta och gifta beställningshavare.

De avsevärda löneförbättringar, som sålunda skulle beredas flaggkorpraler
och högbåtsmän, äro enligt lönekommitténs uppfattning motiverade med
hänsyn till att dessa beställningshavare i förhållande till sin utbildning och
tjänstetid samt till sina uppgifter inom försvarsväsendet hittills varit i lönehänseende
ogynnsamt ställda. Den omläggning av lönesystemet, som för
deras del nu vidtages, innebär att lönenivån för denna personal undergår en
höjning av ungefär samma storleksordning som den löneökning, vilken hittills
tillkommit flaggkorpral vid befordran till underofficersbeställning. Däremot
blir löneökningen vid framdeles inträdande befordran till underofficersbeställning
i motsvarande mån mindre än hittills, i det att genom suddning
från löneplan Mb till löneplan UO uppstår en löneökning endast av
den storleksordning, som kommer en underofficer till del vid befordran från
lägre till högre underofficersbeställning.

Vissa tabeller, som belysa löneförändringarna enligt de föreslagna löneplanerna
Ma och Mb, finnas fogade vid betänkandet (sid. 241—253).

Avgivna yttranden. Flertalet av de hörda myndigheterna hava lämnat
kommitténs förslag till lönesättning utan erinran eller förklarat sig kunna
tillstyrka detsamma. Sålunda framhåller arméförvaltningen, att de föreslagna
lönebeloppen för de olika löneklassema i allmänhet synts ämbetsverket
vara väl avvägda. Överbefälhavaren samt cheferna för armén och marinen
hava emellertid ansett löneökningen i vissa lönelägen vara väl knapp
för att säkerställa önskvärda rekryteringsmöjligheter. överbefälhavaren och
arméchefen hava sålunda uttalat, att den föreslagna ökningen av menigs begynnelselön
från 600 till 684 kronor vore alltför ringa; chefen för marinen
anser väl, att den föreslagna begynnelselönen kan anses tillfredsställande med
hänsyn till manskapets lärlingsstadium, men förordar en betydande löneförhöjning
från och med fjärde anställningsåret eller den tidpunkt, då manskapets
yrkesutbildning i stort sett är avslutad.

Såsom den föregående redogörelsen giver vid handen, hava utgångspunkterna
för bestämmandet av den löneförbättring för det fast anställda manskapet,
som innefattas i de av lönekommittén framlagda löneplaneförslagen,
generellt sett varit, att den genomsnittliga löneökningen för manskap med

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

47

rätt till naturaförmåner icke bör uppgå till samma storlek som de av riksdagen
åren 1938 och 1939 beslutade löneförbättringarna för helt kontantavlönade
befattningshavare, att större löneökningar böra tillerkännas äldre
manskap än meniga med kort anställningstid samt att löneförbättringarna
böra vara större för beställningshavare å dyrare orter än å billigare.

De principer för bestämmande av lönenivån för det fast anställda manskapet,
på vilka det föreliggande löneregleringsförslaget sålunda grundats,
synas mig bärande, och jag finner mig böra giva min anslutning till den
avvägning av den reella löneförbättringen, som innefattas i de framlagda
förslagen till löneplaner. Någon jämkning av lönenivån i enlighet med de av
överbefälhavaren och chefen för armén, å ena, samt chefen för marinen, å
andra sidan, från motsatta utgångspunkter framförda yrkandena kan jag
således icke förorda, helst som vid lönebeloppens avvägning enighet vunnits
mellan kommittén och vederbörande personalorganisation beträffande löneförbättringens
storlek i de skilda lönelägena.

Till belysande av den samlade verkan av lönebeloppen i löneplan Ma samt
de föreslagna beloppen av hyres- och ortstillägg har lönekommittén å sid. 43
i sitt betänkande intagit en sammanställning över de belopp i lön samt hyres-
och ortstillägg, vilka under olika anställningsår skulle tillkomma en
ogift och en gift beställningshavare vid armén, som efter normal befordringsgång
upp till furirsgraden kvarstår i denna grad intill dess slutlönen
uppnåtts, varvid tillika gjorts jämförelse med nuvarande avlöningsförmåner,
inklusive provisoriska tillägg med undantag av den provisoriska avlöningsförstärkningen.
Till grund för nämnda sammanställning har kommittén lagt
hyres- och ortstillägg för E-ort samt rörligt tillägg vid indexläget 168/169.

I syfte att belysa den samlade verkan av lönebeloppen samt hyres- och
ortstilläggen vid det indexläge — 174/175 på den hittills för dyrtidstilläggsberäkningen
gällande indexskalan — efter vilket avlöningsanslagen i budgetförslaget
för nästkommande budgetår beräknats, anser jag mig här böra intaga
cn motsvarighet till berörda av lönekommittén upprättade sammanställning:

Anställ-

ningsår

Kontant lön jämte hyres-och ortstillägg å E-ort

Ökning i förhållande till
nuvarande kontanta
förmåner

ogift

kronor

gift

kronor

ogift

kronor

gift

kronor

l:a

718

718

118

118

2:a

875

875

119

119

3:e

1,254

1,254

234

234

4:e

1,608

1,608

252

252

5:e

1,738

2,327

250

839

6:e

1,869

2,458

213

802

7:e

2,000

2,589

188

453

8:e

2,131

2,719

175

439

9:e

2,471

2,719

515

439

10:e

2.471

2,719

515

439

Ilie

2,602

2,850

514

438

12:e

2,602

2,850

514

438

13:e

2,602

2,850

514

438

14:e

2,733

2,981

645

569

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Beträffande de genomsnittliga löneförbättringar, som enligt förslaget skulle
vid olika indexlägen framkomma för olika grupper av beställningshavare,
får jag hänvisa till en i det följande å sid. 67 intagen sammanställning.

3. Vissa förmåner i syfte att underlätta avskedat manskaps
övergång till civilanställning.

Frågan örn åtgärder för underlättande av avskedat manskaps övergång
till civila levnadsbanor har under senare år tilldragit sig betydande uppmärksamhet
i diskussionen om del stamanställda manskapets förhållanden samt
upprepade gånger varit föremål för prövning av statsmakterna.

De avskedspremier, som under vissa förutsättningar utgå till avgående
manskap, tillkommo redan i anslutning till genomförandet av 1914 års härordning.
De voro ursprungligen att betrakta såsom ett led i åtgärder för
underlättande av den då otillfredsställande manskapsrekryteringen. Härav
föranleddes den differentiering av avskedspremiernas belopp mellan olika
försvarsgrenar och, för arméns vidkommande, mellan olika truppförband,
som ännu är gällande. Redan från början betonades emellertid såsom ett
viktigt moment i avskedspremiernas karaktär deras uppgift att för manskap,
som efter längre tids anställning avgår ur militärtjänsten, utgöra ett
stöd då det gäller att vinna utkomst på en civil levnadsbana.

Avskedspremierna äro av två slag, en lägre, som utgår efter 6 års tjänst,
samt en högre, vartill rätt vinnes genom 9 års tjänst. Den lägre avskedspremien
varierar vid armén mellan 400, 600 och 700 kronor vid olika truppförband.
Det högsta beloppet utgår endast vid tre truppförband i Norrland,
och de övriga förekommande beloppen, 400 respektive 600 kronor,
gälla för vardera ett tjugutal av arméns truppförband. Den högre avskedspremien
(efter 9 års tjänst) vid armén varierar på samma sätt vid olika
truppförband mellan 700, 1,000 och 1,100 kronor. Vid marinen utgöra avskedspremierna
generellt, den lägre 600 kronor och den högre 1,000 kronor.
Vid flygvapnets samtliga truppförband utgå avskedspremierna med samma
belopp, som lägst förekomma vid armén, d. v. s. 400 kronor efter 6 års
samt 700 kronor efter 9 års tjänst. För rätt till avskedspremie kräves ej
fullständig underbefälsutbildning utan allenast att vederbörande vid avgången
innehar underbefälsbeställning. Premie tillkommer ej avgående underbefäl,
som erhåller fast anställning vid samma eller annan avdelning vid
krigsmakten eller anställning vid försvarsväsendet i befattning, å vilken
militära tjänstepensionsreglemenlet äger tillämpning. Enligt beslut av 1939
års riksdag kan däremot premie, i motsats till vad tidigare varit stadgat,
tillkomma jämväl avgående manskap, som erhållit civilanställning i statens
tjänst.

För beredande av avskedspremie äro i nu gällande riksstat beräknade
anslagsmedel om tillhopa 236,000 kronor. Kostnaderna för ändamålet hava
under de två senast förflutna budgetåren utgjort i runda tal för budgetåret
1937/38 282,000 kronor och för budgetåret 1938 39 231,000 kronor.

En av de mest betydelsefulla åtgärderna i syfte att underlätta möjligheterna
för avgående manskap att vinna civilanställning torde vara den anordning
med s. k. överstatsanställning, som tillkom genom statsmakternas
beslut år 1934. Denna anordning innebär, att manskap med furirsutbildning
eller motsvarande utbildning, som kan räkna minst 6 års anställning och

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

49

vars anställningskontrakt utgår på hösten, äger erhålla anställning över stat
med bibehållna avlöningsförmåner kontant och in natura under högst ett
halvår elter anställningskontraktets utgång. Anordningen åsyftar i främsta
rummet att undvika, att hela massan av avgående militärmanskap vid en
ur civilanställningssynpunkt ogynnsam tidpunkt av året — på hösten —•
på en gång utföres i den civila arbetskonkurrensen, samt att giva det äldre
manskapet, för vilket civilanställningsspörsmålet är mest brännande, stödet
av fortsatt anställning och avlöning under en övergångstid mellan militär
anställning i egentlig mening och civil sysselsättning. Samtidigt möjliggör
anställningsformen över stat beredande av ledighet åt vederbörande beställningshavare
för utbildning och provtjänstgöring m. m. samt beviljande av
omedelbart avsked, då civilanställning vinnes. Hittills har riksdagens bemyndigande
angående beredande av dylik anställning lämnats för ett år i
sänder. Anordningen har sålunda ännu karaktär av en försöksanordning,
men det har förutsatts, alt frågan om överstatsanställningens framtida fortbestånd
skulle göras till föremål för prövning i samband med löneregleringen
för manskapet.

Kostnaderna för överstatsanställning beräknades ursprungligen för samtliga
försvarsgrenar till något över 200,000 kronor för år, däri inbegripet ej
blott avlöningar utan jämväl utgifter för naturaförmåner. Emellertid hava
kostnaderna i verkligheten stigit till betydligt högre belopp, i det att de för
budgetåren 1934/35—1937/38 varierat mellan omkring 250,000 och 275,000
kronor enbart för löner (exklusive dyrtidstillägg) men utan hänsyn tagen till
kostnader för underhåll in natura.

För alt underlätta det fast anställda manskapets möjligheter att vinna
utbildning och tjänstgöringsmeriter i och för civilanställning har vidare genom
en år 1934 vidingen ändring i 1928 års manskapsavlöningsreglemente
öppnats möjlighet för manskapet till ledighet i civilanställningssyfte med
helt eller delvis bibehållna avlöningsförmåner. Den vidtagna ändringen
har lagt i Kungl. Majlis hand en vidsträckt befogenhet att efter omständigheterna
bestämma avlöningsförmånerna under dylik ledighet, och på grundval
härav har utbildat sig en praxis, enligt vilken vid ärendenas avgörande
hänsyn tages dels till vederbörandes tjänstetid i militäranställningen, dels
till hans ekonomiska behov på grund av familjeförhållanden, dels ock till
den ersättning, som eventuellt uppbäres under civil tjänstgöring.

I detta sammanhang må vidare omnämnas, att under senare år tillkommit
särskilda civilanställningsorgan, som ha att verka för förmedling av
civilanställning åt uttjänt manskap, nämligen dels lokala civilanställningskommissioner
vid de olika truppförbanden, dels ock en central civilanställningsbyrå.
Den centrala civilanställningsbyrån, som är direkt underställd
Kungl. Majit och för vilken fastställts instruktion den 17 december
1937 (nr 905), har till huvudsaklig uppgift att verka för beredande av civilanställning
åt uttjänt manskap och därvid utöva ledande och rådgivande
verksamhet jämväl i fråga om arbete, som fullgöres av de lokala civilanställningskommissionerna.
Byrån fullgör jämväl vissa uppgifter med avseende
å försvarsväsendets manskapsrekrytering.

Slutligen må erinras, att i samband med de under de båda senaste åren
verkställda löneregleringarna för tjänstemän vid civilförvaltningen och försvarsväsendet
införts en vidgad ridt till flgttningsersuttning, innebärande
alt dylik ersättning må utgå jämväl lill manskap, som övergår till annan
statlig anställning. Denna ersättning, som sålunda må utgå även vid tillträde
lill anställning såsom extra tjänsteman eller aspirant, iir av betydelse för

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 127.

4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

underlättande av manskapets övergång till statsanställning på annan ort än
förläggningsorten för det förband, varifrån avgång äger rum.

1936 års lönekommitté. Lönekommittén uttalar, att det synts kommittén
naturligt, att en omprövning av nuvarande anordningar för underlättande av
avgående manskaps övergång till civila levnadsbanor verkställes i samband
med avvägningen av lönenivån och utformandet av lönebestämmelserna för
fast anställt manskap. Härom anför kommittén huvudsakligen följande (sid.
49—53):

Vissa av dessa anordningar utgöra, även om de ej kunna betraktas såsom
en direkt eller allmän avlöningsform, för det manskap som uppfyller de med
anordningarna förbundna villkoren ett tillskott till de allmänna avlöningsförmånerna
av den betydelse, att det ej kan förbigås vid lönefrågans bedömande.
En dylik omprövning av civilanställningsförmånerna i samband
med löneregleringen har ock från statsmakternas sida förutsatts. Här
avsedda anordningar äro för närvarande reglerade helt vid sidan av gällande
avlöningsbestämmelser och utgöra delvis åtgärder av försökskaraktär. I
den mån för framtiden bestående anordningar anses böra vidtagas och
fråga är örn kontanta förmåner till avgående manskap, böra dessa förmåner
enligt lönekommitténs mening i sina huvuddrag regleras eller i varje fall omnämnas
i avlöningsreglementet. Detta gäller sålunda i första hand avskedspremierna
samt rätten till s. k. överstatsanställning.

Såvitt lönekommittén kan döma, lära de nuvarande anordningarna på förevarande
område få anses välmotiverade och i stort sett ägnade att fylla sin
uppgift. Vad avskedspremierna beträffar, har under senare år icke från
något håll ifrågasatts ett avskaffande av desamma. Någon ändring av premiernas
natur har under den senaste tiden ej varit aktuell. Ej heller lönekommittén
anser någon omläggning av premiernas karaktär och syfte böra
ifrågakomma. Premierna böra alltjämt betraktas huvudsakligen såsom en
förmån avsedd att för underbefäl, som under relativt lång tid kvarstått i
tjänst men som icke kan beräknas finna sin framtida bärgning i militäranställning,
underlätta en övergång till civil sysselsättning. Såsom framgår
av den föregående redogörelsen, infördes avskedspremierna ursprungligen
såsom ett led i åtgärder för att underlätta manskapsrekrytering och rekapitulation,
och premiebeloppen sattes därför högre vid vissa delar av krigsmakten,
där svårigheter med avseende å rekryteringen visat sig föreligga. Denna
synpunkt torde numera väsentligt hava förlorat i betydelse. Ehuru givetvis
möjligheten till avskedspremie efter långvarig tjänstgöring — liksom överhuvud
taget anordningar i civilanställningssyfte — allmänt sett äro ägnade
att bidraga till en god rekrytering, synes det knappast berättigat att förmoda,
att utsikten till en större premie vid ett truppförband än vid ett annat
spelar någon roll för rekryteringsmöjligheterna vid olika truppförband. Erfarenheten
synes icke giva stöd för antagandet att en yngling, som söker fast
anställning vid försvarsväsendet, skulle välja truppförband med tanke på
den avskedspremie han tidigast efter en sexårig anställning kan erhålla. Om
alltså, såsom lönekommittén håller före, rekryteringssynpunkterna i detta
sammanhang böra skjutas i bakgrunden och tyngdpunkten läggas på avskedspremiernas
uppgift såsom ett led i civilanställningsåtgärderna, följer
enligt kommitténs uppfattning härav, att tillräcklig anledning ej längre förefinnes
att vid skilda grenar av försvarsväsendet bibehålla olika belopp för
avskedspremierna. En utjämning av nuvarande skillnader i premiernas belopp
bör alltså enligt kommitténs mening äga rum.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

51

En dylik utjämning kan givetvis verkställas på olika sätt. Vid de förhandlingar,
som i detta ämne förts med de utsedda personalrepresentanterna,
hava dessa ifrågasatt, att i samband med utjämningen en genomsnittlig
höjning av nuvarande premiebelopp skulle komma till stånd. Lönekommittén
har icke kunnat biträda denna uppfattning. Med hänsyn till den
löneökning och de övriga förbättringar, som genom antagandet av kommitténs
förslag till nytt avlöningsreglemente skulle inträda, samt icke minst
i betraktande av de betydande och delvis för staten kostsamma utvidgningar
av civilanställningsåtgärderna, vilka efter avskedspremiernas tillkomst ägt
rum, synes det kommittén nödvändigt att verkställa den avsedda utjämningen
på sådant sätt, att kostnaderna för avskedspremierna för framtiden komma
att hålla sig inom eller i varje fall icke i nämnvärd mån överstiga den ram,
som skulle hava gällt därest nuvarande regler örn beloppen lämnats orubbade.

I fråga örn avvägningen av avskedspremiernas belopp är lönekommittén
vidare av den meningen, att den premie, vartill rätt vinnes efter minst 9 års
anställning, icke bör sättas alltför högt. Varken ur personalens eller ur
statens synpunkt kan det anses önskvärt att i fråga örn manskap, som ej
har utsikt att vinna framtida befordran, stimulera till ett kvarstannande i
tjänst i större utsträckning under så avsevärd tid som 9 år. För manskapet
måste givetvis svårigheterna att övergå till en ny levnadsbana ökas med
åldern; ur statens synpunkt är det till fördel, att omsättning vinnes inom
manskapskadern därigenom att äldre underbefäl, som ej har utsikt att ernå
underofficersbefordran, träder tillbaka för att lämna plats för yngre krafter,
något som även medför ett tillskott till reserverna.

Ur här antydda synpunkter har lönekommittén efter övervägande ansett
sig böra förorda, att avskedspremierna vid samtliga försvarsgrenar bestämmas
till 600 kronor för minst 6 års tjänst och till 800 kronor för minst
9 års tjänst. Denna avvägning innebär för ungefär halva antalet arméförband
samt för .samtliga förband vid flygvapnet en ökning med 200 kronor
för 6-årspremien och med 100 kronor för 9-årspremien. För marinen ävensom
för återstoden av arméförhanden —• med undantag av förenämnda tre
Norrlandsförband — innebär förslaget oförändrad 6-årspremie men en sänkning
med 200 kronor av 9-årspremien. För de nyss åsyftade tre Norrlandsförbanden
medför ett bifall till förslaget sänkning av 6-årspremien med 100
kronor och av 9-årspremien med 300 kronor.

Beträffande verkningarna i kostnadshänseende av detta förslag har kommittén
verkställt viss utredning med utgångspunkt från de utbetalningar av
avskedspremier, vilka vid olika förband ägt rum under budgetåren 1937/38
och 1938/39. De med denna utgångspunkt beräknade siffrorna kunna med
hänsyn till de ändringar i villkoren, sorn vidtagits genom beslut år 1939, icke
anses rättvisande med avseende å kostnadernas absoluta storlek, men beräkningarna
torde giva tillfredsställande grundval för bedömande av förslagets
innebörd i jämförelse med nu gällande grunder för avskedspremierna. Enligt
ifrågavarande utredning utgjorde kostnaden för avskedspremier enligt
nuvarande regler, beräknad med ledning av siffrorna för nyssnämnda båda
budgetår, i genomsnitt för år räknat 258,800 kronor. Därest i stället under
nämnda tid de av kommittén föreslagna beloppen — 600 och 800 kronor •—
varit gällande, skulle totalkostnaden hava utgjort 263,000 kronor. Den kostnadsökning,
som ott genomförande av kommitténs förslag skulle medföra,
skulle sålunda bliva jämförelsevis obetydlig.

Vad angår de närmare föreskrifterna örn avskedspremies utgående, torde
dessa kunna avfattas i huvudsaklig överensstämmelse med nu gällande
bestiimmelsor. På en punkt bör dock efter kommitténs uppfattning vid -

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

tagas en jämkning av beskaffenhet att böra omnämnas redan i detta sammanhang.
Såsom förut erinrats, må enligt 1939 års beslut om ändring av
villkoren för avskedspremier dylik premie utgå även i de fall, då den
avgående beställningshavaren erhåller statlig civilanställning och sålunda
jämväl då han direkt vinner en med pensionsrätt förenad civil befattning i
statens tjänst. Däremot utgår ej avskedspremie, då avgånget underbefäl erhåller
befattning med pensionsrätt enligt militära tjänstepensionsreglementet.
Att göra åtskillnad mellan dessa båda fall synes kommittén vara oberättigat;
i intetdera fallet finnes giltig anledning att medgiva avskedspremie.
I själva verket kunde det enligt kommitténs mening ifrågasättas, örn ej
undantag från rätt till avskedspremie borde stadgas jämväl för det fall, att
den avgående vinner civil statsanställning i egenskap av extra tjänsteman
eller aspirant, en anställning som regelmässigt inom ett fåtal år plägar medföra
antagande i extra ordinarie tjänst. Kommittén har dock icke ansett sig
böra förorda en dylik skärpning av nuvarande villkor och har vid detta
ståndpunktstagande i främsta rummet tagit hänsyn till att anställning såsom
extra tjänsteman eller aspirant åtminstone vid vissa verk icke sällan
under den första anställningstiden medför endast mera sporadisk tjänstgöring,
vartill kommer att ersättningen i dylik anställning ofta torde understiga
den avlöning, vederbörande i underbefälsbeställningen senast åtnjutit.

Vad härefter angår den s. k. överstatsanställningen, har från personalrepresentanternas
sida med styrka framhållits önskvärdheten av att denna
anställningsform, som visat sig vara av stor betydelse, i samband med löneregleringen
göres till en permanent anordning. Lönekommittén har ansett
sig böra biträda denna uppfattning. Rätten till dylik anställning samt de
huvudförutsättningar, som böra gälla för denna rätt, torde vid godkännande
av kommitténs nu angivna ståndpunkt böra införas i avlöningsreglementet.
Beträffande grunder och villkor för överstatsanställning torde någon saklig
ändring i nuvarande bestämmelser icke vara påkallad. Detaljföreskrifterna
beträffande denna förmån synas dock lämpligen i sin helhet böra meddelas
vid sidan av avlöningsreglementet, förslagsvis i de tilläggsbestämmelser,
som utfärdas till reglementet. I detta sammanhang må emellertid framhållas,
att den hittillsvarande benämningen å ifrågavarande anställningsform,
»anställning över stat», synes mindre lämplig med hänsyn till den betydelse
begreppet »över stat» i övrigt har inom försvarsväsendet. Kommittén vill
för sin del förorda, att anordningen i fråga betecknas med termen »civilanställningsstat»,
en benämning som på ett mera tydligt sätt angiver det
speciella syftet med densamma.

I fråga örn avlöning åt fast anställt manskap på aktiv stat under tjänstledighet
för utbildning, provtjänstgöring eller eljest i civilanställningssyfte
torde någon egentlig ändring i nu rådande förhållanden icke vara påkallad.
Avlöningsreglementet har i detta hänseende redan nu en helt allmän avfattning,
som ger Kungl. Maj:t befogenhet att besluta efter omständigheterna i
olika fall, och den praxis, som på grundval härav utvecklat sig, synes icke
giva anledning till erinran. Motsvarande grunder torde kunna tillämpas i
fråga om avlöning under ledighet från anställning å civilanställningsstat.
Nämnda allmänna avfattning torde alltså i det nya avlöningsreglementet
böra bibehållas. De generella författningsföreskrifter, som gälla rörande
avlöning m. m. under provtjänstgöring vid vissa affärsverk och som i främsta
rummet hava praktisk betydelse i fråga om tjänstgöring vid postverket,
synas emellertid böra underkastas revision. Härvid torde — i anslutning
till vad civilanställningsbyrån i nyssnämnda sammanhang ifrågasatt — böra
vidtagas sådan omläggning, att provtjänstgöringen förlägges till tid, varunder
lön må åtnjutas å civilanställningsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

53

Avgivna yttranden. Mot kommitténs förslag i ovan angivna hänseenden
har från de hörda myndigheternas sida icke framställts erinran i vidare mån
än att vissa myndigheter uttalat sig för en höjning av beloppet av den större
avskedspremien. Chefen för marinen har sålunda förordat bibehållande av
den högre avskedspremien vid marinen vid nuvarande belopp, 1,000 kronor,
och till stöd härför anfört, att flottans manskap, som i allmänhet vore sjökommenderat
under de sista anställningsåren, torde hava åtskilligt svårare
än manskap från landbaserade vapenslag att ordna sin civilanställning. Försvarsväsendets
lönenåmnd har för ernående av större differens mellan den
mindre och den större avskedspremien ävensom med hänsyn till önskvärdheten
ur militär synpunkt att i tjänst bibehålla äldre manskap ansett den
högre premien ej böra sättas lägre än till 900 kronor. En reservant i lönenämnden
har påyrkat bibehållande av den högre avskedspremien vid marinen
vid nuvarande belopp, under det att en annan reservant ansett den högre
avskedspremiens belopp böra fastställas för ett budgetår i sänder under
hänsynstagande till de behov av rekapitulation, som anmälas av vederbörande
myndigheter.

Till vad lönekommittén anfört och föreslagit i fråga om vissa förmåner DepartemenUi
syfte att underlätta avskedat manskaps övergång till civilanställning vill cA«/e»-jag för egen del ansluta mig. Framställda yrkanden om jämkning av den
högre avskedspremiens belopp kan jag således ej biträda.

4. Specialmotivering till manskapsavlöningsreglementet.

Såsom i det föregående berörts, har lönekommmittén under behandlingen
av de i det föreliggande reglementsförslaget upptagna frågorna haft överläggningar
med särskilt utsedda representanter för vederbörande militära
personalorganisation, därvid tillfälle bereus personalrepresentanterna att inför
kommittén framföra sina synpunkter på de olika lönespörsmålen. Vidare
hava delegerade för försvarsväsendets lönenämnd och centrala förvaltningsmyndigheter
deltagit i förarbetena till manskapsavlöningsreglementet.
För underlättande av sitt ståndpunktstagande till vissa viktigare detaljfrågor
har kommittén slutligen, såsom av betänkandet framgår, i viss utsträckning
funnit sig böra inhämta upplysningar i skilda hänseenden från
vederbörande militära myndigheter eller haft överläggningar med representanter
för dessa myndigheter.

Av de vid lönekommitténs betänkande fogade särskilda yttrandena framgår,
att det föreliggande reglementsförslaget icke givit anledning till erinran
vare sig från de militära personalrepresentanterna eller — frånsett ett enstaka
detaljspörsmål — av de delegerade för försvarsväsendets lönenämnd och
centrala förvaltningsmyndigheter.

Vid angivna förhållanden anser jag mig här kunna i allmänhet begränsa
mig till att redogöra för de över förslaget avgivna yttrandena, endast i den

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

mån desamma synts mig böra föranleda ändringar av saklig eller formell
innebörd i de föreslagna avlöningsbestämmelserna eller eljest påkalla särskilt
yttrande från min sida. Beträffande övriga ändringsyrkanden får jag
hänvisa till en inom finansdepartementet uppgjord sammanställning av ifrågavarande
yttranden, vilken bilägges handlingarna i ärendet. I den mån yttrandena
beröra förmåner, vilka avsetts att regleras vid sidan av reglementet,
torde jag framdeles få anledning att taga ställning till desamma i samband
med utfärdande av tilläggsbestämmelser till manskapsavlöningsreglementet.

Beträffande lönekommitténs motivering till de särskilda paragraferna tillåter
jag mig hänvisa till sid. 69—123 i betänkandet.

1 §. Reglementets tillämpningsområde m. m.

Under 3 mom. av förevarande paragraf har lönekommittén intagit ett
stadgande av innehåll, att beställning tillhörande löneplan Mb tillsättes medelst
konstitutorial, varvid kommittén till ifrågavarande författningsrum
även överfört den förklaring av begreppet konstitutorial, som finnes intagen

1 civila och militära avlöningsreglementena.

Försvarsvåsendets lönenåmnd har i detta sammanhang påpekat, hurusom
inom de delar av den civila statsförvaltningen, varest konstitutorial förekommer
-— framför allt vid kommunikationsverken — eftersträvats att skapa
garantier gentemot missbruk av den administrativa avsättningsmöjligheten
genom meddelande av föreskrifter om särskilt kvalificerad sammansättning
av den myndighet, som beslutar i avsättningsärende, om förhörs hållande i
sådana ärenden m. m. Under framhållande att sådana ur rättssäkerhetens
synpunkt värdefulla bestämmelser saknas inom försvarsväsendet, har lönenämnden
ifrågasatt, huruvida icke bestämmelser i förevarande hänseende
även för försvarsväsendets personal borde komma till stånd.

Även jag hyser den uppfattningen, att föreskrifter i av lönenämnden angivna
hänseenden böra, sedan numera konstitutorialet i dess inom civilförvaltningen
hävdvunna bemärkelse kommit till användning vid försvarsväsendet,
med det snaraste meddelas, lämpligen i samband med en allmän översyn
av de militära reglementena och instruktionerna.

2 §. Avlöning.

Efter påpekande av försvarsväsendets lönenämnd har jag för vinnande
av likformighet med motsvarande föreskrift i civila och militära avlöningsreglementena
låtit vidtaga den jämkning i avfattningen av sista stycket av

2 mom. under förevarande paragraf, att i författningstexten särskilt omnämnts
den skyldighet för beställningshavare tillhörande löneplan Mb att
avgå från beställningen, varom förmäles i gällande bestämmelser örn tjänsteoch
familjepension.

5 §. Begynnelselön och löneklassuppflyttning.

Under 3 mom. andra stycket av förevarande paragraf har lönekommittén
intagit en bestämmelse därom, att tid, varunder tjänstledighet åtnjutits i sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

55

band med kommendering såsom elev vid krigsskola, må efter prövning av
vederbörande regements- (likställd) chef räknas såsom tjänstetid för löneklassuppflyttning.

Försvarsväsendets lönenämnd har ansett, att med hänsyn till den värdefulla
utbildning, som förvärvas vid krigsskola, nyss omförmäld ledighet borde
utan särskild prövning få tillgodoräknas såsom tjänstetid för löneklassuppflyttning.
Såsom tjänstetid har enligt lönenämndens mening skäligen ansetts
böra räknas jämväl tid, varunder tjänstledighet åtnjutits för fullgörande av
tjänstgöring å handelsfartyg eller för genomgående av sjökaptensklass vid
navigationsskola i och för utbildning till reservofficer vid flottan.

Det av lönenämnden framställda yrkandet örn slopande av prövningsförfarandet
vid beräkning av tjänstledighetstid i samband med kommendering
som elev vid krigsskola anser jag mig icke böra biträda, helst som enligt det
föreliggande reglementsförslaget nuvarande förbud mot besvär över truppförbandschefs
beslut i hithörande fall icke är avsett att bibehållas.

Lönenämndens förslag i fråga om beräknande av tjänstetid i vissa fall för
blivande reservofficerare vid flottan har synts mig sakligt befogat. Emellertid
kunna fall ifrågakomma, i vilka ett tillgodoräknande av tjänstledighetstid
jämväl för annan fortsatt militär utbildning kan visa sig skäligt. I enlighet
härmed har jag — i viss anslutning till avfattningen av stadgandet i
14 § 3 mom. — vidtagit omformulering av bestämmelsen under andra stycket
av förevarande moment.

7 §. Löneklassplacering i vissa särskilda fall.

Under 1 mom. andra stycket av förevarande paragraf har lönekommittén
intagit en föreskrift, att värnpliktstjänstgöring, som avslutats inom en tid av
högst tre månader före tillträdandet av fast anställning, må kunna tagas i beräkning
för löneklassplacering.

Chefen för flygvapnet, flygförvaltningen och försvarsväsendets lönenämnd
hava ansett en utsträckning av nämnda tid till sex månader vara påkallad,
då först härigenom bestämmelsen ifråga kunde få någon större praktisk betydelse.
Med hänsyn till att varje särskilt fall skulle underkastas regements(likställd)
chefs prövning, syntes några olägenheter ej behöva följa av en
sådan ändring.

Då ett utsträckande från tre till sex månader av den tid, som i tillgodoräkningshänseende
högst må förflyta från värnpliktstjänstgöringens avslutande
intill tillträdandet av den fasta anställningen, skulle bliva av praktisk betydelse
för flygvapnets värnpliktiga, vilkas tjänstgöring upphör under maj
månad, samt några allvarligare konsekvenser i övrigt av ett dylikt utsträckande
icke torde behöva befaras, har jag ansett mig böra tillstyrka myndigheternas
ifrågavarande förslag.

Gentemot den föreslagna avfattningen av stadgandet under 3 mom. har
lönenämnden erinrat, att någon kompetens i formellt hänseende för förordnande
till högbåtsman icke finnes stadgad. Lönenämnden har i anslut -

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 127-

ning härtill föreslagit viss omformulering av stadgandet. I anledning av
det sålunda gjorda påpekandet har jag låtit vidtaga en formell jämkning i
avfattningen av nämnda stadgande.

14 §. Tjänstledighet för enskild angelägenhet m. m.

Efter påpekande från vissa av de hörda myndigheterna har jag under 1
mom. av förevarande paragraf intagit en bestämmelse om rätt för beställningshavare
tillhörande löneplan Mb att uppbära oavkortad lön för tid, vilken
han använder för verkställande av flyttning, då han förflyttats utan egen
ansökan eller därom uttryckt önskan, dock högst tre dagar.

23 §. Kallortstillägg.

Ett av försvarsväsendets lönenämnd framställt yrkande om utsträckande
av rätten till kallortstillägg till samtliga beställningshavare vilka uppfylla
förutsättningarna för åtnjutande av hyres- och ortstillägg — d. v. s. i fråga
om gift manskap beställningshavare tillhörande löneplan Ma med en anställningstid
av minst fyra år — finner jag mig ej böra biträda. I likhet
med lönekommittén hyser jag nämligen den uppfattningen, att såsom villkor
för åtnjutande av kallortstillägg bör gälla, att fast anställning innehafts
under en mera avsevärd tid.

24 §. Sjötillägg m. m.

I de föreslagna stadgandena örn sjötillägg hava chefen för marinen och
försvarsväsendets lönenämnd föreslagit vissa ändringar i syfte att ernå en
för personalen förmånligare avvägning av sjötillägget. Jag har ansett mig
ej böra närmare ingå på dessa yrkanden, vilka icke synts mig böra föranleda
ändring i kommittéförslaget.

I 6 mom. andra stycket av förevarande paragraf har lönekommittén intagit
en mot stadgandet i 26 § 7 mom. andra stycket militära avlöningsreglementet
korresponderande föreskrift därom, att — med visst undantag — sjötillägg
ej må utgå till beställningshavare, vilken åtnjuter flygtillägg, mekanikertillägg
eller elevtillägg. En av de delegerade för försvarsväsendets centrala
förvaltningsmyndigheter, översten T. Lychnell, har anmält avvikande
mening från kommitténs förslag på denna punkt, i det han ansett skäligt, att
den flygtjänstgörande manskapspersonalen vid tjänstgöring ombord å rustad
sjöstyrka finge — liksom för närvarande är fallet — komma i åtnjutande av
sjötillägg i likhet med övrigt manskap. Under remissbehandlingen hava yrkanden
i samma riktning framställts av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen
samt av två reservanter inom lönenämnden. Med hänsyn till
den i militära avlöningsreglementet införda begränsningen på förevarande
punkt finner jag mig ej kunna biträda det sålunda väckta förslaget.

Efter påpekande av vissa myndigheter har jag i 2 mom. av förevarande
paragraf intagit en kompletterande föreskrift därom, att — liksom enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

57

militära avlöningsreglementet —- ersättning för omhänderhavande av uppbörd
må under sjötjänstgöring tillkomma jämväl beställningshavare vid flygvapnet.

26 §. Ersättning tor resa m. m.

I anledning av påpekande från vissa myndigheter bär jag såsom ett nytt
3 mom. under förevarande paragraf låtit införa en generell föreskrift därom,
att under tjänstgöring såsom riktare, plutonbefälhavare vid lultvärnsartilleri
eller avståndsobservatör särskilda förmåner må utgå enligt av Kungl. Majit
fastställda grunder. Närmare föreskrifter i ämnet torde lämpligen böra inflyta
i blivande tilläggsbestämmelser till manskapsavlöningsreglementet.

5. Övergångsanordningar.

För att reglera det fast anställda manskapets övergång till ett nytt manskapsavlöningsreglemente
erfordras vissa övergångsbestämmelser. Dessa föreskrifter
synas, liksom hittills varit praxis vid löneregleringar i allmänhet,
böra utfärdas av Kungl. Majit. Lönekommittén har emellertid i sitt betänkande
(sid. 129—135) angivit de allmänna grunder, efter vilka övergången
enligt kommitténs mening bör ordnas, samt vissa viktigare bestämmelser,
vilka böra ifrågakomma.

Kommittén yttrar:

Det nya manskapsavlöningsreglementet torde lika litet som de nya civila
och militära avlöningsreglementena böra givas retroaktiv tillämpning. Denna
princip har praktisk betydelse särskilt när det gäller fastställandet av
beställningshavarnas lönetursrätt. Någon omräkning av lönegren i anledning
av de i det föreliggande reglementsförslaget upptagna nya lönetursbestämmelsema
bör sålunda icke äga rum.

Det av lönekommittén föreslagna systemet med särskilda löneklasser inom
de olika lönegraderna och de i samband med införande av enhetliga löneplaner
förutsatta förändringarna i fråga örn vissa manskapsbeställningar
(tillskapande av ett pär nya underbefälsbeställningar samt ändrade benämningar
på vissa beställningar m. m.) påkalla emellertid särskilda bestämmelser
dels för inplacering av nuvarande innehavare av manskapsanställning i
det nya reglementets beställningar, dels ock för beställningshavarnas placering
i löneklass inom de olika lönegraderna.

Vid manskapets överförande till de nya beställningarna torde för arméns
och flygvapnets del några svårigheter icke uppstå. Det framgår utan vidare
av löneplan Ma, att innehavare av vicekorpralsbeställningar skola hänföras
till lönegrad Ma 1. Ändring av nuvarande benämning har ifrågasatts endast
beträffande konstapels- (för musikpersonal även vicekonstapel-) beställning.
Vid godkännande av den nya benämningen bör förklaring meddelas därom,
att anställning såsom konstapel (vicekonstapel) skall gälla såsom anställning
i korprals-(vicekorprals-) beställning. Ej heller för flottans vidkommande
torde svårigheter möta. A^id godkännande av ifrågasatta namnförändringar
bör förklaring utfärdas örn att anställning såsom korpral vid flottan skall
gälla såsom anställning i båtsmansbeställning. De nya korpralsbeställningarna
vid flottan torde däremot böra besättas genom att, i mån av tillgång på

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

dylika beställningar, till deni befordras meniga, vilka fullgjort villkoren för
uppflyttning till 1. klass sjöman, d. v. s. undergått fullständig eller avkortad
korpralsexamen.

I fråga om kustartilleriet däremot kan tvekan råda, i vilka beställningar
enligt det nya reglementet nuvarande innehavare av korpralsbeställningar
skola placeras. Då såsom kompetensvillkor för tillträdande av de föreslagna
nya furirsbeställningarna vid kustartilleriet är avsett att uppställas fordran
på godkänd genomgång av den lägre underofficersskolan, läge det väl
närmast till hands, att endast sådana korpraler, vilka vid övergången till det
nya reglementet uppfyllde detta villkor — varvid emellertid med lägre underofficersskola
borde jämställas genomgången förberedande kurs vid arméns
underofficersskola och lägre klass vid flottans underofficersskola —
skulle överföras till furirsbeställningar, under det att de, som ej genomgått
minst nämnda utbildning, efter övergången till reglementet skulle placeras i
den nya korpralsgraden. Den för sistnämnda personalkategori härigenom
uppkommande löneminskningen bleve av den storlek, att den rimligtvis borde
kompenseras med personliga lönetillägg.

Emellertid skulle en dylik anordning för dem. som sålunda finge kvarstå
såsom korpraler, dessutom innebära, att de, från att enligt nuvarande bestämmelser
hava varit till tjänsteställningen likställda med flottans korpraler
samt arméns och flygvapnets furirer, komme att för framtiden stå en
tjänstegrad lägre än dessa, intill dess det nya kompetenskravet uppfyllts. Billighetsskäl
synas därför kunna åberopas för att samtliga de beställningshavare
vid kustartilleriet, som omedelbart före övergången till det nya reglementet
innehava korpralsbeställning, efter reglementets ikraftträdande oavsett
utbildning erhålla tjänsteställning och — i stället för personliga lönetillägg
— även lön såsom furirer.

Till förmån för en sådan anordning talar även sannolikheten av att denna
lösning skulle underlätta övergången till den tilltänkta nya utbildningsordningen
vid kustartilleriet, enligt vilken den hittillsvarande lägre underofficersskolan
skulle förläggas till tredje anställningsåret.

Huruvida vid tillämpning av den anordning, som sålunda övergångsvis
ifrågasatts, de korpraler, vilka ej genomgått lägre underofficersskolan, böra
tilldelas furirson över stat eller med ianspråktagande delvis av å stat uppförda
furirsbeställningar, torde böra avgöras med hänsyn till tillgången på
sådana beställningar och under beaktande av att den normala befordringsgången
icke i altiför hög grad bör rubbas. Ståndpunkt till sistnämnda
spörsmål lärer ej kunna tagas förrän i samband nied avvägning av antalet
beställningar i olika grader vid kustartilleriet, och det torde böra ankomma
på marinledningen att i dessa avseenden framlägga beräkningar och
förslag. I den mån furirslöner utgå över stat, torde emellertid korpralsbeställningarna
ej böra i full utsträckning besättas.

Beställningshavare vid kustartilleriet, som före reglementets ikraftträdande
kvalificerat sig för korpralsbefordran enligt hittillsvarande regler men ännu
ej erhållit sådan befordran, bör i mån av tillgång på beställningar befordras
till den nya korpralsgraden, i vilken vederbörande bör kvarstå intill dess befordran
till furirsgraden enligt de nya reglerna kan äga runi.

Vad härefter angår löneklassplaceringen bör, såsom ovan nämnts, vid övergången
till det nya manskapsavlöningsreglementet någon omräkning av lönetursrätten
icke äga rum vid inplacering i löneklass inom vederbörlig lönegrad.
Det enklaste tillvägagångssätt härvidlag, som samtidigt skipar full rättvisa
de olika beställningshavarna emellan med hänsyn till hittillsvarande lönetursgrunder,
synes vara att, med utgångspunkt från den tjänstetid vederbörande
beställningshavare jämlikt nu gällande bestämmelser ägt att i avid -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

59

ningshänseende tillgodoräkna sig, verkställa inplaceringen i den löneklass,
till vilken beställningshavaren efter nämnda tjänstetid skulle i den omedelbart
före övergången innehavande beställningen hava hänförts enligt lönctursreglerna
i det nya reglementet och med tillämpning av en befordringsgång,
som generellt sett i förevarande sammanhang kan betraktas såsom
»normal». Med en sådan regel skulle löneklassplaceringen ske enligt följande
schema:

Lönegrad

Vid övergången inplaceras beställningshavare med nedan angivet beräknat antal
tjänstgöringsmånader enligt nu gällande bestämmelser i följande löneklass

0—

12—

24—

36-

48-

60-

72-

84-

120—

156—

192—

228 el.

11

23

35

47

59

71

83

119

155

191

227

mera

Ma 1____

1

2

3

4

5

Ma 2____

(4)

(4)

4

5

6

7

8

Ma 3____

(6)

(6)

(6)

6

7

8

9

10

11

12

Mbl....

—

—

—

(1)

1

2

3

4

5

Mb 2____

—

~

—

—

—

—

(2)

2

3

4

5

6

De omkring vissa löneklassiffror utsatta parenteserna utmärka begynnelselöneklasser,
i vilka inplacering bör ske i sådana fall, då befordran till vederbörande
beställning faktiskt vunnits tidigare än enligt den till grund för
schemat liggande »normala» befordringsgången.

Vad angår beräkning av lönetur för fortsatt uppflyttning i löneklass vare
sig inom samma lönegrad eller, efter befordran, inom högre lönegrad bör
så anses, som om vederbörande beställningshavare före övergången tillhört
den löneklass, vari han vid övergången placerats, under den tid, varmed hans
vid övergångstillfället beräknade tjänstetid överstiger den i ovanstående schema
angivna minimitiden för inplacering i den erhållna löneklassen, dock
högst, såvitt angår beställningshavare som enligt angivna regler placeras i
slutlöneklass inom lönegraden, den tid, som enligt reglementet må beräknas
för uppflyttning i löneklass vid befordran, d. v. s. ett, respektive tre år.

De sålunda angivna reglerna för löneklassplacering synas kunna tillämpas
såväl i det fall, att beställningshavaren vid övergången kvarstår i innehavande
beställning eller överföres till en motsvarande beställning med ändrad
benämning, som ock för det fall, att vederbörande samtidigt med övergången
vinner befordran till beställning i högre lönegrad. I sistnämnda fall

— vilket bland annat inträffar beträffande 1. klass sjömän och 1. klass
kustartillerister — bör sålunda först inplacering i löneklass ske i den lägre
beställningen med tillämpning av ovanstående schema, varvid även enligt
nyss angivna regler beräknas den tid före övergången, som vederbörande
skall anses hava tillhört den erhållna löneklassen. Därefter bestämmes
löneklassplaceringen efter befordran, varvid reglementets lönetursregler för
befordringsfall tillämpas med utgångspunkt från den placering i löneklass,
som bestämts i den lägre beställningen, och med hänsyn tagen till den tid

— högst ett, respektive tre år — som vederbörande beräknats vid övergångstillfället
hava tillhört nyssnämnda löneklass i den lägre beställningen.

I fråga örn den, vars tjänstetid före övergången understiger vad som^ erfordras
för inplacering i begynnelselöneklass vid »normal» befordringsgang,
bör för vidare löneklassuppflyttning räknas tjänstetid först från och med
reglementets ikraftträdande.

Ett par exempel må anföras för att tydligare åskådliggöra innebörden av
de ifrågasatta lönelursreglerna:

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

En furir, som tillträtt fast anställning den 1 november 1931 och därefter
oavbrutet varit anställd, kan vid övergången den 1 juli 1940 räkna 104 tjänstgöringsmånader.
Iian inplaceras i löneklass 10 och beräknas vid övergången
lia tillhört denna löneklass under (104 — 84=) 20 månader. Efter ytterligare
16 månader har han sålunda intjänat den tid, som erfordras för uppflyttning
till 11 löneklassen, d. v. s. sådan uppfattning skall under i övrigt
stadgade förutsättningar ske den 1 januari 1942 (kvartalet närmast efter uppnående
av den bestämda tjänstetiden).

En korpral, som anställts den 1 december 1938 men fått tillgodoräkna
värnpliktstid med 3 månader och alltså kan räkna 22 tjänstgöringsmånader,
inplaceras i löneklass 4 men skall, då hans tjänstetid ej motsvarar vad som
vid »normal» hefordringsgång erfordras för inplacering i denna löneklass
inom lönegraden, anses lia tillhört löneklassen först fr. o. m. reglementets
ikraftträdande.

En musikkorpral, som anställts den 1 november 1932 och alltså räknar
92 månader, befordras samtidigt med reglementets ikraftträdande den 1 juli
1940 till furir. Ilan inplaceras såsom korpral i 8 löneklassen (slutlöneklass).
Därefter beräknas lönetur efter befordringen enligt sneddningsbestämmelserna;
enligt huvudregeln för beräkning av tidpunkt för löneklassplaceringen
vid övergången skulle han anses lia tillhört löneklass 8 under (92 — 72 =)
20 månader, men enligt den nyss förordade begränsningsregeln får han ej
taga med sig mer än ett år. Han placeras alltså efter befordringen i löneklass
10 med beräkning av lönetur i denna löneklass från och med befordringstillfället.

Jämlikt 3 § 7 mom. gällande manskapsavlöningsreglemente gäller för menig
vid marinen såsom villkor för tillträdande av tredje löneförhöjningen i
nuvarande löneplan Mm, att vederbörande skall hava erhållit godkänd vare
sig fullständig eller avkortad korpralsutbildning. Motsvarande lönespärr
återfinnes icke i lönekommitténs reglementsförslag. Då en tillämpning utan
modifikation av förenämnda regler för löneklassplacering å den, som på
grund av omförmälda föreskrift ej tillträtt en tredje löneförhöjning, skulle
kunna medföra en väl stor omedelbar löneökning, synes beträffande sådan
beställningshavare böra föreskrivas, att han vid övergången till det nya
reglementet icke må placeras högre än i 3 löneklassen och icke erhålla uppflyttning
till 4 löneklassen förr än tidigast ett år efter det nya reglementets
ikraftträdande.

Efter inplacering i lönegrader och löneklasser i enlighet med ovan angivna
riktlinjer kunna i ett fåtal fall för beställningshavare, tillhörande
löneplan Ma i det nya reglementet — vid jämförelse mellan å ena sidan
omedelbart före övergången åtnjuten lön jämte i förekommande fall hyresbidrag,
dyrtidstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning samt å andra
sidan lön enligt löneplan Ma med inräknande i förekommande fall av hyres-
och ortstillägg ävensom rörligt tillägg — tänkas uppkomma vissa löneminskningar.
I vilken omfattning detta blir fallet och huru stora minskningarna
bli, blir delvis beroende på det indexläge, vid vilket övergången
kommer att äga rum. Ehuru varken dyrtidstillägg eller provisorisk avlöningsförstärkning
utgör en avlöningsförmån, som garanterats beställningshavarna,
synas med hänsyn till den jämförelsevis blygsamma kontantlönen
för här ifrågavarande anställningshavare billighetsskäl tala för att vederbörande
beredes kompensation för löneminskningen, dock endast i den mån
densamma, beräknad på nyss angivet sätt, med ett ej alltför obetydligt belopp
överstiger den variation, som kan uppkomma i dyrtidstillägg eller i
rörligt tillägg vid passerande av två varandra intilliggande intervallgränser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

61

Förslagsvis synes böra bestämmas, att kompensation beredes för löneminskning,
som efter förhållandena vid övergångstillfället beräknas utgöra minst
60 kronor för år räknat. Kompensationen — vilken med nyssnämnda begränsning
lärer ifrågakomma allenast för ett mindre antal gifta meniga och
vicekorpraler med en tjänstetid understigande 48 månader eller den föreslagna
minimitiden för erhållande av hyres- och ortstillägg — synes böra
utgå i form av personligt lönetillägg. Av praktiska skäl bör detta tillägg
vid övergången fixeras till visst bestämt belopp för år räknat, förslagsvis
det i helt krontal med 12 jämnt delbara tal, som närmast överstiger löneminskningsbeloppet.
Tillägget bör få bibehållas endast så länge vederbörande
kvarstår i den löneklass, vari han vid övergången placerats. I allmänhet
blir det sålunda fråga om ett tillägg för en tid av fyra månader.

Förutom i lönehänseende erfordras övergångsbestämmelser även i vissa
andra avseenden. Sålunda påkalla det nya reglementets föreskrifter i fråga
om semester och vissa andra ledigheter särskilda bestämmelser örn beräknande
av dylik ledighet under kalenderåret 1940 för dem, som övergå
från gällande reglemente till det nya manskapsavlöningsreglementet. Kommittén
vill förorda, att dessa bestämmelser utformas på sådant sätt, att de
nya föreskrifterna under år 1940 erhålla tillämpning såsom örn de varit
gällande hela året. Detta skulle t. ex. i fråga om semester innebära att den,
som under första halvåret bekommit tjänstledighet med oavkortad lön enligt
5 § 1 mom. sista satsen gällande manskapsavlöningsreglemente under
kortare tid än det antal dagar, som i det nya reglementet upptagits såsom
semester för honom, under senare halvåret äger åtnjuta semester under felande
antal dagar; den åter, som under förra halvåret erhållit tjänstledighet
av angivet slag under nämnda antal dagar eller mera, äger under senare
halvåret icke utbekomma någon semester. Hänsyn bör icke tågås till huruvida
vederbörande under löpande anställningsår men före ingången av kalenderåret
1940 åtnjutit här åsyftad tjänstledighet.

Den för beställningshavare tillhörande löneplan Mb i reglementsförslaget
införda rätten till årligt ekiperingsbidrag förutsätter, att för sådan beställningshavare
upplagt beklädnadskonto vid ikraftträdandet av de nya bestämmelserna
avslutas på sätt hittills plägat ske vid befordran fran flaggkorpral
till underofficer. Härvid bliva särskilda övergångsanordningar erforderliga
dels med hänsyn till beställningshavare, som på grund av nyligen
skedd befordran till graden med därav föranledd beklädnadstilldelning
har avsevärd skuld på beklädnadskontot, och dels för att icke försätta
de flaggkorpraler i en alltför ogynnsam ställning, vilka stå nära underofficersbefordran
och vid sådan befordran enligt kommitténs förslag
skulle äga uppbära ekiperingshjälp med allenast 200 kronor i stället för
såsom för närvarande 500 kronor. Efter övervägande av olika tänkbara
alternativ i detta avseende vill kommittén förorda, att envar innehavare av
flaggkorprals- eller högbåtsmansbeställning vid övergången tillerkännes ett
engångsbelopp av 300 kronor, å vilket belopp emellertid i förekommande
fall avräknas vad som erfordras för täckande av skuld pa beklädnadskontot.
I den mån beloppet ej förslår för skuldens reglerande, får resterande
skuldbelopp av beställningshavaren gäldas genom inbetalning eller löneavdrag,
varvid fördelning på skälig tidrymd bör medgivas. Vid bifall till vad
sålunda föreslagits bör någon särskild övergångsanordning i anledning av
ekiperingshjälpens nedsättande till 200 kronor efter underofficersbefordran
ej vidtagas. I anslutning till vad i specialmotiveringen under 21 § anförts
angående karenstid för tillträdande av årligt ekiperingsbidrag bör dylikt
bidrag ej komma högbåtsmän lill del förrän vid det ntbetalningstil 1 fälle,

62 Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

som infaller närmast efter det ett år förflutit från reglementets ikraftträdande.

I fråga örn rätt till avskedspremie har lönekommittén föreslagit, att sådan
förmån skall utgå vid alla truppförband och inom samtliga försvarsgrenar
med samma belopp, nämligen 600 kronor till den, som kan räkna 6 men
ej 9 års anställning, och 800 kronor till den, som kan räkna minst 9 års
anställning. Förslaget innebär alltså en sänkning av avskedspremiebcloppen
dels vid vissa armén tillhörande truppförband i Norrland, för vilka förband
beloppen enligt nu gällande bestämmelser uppgå till 700 respektive
1,100 kronor, dels ock vid ett antal truppförband vid armén samt vid marinen,
där premien efter en anställningstid av minst 9 år för närvarande utgår
med 1,000 kronor. I fråga örn övergången till dessa nya grunder föreslår
kommittén följande. För den, som vid övergången till det nya reglementet
har en tjänstetid av över 6 år, få nuvarande regler beträffande
premiens storlek vid uppnående av en tjänstetid av 9 år alltjämt gälla,
vare sig de medföra högre eller lägre premie än enligt förslaget. Med avseende
å 6-årspremien böra nuvarande regler tillämpas beträffande den,
som vid det nya reglementets ikraftträdande innehar en tjänstetid av 4
men ej över 6 år. I övriga fall böra de nya bestämmelserna angående premiebeloppet
tillämpas. Sättet för tjänstetidens beräknande synes för tiden intill
ikraftträdandet av det nya reglementet böra bestämmas enligt nu gällande
föreskrifter men för tiden därefter enligt de nya bestämmelserna.

För rätt till överstatsanställning (anställning å civilanställningsstat) gäller
för närvarande och skulle även enligt kommitténs förslag gälla såsom villkor,
att vederbörande genomgått furirsutbildning eller motsvarande utbildning.
Såsom sådan »motsvarande» utbildning räknas för närvarande korpralsutbildning
vid kustartilleriet. För framtiden skulle däremot enligt förslaget
för furirskompetens krävas genomgången s. k. lägre underofficersskola.
övergångsvis torde böra stadgas, att beställningshavare, som före reglementets
ikraftträdande genomgått korpralskola vid kustartilleriet, i avseende
å rätt till anställning å civilanställningsstat likställes med furirsutbildat
manskap.

Beträffande avvecklingen av nuvarande barntillägg förutsättes samma anordning,
som beslutats för nyreglerade befattningshavare i allmänhet.

Måhända bliva övergångsbestämmelser erforderliga även beträffande en
del övriga förhållanden. Dessa synas dock i allmänhet ej beröra frågor av
den vikt, att ståndpunkt i detta sammanhang behöver tagas till desamma.
Avgörande härutinnan torde höra träffas av Kungl. Majit, som i dessa avseenden
hör äga en vidsträckt befogenhet att förfara efter omständigheterna.

Avgivna yttranden. Kommitténs förslag till övergångsanordningar har i
huvudsak lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna. Marinförvaltningen
och försvarsväsendcts lönenämnd hava dock förordat en gynnsammare
anordning i fråga om övergången till de nya grunderna för avskedspremies
åtnjutande än enligt kommitténs förslag. Marinförvaltningen har sålunda
ansett rättvisa och billighet kräva, att beställningshavare vid marinen, som
vunnit anställning före den 1 juli 1940, fortfarande finge uppbära den högre
avskedspremien å 1,000 kronor. Lönenämnden anser, att sådant manskap,
som tecknat anställningskontrakt före det nya reglementets ikraftträdande
och som enligt de nuvarande reglerna skulle kommit i åtnjutande av premie
med högre belopp än enligt det nya reglementet, rättvisligen borde bibehållas
vid rätt till premie enligt de äldre, förmånligare reglerna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

63

De huvudgrunder för övergång till manskapsavlöningsreglementet, som Dep^^''nt*''
kommittén angivit, synas mig i allt väsentligt lämpliga, vadan jag vill förorda,
att de i tillämpliga delar läggas till grund för de bestämmelser i ämnet,
som böra av Kungl. Majit utfärdas. Tillräckliga skäl för avvikelse från
kommitténs förslag i fråga örn övergången till de nya grunderna för avskedspremies
åtnjutande synas mig ej föreligga. Såsom kommittén förutsatt,
torde Kungl. Majit böra äga en vidsträckt befogenhet att vid utfärdandet
av erforderliga övergångsbestämmelser förfara efter omständigheterna.

Det bemyndigande, varom jag i det följande gör hemställan, torde därför
böra givas en tämligen vidsträckt innebörd.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Departements chefen.

lil. Förslag till vissa ändringar i militära avlönings reglementet.

I samband med antagande av det föreliggande förslaget till manskapsavlöningsreglemente
bliva vissa ändringar i militära avlöningsreglementet
erforderliga.

Sålunda påkallas till en början viss jämkning av lönebeloppen i den
under 5 § militära avlöningsreglementet intagna löneplanen för underofficerare
(löneplan UO). För den närmare innebörden av kommitténs förslag
i denna del har i samband med den föregående framställningen å sid. 45
lämnats en redogörelse, till vilken jag tillåter mig hänvisa.

Jämväl i vissa andra hänseenden föreslår lönekommittén av manskapsavlöningsreglementet
betingade ändringar i militära avlöningsreglementet.
Dessa ändringsförslag beröra dels lönetursberäkningen vid befordran från
beställning tillhörande löneplan Mb till underofficersbeställning (12 § militära
avlöningsreglementet), dels de i 17 § militära avlöningsreglementet upptagna
tjänstledighetsavdragen för löneklasserna UO 1 och 2, dels ock beloppet
av utgående ekiperingshjälp vid befordran från beställning tillhörande
löneplan Mb till i militära avlöningsreglementet avsedd beställning (50 §
nämnda reglemente). Beträffande lönekommitténs motivering för dessa
ändringsförslag tillåter jag mig hänvisa till sid. 124—126 i betänkandet.

Mot lönekommitténs förslag i fråga om vissa ändringar i militära avlöningsreglementet
är från min sida intet att erinra.

Några myndigheter hava under hänvisning till den föreslagna jämkningen
av lönebeloppen i underofficerslöneplanen påyrkat viss höjning av lönebeloppen
jämväl i fänriksgraden. Jag anser mig ej kunna biträda detta förslag.

I detta sammanhang må framhållas, att antagandet av nytt manskapsavlöningsreglemente
nödvändiggör vissa ändringar jämväl i gällande reservbefälsförordningar
för armén, flottan och kustartilleriet. Uppdrag att inkomma
med förslag till dylika ändringar har den 23 februari 1940 lämnats
åt försvarsväsendets lönenämnd. Kungl. Maj:t torde böra erhålla bemyndigande
att vidtaga de ändringar i nämnda förordningar, vilka påkallas
av utfärdandet av nytt manskapsavlöningsreglemente.

Jag ber här vidare få erinra, hurusom i samband med antagandet av
militära avlöningsreglementet förutsatts, att utredning rörande rationalisering
av det militära arvodesväsendet skulle verkställas inom sådan tid, att
förslag örn en arvodesreglering skulle kunna föreläggas 1940 års riksdag, samt
att i anslutning härtill under nu löpande budgetår skulle övergångsvis utgå
vissa förmåner av arvodeskaraktär. Härav föranledda stadganden hava intagits
i avd. I punkterna 8 och 10 av övergångsbestämmelserna till militära
avlöningsreglementet (kungörelse nr 277/1939). Då revisionen av arvodesväsendet,
på sätt i årets riksdagsberättelse (sid. 109) omnämnts, förklarats
vilande, torde den provisoriska anordningen böra tillämpas även under nästkommande
budgetår. Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att utfärda
erforderliga bestämmelser härutinnan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

65

IV. Kostnadsberäkningar.

I fråga om kostnaderna för genomförande av en lönereglering för det fast
anställda manskapet vid försvarsväsendet i enlighet med de av kommittén
framlagda förslagen hava i fråga örn löner samt hyres- och ortstillägg, på
grundval av införskaffade uppgifter beträffande beställningshavarna, utförts
vissa beräkningar, för vilka redogjorts i kommitténs betänkande. Beträffande
grunderna för dessa beräkningar samt resultaten av desamma
torde jag få meddela följande.

Enligt nu gällande grunder för dyrtidstilläggs utgående stiga och falla
kostnaderna för det militära manskapets avlöning med stigande, respektive
sjunkande levnadskostnadsindex, och så skulle bliva fallet även vid
tillämpning av det utav lönekommittén föreslagna systemet med rörligt
tillägg. Reglerna för detta rörliga tillägg förete emellertid i sin konstruktion
vissa avvikelser från de nu gällande grunderna för dyrtidstillägget — för
manskapet hava för övrigt i detta avseende föreslagits något större ändringar
än de för civila tjänstemän samt för officerare och underofficerare m. fl.
beslutade — och på grund härav ger en jämförelse mellan lönekostnaderna
enligt nu gällande bestämmelser och kostnaderna enligt kommittéförslaget
olika resultat vid skilda indexlägen. De beräkningar, som utförts till belysande
av kostnaderna för en lönereglering i enlighet med kommitténs förslag,
avse därför tre olika indexlägen å den nu tillämpade indexskalan, nämligen
indexlägena 156/157 (med 4 procents dyrtidstillägg enligt nuvarande
bestämmelser men intet rörligt tillägg enligt de föreslagna reglerna), 168/169
(med 10 procents dyrtidstillägg, respektive 6 procents rörligt tillägg) och
174/175 (13 procents dyrtidstillägg och 9 procents rörligt tillägg). För vart
och ett av de nämnda indexlägena har beträffande beställningsliavare i olika
lönegrader och med olika tjänstetid beräknats skillnaden mellan å ena sidan
föreslagen lön jämte därå belöpande rörligt tillägg och å andra sidan nuvarande
lön samt förekommande dyrtidstillägg.

På grundval av de erhållna löneskillnaderna hava därefter kostnadssiffror
framräkna^ med ledning av förefintliga uppgifter örn beställningshavarnas
fördelning på lönegrader och efter tjänstetid m. m. I beräkningarna har
medtagits jämväl kostnaden för de föreslagna hyres- och ortstilläggen, beträffande
vilka antagits att samtliga därtill berättigade beställningshavare
begagna sig av möjligheten att erhålla sådant tillägg i stället för fri inkvartering;
å andra sidan hava borträknats kostnaden för nuvarande hyresbidrag
samt, såvitt angår beställningshavare tillhörande löneplan Mb, uppskattat
värde av bortfallande naturaförmåner. I beräkningarna har hänsyn ej
tagits till de enligt nuvarande bestämmelser örn dyrtidstillägg utgående men
till avveckling föreslagna särskilda tilläggen för barn under 16 år liksom ej
heller till de övergångsanordningar, som av kommittén föreslås med uv liihanrj

till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 127.

ö

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

seende å vissa meniga vid marinen eller som förutsättas komma att vidtagas
beträffande vissa korpraler vid kustartilleriet; dessa övergångsförhållanden
beröras emellertid ytterligare i det följande.

De på angivet sätt verkställda beräkningarna utvisa vid de nämnda indexlägena
de kostnadsökningar, som redovisas i efterföljande sammanställning.
Inom parenteser och med kursiv stil upptagas i sammanställningen jämväl
de kostnadssiffror, som framkomma, därest utgifterna för den såsom förskott
å löneregleringen beviljade provisoriska avlöningsförstärkningen fråndragas.
I sammanställningen har — till åskådliggörande av den utav kommittén
eftersträvade effekten av relativt större löneförbättringar för i tjänsten
äldre beställningshavare — en uppdelning skett på dels beställningshavare,
vilka skulle komma att tillhöra löneklasserna 1—4 i Ma-planen och som
alltså i regel ännu icke fullgjort de tre första tjänståren, dels beställningshavare,
hänförliga till Ma-planens övriga löneklasser, och dels slutligen
beställningshavare, som skulle tillhöra löneplanen Mb (högbåtsmän och
flaggkorpraler).

Beräknad kostnadsökning.

I. Beställningshavare ä löneplan Ma:
a) Löneklasserna Ma 1—4:

Vid index
156/157
kronor

Vid index
168/169
kronor

Vid index
174/175
kronor

Löneplanekostnader....................

b) Löneklasserna Ma 5—12:

832,000

(804,000)

987,000

(959,000)

1,088,000

(1,060,000)

Löneplanekostnader....................

694,000

(77,000)

809,000

(199,000)

872,000

(.235,000)

Kostnader för hyres- och ortstillägg.....

Avgår: Kostnader för nuvarande hyres-

650,000

668,000

708,000

bidrag ..............................

Nettokostnadsökning för löneklasserna

- 256,000

- 271,000

- 278,000

Ma 5—12 ............................

c) Summa nettokostnadsökning för löneplan

1,088,000

(471,000)

1,226,000

(609,000)

1,302,000

(685,000)

Ma................................

II. Beställningshavare å löneplan Mb:

1,920,000

C1,-475,000)

2,213,000

(1,568,000)

2,390,000

(1,745,000)

Löneplanekostnader......................

655,000

(555,000)

715,000
(615,000)

745.000

(645,000)

Avgår: Kostnader för nuvarande hyresbidrag

- 161,000

- 170,000

- 174,000

Värdet av naturaförmåner ........

- 204,000

- 218,000

- 225,000

Nettokostnadsökning för löneplan Mb......

III. Samtliga beställningshavare:

290.000

(190,000)

327,000

(227,000)

340,000

(246,000)

Löneplanekostnader......................

2,181,000

(1,435,000)

2,511,000

(1,766,000)

2,705,000

(1,960,000)

Kostnader för hyres- och ortstillägg........

650,000

688,000

708,000

Avgår: Kostnader för nuvarande hyresbidrag

- 417,000

- 441,000

- 452,000

Värdet av naturaförmåner ........

- 204,000

- 218,000

- 225,000

Total nettokostnadsökning............

2,210,000
(.1,465,000)

2,540,000
(.1,795,000)

2,730,000
(.1,991,000)

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

67

Till ytterligare belysning av huru löneförbättringarna fördelats på yngre
och äldre beställningshavare må anföras följande siffror, utvisande de på
grundval av ovan angivna nettokostnadsökningar beräknade genomsnittliga
löneförbättringarna för de i sammanställningen upptagna olika grupperna
av beställningshavare (siffrorna inom parentes avse även här de belopp, som
framkomma, om den provisoriska avlöningsförstärkningen borträknas):

Genomsnittlig löneförbättring för år.

I. Beställningshavare ä löneplan Ma:

Vid index

Vid index

Vid index

15ti/157

1H8/I6vt

174/175

kronor

kronor

kronor

. 124

147

162

(119)

(142)

(157)

. 289

326

346

(125)

(162)

(182)

) 183

211

228

(122)

(149)

(166)

. 604

681

721

(396)

(473)

(513)

. 201

232

249

(134)

(164)

(181)

För ett närmare bedömande av löneregleringskostnadernas storleksordning
har lönekommittén ansett det vara av intresse att sammanställa dessa kostnader
med de nuvarande lönekostnaderna, beträffande vilka därför utförts en
beräkning, vars resultat återgives här nedan. I lönebeloppen hava inräknats
jämväl hyresbidragen men i övrigt ej några belopp, avseende naturaförmåner;
inom parentes hava upptagits de kostnadssiffror, som erhållas vid
medräknande av den provisoriska avlöningsförstärkningen:

Lönekostnader enligt nuvarande bestämmelser.

I. Beställningshavare, hänförliga lill den föreslagna
löneplanen Ma:

a) Löneklassema Ma 1—4 ............

b) > Ma 5-12............

c) • Ma 1—12............

II. Beställningshavare, hänförliga lill den föreslagna
löneplanen Mb ..................

III. Samtliga beställningshavare ..............

Vid index
156/157
kronor

Vid index
168/169
kronor

Vid index
174/175
kronor

4,885,000

(4,913,000)

4,947,000

(4.975,000)

4,957,000

(4,985,000)

5,972.000

(6,589,000)

6.188,000

(6,805,000)

6,291,000

(6,908,000)

10,857,000

(11,502,000)

11,135,000

(11,780,000)

11.248,000

(11,893,000)

1,233,000

(1,333,000)

1,286,000

(1,386,000)

1,311,000

(1,411,000)

12,090.000

(12,835,000)

12,421,000

(13,166,000)

12,559,000

(13,304,000)

Med utgångspunkt från dessa siffror samt de i det föregående angivna
kostnaderna för lönereglering i enlighet med kommitténs förslag hava för
den av löneregleringen föranledda genomsnittliga procentuella löneökningen

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

beräknats följande värden (siffrorna inom parentes angiva de procenttal,
som erhållas, om den provisoriska avlöningsförstärkningen ej medräknas i
löneökningen):

Genomsnittlig kontant löneökning i procent.

Vid index

Vid index

Vid index

I. Beställningshavare å löneplan Ma:

156/157

168/169

174/175

a) Löneklasserna Ma 1—4 ..............

.......... 17.0

20.0

21.9

(16.4)

(19.3)

(21.3)

b) > Ma 5—12..............

.......... 18.2

19.8

20.7

(7.1)

(8.9)

(9.9)

c) » Ma 1—12..............

.......... 17.7

19.9

21.2

(11-4)

(13.3)

(14.7)

II. Beställningshavare å löneplan Mb ..........

.......... 23.5

25.4

26.4

(14.3)

(16.4)

(17.4)

lil. Samtliga beställningshavare................

.......... 18.3

20.4

21.8

(11.4)

(13.e)

(lö.o)

Beträffande de sålunda beräknade procentuella löneökningarna är att
märka, att de ej äro direkt jämförbara med motsvarande procenttal i lönekommitténs
betänkanden rörande lönereglering för civila befattningshavare
samt för officerare och underofficerare. För att för manskapet erhålla siffror,
som bättre korrespondera med de i nämnda betänkanden anförda, bör
man beräkna löneökningarna i procent av nuvarande lönekostnader, ökade
med naturaförmånernas värde, och ej, såsom här förut skett, i procent av
allenast de kontanta löneförmånerna. En beräkning av de procentuella löneökningarna
i förhållande till nuvarande lönekostnader nied inräknande av
naturaförmånernas värde är givetvis vansklig med hänsyn till svårigheten
att precisera nämnda värde. Genomföres en sådan beräkning på grundval
av en relativt låg uppskattning av detta värde, exempelvis 600 kronor, erhållas
för de i tabellen angivna beställningshavargrupperna följande procenttal,
hänförande sig till indexläget 168/169 (även här avse siffrorna inom
parentes de procenttal, som erhållas örn den provisoriska avlöningsförstärkningen
ej medräknas i löneökningen): för löneklasserna Ma 1—4 11.0 (10.6)
för löneklasserna Ma 5—12 14.5 (6.7), för löneklasserna Ma 1—12 12.7 (8.7),
för löneplan Mb 20.8 (13.6) och för samtliga beställningshavare 13.4 (9.1).
Med utgångspunkt från ett jämförelsevis högt beräknat värde å naturaförmånerna,
900 kronor, bliva respektive procenttal följande: 9.0 (8.7), 12.8 (6.0),
10.8 (7.4), 19.0 (12.5) och 11.4 (7.8).

I nyss refererade kostnadsberäkningar har hänsyn tagits till de av lönekommittén
föreslagna omläggningarna i fråga örn löneplanernas konstruktion,
men då det torde vara av intresse att känna storleksordningen av den
inverkan, som vissa av dessa omläggningar var för sig hava på kostnaderna,
må här anföras följande detaljsiffror, hänförande sig till indexläget
168/169. Även vissa övergångskostnader beröras härvid.

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

69

Det enligt nuvarande bestämmelser för meniga vid marinen uppställda
villkoret örn godkänd korpralsutbildning, fullständig eller avkortad, för rätt
lill erhållande av löneplanens tredje löneförhöjning har i kommitténs förslag
slopats. Den på grund härav uppkommande kostnadsökningen har beräknats
till 18,000 kronor, vilken ökning dock, till följd av föreslagen övergångsbestämmelse,
icke kommer fullt till synes förrän etter Iva år.

Borttagandet av det för vissa furirer för närvarande gällande kravet på
avlagd underofficersexamen för erhållande av de särskilda löneförhöjningarna
vid uppnådda 10 och 15 tjänstår samt tillskapandet av två nya löneklasser
för marinens hittillsvarande korpraler torde föranleda en kostnadsökning
å ungefär 15,000 kronor för år.

Den föreslagna uppflyttningen av nuvarande 1. klass sjömän och 1. klass
kustartillerister till den nya korpralsgraden (lönegrad 2) har med utgångspunkt
från nuvarande antal beställningshavare i nämnda tjänstbarhetsklasser
beräknats medföra en kostnadsökning av 12.000 kronor.

Kommittén har föreslagit, alt såsom villkor för erhållande av befordran
till den nya furirsgraden vid kustartilleriet skall uppställas genomgången
lägre underofficersskola. Det bar dock ifrågasatts, alt denna utbildning
framdeles skulle komma att i regel förläggas till det tredje tjänståret i stället
för, såsom nu är fallet, till det fjärde året. Kostnadsberäkningarna hava
verkställts under antagande att sådan omläggning vidtages, och den kostnadsminskning,
som uppkommer genom att därvid tillträdet till den nya
furirsgraden (motsvarande den nuvarande korpralsgraden) fördröjes ett år,
har på grundval av nuvarande personalbestånd uppskattats till omkring

80.000 kronor. Om den lägre underofficersskolan även i fortsättningen skulle
förläggas till fjärde året, fördröjes befordran ytterligare eli år, och kostnadsminskningen
uppskattas då i stället till omkring 35,000 kronor. Här
har bortsetts från de övergångsanordningar, som avses komma att vidtagas.
Emellertid är att märka, att den ifrågasatta omläggningen torde förutsätta
viss ökning av antalet beställningar, vilken ökning — liksom därav
föranledd kostnad — kommittén dock ej funnit sig i frågans nuvarande
läge kunna beräkna.

Såsom av den föregående redogörelsen framgår, har kostnaden för de
föreslagna hyres- och ortstilläggen, under antagande alt samtliga därtill berättigade
beställningshavare utbyta fri inkvartering mot nämnda tillägg,
beräknats till 688.000 kronor, under det att nuvarande hyresbidrag — vilka
utgå allenast lill gifta beställningshavare — beräknats kosta 271.000 kronor
för manskap tillhörande löneplan Ma. Omläggningen medför alltså tor beställningshavare
å löneplan lila en kostnadsökning å 417,000 kronor, varav
64,000 kronor härröra från införandet av hyres- och ortstillägg för
ogifta beställningshavare. Egentligen borde från kostnaden för hyres- och
ortstillägg för ogifta dragas det beräknade värdet av den för dem bortfallande
rätten till fri inkvartering; det har emellertid befunnits vanskligt
att angiva en lämplig värderingsgrund härför, varför något belopp ej beräknats.

Vid de bär förut framlagda kostnadskalkylerna har, såsom nämnts, hänsyn
ej tagits lill de i beställningshavarnas dyrtidslillägg för närvarande ingående
särskilda tilläggen för barn under 16 års ålder och således ej heller
till den kostnadsminskning, som kommer all inträda vid föreslagen successiv
avveckling av dessa tillägg enligt samma plan som den för civila befattningshavare
samt officerare och underofficerare m. 11. beslutade. Kostnaden
för barntillägg åt manskapet uppskattas för närvarande lill omkring

165.000 kronor, vilket belopp alltså motsvarar den kostnadsminskning, som
vid avvecklingsperiodens utgång — efter 16 år — beräknas hava uppkommit.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 127.

Kostnadsberäkningarna hava verkställts på grundval av det personalbestånd,
som förefanns den 1 juni 1939. Vid nämnda tidpunkt voro ungefär
5 procent av det enligt staterna befintliga antalet beställningar vakanta eller
besatta endast med s. k. korttidsanställd personal. Om man anser sig böra
räkna med att under följande år dessa vakanser komma att i det väsentliga
vara fyllda — åtminstone en del av dem besättas ju nu med korttidsanställda
— så torde de i det föregående anförda kostnadssiffrorna böra ökas med
omkring 5 procent. Vidare bör givetvis hänsyn tagas till den kaderökning,
som vid löneregleringens genomförande må hava beslutats.

Vid beräkningen av kostnaderna för en lönereglering för manskapet har
man att taga hänsyn ej blott till vad som i det föregående berörts utan även
till åtskilliga andra förmåner.

Bland dessa må, såsom helt nya, först nämnas kallortstilläggen, vilka beräknas
draga en årlig kostnad av inemot 10,000 kronor, samt den för nyutnämnda
högbåtsmän och flaggkorpraler föreslagna ekiperingshjälpen, som
vad de förstnämnda angår beräknas kosta i genomsnitt ett par tusen kronor
per år (för flaggkorpraler avräknas det erhållna beloppet från den vid
sedermera inträffande befordran till underofficer utgående ekiperingshjälpen
och torde därför ej för statsverket medföra någon egentlig kostnadsökning).
Vad ekiperingshjälpen angår må dessutom framhållas, att den för
högbåtsmän föreslagna övergångsanordningen beräknas medföra en engångskostnad
å ungefär 26,000 kronor, utgörande den nettokostnad, som
uppstår genom att dessa beställningshavare vid övergången å ena sidan erhålla
ett engångsbelopp av 300 kronor men å andra sidan under första året
få avstå från det årliga ekiperingsbidraget å 120 kronor.

För sjötillägg förutses, enligt en approximativ beräkning baserad på övningarnas
omfattning under 1937/38 och 1938/39 års kommenderingar, en
årlig kostnadsökning å 75,000 kronor. Denna siffra innefattar icke den ökning,
som föreslagits beträffande den till gifta beställningshavare utgående
förhöjningen av sjötillägget; sistnämnda ökning kan emellertid på grundval
av 1939 års statsutskotts beräkning uppskattas till omkring 25,000 kronor.

Även det framlagda förslaget örn vissa förbättringar med avseende å kommenderingstillägg
torde föranleda en icke oväsentlig merkostnad, vars steinick
dock blir beroende av de närmare bestämmelser, vilka komma att utfärdas
beträffande villkoren för åtnjutande av dylikt tillägg. Därest kommenderingstillägg
vid genomgående av skolor och kurser för egen utbildning
begi’änsas på sätt kommittén i betänkandet närmare utvecklat, torde
merkostnaden för arméns vidkommande kunna beräknas stanna vid ett årligt
belopp av approximativt 50,000 kronor för år.

Ändrade grunder för utbetalande av avskedspremier torde medföra en
kostnadsökning av i runt tal 5,000 kronor; till föreslagna övergångsbestämmelser
har härvid icke tagits hänsyn.

Även vissa andra ändiångsförslag inverka på kostnaderna, exempelvis de,
som avse tjänstledighetsavdrag, förmåner under flygtjänstgöring, begrav -

Kungl. Maj:ts proposition nr 127-

71

ningshjälp m. m. Beträffande dessa noster har kommittén ej varit i tillfälle
att framlägga några beräkningar rörande kostnaderna, och det torde för
övrigt här icke vara fråga örn några mera betydande belopp.

Hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget
till manskapsavlöningsreglemente;

dels godkänna det av departementschefen förordade förslaget
till kungörelse om ändring i vissa delar av militära
avlöningsreglementet;

dels bemyndiga Kungl. Majit att med iakttagande av de
huvudgrunder, som av departementschefen förordats, utfärda
erforderliga bestämmelser om övergången till manskapsavlöningsreglementet; dels

bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga de ändringar i
gällande förordningar angående arméns, flottans och kustartilleriets
reserver, vilka påkallas av antagandet av nytt
manskapsavlöningsreglemente;

dels ock besluta, att barntillägg skola övergångsvis utgå till
vissa i manskapsavlöningsreglementet avsedda befattningshavare
enligt av departementschefen förordade grunder.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
P. J. Arrhenius.

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 127.

Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen........................................................ 1

Författningsförslag.

Förslag till avlöningsreglemente för fast anställt manskap vid försvars väsendet

(manskapsavlöningsreglementet)............................ 2

Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av militära avlönings reglementet

...................................................... 20

Statsrådsprotokollet.................................................. 23

I. Inledning................. 23

II. Förslaget till manskapsavlöningsreglemente........................ 25

1. Allmänna synpunkter............................................ 25

2. Lönesystem och löneplaner ...................................... 27

Brutto- eller biandlönesystem .............. 27

Dyrortsgradering av lönerna.................................... 29

Hyres- och ortstillägg.......................................... 29

Rörligt tillägg................................................ 32

Enhetlig löneplan för manskap i allmänhet m. m................. 35

Löneplanernas tekniska byggnad m. m........................... 41

Lönebeloppens avvägning...................................... 43

3. Vissa förmåner i syfte att underlätta avskedat manskaps övergång till

civilanställning................................................ 48

4. Specialmotivering till manskapsavlöningsreglementet.................. 53

5. Övergångsanordningar............................................ 57

lil. Förslag till vissa ändringar i militära avlöningsreglementet........ 64

IV. Kostnadsberäkningar ............................................ 65

Hemställan.......................................................... 71

407420. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.