Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
1
Nr 118.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till lantbruksattachéerna;
given Stockholms slott den 1 mars
1940.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
A. Pelirsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
1 mars 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under nionde huvudtiteln,
punkterna 11 och 12, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1940/41 beräkna till Lantbruksattachéer: Avlöningar
ett förslagsanslag av 60,300 kronor och till Lantbruksattachéer:
Omkostnader ett anslag av 27,800 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla dessa
frågor för Kungl. Maj:t.
I riksstaten för innevarande budgetår äro under nionde huvudtiteln uppförda
dels ett förslagsanslag av 56,000 kronor till Lantbruksattachéer: Avlöningar,
dels ett obetecknat anslag av 28,500 kronor till Lantbruksattachéer:
Bihang tilt riksdagens protokoll 19i0. 1 sand. Nr 118.
1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
Omkostnader, dels ock ett förslagsanslag av 22,000 kronor till Reglering av
vissa kursförluster.
Anslaget till avlöningar. För närvarande gäller en av Kungl.
Maj:t den 12 maj 1939 för lantbruksattachéerna fastställd personalförteckning.
Denna upptager 3 lantbruksattachéer i lönegrad Eo 28. Den 12 juni
1936 har förordnats, att lantbruksattachéer tills vidare skola vara anställda,
en i London, en i Berlin och en i Riga, varjämte meddelats närmare bestämmelser
rörande attachéernas åligganden m. m.
Kungl. Maj:t har vidare den 12 maj 1939 fastställt följande avlöningsstat
för lantbruksattachéerna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1939/40:
Avlöningsstat.
1. Arvode, bestämt av Kungl. Majit...................... kronor 7,000
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:
a) Grundavlöningar m. m............. kronor 29,500
b) Avlöningsförhöjningar m. m., förslagsvis
.......................... » 3,000 » 32,500
3. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................ » 2,000
4. Särskilda löneförmåner .............................. » 14,500
Summa kronor 56,000.
I samband med avlöningsstatens fastställande har föreskrivits, att anslagsposten
till arvode, bestämt av Kungl. Majit, skall disponeras till arvode å
7,000 kronor åt en stipendiat, avsedd att tjänstgöra hos lantbruksattachén i
London. Å arvodet utgår icke dyrtidstillägg.
Från anslagsposten till särskilda löneförmåner må bestridas ortstillägg åt
lantbruksattachén i London med 9,000 kronor, åt lantbruksattachén i Berlin
med 4,500 kronor och åt lantbruksattachén i Riga med 1,000 kronor.
I enlighet med den vid 1939 års urtima riksdag behandlade besparingspropositionen,
nr 79, skall den ledigblivna befattningen som lantbruksattaché
i Riga hållas vakant under återstoden av innevarande budgetår. Detta har
beräknats skola medföra en besparing å 9,500 kronor under avlöningsanslaget
till lantbruksattachéer.
Anslaget till omkostnader. Den 12 maj 1939 har föreskrivits,
att från detta anslag må för resekostnader och expenser utgå till lantbruksattachén
i London 12,000 kronor, till lantbruksattachén i Berlin 10,500 kronor
och till lantbruksattachén i Riga 6,000 kronor. I enlighet med omförmälda
besparingsproposition har Kungl. Majit sedermera den 30 december
1939 förordnat, att av omkostnadsanslaget ett belopp av 2,500 kronor icke
finge tagas i anspråk. I samband härmed ha de för lantbruksattachéerna i
Berlin och Riga avsedda beloppen nedsatts till 9,500 respektive 4,500 kronor.
Anslaget till reglering av vissa kursförluster. Från
detta anslag bestrides i förekommande fall ersättning till lantbruksattaché
Kungl. Maj.ts proposition nr 118.
3
för kursförlust. Ersättningen utgår enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 oktober
och den 31 december 1931, varigenom förordnats, att kursförluster, som,
efter det riksbanken genom Kungl. Maj:ts beslut den 27 december 1931 befriats
från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld, uppstode vid utbetalande
av lön och expensmedel till innehavare av lantbruksattachébefattning,
skulle, i den mån sådan förlust överstege en kursmarginal av fyra procent,
tills vidare ersättas vederbörande.
I propositionen nr 134 till 1939 års lagtima riksdag berördes frågan, huruvida
lantbruksattachéerna i fortsättningen borde beredas gottgörelse för kursförluster
å lönen eller om lantbruksattachéernas löner i stället borde omregleras
i anslutning till då avsedd lönereglering för vissa tjänstemän vid utrikesförvaltningen.
Då ett definitivt ståndpunktstagande till nämnda fråga emellertid
icke ansågs kunna ske, förrän ingående överväganden ägt rum beträffande
vissa detaljspörsmål, genomfördes icke för budgetåret 1939/40 någon
förändring beträffande lantbruksattachéernas löneförmåner utan anvisades,
på sätt förut nämnts, ett särskilt anslag till reglering av kursförluster.
I anledning av en av lantbruksattachéerna i London M. W. F. von Wachenfelt
och i Berlin G. Bågenholm gjord framställning angående ändrad löneställning
— avseende befattningarnas ombildande till ordinarie tjänster i
lönegrad A 30 samt ortstilläggens reglering till samma belopp som för utrikesförvaltningens
tjänstemän i motsvarande lönegrad — har lantbruksstyrelsen,
efter att ha erhållit i uppdrag att verkställa utredning rörande frågan örn
reglering av lantbruksattachéernas löner, i skrivelse den 11 oktober 1939
avgivit förslag i ämnet.
Under förmälan att styrelsen vid fullgörandet av sitt utredningsuppdrag
utgått från att nuvarande organisation på förevarande område fortfarande
skulle tillämpas och att sålunda lantbruksattachéer skulle finnas anställda
en i London, en i Berlin och en i Riga har lantbruksstyrelsen uttalat, att
lantbruksattachébefattningarna enligt styrelsens förmenande borde erhålla en
i löneavseende enhetlig placering. Särskilt med hänsyn till rådande osäkerhet
på det utrikespolitiska området har styrelsen ansett befattningarna
tills vidare icke böra uppföras på ordinarie stat utan liksom för närvarande
vara extra ordinarie.
Vad beträffar frågan om förhöjd lönegradsplacering för nu förevarande
Infattningar — vilka vid 1936 års riksdag omändrades från arvodestjänster
till befattningar å extra stat i 28 lönegraden — har lantbruksstyrelsen till en
början erinrat örn vad i detta hänseende anförts i motionerna I: 219 och II: 490
till sagda riksdag.
I omförmälda motioner föreslogs, att de tre lantbruksattachébefattningarna
skulle uppföras å extra stat i 30 lönegraden och att ortstilläggen till
lantbruksattachéerna i London och Berlin skulle utgå till den förre med
11,000 kronor och till den senare med 5,500 kronor. I motionerna anfördes
såsom huvudsakligt skäl för en placering av ifrågavarande befattningar i
30 lönegraden, att lantbruksattachéernas arbete finge anses vara av samma
karaktär som handelsrådens, vilka vore placerade i nämnda lönegrad, och alt
4
Kunc/l. Maj:ts proposition nr 118.
skillnad i löneavseende mellan lantbruksattachéer och handelsråd knappast
kunde vara logisk och rättvis. Ej heller kunde det sägas, att en dylik skillnad
stöde i överensstämmelse med riksdagens intentioner i fråga om de näringspolitiska
uppgifternas tillvaratagande, och i varje fall syntes det motionärerna,
som örn lantbrukets intressen icke vore betjänta med att dess
representanter sattes i en löneställning, som icke vore jämförlig med den, som
gällde för andra näringars företrädare. Motionärerna förklarade sig anse,
att ytterligare en viktig synpunkt borde vinna beaktande. Man hade sålunda
haft att välja på, örn ifrågavarande befattningar borde betraktas såsom
övergångstjänster för relativt unga befattningshavare, vilka efter förvärvad
erfarenhet om utlandsmarknaderna skulle förflyttas till tjänstgöring i hemlandet,
eller om de skulle betraktas såsom slutposter. Då relativt få poster
förefunnes inom lantbruksadministrationen för en dylik omflyttning och
då under mera än trettio års tid någon dylik förflyttning icke ägt rum, syntes
skäl föreligga att beteckna befattningarna såsom sådana, vilkas innehavare
beräknades komma att mera beständigt innehava desamma.
Motionärernas framställning örn högre lönegradsplacering för lantbruksattachéerna
tillstyrktes av jordbruksutskottet men vann icke riksdagens
bifall.
Härefter har lantbruksstyrelsen framlagt förslag örn att lantbruksattachébefattningarna
måtte ombildas till lantbruksrådsbefattningar och uppflyttas
från lönegrad Eo 28 till lönegrad Eo 30 samt att innehavare av lanlbruksrådsbefattning
måtte komma i åtnjutande av såväl ortstillägg som
prisutjämningsbidrag med samma belopp som i sådant avseende utginge
till handelsråd på respektive orter. Till stöd för detta förslag har lantbruksstyrelsen
anfört i huvudsak följande.
Styrelsen håller före. att lantbruksattachéernas allmänna ställning och
uppgifter i huvudsak äro likartade med handelsrådens och vill därför föreslå
en förbättrad löneställning för dessa det svenska jordbrukets representanter
i utlandet. Styrelsen har därvid funnit sig icke uteslutande böra fästa
avseende vid att lantbruksattachéernas arbete i tjänsten numera torde få anses
vara helt och hållet av samma natur som handelsrådens utan även därvid,
att de personer, som i utlandet skola företräda det svenska lantbrukets
intressen, synas böra erhålla i stort sett lika goda möjligheter att göra sig
gällande som andra länders utlandsrepresentanter av motsvarande slag och
som de svenska utlandsrepresentanterna för övriga grenar av svenskt näringsliv.
För att ernå detta syfte synes det vara erforderligt, att lantbruksattachéerna
erhålla en löneställning jämställd med den som tillkommer handelsråden.
Detta torde vara önskvärt även med hänsyn till möjligheterna
att vid nybesättande av befattningarna till desamma erhålla personer med
fullt tillräcklig kompetens å lantbruks-, handels- och det administrativa området.
I samband med genomförandet av denna löneförbättring torde lantbruksattachébefattningarna
böra ombildas till lantbruksrådsbefattningar. En sådan
ombildning synes utgöra en given konsekvens av ifrågavarande befattningars
jämställande i lönehänseende med handelsrådsbefattningarna. Erinras
må också, att de nuvarande innehavarna av lantbruksattachébefattningarna
tilldelats titeln lantbruksråd.
Lantbruksstyrelsen förordar sålunda, att lantbruksattachébefattningarna
omändras till lantbruksrådsbefattningar i lönegrad Eo 30 (ortsgrupp I). Härjämte
bör enligt styrelsens mening ortstillägg tillförsäkras lantbruksrådet i
London med 15,000 kronor, lantbruksrådet i Berlin med 8,000 kronor och
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
lantbruksrådet i Riga med 6,000 kronor. Prisutjämningstillägg bör utgå till
lantbruksrådet i Berlin med 4,000 kronor. Lantbruksstyrelsen förutsätter
härvid, att ersättning för kursförlust — liksom fallet numera är beträffande
utrikesrepresentationens befattningshavare i allmänhet — icke vidare
skall utgå av statsmedel till nu ifrågavarande befattningshavare.
Vad sålunda förordats innebär, bland annat, en väsentlig höjning av de
åt ifrågavarande befattningshavare utgående ortstilläggen. Styrelsen anser
sig dock böra framhålla, att vid tillmätandet av ortstillägg till handelsråd
uppenbarligen förutsatts, att dessa tillägg även skulle täcka de med handelsrådens
representation förenade kostnaderna. Enligt vad styrelsen under
hand erfarit, ha handelsråden ej heller haft möjlighet att ens i begränsad
utsträckning bestrida sin representation med statsmedel av annat slag, exempelvis
från förekommande omkostnadsanslag. Såsom även framgår av
motionerna I: 219 och II: 490 till 1936 års riksdag ha däremot lantbruksattachéerna
bereus tillfälle att debitera en del av representationskostnaderna
på omkostnadsanslagen. För befattningen i London skulle dessa debiteringar
enligt motionerna under fem år lia utgjort i medeltal 1,000 kronor årligen
samt för befattningen i Berlin i medeltal för de senaste tre åren cirka
500 RM. Enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat, lia lantbruksattachéerna
fortfarande möjlighet att gälda representationskostnader från vederbörande
omkostnadsanslag. Styrelsen bar sig därjämte bekant, att åtminstone i något
fall lantbruksattaché baft möjlighet att bestrida vissa utgifter av mera
personlig art från omkostnadsanslaget. Lantbruksstyrelsen håller emellertid
före, att vid bifall till styrelsens bär framställda förslag, i vilket fall
ifrågavarande befattningshavare sålunda skulle erhålla samma ortstillägg
som motsvarande handelsråd, kostnader av omförmälda slag i fortsättningen
böra bestridas av befattningshavarna själva i likhet med vad fallet härvidlag
är i fråga örn handelsråden. Föreskrifter i sådant syfte torde böra
utfärdas.
Därest styrelsens sistnämnda uppfattning godkännes, skulle å anslaget
till ifrågavarande befattningshavares omkostnader med hänsyn härtill kunna
besparas ett förenämnda slag av utgifter motsvarande belopp.
Enligt vad styrelsen inhämtat ha debiteringarna å omkostnadsanslaget för
representation under senare budgetår för de olika lantbruksattachébefattningama
uppgått till följande belopp, nämligen
Lantbruksattachébefattningen i
Budgetår London Berlin Riga
kronor kronor kronor
1934/35 .............. 1,076 522 110
1935/36 .............. 944 886 126
1936/37 .............. 932 587 32
1937/38 .............. 1,100 495 8
1938/39 .............. 1,445 686 20.
Med anledning härav synes å ifrågavarande omkostnadsanslag kunna göras
en besparing av sammanlagt omkring 1,800 kronor, eller med — i runda tal
— 1,100 kronor för befattningen i London, 600 kronor för befattningen i
Berlin och 100 kronor för befattningen i Riga, allt under förutsättning att
representationskostnaderna skola bestridas av vederbörande befattningshavare.
De ovanberörda utgifter av mera personlig art, som debiterats vederbörande
omkostnadsanslag, torde ha uppgått till förhållandevis obetydliga belopp.
Den besparing å nämnda anslag, som skulle kunna göras genom att
dylika utgifter bestridas av befattningshavarna själva, torde därför böra
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
beräknas till relativt små belopp, vilkas storlek styrelsen dock icke anser
sig kunna närmare precisera.
Den av lantbruksstyrelsen förordade löneregleringen bär av styrelsen beräknats
föranleda en höjning å anslaget för avlöningar till lantbruksattachéer
med 21,200 kronor till 77,200 kronor. Härvid må emellertid erinras
om att enligt styrelsens förslag ersättning för kursförlust å avlöning icke vidare
skall utgå. Under budgetåret 1938/39 utbetalades sammanlagt omkring
12,200 kronor i dylik ersättning. Av sagda belopp belöpte cirka 600
kronor å lantbruksattachén i London och cirka 11,200 kronor å lantbruksattachén
i Berlin.
Ett av lanbruksstyrelsen upprättat förslag till avlöningsstat för lantbruksråden
upptager följande anslagsposter, nämligen dels posten arvode, bestämt
av Kungl. Maj:t, å 7,000 kronor eller samma belopp som i gällande avlöningsstat,
dels posten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal å 35,200
kronor, därav 32,200 kronor till grundavlöningar m. m. och 3,000 kronor till
avlöningsförhöjningar m. m., dels posten särskilda löneförmåner å 33,000
kronor, därav 29,000 kronor till ortstillägg och 4,000 kronor till prisutjämningstillägg,
dels ock posten rörligt tillägg å 2,000 kronor.
över lantbruksstyrelsens löneregleringsförslag ha infordade utlåtanden avgivits
den 15 januari 1940 av statskontoret och den 17 januari 1940 av allmänna
lönenämnden.
Statskontoret har beträffande spörsmålet om uppflyttning i högre lönegrad
av lantbruksattachébefattningarna yttrat följande.
Statskontoret kan för sin del icke biträda lantbruksstyrelsens uppfattning,
att de arbetsuppgifter, som ankomma på lantbruksattaché, äro av den art
och omfattning, att de motivera lantbruksattachébefattningens jämställande i
lönehänseende med befattning såsom handelsråd. De skäl, lantbruksstyrelsen
anfört till stöd för den av styrelsen gjorda jämförelsen härutinnan, finner
statskontoret icke hållbara. Ämbetsverket vill allenast framhålla, att
handelsråd har att föra eller biträda vid ofta mycket omfattande handelspolitiska
förhandlingar, därvid deras tjänsteåligganden — särskilt i nuvarande
utrikespolitiska läge — torde få anses vara av synnerligen kvalificerad beskaffenhet.
Härtill kommer, att handelsråden, var på sin plats, ha att tillgodose
praktiskt taget hela den svenska exportens behov av råd och bistånd,
under det att lantbruksattachéernas huvudsakliga uppgift är begränsad till
att tillvarataga det svenska jordbrukets och fiskets intressen.
I detta sammanhang torde även böra erinras därom, att frågan örn lantbruksattachébefattningarnas
i London och Berlin uppförande på förutvarande
extra stat i lönegrad B 30 varit föremål för riksdagens prövning så
sent som år 1936, men att det härom framförda förslaget icke vann riksdagens
bifall. Då, såvitt statskontoret kan finna, några omständigheter av
beskaffenhet^ att föranleda ändring i statsmakternas då intagna ståndpunkt
till denna fråga icke tillkommit, finner sig statskontoret jämväl med hänsyn
härtill böra avstyrka lantbruksstyrelsens framställning örn befattningarnas
höjning i lönegradshänseende.
Emellertid har statskontoret funnit, att en viss förbättring av de till lantbruksattaché
utgående avlöningsförmånerna vore av behovet påkallad. För
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
7
åvägabringande härav har det synts ämbetsverket ligga närmast till hands
att öka de med befattningarna förenade ortstilläggen i likhet med vad som
skedde 1936. Statskontoret anför härom i huvudsak följande.
Då ortstillägget till handelsråd (lönegrad A 30) utgör i London 15,000
kronor och i Berlin 8,000 kronor samt motsvarande tillägg för i nämnda
städer stationerad förste legationssekreterare (lönegrad A 26) är bestämt till
13,000 kronor, respektive 7,000 kronor, synes ortstillägget åt lantbruksattaché
i London lämpligen böra höjas till 14,000 kronor och åt lantbruksattaché
i Berlin till 7,500 kronor. Då frågan om tillsättande av den för närvarande
vakanta lantbruksattachébefattningen i Riga ansetts tills vidare böra
anstå, torde anledning saknas att i nu förevarande sammanhang upptaga
till prövning spörsmålet om en eventuell reglering av ortstillägget å denna
befattning. I överensstämmelse med vad som numera är fallet beträffande
utrikesrepresentationens befattningshavare i allmänhet, torde — därest den
av statskontoret förordade höjningen av ortstilläggen kommer till stånd —
någon ersättning för kursförlust icke böra i fortsättningen utgå av statsmedel.
För nästkommande budgetår torde i sådant fall något särskilt anslag
till reglering av vissa kursförluster icke behöva anvisas under riksstatens
nionde huvudtitel.
I samband med den förra året verkställda regleringen av ortstilläggen åt
befattningshavare vid utrikesförvaltningen ansågs det nödvändigt att bereda
tjänstemän å sådana orter, där med hänsyn till valutaförhållandena
och vissa andra omständigheter så befunnes påkallat, särskilda lönetillskott,
s. k. prisutjämningstillägg, utanför själva lönesystemets ram. Anordningen
med prisutjämningstillägg skulle emellertid betraktas såsom en nödfallsutväg,
som borde tillgripas allenast vid mera betydande, men sannolikt övergående
rubbningar av de för lönesättningen grundläggande faktorerna. Det
skulle fördenskull ankomma på Kungl. Majit att fördela de anvisade medlen
och därvid meddela de närmare föreskrifter i fråga örn tilläggen, som befunnes
erforderliga.
Lantbruksstyrelsen har — såsom tidigare antytts — föreslagit införande
jämväl för lantbruksattachéernas vidkommande av systemet med prisutjämningstillägg.
Dylikt tillägg skulle emellertid utgå endast till innehavaren av
lantbruksattachébefattningen i Berlin och beloppet av detsamma har föreslagits
skola fastställas till 4,000 kronor. Under förutsättning, att den nu
utgående ersättningen för kursförluster bortfaller, vill statskontoret ej göra
erinran mot att ersättning i form av prisutjämningstillägg tillerkännes det
nuvarande lantbruksrådet i Berlin för de speciella förluster, som på grund
av kursdifferenser kunna uppstå i samband med utbetalandet av honom
tillkommande löneförmåner. Denna ersättning torde emellertid icke böra
— såsom lantbruksstyrelsen förordat — fixeras till visst belopp. Statskontoret
får i stället föreslå, att prisutjämningstillägg må efter särskild framställning
hos Kungl. Majit medgivas allenast, örn och i den utsträckning
vederbörande styrker sig lia lidit förluster av angiven art, dock högst intill
ett belopp av 4,000 kronor för år.
Därest lantbruksattachéerna tillerkännas de förbättrade löneförmåner,
som .statskontoret här ovan förordat, förutsätter ämbetsverket, att lantbruksattachéerna
själva skola helt bestrida de utgifter för representation m. m.,
vilka hittills i viss utsträckning synas lia belastat anslaget till omkostnader.
Nämnda anslag torde nied hänsyn härtill böra minskas med av styrelsen i
sådant avseende angivet belopp. A andra sidan torde anslaget böra höjas
med belopp, vartill ersättning för kursförluster å expenser beräknas uppgå.
Enligt vad statskontoret under hand inhämtat från utrikesdepartementet
8
Kungl. Maj:ts proposition nr lis.
Departeinenischefen.
uppgick denna ersättning under budgetåret 1938/39 för lantbmksattachén
i London till 700 kronor, i Berlin till 5,360 kronor och i Riga till 1,400 kronor
eller således till sammanlagt i runt tal 7,500 kronor.
Slutligen har statskontoret såsom sin mening framhållit, att — för den
händelse Kungl. Majit ansåge sig böra biträda lantbruksstyrelsen förslag
örn uppflyttning av lantbruksattachébefattningarna i högre lönegrad — tillräcklig
anledning i vart fall saknades att till behandling upptaga frågan örn
dylik uppflyttning beträffande den numera vakanta befattningen i Riga.
Med hänsyn till, bland annat, det nuvarande utrikespolitiska läget syntes
spörsmålet härom böra uppskjutas.
Lönenämnden har funnit vissa skäl tala för att bereda lantbruksattachéerna
en något förbättrad ställning i avlöningshänseende. Emellertid Ilar
nämnden ställt sig mycket tveksam till förslaget örn uppflyttning av de
ifrågavarande befattningshavarna till 30 lönegraden. Även om vissa likheter
kunde påvisas med avseende å arbetsuppgifterna för handelsråden, å
ena sidan, samt lantbruksattachéerna, å andra sidan, förefunnes likväl även
avsevärda skiljaktigheter. Lönenämnden har jämväl framhållit, att frågan
örn lantbruksattachéemas placering i lönegrad bestämdes så sent som vid
1936 års riksdag, varvid den då ifrågasatta uppflyttningen till 30 lönegraden
avvisades. Någon mera genomgripande förändring torde icke sedan dess ha
inträffat i fråga om lantbruksattachéemas allmänna ställning och uppgifter.
Med hänsyn till det anförda har nämnden ansett, att tillräcklig anledning
icke för närvarande förelåge att genomföra den föreslagna uppflyttningen
av befattningarna i fråga till högre lönegrad.
Vad härefter angår frågan om beredande av högre ortstillägg åt lantbruksattachéerna,
har lönenämnden först framhållit, att någon förändring med
avseende å befattningen i Riga icke syntes nämnden påkallad under rådande
förhållanden. I fråga örn befattningarna i London och Berlin har nämnden
ansett sig kunna tillstyrka, att ortstilläggen i enlighet med lantbruksstyrelsens
förslag bestämdes till 15,000 respektive 8,000 kronor. Härtill borde
för den i Berlin stationerade befattningshavaren komma prisutjämningstilllägg
enligt de grunder, som i övrigt gällde inom utrikesrepresentationen,
dock högst 4,000 kronor.
Sedermera har lantbruksattuchén i London M. von Wachenfelt i skrivelse
den 17 februari 1940 hemställt, att dyrtidstillägg eller rörligt tillägg måtte
få åtnjutas å det i avlöningsstaten upptagna arvodet å 7,000 kronor till en
stipendiat, avsedd att tjänstgöra såsom biträde åt lantbmksattachén i London.
Såsom motivering för framställningen har anförts, att under rådande
förhållanden någon annan möjlighet till kompensation för de till följd av
krigsutbrottet avsevärt stegrade levnadskostnaderna icke syntes föreligga.
Såsom jag redan vid anmälan i statsverkspropositionen av anslagen till
lantbruksattachéerna berörde, synes böra förutsättas, att någon befattning
såsom lantbruksattaché i Riga icke kommer att finnas under nästa budgetår.
Kungl. Maj:ts proposition nr 118.
9
Speciella utrikesrepresentanter för vår lantbruksexport skulle sålunda finnas
anställda endast i London och Berlin.
Av vad i det föregående anförts har framgått, att lantbruksstyrelsen efter
att ha verkställt utredning i ämnet kommit till det resultatet, att lantbruksattachéernas
allmänna ställning och uppgifter i huvudsak vore likartade med
handelsrådens. I anslutning härtill har styrelsen föreslagit, att lantbruksattachétjänsterna
måtte i lönehänseende jämställas med befattningarna såsom
handelsråd (lönegrad A 30), dock att attachéerna även i fortsättningen borde
inneha extra ordinarie anställning. Statskontoret och allmänna lönenämnden
ha icke ansett tillräckliga skäl föreligga för lantbruksattachéemas jämställande
med handelsråden och ha därför icke kunnat tillstyrka högre lönegradsplacering
för attachéerna. De ha emellertid funnit vissa skäl tala för
att bereda ifrågavarande tjänstemän en förbättrad ställning i avlöningshänseende,
vilket dock ansetts närmast böra ske genom en höjning av de
med befattningarna förenade ortstilläggen.
Vad angår det ifrågasatta jämställandet med handelsråden må nämnas, att
i London och Berlin såväl lantbruksattachén som handelsrådet lia att i egenskap
av experter var och en på sitt område — attachén såsom representant
för jordbrukets och handelsrådet såsom representant för industriens exportintressen
— biträda vid omfattande handelspolitiska förhandlingar. Var
och en av nu förevarande tjänstemän har att självständigt handlägga sina
ärenden. Erinras må i detta sammanhang örn den mångfald ärenden, föranledda
av kontingenteringspolitiken, som det under senare år ankommit på
lantbruksattachén att handlägga. Då beträffande det svenska jordbrukets
exportärenden näringens egna representanter sällan ha tillfälle att direkt
överlägga med importlandets, har vidare lantbruksattachén i stor utsträckning
fått sig anförtrott att föra motsvarande förhandlingar. Under den tid
som förflutit sedan 1936 års riksdag behandlade frågan om lantbruksattachéernas
löneställning ha vid beskickningarna de kommersiella ärendena — såväl
lantbrukets som industriens — kommit att intaga en allt betydelsefullare
plats.
Ehuru, såsom framgår av vad förut anförts, starka skäl synas tala för att
lantbruksattachéerna böra erhålla en förmånligare löneställning, kan jag
likväl, med hänsyn till att utredning genom 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga
fortfarande pågår angående lönegradsplaceringen för befattningshavare
vid verk inom allmänna civilförvaltningen, icke förorda, att lantbruksstyrelsens
löneregleringsförslag för närvarande genomföres. Även för nästa
budgetår torde alltså lantbruksattachéerna böra hänföras till lönegrad Eo 28.
Dessutom bör liksom hittills till lantbruksattachén i Berlin utgå ortstillägg
med 4,500 kronor. Vad beträffar lantbruksattachén i London anser jag mig
emellertid, med beaktande särskilt av de höga levnadskostnaderna i London,
böra föreslå, att ifrågavarande befattningshavare för budgetåret 1940/41 måtte
komma i åtnjutande dels liksom hittills av ett ortstillägg å 9,000 kronor,
dels ock, såsom ett provisorium i avbidan på det slutliga ställningstagandet
till löneregleringsfrågan, av ett extra ortstillägg å 6,000 kronor. Vidare torde
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr lin.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 118.
även lindel- nästa budgetår till här ifrågavarande tjänstemän böra utgå ersättning
av statsmedel för kursförluster. Ett särskilt förslagsanslag till reglering
av vissa kursförluster för lantbruksattachéerna synes alltså fortfarande
böra uppföras i riksstaten.
Av lantbruksattachén i London framfört förslag, innebärande att den för
tjänstgöring hos honom avsedde stipendiaten måtte få uppbära dyrtidstilllägg
eller rörligt tillägg å sitt arvode, kan jag icke biträda.
Vid bifall till vad jag i det föregående förordat skulle avlöningsstaten för
lantbruksattachéerna för budgetåret 1940/41 erhålla följande utseende. Anslagsposten
arvode, bestämt av Kungl. Majit, bör såsom hittills upptagas
med 7,000 kronor. För grundavlöningar m. m. till övrig icke-ordinarie personal
torde böra beräknas 19,700 kronor och för avlöningsförhöjningar
m. m. till dylik personal 3,000 kronor. Under posten särskilda löneförmåner
bör uppföras ett belopp av 19,500 kronor, därav till ortstillägg 13,500 kronor
och till extra ortstillägg 6,000 kronor. Slutligen torde för rörligt tillägg
böra beräknas 2,000 kronor.
Till lantbruksattachéer skulle alltså för nästa budgetår behöva anvisas ett
avlöningsanslag av (7,000 + 19,700 + 3,000 + 19,500 + 2,000 ==) 51,200
kronor.
Vad härefter angår frågan om medelsanvisning till lantbruksattachéernas
omkostnader må erinras om att enligt Kungl. Maj :ts beslut den 30 december
1939 från omkostnadsanslaget för innevarande budgetår må för resekostnader
och expenser utgå till lantbruksattachén i London 12,000 kronor och
till lantbruksattachén i Berlin 9,500 kronor. Med hänsyn härtill bör anslaget
till ifrågavarande omkostnader för nästa budgetår uppföras med 21,500
kronor. Någon ändring i vad nu gäller angående bestridandet av representations-
m. fl. kostnader torde icke böra ske.
Slutligen synes förslagsanslaget till reglering av vissa kursförluster med
ledning av medelsåtgången å anslaget under budgetåret 1938/39 böra upptagas
med 18,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen att
dels för lantbruksattachéer fastställa följande
Personalförteckning.
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
än 2 0.
Befattning Lönegrad
2 lantbruksattachéer .......................... Eo 28;
dels godkänna följande avlöningsstat för lantbruksattachéer,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1940/41:
Kungl. Maj:ts proposition nr 118. H
Avlöningsstat.
1. Arvode, bestämt av Kungl. Majit ...... kronor 7,000
2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal:
a)
Grundavlöningar
m. m.............kronor 19,700
b) Avlöningsförhöjning
ar
m. m., förslagsvis » 3,000 » 22,700
3. Särskilda löneförmåner................ » 19,500
4. Rörligt tillägg, förslagsvis.............. » 2,000
Summa kronor 51,200;
dels ock för budgetåret 1940/41 under nionde huvudtiteln
anvisa följande anslag, nämligen
1. till Lantbruksattachéer: Avlöningar ett
förslagsanslag av .................. kronor 51,200;
2. till Lantbruksattachéer: Omkostnader ett
anslag av .......................... » 21,500;
3. till Reglering av vissa kursförluster ett
förslagsanslag av.......... » 18,000.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Allan Tigerschiöld.