Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1940 kl. 10 f. m.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts ultåtande, i anledning
av väckt motion angående nedbringande av
byggnadskostnaderna i fråga örn den offentliga byggnadsverksamheten.

I en inom riksdagens andra kammare väckt, till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 198, hava herrar Johansson i Mysinge och Pettersson
i Dahl hemställt, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte
anhålla om åtgärder i syfte att nedbringa kostnaderna för det byggnadsbestånd,
som bekostas med allmänna medel.

I fråga örn motiveringen får utskottet hänvisa till den med här förevarande
motion likalydande, inom riksdagens första kammare väckta motionen
nr I: 120.

Över motionen har utskottet inhämtat yttranden från Svenska stadsförbundet
och Svenska landskommunernas förbund. Därjämte har utskottet
tagit del av utlåtanden, som genom första kammarens andra tillfälliga utskott
infordrats från byggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen och Svenska
landstingsförbundet.

Byggnadsstyrelsens berörda yttrande återfinnes såsom bilaga (Bil. A) till
detta utlåtande.

Vid byggnadsstyrelsens utlåtande var fogat ett uttalande i ämnet av skolöverstyrelsen
av i huvudsak följande innehåll.

Vid uppförandet av skolbyggnader för olika ändamål (allmänna läroverk,
kommunala mellanskolor, folkskolor o. s. v.) ävensom skolhem åligger det
vederbörande kommun eller annan, som har att ansvara för dess uppförande,
att underställa planerna byggnadsstyrelsens prövning, som äger rum
i samråd med styrelsens byggnadstekniska biträde. Hänsyn tages härvid i
första hand till byggnadens storlek i förhållande till avsedd användning och
ändamålsenlighet. Därjämte uttalade överstyrelsen, att den ansåge sig i nu
nämnda hänseenden icke kunna nämnvärt sänka sina krav på skolbyggnaders
beskaffenhet. Betydande olägenheter för hela vårt skolväsen skulle
tvivelsutan följa av en sådan åtgärd. Utpräglad lyx vid uppförandet av
skolhus undvikes, och i regel anläggas sparsamhetshänsyn redan av nödtvång
av den kommun, för vars räkning vederbörande byggnad skall uppföras.
Som ett medel till kontroll äger skolöverstyrelsen att föreslå Kungl.
Majit att göra större avdrag vid beräknandet av de belopp, varå statsbidrag
må beräknas att utgå. Allmänt anföres slutligen, att överstyrelsen vid den
granskning av byggnadsplancr för skolväsendets del, som enligt gällande
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 13 sami. 2 avd. Nr 2.

Motionen.

Yttranden.

2

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.

bestämmelser tillkommer överstyrelsen, städse sökt tillse, att byggnaderna
icke erhålla onödig storlek och luxuöst utförande. Det vore självfallet, att
överstyrelsen under nuvarande tidsförhållanden skall ägna särskild uppmärksamhet
åt denna sida av sin granskningsverksamhet. Föreskrifter örn
särskilda åtgärder i den av motionärerna angivna riktningen syntes fördenskull
icke vara erforderliga för överstyrelsens del.

Medicinalstyrelsen anförde, att dess befattning med förevarande spörsmål
bestode dels i att verkställa utredningar angående uppförande eller förändrande
av statens sinnessjukhus med därtill hörande bostadsbestånd,
dels ock att granska ritningar till sjukhus och därtill hörande bostäder, avsedda
att uppföras av landsting eller städer, som icke deltaga i landsting,
vare sig statsbidrag till dessa sjukhus utgår eller icke. Med avseende å den
förstnämnda gruppen byggnadsföretag, vilka som regel, innan de komma
till utförande, underställas prövning av Kungl. Maj:t och riksdag, hade medicinalstyrelsen
sedan länge strävat efter, att byggnadskostnaderna icke
genom tillfredsställande av lyxanspråk drivas i höjden. Den tekniska utrustningen
även av sinnessjukhus hade under senare tid dock blivit allt mera
fullständig, vilket måste medföra stegrade kostnader. Härvid vore dock att
märka, att utvecklingen i fråga om dylik teknisk utrustning i regel medför
minskade kostnader för drift och personal. Ett avvägande av hur långt den
tekniska utrustningen lämpligen borde drivas borde sålunda i varje fall ske.
Att styrelsens ansträngningar att söka nedbringa byggnadskostnaderna för
statens sinnessjukhus icke varit förgäves, främninge därav, att kostnaderna
per sängplats vid de senaste statliga byggena varit lägre än för likvärdiga
sjukhus, som uppförts av de städer, som övertagit hela sin sinnessjukvård.
Tjänstebostäderna vid sinnessjukhusen hade även på senare tid förminskats
så långt detta läte sig göra utan risk för försvårad rekrytering av läkare.
Jämväl i övriga fall av granskning sökte styrelsen att begränsa byggnadskostnaderna
för de offentliga sjukhusbyggnaderna. Det nu rådande finansiella
läget krävde emellertid, att intet underlåtes, som kan nedbringa det
allmännas kostnader för byggnadsföretag av ifrågavarande art. Styrelsen
skulle ock låta sig angeläget vara att än ytterligare beakta detta krav.

Svenska landstingsförbundet erinrade om att i motionen särskilt påtalas
de alltför stora, modernt inredda tjänstebostäder, som en del befattningshavare
utrustas med. För landstingens del torde denna anmärkning
knappast vara berättigad, möjligen med undantag för överläkarbostäderna
vid en del sjukhus. I den mån nya sådana under senare år uppförts, hade
dock en ej oväsentlig begränsning av utrymmet skett. För landstingens
vidkommande vore några särskilda statliga åtgärder för nedbringande av
kostnaderna för deras byggnadsverksamhet icke erforderliga. En effektivare
granskning av planerade sjukhusbyggnadsföretag borde komma till
stånd.

Svenska stadsförbundet hade icke något att erinra mot en utredning i

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2. 3

frågan, men förutsatte, att därvid även stadssamhällena bleve representerade.

Svenska landskommunernas förbund anförde, att motionärerna riktat
uppmärksamheten på ett förhållande, som framförallt i nuvarande krisläge
men även under normala tider vöre av mycket stor betydelse. Även om
man med tillfredsställelse måste konstatera de värdefulla insatser, som från
statens och det allmännas sida göras för tillgodoseendet i olika avseenden
av medborgarnas behov bland annat på undervisningens och socialvårdens
områden, kunde man icke bortse ifrån, att en något överdriven frikostighet
med allmänna medel därvid understundom blivit ådagalagd. Att märka
vore emellertid, att detta icke uteslutande kan läggas de kommunala myndigheterna
till last. Styrelsen ville framhålla, att styrelsen med det sagda
icke velat rikta någon anmärkning mot de på undervisningens, socialvårdens
och andra områden vidtagna statliga eller kommunala åtgärderna
såsom sådana. Styrelsen instämde emellertid med motionärerna däruti, att
man på dessa områden torde finna möjligheter till nödiga besparingar.
Styrelsen ansåge sig därför böra biträda motionärernas framställning.

För egen del får utskottet anföra följande.

Det torde vara ovedersägligt, att under den nyligen tilländagångna tid, Utskottet.
som kännetecknats av livlig samhällelig expansion och ökad penningtillgång
såväl för stat och kommun som för enskilda, kraven på utrymme
och utstyrsel, för alt ej säga hela standarden, hos byggnader, som uppförts
av resp. för det allmänna eller med bidrag av allmänna medel, avsevärt
höjts. Då det gäller kostnaderna för sjukhusbyggnader, lärer detta
ock i många fall sammanhänga med nutidens väsentligt ökade fordringar
på sjukhusvårdens kvalitet och vårdmöjligheter. Viss förenkling har emellertid
på senare tid vidtagits, och såsom i det åberopade utlåtandet framhållits
har medicinalstyrelsen sin uppmärksamhet fästad på möjligheterna
till ekonomisering vid offentliga byggnadsföretag. Medicinalstyrelsen har
såsom exempel härpå anfört överläkarbostäder vid sinnessjukhusen, där
ytinnehållet i det senast planerade etablissementet nedbringats till omkring
två tredjedelar av vad som ansågs lämpligt och nödvändigt vid uppförandet
av äldre, ännu i bruk varande sjukhus av samma slag. Bostadsutrymmen
för viss annan sjukhuspersonal, exempelvis underläkare, torde enligt
utskottets mening snarare vara i behov av utvidgning och förbättring än
motsatsen. För skolhusens byggnadskostnader lia sociala funktioner (bad,
kliniker o. s. v.) säkerligen spelat viss roll. Att taga nu rådande brydsamma
förhållanden till anledning alt vidtaga mera djupgående inskränkningar,
som kunna antagas leda till en mera allmän sänkning av standarden för
en längre framtid, finner utskottet ur flera synpunkter mindre lyckligt.

Slutligen vill utskottet erinra örn att statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
den 10 november 1939 tillkallat sakkunniga för alt inom departementet
biträda med utredning och avgiva förslag rörande aktuella be -

4

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.

sparingsåtgärder på folkskoleväsendets område. Dessa sakkunniga hava,
enligt vad känt är, till behandling även upptagit frågan om statsbidrag till
byggnader för folkskoleväsendet och komma enligt uppgift att inom den
närmaste framtiden framlägga förslag till nedbringande av kostnaderna för
till folkskoleväsendet hörande byggnadsföretag. De sakkunnigas utredning
avser närmast grunderna för statsbidrag. Ehuruväl denna utredning endast
indirekt berör den fråga, motionen tagit sikte på, saknar den i förevarande
sammanhang ingalunda sin betydelse.

Utskottet, som väl finner motionens syfte behjärtansvärt, men som utgår
från att verk och myndigheter taga uppkommande tillfällen i akt för att
tillse, att berättigade krav på sparsamhet vid planläggning och utförande
av sådana byggnadsföretag, som avses i motionen, varda beaktade inom
ramen för ändamålsenlighet och en på längre sikt inriktad ekonomi, anser
sig förhindrat att för närvarande föreslå åtgärder i motionens syfte och
hemställer,

att här förevarande motion, nr 198, icke måtte till någon
andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 april 1940.

På utskottets vägnar:

GUSTAF NILSSON.

Närvarande: Herrar Nilsson i Kristinehamn, lönnegård*), Silfwerbrand, Lindholm,
Birke, fru Alvén*), herrar Nilson i Eskilstuna, Magnusson i Tumhult*),
Hansson i Stocksäter*) och Andersson i Surahammar*).

'') Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2.

5

Bilaga A.

Till riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.

Sedan Kungl. Majit den 2 februari 1940 anbefallt Kungl, byggnadsstyrelsen
att till Eder avgiva yttrande över en inom första kammaren väckt motion,
nr 120, om åtgärder för nedbringande av byggnadskostnaderna i fråga om
offentliga byggnadsverksamheten, får styrelsen i ämnet anföra följande.

Byggnadsstyrelsens befattning med den offentliga byggnadsverksamheten
avser i huvudsak:

1. Vården och underhållet beträffande av styrelsen förvaltade byggnader,
såsom ämbetsbyggnader i huvudstaden, landsstatshus, lantmäterikontor, seminariebyggnader,
dövstumskolor m. m.

2. Uppförande genom styrelsens försorg av byggnader för ämbetsverk,
universitet och högskolor, post och telegraf, sinnessjukvården m. m.

3. Granskning av förslag till byggnader för läroverk, samrealskolor, sjukhus
samt vissa andra byggnader, som uppföras helt eller delvis med statsmedel
i form av bidrag eller lån.

Byggnadsstyrelsens uppdrag beträffande i grupp 2 omnämnda byggnadsföretag
avser i en del fall såväl utredning av själva byggnadsfrågan som uppförande
av den beslutade byggnaden, medan det i andra fall endast avser
byggnadens uppförande. I förra fallen, som i huvudsak röra ämbetsbyggnader
av olika slag i huvudstaden och landsorten samt byggnader för universitet
och högskolor jämte sinnessjukhus och dövstumskolor m. m., innebär
utredningen ett ingående samråd med de myndigheter eller institutioner,
för vilkas räkning byggnaden uppföres, samt en noggrann granskning och
prövning av framställda önskemål ifråga om lokalernas storlek och anordning
m. m. i syfte att ernå icke blott fullt ändamålsenliga utan även ur ekonomisk
synpunkt rationella planläggningar.

Vad åter angår de affärsdrivande verkens byggnader, posthus, telegrafhus,
telefonstationer, överdragsstationer m. m., så äro dessa i hög grad specialbetonade
och planläggas därför i regel av verken själva nied hänsyn till
byggnadernas effektiva utnyttjande.

I fråga örn den under grupp 3 omnämnda granskningsverksamheten får
byggnadsstyrelsen erinra örn att en synnerligen stor grupp, nämligen folkskolor,
granskas enbart av Kungl, skolöverstyrelsen. Med anledning härav
har styrelsen anhållit om Kungl, skolöverstyrelsens meddelande, i vilka avseenden
överstyrelsen för sin del kunde finna det möjligt att vid planläggning
av byggnader för allmänna läroverk och folkskolor vidtaga åtgärder
för nedbringande av kostnaderna för dylika byggnadsföretag. I bilagda yttrande
den 8 mars 1940 har skolöverstyrelsen i huvudsak anfört, att överstyrelsen
vid den granskning av byggnadsplaner för skolväsendets del, som enligt
gällande bestämmelser tillkommer överstyrelsen, städse sökte tillse, att
byggnaderna icke erhölle onödig storlek och luxuöst utförande. Det vöre
självfallet, att överstyrelsen under nuvarande tidsförhållanden ägnade särskild
uppmärksamhet åt denna sida av sin granskningsverksamhet.

I anslutning till vad skolöverstyrelsen sålunda uttalat vill byggnadsstyrelsen
för egen del framhålla, alt det icke torde vara uteslutet alt ernå vissa be -

G

Andra kammarens andra tillfälliga ulskolts utlåtande, nr 2.

sparingar och förenklingar beträffande skolbyggnaderna i förhållande till
den standard, som under senare år på vissa håll utbildats.

Vad sjukhusen beträffar karakteriseras denna byggnadstyp av det särdeles
komplicerade arbete, som bedrives där, och de höga driftkostnaderna.
Med hänsyn härtill måste byggnadskostnad och standard på ett rationellt
sätt vägas mot driftkostnaderna. Styrelsen vill i detta sammanhang fästa
uppmärksamheten på angelägenheten av en rationell disposition av sjukhusanläggningarna
inom ett sjukvårdsdistrikt, samt att generalplaner upprättas
för framtida utvidgningar av de olika sjukhusanläggningarna. Annars
riskeras nämligen att byggnader uppföras för att tillgodose aktuella, trängande
behov utan att vederbörande klargjort för sig, vilka konsekvenser dessa
byggnader kunna få i samband med en senare utvidgning av anläggningen.
Styrelsen har för sin del vid flera tillfällen påpekat dylikt förhållande och
sökt få rättelse till stånd i samband med granskning av sjukhusförslag.

Granskning av förslag till sjukhusbyggnader sker jämväl och slutligen av
Kungl, medicinalstyrelsen, som även har att godkänna eller avslå ett ingivet
förslag. Byggnadsstyrelsens granskning torde med hänsyn härtill övervägande
vara avsedd såsom en mera byggnadsteknisk granskning.

Styrelsen har dock, i den mån styrelsens arbetskrafter det medgivit, genom
omarbetning av för granskning inkomna förslag, sökt åvägabringa förenklingar
och rationaliseringar i underställda förslag. Då vidare styrelsen trott
sig finna, att besparingar och förenklingar skulle stå att vinna genom vissa
principiella förändringar i sjukhusens planlösningar, har styrelsen hos Kungl,
medicinalstyrelsen anhållit örn angivande av de minimifordringar, som ur
de synpunkter medicinalstyrelsen har att bevaka borde uppställas på sjukvårdsanläggningar.
I skrivelse den 12 mars 1940 har medicinalstyrelsen
förklarat sig så snart som möjligt vilja upptaga till granskning de i motionen
berörda spörsmålen i den mån de anginge de styrelsen underställda sjukvårdsaristalterna.

Angående de i motionen omnämnda tjänstebostäderna vill byggnadsstyrelsen
framhålla, att styrelsen vid bestämmandet av dessas storlek för sin del
följer statens bostadsnämnds »Riktlinjer för bestämmandet av ersättning för
tjänstebostad» (statens offentliga utredningar 1939:36, finansdepartementet).
Styrelsen har emellertid vid granskning av ingivna förslag icke kunnat
undgå att förmärka, hurusom ibland tjänstebostäderna givits en för hög
standard, i vilka fall styrelsen anmärkt därpå.

Styrelsen kan slutligen icke underlåta att påpeka, att styrelsens granskning
av bvggnadsärenden icke sällan i hög grad försvåras av dels att för kort
tid ställes till förfogande för granskningsarbetet, särskilt då fråga är örn
statliga byggnadsfrågor, som skola föreläggas riksdagen, dels ock att byggnadsärenden,
då de komma inför styrelsen, redan förts så långt att praktiska
svårigheter uppstå för genomförande av önskvärda ändringar.

Stockholm den 11 april 1940.

HENNING LEO.

Sven Markelius.

I Slen Zethelius.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1940

401334