Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1940 kl. 2 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning
av väckt motion örn åtgärder till förbättrande av
bostäderna ombord i svenska fartyg.

I en inom riksdagens första kammare väckt, till dess andra tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 10, har herr Robert Berg föreslagit, att riksdagen
ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en allsidig och förutsättningslös
utredning rörande bostäderna i svenska fartyg samt att i denna utredning
även innefattas frågan om statens ekonomiska medverkan till lösandet av
ifrågavarande problem.

Inom andra kammaren har en likatydande motion, nr 31, väckts av herr
Lindberg i Stockholm.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen I: 10.

Vid 1939 års lagtima riksdag väcktes av herr Senander lii. fl. i andra kammaren
en motion, nr 344, av i stort sett samma innebörd som nu ifrågavarande
motion. Den i årets motion framförda tanken på ekonomiskt stöd från
statens sida för förverkligande av motionens syfte innebär emellertid en nyhet
i förhållande till förra årets motion. Sedan andra kammaren hänvisat
motionen II: 344 vid förra årets riksdag till sitt andra tillfälliga utskott och
detta utskott införskaffat yttranden över motionen från kommerskollegium,
Sveriges redareförening och Svenska sjöfolkförbundet, hemställde utskottet
i utlåtande nr 3, att motionen icke måtte till någon andra kammarens åtgärd
föranleda. Andra kammaren biföll vad utskottet sålunda hemställt.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från statskontoret och
kommerskollegium. I anledning av motionen II: 31, som av andra kammaren
hänvisats till dess andra tillfälliga utskott, har detta utskott införskaffat
yttranden från Sveriges redareförening och Svenska sjöfolkförbundet. Nämnda
yttranden finnas såsom bilagor (A—D) fogade vid delta utlåtande.

Ur social synpunkt framstår det givetvis såsom ett önskemål att sjöfolket
beredes bästa möjliga standard i fråga örn bostadsförhållandena ombord i
fartygen, och utskottet finner därför syftet med motionen i och för sig erkännansvärt.
Av det utav kommerskollegium avgivna yttrandet framgår, alt
kollegium i egenskap av chefsmyndighet för fartygsinspektionen ständigt har
sin uppmärksamhet riktad på frågan och vidtager de åtgärder, som på ämbetsverket
ankomma, för att söka bringa bostadsförhållandena i nivå med
gällande bostadsförordnings standard. Enligt kollega uppfattning skulle en

Bihang till riksdagens protokoll löbo. 12 samt. 2 avd. Nr 4.

Motionen.

1939 års
riksdag.

yttranden
nied anledning
av nu
föreliggande
motion.

Utskottet.

2

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr i.

utvidgning av bostäderna å de fartyg, varå bostadsbestämmelserna äro tilllämpliga,
i ett stort antal fall innebära avsevärda tekniska svårigheter.
Kollegium har ock i vissa fall måst lämna dispens från bestämmelserna i
bostadsförordningen; dispenserna avse emellertid enligt vad kollegium uppgiver
med få undantag allenast rena obetydligheter. Om det sålunda enligt
utskottets mening redan under normala förhållanden icke torde förefinnas
tillräcklig anledning att påyrka positiva åtgärder av den art motionären ifrågasätter,
anser utskottet i likhet med vad som från kommerskollegii sida
framhållits, att det i nuvarande läge, då tonnaget måste i största möjliga utsträckning
effektivt utnyttjas för handelsändamål, icke kan anses välbetänkt
att införa skärpta bestämmelser i fråga om fartygsbostädernas beskaffenhet.
Härmed skulle nämligen följa att fartygen skulle undandragas trafiken under
tiden för erforderliga ombyggnadsarbeten. Vad beträffar den av motionären
framförda tanken på att staten skulle ekonomiskt medverka till i motionen
åsyftade åtgärder, anser utskottet att det åtminstone under nuvarande förhållanden
måste väcka betänkligheter att anvisa statsmedel för här avsedda
ändamål.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 mars 1940.

På utskottets vägnar:

G. Heuman.

Närvarande: Herrar Heuman, Gottfrid Karlsson, Anders Andersson, Gustaf Björkman,
Albert Andersson*), Franzon, von Horn och Witzell.

*) Ej närvarande vid justering av utlåtandet.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

3

Bilaga A.

Till riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.

Genom beslut den 2 februari har Kungl. Majit anbefallt statskontoret att
till Eder avgiva yttrande rörande en inom första kammaren av herr Robert
Berg väckt motion (nr 10) örn åtgärder till förbättrande av bostäderna ombord
å svenska fartyg.

Med anledning härav får statskontoret anföra följande.

Vid 1939 års riksdag väcktes i andra kammaren en motion (nr 344), vari
föreslogs, att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Majit hemställa om en
allsidig och grundlig utredning av bostadsfrågan beträffande svenska handelsfartyg
samt att snarast möjligt förslag måtte framläggas örn sådan ändring
av Kungl. Majits förordning av den 20 maj 1927 angående bostäder å
fartyg, att en mera tidsenlig och hygienisk bostadsstandard uppnåddes.

Sedan motionen hänvisats till andra kammarens andra tillfälliga utskott,
fann utskottet i likhet med motionärerna de i motionen framställda önskemålen
i och för sig värda beaktande. Under framhållande, att frågan vore
föremål för statsmyndigheternas ständiga uppmärksamhet och att åtgärder
i motionens syfte vidtoges i den mån skäliga hänsyn till fartygsbeståndets
art och omständigheterna i övrigt tilläte, ansåg sig emellertid utskottet sakna
tillräcklig anledning att för det dåvarande påyrka positiva åtgärder för
realiserandet av motionärernas krav. Utskottet hemställde därför, att motionen
icke måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda. Denna hemställan
bifölls av kammaren.

I anslutning till vad sålunda förekommit får statskontoret — som givetvis
icke är i tillfälle att närmare bedöma frågan örn behovet av de i motionen
föreslagna åtgärderna — uttala, att ämbetsverket för sin del icke kan tillstyrka,
att staten utsträcker sin subventionerande verksamhet till att avse
ekonomisk medverkan till i motionen avsedda åtgärder. I varje fall måste
det under nuvarande förhållanden anses vara uteslutet att anvisa statsmedel
för här avsedda ändamål.

De nu rådande förhållandena synas ock enligt statskontorets mening utesluta
möjligheten av att för närvarande ålägga vederbörande fartygsägare
eller rederi ökade förpliktelser i sådant hänseende.

På grund av vad sålunda anförts, anser statskontoret anledning icke nu
förefinnas att igångsätta den av motionärerna föreslagna utredningen.

Stockholm den 10 februari 1940.

C. FR. NISSEN.

Gunnar Brittli.

I Gunnar Berglöf.

4

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

Bilaga B.

Till riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.

Enligt remiss den 2 februari 1940 har Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium
att till Eder avgiva yttrande i anledning av en i första kammaren av
hr Robert Berg väckt motion (nr 10), vari föreslås, att riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla om en allsidig och förutsättningslös utredning
rörande bostäderna i svenska fartyg samt att i denna utredning
även innefattas frågan om statens ekonomiska medverkan till lösandet av
ifrågavarande problem.

Med anledning härav får kollegium anföra följande.

Den 22 februari 1939 avgav kollegium yttrande till andra kammarens
andra tillfälliga utskott i anledning av en inom andra kammaren av hr Senander
m. fl. väckt motion av liknande innebörd (nr 344). I detta yttrande,
vilket avtryckts såsom bilaga till berörda utskotts utlåtande nr 3,
lämnade kollegium en kortfattad redogörelse för tillkomsten av nu gällande
författningsbestämmelser på området. För frågans belysning återges denna
redogörelse här nedan.

Uti den i samband med fartygsinspektionens inrättande utfärdade förordningen
av den 23 december 1915 (nr 514) angående fartygs byggnad
och utrustning förefunnos i sjätte kapitlet föreskrifter angående bostäder
ombord för fartygs personal m. m. Dessa föreskrifter skulle träda i kraft
den 1 april 1916, dock att i fråga om fartyg, som då redan nyttjades till
sjöfart eller till vilket kölen då redan blivit sträckt, föreskrifterna skulle
lända till efterrättelse först från och med den 1 januari 1920. Med avseende
å de den 1 april 1916 sålunda befintliga fartygen uppsköts föreskrifternas
ikraftträdande gång på gång för kortare tid, ända tills dess att genom kungörelse
den 8 december 1922 (nr 612) bestämdes, att uppskovet skulle gälla
tillsvidare. Härigenom konuno föreskrifterna aldrig att träda i kraft för det
stora flertalet fartyg.

Under tiden pågick utarbetande av en särskild förordning angående bostäder
m. m. å fartyg för ombord anställda. Den 21 maj 1920 avgåvo de
s. k. skeppstjänstkommitterade förslag till dylik bostadsförordning. Detta
förslag undergick därefter granskning hos ett flertal sammanslutningar på
sjöfartens område liksom hos kollegium och socialstyrelsen, vilka myndigheter
avgåvo särskilda utlåtanden över förslaget till Kungl. Majit. Med
ledning av den utredning, som sålunda kommit till stånd, utfärdade Kungl.
Majit den 20 maj 1927 (nr 185) den ännu gällande bostadsförordningen.

Bostadsförordningen trädde i kraft den 1 augusti 1927. Fartyg, som före
den 1 juni samma år redan inrättats i enlighet med bostadsföreskrifterna av
år 1915, undantogos dock i allmänhet från flertalet av bostadsförordningens
föreskrifter. Därjämte bestämdes i bostadsförordningen vissa kortare uppskov
med ikraftträdandet för fartyg, vilkas köl sträckts före den 1 april 1916.

Den nu remitterade motionen synes liksom förra årets motion närmast avse
bostadsföreskrifterna för manskap å handelsfartyg. De detaljspörsmål, som
särskilt uppmärksammats, äro emellertid av något olika beskaffenhet i de
båda motionerna. I förra årets motion anmärktes på vissa i 6 § 3 mom.
första stycket bostadsförordningen stadgade minimimått för sovrums rymd
och durkyta samt på dispenserandet från förordningens fordran på hytter,

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr h.

5

där högst två personer må inhysas, s. k. tvåmanshytter, ävensom på de
särskilda bestämmelser örn bostäder för kvinnlig personal, som förordningen
innehåller. För den händelse utskottet önskar taga del av kollega inställning
till dessa spörsmål hänvisas till yttrandet av den 22 februari 1939.

Hr Berg uppehåller sig i sin motion särskilt vid det enligt hans förmenande
otillräckliga utrymme i manskapets tvåmanshytter, som erhålles
därest den fria durkytan begränsas enligt bostadsförordningens i 6 § 1 mom.
för fartyg i allmänhet angivna minimifordran av en kvadratmeter per person.
I detta sammanhang uppger motionären att i den fria durkytan må
inräknas bl. a. utrymme, som upptages av koj eller soffa, som ej når belt
ned till durken.

Kollegium får framhålla, att kollegium vid förordningens tillämpning
icke medger, att durkytan i eventuellt förekommande delar av manskapshytt,
vilka äro så smala eller låga att en person ej kan stå där, inräknas i
den fria durkytan. Dessutom bör uppmärksammas, att bostadsförordningen
förbjuder, att durkyta, som upptages av koj eller soffa, den må nå helt ned
till durken eller ej, eller av vissa andra i ovan nämnda 6 § 1 mom. angivna
föremål, inräknas i den fria durkytan. Utrymmet torde alltså i själva verket
ej vara så begränsat som motionen giver anledning förmoda. Det synes
även ungefär överensstämma med det, som brukar förekomma å utländska
fartyg. I detta sammanhang torde vara att bemärka, att medan bostadsförordningen
föreskriver tvåmanshytter för manskapet å maskindrivna fartyg
med en minsta bruttodräktighet av 1.200 ton, fordra exempelvis de senaste
norska föreskrifterna ej dylika tvåmanshytter annat än å maskindrivna
fartyg örn minst 1.500 bruttoton, och beträffande danska fartyg föreligger
ingen skyldighet att förse manskapet med tvåmanshytter.

Frågorna om särskilt bad-, dusch- eller tvältrum samt örn manskapsmässar
äro även föremål för särskild uppmärksamhet i den nu remitterade
motionen.

Vad bad-, dusch- eller tvättrum angår skall enligt 18 § bostadsförordningen
sådant runi finnas för manskapet å maskindrivna fartyg i Nordsjöeller
vidsträcktare fart med en bruttodräktighet av minst 300 ton. Samma
paragraf innehåller jämväl vissa detaljföreskrifter rörande bad-, dusch- eller
tvättrum. Sålunda stadgas, att .särskilt dylikt rum skall finnas för maskinmanskapet,
därest fartygets bruttodräktighet uppgår till 1.000 ton eller mera,
att i tvättrum skola finnas tvättställ lill antal, minst motsvarande halva antalet
man å varje vakt, att för tvältrum skall tillgång till färskt vatten vara
beredd från förråd, som icke må inräknas i det vattenförråd, som erfordras
enligt gällande spisordning, samt alt tillfälle skall beredas alt erhålla varmt
vatten för bad- eller duschrum, då ångpanna å fartyget är uppeldad. 1915
års bestämmelser i ämnet stadga endast, att å maskindrivet fartyg i Nordsjö-
eller vidsträcktare fart skall för besättningen finnas bad- eller tvättrum
med tillgång till färskt valten.

Att anordna bad-, dusch- eller tvättrum å de enligt bostadsförordningen
härvidlag undantagna fartygen under 300 tons bruttodräktighet torde av
ulrymmesskäl knappast kunna begäras. För övrigt torde sådana fartyg
högst sällan gå i Nordsjö- eller vidsträcktare fart. Icke maskindrivna fartyg,
vilka ju oberoende av tontalet äro undantagna, finnas endast helt undantagsvis
av den storlek all deras bruttodräktighet uppgår till eller överstiger
300 ton. Det må nämnas, att å norska fartyg är särskilt tvä t trum för manskapet
icke obligatoriskt i annan mån än att dylikt tvättrum skall å maskin -

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

drivet fartyg med en bruttodräktigliet av minst 1.000 ton finnas för maskinmanskapet.
Fordran å bad- eller duschanordning för manskapet är i
Norge begränsad till maskindrivna fartyg i allmänhet, vilkas bruttodräktighet
uppgår till minst 1.500 ton. Med avseende å danska fartyg förefinnes
endast den fordran i ämnet, att särskilt badrum för manskapet skall finnas
inrättat å maskindrivna fartyg i allmänhet, som gå i fart på främmande
världsdelar.

Beträffande manskapsmäss fordrar bostadsförordningen, att sådan skall
finnas å fartyg, vars bruttodräktighet uppgår till minst 1.000 ton, och finnas
i förordningens 16 § detaljerade bestämmelser angående mässrums storlek
och inredning m. m. Enligt 1915 års bostadsföreskriftcr äro manskapsmässar
icke obligatoriska. I Norge fordras manskapsmässar å fartyg örn
minst 1.000 bruttotons dräktighet, medan Danmark icke uppställer fordran
å förefintligheten av dylika mässar.

Bostadsförordningen giiller för det stora flertalet svenska handelsfartyg.
Endast ett jämförelsevis obetydligt antal blev nämligen före den 1 juni 1927
inrättat enligt 1915 års bostadsföreskriftcr och kom därigenom i åtnjutande
av det för sådant fall stadgade, ovan i delta yttrande berörda undantaget.
De likaledes berörda kortare uppskoven med förordningens ikraftträdande
för fartyg, vilkas köl sträckts före den 1 april 1916, äro för länge sedan utlupna.
Genom att bostadsförordningens stadganden sålunda kommit att omfatta
jämväl flertalet av de vid förordningens tillkomst förefintliga fartygen
har det givetvis uppstått fall, då det varit praktiskt taget omöjligt att strikt
uppfylla förordningens bestämmelser. I dylika fall har kollegium, med användande
av sin dispensrätt, meddelat eftergifter från förordningens stadganden.
Detta system med att eftergift i regel meddelas allenast i de särskilda
fallen har den fördelen framför ett generellt undantag för gamla
fartyg, att eftergiftens förekomst och dess omfattning ej behöva göras större
än vad det vid individuell prövning i fråga örn det särskilda fartyget befunnits
behövligt. Även om ett stort antal dispenser förekomma, så avse
dessa med få undantag allenast rena obetydligheter. För prövningarna vid
dispensförfarandet har kollegium brukat taga såsom norm att söka bringa
bostadsförhållandena ombord såvitt möjligt i nivå med bostadsförordningens
standard.

Denna standard har, såsom i redogörelsen för de gällande författningsbestämmelsernas
tillkomst berörts, fastställts efter ingående och grundlig utredning.
Standarden torde, vad redan de ovan gjorda jämförelserna med
utländska förhållanden ge en antydan örn, ungefärligen motsvara de högsta
i utlandet tillämpade. Kollegium, som under årens lopp låtit fartygsinspektionen
verkställa noggranna undersökningar av besättningens bostäder på
praktiskt taget hela den svenska handelsflottans fartyg av den storlek att
bostadsföreskrifterna äro tillämpliga, har kommit till den uppfattningen,
att avsevärda tekniska svårigheter i stort antal fall skulle föreligga att utvidga
bostäderna. I yttrandet den 22 februari 1939 har kollegium, i betraktande
av sjöfartens internationella karaktär och förhållandena ombord, uttalat
sig mot att någon högre standard än den, som bostadsförordningen
uppställer, föreskrives. Härvid har kollegium givetvis närmast haft normala
fredliga förhållanden i åtanke.

Under nuvarande krigsförhållanden föreligga de tekniska svårigheterna
i samma omfattning som förut, men den internationella konkurrensens betydelse
i förevarande avseende har i viss mån ändrats. Med den knapp -

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr i. 7

het på tonnage och de stegrade fraktsatser, som inträtt, torde rederiernas
vinstmarginaler för tillfället ej sällan vara sådana, att större möjligheter
föreligga för rederierna att bekosta de ombyggnader för bostadsförbättringar
ombord, som med hänsyn till fartygens konstruktion kunna anses genomförbara.
Därest staten, såsom motionären ifrågasatt, lämnar ekonomisk
medverkan till ombyggnaderna, skulle de givetvis underlättas.

När det gäller igångsättande av arbete av den avsevärda omfattning, som
dessa bostadsförbättringar sammanlagt skulle innebära, torde det emellertid
för närvarande, då det mer än eljest är angeläget att landets tillgångar
på material och arbetskrafter utnyttjas på ändamålsenligt sätt, ej få vara
ensamt avgörande, huruvida vederbörande företag, eventuellt med ekonomiskt
understöd av staten, kan bära på företaget ankommande andel av
kostnaderna för arbetet. Av särskild vikt torde vara, huruvida det för landet
som helhet betraktat är lämpligt, att företagens och statens medel i den
omfattning, som här skulle bliva fallet, användas för ifrågavarande ändamål.
Då detta ändamål icke kan anses beröra sjöfartssäkerlieten, synes dylik
användning i varje fall nu icke vara att förorda. Härtill kommer, vilket i
nuvarande läge måste starkt understrykas, att det, vid den tonnageknapphet
som ovan berörts, med hänsyn till landets försörjningsmöjligheter, ej är tillrådligt,
att fartyg undandragas trafiken under den tid, som de skulle tvingas
alt ligga stilla för undergående av ombyggnad i fråga örn bostäderna.

Skulle det likväl, trots vad ovan anförts, ifrågasättas att ålägga rederierna
att, eventuellt med bidrag av staten, vidtaga en förbättring av bostäderna
ombord, vilken väl särskilt skulle avse ökat bostadsutrymme, är att bemärka,
^tt de ekonomiska verkningarna härav i regel ej skulle begränsas till själva
byggnadskostnaderna. Det ökade utrymmet för bostäderna torde nämligen,
särskilt å existerande fartyg, i allmänhet behöva tagas från lastutrymmena
över eller under däck. I många fall torde utrymmesökningen medföra, att
vissa lastrumsluckor måste minskas så att lastningen och lossningen försvåras
och göras mera tidsödande. Dessa omständigheter medföra en försämring
i fartygens räntabilitet och därmed en minskning av deras värde.
Räntabilitetsförsämringen och värdeminskningen torde bliva av betydelse
särskilt under mera normala förhållanden. Skola statsbidragen verkligen
lätta rederiernas bördor, icke blott för närvarande utan även för framtiden,
då fartygen på grund av de utrymmen, som skulle tagas i anspråk för bostadsändamål,
måhända ej längre kunna utan understöd hävda sig i konkurrensen,
lärer det, på grund av vad nu anförts, i många fall bliva nödvändigt,
att statsbidragen hänföra sig såväl till byggnadskostnaderna sorn
ock till den framtida räntabilitetsförsämringen och värdeminskningen. Statsbidrag
av dylikt slag torde, om de verkligen skola bliva effektiva, komma
att röra sig örn avsevärda belopp.

På grund av det ovan anförda får kollegium, som i yttrandet den 22 februari
1939 avstyrkt motionen av hr Senander m. fl., meddela, att kollegium
ej heller anser sig kunna förorda vidtagande av åtgärd i enlighet med vad
i den nu remitterade motionen föreslagits.

I avgörandet av detta ärende hava — jämte undertecknade — deltagit
kommerserådet Landberg och byrådirektören Eggert.

AXEL GJÖRES.

Hjalmar Sjöholm.

/ O. Koch.

8

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

Bilaga C.

Till riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott, Stockholm.

Sedan riksdagens andra kammares andra tillfälliga utskott berett Sveriges
Redareförening tillfälle avgiva yttrande över tvenne likalydande motioner
örn åtgärder till förbättrande av bostäderna ombord å svenska fartyg, nämligen
av herr Robert Berg i första kammaren (nr 10) och av herr Carl Lindberg
i andra kammaren (nr 31), får föreningen härmed anföra följande.

Vid 1939 års lagtima riksdag väcktes av herr Senander med flera i andra
kammaren motion angående bostadsförhållandena å den svenska handelsflottans
fartyg (nr 344). Andra kammarens andra tillfälliga utskott beredde
Redareföreningen tillfälle att yttra sig över motionen. Detta föreningens yttrande,
vilket gick i avstyrkande riktning, bilades utskottets utlåtande nr 3
av den 24 februari 1939. Utskottet hemställde, att motionen i fråga icke
måtte föranleda till någon andra kammarens åtgärd, därvid bland annat
hänvisades till det av kommerskollegium i ärendet avgivna utlåtandet, varav
framginge, att frågan vore föremål för myndigheternas ständiga uppmärksamhet,
och att åtgärder i motionens syfte vidtoges, i den mån skälig hänsyn
till fartygsbeståndets art och omständigheterna i övrigt tilläto. Utskottet anförde,
att »vid dylikt förhållande och då statsmakterna helt nyligen i samband
med införande av sjöarbetstidslagen pålagt rederierna vissa förpliktelser,
vilka i många fall kunna medföra avsevärda utgifter och praktiska
svårigheter att anpassa fartygsbeståndet efter de nya kraven, anser sig utskottet
sakna tillräcklig anledning att nu påyrka positiva åtgärder för realiserande
av motionärernas krav». — Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Föreningen anser, att sedan behandlingen av motion nr 344 i andra kammaren
vid 1939 års lagtima riksdag sådana förhållanden icke inträffat, som
kunna motivera en ändrad inställning till spörsmålet örn bostadsförhållandena
ombord å svenska handelsflottans fartyg, varför vad utskottet anfört i
sitt ovannämnda utlåtande alltjämt måste äga aktualitet.

Vad härefter angår de vid årets lagtima riksdag väckta motionerna vill
föreningen icke underlåta att göra några detaljanmärkningar. Sålunda anföres
i sista meningen av tredje stycket, att möjligheterna till trevnad i hytterna
ombord bliva ännu mindre, enär måltiderna skola intagas i desamma.
Föreningen vill i anledning härav framhålla, att på nästan samtliga fartyg
av någorlunda storlek särskilda mässrum finnas inrättade för såväl befäl
som manskap. I § 16 i gällande bostadsförordning av år 1927 föreskrives
också, att på fartyg örn 200 brutto registerton eller däröver särskilt mässrum
skall finnas för befälet. Å fartyg om 1.000 brutto registerton och däröver
skall jämväl särskilt mässrum finnas för manskapet. I fjärde stycket av
motionerna framhålles, att det i manskapshytt för 2 personer skall finnas
en durkyta av 2 kvm. Motionärerna anföra, att »då i den fria durkytan kan
inräknas utrymme, som upptages av koj, bord, bänk eller soffa, som ej
når helt ner till durken, blir det ej svårt att räkna ut, vilken kvadratmeteryta
den fria durken representerar». Detta uttalande är felaktigt. I § 6,
mom. 1, tredje stycket, av gällande bostadsförordning föreskrives nämligen,
att i durkyta må inräknas yta, som upptages av bord eller bänk, men icke

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

9

durkyta, som upptages av koj, soffa, skåp eller eldstad, även om dessa ej
nå helt ner till durken.

Under åberopande av vad ovan ävensom vad av föreningen i dess skrivelse
till utskottet av den 20 februari 1939 anförts, får föreningen hemställa,
att utskottet ville för riksdagen föreslå, att de nu ifrågavarande motionerna
icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Göteborg den 27 februari 1940.

SVERIGES REDAREFÖRENING.

O. A. Nordborg.

/ H. F. Reuterskiöld.

10

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 4.

Bilaga D.

Till andra kammarens 2:ra tillfälliga utskott.

Genom skrivelse den 5 dennes har Svenska Sjöfolksförbundet bereus tillfälle
att avgiva yttrande i anledning av motion nr 31 av herr Lindberg i
Stockholm angående bostadsförhållandena å svenska fartyg. Sjöfolksförbundcts
styrelse får med anledning därav anföra följande.

Ur vanliga förnuftsmässiga synpunkter torde fullgoda skäl föreligga för
att anse, att sjömannen, som bär att trotsa alla slags väder under allehanda
vidriga förhållanden, borde i väl så hög grad som flertalet andra vara berättigad
till en torr, varm och ombonad bostad, där lian i mån av de möjligheter
som det inskränkta utrymmet och vistelsen på havet medgiver kunde
få erforderlig vila och vederkvickelse efter den jämförelsevis långa och ofta
påfrestande tjänstgöringen. I detta avseende lämnar den svenska handelsflottan,
med undantag för några få större nybyggda fartyg, mycket övrigt att
önska.

Den under de senaste åren alltmera förbättrade bostadsstandarden på
landbacken, vilken blivit ett faktum, till stor del tack vare ekonomisk medverkan
från det allmännas sida, medför självfallet uppdragandet av jämförelser
med vad som i bostadsväg bjudes sjöfolket under dess arbetsutövning.
För den stora massan av sjömän blir bostaden ombord å fartyget ingalunda
någon tillfällig uppehållsort på arbetsplatsen i likhet med de bodar och skjul
som arbetarna inom byggnadsfacket m. fl. verksamhetsgrenar ha att vistas i
under måltidsrasterna; fast å många fartyg manskapets bostäder icke äro av
nämnvärt högre standard. Nej, under många månader i följd, ja år, är bostaden
ombord sjömannens hem. Att så mindervärdiga bostadsförhållanden
som de å flertalet fartyg skapa olust och vantrevnad och medföra olika sociala
vådor torde vara allmänt känt.

I samband med själva bostaden spelar givetvis sådana utrymmen som
mässar och tvättrum en stor roll. Den nuvarande förordningens detaljbestämmelser
möjliggör, t. o. m. å stora, nybyggda och i alla andra avseenden
förstklassiga och eleganta fartyg, tvättrum som utgöra rena parodin på ett
sådant och fullkomligt oanvändbart för sitt ändamål.

Med hänsyn till dessa omständigheter synes oss motionärens förslag örn
en utredning i syfte att åstadkomma förbättring av nu ifrågavarande förhållanden
vara välmotiverad. Det är också vår uppfattning att väsentliga
förbättringar kunna åvägabringas å flertalet fartyg utan att dessa skall behöva
medföra större ekonomiska pålagor på sjöfartsnäringen.

Göteborg den 15 februari 1940.

SVENSKA SJÖFOLKSFÖRBUNDET
Nicklas Olsson.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1940

40964