Statsutskottets utlåtande Nr 91.
7
r
Nr 91.
Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1940 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående
anslag till bidrag till reservkraftanordningar
å Gotland.
(4:e avd.)
I en den 15 mars 1940 dagtecknad proposition, nr 175, bär Kungl. Majit,
under åberopande av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, framlagt förslag angående
anslag till bidrag till reservkraftanordningar å Gotland.
I skrivelse den 12 december 1939 hemställde överbefälhavaren över rikets
försvarskrafter i anledning av en av militärbefälhavaren på Gotland gjord framställning,
att ett belopp av 150,000 kronor måtte ställas till militärbefälhavarens
förfogande för vissa arbeten i syfte att förbättra Gotlands möjligheter
att erhålla reservkraft, därest ångkraftstationen vid Slite under krig
bleve försatt ur funktion.
Sedan utlåtanden över framställningen avgivits av vattenfallsstyrelsen och
länsstyrelsen i Gotlands län, anbefallde Kungl. Majit den 6 februari 1940
vattenfallsstyrelsen att efter förhandlingar med vederbörande intressenter
skyndsamt framlägga förslag till ordnandet av frågan örn Gotlands förseende
med reservkraft samt till de villkor, på vilka staten skäligen kunde anses
böra medverka till frågans lösning. I skrivelse den 8 mars 1940 har därefter
vattenfallsstyrelsen framlagt förslag i ämnet. Vid skrivelsen finnes fogat ett
förslag till kontrakt mellan staten och vederbörande intressenter. Enligt
kontraktet skall staten med 87,500 kronor bidraga till bestridande av kostnaderna
för vissa anläggningar för tryggande av kraftförsörjningen.
Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande:
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna anser jag det vara av
stor betydelse ur såväl militära som civila synpunkter, att åtgärder vidtagas
i syfte att skapa ökade möjligheter att upprätthålla kraftproduktionen på
Gotland, därest nuvarande anordningar för kraftförsörjningen skulle bliva
utsatta för skadegörelse. Kostnaderna för reservanordningar av ifrågasatt slag
böra givetvis principiellt bäras av kraftproducenten och konsumenterna. På
grund av de särskilda förhållanden, som föreligga i fråga örn kraftförsörjningen
på Gotland, synes det emellertid motiverat, att staten bidrager till
bestridande av kostnaderna för de nu ifrågavarande anordningarna. Sålunda
kan framhållas att Gotland till följd av sitt läge är i motsats till praktiskt
taget alla övriga elektrifierade delar av landet avstängt från möjligheten att
erhålla reservkraft från annat håll. Vidare måste den elektriska energien för
8
Statsutskottets utlåtande Nr 91.
Utskottet.
Gotland helt alstras med kol, medan bränsleanparten i kraftförsörjningen
inom landet i övrigt inskränker sig till några få procent. Med hänsyn till,
bland annat, nu anförda förhållanden finner jag skäligt, att staten lämnar
bidrag för ordnandet av frågan örn Gotlands förseende med reservkraft. Då
det av vattenfallsstyrelsen förordade bidragsbeloppet, 87,500 kronor, synes
skäligt, vill jag förorda, att ett anslag å nämnda belopp äskas hos riksdagen.
Enligt bemyndigande av 1939 års riksdag (skriv, nr 9) har Kungl. Majit
genom beslut den 19 maj 1939 ställt 5,000 kronor till länsstyrelsens i Gotlands
län förfogande för undersökning hur öns fortsatta elektrifiering lämpligen
bör ske. Det torde vara att förvänta att i samband därmed också
undersökes i vad mån tekniska och ekonomiska förutsättningar föreligga för
en krafttillförsel från fastlandet genom kabel.
Med tillstyrkande av Kungl. Majds förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) till Bidrag till reservlcraftanordningar å Gotland å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1939/40 under sjätte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 87,500 kronor;
b) medgiva, att vattenfallsstyrelsen må erhålla bemyndigande
att å kronans vägnar godkänna det i statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för den 15 mars 1940 omnämnda
kontraktet.
Stockholm den 9 april 1940.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Närvarande: se under utlåtandet nr 89.