Statsutskottets utlåtande Nr 89.
1
Nr 89.
Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1940 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till elektrifiering av banan Långsele
—Boden m. m.
(4:e avd.)
I proposition (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1940/41 har Kungl. Majit (punkt 28, sid. 56 och 57, av det vid
propositionen under rubrik »Kapitalbudgeten: Bil. 5» fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden) föreslagit riksdagen att
till elektrifiering av banan Långsele—Boden för budgetåret 1940/41 anvisa
ett reservationsanslag av 8,000,000 kronor.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 64,
av herr T. Caap m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 122, av herr
E. Hage m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte till elektrifiering av banan
Långsele—Boden för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av
12,000,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 23 februari 1940 dagtecknad proposition,
nr 92, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att såsom kapitalinvestering i statens affärsverksfonder under rubrik
Statens järnvägar anvisa dels till Elektrifiering av banan Långsele —Boden för
budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag av 16,000,000 kronor, dels ock till
Vissa banförstärkningsarbeten m. m. å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1939/40 ett reservationsanslag av 1,700,000 kronor.
Med hänsyn till önskvärdheten av att i nuvarande ekonomiska läge begränsa
statens kapitalinvesteringar föreslog Kungl. Majit i årets statsverksproposition,
att elektrifieringsarbetena å banan Långsele—Boden måtte bedrivas
i något långsammare takt än som tidigare förutsatts och äskades i
anslutning därtill i riksstatsförslaget för nästa budgetår endast ett belopp
av 8,000,000 kronor i stället för i arbetsplanen förutsatta 12,000,000 kronor.
I skrivelse den 15 januari 1940 har järnvägsstyrelsen efter samråd med
chefen för försvarsstaben hemställt, att för möjliggörande av en forcering
av elektrifieringsarbetena ett anslag å 16,000,000 kronor måtte anvisas för
Bihang till riksdagens protokoll 1940. G sami. Nr 89—93.
817 .10
2
Statsutskottets utlåtande Nr 89.
Utskottet.
nästa budgetår, samt att för vissa spårförstärkningsarbeten m. m. å tilläggsstat
till riksstaten för budgetåret 1939/40 ett anslag av 1,700,000 kronor
måtte anvisas.
Departementschefen bär i ärendet anfört följande:
Den utveckling, som under den senaste tiden skett i fråga örn vårt lands
militärpolitiska läge, har, i förening med vunna erfarenheter av den elektriska
järnvägsdriftens fördelar, föranlett de närmast intresserade myndigheterna
att till förnyat övervägande upptaga frågan örn den takt, vari elektrifieringsarbetena
å banan Långsele—Boden böra bedrivas. I anslutning
härtill har järnvägsstyrelsen hemställt örn ökat anslag till arbetena för deras
hastigare utförande. Jag har med hänsyn till nytillkomna omständigheter
i likhet med järnvägsstyrelsen funnit övervägande skäl tala för att arbetena
böra bedrivas i raskare takt än som tidigare förutsatts. Under hänvisning
i huvudsak till de skäl, som framlagts i järnvägsstyrelsens skrivelse, anser
jag mig därför böra biträda styrelsens framställning örn att anslaget till
elektrifieringen för nästa budgetår anvisas med 16,000,000 kronor i stället
för i årets statsverksproposition äskade 8,000,000 kronor.
Då de i styrelsens framställning åsyftade banförstärkningsarbetena m. m.
på grund av nu rådande förhållanden synas böra komma till stånd, har
styrelsens förslag ej heller härutinnan givit mig anledning till erinran. Anslaget
torde såsom järnvägsstyrelsen föreslagit böra anvisas å tilläggsstat
till riksstaten för innevarande budgetår.
I den mån de här ifrågavarande arbetena kräva anställning av ny arbetskraft,
förutsätter jag, att samråd med statens arbetsmarknadskommission
äger rum.
Frågan örn avskrivning av viss del av de medel, örn vilkas anvisande jag
här gör hemställan, torde få upptagas till prövning i ett senare sammanhang.
Enligt den nya planen skulle elektrifieringen av delsträckorna söderifrån
räknat vara fullbordad:
Långsele—Mellansel ( 91 km) .......... 1 oktober 1940.
Mellansel—Vännäs (120 » ) .......... 1 februari 1941.
Vännäs—Boden (287 » ) .......... 1 januari 1942.
(498 km)
Elektrifieringen av norra stambanan har under de senaste åren avslutats
å linjen till Långsele. Enligt beslut av 1939 års riksdag har järnvägsstyrelsen
redan påbörjat arbetena utefter den 498 km långa sträckan upp till
Boden. Kostnaderna för denna fortsatta elektrifiering — vilken enligt departementschefens
förslag skulle påskyndas — beräknas numera till 39,000,000
kronor mot tidigare 33,610,000 kronor. Kostnadsökningen, som är relativt
störst för de elektriska lokomotiven, beror främst på stegringarna i pris på
järn, koppar o. s. v.
För egen del vill utskottet erinra örn att enligt redan tidigare av riksdagen
gjorda uttalanden norra stambanans elektrifiering bör betraktas som ett
naturligt led i vårt järnvägsväsendes tekniska anpassning efter tidsutvecklingen.
Först sedan dessa arbeten helt fullbordats vinnes direkt anslutning
Statsutskottets utlåtande Nr 89.
3
med den redan elektrifierade riksgränsbanan, och först då kan den rörliga
elektriska materielen fritt disponeras över hela det elektrifierade stambanenätet,
något som särskilt vid avspärrningslägen måste anses vara högst
värdefullt.
Aven det minskade beroendet av utländskt lokomotivbränsle är en faktor,
som just nu får tillmätas största betydelse. I all synnerhet gäller detta
ifrågavarande bansträckor norr om Långsele, vilka delvis gå fram genom
synnerlig oländig terräng, där fördelarna av den elektriska driftformen med
de elektriska lokens väsentligt större dragkraft i stigningarna äro alldeles
särskilt påtagliga.
Med nuvarande höga kolpris — men i stort sett oförändrat pris på den
elektriska kraften — medför den elektriska driften också stora direkta besparingar.
Sålunda kan avkastningen vid en elektrifiering av sträckan Långsele—Boden
antagas stiga från 1.4 procent vid ett kolpris av 25 kronor
(fritt Östersjöhamn) till 9.5 procent vid ett kolpris av 100 kronor. (4.1 procent
vid 50 och 6.8 procent vid 75 kronor). Utgångspunkten för dessa kalkyler
har varit normal förkrigstrafik. Vid en ansvällning av tågrörelsen
ställer sig jämförelsen än fördelaktigare för den elektriska driften.
De stora kapitalutlägg, som elektrifieringsarbetena draga med sig, kunna
visserligen i nuvarande finansläge väcka betänksamhet. Man torde dock
vara berättigad att mot denna synpunkt ställa — förutom den elektriska
driftens övriga fördelar •— ovannämnda besparingar i utlänskt importbränsle.
Enbart för ifrågavarande cirka 500 km långa sträcka Långsele—Boden kunna
dessa antagas för närvarande uppgå till 2,000,000—4,000,000 kronor årligen
(en årlig kolförbrukning på linjen Långsele—Boden av cirka 40,000 ton vid
normal trafik).
Med beaktande till sist att — enligt vad från järnvägsstyrelsen ställts i
utsikt — arbetenas påskyndande ej skulle behöva något mera nämnvärt
fördyra desamma har utskottet ansett sig böra tillstyrka, att elektrifieringen
av norra stambanan utefter den fortsatta bansträckan Långsele—Boden bedrives
i den hastigare takt, som nu i propositionen nr 92 förutsatts.
Även i vad propositionen avser ett mera begränsat anslag till vissa banförstärkningsarbeten
m. in. har utskottet ansett sig böra tillstyrka Kungl.
Maj:ts förslag.
De väckta motionerna hava i samband med Kungl. Maj:ts förslag blivit
behandlade.
Utskottet hemställer,
att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och i anledning
av motionerna I: 64 och II: 122 må såsom kapitalinvestering
i statens affärsverksfonder under rubrik Statens järnvägar
anvisa
a) till Elektrifiering av banan Långsele—Boden för budgetåret
1940/41 ett reservationsanslag av 16,000,000 kronor;
4
Statsutskottets utlåtande Nr 89.
b) till Vissa banförstärkning surhet en m. m. å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1939/40 ett reservationsanslag av
1,700,000 kronor.
Stockholm den 9 april 1940.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö,
Johansson i Fredrikslund, Oscar Olsson, Asplund, Nilsson i Landeryd, Andersson i
Fältenborg, Andrén, Ström i Lidköping, Heiding, Lindström och Larsson i Varberg;
samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Persson i
Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Närlinge, Ward, Lndberg i Umeå,
Andersson i Södergård, Aqvist och Staxäng.