Statsutskottets utlåtande Nr 47.

1

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 27 februari 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1939 församlade revisorers
framställning i fråga örn effektivare indrivning
av vissa utskylder samt skärpt kontroll däröver.

(lia avd.)

Riksdagens år 1939 församlade revisorer hava i sin berättelse under § 28
meddelat vissa av dem gjorda iakttagelser angående restförda utskylder samt
indrivningen av desamma. Revisorerna hava efter en undersökning av förhållandena
i hela landet angivit ett flertal exempel på huru indrivningsväsendet
och kontrollen däröver för närvarande funktionerade samt framhållit
att åtgärder för en förändring måste anses önskvärda (Del I sid. 100—119).

Sina allmänna synpunkter på denna fråga hava revisorerna sammanfattat
sålunda.

Av de anförda exemplen synes det revisorerna tydligt framgå, att tillräckligt
snabba och effektiva åtgärder ofta icke vidtagits för indrivning av restförda
kronoutskylder. Ett dröjsmål med indrivningen, när den skattskyldige
första gången uppförts på restlängd, kan — enligt vad revisorerna i ett
stort antal fall konstaterat — medföra stora svårigheter för de restförda att
å föreskriven tid fullgöra senare skatteinbetalningar och därigenom för framtiden
bättre ordna skattebetalningen. Att verkställda avbetalningar icke varit
tillräckliga har även i sin ordning bidragit till att den skattskyldige icke
kunnat komma å jour med senare skatteinbetalningar.

De av revisorerna gjorda iakttagelserna giva vid handen, att särskilda åtgärder
äro nödvändiga för ernående av skyndsammare och effektivare indrivning.
Härvid torde flera utvägar vara tänkbara. En av de verksammaste
vöre enligt revisorernas mening att föi''stärka den centrala skattekontroll,
vilken nu utövas inom riksräkenskapsverket. Enligt vad revisorerna inhämtat
har visserligen riksräkenskapsverket under senare år vid flera
tillfällen påtalat brister, som gjort sig gällande i fråga örn skatteindrivningen,
men någon mera systematiskt ordnad kontroll har ej varit möjlig att åstadkomma.
För att jämväl bereda riksdagens revisorer tillfälle att överblicka
indrivningsarbetet vore det önskvärt, att i riksräkenskapsverkets instruktion
infördes skyldighet för ämbetsverket att årligen till revisorerna avgiva redogörelse
över senaste budgetårs skatteindrivningsresultat. Det må här omnämnas,
att restantierna av de å kronodebetsedel uppförda restskyldsbeloppen
den 31 augusti 1939 uppgingo till sammanlagt omkring 35,000,000 kronor.

Vid sin granskning hava revisorerna icke kunnat undgå att uppmärksamma,
att ett stort antal personer i ansvarig ställning inom statlig och kommunal
förvaltning funnits uppförda å restlängd. Särskilt anmärkningsvärt finna
revisorerna, att bland dessa finnas åtskilliga personer, vilka i en eller

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 47. 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 47.

annan form hava att taga befattning med ledningen och verkställandet av
skatteindrivningen samt kontrollen däröver. Det är ägnat att hos allmänheten
undergräva respekten för statens auktoritet, att tjänstemän, som å
statens vägnar skola bevaka det allmännas rätt med avseende å utskylder -nas uttagande, själva icke fullgöra sina skyldigheter såsom skattebetalare.

Det spörsmål, som revisorerna här ovan upptagit, är ett samhälleligt intresse
av så betydande vikt, att revisorerna samtidigt som de för riksdagen
framlägga resultatet av den nu gjorda utredningen ävensom sina synpunkter
på frågan ansett sig böra påkalla direkta åtgärder från riksdagens sida
för vinnande av rättelse på detta område.

Under § 29 av berättelsen hava revisorerna vidare till särskild behandling
upptagit vissa frågor, som beröra indrivningen av utskylder i Norrbottens
län, och därvid anfört åtskilliga fall, då kontrollen över indrivningen icke
synts dem vara tillfredsställande (Del I sid. 119—122).

Revisorerna hava i detta hänseende sammanfattningsvis anfört följande.

Den av årets revisorer verkställda granskningen av vissa uppbördsredogörelser
har givit vid handen, att restindrivningen av kronoutskylder i Norrbottens
län ofta skötts på ett synnerligen otillfredsställande sätt.

Vad särskilt beträffar Nederluleå landsfiskalsdistrikt måste revisorerna
finna förhållandena beträffande indrivningen synnerligen anmärkningsvärda.
Förutom att restindrivningen i nämnda distrikt icke synes hava handhafts
med tillbörlig omsorg, har redovisningen i balanslängderna varit bristfällig
och de lämnade uppgifterna rörande vidtagna indrivningsåtgärder
samt hinder, som mött vid indrivningen, i många fall rent av vilseledande.

Det sätt, på vilket indrivningen av restförda utskylder i Norrbottens län
övervakats av länsstyrelsen, synes revisorerna även giva anledning till allvarliga
erinringar. Det måste vidare anses i hög grad olämpligt, att en länsassessor
på landskontoret, vilken det åligger övervaka att uppbörd, indrivning
och redovisning av kronoutskylder å rätt tid och i stadgad ordning verkställas,
under flera år restförts för icke obetydliga utskyldsbelopp. Nämnas må,
att denne tjänsteman — utöver sin fasta avlöning — uppburit avsevärda
extra inkomster, under senaste tre budgetår mellan 3,898 och 8,332 kronor
årligen, för arbete i olika beskattningsnämnder.

Vad sålunda förekommit hava revisorerna velat bringa till riksdagens kännedom.

Förklaringar hava avgivits av riksräkenskapsverket (Del II sid. 153—155)
ävensom av länsstyrelsen i Norrbottens län (Del II sid. 155—163).

Riksräkenskapsverket har därvid i fråga om erinringarna under § 28 framhållit,
att ämbetsverket tidigare haft uppmärksamheten riktad på behovet av
åtgärder för åvägabringande av ett effektivare indrivningsväsende, men att
för vinnande av detta ändamål bland annat krävdes en utökning av gransknings-
och inventeringsverksamheten genom riksräkenskapsverket, något
som förutsatte en personalförstärkning, som ämbetsverket dittills ansett sig
sakna utsikt att kunna erhålla. Någon förstärkning av den personal, som
stått till förfogande för övervakningen av skatteindrivningen, hade icke under
de senaste åren ägt runi. För närvarande övervakades skatteindrivningen
inom riksräkenskapsverket av ett kvinnligt biträde och en revisor, vilken
senare dock endast delvis kunnat disponeras för undersökningar i

Statsutskottets utlåtande Nr 47.

3

nämnda hänseende. Någon systematisk granskning av längderna hade därför
icke varit möjlig. Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning torde det för
att kunna få en riktig bild av indrivningsverksamhetens bedrivande erfordras
att en jämförelse gjordes emellan å ena sidan den debiterade skatten och
å andra sidan influtna, avkortade och avskrivna samt restförda belopp, dels
ock mellan det sålunda framkomna resultatet och motsvarande förhållanden
inom andra jämförbara distrikt. En skärpning av kontrollen syntes för den
skull förutsätta upprättandet av en fortlöpande statistik över indrivnings*
verksamheten samt en förstärkning av personalen å riksräkenskapsverkets
skattekontor.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har i sin förklaring upptagit till behandling
och lämnat ingående uppgifter rörande anledningarna till de av revisorerna
framställda detaljerinringarna beträffande skatteuppbörden inom
länet. Länsstyrelsen har framhållit, att den tidsperiod, för vilken revisorerna
verkställt sin granskning och på vars resultat de byggt sina anmärkningar,
innefattade även den lågkonjunktur, som vore den hårdaste, som
på långa tider drabbat vårt land och för vilken särskilt Norrbottens län varit
utsatt. Vidare har länsstyrelsen erinrat om att, med hänsyn till arbetslöshetsförhållandena
och befolkningens ofta ekonomiskt svaga bärkraft, länets
befolkning ofta vore synnerligen illa ställd. Länsstyrelsen har tillagt,
att den städse känt sitt ansvar att på det sätt, som enligt dess mening bäst
gagnat det allmänna, i detta hänseende fullgöra sina åligganden samt att
det förefölle, som örn kärnan i revisorernas anmärkningar ytterst komme
att vila på olika uppfattningar om vilka former för skatteindrivningen, som
gåve de bästa resultaten. Utan att vilja bestrida att fel eller försummelser
i ett eller annat fall förekommit ansåg sig länsstyrelsen dock böra vända
sig mot att en generalisering av förhållandena på detta område i Norrbottens
län ägde rum.

Riksräkenskapsverket har å sin sida ifråga om förhållandena inom Norrbottens
län meddelat, att verkställd granskning av balanslängderna för länet
föranlett åtskilliga framställningar till länsstyrelsen beträffande uppbörden
i skilda distrikt samt att av de inkomna förklaringarna framginge, att
vederbörande i många fall underlåtit att i god tid vidtaga effektiva indrivningsåtgärder.

Det av riksdagens revisorer upptagna spörsmålet örn åstadkommande av
snabbare och effektivare åtgärder för indrivning av restförda kronoutskylder
synes utskottet vara av den art, att det påkallar särskild uppmärksamhet
från riksdagens sida. Revisorerna hava även framhållit, att detta spörsmål
är ett samhälleligt intresse av betydande vikt samt att de funnit den verkställda
utredningens resultat föranleda dem att påkalla direkta åtgärder från
riksdagens sida för vinnande av rättelse på detta område. Jämväl utskottet
har kommit till den uppfattningen att sådana missförhållanden kommit till
synes, att åtgärder inåste vidtagas för vinnande av en bättre ordning i fråga

Utsleotid.

i

Statsutskottets utlåtande Nr 47.

om skatteinbetalningen. Vad revisorerna anfört har givit utskottet anledning
föreslå, att riksdagen begär att Kungl. Majit redan till innevarande års
riksdag framlägger förslag till effektivare skatteindrivning och skärpt kontroll
däröver. I den mån detta kräver en ökning av den personal, som nu
tages i anspråk för kontrollen inom riksräkenskapsverket, synes detta böra
bedömas med hänsyn till att det här är fråga om synnerligen betydande belopp.
Revisorerna hava i detta avseende meddelat, att summan av restantierna
beträffande de å kronoskattsedel upptagna skatterna och allmänna avgifterna
uppgår till ej mindre än 35,000,000 kronor. Det finnes vid sådant
förhållande anledning förvänta att dylika kontrollkostnader inom kort visa
sig vara räntabla. Till bestyrkande härav vill utskottet även meddela, att,
enligt vad utskottet erfarit, redan den omständigheten att riksdagens revisorer
genom sin verkställda utredning fäst uppmärksamheten på de i vissa
fall mycket anmärkningsvärda förhållanden, som här förelegat, medfört att
skatteindrivningens betydelse under de senaste månaderna mera uppmärksammats
och att den också vunnit i effektivitet.

Utskottet är av den uppfattningen, att skyndsamhet här är av särskild betydelse,
och att av vederbörande myndigheter, exempelvis statskontoret och
riksräkenskapsverket, ett åtminstone preliminärt förslag på detta område bör
kunna snabbt utarbetas och framläggas för årets riksdag. Sedan riksdagen
beretts tillfälle att yttra sig, böra bestämmelser i ämnet snarast möjligt meddelas
genom Kungl. Maj:ts försorg.

I detta sammanhang vill utskottet fästa uppmärksamheten på att, enligt
vad som framgår av revisorernas utredning, ett stort antal personer i ansvarig
ställning inom statlig och kommunal förvaltning funnits uppförda å restlängd
samt att åtskilliga av dem i en eller annan form haft att taga befattning
med ledningen och verkställandet av skatteindrivning och skattekontroll.
Utskottet ansluter sig helt till revisorernas uppfattning, att dylika förhållanden
äro ägnade att hos allmänheten upphäva respekten för statens
auktoritet och att det måste krävas, att tjänstemän, som å statens vägnar
skola bevaka det allmännas rätt härutinnan, själva klanderfri^ fullgöra sina
skyldigheter såsom skattebetalare. Även i detta hänseende anser utskottet,
icke minst med tanke på att under liknande förhållanden förtroendemän
ansetts icke kunna fortfarande bibehålla ställning såsom sådana, särskilda
bestämmelser böra meddelas till förebyggande av dylika missförhållanden.
Ytterligare anser sig utskottet böra i samma syfte fästa uppmärksamheten
på att av vederbörande överordnade skattemyndigheter till dem, som ytterst
bära ansvaret för indrivningen hos skattebetalarna, ej lämnas sådana direktiv,
att indrivningsmännens ansvar avtrubbas. Enligt vad utredningen givit
vid handen torde ett påpekande härav vara erforderligt.

Vad därefter särskilt beträffar den av revisorerna för sig behandlade frågan
om skatteinbetalningen i Norrbotten och om det bemötande av erinringarna
som länsstyrelsen därstädes framställt vill utskottet betona, att särskilda
hänsyn givetvis måste tagas till en befolkning, som är i ekonomiskt
hänseende illa ställd samt lider under svår arbetslöshet, men utskottet måste

Statsutskottets utlåtande Nr 47.

5

särskilt under hänvisning till vad riksräkenskapsverket meddelat göra gällande
att dylika hänsyn icke få tagas till intäkt för att även personer i bättre
ekonomisk situation få kvarstå å restlängd utan att omedelbart indrivningsåtgärder
vidtagas. Enligt vad utskottet inhämtat hava i detta hänseende befogade
skäl till erinran förelegat. Utskottet vill dock även meddela, att under
den senaste tiden skattebetalningen synes hava förbättrats inom Norrbottens
län.

Slutligen vill utskottet understryka önskvärdheten av att, såsom revisorerna
framhållit, anordningar vidtagas så att riksdagen årligen kan i revisionsberättelsen
erhålla fortlöpande summariska uppgifter rörande skatteinbetalningens
resultat.

Vad sålunda anförts har givit utskottet anledning föreslå,

att riksdagen, i anledning av vad riksdagens revisorer anfört
beträffande behovet av en effektivare skatteinbetalning
och skärpt kontroll däröver, må i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville till prövning av innevarande
års riksdag framlägga förslag till vinnande av effektivare åtgärder
i fråga om betalningen och redovisningen av å kronoskattsedel
upptagna utskylder ävensom till den förstärkning
av kontrollen på detta område, som i samband därmed prövas
erforderlig.

Stockholm den 27 februari 1940.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Johansson
i Fredrikslund, Asplund, Nilsson i Landeryd, Andersson i Fältenborg, Ström i Lidköping,
Lindström, Carlström, Larsson i Varberg, von Heland och Andersson i Rixö; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Svensson,
Andersson i Prästbol, Ward, Isacsson, Persson i Tidaholm, Hansson i Rubbestad,
Lundberg, Wallentheim och Bergvall.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 47.

2