Statsutskottets utlåtande Nr 230.
1
Nr 230.
Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1940 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande
åtgärder å tilläggsstat II för budgetåret 1939140.
(2:a avd.)
I propositionen (nr 2) angående utgifter å tilläggsstat II för budgetåret
1939/40 har Kungl. Majit (punkten 7), under åberopande av vid propositioneh
fogat utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för
den 4 januari 1940, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till Allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40 under X a huvudtiteln
beräkna ett förslagsanslag av 20,000,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 24 maj 1940 dagtecknad proposition,
nr 297, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att till Allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1939/40 under X a huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 20,000,000 kronor.
Den för budgetåret 1939/40 fastställda förskottsstaten för försvarsväsendet
m. m. upptager i den utformning, som beslutits av 1939 års urtima riksdag,
ett anslag till allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder.
Å anslaget, som är uppfört med 20 miljoner kronor, skall i första hand
avföras utgifter för vissa åtgärder för reglering av prisbildningen på stenkol
m. m. Av anslaget må jämväl utgå ersättningar för rekvisitioner enligt
allmänna förfogandelagen, i den mån dessa avse förfoganden för civila ändamål.
Samma riksdag har vidare medgivit, att anslaget, i enlighet med de
av Kungl. Majit i propositionen nr 53 föreslagna principerna angående överföring
på staten av vissa krigsrisker vid import, må belastas med ersättningar
till importörer för krigsförsäkringskostnader, som belasta importvaror.
Kungl. Majits förevarande förslag avser anvisande av ett anslag å tilläggsstat
II för budgetåret 1939/40 för täckning av nettoutgifterna till ifrågavarande
ändamål.
Departementschefen har till en början lämnat en redogörelse för de med
hjälp av anslaget finansierade regleringsåtgärderna. Av redogörelsen inhämtas
bland annat:
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 230.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 230-
Kolregleringen.
Kolhandelns organisation.
Sedan kolnämnden i enlighet med de i propositionen nr 15 till 1939 års
urtima riksdag uppdragna riktlinjerna organiserat en s. k. pool för kolimporten,
omfattande samtliga importörer utom de företag, som införa kol
endast för egen förbrukning, har nämnden å statens vägnar träffat ett avtal
med denna pool, svenska kolimportörers förening 1939 u. p. a. Avtalet
har, så vitt angår den däri stadgade statliga förlustgarantin, godkänts av 1939
års urtima riksdag (skrivelse nr 4).
Enligt avtalet förbinder sig importföreningen att för egen och för samtliga
föreningsmedlemmars del ställa sig till noggrann efterrättelse de föreskrifter,
som av staten må fastställas i avseende å försäljning av stenkol, koks
eller kolbriketter. Dessa föreskrifter innefatta bland annat bestämmelser
örn de försäljningspris, som medlem får betinga sig. Såsom framgår av instruktionen
för kolnämnden är det Kungl. Maj :t, som efter förslag av kolnämnden
fastställer ifrågavarande pris.
Enligt avtalet förbinder sig staten å sin sida att ersätta föreningsmedlem
förlust, som kan tillskyndas denne genom försäljning på de av staten föreskrivna
villkoren. Vid beräkning av förlusten skall kolhandlaren gottskrivas
kostnad för försålt parti (samtliga självkostnader) samt därutöver handelsvinst,
allt enligt kolnämndens prövning. Förlustgarantin omfattar jämväl
den förlust, som genom prisfall vid fredsslut eller eljest kan tillskyndas
föreningsmedlem i avseende å lager eller mot licens inköpta, till riket icke
anlända kolpartier, som förefinnas vid avtalets upphävande. Å andra sidan
skall den vinst, som föreningsmedlem kan komma att göra utöver nyssnämnda
handelsvinst vid försäljningar efter den 17 september 1939 avstås till staten,
vare sig vinsten uppstått vid försäljning av äldre lager eller av vara som
importerats efter nämnda dag.
Jämväl den vid gasverken tillverkade koksen har från och med den 1
februari 1940 lagts under den statliga priskontrollen.
Införseln av kol och koks och importprisutvecklingen.
Importens storlek under september 1939—mars 1940 i förhållande till den
under närmast följande säsongen belyses av följande sammanställning (siffrorna
avse 1,000-tal ton):
År 1939/40 År 1938/39 År 1937/38
September ...... 522 678 803
Oktober .......... 722 714 766
November ...... 927 740 898
December ...... 728 765 718
Januari ........ 509 614 629
Februari ........ 172 638 532
Mars ............ 273 586 507
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
3
Importpriserna på stenkol och koks hava under perioden företett en stark
stegring. Framför allt gäller detta de tre sista månaderna.
Förkrigspriset å engelsk stenkol eif västkust- eller ostkusthamn utgjorde
23 å 26 kronor för ton. Motsvarande priser å tyska kol lågo 2 å 3 kronor
lägre. Förkrigspriserna å importerad koks eif västkust- eller ostkusthamn
lågo vid 32 å 33 kronor för såväl engelsk som tysk koks.
Importprisutvecklingen för tiden efter kolregleringens genomförande för
den kol och koks, som tagits i anspråk för lagerhandeln och i huvudsak
subventionerade priser, belyses |
av följande |
sammanställning |
Köks |
Stenkol |
|
kronor |
kronor |
|
18 sept.—31 okt........ |
. . . 48.09 |
41.70 |
November ............. |
.. . 50.18 |
44.33 |
December ............. |
.. . 52.21 |
47.86 |
Januari ............... |
51.09 |
|
Februari .............. |
. . . 77.18 |
60.97 |
Mars ................. |
62.95 |
De starka importprishöjningarna hava icke varit en återspegling av prisutvecklingen
på den utländska marknaden. Importprisstegringen har väsentligen
varit en följd av en fortgående höjning av sjöfrakterna och andra
med transporten förenade kostnader. Frakterna vid prompt skeppning av
kol från engelska ostkusthamnar till svensk västkusthamn (räknat för partier
örn 1,000—2,000 ton), som under sommaren 1939 varierade mellan 5 och 6
kronor per ton, hade i oktober stigit till omkring 25 kronor och i december
till 35 kronor. Under februari—mars torde dessa frakter hava legat mellan
40 och 50 kronor. Det är emellertid icke möjligt att närmare bestämma och
entydigt ange fraktsatsernas utveckling under denna tid och att på detta sätt
fastslå fraktstegringens inflytande på kolprisbildningen inom landet. Fraktkostnaderna
variera starkt från last till last alltefter som fartyget gått i barlast
eller ej och alltefter fartygets storlek och resans längd. Till fraktnivåns
splittring bidrar, att utländska fartyg besörja en väsentlig del av kolimporten.
Den internationella konkurrensen örn tonnaget har medfört, att utländska
fartyg i allmänhet betingat fraktsatser, som väsentligt överstigit frakterna på
svenska båtar. Kollaster som under februari inkommit till västkusthamn
hava på stora svenska båtar kunnat betinga en fraktkostnad av 20—25 kronor
per ton men på utländska fartyg 70 kronor per ton.
Genom att all befraktning av utländskt tonnage för kol och koks från slutet
av januari förlagts till en av kolnämnden och kolimportörernas förening
i samförstånd ordnad befraktningscentral har förebyggts, att frakterna ytterligare
uppdrivits genom inbördes konkurrens mellan importörerna.
Statens kolnämnd och prissättningen å stenkol och koks.
Genom licensgivningen har kolnämnden satts i stånd att fortlöpande övervaka
inköpspriser och sjöfrakter. Denna verksamhet har haft ett visst däm
-
4
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
pande inflytande på importprisstegringen. Importlicens har sålunda vägrats
vid oskäliga fobpriser och vid befraktningsvillkor, som med hänsyn till rådande
fraktläge tett sig alltför ogynnsamma. I fråga om utländskt tonnage
har verksamheten härvid måst begränsas till att skära bort de extrema toppfrakterna.
I avseende å prissättningen inom landet föreligger en skillnad mellan den
s. k. engroshandeln och lagerhandeln.
För engroshandeln, d. v. s. försäljning av hela laster till lagerhandlare,
industrier, järnvägar, gasverk etc., har kolnämndens verksamhet väsentligen
inskränkt sig till att på angivet sätt övervaka inköpspriser och frakter. För
medlemmar av svenska kolimportörers förening 1939 u. p. a. hava dock utfärdats
särskilda bestämmelser rörandet det vinsttillägg, som må beräknas.
Den statliga förlustgarantien har icke tagits i anspråk för nedbringande
av kolpriserna för engroshandeln.
Beträffande lagerhandeln utfärdade statens kolnämnd den 17 september
1939 den föreskriften, att vid försäljning av kol och koks för husuppvärmningsändamål
skulle tills vidare gälla de priser, som tillämpades den 1 september
1939.
I princip bibehöllos förkrigspriserna t. o. m. utgången av oktober månad
1939. De för tiden därefter för olika tidsperioder av Kungl. Maj:t fastställda
s. k. riktpriserna, avseende fritt hemkörd vara, framgå av följande sammanställning:
-
1 |
nov. 1939-jan. 1940 |
-31 |
1 |
febr. 1940—31 |
1 april 194( |
_ |
||||||
Orter, å vilka de angivna |
Koks ba-sis 60/80 |
Ångkol |
Koks ba-sis 60/80 |
Ångkol |
Koks ba-sis 60/80 |
Ångkol |
||||||
hl |
ton |
hl |
ton |
hl |
ton |
hl |
ton |
hl |
ton |
hl |
ton |
|
I. Stockholm, Göteborg, Halmstad, Hälsingborg, Oxelösund och Gävle____ |
2.50 |
52.40 |
3.30 |
41.— |
3.25 |
67.40 |
4.30 |
53.75 |
4.25 |
87.40 |
5.90 |
73.75 |
II. Uddevalla, Varberg, Lands-krona, Trälleberg, Ystad, ! Åhus, Karlskrona, Kalmar, Södertälje och Västerås .. |
2.55 |
53.40 |
3.35 |
42.— |
3.30 |
68.40 |
4.35 |
54.75 |
4.30 |
88.40 |
5.95 |
74.75 |
lil. Simrishamn, Sölvesborg, Oskarshamn, Sundsvall, |
2.60 |
54.40 |
3.45 |
43.— |
3.35 |
69.40 |
4.45 |
55.75 |
4.35 |
89.40 |
6.05 |
75.75 |
1 För Visby och vissa norrlandshamnar gälla särskilda bestämmelser.
Statsutskottets utlåtande Nr 230. ö
De angivna riktprisema skulle enligt besluten gälla endast för försäljningar
i mindre, av kolnämnden fastställda kvantiteter. Vid försäljningar i kvantiteter
avsedda att täcka säsongbehovet skulle nämnden äga fastställa priset
med utgångspunkt från gällande dagspriser.
Vad angår kol och koks för industriellt bruk har försäljning i mindre omfattning
ägt rum till de förut nämnda priserna. I Kungl. Maj:ts beslut har
nämligen föreskrivits, att de fastställda riktpriserna skulle tillämpas vid försäljning
i mindre, av kolnämnden bestämda kvantiteter utan någon begränsning
av den subventionerade försäljningen till kol och koks för husuppvärmningsändamål.
I cirkulär har nämnden även inskärpt vikten av att försäljning
till subventionerade priser begränsades till sådana förbrukare, som tidigare
plägat täcka sina behov via lagerhandeln.
Några garantier rörande prissättningen a vederbörande företags produkter
hava icke vid denna försäljning till industriföretag ansetts böra utkrävas.
Kostnaderna för kolregleringen.
Beträffande subventionskostnadema intill utgången av mars föreligger en
beräkning i en inom finansdepartementet utarbetad promemoria, vilken
såsom bilaga fogats till förevarande proposition.
Enligt departementspromemorian kunna lagerhandlarnas ersättningsanspråk
per den 31 mars 1940 beräknas uppgå till omkring 22.5 miljoner kronor.
Av detta belopp hade kolnämnden vid periodens slut utbetalat endast
15.3 miljoner kronor. I nämnda subventionskostnader ingår jämväl subventionen
för den kol och koks, som lagerhandeln erhållit från statens
reservförrådsnämnd. Dessa leveranser, som av nämnden väsentligen inköpts
före krigsutbrottet, hava debiterats lagerhandeln till priser, som svarat mot
gällande cifpriser ökade med nämndens kostnader för lagring och transport
m. m. Reservförrådsnämnden har sålunda erhållit ett avsevärt överpris
på sina leveranser. Mot subventionskostnaden svarar följaktligen ett betydande
belopp — sammanlagt omkring 5.8 miljoner kronor — som ur viss
synpunkt kan betraktas som affärsvinst för staten. Vid förnyelse av nämndens
lager till gällande priser är denna vinst emellertid nödvändig för nedskrivning
av ersättningsinköpen till förkrigsvärden i enlighet med de för
nämndens verksamhet fastställda principerna.
Speciell krigsrisköverflyttning på staten.
Såsom inledningsvis erinrats, har riksdagen tidigare medgivit, att ersättning
till importör för importvara belastande krigsförsäkringskostnader finge
jämlikt vissa av riksdagen godkända riktlinjer bestridas från iirågavarande
anslag.
Speciell överflyttning av dylika kostnader på staten har förekommit endast
6
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
för importen av råfosfat för tillverkning av superfosfat. Intill april månad
1940 har anslaget för detta ändamål belastats med omkring 340,000 kronor.
Ersättningar för rekvisitioner enligt allmänna förfogandelagen.
Å anslaget till allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder
skola, såsom förut nämnts, redovisas jämväl ersättningar för rekvisitioner enligt
allmänna förfogandelagen, i den mån dessa avse förfoganden för civila
ändamål.
Rekvisitioner av sådan art hava framförallt under den första krigsmånaden
verkställts för att tillgodose landets behov av brännoljor. Vid utgången
av mars 1940 uppgingo statsverkets kostnader för här ifrågavarande rekvisitioner
utom de i anspråk tagna bensinlasterna till närmare 2.2 miljoner
kronor.
Nedskrivning av lagervärdet för statens reservförråd.
En fjärde grupp utgifter, som enligt riksdagens beslut skola belasta här
ifrågavarande förskottsanslag, utgöra avskrivning på reservförrådsnämndens
lager, i de fall då försäljningar skett från dessa under dagspriset på den
försålda varan. Avskrivningen åsyftar att tillföra reservförrådsnämnden
erforderliga medel för ersättning av de försålda varupartierna och för nedskrivning
av de i ersättningssyfte nyköpta varorna till förkrigspriser. Principerna
och motiven för denna avskrivning hava närmare utvecklats i propositionen
nr 36 till 1939 års urtima riksdag.
Då någon försäljning av reservförrådsnämndens varor till underpris hittills
ej skett, har prisregleringsanslaget ej behövt tagas i anspråk för nedskrivningar
å de lagrade varorna.
Departementschefen.
Det å förskottsstat uppförda anslaget till allmänna utgifter för pris- och
handelsreglerande åtgärder hade, framhåller departementschefen, väsentligen
belastats med kostnaderna för prisregleringen på genom lagerhandeln
importerad kol och koks. Dessa kostnader beräknades vid utgången av
första kvartalet innevarande år uppgå till i runt tal 22.5 miljoner kronor.
Mot denna summa balanserade emellertid ett belopp på 5.8 miljoner kronor
i vinst för reservförrådsnämnden vid kolförsäljningar till dagspris genom
kolnämndens förmedling. Sättet för beräkningen av prisregleringskostnaderna
medförde vidare, att det redovisade beloppet innefattade täckning också
för den av statsgarantien omfattade slutförlust, som kunde uppkomma
vid ett prisfall ned till förkrigsnivån på inneliggande lager.
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
7
Kostnaderna för prisregleringen på kol hade pressats i höjden genom den
till sin omfattning oförutsedda fraktstegringen. De hade å andra sidan hållits
nere genom de prishöjningar som beslutats och genom att regleringsförfarandet
beräknas till kolförsäljningar i mindre partier genom lagerhandeln.
En första höjning av prisnivån för kol och koks hade genomförts den 1
november 1939. Vid tidpunkten för prissättningen hade anledning förelegat
till viss försiktighet vid uttagandet av för tillfället rådande genomsnittspris
på marknaden.
Den andra prishöjning, som genomförts från och med februari detta år,
hade avsett att bringa marknadsprisnivån i överensstämmelse med det faktiska
kostnadsläget. Beräkningen hade slagit fel på grund av oförutsedda
svårigheter för införseln och den av dessa betingade stegringen av fraktkostnaden.
En ytterligare prishöjning hade kommit till stånd den 1 april 1940. Även
denna gång hade åsyftats att nå korrespondens mellan marknadspris och
importkostnader. Den senare utvecklingen hade emellertid lett till att det
nya priset kommit att överstiga importkostnadema. Den temporära belastning
av konsumenterna som härigenom uppkommit finge ses mot bakgrunden
av att dessa tidigare erhållit lättnader i sin utgiftsbelastning genom den
på statens bekostnad i prispolitiskt syfte genomförda neddämpningen av importkostnadernas
återverkan på det inhemska kolpriset.
De senaste båda prishöjningarna innebure tydligen, att prisregleringsförfarandet
i princip förlorat sin karaktär av subvention av hushållens kolförbrukning
för att i stället framstå såsom en clearingform, vid vilken emellertid
en buffert funnes mot oväntade prisförskjutningar som icke ansåges
lämpligen böra slå igenom direkt på marknaden. I dagens situation läge
regleringsförfarandets väsentliga betydelse i sistnämnda förhållande.
Vid reglering av förskottsanslaget borde under angivna förhållanden räknas
med inkomster och utgifter för kolsubventioneringen till budgetårets
slut. Utfallet kunde ej nu bedömas. Lämpligast torde därför vara att täckningsanslaget
anvisades såsom förslagsanslag och belastades med den redovisade
nettosubventionskostnaden vid budgetårets utgång. I rådande ovissa
läge torde beräkningen av det belopp, varmed anslaget borde uppföras, ej
behöva påverkas av i det föregående angivna kostnader för åtgärder vid
sidan av kolregleringen. Anslaget kunde lämpligen uppföras med det belopp,
vartill förskottsanslaget uppgått, eller 20 miljoner kronor. Den faktiska belastningen
av anslaget kunde lika väl komma att understiga som att överstiga
detta belopp.
Eventuella kostnader för här ifrågavarande regleringsåtgärder under följande
budgetår torde preliminärt få utgå av medel uppförda å beredskapsstat
för försvarsväsendet m. m., varom chefen för finansdepartementet framlagt
särskilt förslag. Med det tillämpade avräkningsförfarandet kunde inträffa,
att kolregleringen under nästa budgetår, utmynnade i en nettovinst. En sådan
vinst borde preliminärt redovisas såsom uppbörd på förskottsanslag.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 230.
Utskottet. Deri av departementschefen i förevarande proposition lämnade redogörelsen
för de åtgärder i pris- och handelsreglerande syfte, som på ifrågavarande
område hittills vidtagits, har icke givit utskottet anledning till erinran.
Med hänsyn till den ovisshet, som i rådande läge måste vidlåda anslagsberäkningarna,
biträder utskottet departementschefens förslag att det av
Kungl. Majit i propositionen äskade täckningsanslaget anvisas såsom förslagsanslag
och belastas med den redovisade nettosubventionskostnaden vid
budgetårets utgång. Utskottet tillstyrker jämväl, att berörda anslag i enlighet
med vad departementschefen ifrågasatt uppföres med enahanda belopp,
vartill förskottsanslaget uppgått, eller 20,000,000 kronor.
Vad i förevarande proposition i övrigt anförts har icke föranlett erinran
eller yttrande från utskottets sida. Utskottet hemställer förty,
att riksdagen må till Allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande
åtgärder å tilläggsstat II för budgetåret 1939/
40 under huvudtiteln för folkhushållningsärenden anvisa ett
förslagsanslag av 20,000,000 kronor.
Stockholm den 11 juni 1940.
På statsutskottets vägnar:
PER GUSTAFSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Johansson i
Fredrikslund, Oscar Olsson, Asplund, Nilsson i Landeryd, Andersson i Fältenborg, Andrén,
Ström i Lidköping, Heiding, Lindström och Boman; samt
från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Törnkvist, Eriksson i Stockholm,
Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Ward, Persson i Tidaholm,
Andersson i Södergård, Hansson i Rubbestad, Mårtensson och Bergvall.
408069. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.