Statsutskottets utlåtande Nr 221.

3

Nr 221.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag till bidrag till skattetgngda
kommuner m. m.

(3:e avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov för budgetåret
1940/41 har Kungl. Maj:t under sjunde huvudtiteln (punkten 47, sid.
60—62 av det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet över finansärenden
den 4 januari 1940) föreslagit riksdagen att dels till Bidrag till skattetyngda
kommuner för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av
15,000,000 kronor, dels ock bemyndiga Kungl. Majit att under år 1940 av anslaget
använda ett belopp av högst 500,000 kronor för beredande av understöd
åt synnerligt skattetyngda kommuner med avvikelse från de i förordningen
den 16 december 1927 (nr 462) stadgade grunderna beträffande dylikt
understöd.

Ifrågavarande understöd hava hittills utanordnats från en under statskontorets
förvaltning stående fond, »skatteutjämningsmedlens fond». Medel till
understödens bestridande hava beretts genom anlitande av vissa särskilda för
ändamålet avsedda intäkter. Till skatteutjämningen hava sålunda, jämlikt
71 § kommunalskattelagen, använts dels skatt, som utgjorts för gemensamt
kommunalt ändamål, dels ock hälften av den särskilda skatt å vissa lotterivinster,
som utgått jämlikt förordningen den 28 september 1928 (nr 376).
Huvuddelen av ifrågavarande medel har emellertid anskaffats genom anlitande
av utjämningsskatten.

I samband med den vid 1938 års riksdag beslutade omläggningen av den
direkta statsbeskattningen m. m. har förordningen om utjämningsskatt upphävts
från och med 1938 års utgång. Vidare har enligt beslut av 1939 års
lagtima riksdag användning av lotterimedel för skatteutjämningsändamål
upphört från och med den 1 juli 1939. Såsom vid skatteomläggningen förutsatts,
skola utgifterna för skatteutjämningen från och med budgetåret
1940/41 bestridas från anslag å driftbudgeten. Den behållning som redovisas
å fonden vid utgången av innevarande budgetår skall tillföras budgetutjämningsfonden.

Av de tidigare till skatteutjämningsmedlens fond inflytande medlen återstår
numera för här avsedda understöd endast skatt, som jämlikt 71 § kommunalskattelagen
utgöres för gemensamt kommunalt ändamål. Intäkterna

4

Statsutskottets utlåtande Nr 221.

av denna skatt torde från och med nästa budgetår böra redovisas såsom särskilda
uppbördsmedel å det anslag, som enligt vad nyss nämnts erfordras för
bestridande av utgifterna för skatteutjämningen.

Beträffande medelsbehovet för 1940 års utdelning av bidrag till skattetyngda
kommuner bar inom finansdepartementet verkställts särskild utredning
med ledning av uppgifter, som införskaffats från länsstyrelserna. Enligt
den beräkning, som därvid framkommit, skulle vid en understödstilldelning
under år 1940 efter i huvudsak de grunder, som under senare år tilllämpats,
medelsbehovet kunna komma att uppgå till ett belopp av omkring
15 miljoner kronor. Vid beräkningen har hänsyn tagits till att staten jämväl
under år 1940 bör lämna de hårdast skattetyngda kommunerna särskilda
utjämningsbidrag efter i stort sett samma grunder som föregående år. De
medel, som kunna beräknas inflyta jämlikt 71 § kommunalskattelagen,
väntas icke komma att bliva av den storleksordning, att hänsyn bör tagas
därtill vid bestämmande av anslagsbeloppet, särskilt som utgiftsberäkningen
endast är approximativ.

I förevarande sammanhang må erinras om att riksdagens år 1939 församlade
revisorer i sin berättelse till behandling upptagit vissa spörsmål, som
sammanhänga med de former, under vilka statsunderstöd och statsbidrag
utgå till kommunerna, och den inverkan, dessa bidrag kunna anses hava på
kommunernas ekonomiska förvaltning (Del. I, sid. 159—161).

Efter att hava omnämnt sättet för granskning av ansökningar om understöd
åt skattetyngda kommuner hava revisorerna uttalat följande.

Revisorerna vilja i detta sammanhang erinra örn att de förändringar, som
följt av statens utvidgning av sin understödjande verksamhet och kommunernas
biträde vid ordnandet av nya allmänna uppgifter, i väsentlig grad påverkat
de ekonomiska förhållandena inom kommunerna. I främsta rummet
gäller detta inom det sociala verksamhetsområdet, varvid särskilt arbetslöshetshjälpen
till kommunerna i form av arbeten av olika slag spelat en betydande
roll. Dessutom tillkomma numera de förändringar, som i avseende å
skolväsendet skett och vilka föranlett att staten i utgiftshänseende svarar för
huvudparten av dessa kostnader. De nu verkställda undersökningarna hava
visat, att såväl statistiskt som bokföringsmässigt enhetliga principer saknas
vid redovisningen av utgifter på dessa områden. Revisorerna vilja även
framhålla, att en sådan omständighet som huru uppkomna överskott och
brister vid den kommunala förvaltningen redovisas — i en post eller fördelade
å särskilda specialstater -—- mången gång påverkar de siffror, som ligga
till grund för bedömningen i utjämningshänseende.

Revisorerna vilja ifrågasätta, örn icke en i viss mån standardiserad bokföring
skulle kunna medföra betydande fördelar för kommunerna och samtidigt
möjliggöra en mera tillförlitlig statistik samt underlätta granskningen
av ansökningar örn understöd åt skattetyngda kommuner. För kommunernas
del bör en enhetlig bokföring medföra en effektivare kontroll av bokföringen
och för övrigt även underlätta denna. Uppenbart är att härigenom
jämväl förutsättningar skapas för ett riktigt ifyllande av de formulär, som
ligga till grund för finansstatistiken. För granskningen av ansökningar örn
bidrag och deras ensartade bedömande synes en sådan enhetlig bokföring
kunna bliva av särskilt stort värde.

Statsutskottets utlåtande Nr 221.

5

Av praktiska och naturliga skäl bör en standardisering av bokföringen
dock icke drivas för långt. Kommunerna skilja sig högst väsentligt från varandra
ej blott ifråga om antalet invånare och ytvidd utan även beträffande
förvaltningsorganisation och allmän karaktär. En liten kommun med tämligen
begränsad kommunal verksamhet har icke behov av samma detaljerade
bokföring som en folkrik kommun med synnerligen differentierade uppgifter.
Det torde emellertid vara möjligt att fastställa ett fåtal enkla formulärtyper
för redovisningen, så avpassade att de lämpa sig för olika kommuner.
Revisorerna äro av den uppfattningen, att en sådan mera enhetlig kommunal
bokföring bör snarast införas icke minst med hänsyn till de alltmera
ökade uppgifter, som åläggas kommunerna eller som de frivilligt åtaga sig.

Även om härigenom granskningsarbetet för beviljande av understöd åt
skattetyngda kommuner säkerligen skulle i hög grad underlättas, kan det
dock ifrågasättas, örn icke ytterligare åtgärder kunna vara erforderliga för
att göra detta granskningsarbete effektivare. Man kan näppeligen begära,
att Kungl. Majit skall kunna centralt bedöma alla de skiftande faktorer, som
måste spela in vid bestämmandet av den kommunala uttaxering, som ligger
till grund för understödens utmätande. Kommuner, som ingiva ansökningar
om understöd, torde ock böra få möjlighet att taga del av huru bedömningen
skett samt eventuellt genom besvär få beräkningarna av understödens storlek
underställda ytterligare prövning. Detta är icke möjligt med nuvarande
former för skatteutjämningsbidragens fördelande men torde kunna vinnas,
om granskningen av ingivna ansökningar skedde exempelvis av en särskild
nämnd, inneslutande personer med erfarenhet i kommunal verksamhet och
ekonomiska angelägenheter överhuvud taget, samt om de understödssökande
kommunerna gåves möjlighet att framföra erinringar mot nämndens beslut.
En annan utväg vore att förlägga granskningen till ett centralt ämbetsverk
t. ex. statskontoret, som vid dessa ärendens behandling skulle kunna äga tillkalla
några personer med nyss angivna kvalifikationer att deltaga i avgörandet.
Såvitt revisorerna kunna finna skulle ett sådant förfaringssätt vara
ägnat att i hög grad underlätta granskningen samt giva en större effektivitet
utan att öka kostnaderna.

Revisorernas nu verkställda undersökningar hava föranlett dem att i sin
berättelse mera allmänt upptaga dessa frågor, som torde böra vinna beaktande,
då det gäller att inom den arbetande kommunalskatteberedningen
söka en lösning av skatteutjämningsspörsmålen.

Kungl. Majits beräkning av medelsbehovet för ifrågavarande ändamål under
nästa budgetår har icke givit utskottet anledning till erinran, liksom
ej heller Kungl. Majits förslag i övrigt.

Vad åter angår de av riksdagens revisorer berörda spörsmålen, vilka
främst avse alt bereda möjligheter för en effektivare granskning av hithörande
ärenden, vill utskottet, som utgår från att revisorerna även fortsättningsvis
uppmärksamma de med skatteutjämningen sammanhängande förhållandena,
framhålla, att vissa förändringar beträffande formerna för prövning
av här avsedda understödsfrågor synas önskvärda och snarast möjligt
böra genomföras. Huruvida detta bör ske genom anknytning till något centralt
ämbetsverk eller lill en fristående nämnd av sakkunniga anser utskottet
vara en fråga, lill vilken ställning icke nu bör tågås. Utskottet har erfarit,
att den arbetande kommunalskatteberedningen lill behandling upptagit
även dessa organisationsfrågor och kommer ali ägna dem en ingående pröv -

UlskoUet.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 221.

ning. Vid sådant förhållande finner sig utskottet icke nu behöva påkalla
vidtagande av några särskilda åtgärder på detta område från riksdagens sida.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) till Bidrag till skattetgngda kommuner för budgetåret
1940/41 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 15,000,000 kronor,

b) bemyndiga Kungl. Majit att under år 1940 av anslaget
använda ett belopp av högst 500,000 kronor för beredande
av understöd åt synnerligt skattetyngda kommuner med avvikelse
från de i förordningen den 16 december 1927 (nr
462) stadgade grunderna beträffande dylikt understöd.

Stockholm den 7 juni 1940.

På statsutskottets vägnar:

PER GUSTAFSSON.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 220.