Statsutskottets utlåtande Nr 211.

1

Nr 211.

Ankom till riksdagens kansli den 4 jani 1940 kl. Vsl^e- nn.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
anslag till sommarvistelse på landet för barn
från städer och andra tättbebyggda samhällen m. m.

(3:e avd.)

I propositionen nr 303 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av protokollet över socialärenden den 31 maj 1940, föreslagit riksdagen att
dels under femte huvudtiteln anvisa

a) å tilläggsstat II för budgetåret 1939/40 till Sommarvistelse på landet för
barn från städer och andra tättbebyggda samhällen m. m. ett förslagsanslag
av 1,000,000 kronor,

b) å riksstaten för budgetåret 1940/41 till Sommarvistelse på landet för
barn från städer och andra tättbebyggda samhällen m. m. ett förslagsanslag
av 7,000,000 kronor,

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att meddela de särskilda bestämmelser,
sorn erfordras för genomförandet av de av föredragande departementschefen
förordade åtgärderna.

Medicinalstyrelsens förslag. I skrivelse den 24 maj 1940 har medicinalstyrelsen
hemställt, att ett anslag av 14 miljoner kronor måtte ställas till
statens utrymningskommissions förfogande att i samråd med medicinalstyrelsen
disponeras för stadsbarns vistelse på landet sommaren 1940. För innehållet
i denna skrivelse redogöres å sid. 2—4 i propositionen. Medicinalstyrelsen
anför däri bland annat:

Den nuvarande situationen innebär liksom kristider i allmänhet utan tvivel
ett hot mot folkhälsan. Den sänkning av levnadsstandarden, som blivit en
nödvändighet genom den mer eller mindre fullständiga avspärrningen och utgifternas
koncentration på särskilda ändamål, torde icke kunna undgå att medföra
återverkningar på befolkningens näringstillstånd. Dessa återverkningar
medföra enligt gammal erfarenhet bland annat risk för uppkomsten av vissa
epidemier och för ett svårare förlopp av olika sjukdomar, såväl de egentliga
bristsjukdomarna som också olika infektionssjukdomar och vissa åldrars,
fiämst barns, ungdoms och äldres sjukdomar. Till och med den kraftigaste
åldern kan reagera på sådant sätt under en kris. Styrelsen påminner i
detta sammanhang endast om utbredningen av tuberkulosen och den epidemiska
influensan i anslutning till världskriget 1914—1918, andra exempel på
anförda förhållanden att förtiga.

För att möta dessa risker har det allmänna redan vidtagit ett flertal åtgärder.
Hit hör till exempel allt som sammanhänger med uppläggande av

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 saini. Nr 211.

1318 40

2

Statsutskottets utlåtande Nr 211.

förråd, ransonering, viss upplysningsverksamhet, viss understödsverksamhet.
Skulle vi utsättas för en krigsvinter, föreligger dock trots alla sådana åtgärder
vissa risker särskilt för det uppväxande släktet. Ehuru dessa risker äro störst
för barnen i de fattigaste familjerna, kunna de dock sägas småningom hota
det stora flertalet barn.

Styrelsen har i denna situation frågat sig, örn icke något kunde göras
för att under nu förestående gynnsamma årstid stärka barnaålderns motståndskraft.
Den åtgärd, som härvid osökt erbjuder sig, är den att söka bereda
största möjliga antal barn i städerna möjlighet att under sommaren vistas på
landsbygden. Hedan under lugna förhållanden har sådant strävande, den s. k.
skollovskoloniverksamheten, berett möjlighet till lantvistelse åt mer än 20,000
svenska skolbarn från städer och vissa andra orter, en siffra, som särskilt
under nuvarande förhållanden är alltför låg. Tyvärr är det att emotse, att örn
icke särskilda åtgärder vidtagas, till och med denna verksamhet i år kommer
att bliva av betydligt mindre utsträckning än under senast förflutna år. Vissa
av de trakter, till vilka skollovskolonier bruka vara förlagda, kunna under nuvarande
förhållanden icke mottaga sina vanliga gäster. Även den ekonomiska
situationen verkar återhållande. Härav understrykes vikten av ingripande från
det allmännas sida.

I fortsättningen hänvisar medicinalstyrelsen till det faktum, att statens
utrymningskommission för närvarande Ilar internatförläggningar för mer
än 100,000 skolbarn i beredskap att tagas i bruk vid en utrymning.
Enligt styrelsens uppfattning skulle det vara till fördel såväl för utrymningskommisalonen
sorn för de önskemål styrelsen i sin skrivelse företräder, örn
dessa förläggningar och utrymningskommissionens hela organisatoriska apparat
toges i bruk för skollovskoloniverksamhet under sommaren.

Utrymningskommissionens internatförläggningar äro, anför medicinalstyrelsen
vidare, för sitt egentliga ändamål endast avsedda för skolbarn från utrymningsorter
i åldern 9—14 år. Emellertid böra såväl yngre barn som barn
från andra orter än de egentliga utrymningsorterna beredas möjlighet till
lantvistelse i någon omfattning. En dylik möjlighet skulle yppa sig genom
den omständigheten, att en viss del av de äldre skolbarnen sannolikt själva
kunna svara för sin sommarvistelse utan att anlita internatförläggningarna.

Totalkostnaden — utgifterna för resor inberäknade — uppskattar styrelsen
till 13,532,000 kronor. Det har emellertid synts styrelsen försiktigast att
avrunda beloppet till 14 miljoner kronor. I denna kostnadsberäkning ingår
icke erforderlig inredning av internat, vilken emellertid då den har för utrymningen
bestående värde bör tagas av utrymningsanslag.

Medicinalstyrelsen föreslår slutligen, att verksamheten påbörjas snarast,
förslagsvis den 7 juni, med den motiveringen, att sommarvistelsen, om den
skall ge ett bestående hälsotillskott, bör utsträckas till minst två månader, och
att ingen kan veta hur förhållandena utveckla sig mot slutet av sommaren.

Den ordinarie sommarkoloniverksamheten. Propositionen innehåller vidare
(sid. 4) en redogörelse för den ordinarie sommarkoloniverksamheten.
Därvid framhålles bland annat, att det med nuvarande förhållanden torde
vara ganska svårt att bedöma den omfattning koloniverksamheten kan få under
den kommande sommaren. Säkerligen är man på de flesta håll besluten att

Statsutskottets utlåtande Nr 211.

3

fullfölja verksamheten så långt möjligt. Vissa hinder däremot ha rests därigenom,
att en del sommarkolonier äro så belägna, att de på grund av militära
försiktighetsmått icke kunna användas. De kolonier, som äro belägna i Skåne
och vid västkusten, torde sålunda icke vara möjliga att i större utsträckning
använda under denna sommar. För Stockholms vidkommande torde dock icke
uppstå några större svårigheter på grund av sådana omständigheter.

Utrymmngsorganisationen. Ett omfattande arbete med upprättande av utrymningsplaner
för skolorna i de större luftskyddsorterna påbörjades under
höstterminen 1939 efter anvisningar av luftskyddsinspektionen och skolöverstyrelsen.

Sedan statens utrymningskommission den 26 januari innevarande år tillsatts,
har under dess ledning även skapats en omfattande organisation för
inkvartering och hjälpverksamhet åt de medborgare, som vid luftskyddstillstånd
kunna komma att utrymma vissa orter. Sålunda ha tillsatts 33 inkvarteringschefer,
vilka såsom kommissionens tjänstemän skola leda och övervaka
inkvarteringsarbetet inom dem tilldelade distrikt. I sammanlagt omkring 750
kommuner har kommissionen begärt tillsättande av särskilda kommunala inkvarteringsnämnder,
vilka skola svara för verksamheten lokalt. I övriga kommuner
åligger det ett ordinarie kommunalt organ, dock ej fattigvårdsstyrelse,
att fullgöra av de utrymda medborgarnas inflyttning föranledda arbetsuppgifter.
I stort sett är denna lokala organisation numera fullt utbyggd.

Enligt nu föreliggande utrymningsplaner skola något över 100,000 skolbarn
i åldern 9—14 år från ett 60-tal orter beredas bostad i de lokaler, som
äro avsedda att vid utrymning tagas i anspråk såsom internatförläggningar
och för vilkas iordningställande vissa åtgärder redan vidtagits. Vid utrymning
skola dessa barn klassvis och under lärares eller annan vårdpersonals
ledning begiva sig till de avsedda förläggningarna. I den
mån tillräcklig personal icke medföljer från utrymningsorten skall inkvarteringsnämnden
svara för anställande av ytterligare personal. Resorna ske
gratis på statens bekostnad, medan föräldrarna för barnens vistelse i princip
äro skyldiga att betala en dagavgift av 70 öre per barn. Personlig utrustning,
matbestick och mugg, toalettartiklar, ombyte av kläder samt filtar och
madrassvar skola vid utrymning medföras av barnen själva. Härvid förutsättes,
att hemkommunen eller enskilda organisationer i hemorten träda
hjälpande till för anskaffande av utrustning åt barn, vars föräldrar icke
ensamma orka med denna börda.

Departementschefen. Departementschefen har i ärendet gjort följande
uttalande:

De synpunkter medicinalstyrelsen i sin skrivelse anfört beträffande betydelsen
av lantvistelse under sommaren för det uppväxande släktet äro värda
allt beaktande. Det nuvarande läget synes, därest icke särskilda åtgärder vidtagas,
leda till en beklaglig begränsning av koloniverksamheten, medan krisförhållandena
i stället göra en väsentlig utvidgning önskvärd.

Vid övervägandet av mera allmänna åtgärder ägnade att öka motstånds -

4

Statsutskottets utlåtande Nr 211.

kraften hos det uppväxande släktet inför en kommande och måhända ganska
påfrestande vinter, torde man i första hand böra lita till föräldrarnas egen
medverkan. Det synes angeläget, att man hos föräldrarna inskärper allmänna
hälsoregler och särskilt vikten av att den kommande sommaren tillvaratages
såsom en hälsokälla för barnen. Åtskilligt bör i den vägen kunna vinnas
genom upplysning, råd och propaganda avsedd för alla föräldrar, städernas
såväl som landsbygdens. En dylik propaganda synes mig böra komma till
stånd i samverkan mellan medicinalstyrelsen och statens informationsstyrelse.

Då det gäller städernas och industrisamhällenas föräldrar, bör deras intresse
väckas för att tillvarataga alla de möjligheter, som finnas för utflyttning
av barnen till landsbygden. Här sammanfalla hälsoskälen med ett försvarspolitiskt
motiv. De större städerna och industriorterna utgöra nämligen som
regel luftskyddsorter av den typ, för vilken utrymning planeras. Självfallet
skulle utrymningen från dessa orter, örn en sådan av militära skäl bleve
aktuell under sommaren, i hög grad underlättas, örn barnen redan vore kringspridda
på landsbygden. Utrymningen vore därmed i själva verket redan till
hälften verkställd.

Det är att förvänta, att de synpunkter, som här antytts, komma att i största
utsträckning beaktas av ett stort antal föräldrar, som själva ha möjlighet att
anskaffa bostad åt sina barn hos släkt eller vänner på landsbygden. En
stimulans bör emellertid beredas denna utflyttning, därigenom att barnen,
liksom vid utrymning, åtminstone då det gäller längre avstånd beredas fria
resor. Detta bör dock endast medgivas under förutsättning att lantvistelsen
såsom regel utsträckes till två månader.

Ett mera svårlöst problem erbjuder sommarvistelsen för de barn, vilkas
föräldrar icke själva kunna ordna bostad på landet, utan äro hänvisade att
söka platser vid skollovskolonierna. Den av medicinalstyrelsen anvisade lösningen,
att statens utrymningskommission skulle erbjuda sina för utrymning
avsedda skolinternat såsom sommarkolonier, finner jag godtagbar under do
här rådande förutsättningarna, d. v. s. då det även gäller att för underlättande
av en eventuellt kommande utrymning förflytta så många barn som möjligt
från städerna och industrisamhällena till landsbygden. Utrymningskommissionen
synes vara den myndighet, som snabbast skulle kunna lösa det otvivelaktigt
mycket omfattande organisatoriska problem, som är förknippat med
inkvartering av ett så stort antal barn. Utrymningskommissionen skulle därjämte
på detta sätt få ett tillfälle att pröva, hur dess för evakuering och
inkvartering uppbyggda organisation i praktiken komme att fungera, Vid
internatens användande för sommarvistelse få kostnader givetvis nedläggas
på erforderlig utrustning, men därvid vidtagna åtgärder bliva till gagn även
för en framtida utrymning.

Jag förordar sålunda, att statens utrymningskommission får i uppdrag att
efter samråd med skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen i detalj planera
och verkställa den utflyttning av skolbarn från större städer och industrisamhällen
varom här är fråga. Det torde därvid av rent organisatoriska skäl
vara nödvändigt, att tyngdpunkten i verksamheten lägges på de kategorier
skolbarn, som ingå i kommissionens utrymningsplaner, d. v. s. skolbarn i
åldern 9—14 år inom de luftskyddsorter, som redan planerat skolbarnsutrymning.
Emellertid bör med hänsyn till det nu föreliggande syftet rörelsefrihet
medgivas i vissa avseenden. Sålunda bör kommissionen beträffande
orterna lia möjlighet att i begränsad omfattning gå utöver den angivna
ramen, örn önskemål därom framställes. Särskilt bör vidare beaktas,
att åttaåringarna åtminstone i någon utsträckning böra beredas tillfälle att
medfölja till internaten. Denna kategori skall för övrigt till hösten övergå i
utrymningsklientelet, medan den nu högsta åldersgruppen samtidigt automa -

Statsutskottets utlåtande Nr 211.

5

tiskt utgår ur klientelet. Beträffande åtgärder för den sistnämnda gruppen,
vilken står i begrepp att lämna skolan, bör samråd ske med arbetsmarknadskommissionen.
Slutligen bör utrymningskommissionen i samråd med medicinalstyrelsen
även lia möjlighet att ekonomiskt eller organisatoriskt stödja
koloniverksamhet för mindre barn, i den mån dylik verksamhet på enskilt
eller kommunalt initiativ kommer till stånd. Detaljerade riktlinjer för en sådan
verksamhet torde icke här behöva uppdragas.

Den utflyttning, som här avses, bör vara fullt frivillig. Föräldrarna böra
tydligt underrättas örn vad saken gäller och utflyttning icke verkställas,
förrän de lämnat sitt medgivande därtill. Medgivandet bör såsom regel gälla
en vistelse på två månader. Vid uttagningen och uppdelningen av barnen bör
samarbete örn möjligt ske med de existerande koloniföreningarna. I den mån
utrymningskommissionen erbjuder dessa ersättningslokaler för kolonier, som
nu icke få utnyttjas, torde den utrustning och inredning, som kan lösgöras
från den gamla lokalen, böra överföras till den nya, Koloniföreningarna böra
driva sina kolonier i de gamla eller av utrymningskommissionen anvisade nya
lokalerna i vanlig omfattning och på vanligt sätt. Synbarligen är detta så
mycket mer angeläget i de fall, då urvalet av de äldre koloniernas klientel
sker efter särskilt utpräglade medicinska grunder. Där omständigheterna så
tillåta, kan möjligen den förändringen efter överenskommelse vidtagas, att de
existerande koloniföreningarna i större utsträckning än tidigare inrikta sig
på mindre barn, medan de äldre barnen utflyttas genom kommissionens försorg.
Trots utflyttningens frivilliga karaktär bör den organisation, som
på utrymningsorten skapats för obligatorisk bortflyttning, så långt möjligt
följas. Förberedelserna på utflyttningsorten böra sålunda ledas av utryrnningschefen
och de enligt utrymningsplanen för skolorna utsedda utrymningsledarna
i samverkan med lärarkåren i övrigt. Jag förutsätter, att lärarpersonalen
kommer att medverka enligt do uppgjorda planerna vid transporterna
och på förläggningarna såsom vid utrymning. På inkvarteringsorten åligger
liksom vid utrymning huvudansvaret för internatens drift do kommunala inkvarteringsnämnderna.
All den samverkan med frivilliga organisationer som
är möjlig att uppnå bör eftersträvas. Särskilt böra dessa krafter anlitas för
att, där så erfordras, bättra på barnens personliga utrustning.

De av medicinalstyrelsen angivna skälen för tidigast möjliga påbörjande av
verksamheten finner jag naturliga. Kungl. Majit har också i en denna dag
utfärdad kungörelse meddelat bestämmelser om tidigare skolavslutning i de
orter, som beröras av utflyttningen och inkvarteringen.

Yad slutligen beträffar kostnaderna för verksamheten torde till en början
böra fastslås, att föräldrarna i princip och i analogi med gällande utrymningsbestämmelser
skola vara skyldiga att bidraga därtill. Emellertid bör samtidigt
tillses, att familjer, som på grund av rådande förhållanden redan äro
ekonomiskt hårt pressade, icke betungas utöver vad som rimligen kan begäras
i fråga om barnens personliga utrustning. Fastmera lior i sådana fall sommarvistelsen
medföra en lättnad i försörjningsbördan. Jag förordar för den skull,
att sådana barn befrias från avgift där försörjare''!! är eller innevarande år
under längre tid varit inkallad i militärtjänst eller dill'' föräldrarnas (vårdhavarens)
för föregående år beskattningsbara inkomst uppgår till högst
1,000 kronor. I övriga fall bör såsom ersättning för sommarvistelsen utgå en
avgift av 70 öre per dag och barn. Dock bör undantag från avgiftsskyldigheten
kunna medgivas i sådana fall, där familjens ekonomiska ställning avsevärt försämrats,
sedan det beskattningsbara beloppet fastställts. Prövningen av frågan
huruvida avgift skall utgå oller ej torde vid en så enkel gränsdragning kunna
överlåtas åt utrymningsmyndigheterna på utflyttningsorten efter de närmare
direktiv, som utrymningskommissionen linner erforderligt utfärda. Fram- och

6

Statsutskottets utlåtande Nr 211.

Utskottet.

återresa för barnen såväl vid vistelse vid redan existerande kolonier som vid
utflyttning genom kommissionens försorg bör ske på statsverkets bekostnad
enligt av kommissionen utfärdade bestämmelser. Under sådana förhållanden
synas mig statens kostnader för ifrågavarande verksamhet, vilka av medicinalstyrelsen
uppskattats till 14,000,000 kronor, icke behöva beräknas till högre
belopp än 8,000,000 kronor, varav en mindre del, förslagsvis 1,000,000 kronor,
kan antagas bliva erforderlig under löpande budgetår, medan återstoden
skulle avses för nästa budgetår. För ändamålet torde därför böra anvisas
dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40 ett förslagsanslag
av 1,000,000 kronor, dels ock å riksstaten för nästa budgetår ett förslagsanslag
av 7,000,000 kronor. Anslagen, som lämpligen kunna benämnas sommarvistelse
på landet för barn från städer och andra tättbebyggda samhällen
m. m., torde böra upptagas under femte huvudtiteln.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela de särskilda bestämmelser,
som kunna erfordras för genomförande av ifrågavarande förslag.

Enligt utskottets uppfattning måste det ur skilda synpunkter anses välbetänkt,
att staten i nuvarande läge vidtager särskilda åtgärder för att åvägabringa
en ökad utflyttning till landet av barn från städer och andra tättbebyggda
samhällen. Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till de riktlinjer
för statens medverkan i förevarande hänseende, som av departementschefen
förordats. Med avseende å förslagets närmare utformning har dock utskottet
funnit sig böra göra följande uttalande.

Kungl. Majlis förslag utgår från att föräldrarna principiellt skola vara skyldiga
att med visst belopp bidraga till kostnaderna för barnens uppehälle under
sommarvistelse, som ordnats genom utrymningskommissionens försorg. Befrielse
från denna skyldighet skall dock kunna medgivas bland annat i de fall,
då föräldrarnas (vårdhavarens) beskattningsbara inkomst för föregående år
uppgått till högst 1,000 kronor. Enligt vad utskottet inhämtat åsyftas i detta
sammanhang med »beskattningsbar inkomst» det beskattningsbara belopp,
vartill vederbörande upptagits enligt förordningen örn statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt, och icke den beskattningsbara inkomst, som ligger till
grund för kommunalskattens uttagande. Utskottet har intet att erinra mot
att det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beloppet
lägges till grund för medgivandet av befrielse från ifrågavarande bidragsskyldighet
men vill för sin del förorda, att inkomstgränsen för vinnande av
dylik befrielse nedsättes från 1,000 kronor till 700 kronor. Utskottet önskar
tillika framhålla angelägenheten av att blivande bestämmelser i ämnet på
denna punkt erhålla en tydlig avfattning.

Förslaget bygger vidare på att lärarpersonalen frivilligt skall medverka vid
barnens resor och på förläggningarna enligt tidigare uppgjorda utrymningsplaner.
Av propositionen framgår icke, huruvida och i vad män ersättning
skall utgå för denna frivilliga medverkan. Utskottet önskar i anledning härav
uttala, att utskottet förutsätter, att i den mån särskild ersättning anses böra
utgå, denna icke må överstiga vad som i motsvarande fall skulle hava utgått
vid anbefalld utrymning.

Utskottet har tillika uppmärksammat, att enligt det föreliggande förslaget
barnen avses skola erhålla fria resor fram och åter även i de fall, där för -

Statsutskottets utlåtande Nr 211.

7

äldrarna på egen hand ombesörjt barnens utflyttning på landet, åtminstone
då det gäller längre avstånd och under förutsättning, att lantvistelsen som
regel utsträckes till två månader. Syftet härmed angives vara att stimulera
föräldrarna till självverksamhet på detta område. Ehuru enligt utskottets
uppfattning tvekan kan råda örn behovet av en dylik uppmuntran i åtskilliga
hithörande fall, har utskottet av praktiska skäl dock icke ansett sig böra förorda
en begränsning av Kungl. Majis förslag härutinnan, särskilt som den
reella besparing, vilken genom en dylik ändring skulle stå att vinna, torde
komma att uppgå till ett relativt ringa belopp.

På grund av de ovissa faktorer, som inverka på medelsbehovet för ifrågavarande
ändamål, synes anledning icke föreligga att med hänsyn till den av
utskottet ovan förordade ändringen av Kungl. Majis förslag vidtaga någon
jämkning av de äskade anslagsbeloppen.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. bemyndiga Kungl. Maji att med iakttagande av vad utskottet
här ovan anfört meddela de särskilda bestämmelser, som
erfordras för genomförandet av de i statsrådsprotokollet över
socialärenden den 31 maj 1940 förordade åtgärderna för beredande
av sommarvistelse på landet för vissa barn;

II. under femte huvudtiteln anvisa

a) å tilläggsstat II för budgetåret 1939/40 till Sommarvistelse
på landet för barn från städer och andra tättbebyggda samhällen
m. m. ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor;

b) å riksstaten för budgetåret 1940/41 till Sommarvistelse på
landet för barn från städer och andra tättbebyggda samhällen
m. m. ett förslagsanslag av 7,000,000 kronor.

Stockholm den 4 juni 1940.

På statsutskottets vägnar:

PER GUSTAFSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Johansson
i Fredrikslund, Oscar Olsson, Asplund, Nilsson i Landeryd, Andersson i Fältenborg,
Paiili, Andrén, Ström i Lidköping, Magnusson i Kalmar och friherre De Geer;
samt

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törnkvist,
Svensson, Eriksson i Stockholm, Danielsson, Persson i Falla, Jonsson i
Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Persson i Tidaholm, Bergström och Hansson
i Rubbestad.