Statsutskottets utlåtande Nr 206.

1

Nr 206.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till främjande av bostadsförsörjning för mindre
bemedlade, barnrika familjer m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

(3:e avd.)

I anslutning till sina i årets statsverksproposition gjorda framställningar
dels under femte huvudtiteln, punkterna 21—23, dels ock under kapitalbudgeten,
bilaga 4, punkterna 3, 4, 6 och 7, har Kungl. Majit i propositionen nr
237, under åberopande av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över socialärenden den 26 april 1940, föreslagit riksdagen att
dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för bidrag
till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika
familjer och för låneverksamheten för samma ändamål,

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för bidrag
till främjande av bostadsbyggande på landsbygden,

dels godkänna av departementschefen förordade ändrade grunder för tertiärlån
till viss bostadsbyggnadsverksamhet;
dels ock för budgetåret 1940/41 anvisa

a) under femte huvudtiteln

1) till Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika
familjer ett förslagsanslag av 2,400,000 kronor;

2) till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag
av 3,250,000 kronor;

3) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av
500,000 kronor;

b) såsom kapitalinvestering i Statens utlåningsfonder

1) till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika
familjer ett reservationsanslag av 20,000,000 kronor;

2) till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett
reservationsanslag av 3,000,000 kronor;

c) såsom kapitalinvestering i Fonden för låneunderstöd

1) till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett reservationsanslag
av 10,000,000 kronor;

2) till Lån för bostadsförbättringsverksambet ett reservationsanslag av
2,000,000 kronor.

I samband med Kungl. Majits förevarande proposition har utskottet till
behandling förehaft

Bihang lill riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 206.

1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

dels en inom första kammaren av herr R. Lindström väckt motion, nr 51,
vari hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla att lämpliga
åtgärder vidtagas för att kredit i lämplig utsträckning skulle kunna ställas
till byggnadsindustriens förfogande för att förhindra en svårartad kris på
detta betydelsefulla produktionsområde samt för att förebygga en svårartad
arbetslöshet,

dels ock en inom andra kammaren av herr O. Andersson i Malmö m. fl.
väckt motion, nr 197, vari hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit
anhålla om åtgärder avseende det stöd åt byggandet av bostäder, som med
hänsyn till i motionen angivna omständigheter vöre erforderliga.

Beträffade de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Innevarande budgetårs anslag.

För förbättrande av bostadsförhållandena hava för budgetåret 1939/40
anvisats de anslag, som framgå av följande sammanställning.

Anslag Belopp kr.

a) under femte huvudtiteln:

Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer, förslagsanslag .................................. 1,700,000

Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden, reservationsanslag
........................................ 3,250,000

Bidrag till inrättande av pensionärshem, reservationsanslag .... 1,000,000

b) under statens utlånings fonder:

Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika
familjer, reservationsanslag .......................... 5,500,000

Lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen,
reservationsanslag ..... 1,500,000

Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden,

reservationsanslag ...................................... 1,000,000

c) under fonden för låneunderstöd:

Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, reservationsanslag 750,000
Lån för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder, reservationsanslag
........................................ 3,000,000

Lån för bostadsförbättringsverksamhet, reservationsanslag .... 2,000,000

Summa kronor 19,700,000.

Bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer

(propositionen sid. 36—39).

I skrivelse den 25 september 1939, varöver yttranden avgivits av statskontoret,
egnahemsstyrelsen och svenska landskommunernas förbund, har statens
byggnadslånebyrå hemställt, att statens hjälpverksamhet för barnrika
familjer genom anordnande av hyresbostäder måtte utsträckas till den egentliga
landsbygden, örn särskilda skäl därtill äro.

I yttrande den 5 december 1939 med anledning av framställning från draf -

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

3

selkammaren i Katrineholm — varöver jämväl statskontoret yttrat sig — har
byggnadslånebyrån vidare hemställt örn rätt att pröva ansökningar örn familjebidrag
åt elva i framställningen angivna familjer enligt de föreskrifter,
som givits i kungörelsen nr 512/1935 och kungl, brev den 5 juni 1936, ehuru
ansökningarna icke inkommit till byrån före den 1 juli 1938.

Ytterligare har byggnadslånebyrån i skrivelse den 22 januari 1940, varöver
statskontoret avgivit infordrat utlåtande, hemställt örn rätt att, där särskilda
skäl äro, i undantagsfall bevilja lån och bidrag enligt gällande kungörelse
i ämnet (nr 247/1938), änskönt författningsenlig inteckningssäkerhet
icke varder ställd.

Departementschefen har beträffande nu nämnda framställningar anfört
följande.

Byggnadslånebyråns hemställan att statens hjälpverksamhet för barnrika
familjer genom anordnande av hyresbostäder måtte utsträckas till den egentliga
landsbygden, om särskilda skäl därtill äro, är föranledd av ett uttalande
av statsutskottet vid 1939 års lagtima riksdag och åsyftar en modifikation
av den fördelning av stödåtgärderna till förmån för barnrika familjers bostadsförsörjning
mellan stadssamhällen och landsbygd, som vid utformningen
av hjälpverksamheten avsågs och otvivelaktigt i huvudsak är naturlig
med hänsyn till de olikartade bebyggelseförhållandena. Då, såsom framgår
av byggnadslånebyråns framställning, det i undantagsfall kan framstå som
önskvärt, att även på den egentliga landsbygden hyresbostäder för barnrika
familjer skola kunna anskaffas, har jag intet att erinra mot byggnadslånebyråns
ändringsförslag. Det torde dock böra understrykas, att vid tillämpningen
beviljandet av bostadsanskaffningslån för hyresbostäder på den egentliga
landsbygden bör ske restriktivt och med hänsyn till förekomsten på orten
av tillräcklig efterfrågan på bostadslägenheter i hyreshus.

Mot byggnadslånebyråns hemställan med anledning av framställning från
drätselkammaren i Katrineholm om rätt att pröva ansökningar örn familjebidrag
åt vissa familjer enligt de föreskrifter som givits i kungörelse nr
512/1935 och kungl, brev den 5 juni 1936, ehuru ansökningarna icke till
byrån inkommit före den 1 juli 1938, har jag med hänsyn till i fallet anförda
omständigheter intet att erinra.

Byggnadslånebyråns hemställan om rätt att, där särskilda skäl äro, i undantagsfall
bevilja lån och bidrag enligt kungörelse nr 247/1938, änskönt
författningsenlig inteckningssäkerhet icke varder ställd, är otvivelaktigt ägnad
alt ingiva principiella betänkligheter. Det är dock å andra sidan uppenbart,
att fall kunna givas, där det är omöjligt för en i (ivrigt bidragsberättigad,
skötsam och som egnahemsinnehavare lämplig försörjare av barnrik
familj att skaffa tomt med äganderätt eller tomträtt inom det område, där
med hänsyn till arbetsplats o. s. v. bosättning för honom är möjlig. Om
vid särskild prövning och genom sådana särskilda anordningar, som byggnadslånebyrån
antytt, den ökade risken genom bristen på realsäkerhet finnes
ringa, synes det rimligt, att möjlighet till dispens, meddelad av Kungl.
Maj:t kan givas. Jag vill därför förorda en dylik dispensrätt, vilken givetvis
bör tillämpas endast i sällsynta undantagsfall.

Beträffande medelsanvisningen till bostadsanskaffningslån och familjebidrag
för budgetåret 1940/41 förordas, att anslagen upptagas till de belopp,
sorn beräknats i 1940 års statsverksproposition, utgörande 2,400,000 kronor
under femte huvudtiteln och 20,000,000 kronor under kapitalbudgeten.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

Bostadsförbältringsverksamhet på landsbygden

(propositionen sid. 27—36).

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under femte huvudtiteln föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, beräkna ett
reservationsanslag å 3,250,000 kronor såsom bidrag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden. Vidare har Kungl. Majit föreslagit riksdagen
att å kapitalbudgeten beräkna, dels under statens utlåningsfonder till lånefonden
för främjande av bostadsbyggande på landsbygden (nybyggnadslån)
ett reservationsanslag å 3,000,000 kronor, dels under fonden för låneunderstöd
till lån för bostadsförbättringsverksamhet (förbättringslån) ett reservationsanslag
å 2,000,000 kronor.

I skrivelse den 19 december 1939 har statens egnahemsstyrelse erinrat örn,
att den av Kungl. Majit den 29 augusti 1939 erhållit i uppdrag att i samråd
med domänstyrelsen verkställa den utredning och avgiva det förslag rörande
kolonisationsverksamheten i Norrland och Dalarna samt upplåtelse av skogstorp,
odlingslägenheter, kronotorp och andra lägenheter å kronomark i de
sex nordligaste länen, som tidigare åvilat egnahemsutredningen. Utan att
ännu kunna framlägga något allmänt förslag i dessa ämnen har egnahemsstyrelsen
funnit det angeläget att framlägga förslag, ägnade att möjliggöra
en förbättring av de allvarligaste bristerna å bostäderna på ifrågavarande
kronolägenheter.

Det bostadsbestånd det här gäller utgjordes vid 1938 års utgång av 2,049
skogstorp och odlingslägenheter samt 128 kronotorp. Verksamheten med avseende
å samtliga lägenheter handhaves av domänstyrelsen. För samtliga
upplåtelseformer gäller, att staten upplåter odlingsmark och bidrager till uppförande
av åbyggnader medelst byggnadsbidrag, vilka enligt kungl, brev
den 14 juni 1929 jämte kostnader för viss byggnadsmateriel m. m. bestridas
från ett under nionde huvudtiteln uppfört anslag till kolonisation: odlingsoch
byggnadshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl. Efter 15 s. k.
frihetsår skall innehavaren av dylika lägenheter erlägga arrende beräknat
efter markvärde, odlingshjälp och byggnadsbidrag.

En särskild form av odlingslägenheter utgöra de s. k. fjällägenbeterna,
vilka enligt kungörelse den 3 juni 1915 upplåtits ovan odlingsgränsen i Västerbottens
och Norrbottens lappmarker. Fjällägenheterna, till vilka byggnadshjälp
ävenledes utgår, ehuru i ringa omfattning, från nyssnämnda anslag
och vilka förvaltas av länsstyrelserna, uppgingo den 1 juli 1939 till 140
st. inom Västerbottens län och 189 inom Norrbottens län.

De kolonat slutligen, vilka upprättats enligt beslut av 1918. års riksdag,
uppgingo den 1 juli 1939 till ett antal av 452. Verksamheten handhaves under
egnahemsstyrelsens kontroll i Norrbottens och Västerbottens län av särskilda
kolonisationsnämnder samt i övriga norrlandslän och i Kopparbergs
län av domänstyrelsen. En del av kolonaten hava bebyggts genom statens
försorg, medan en del bebyggts av kolonisten, som därtill erhållit visst statsbidrag.
Även för kolonat beräknas lega, vilken dock utgår först efter ett antal
frihetsår, vilka senast av 1938 års riksdag utsträckts till 20 år.

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

5

Egnahemsstyrelsens förslag i denna del innebär, att åtgärder för förbättring
av bostäder på bär avsedda kronolägenheter skola anordnas i huvudsak
inom ramen för de bestämmelser, som äro meddelade dels i kungörelsen
den 22 juni 1939 (nr 464) örn förbättringsbidrag, nybyggnads- och förbättringslån,
dels i kungörelsen den 27 maj 1938 (nr 247) örn lån och bidrag av
statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade barnrika
familjer.

En effektivare förbättringsverksamhet än hittills anser styrelsen emellertid
förutsätta, att bostadsförbättringsbidragen för här avsedda kategorier höjas
till högst 2,500 kronor. Den omständigheten att en lägenhetsinnehavare
erhåller bostadsförbättringsbidrag för en byggnad borde vidare icke utgöra
hinder för att han avgiftsfritt erhåller virke och, i den mån det eljest ifrågakommer,
cement till byggnaden eller att han åtnjuter ersättning för sådant
byggnadsmaterial. Värdet härav borde självfallet icke inräknas i den uppskattade
kostnaden för byggnadsföretaget.

Ehuru egnahemsstyrelsen anser det önskvärt, att så många lägenhetsinnehavare
som möjligt nöja sig med bidrag och därigenom undvika att ikläda
sig skuld för byggnadsändamål förordar den dock, med tanke på att förbättringsbidrag
icke i alla fall torde vara tillfyllest, möjlighet för dessa lägenhetsinnehavare
att komma i åtnjutande av såväl nybyggnads- och förbättringslån
som bostadsanskaffningslån med familjebidrag. Härvid föreslås,
att lån må kunna utlämnas utan hänsyn till att realsäkerhet icke kan
erbjudas. Beträffande särskilt egna hem för barnrika familjer föreslår egnahemsstyrelsen,
att det ansvar och den befattning med verksamheten överhuvud
taget, som åvilar kommunen, helt bortfaller för dessa kategorier.

I fråga om organisationen av ifrågavarande bidrags- och låneverksamhet
förordar egnahemsstyrelsen, att verksamheten handhaves av de för lägenheterna
ansvariga organen, d. v. s. domänstyrelsen, kolonisationsnämnderna
samt, beträffande fjällägenheterna, länsstyrelserna, varvid i avseende å grunderna
för verksamheten samråd dock bör ske med egnahemsmyndigheterna
och statens byggnadslånebyrå.

Egnahemsstyrelsen påvisar slutligen den orättvisa, som ligger däri, att lägenhetsinnehavare,
som tidigare enligt 1929 års kungörelse om kronotorp
m. m. erhållit byggnadsbidrag, äro skyldiga att erlägga ränta efter 3.6 %>, medan
förbättringsbidragen utgå gratis, och föreslår, att innehavare av skogstorp
och odlingslägenheter, vilka åtnjutit byggnadsbidrag enligt 34 § kungörelsen
den 14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtande av kronotorp å
vissa kronoparker m. m., må till den del byggnadsbidragen enligt domänstyrelsens
beprövande avse bostadsbyggnader befrias från härå belöpande
höjning av den årliga arrendeavgiften, räknat från och med arrendeåret
1940/41.

Beträffande medelstilldelningen för här avsedda ändamål föreslår egnahemsstyrelsen,
dels att —• sedan riksdagens godkännande inhämtats — medel
av Kungl. Majit tilldelas ur anslagen och fonderna för innevarande budgetår,

6

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

dels ock att medel för verksamheten reserveras för budgetåret 1940/41, allt
efter en av styrelsen uppgjord plan (prop. sid. 32).

Egnahemsstyrelsen har jämväl föreslagit viss ändring i förfarandet
vid fördelningen av bostadsförbättringsbidrag. I detta
avseende har styrelsen gjort gällande, att icke enbart antalet av egnahemsnämnderna
tillstyrkta ansökningar bör få vara utslagsgivande vid Kungl.
Maj :ts fördelning av ifrågavarande anslag. Med den erfarenhet som numera
vunnits och med den kännedom örn bostads-, befolknings- och arbetsförhållanden
inom de olika länen som vore tillfinnandes, borde det icke —- framhåller
styrelsen — föreligga några svårigheter att fastställa en relativt bestående
procentuell fördelning för egnahemsnämnderna, varvid dock fördelningen
efter hand och på grundval av efterkontroll givetvis skulle kunna justeras.
Med en sådan anordning bleve det möjligt att tidigare fördela anvisade
medel, varjämte en viss rationalisering av ansökningsförfarandet skulle
underlättas.

I detta sammanhang har jämväl erinrats om vissa uttalanden av 1937 års
utredning angående arbetsförhållandena vid det mindre jordbruket. Enligt
utredningens mening borde staten ekonomiskt medverka för åstadkommande
av arbetsbesparande installationer i de mindre lanthemmen i form
av bostadsförbättringsbidrag och nybyggnadslån, innebärande alltså att bidrag
och lån skulle kunna utgå även enbart för sådana installationer. Utredningen
förutsätter härvid, att installation av vattenledning må omfatta
även vattenledning för ekonomibyggnader. Det synes vidare utredningen
ömkligt, att villkoren för erhållande av bostadsförbättringsbidrag resp. nybyggnadslån
så utformas, att det tydligt framgår att hjälp för anordnandet
av tekniska installationer, såsom vatten-, avlopps- och värmeledning, må kunna
utgå till lägenheter, som äro belastade med egnahemslån. Vid ett stort
antal sådana lägenheter förelåge nämligen starkt behov av förbättringar i
det berörda hänseendet.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Emot egnahemsstyrelsens förslag beträffande fördelningen av bostadsförbättringsbidrag
och lån mellan egnahemsnämnderna har jag ingenting att
erinra, utan torde detsamma kunna läggas till grund för bestämmelser i
ämnet.

Egnahemsstyrelsens förslag beträffande bostadsförbättringar på kronolägenheter
innebär, att inom de bostadspolitiska stödåtgärdernas ram särskilda
åtgärder vidtagas för att effektivisera bostadsförbättrings verksamheten på
skogstorp, odlingslägenheter, kronotorp, fjällägenheter och kolonat i Norrbottens,
Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs och Kopparbergs
län. Att en effektivisering är önskvärd med hänsyn till bostadsbeståndets
beskaffenhet, synes vara ostridigt. De skäl, som av statens byggnadslånebyrå
anförts emot lånevägen, äro emellertid tillräckliga att för detta
klientel begränsa stödåtgärderna till bostadsförbättringsbidrag. Det kan icke
vara önskvärt, att dessa lägenhetsinnehavare, för vilka statsmakterna gång
efter annan måst bevilja lättnader i avgälden, skola ytterligare skuldsätta
sig för bostadsförbättringar. A andra sidan måste bostadsförbättringsbidragen
avvägas så att möjligheter givas för en mera genomgripande förbättring
i synnerhet då det gäller barnrika familjer. Jag delar sålunda egnahemssty -

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

7

relsens mening, att bostadsförbättringsbidragen ina kunna utgå med högst
2,500 kronor för de bär avsedda lägenhetsinnehavarna, samt att synnerlig
vikt lägges vid, att de särskilda möjligheter att erhålla virke eller annat
byggnadsmaterial, som stå till buds, också i varje fall bli utnyttjade. Det
bidrag, som sålunda vid sidan av bostadsförbättringsbidraget kan erhållas
för bostadens upprustning, må ej inräknas i den byggnadskostnad, som lägges
till grund för beräkning av bostadsförbättringsbidraget. Med utnyttjande
av denna förmån och med beaktande av att lägenhetsinnehavarens egen
arbetsinsats på ett skäligt sätt inräknas i den byggnadskostnad, på vilken bostadsförbättringsbidrag
beräknas, torde i de allra flesta fall en genomgripande
bostadsförbättring kunna möjliggöras utan någon penninginsats från lägenhetens
innehavare. Då verksamheten inskränkes till utlämnande av bostadsförbättringsbidrag,
föreligga knappast tillräckliga skäl att överflytta
dess handhavande till de för lägenheterna närmast ansvariga organen, utan
bör densamma alltfort handhavas av egnahemsnämnderna, vilka emellertid
böra hålla kontakt med dessa organ. Med hänsyn till att här föreligger ett
särskilt motiverat behov av stödåtgärder hos en väl avgränsad grupp av bostadsinnehavare
torde av anslaget till bostadsförbättring särskilda medel böra
reserveras, såsom enligt beslut av 1939 års riksdag skedde för kolonister
i Norrbottens län. Det belopp å 50,000 kronor, som därvid reserverades, har
ännu ej disponerats.

Kungl. Majit har på mitt förslag dessutom ännu ej fördelat ett belopp av
ytterligare 190,000 kronor avsett för den allmänna bostadsförbättringsverksamheten,
varför sammanlagt 240,000 kronor av innevarande budgetårs anslag
äro tillgängliga för här avsett ändamål. Därest riksdagen ej däremot
framställer erinran, torde därför av bostadsförbättringsanslaget för budgetåret
1939/40 få disponeras 240,000 kronor att fördelas för av egnahemsstyrelsen i
dess skrivelse den 19 december 1939 angivna ändamål och enligt däri angivna
grunder mellan egnahemsnämnderna i nyss angivna län, varjämte jag förordar,
att av anslaget för budgetåret 1940/41 likaledes 240,000 kronor reserveras
för samma ändamål. I detta sammanhang förordar jag även egnahemsstyrelsens
förslag, att lägenhetsinnehavare, som erhållit byggnadsbolag
enligt 1929 års kungörelse örn kronotorp (nr 170), från och med arrendeåret
1940/41 befrias från därav föranledd ökning av arrendeavgiften.

Beträffande de synpunkter, som framförts av 1937 års utredning angående
arbetsförhållandena vid det mindre jordbruket, bör först framhållas, att enligt
nu gällande bestämmelser såväl bostadsförbättringsbidrag som nybyggnadslån
och förbättringslån kunna utgå för anordnande av ledningar för vatten
och avlopp eller för förbättrande av vattentäkt. Jag anser mig i detta sammanhang
endast böra framhålla, att, även örn syftet i första hand angives
vara att underlätta hushållsarbetet i lanthemmen, anläggning av vatten- och
avloppsledning — även i ekonomibyggnader — samt värmeledning jämväl
mäste betraktas som en hälsovårdande åtgärd, vilket av hälsovårdsnämnderna
bör beaktas vid bedömandet av inkomna ansökningar av denna art.

Av anslaget till bostadsförbättring på landsbygden torde, oaktat något anslag
för lantarbetarbostadslån icke beräknats för budgetåret 1940/41, 150,000
kronor få disponeras för lantarbetarbostadsbidrag enligt kungörelse den 22
juni 1939 (nr 465) samt 75,000 kronor till förbättring av fiskarbostäder inom
de norrländska kustlänen enligt kungörelse den 22 juni 1939 (nr 472). Jag
anser mig dessutom för riksdagen böra anmäla, ali av anslaget till bostadsförbättring
på landsbygden för innevarande budgetår egnahemsstyrelsen tilldelats
eli belopp av 36,500 kronor för avlöningar och reseersättningar ät lyra
byggnadskontrollantcr. Medel torde lör samma eller liknande ändamål la
disponeras även under budgetåret 1940/41.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

Beträffande den totala medelsanvisningen för budgetåret 1940/41 kan visserligen
sägas, att behovet av bostadsförbättringar, sådant detta kommit till
synes i ingivna ansökningar, kunde motivera väsentligt större belopp än de
som upptagits i årets statsverksproposition. Å andra sidan torde, som tidigare
fastslagits, detta behov få avhjälpas under en längre tidsperiod, varjämte
det nuvarande läget på kapitalmarknaden icke tillåter någon väsentlig
utvidgning av verksamheten. Jag har sålunda icke kunnat tillstyrka, att
anslag för bostadsförbättringsverksamhet anvisas på tilläggsstat för budgetåret
1939/40, och förordar därför, att anslagen för budgetåret 1940/41 upptagas
till de belopp, som beräknats i 1940 års statsverksproposition.

Bidrag till inrättande av pensionärshem

(propositionen sid. 40).

För innevarande budgetår har till ifrågavarande ändamål anvisats ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor, varav vid utgången av februari 1940
disponerats ett sammanlagt belopp av 276,133 kronor. För nästa budgetår
beräknas anslagsbehovet till 500,000 kronor. Några ändringar i statsbidragsgrunderna
ifrågasättas icke.

Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet m. m.

(propositionen sid. 40—76).

I skrivelse den 25 september 1939 har statens byggnadslånebyrd hemställt,
att 3,000,000 kronor måtte äskas för ändamålet, därvid byrån förordat,
att tertiärlån må kunna utgå jämväl till landets tre största städer, som
hittills varit undantagna från dessa lånemöjligheter.

över byggnadslånebyråns förslag hava yttranden avgivits av statskontoret,
fullmäktige i riksbanken samt svenska stadsförbundet. Beträffande innehållet
i dessa yttranden hänvisat till propositionen (sid. 41).

Den 23 december 1939 har bostadssociala utredningen överlämnat en promemoria
rörande bostadsbyggnadsverksamheten och bostadsförsörjningen
(statens off. utredn. 1939:50). Promemorian innehåller en översikt av bostadsmarknadens
och byggnadsverksamhetens utveckling under senare år,
en diskussion av förutsättningarna för bostadsproduktionens och bostadsmarknadens
utveckling i fortsättningen, undersökningar av byggnadskostnadernas
förändringar samt förslag till vissa åtgärder.

Utredningen sammanfattar sina allmänna synpunkter på läget å
byggnads- och bostadsmarknaderna samt på behovet av åtgärder sålunda.

Utredningen utgår från såsom säkert och ofrånkomligt, att bostadsbyggnadsverksamheten
under följande år kommer att mycket starkt inskränkas.
Verkningarna härav på kapitalmarknad, arbetsmarknad och bostadsmarknad
äro i flera hänseenden svårbedömbara. Det finns dock allvarlig
risk för å ena sidan en arbetslöshet, som icke kan uppsugas genom sysselsättningsexpansion
på andra aktuellt mera angelägna arbetsområden, varför
den »besparing» ur folkhushållets synpunkt, som bostadsbyggandets inskränkning
skulle innebära, till motsvarande del blir illusorisk, och å andra
sidan för bostadsbrist. Uppstår bostadsbrist, kommer den redan föreliggande
tendensen till stegring av hyresnivån att skärpas, vilket med hänsyn

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

9

till den allmänna prisutvecklingen innebär väsentliga risker. Dessa kunna
visserligen mötas medelst en hyresreglering. En bindning av hyrorna för
redan befintliga hyresbostäder måste emellertid komma att ytterligare försämra
betingelserna för nyproduktion och sålunda bidraga att skärpa bostadsbristen,
varjämte en med hänsyn till bostadsmarknadens normala funktioner
i framtiden olycklig splittring av hyresnivån skapas. Utredningen
förbiser icke, att en auktoritär reglering av hyrorna kan komma att bli
nödvändig av socialpolitiska och prispolitiska skäl, men är av den uppfattningen,
att man först bör söka nied positiva medel förhindra uppkomsten
av bostadsbrist och mera avsevärd hyresstegring. Då bostadsproduktionen
under nästföljande år måste komma att bli starkt begränsad, framstår det
som angeläget, att den kvarstående produktionen inriktas på tillgodoseende
av de socialt mest angelägna bostadsbehoven. Trots de allmänna skäl
av statsfinansiell och penningpolitik art, som i nuvarande läge tala för
begränsning av sådan statlig verksamhet, som icke tillgodoser akuta försvarsberedskapsbehov,
är det därför enligt utredningens mening — och särskilt
med hänsyn till den prispolitiska betydelsen av att motverka hyresnivåns
stegring — angeläget, att de statliga stödåtgärder, som främja bostadsanskaffningen,
icke begränsas. Det synes även utredningen angeläget,
att den kommunala byggnadsverksamheten — som måhända kommer att
påkallas av arbetsmarknadspolitiska skäl — näst efter tillgodoseendet av
anläggningar för civila försvarsändamål inriktas på bostadsförsörjning, örn
bostadsknapphet föreligger eller hotar, framför sådana byggnadsföretag med
administrativa, kulturella och andra ändamål, som icke i nuvarande läge
äro oundgängligen nödvändiga.

För att man skall kunna nå syftet att i största möjliga mån motverka
bostadsbrist och hyresstegring är det nödvändigt icke endast att en viss
nyproduktion av bostäder uppehälles, utan även att det utbud av nya bostäder,
som kan komma till stånd nästa år, kan göras till priser, som ej alltför
mycket överstiga de hittillsvarande. Det gäller sålunda att söka med tjänliga
medel begränsa verkan av inträdda höjningar i byggnadskostnaderna
och framför allt räntestegringen, utöver vad i sådant hänseende kan åstadkommas
genom allmänna kreditpolitiska åtgärder. I det föregående lia
diskuterats möjligheterna att genom förändrade konstruktioner och förenkling
av utförandet motverka kostnadsstegringen. Dessa möjligheter måste
givetvis utnyttjas, men de äro begränsade och i nuvarande läge långt ifrån
tillräckliga. Utredningen vill understryka angelägenheten av att kommunerna
i sin tomtförsäljningspolitik taga vederbörlig hänsyn till bostadsbyggandets
försämrade betingelser och till behovet att kompensera kostnadsstegringarna,
vilket jämväl torde vara elt kommunalt intresse, ävensom
att vissa bestämmelser om beräkning av ackord, vilka verka hinderligt och
fördyrande på byggnadsverksamheten, justeras i arbetsavtalen. Alla dessa
medel tillsammans torde dock vara långt ifrån tillräckliga för att nå ovan
uppställda syftemål. Därest icke genom allmänna kreditpolitiska medel räntan
kan bringas att sjunka tillbaka avsevärt från nuvarande läge, kvarstår
till större delen uppgiften att motverka den hotande hyresstegringen.

Utredningen utgår ifrån, att för närvarande ekonomiska stödåtgärder (utöver
redan existerande) för befordrande av bostadsanskaffningen, vilka skapa
en avsevärd statsfinansiell belastning, icke kunna ifrågakomma. Sådana
åtgärder som allmän räntediskriminering till förmån för byggnadsverksamheten,
d. v. s. lån Lill underränta för bostadsbyggandet i allmänhet, och engångsbidrag
till kapitalnedskrivning torde därför icke behöva upptagas till
diskussion.

10

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

Från dessa allmänna utgångspunkter föreslår utredningen följande modifikationer
i gällande villkor för statens tertiärlån.

Tertiärlånen löpa för närvarande med en ränta av 43/4 procent samt amorteras
på 25 år. Räntan utgjorde tidigare 4 procent, varjämte 1 procent avsattes
till en riskfond, av vilken återbetalning skulle ske till låntagarna, i
den mån fondens medel icke konsumerades av förluster. Den sedermera
vidtagna höjningen med 3/4 procent torde få betraktas såsom en motsvarande
riskpremie. Utredningen föreslår nu, att räntan bestämmes till 4 procent
ävensom att lånebeloppet ökas från 15 till 20 procent av fastighetsvärdet.

I syfte att förhindra, att den allmänna räntestegringens verkan omedelbart
överföres på den årliga fastighetskostnaden föreslås vidare, att annuiteten
till en början fastställes till ett belopp, som motsvarar en mycket lång amorteringstid,
förslagsvis till 4 s/4 procent under de första fem åren; denna annuitet
motsvarar — om den bleve bestående — en amorteringstid av bortåt 50 år.
Då en dylik amorteringstid för ett så högt beläget lån icke kunde anses lämplig,
borde lånevillkoren kompletteras med bestämmelsen, att lånet efter en
löptid av 5 respektive 10 år skulle kunna av staten konverteras på sådant
sätt, att amorteringstiden etappvis förkortades till en definitiv amorteringstid
av 30 år. En sådan konvertering borde dock vid det första tillfället,
efter 5 år, då fastighetens ekonomi måhända ännu icke kunnat tillgodoföras
ett eventuellt lägre ränteläge för primär- och sekundärlån, dock ej ske med
mindre endera att det allmänna ränteläget sjunkit eller hyresnivån på orten
stigit i en sådan grad, att antingen den låntagande fastighetens utgifter minskats
och fastigheten därigenom kunde bära ökad amorteringsbörda för tertiärlån,
eller också att hyrorna kunnat höjas för vinnande av samma ändamål.
Vid det senare tillfället, efter 10 år, borde anpassningen av annuiteten
till belopp, som motsvarade en amorteringstid av sammanlagt 30 år, ske ovillkorligt.

Härjämte förordar utredningen, att tertiärlån, som för närvarande endast
utgå till fastigheter innehållande hyres- eller bostadsrättslägenheter, bör kunna
utgå även till enfamiljshus. Då enfamiljshus, åtminstone på mindre orter,
dock måste anses vara av lägre värde ur kreditsäkerhetssynpunkt, synes det
utredningen lämpligt, att lånegränsen beträffande dem sättes lägre än för flerfamiljshus;
i stället kunde lånebeloppet i förhållande till fastighetsvärdet
ökas. Utredningen föreslår därför en lånegräns av 85 procent och ett lånebelopp
av 35 procent av fastighetsvärdet för tertiärlån till enfamiljshus.
Amorteringstiden skulle i dessa fall beräknas till 25 år, men efter 10 år skulle
annuiteten anpassas till en återstående amorteringstid av 10 år.

Såsom en komplettering till nu angivna lättnader i tertiärlånegivningen
har utredningen föreslagit befrielse från fastighetsskatt under en period av
10 år beträffande bostadsfastigheter, som skattefriheten förutan kunna antagas
icke hava kommit till stånd.

över bostadssociala utredningens förslag hava inhämtats yttranden från
statskontoret, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, egnahemsstyrelsen,
statens industrikommission, statens byggnadslånebyrå, kam -

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

11

marrätten, Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser. Tillfälle att avgiva
yttrande har vidare lämnats fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,
svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,
svenska bostadskreditkassan, svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,
kommunalskatteberedningen, Sveriges husmodersföreningars riksförbund,
Sveriges fastighetsägareförbund, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen
i Sverige samt ett antal kommuner. En sammanställning av dessa
yttranden återfinnes i propositionen (sid. 63—73), till vilken utskottet får
hänvisa.

Här må endast erinras, att statens byggnadslånebyrå i sitt utlåtande ställt
sig mycket tveksam mot förslaget att utsträcka tertiärlånegivningen till enfamiljshus.
Då byrån det oaktat tillstyrkt förslaget, skedde det under förutsättning,
att åt byrån inrymdes en vidsträckt diskretionär prövningsrätt,
huruvida lån i det särskilda fallet finge utgå. Långivningen borde i regel
icke avse att medverka till uppförandet av enstaka enfamiljshus på skilda
orter utan huvudsakligen begränsas till sådana samhällsbildningar, där man
normalt kunde påräkna en viss marknad för hus av denna typ. Vidare måste
de lånesökande noga sovras. Man kunde skäligen begära, att lånesökanden
gjorde reda för vissa möjligheter, såvitt bedömas kunde, att framdeles bestrida
bostadskostnaden. Uttrycklig föreskrift borde givas därom, att uppgifter
om sammansättningen av lånesökandens familj och om hans ekonomiska
förhållanden skulle tillhandahållas byggnadslånebyrån.

Departementschefen har i här berörda frågor anfört följande.

Utvecklingen på byggnadsmarknaden under de senaste månaderna synes i
stort sett bestyrka den uppfattning om denna marknads läge och utsikter,
som bostadssociala utredningen framställt i siri promemoria. Vid en förnyad
enquéte bland byggnadsföretagare, som socialstyrelsen verkställde i februari
månad innevarande år, framgick en ytterligare begränsning i produktionsplanerna
utöver den, som konstaterades vid en undersökning, företagen
i oktober 1939. Även uppgifterna örn meddelade byggnadslov visa
en stark sammankrympningstendens. Under den sista månaden föregående
år, då verkan av det inträdda kritiska läget för byggnadsverksamheten
hade hunnit framträda i siffrorna rörande byggnadslov, var enligt uppgift
från socialstyrelsen i större och medelstora städer antalet beviljade eldstäder
genomsnittligen mindre än en femtedel av antalet under motsvarande manad
föregående år. Enligt preliminära, hittills tillgängliga uppgifter från
första kvartalet innevarande år var i 30 städer med mer än 10,000 invånare
antalet beviljade eldstäder endast föga mer än en tiondel av motsvarande antal
under första kvartalet år 1939. Även örn uppgifter rörande byggnadsplaner
och byggnadslov av naturliga skäl icke kunna ge en preciserad anvisning
örn den kommande utvecklingen utan alltid måste utmärkas av den osäkerhet,
som gäller produktionsplanerna själva, synes det befogat att räkna med
en synnerligen stark minskning av den enskilda byggnadsverksamheten såsom
sannolik eller säker. Denna minskning torde starkast gå ut över bostadsproduktionen.

Verkningarna på arbetsmarknaden av byggnadsverksamhetens förlamning
bar under de senaste månaderna börjat göra sig gällande. Avslutningsarbelena
på förra årets stora byggnadsverksamhet höllö under en del av den

12

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

gångna vintern sysselsättningen i ungefär samma nivå som den under senare
är sedvanliga. Genom uteblivandet av det för årets första kvartal vanliga
säsonguppsvinget har därefter situationen pä byggnadsindustriens arbetsmarknad
allvarligt försämrats, jämfört med tidigare år. Byggandet av skyddsrum
o. d. har i en viss, örn än skäligen begränsad, grad motverkat denna
försämring; verkan av dylika företag torde även vara av mera tillfällig art.
Under den senaste tiden synas även i viss utsträckning byggnadsarbetare lia
sökt oell erhållit arbete inom andra områden, särskilt skogsbruk och jordbruk.
Även inkallelserna till militärtjänstgöring lia givetvis medverkat till
att minska den öppna arbetslösheten. Den sammanlagda verkan av dessa
faktorer — av vilka vissa äro av tillfällig art — är dock icke större än att
arbetslöshet kvarstår i en omfattning, som är ägnad att ingiva allvarliga bekymmer.
Jämväl sysselsättningen inom byggnadsmaterialindustrierna och
andra av byggnadsverksamheten beroende industrier har påverkats i ogynnsam
riktning.

Bostadssociala utredningen utgår från såsom ofrånkomligt, att byggnadsverksamheten
under nu innevarande år kommer att mycket starkt inskränkas,
och fastslår som sin uppfattning, att försök att medelst statliga stödåtgärder
hålla byggnadsproduktionen uppe i den nivå, den haft under senare
år, icke kan ifrågasättas. Såtillvida skiljer sig utredningens utgångspunkt
endast till graden från den, som förelegat för de myndigheter och
organisationer, som med hänvisning till den statsfinansiella situationen och
till nödvändigheten att inrikta användningen av landels produktiva resurser
och valutatillgångar elter nu mera angelägna ändamål än bostadsbyggande
ställt sig principiellt avvisande till alla stödåtgärder för bostadsbyggandet.

Det är bär uppenbarligen en fråga örn en praktisk avvägning, viel vilken
hänsyn måste tagas såväl till bostadsmarknads- och arbetsmarknadsläget
som till statsfinansiella och andra omständigheter, som i nuvarande läge
dominera. Många av de faktorer, som vid en sådan avvägning kräva beaktande,
kunna ännu endast med ringa visshet bedömas. Utredningen har påpekat,
att enligt socialstyrelsens sedvanliga undersökning i oktober månad
av läget på bostadsmarknaden i rikets städer bostadstillgången under sistförflutna
höst icke var särdeles riklig och att vissa för hushållsbildningen
bestämmande faktorer fortfarande ligga på en hög nivå, varför det icke vore
otänkbart att trots den begränsning i bostadsefterfrågan, som krisläget kan
medföra, bostadsbrist kan uppkomma, örn bostadsutbudet snabbt och starkt
reduceras. Enligt preliminära uppgifter från den pågående allmänna hyresräkningen,
som meddelats av socialstyrelsen, voro i oktober 1939 i 31 städer
med mer än 10,000 invånare av 556.000 lägenheter (motsvarande c:a 80 procent
av alla lägenheter i städer av nämnda storleksordning) ett antal av
11.090, eller 2.0 procent, lediga; för smålägenheter upp t. o. m. 2 rum och
kök var ledighetsprocenten 1.8. Dessa siffror kunna icke sägas representera
någon mera betydande bostadsreserv. I de orter, till vilka de anförda uppgifterna
hänföra sig, uppgick antalet av under år 1939 ingångna äktenskap
— den viktigaste faktorn för bestämmandet av nytillskottet till bostadsefterfrågan
—• till 21,139, d. v. s. bostadsreserven utgjorde endast omkring hälften
av ett års äktenskapsbildning. Uppgifter örn äktenskapsfrekvensen under
den hittills gångna delen av innevarande år föreligga ännu endast för Stockholm,
där siffrorna för första kvartalet 1940 betydligt överstiga dem för motsvarande
tid föregående år. Även örn de under nuvarande förhållanden nvb
i kläde äktenskapen endast till en begränsad del leda till reguljär hushållsbildning
och bostadsefterfrågan, torde det dock av ovan anförda uppgifter
vara uppenbart att risken för bostadsbrist icke kan negligeras. Det är bär
vidare att märka, att i den mån strävan att inskränka bostadskostnaderna

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

13

lager sig uttryck i flyttningar från större till mindre lägenheter detta ökar
lisken för bostadsbrist beträffande de socialt viktigaste lägenhetskategorierna,
smålägenheterna. Uet är givetvis icke möjligt att på förband beräkna,
i vilken grad bostadsefterfrågan kan komma att påverkas av det nu rådande
politiska läget och dess ekonomiska konsekvenser. Sannolikt kommer utvecklingen
att bli lokalt starkt splittrad. Självklart är att stödåtgärder för
bostadsbyggande måste fördelas med hänsyn till de under en sådan utveckling
växlande behoven på olika orter. Om på vissa orter bostadsbehovet
skulle vara helt fyllt men arbetsmarknadshänsyn skulle kräva åtgärder, torde
dessa få vara av annan art än de nu föreslagna, vilka enligt utredningens
uppdrag endast avse bostadsbyggande. Jag håller det dock för sannolikt, att
på åtskilliga orter ett behov av stödåtgärder för bostadsbyggande i syfte att
skapa en tillgång av nya, icke alltför fördyrade bostäder skall visa sig föreligga.

Vad arbetsmarknadssynpunkten beträffar torde det vara ofrånkomligt att
många inom den stora byggnadsarbetarkår, som de senare årens högt uppdrivna
byggnadsverksamhet skapat, tillfälligt eller permanent söka sysselsättning
på andra områden. Åtgärder till stöd för byggnadsverksamheten
böra icke få fördölja detta faktum eller fördröja omflyttningsprocessen. Det
torde dock vara en illusion, att vid en nedgång av byggnadsverksamheten av
den omfattning, som synes hota, de därinom förut sysselsatta arbetarna
samt och synnerligen skulle kunna överföras till andra områden och arbetslöshet
alltså icke uppstå. Såtillvida ha stödåtgärder för bostadsbyggandet
även sin arbetslöshetspolitiska motivering. Det kan komma att visa sig, att
åtgärder av den begränsade omfattning, som utredningen av hänsyn till det
statsfinansiella läget föreslagit, få skäligen begränsad betydelse ur denna
synpunkt. Med hänsyn till situationens ovisshet torde det vara lämpligt att
beträffande denna fråga avvakta lägets vidare utveckling.

Det argument mot stöd åt bostadsbyggandet, som hänför sig till behovet
att reservera valutor för andra ändamål än för import av råvaror för bostadsbyggande.
torde icke behöva tillmätas avgörande betydelse. Endast c:a
10 procent av byggnadslcostnaderna för ett bostadshus motsvaras av importerade
råvaror. Härtill kommer, att på grund av forcerad import under den
gångna hösten behovet av importråvaror för byggnadsändamål på de flesta
punkter torde vara fyllt för lång tid framåt, varför valutor icke torde behöva
tagas i anspråk för sådan import i en grad, som kan verka avgörande på bedömandet
av frågan om stöd åt bostadsbyggandet i dess helhet.

Med hänsyn till anförda omständigheter delar jag den uppfattningen, att
nu åtgärder med det syfte, som utredningen angivit, böra vidtagas. Angelägenheten
av att en nödvändig överflyttning av arbetskraft från byggnadsverksamheten
till andra, aktuellt mera angelägna arbetsområden icke fördröjes
samt ovissheten om de förutsättningar, som komma alt skapas av den
följande allmänna politiska och ekonomiska utvecklingen, synes mig dock
göra det naturligt, alt åtgärder som ha avseende på bostadsbyggandet betraktas
som en beredskap, vars ikraftsättande efter Kungl. Majds bedömande göres
beroende av situationens utveckling. De medel, sorn kunna komma att
anvisas till stödjande av byggnadsverksamheten, böra i enlighet med detta
betraktelsesätt icke omedelbart till hela beloppet ställas till respektive förvaltningsorgans
förfogande utan utportioneras pä sätt, sorn kan finnas lämpligt
nied hänsyn till utvecklingen av läget pä bostadsmarknad och arbetsmarknad.

Förslaget angående modifikationer i reglerna för tertiärlånegivningen synes
mig i det hela välgrundat. I vissa remissyttranden har emellertid erinrats
örn ali genom ränteutvecklingen efter promemorians avgivande den föreslagna
räntesatsen kommit all innebära icke endast eli stålens riskövertagande utan

14

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

även en viss direkt räntesubvention. En viss höjning av räntesatsen torde
på grund härav böra ske. Räntan bör emellertid avvägas så att icke syftet
att bidraga till tillkomsten av billigare bostäder äventyras. Efter övervägande
av nämnda förhållanden förordar jag en räntesats av U/2 procent.

Övervägande skäl synas mig tala för förslaget att utsträcka tertiärlånegivningen
till enfamiljshus. Dessa äro visserligen underlägsna hyreshus ur
kreditvärdessynpunkt. Med tillämpning av de prövningsregler, som byggnadslånebyrån
i sitt yttrande angivit, torde dock förlustriskerna kunna väsentligt
reduceras.

Då anledningen till det undantag beträffande landets tre största städer,
som hittills gällt i tertiärlånetilldelningen, icke längre synes föreligga, vill
jag icke motsätta mig byggnadslånebyråns, av bostadssociala utredningen
stödda yrkande att undantaget upphäves.

Det torde kunna komma att visa sig, att även om tertiärlån på gynnsamma
villkor ställas till byggnadsverksamhetens förfogande, denna dock röner avgörande
hinder på grund av svårighet eller omöjlighet att erhålla bottenlån
och sekundärlån på villkor, som göra byggnadsföretag ekonomiskt möjliga.
Detta är emellertid en fråga av allmänt kreditpolitik natur, som torde få
tagas upp i ett vidare sammanhang än det här förevarande.

Jag kan icke ansluta mig till utredningens förslag angående befrielse från
fastighetsskatt under viss tid. De skäl av praktisk och principiell art, som
i flera remissyttranden anförts mot en sådan skattebefrielse, synas mig överväga.
Härvid är dock uppenbart, att örn sådan skattebefrielse icke föreskrives
kommunalt stöd åt bostadsbyggande måste givas i annan form för att det av
utredningen angivna syftet i fråga om graden av kostnadsreducerande verkan
skall nås; att det statliga stödets verkningsgrad skulle ökas genom ökad
subvention i någon form är jag i nuvarande läge icke beredd att föreslå. Lämpliga
och tidigare använda former för kommunalt stöd åt byggnadsverksamheten
synas vara billig eller gratis upplåtelse av tomtmark, vilken dock har
väsentlig betydelse endast på större orter, samt medverkan vid kreditanskaffning.
Frågan om kommunala stödåtgärder i andra former än nu nämnda
torde här böra lämnas öppen. Behovet av stödverksamhet kan växla starkt
i olika kommuner och därmed ock kommunernas intresse av att sätta in ett
stöd. Under sådana omständigheter torde den smidigaste anpassningen av
åtgärder efter situationens krav nås, örn formen för och omfattningen av
kommunala stödåtgärder lämnas åt kommunernas eget avgörande.

Bostadssociala utredningen har, utan direkt förslag, angivit ett belopp av
10 milj. kronor åt tertiärlån såsom behövligt, för att någon mera avsevärd
verkan skall kunna nås. Sett i förhållande till de belopp, som bostadsbyggandet
under senare år krävt på den allmänna kreditmarknaden, respektive
de belopp, varmed den totala bostadsproduktionens värde under innevarande
år synes komma att minskas, framstår den angivna summan och även totalsumman
av den bostadsbyggnadsverksamhet, som med hjälp därav kan
komma till stånd, såsom skäligen ringa. Det statsfinansiella läget och andra
tidigare angivna förhållanden nödvändiggöra emellertid viss försiktighet. Jag
förordar därför, att till förevarande ändamål såsom reservationsanslag anvisas
ett belopp av 10,000,000 kronor.

Utskottets yttrande.

De av departementschefen förordade ändrade grunderna för bidrag till
främjande av bostadsförsörjningen för mindre bemedlade barnrika familjer
samt för låneverksamheten för samma ändamål finner sig utskottet böra
tillstyrka. Detsamma gäller de föreslagna ändringarna i grunderna för bi -

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

15

drag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden. Kungl. Maj:ts
beräkning av anslagsbehovet för nu nämnda ändamål ävensom för statsbidrag
till inrättande av pensionärshem har icke givit utskottet anledning
till erinran.

Kungl. Maj:ts förslag angående tertiärlånen bygger på uppfattningen, att
en synnerligen stark minskning av den enskilda byggnadsverksamheten kommer
att inträda under nästa budgetår, till följd varav man sannolikt har att,
bland annat, räkna med en stigande arbetslöshet inom byggnadsbranschem
Utskottet kan i huvudsak ansluta sig till denna uppfattning men vill samtidigt
med hänsyn till ovissheten beträffande den allmänna politiska och
ekonomiska utvecklingen understryka departementschefens uttalande, att
åtgärderna för bostadsbyggandets befrämjande böra betraktas som en beredskap,
vars anlitande göres beroende av situationens krav. I likhet med
departementschefen förutsätter utskottet jämväl, att de föreslagna åtgärderna
icke få förhindra överflyttningen av arbetskraft från byggnadsverksamheten
till arbetsområden, som äro aktuellt mera angelägna. Från dessa
utgångspunkter har utskottet intet att erinra emot de föreslagna modifikationerna
i reglerna för tertiärlånegivningen, liksom ej heller mot det för
denna låneverksamhet äskade anslagsbeloppet.

I motionerna 1:51 och 11:197 har uppmärksamheten särskilt riktats på
de svårigheter, vari den nu pågående bostadsproduktionen försatts genom
rådande knapphet å kapitalmarknaden, samt åtgärder påkallats för att underlätta
kreditmöjligheterna för bostadsproducenterna. Utskottet finner de
i motionerna framförda synpunkterna värda allt beaktande. Utskottet vill
för sin del särskilt betona, att det uppkomna krisläget för åtskilliga byggnadsföretagare
framkallat en ekonomisk situation, som de med nuvarande
lånemöjligheter icke kunna behärska och som utan ingripande från det
allmännas sida kan befaras leda till svåra konsekvenser för såväl de till
dessa företag knutna leverantörerna som för arbetarna. Enligt utskottets
uppfattning måste det anses önskvärt, att möjligheter beredas att i särskilda
fall, då så oundgängligen erfordras, ordna toppkrediterna beträffande byggnader,
som uppförts under det senaste året och för vilkas finansiering den inträdda
krisen föranlett svårigheter. Utskottet vill därför förorda, att Kungl. Maj:t
medgives befogenhet att för sistnämnda ändamål från ifrågavarande anslag
lämna tertiärlån efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden den 26 april 1940 förordade ändrade
grunder för bidrag till främjande av bostadsförsörjning för
mindre bemedlade, barnrika familjer och för låneverksamheten
för samma ändamål;

b) godkänna av departementschefen förordade ändrade
grunder för bidrag till främjande av bostadsbyggande på
landsbygden;

16

Statsutskottets utlåtande Nr 206.

c) godkänna av departementschefen förordade ändrade
grunder för tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet;

d) för budgetåret 1940/41 under femte huvudtiteln anvisa

1) till Främjande au bostadsförsörjning för mindre
bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag av
2,400,000 kronor;

2) till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på
landsbygden ett reservationsanslag av 3,250,000 kronor;

3) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag
av 500,000 kronor;

e) för budgetåret 1940/41 såsom kapitalinvestering i Statens
utlåningsfonder anvisa

1) till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre
bemedlade, barnrika familjer ett reservationsanslag av
20,000,000 kronor;

2) till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande
på landsbygden ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor; f)

för budgetåret 1940/41 såsom kapitalinvestering i Fonden
för låneunderstöd anvisa

1) till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor;

2) till Lån för bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor;

II. att motionerna 1:51 och 11:197 må anses besvarade
genom vad utskottet anfört.

Stockholm den 4 juni 1940.

På statsutskottets vägnar:

PER GUSTAFSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Johansson i
Fredrikslund, Oscar Olsson, Asplund, Nilsson i Landeryd, Andersson i Fältenborg, Andrén,
Ström i Lidköping, Magnusson i Kalmar, Bäcklund och friherre De Geer; samt

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törnkvist, Svensson,
Eriksson i Stockholm, Danielsson, Persson i Falla, Andersson i Prästbol, Lindberg i
Umeå, Isacsson, Hansson i Rubbestad och Mårtensson.

Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

401986