Statsutskottets utlåtande Nr 203.
1
Nr 203.
Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1940 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående överskridande
av vissa poster i avlöning sstaterna för universiteten
och karolinska mediko-kirurgiska institutet
m. m.
(2:a avd.)
I en den 3 maj 1940 dagtecknad proposition, nr 244, har Kungl. Majit,
under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga
Kungl. Majit att för det ändamål, som av departementschefen i nämnda
statsrådsprotokoll angivits, besluta om förstärkning dels under budgetåren
1939/40 och 1940/41 från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter av de i
avlöningsstaterna för Uppsala universitet och för karolinska mediko-kirurgiska
institutet under rubriken I. Professorer och lärare m. fl. uppförda delposterna
till Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majiti
Grundbelopp och den i avlöningsstaten för Lunds universitet under samma
rubrik uppförda anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, dels ock under budgetåret 1939/40 från nämnda
förslagsanslag av anslaget till Universitetssjukhus: Bidrag till pediatrisk
klinik och poliklinik i Stockholm.
I förevarande proposition erinras, att bestämmelser numera meddelats
om rätt för tjänstemän vid nyreglerade verk att behålla vissa löneförmåner
vid sin civila befattning under tjänstledighet, som föranletts av inkallelse
till militärtjänstgöring i anledning av de anbefallda särskilda försvarsåtgärderna.
Generella bestämmelser av denna art hava hittills icke utfärdats för
sådana tjänstemän vid universiteten och karolinska institutet, vilkas löneförmåner
alltjämt äro oreglerade. Kungl. Majit har enligt kungörelsen nr
749/1939 endast förklarat Sig vilja efter prövning i varje särskilt fall avgöra
frågor av denna art. Det förslag, som nu föreligger, avser en generell
reglering av löneförhållandena vid den civila tjänsten under ifrågavarande
värnpliktstjänstgöring för ett antal arvodestagare vid universiteten och karolinska
institutet.
I likhet med de myndigheter, som yttrat sig i ärendet, har departementschefen
funnit goda skäl tala för att generella bestämmelser i ämnet med
Bihang
till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 203—205. 1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
delades beträffande vissa grupper arvodestagare vid de statliga akademiska
läroanstalterna. I analogi med vad som för närvarande vore stadgat i fråga
om tjänstemän vid nyreglerade verk, vilkas avlöning utginge i form av
arvode med av Kungl. Majit fastställt belopp, borde föreskrivas, att vederbörande
skulle vid inkallelse till värnpliktstjänstgöring i anledning av anbefalld
förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering äga uppbära
halva arvodet under villkor, att anställningen vore att betrakta såsom befattningshavarens
huvudsakliga sysselsättning eller förvärvskälla. Såsom ytterligare
villkor borde gälla, att denna förmån som regel endast skulle tillkomma
arvodestagare, vilka innehade årsförordnanden. Enligt departementschefens
mening borde även övervägas att, på sätt statskontoret föreslagit,
härutöver fordra, att befattningshavaren sedan ingången av kalenderåret
närmast före tjänstledighetens början skulle ha innehaft sammanlagt
minst sex månaders anställning i statens tjänst. I fråga om avgränsningen
av de grupper tjänstemän, beträffande vilka generella bestämmelser av antytt
slag syntes lämpa sig, vore departementschefen närmast böjd att ansluta
sig till den av statskontoret uttalade meningen, enligt vilken avgränsningen
borde göras relativt snäv. För de arvodistgrupper, som härigenom komme
utanför de generella föreskrifterna, borde uppkommande frågor om bibehållande
av arvodesförmåner avgöras av Kungl. Majit för varje särskilt fall.
Bestämmelserna borde erhålla giltighet från och med den 1 september 1939.
Örn ändrade bestämmelser ansåges böra genomföras i fråga örn civila avlöningsförmåner
under militär tjänstgöring åt arvodestagare inom civilförvaltningen
i övrigt, borde givetvis motsvarande jämkningar ske beträffande
de tjänstemän, som här vore i fråga.
Då de arvodestagare, som det här gällde, i allmänhet fullgjorde undervisningsuppgifter,
torde det i viss utsträckning vara nödvändigt att i de
inkallades ställe förordna andra personer att upprätthålla den erforderliga
undervisningen. Detta kunde i sin tur medföra ökning av medelsåtgången,
varigenom det kunde bli nödvändigt att överskrida de av riksdagen
i avlöningsstaterna under rubriken I. Professorer och lärare m. fl.
med bestämda belopp uppförda delposterna till Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit: Grundbelopp respektive — beträffande
avlöningsstaten för Lunds universitet, där uppdelning av anslagsposten
i grundbelopp och vikariatsersättningar icke skott — anslagsposten
till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit. Departementschefen
utginge nämligen ifrån, att de arvodesförmåner, som de inkallade
bleve berättigade att behålla (liksom givetvis arvodena åt deras
vikarier), skulle bestridas från dessa poster. Det finge förutsättas, att vikarier
förordnades endast om så vore oundgängligen nödvändigt för undervisningens
behöriga uppehållande. Beträffande innehavare av forskarstipendier
syntes icke komma i fråga att förordna vikarier.
Anmärkas kunde, att de i avlöningsstaterna för Uppsala universitet och
karolinska institutet uppförda delposterna till Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit: Vikariatsersättningar m. m. vore avsedda
endast för ersättningar åt vikarier för underläkare och amanuenser vid kliniker
och polikliniker under semester, sjukledighet och dylikt. Dessa delposter
borde därför icke belastas jämväl med avlöningsförmånerna för vikarier
åt inkallade. I stället borde — i analogi med bestämmelserna i kungörelsen
nr 749/1939 — den av departementschefen angivna utvägen anlitas,
varigenom även vunnes en bättre kontroll över medelsåtgången.
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
3
Statskontoret hade ansett, att medel, som besparades därigenom, att vikarier
icke förordnades för sådana till värnpliktstjänstgöring inkallade stipendiater
och andra arvodestagare, som här vöre i fråga, ej borde tillgodoföras
fonderna för besparade medel (docentstipendiefonder, forskarstipendiefonder
och reservfonder) utan redovisas såsom inkomst å avlöningsanslagen.
Det syntes emellertid knappast vara lämpligt att ändra på den
allmänna regel, som gällde beträffande besparingar å dessa anslag, så mycket
mindre som universiteten under nu rådande förhållanden med beskärning
av statsanslagen vore för sin verksamhet i hög grad beroende av
docentstipendiefonderna och reservfonderna. Några avsevärda besparingar
å anslagen vore för övrigt icke att vänta, enär vikarier i allmänhet måste
förordnas.
Örn riksdagen icke framställde erinran mot de medelsdispositioner, som
av departementschefen förordats, hade departementschefen för avsikt att
framdeles ånyo anmäla detta ärende för Kungl. Majit. Närmare bestämmelser
i ämnet torde få utfärdas av Kungl. Majit i anslutning till det anförda.
Riksdagens medgivande torde böra inhämtas till överskridande för innevarande
och nästa budgetår av vederbörande poster i avlöningsstaterna för
universiteten och karolinska institutet.
I detta sammanhang borde nämnas, att medel till avlönande av en amanuens
vid pediatriska polikliniken vid Norrtulls sjukhus i Stockholm bestredes
från ett särskilt anslag, Universitetssjukhus: Bidrag till pediatrisk
klinik och poliklinik i Stockholm, vilket för innevarande budgetår vore uppfört
med ett bestämt och för nästa budgetår med ett förslagsvis beräknat
belopp. Vad i det föregående yttrats örn arvodestagare vid karolinska institutet
ägde tillämpning även på denne amanuens. Om denne skulle bli
berättigad att under inkallelse till värnpliktstjänstgöring av den art, det
här gällde, bibehålla vissa arvodesförmåner, borde dessa löneförmåner bestridas
från det angivna anslaget, vilket i så fall för innevarande budgetår
torde böra förstärkas från anslaget till oförutsedda utgifter. Härtill borde
riksdagens bemyndigande inhämtas. För nästa budgetår torde Kungl. Majit
äga anvisa erforderliga medel ur ifrågavarande bidragsanslag, vilket då
som nämnts komme att vara betecknat som förslagsanslag. Vad nu yttrats
avsåge den på statsverket belöpande andelen av amanuensens arvode. Beträffande
återstoden, som bestredes av Stockholms stad, torde det böra ankomma
på staden att ställa erforderliga medel till förfogande.
Då utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits före- Utskottet.
varande förslag eller mot vad departementschefen i anslutning därtill anfört,
får utskottet hemställa,
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit att för det ändamål,
som av chefen för ecklesiastikdepartementet i statsrådsprotokollet
den 3 maj 1940 angivits, besluta örn förstärkning
dels under budgetåren 1939/40 och 1940/41 från förslagsanslaget
till oförutsedda utgifter av de i avlöningsstaterna
för Uppsala universitet och för karolinska mediko-kirurgiska
institutet under rubriken I. Professorer och lärare m. fl.
uppförda delposterna till Arvoden och särskilda ersättningar,
4
Statsutskottets utlåtande Nr 203.
bestämda av Kungl. Maj:t: Grundbelopp och den i avlöningsstaten
för Lunds universitet under samma rubrik uppförda
anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, dels ock under budgetåret 1939/40
från nämnda förslagsanslag av anslaget till Universitetssjukhus:
Bidrag till pediatrisk klinik och poliklinik i Stockholm.
Stockholm den 4 juni 1940.
På statsutskottets vägnar:
PER GUSTAFSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö,
Johansson i Fredrikslund, Oscar Olsson, Asplund, Nilsson i Landeryd, Andersson i
Fältenborg, Andrén, Ström i Lidköping, Magnusson i Kalmar, Boman och friherre
De Geer; samt
från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törnkvist,
Svensson, Eriksson i Stockholm, Danielsson, Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna,
Andersson i Prästbol, Närlinge, Isacsson och Mårtensson.