Statsutskottets utlåtande Nr 183.
1
Nr 183.
Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1940 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
organiserandet av ett hemvärn.
(l:a avd.)
Uti en till riksdagen avlåten, den 26 april dagtecknad proposition, nr 257,
har Kungl. Majit, under åberopande av det vid propositionen fogade utdraget
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att
dels besluta, att en militär hemvärnsorganisation skall i huvudsaklig
överensstämmelse med av departementschefen i förenämnda statsrådsprotokoll
angivna riktlinjer snarast möjligt upprättas;
dels godkänna vid statsrådsprotokollet fogat förslag till stat för hemvärnsstaben,
att tillämpas under budgetåret 1940/41;
dels medgiva, att till varje inskrivningsbefälhavares förfogande må från
och med den 1 juli 1940 ställas en för handläggning av hemvärnsfrågor avsedd
pensionerad officer med ett arvode av 3,180 kronor för år, ävensom bemyndiga
Kungl. Majit att i de stater för infanteriregementena, som må komma att av
riksdagen godkännas, vidtaga därav betingade ändringar;
dels ock medgiva, att kostnaderna för avlöning åt personalen vid hemvärnsstaben
och för arvoden åt nyssnämnda pensionerade officerare må bestridas
från lantförsvarets anslag till avlöning till personal vid staber och
truppförband m. fl. samt att anvisande av medel för täckande av utgifterna
för hemvärnsorganisationen i övrigt må tillsvidare ske med anlitande av vederbörligt
förskottsanslag.
I. Inledning.
Föredragande departementschefen har inledningsvis framhållit, att, sedan
överbefälhavaren över rikets försvarskrafter hos Kungl. Majit gjort framställning
örn vidtagande av förberedande åtgärder för bildande av en särskild frivillig
organisation inom lantförsvarets ram, avseende att tillgodose det omedelbara
försvaret av hembygden, Kungl. Majit genom beslut den 2 februari 1940
bemyndigat departementschefen att i och för utredning, som borde verkställas
av överbefälhavaren med biträde av chefen för armén, rörande möjligheterna
att organisera ett hemvärn ställa till överbefälhavarens förfogande de
sakkunniga personer, vilkas biträde kunde anses påkallat. De utredningsBihang
till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 183. issi 40
2
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
män, som med stöd av nämnda bemyndigande tillkallats och vilka antagit benämningen
hemvärnskommittén, hade i skrivelse den 7 mars 1940 till överbefälhavaren
överlämnat ett under kontakt med försvars- och arméstaberna
utarbetat förslag i fragan, till vilket överbefälhavaren sedermera förklarat
sig kunna i allt väsentligt ansluta sig. Överbefälhavaren hade förty hos
Kungl. Majit hemställt örn införande av en hemvärnsorganisation i överensstämmelse
med av hemvärnskommittén angivna grunder. Över hemvärnskommitténs
förslag hade ett flertal myndigheter avgivit utlåtanden, varjämte
vissa organisationer beretts tillfälle att inkomma med yttranden i anledning
av detsamma.
II. Allmänna synpunkter.
Föredragande departementschefen har i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
lämnat en sammanfattande redogörelse för kommitténs förslag
till hemvärnsorganisation. Därav inhämtas i huvudsak följande (sid
2—4).
Hemvärnskommittén har funnit, att den ifrågasatta hemvärnsorganisationen
bland annat av folkrättsliga grunder måste infogas som ett led i landets
militära försvarsorganisation och helt särskiljas från den föreningsmässigt
organiserade frivilliga försvarsverksamhet, som bedrives inom skytte-, landstorms-
och luftskyddsförbunden. Hemvärnets uppgifter hava angivits till
självständig stridsverksamhet mot angreppsföretag av mindre omfattning, som
ansatts luftledes eller över kust- eller landgränser. I förekommande fall borde
emellertid, enligt vad kommittén föreslagit, hemvärnsförbanden jämväl kunna
samverka med landstorms- eller linjetruppförband till avvärjande av större
fientliga företag av angivet slag, varjämte viss landstormen nu åvilande
territoriell luftvärnsverksamhet ävensom bevakningsuppgifter av tillfällig
karaktär och kortare varaktighet syntes kunna övertagas av hemvärnet. — För
lösandet av antydda uppgifter har hemvärnskommittén föreslagit en på frivillig
rekrytering grundad organisation, från grunden uppbyggd såsom ett
led i den militära försvarsorganisationen. Kommittén har därvid tänkt sig
landets indelande i ett flertal hemvärnsområden, vanligen anslutande sig till
kommunindelningen. Den närmaste ledningen av dessa områden skulle anförtros
åt särskilt förordnade hemvärnsområdesbefälhavare. Hemvärnsområdet
skulle salunda utgöra den territoriella enheten, inom vilket hemvärnsgrupper,
eventuellt sammanförda i större förband, skulle verka. Flera hemvärnsområden
skulle sammanföras till hemvärnskretsar under ledning av hemvärnskretsbefälhavare,
och dessa kretsar i sin tur i fred anslutas till inskrivningsoch
militärområdena. Hemvärnets ledning skulle närmast utövas av chefen
för armén med biträde av en särskild hemvärnsstab. — Rekryteringen till
hemvärnet har kommittén förutsatt skola ske helt på frivillighetens väg bland
befolkningen inom vederbörligt hemvärnsområde, och har såsom den huvudsakligaste
rekryteringskällan utpekats i värnpliktshänseende över- och underårig
personal. Krigstjänstskyldiga, som av en eller annan anledning kunde
Statsutskottets utlåtande Nr 1S3.
3
beräknas icke bliva inkallade till krigstjänstgöring, skulle emellertid kunna
anställas som hemvärnsmän, varjämte krigstjänstskyldiga värnpliktiga, som
speciellt lämpade sig för hemvärnstjänst, skulle i vissa fall kunna uttagas såsom
befäl vid hemvärnsförband. I undantagsfall borde ock fast anställd personal
kunna komma ifråga i särskilt viktiga befattningar vid hemvärnet. —
Kommittén, som uppställt vissa allmänna fordringar för antagning till hemvärnsman,
har vidare föreslagit inrättandet av särskilda rådgivande nämnder,
avsedda att biträda befälhavarna för hemvärnskretsarna och hemvärnsområdena
i vissa delar av deras verksamhet, ävensom tillsättandet av ett till
chefens för armén förfogande ställt hemvärnsråd, vars uppgifter angivits böra
vara av rådgivande och sammanhållande karaktär. — Vissa personalförstärkningar
av de militära kadrerna förutsättas bliva nödvändiga, varjämte förslag
framlagts i fråga örn de förmåner, som böra tillkomma hemvärnsmän på
grund av hans tjänstgöring i hemvärnet.
Departementschefen har i anslutning till sin översikt över kommitténs förslag
framhållit, att kostnaderna för det föreslagna hemvärnet vid fullt genomförd
organisation av kommittén beräknats till omkring 1,000,000 kronor årligen.
I flertalet avgivna yttranden har hemvärnskommitténs förslag i huvudsak
tillstyrkts. Några myndigheter hava emellertid ställt sig tveksamma i fråga
örn lämpligheten av det föreslagna hemvärnets inrättande, varjämte statskontoret
ur kostnadssynpunkt anmält betänkligheter mot den av kommittén
förordade organisationen. Körande den närmare innebörden av de avgivna
utlåtandena får utskottet hänvisa till den av departementschefen lämnade
redogörelsen (sid. 5—-7).
För egen del har departementschefen funnit sig böra tillstyrka, att en hemvärnsorganisation
av i huvudsak den struktur, som av kommittén föreslagits,
snarast möjligt komme till stånd. Departementschefen har emellertid samtidigt
framhållit, att åt hemvärnets organisation i vissa hänseenden syntes
böra givas en annan utformning än som av kommittén föreslagits. Härom
anför departementschefen följande (sid. 7 och 8):
Av den lämnade redogörelsen framgår, att vid remissbehandlingen av
hemvärnskommitténs av överbefälhavaren i allt väsentligt tillstyrkta förslag
flertalet hörda myndigheter och institutioner tillstyrkt förslaget örn inrättande
av ett hemvärn. Vissa myndigheter hava visserligen ställt sig tveksamma till
förslaget, därvid erinringarna hänfört sig dels till det tilltänkta hemvärnets
uppgifter, vilka från ett håll ansetts vara av alltför begränsad natur, dels till
de betydande kostnader, som organisationens uppbyggande och vidmakthållande
skulle komma att medföra för statsverket. Vidare har mot förslaget
erinrats, att möjligheten att närmare anknyta hemvärnsorganisationen till
redan befintliga organisationer i den frivilliga försvarsverksamhetens tjänst
ej i tillräcklig utsträckning beaktats och att tjänstgöringen i hemvärnet
skulle komma att medföra svårigheter att tillgodose personalbehovet för
fyllandet av särskilt det civila luftskyddet tillkommande uppgifter.
De sålunda framförda invändningarna emot det framlagda förslaget synas
emellertid icke vara av den art, att tanken på inrättandet av en hemvärnsorganisation
bör på den grund skjutas åt sidan. Även örn de uppgifter som
4
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
enligt förslaget avses skola tilläggas hemvärnet kunna te sig relativt begränsade,
synes etet dock stå klart att hemvärnet skulle, även med dessa begränsade
uppgifter, kunna innebära ett i vissa fall betydande tillskott till landets försvarskrafter,
ett tillskott som dessutom kan åstadkommas för en relativt ringa
kostnad. Därvid bör icke heller bortses från de psykologiska faktorer, som
tala för att tillvarataga den vilja till lokalförsvar, som från skilda håll försports.
Inom skilda delar av landet har sålunda tanken framförts att på
privat väg söka åstadkomma ett hemvärn av i huvudsak likartad karaktär som
det här föreslagna. Ett utnyttjande av denna försvarsvillighet och ett effektiviserande
av densamma genom hemvärnsidéns utformning inom den militära
organisationen synas mig böra eftersträvas. Den tanken kan visserligen ligga
nära till hands att närmare anknyta hemvärnet till redan förefintliga frivilliga
organisationer, såsom den frivilliga landstormsrörelsen eller det frivilliga luftskyddet.
Häremot har emellertid enligt min mening med fog invänts, att hemvärnsorganisationen
för att kunna motsvara sin uppgift måste redan från
början infogas i den militära försvarsorganisationen och inom denna erhålla
sina speciella uppgifter. Hemvärnets fredsorganisation måste med andra ord
helt avpassas efter de uppgifter hemvärnet skall kunna fylla i krig.
Jag finner mig sålunda böra tillstyrka, att en hemvärnsorganisation av i
huvudsak den struktur, som av kommittén föreslagits, snarast möjligt genom
statsmakternas medverkan kommer till stånd. Därmed är emellertid icke sagt,
att icke åt organisationen i vissa hänseenden måhända bör givas en annan utformning
än som av kommittén föreslagits. Härtill får jag återkomma i samband
med den närmare redogörelsen för kommitténs förslag.
Departementschefen har i detta sammanhang vidare erinrat därom, att
Kungl. Majit genom beslut den 17 april 1940 uppdragit åt chefen för armén
att i samråd med chefen för försvarsstaben gå i författning örn vidtagande av
vissa närmare angivna förberedande åtgärder för organiserande av ett hemvärn
i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag.
III. Hemvärnets närmare utformning’.
Uppgifter och verksamhetssätt. Av departementschefens redogörelse över
hemvärnskommitténs förslag i fråga örn hemvärnets uppgifter och verksamhetssätt
framgår, att kommittén angivit hemvärnets uppgifter i krig vara dels
ett snabbt oskadliggörande av från luftfarkoster antingen genom fallskärmshopp
eller på annat sätt landsatta, på kusten landsatta eller över landgränsen
inkomna fiender eller smärre fientliga patruller och avdelningar, dels en medverkan
i bekämpandet av större fientliga avdelningar eller styrkor landsatta
eller inkomna i riket på nyss angivet sätt, dels ock luftvärn i viss utsträckning,
där permanent eldberedskap icke erfordras. I fråga örn hemvärnets uppgifter
med avseende å luftvärnet har kommittén anfört följande.
Landstormen åvilande territoriellt luftvärn av sådant slag, att ständig eldberedskap
icke erfordras, synes kunna övertagas av hemvärnet. Främst gäller
detta territoriellt luftvärn, som anskaffats på enskild väg. I den mån tjänsten
vid sådant luftvärnsförband icke kräver ständig bemanning av pjäserna, synes
servispersonalen icke nödvändigtvis behöva utgöras av värnpliktig personal.
Genom att hemvärnet övertager bemanningen av dylika luftvärnspjäser, kan
tjänsten kombineras med vederbörandes civila verksamhet. En icke oväsentlig
personalförstärkning av övrigt luftvärn bör härigenom kunna uppnås, sam
-
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
5
tidigt med att värnpliktiga med uppskov kunna militärt bättre utnyttjas. Med
hänsyn till luftvärnsservisernas storlek och tjänstens mera krävande natur
torde emellertid hemvärnsförband som regel icke kunna tagas i anspråk för
bemanning av luftvärnspjäser av grövre kaliber.
Av departementschefens redogörelse framgår vidare, att kommittén i förevarande
sammanhang även framhållit vikten av att ett oskadliggörande av
luftledes eller annorledes landsatta sabotörer, smärre patruller eller mindre
avdelningar kan ske snarast och helst i eller före landningsögonblicket. Organisationen
borde därför enligt kommittén göras möjligast rikt förgrenad och
dess »element» örn möjligt återfinnas i varje samhälle och bebyggd ort. Skäl
syntes icke föreligga att utesluta någon del av riket vid organisationens uppbyggande.
Av de i ärendet hörda myndigheterna har länsstyrelsen i Malmöhus län
ifrågasatt, huruvida icke de hemvärnet enligt kommitténs förslag tillagda uppgifterna
vore alltför begränsade för att motivera inrättandet av en hemvärnsorganisation
av den storleksordning som föreslagits. Flertalet av de hörda
myndigheterna hava emellertid icke haft något att erinra i fråga örn de uppgifter,
som den tilltänkta hemvämsorganisationen enligt kommitténs förslag
tillagts. Länsstyrelsen i Södermanlands län har dock vänt sig mot förslaget
att använda hemvärnet för vissa luftvärnsändamål och har därvid anfört följande.
Beträffande hemvärnets användning för betjäning av på frivillighetens väg
skänkta luftvärnsp jäser, kan länsstyrelsen icke biträda hemvärnskommrtténs
förslag. Den utbildning, som kräves för fullgod betjäning av luftvärnsautomatkanoner
och luftvärnskulsprutor, torde tarva längre tid och äga rum under
andra betingelser än som i utredningen avses för en hemvärnsman. De kommuner
och företag (ev. enskilda), vilka skänkt eller hava för avsikt att till
kronan såsom gåva överlämna luftvärnspjäser, förutsätta givetvis, att vapnen
komma att betjänas och omhänderhavas av härför fullt kvalificerad linje-eller
landstormspersonal i enlighet med kungl, brev den 8 april 1938 angående
allmänna grunder för statens åtaganden i samband med emottagande^ av gåvor
av luftvärnsmateriel. Måhända kan det dock vara lämpligt, att den på sätt här
avses utbildade personalen inordnas i hemvärnet, där sådant finnes.
Departementschefen har i fråga örn hemvärnets uppgifter anfört följande
(sid. 10).
Yad hemvärnskommittén anfört och föreslagit i fråga örn hemvärnets uppgifter
finner jag mig i stort sett kunna biträda. I anslutning till vad länsstyrelsen
i Södermanlands län anfört i fråga örn hemvärnsmans användande för
betjäning av luftvärnspjäser må här framhållas, att det givetvis icke bör ifrågakomma
att för sådant ändamål avdela personal ur hemvärnet, som icke erhållit
erforderlig utbildning därför. Å andra sidan må även framhållas, att genom
hemvärnets infogande såsom ett led i den militära organisationen möjligheter
komma att föreligga att inom hemvärnet mobiliseringsplacera sådana
landstormsmän, som tidigare undergått frivillig utbildning i syfte att betjäna
på frivillig väg anskaffat luftvärn.
Organisation. Å sidan 10 o. f. i propositionen har departementschefen lämnat
en redogörelse för kommitténs förslag i fråga örn den närmare utformningen
av hemvärnets organisation. Av nämnda redogörelse må här återgivas följande.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
Hemvärnets allmänna uppgift att vara ett värn för hembygden kräver enligt
kommittén en organisation, som med sina förgreningar når ut även i bygderna;
tyngdpunkten i hemvärnsorganisationen bör därför förläggas till dess yttersta
element. För att detta syfte bäst skall ernås föreslår kommittén, att landet
indelas i ett flertal hemvärns områden, vilka skola vara att betrakta såsom
enhet i territoriellt hänseende. Hemvärnsområdet beräknas i regel komma
att omfatta en eller flera primärkommuner. Större kommuner böra emellertid
kunna uppdelas i två eller flera hemvärnsområden. Inom ett dylikt område
anställda hemvärnsmän sammanföras i hemvärnsförhand, utgörande alltefter
antalet hemvärnsmän grupper, plutoner eller kompanier. Dessa liemvärnsförband
avses i regel utöva sin verksamhet inom det egna hemvärnsområdet
men skola även, örn så skulle befinnas erforderligt, kunna få användas inom
angränsande områden för samverkan med dessas förband.
För att anknyta hemvärnet till den militära organisationen och möjliggöra
en smidig övergång från freds- till krigsindelning föreslår kommittén, att flera
hemvärnsområden skola sammanföras till hemvärnskretsar. Uppåt skulle
sedan hemvärnsorganisationen i territoriellt hänseende anknytas till inskrivningsområdes-
och militärområdesindelningen.
_ Hemvärnsområdesindelningen föreslås skola verkställas av vederbörande
militärområdesbefälhavare (arméfördelningschef) på förslag av inskrivningsbefälhavare.
Indelningen i hemvärnskretsar åter förutsättes skola ske av överbefälhavaren
(chefen för försvarsstaben). Kommittén har uppskattat det erforderliga
antalet hemvärnsområden till 1,500 och hemvärnskretsar till 70.
Den omedelbara ledningen inom hemvärnsområdet föreslås skola utövas
av en hemvärnsområdesbefälhavare. Inom varje hemvärnskrets föreslås skola
tillsättas en hemvärnskr efsb ef älhavare med huvudsakligaste uppgift att leda
och övervaka utbildningsverksamheten inom kretsen.
Befälhavarna för hemvärnsområdena föreslås av kommittén skola i utövandet
av sin verksamhet biträdas av hemvärnsområdesnämnder. Dessa
nämnder skulle bestå av tre-—fem av vederbörande kommun (kommuner) utsedda
ledamöter och huvudsakligen hava till uppgift att pröva ansökningar
örn inträde i hemvärnet, att då särskilda skäl därtill föreligga besluta örn upphävande
av kontrakt örn hemvärnstjänst och att avgiva förslag örn tillsättande
av hemvärnsområdesbefälhavare och annat befäl inom hemvärnsförbanden.
Kommittén har vidare föreslagit inrättandet av särskilda hemvärnskretsnämnder
örn fem av vederbörande länsstyrelse tillsatta ledamöter, vilkas uppgift
skulle bliva att vid tillsättande av kretsbefälhavare avgiva förslag å lämplig
person samt i övrigt att biträda kretsbefälhavaren i utbildningsfrågor.
I fråga örn den centrala ledningen av hemvärnet har kommittén föreslagit
följande. Hemvärnets ledning bör närmast utövas av chefen för armén (överbefälhavaren).
Denne bör därvid till sitt förfogande erhålla en självständigt
organiserad hemvärnsstab, vilken i krig ingår i högkvarteret. Denna stab, vars
chef skall benämnas hemvärns chef. skall utgöra det centrala organet för hemvärnets
militära ledning, med uppgift främst att utföra arbete av organisatorisk
art samt att planlägga och leda hemvärnets utbildning. Till chefens för
armén förfogande bör enligt kommitténs förslag vidare ställas ett liemvärnsräd,
örn fem av Kungl. Majit förordnade ledamöter, vars uppgift skall vara av
rådgivande och sammanhållande natur. Inom rådet, vars förhandlingar ledas
av hemvärnschefen, bör enligt kommittén sakkunnig personal från med hemvärnet
samverkande frivilliga försvarsorganisationer beredas säte och stämma.
Av departementschefens redogörelse rörande de över kommitténs förslag
avgivna utlåtandena framgår, att några myndigheter funnit anledning till erinran
i vissa hänseenden mot det av kommittén framlagda organisationsförsla
-
Statsutskottets utlåtande Nr 1S3.
7
get. Rörande elen närmare innebörden av utlåtandena, tillåter sig utskottet
hänvisa till propositionen (sid. 11—13). Här må emellertid framhållas, att
Överståthållarämbetet ifrågasatt lämpligheten av att tillägga de särskilda liemvärnsområdesnämnderna
den kompetens, som av kommittén föreslagits. I anslutning
därtill har ämbetet framhållit följande.
TTpm yä makom mitten har förordat inrättandet av särskilda nämnder inom
varje hemvärnsområde, s. k. hemvärnsområdesnämnder, vilka huvudsakligen
skulle hava till uppgift att pröva ansökningar örn inträde i hemvärnet, att, då
särskilda skäl därtill äro, besluta örn upphävande av kontrakt örn hemvärnstjänst,
samt att hos inskrivningsbefälhavaren föreslå hemvärnsområdesbefälhavare
och annat befäl inom hemvärnsförbanden. Hemvärnsområdesnämnden
skulle sålunda bliva bestämmande vid rekryteringen av manskapet samt dessutom
erhålla ett väsentligt inflytande på tillsättningen av befälet vid hemvärnsförbanden.
Då dessa förband skola vara av militär natur, synes en sådan
anordning vara mindre tillfredsställande. Den avgörande faktorn vid antagningen
av manskap och befäl bör givetvis vid hemvärnet liksom vid andra
militära förband vara vederbörandes lämplighet för uppgiften och härvid
måste huvudvikten läggas på de militära kvalifikationerna. Det lärer emellertid
näppeligen kunna undvikas, att de kommunala nämnderna, vilka själva
utsetts efter politiska grunder, mångenstädes komma att anlägga politiska
svnpunkter även vid behandlingen av hemvärnsfrågorna, vilket lätt skulle
kunna medföra menliga verkningar på organisationens effektivitet. Överståthållarämbetet
vill med detta uttalande ingalunda förneka betydelsen av att
rekryteringen till hemvärnet sker under medverkan från de kommunala
myndigheterna. Önskemålet örn sådan medverkan synes emellertid kunna
bliva tillräckligt tillgodosett, därest vederbörande befälhavare ålägges att vid
rekryteringen inhämta nämnda myndigheters yttrande.
Därest de synpunkter, som ämbetet nu anfört beträffande den kommunala
nämndens ställning till hemvärnet icke skulle vinna beaktande, synes i varje
fall nödvändigt vidtaga åtgärder så att nämndens beslut kan bringas under
högre myndighets prövning jämväl ur lämplighetssynpunkt.
Vare sig de kommunala myndigheterna bibehållas vid de uppgifter i rekryteringsfrågorna,
som i förslaget angivits, eller deras funktioner begränsas till
att avgiva yttranden i dessa frågor, synes böra övervägas, huruvida verkligen
en särskild nämnd för hemvärnsfrågor skall behöva inrättas. Ämbetet förefaller
det som örn kommunernas befattning med hemvärnsärendena icke skulle
bliva av större omfattning än att handläggningen av dessa ärenden mycket
väl skulle kunna överlämnas åt något redan befintligt kommunalt organ, förslagsvis
på landet kommunalnämnden och i stad drätselkammaren. Att de
sakkunniga föreslagit inrättandet av en särskild nämnd har måhända berott
därpå, att de sakkunniga ansett intresset för hemvärnssaken effektivt kunna
främjas genom en dylik anordning. Såvitt ämbetet kan finna, giver emellertid
erfarenheten knappast stöd för den uppfattningen, att de kommunala organen
mera verksamt äro i stånd att understödja frivilligrörelser. Härför torde vara
lämpligast att anlita antingen för ändamålet särskilt bildade propagandasammanslutningar
eller ock de fackliga organisationerna.
I fråga om hemvärnets organisation har departementschefen anfört följande
(sid. 13 och 14).
Hemvärnskommitténs förslag i fråga örn hemvärnets territoriella uppbyggande,
dess anslutande till den militära organisationen och dess tillgodoseende
med befälspersonal anser jag mig kunna i huvudsak biträda. Jämväl
8
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
förslaget om inrättandet av en särskild, under chefen för armén ställd hemvärnsstab
med en hemvärnschef i spetsen finner jag mig böra tillstyrka. Att
anknyta det för hemvärnets centrala ledning avsedda organet till arméstaben
torde nämligen ur olika synpunkter vara mindre lämpligt, framförallt med
hänsyn till hemvärnets speciella ställning inom försvarsorganisationen. Till
frågan örn stabens närmare organisation återkommer jag i det följande.
Förslaget örn tillsättande av ett hemvärnsråd till chefens för armén förfogande
och av särskilda av länsstyrelserna utsedda kretsnämnder vill jag
även lämna min anslutning. Därest, såsom avsikten angivits vara, i hemvärnsrådet
och kretsnämnderna plats beredes för representanter från landstorms-,
skytte- och luftskyddsorganisationerna, synes nämligen på ett lyckligt
sätt det önskvärda samarbetet mellan hemvärnet och de frivilliga försvarsorganisationerna
kunna åstadkommas.
Vad beträffar förslaget örn tillsättandet av kommunala nämnder inom de
olika hemvärnsområdena för handhavande av frågor rörande rekryteringen av
hemvärnsmännen vill jag helt ansluta mig till kommitténs uppfattning örn
önskvärdheten av att hemvärnsorganisationen på ett kraftigt sätt förankras
hos befolkningen i orterna samt att detta lämpligast torde ske genom att åt
kommunerna inrymma ett väsentligt inflytande på rekryteringen. Det torde
nämligen vara en ofrånkomlig förutsättning för skapande av en militär organisation
av hemvärnets karaktär, att de personer, som ingå däri, omfattas med
starkt förtroende från ortsbefolkningens sida. Enligt kommittéförslaget
skulle åt särskilt inrättade kommunala nämnder, hemvärnsområdesnämnder,
givas den verkliga prövningsrätten i fråga om antagningen av hemvärnsmän.
Nämnderna skulle dessutom erhålla ett väsentligt inflytande
på tillsättandet av hemvärnsbefälet, i det att sådant befäl endast skulle kunna
utväljas bland av nämnden föreslagna personer. På sätt av Överståthållarämbetet
i ärendet anförts synes det kunna ifrågasättas, örn det vore lämpligt
att sålunda anbefalla kommunerna att utse särskilda nämnder för ändamålet,
liksom det å andra sidan kan visa sig vara mindre välbetänkt att helt binda
rekryteringen vid en kommunal myndighets beslut. Emellertid framstår det
såsom synnerligen önskvärt, att vid rekryteringen till en organisation av hemvärnets
karaktär de kommunala organens medverkan erhålles för att utvälja
de för tjänstgöring i hemvärnet mest lämpade personerna. Efter övervägande
av olika på frågan inverkande omständigheter har jag därför trott mig finna
en lämplig lösning av problemet vara, att antagning till hemvärnsman eller
förordnande av hemvärnsbefäl •— med undantag av kretsbefälhavare — må
ske först sedan ett kommunalt organ i vederbörandes hemort beretts tillfälle
att yttra sig över ansökningen att antagas till hemvärnsman eller förslaget
till hemvärnsbefäl. Detta kommunala organ bör antingen vara drätselkammaren
respektive kommunalnämnden (motsvarande organ) eller ock en av kommunen
särskilt för ändamålet tillsatt nämnd eller någon redan befintlig nämnd,
åt vilken kommunen uppdragit handläggningen av dessa frågor. Sagda kommunala
organ bör även äga rätt att hos vederbörlig militär myndighet hemställa
om hemvämsmans entledigande, därest skäl därtill föreligger. En anordning
sådan som den nu angivna synes på ett tillfredsställande sätt tillgodose intresset
av kommunernas medverkan vid rekryteringen, samtidigt som man därmed
undviker att i lagstiftningsväg pålägga kommunerna någon ny skyldighet.
Bestämmelserna örn att det ifrågavarande kommunala organet skall lämnas
tillfälle att yttra sig rörande personalfrågorna synas lämpligen böra inrymmas
i den kungörelse rörande hemvärnet, som torde böra utfärdas vid hemvärnets
organiserande.
Det torde här böra erinras om att bland de förberedande åtgärder för
bildande av ett hemvärn, som genom Kungl. Majlis förenämnda beslut den
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
9
17 april 1940 uppdragits åt chefen för armén, även ingår att söka erhålla de
kommunala myndigheternas medverkan till att ansökan örn inträde i det avsedda
hemvärnet må hos dessa snarast möjligt göras för vidarebefordran,
jämte den kommunala myndighetens eget yttrande, till vederbörlig militär
instans. Enligt vad jag inhämtat har dylik medverkan i stor utsträckning
redan lämnats.
Rekrytering. Departementschefen har i förevarande sammanhang till en
början lämnat en redogörelse för hemvärnskommitténs förslag i fråga örn
rekryteringen till hemvärnet. Av redogörelsen framgar bland annat, att kommittén
tänkt sig antagande i hemvärnet av hemvärnsmän, avsedda föi aktiv
tjänst, samt av reservhemvärnsmän, ur vilkas led avgång av hemvärnsmän
skulle kunna ersättas. Rekryteringen har föreslagits skola ske genom respektive
hemvärnsområdesbefälhavare under medverkan av hemvärnsområdesnämnden,
som hade att pröva ansökning örn antagning i hemvärnet. Lämpliga sökande
skulle sedan anställas medelst kontrakt.
Efter att hava redogjort för hemvärnskommitténs förslag i fråga örn vilken
personal, som bör ifrågakomma för antagning i hemvärnet, för vissa av kommittén
uppställda allmänna villkor för antagning samt för rekryteringen av
hemvärnsbefäl (sid. 15 och 16) har departementschefen berört frågor örn vissa
intressekonflikter, som kunna tänkas uppkomma vid den enskilde personens
fullgörande av å ena sidan hemvärnstjänst och å andra sidan vissa lagstadgade
medborgerliga skyldigheter, såsom tjänsteplikt enligt tjänstepliktslagen,
luftskyddstjänst enligt lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov m. m.
I anslutning härtill har departementschefen framhållit, att kommittén
funnit, att eventuellt förekommande intressekonflikter i avseende å personalanskaffningen
för hemvärnet, tjänstepliktsberättigat företag och det civila luftskyddet
borde regleras genom samverkan mellan vederbörande hemvärnsmyndigheter
och länsstyrelserna respektive länsarbetsstyrelserna eller riksarbetsstyrelsen.
Kommitténs förslag i fråga örn rekryteringen har i huvudsak icke föranlett
de hörda myndigheterna till andra erinringar än sådana, som avse intressekonflikterna
med det civila luftskyddet.
För egen del har departementschefen anfört följande (sid. 18 och 19).
Av den lämnade redogörelsen framgår, att enligt kommitténs förslag i
värnpliktshänseende över- och underårig personal i främsta rummet avses
för anställning i hemvärnet, men att även personer i värnpliktsåldern i viss
omfattning skola kunna tagas i anspråk. Mot kommitténs förslag i förevarande
avseende liksom även beträffande de allmänna villkoien för antagning
vid hemvärnet finner jag i stort sett icke anledning till erinran.
Av vad jag i det föregående anfört i fråga om formen för de kommunala organens
medverkan vid rekryteringen av hemvärnsmännen följer emellertid, att
det av kommittén förordade sättet för antagning av hemvärnsmän och tillsättande
av det lägre hemvärnsbefälet enligt min mening bör i så måtto jämkas,
att dessa angelägenheter skola handhavas av respektive hemvärnsmyndigheter
efter vederbörligt kommunalt organs hörande i varje särskilt fall.
Såsom redan tidigare framhållits vilar hemvärnskommitténs förslag på
den förutsättningen, att hemvärnsmännen under krigsförhållanden i princip
10
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
skola kvaroliva i sina civila sysselsättningar och att hemvärnet endast när
verkligt behov därav föreligger skall träda i verksamhet. I och med att kallelse
till tjänstgöring i hemvärnet kommit hemvärnsman tillhanda skall han emellertid
räknas såsom krigsman. Hans tjänstgöring i hemvärnet erhåller då samma
karaktär som en värnpliktigs tjänstgöring vid krigsmakten. Med denna konstruktion
torde vara uppenbart, att intressekollisioner kunna tänkas uppkomma
med avseende å sådana skyldigheter, som kunna hava ålagts hemvärnsman
på grund av tjänstepliktslagen eller enligt lagen örn förfoganderätt för
luftskyddets behov. Eftersom hemvärnstjänsten måste vara att anse såsom
militärtjänst, kommer denna att i förhållande till tjänsteplikt enligt tjänstepliktslagen
och luftskyddstjänst enligt luftskyddsförfogandelagen få företräde.
Särskilt för det civila luftskyddet kan detta förhållande medföra betydande
svårigheter. Kommittén har visserligen förutsatt, att till hemvärnet
ansluten person skall, då han icke fullgör hemvärnstjänst, kunna tagas i anspråk
för luftskyddstjänst. Med hänsyn till att tidpunkten för hemvärnets
och luftskyddets verksamhet i många fall torde komma att sammanfalla synes
emellertid en sådan anordning icke vara lämplig. På sätt av vissa hörda
myndigheter framhållits torde man därför knappast kunna räkna med hemvärnsmän
för uppgifter, som ankomma på luftskyddet. Detta medför i sin tur,
att vid rekryteringen till hemvärnet sådan personal i allmänhet icke bör
komma i fråga, som redan erhållit uppgifter i luftskyddets tjänst. Att, såsom
luftskyddsinspektionen föreslagit, utfärda särskilda bestämmelser rörande
företrädesrätten vid rekrytering av annan än icke värnpliktig personal, synes
emellertid knappast . vara påkallat. Intressekonflikter rörande personalanskaffningen
för de olika ändamålen torde i stället böra lösas genom samverkan
mellan därav berörda myndigheter.
Beväpning och utrustning. I fråga örn hemvärnets beväpning och utrustning
har kommittén föreslagit följande.
Hemvärnsmännens personliga beväpning skall enligt kommittén utgöras
av gevär (karbin) med bajonett av armémodell. För beväpningen böra i enskild
ägo befintliga vapen främst utnyttjas. Till skytteföreningar utlånade, liksom
desamma tillhöriga gevär böra även kunna ifrågakomma för beväpningen, men
dessa vapen böra i så fall fortsättningsvis även kunna disponeras för skjututbildning
inom föreningen. Slutligen böra i mån av tillgång kronans egna
vapen kunna tågås i anspråk för hemvärnets beväpning. Ben personliga ''beväpningen
bör enligt kommittén principiellt tilldelas de enskilda hemvärnsmännen
redan i fredstid för att av dem förvaras.
Ammunitionsutrustningen föreslås av kommittén skola bestämmas till 100
skott per hemvärnsman, därav 50 skott böra utdelas till hemvärnsmannen för
att av honom förvaras, medan resterande 50 skott böra förvaras centralt inom
hemvärnsområdet.
Kommittén förutsätter vidare, att i mån av tillgång automatvapen skola
kunna ställas till hemvärnets förfogande.
I fråga örn hemvärnets uniformering har kommittén med hänsyn till vikten
av att utryckning till tjänstgöring skall kunna ske utan tidsutdrägt icke ifrågasatt
hel uniformering, utan föreslagit, att hemvärnsmännens civila dräkt under
tjänstgöring skall kompletteras med armbindel med igenkänningstecken, hemvärnsmärke
å huvudbonaden samt livrem. Genom kronans försorg borde dessutom
varje hemvärnsman tilldelas första förband och identitetskort. I övrigt
erforderlig utrustning borde hemvärnsmannen själv ställa till förfogande,
därvid någon inlösningsskyldighet för kronan ej borde ifrågakomma.
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
11
Departementschefen har i förevarande avseende anfört följande (sid. 20).
T fråga om hemvärnets beväpning finner jag hemvärnskommitténs förslag
i allt väsentligt kunna godtagas. Med hänsyn till vad skytteförbundens överstyrelse
i frågan anfört torde emellertid vid hemvärnsorganisationens uppbyggande
böra iakttagas, att skytteföreningarnas intresse av att äga tillräcklig
tillgång på vapen icke får trädas för nära.
Vad angår frågan örn hemvärnets uniformering synes kommitténs förslag,
att den civila dräkten endast skulle kompletteras med armbindel, marke å
huvudbonaden och livrem, knappast kunna anses helt tillfredsställande. För
min del vill jag förorda, att en fullständigare uniformering genomföres beträffande
hemvärnsmännen, bland annat för att markera hemvärnets helt
militära karaktär. Därvid behöver man säkerligen icke gå så långt, att fullständig
beklädnad tillhandahålles hemvärnsmännen. Men en uniform av
enkelt slag, exempelvis i form av överdragskläder, samt militär huvudbonad
synas lämpligen böra tillhandahållas av kronan. Uppdrag att i samråd med
arméförvaltningens intendenturdepartement undersöka möjligheterna för
åstadkommande av en lämplig uniform för hemvärnsmännen har av Kungl.
Majit lämnats chefen för armén genom förenämnda beslut den 17 april 1940.
Utbildning. Beträffande hemvärnspersonalens utbildning innebär kommitténs
förslag i huvudsak följande.
Utbildningen inom hemvärnet föreslås skola principiellt bedrivas på frivillighetens
grund. Detta bör emellertid enligt kommittén icke hindra, att
hemvärnsman redan vid antagningen bör förbinda sig att årligen fullgöra
någon obligatorisk utbildning, av kommittén förslagsvis angiven till 20 timmar
örn året. Utbildningen av hemvärnsmännen förutsättes skola bedrivas dels
inom hemvärnsorganisationen såsom speciell hemvärnsutbildning övningar
av mindre omfattning i gruppförband ■— dels i samverkan med skyttets och
landstormens frivilliga utbildningsverksamhet — skjututbildning med gevär
och automatvapen, större övningar med hemvärnsförband m. m. Befälsutbildningen
åter avses skola bedrivas genom särskild, av hemvärnsstaben planlagd
kursverksamhet.
Yad beträffar tjänstgöringsskyldigheten under krig har kommittén förutsatt,
att hemvärnsman skall vara skyldig att på kallelse i en eller annan form
omedelbart inställa sig till den tjänstgöring, som kan erfordras för lösandet av de
för hemvärnet angivna uppgifterna. Då behov av hemvärnsförbands ingripande
icke längre föreligger, förutsättes hemvärnsmännen skola omedelbart återgå
till sin civila sysselsättning. Sedan kallelse till inställelse till hemvärnstjänst
nått hemvärnsmännen, skall denne enligt kommitténs förslag vara att
räkna som krigsman och sålunda vara underkastad bestämmelserna i strafflagen
för krigsmakten.
Mot kommitténs förslag i förevarande avseenden har departementschefen
— i likhet med de hörda myndigheterna — i stort sett icke funnit anledning
till erinran. Det syntes emellertid departementschefen kunna ifrågasättas, örn
icke den hemvärnsman åliggande obligatoriska tjänstgöringsskyldigheten i
fred borde givas något vidare tidsomfattning än som av kommittén föreslagits.
Därigenom skulle större möjlighet tillskapas att inom ramen för till förfogande
ställda medel utsträcka övningarna över en längre tidsperiod eller till ett
större antal kortare perioder, därest detta skulle visa sig ur utbildningssynpunkt
lämpligt.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
Hemvärnspersonalens förmåner. Kommittén har föreslagit, att under tjänstgöring
i hemvärnet vissa förmåner skola tillerkännas hemvärnspersonalen.
Förslaget innebär i nämnda hänseende följande.
Under fredstjänstgöring skola alla hemvärnsmän oavsett tjänsteställning
vara berättigade till fri inkvartering samt resekostnadsersättning enligt lägsta
klassen i allmänna resereglementet. Därjämte skola hemvärnsmännen vid
olycksfall eller sjukdom, som ådragits under tjänstgöring i hemvärnet, erhålla
fri läkar- och sjukvård samt ersättning i övrigt enligt de grunder, som angivas
i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete. Härjämte föreslås, att kretsoch
områdesbefälhavarna skola erhålla ett mindre årligt arvode — förslagsvis
100 respektive 50 kronor -— för det arbete med hemvärnets organisation och
hemvärnsmännens utbildning, som åvilar dem. I övrigt avses icke några kontanta
ersättningar skola utgå under fredstid.
Under krigstjänstgöring föreslås följande förmåner skola utgå, nämligen
fri inkvartering och resekostnadsersättning enligt lägsta klassen i allmänna
resereglementet; dagavlöning, innefattande portionsersättning och tjänstgöringsarvode,
med tillhopa 2 kronor 50 öre för varje tjänstgöringsdag örn
sammanlagt minst 3 timmar; försörjningsbidrag med 2 kronor för gift och
1 krona för försörjningspliktig ogift hemvärnsmän (frånskild, änkling) med
tillägg av 50 öre för varje hemmavarande barn under 16 år, allt räknat per
tjänstgöringsdag örn sammanlagt minst 3 timmar; fri läkar- och sjukvård vid
olycksfall eller sjukdom, som ådragits i tjänsten, samt ersättning i övrigt
med anledning av olycksfallet eller sjukdomen enligt de grunder, som gälla
för meniga värnpliktiga. Härjämte föreslås, att det årliga arvodet till hemvärnsområdesbefälhavaren
på grund av det betydande ansvar och den omfattande
arbetsbörda, som i krig kommer att åvila denne, bör bestämmas till
100 kronor. Krigst jänstgöringsskyldighet förutsättes skola föreligga, då förstärkt
försvarsberedskap eller mobilisering anbefallts eller när Kungl. Majit
eljest utfärdat befallning, att dylik skyldighet skall föreligga för hemvärnsmän.
För egen del har departementschef en i likhet med hemvärnskommittén
funnit det vara befogat, att hemvärnspersonalen tillförsäkras vissa ekonomiska
förmåner. I fråga örn dessa förmåners karaktär och omfattning syntes hemvärnskommitténs
förslag i stort sett vara val avvägt. I vissa hänseenden har
dock departementschefen funnit sig böra förorda smärre avvikelser i förhållande
till förslaget. I anslutning därtill har departementschefen anfört följande
(sid. 25):
På sätt riksförsäkringsanstalten i sitt yttrande framhållit, torde frågan
örn ersättning till hemvärnsmän i anledning av sjukdom eller skada,
sorn ådragits under obligatorisk tjänstgöring i fred, böra regleras i huvudsaklig
överensstämmelse med grunderna för 1927 års militärersättningsförordning.
Jag finner mig därvid i anslutning till anstaltens i förenämnda
yttrande alternativt framlagda förslag böra förorda, att ersättningsfrågor beträffande
till hemvärnet ansluten personal åtminstone tills vidare regleras på
grundval av 1 § 2 stycket nämnda förordning. Vad åter angår frågor örn beredande
av sjukvård under krigstjänstgöring samt örn ersättning för sjukdom
eller skada, som kvarstår sedan vederbörande på grund av krigsskada avförts
ur hemvärnet, torde dessa böra regleras i anslutning till vad i motsvarande
hänseende gäller eller kan varda föreskrivet för värnpliktiga. Vidare torde bestämmelserna
örn det försörjningsbidrag, som enligt kommittén föreslås skola
utgå till vissa hemvärnsmän under krigstjänstgöring, böra på sätt försvarsväsendets
lönenämnd föreslagit utformas i huvudsaklig överensstämmelse med
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
13
vad i sådant avseende kan varda föreskrivet beträffande värnpliktig under
landstormsövning tillkommande familjebidrag. ....
Bestämmelser örn hemvämsmännens förmåner böra lämpligen inrymmas i
den kungörelse, som enligt vad jag tidigare framhållit torde böra utfärdas i
samband med hemvärnets uppbyggande.
Hemvärnets centrala ledning. Vissa personalfrågor. Beträffande hemvärnets
centrala ledning enligt kommitténs förslag har departementschefen lämnat
följande redogörelse (sid. 25 och 26).
Såsom tidigare omnämnts har hemvärnskommittén föreslagit, att hemvärnets
centrala ledning närmast skulle utövas av chefen för armén nied
biträde av en hemvärnsstab. Enligt kommitténs mening skola hemvärnsstabens
uppgifter främst omfatta arbete av organisatorisk art samt planläggning
av hemvärnets utbildning. För fyllandet av dessa uppgifter har kommittén
beräknat följande personal vara erforderlig, nämligen en stabschef,
tillika hemvärnschef, en adjutant, tillika expeditionsofficer, en instruktionsofficer,
en tygofficer, en expeditionsunderofficer samt en förvaltningunderofficer!
För befattningen såsom hemvärnschef borde avses en regementsofficer,
eventuellt pensionsavgången, med lön enligt någon av lönegraderna
Ob 1, Oa 6 eller Oa 5. För adjutant- och instruktionsofficersbefattningarna
borde beräknas personal på aktiv stat, därvid som adjutant borde avses en
regementsofficer i lönegraden Oa 4 eller en kapten och som instruktionsofficer
en kapten eller löjtnant, övriga befattningar borde vara arvodesbefattningar
avsedda för pensionsavgangna officerare. Vid staben borde vidare
anställas två kontorsbiträden med lön enligt 4:e lönegraden i militära ickeordinariereglementet.
Kommittén har vidare, såsom redan inledningsvis framhållits, föreslagit,
att inskrivningsbefälhavarnas staber skulle förstärkas genom anställande å
varje stab av en pensionsavgången officer i arvodesbefattning, avsead att
handlägga hemvärnsärendena.
För egen del har departementschefen anfört följande (sid. 26—28).
Vad kommittén föreslagit i fråga örn den centrala ledningen av hemvärnet
finner jag mig i stort sett kunna biträda. Hemvärnet torde sålunda böra ingå
i arméorganisationen och i befälshänseende underställas chefen för armén.
Under chefen för armén bör emellertid den centrala ledningen av hemvärnet
på sätt kommittén föreslagit utövas av en särskild hemvärnschef. Med hänsyn
till den fristående ställning som hemvärnet måste intaga inom den militära
organisationen torde åt hemvärnschefen böra givas en relativt vittgående
självständig kompetens. Frågan örn hemvärnschefens befogenheter torde
emellertid icke i detta sammanhang behöva närmare beröras; bestämmelser
därom synas i stället böra utfärdas instruktionsvägen.
Till hemvärnschefens förfogande torde böra finnas ett särskilt stabsorgan,
hemvärnsstaben. Enligt kommitténs förslag skulle denna stabs huvudsakligaste
uppgifter vara handhavandet av organisatoriska och utbildningsfrågor.
Emellertid torde det bliva nödvändigt att därjämte pålägga hemvärnsstaben
vissa uppgifter med avseende å den centrala förvaltningen och redovisningen
av hemvärnets ekonomiska angelägenheter, en verksamhet som
säkerligen kommer att bliva tämligen omfattande. Visserligen kunde det
vara tänkbart att överlåta dessa göromål åt arméförvaltningens vederbörande
departement. Med hänsyn till hemvärnets särställning inom den militära
organisationen och då särskilda kassaförvaltningar näppeligen kunna upprättas
vid hemvärnets förband, synes det emellertid lämpligare att helt sam
-
14
Statsutskottets utlåtande Nr ISS
manföra dessa ärenden i hemvärnsstaben, som sålunda skulle under arméförvaltningen
utgöra ett sammanhållande organ för hemvärnets medelsförvaltning
och redovisningsverksamhet. Genom en sådan anordning blir det också
möjligt att ernå större överskådlighet beträffande de kostnader, som komma
att belöpa å hemvärnet.
Förvaltningsverksamhetens hänförande till hemvärnsstaben torde nödvändiggöra
en viss personalförstärkning inom staben i förhållande till vad
kommittén föreslagit. Det torde sålunda bliva nödvändigt att inrätta ytterligare
en arvodesbefattning, avsedd för en pensionerad intendenturutbildad
officer. I övrigt synes icke föreligga anledning till erinran mot kommitténs
förslag till personaluppsättning i staben. Förutom hemvärnschefen torde
sålunda å hemvärnsstabens stat böra uppföras två ordinarie beställningar, en
för en major eller kapten, som närmast torde böra fungera som stabschef åt
hemvärnschefen, samt en för en kapten eller löjtnant. Den förre lärer böra
rekryteras ur generalstabsofficerarnas led. Uteslutet torde icke vara, att
därutöver kommer att uppstå behov av aktiv officerspersonal för fyllande av
stabens uppgifter. Detta behov torde emellertid i varje fall tills vidare böra
tillgodoses genom kommendering av personal för tjänstgöring i staben.
I fråga örn personalens ställning i övrigt har jag ingen annan erinran emot
kommitténs förslag än att befattningen som hemvärnschef alltid torde böra
uppehållas av en aktiv officer. Med hänsyn till hemvärnschef ens självständiga
ställning och omfattande ansvarsfulla arbetsuppgifter torde beställningen böra
placeras i lönegraden Ob 1, d. v. s. samma lönegrad som regementschefer.
Den för hemvärnets ledning sålunda avsedda personalen torde böra upptagas
å en särskild stat, benämnd staten för hemvärnsstaben, vilken stat
bör föreläggas riksdagen för godkännande. En i överensstämmelse med det
anförda och med tillämpning av sedvanliga grunder i fråga örn storleken av
för den pensionerade personalen beräknade arvoden upprättad förslagsstat
slutar å ett belopp av 50,000 kronor. Kostnaderna för hemvärnsstaben torde
böra belasta lantförsvarets allmänna avlöningsanslag. Någon uppräkning av
detta anslag i förhållande till vad i propositionen nr 159 till årets riksdag
angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel
för budgetåret 1940/41 äskats lärer emellertid på den grund icke vara
erforderlig.
Kommitténs förslag att inrätta arvodesbefattningar för pensionerade officerare
för handhavande av hemvärnsärendena vid inskrivningsbefälhavarnas
staber finner jag mig böra biträda. Arvodena till dessa befattningshavare
böra bestämmas till det i motsvarande fall vanliga beloppet 3,180 kronor för
år och uppföras å staterna för de olika infanteriregementena. Kungl. Maj:t
torde böra utverka riksdagens bemyndigande att vid fastställande av stater
för infanteriregementena för budgetåret 1940/41 vidtaga härav betingade ändringar
i de förslagsstater, som genom förenämnda proposition nr 159 förelagts
riksdagen för godkännande. Någon uppräkning av lantförsvarets avlöningsanslag
torde icke heller på denna grund bliva nödvändig.
IV. Hemvärnets kostnader.
Efter att hava lämnat en sammanfattande redogörelse för hemvärnskommitténs
beräkningar rörande kostnaderna för den av kommittén förordade
hemvärnsorganisationen under fred ävensom för vissa med hemvärnets uppbyggande
förenade kostnader (sid. 28 och 29) har departementschefen för
egen del anfört följande (sid. 30 och 31).
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
15
Av den lämnade redogörelsen framgår, att de årliga kostnaderna för den
föreslagna hemvärnsorganisationen, därest densamma fullt genomförd komme
att omfatta omkring 50,000 hemvärnsmän, av kommittén beräknats komma att
i fredstid uppgå till omkring en miljon kronor, samt att därutöver vissa
kostnader uppstå, som äro att hänföra till hemvärnets uppsättande. Det
ligger i sakens natur, att dessa kostnadsberäkningar, frånsett kostnaderna
för avlöning till den militära personalen, måste vara att betrakta såsom
mycket approximativa. Även så tillvida utgöra de ett ofullständigt material
för bedömande av medelsbehovet, som detta svårligen låter sig beräkna utan
en något så när säker kännedom örn det antal hemvärnsmän, som kommer
att ingå i organisationen. Då hemvärnet helt skall grundas på frivillig rekrytering,
är det för närvarande omöjligt att verkställa någon tillförlitlig uppskattning
av detta antal. Härtill kommer, att antalet slutligt antagna hemvärnsmän
jämväl blir beroende på den materieltillgång i fråga örn beväpning och
utrustning i övrigt, som står till buds.
Utom såvitt angår de direkta avlönings- eller arvodeskostnaderna är det
sålunda för närvarande icke möjligt att nu för riksdagen framlägga definitiva
anslagsberäkningar vare sig för de till hemvärnets uppbyggande hänförliga
kostnaderna eller beträffande de löpande kostnaderna för det färdigorganiserade
hemvärnet.
Såsom redan tidigare framhållits har Kungl. Majit genom beslut den 17
april 1940 uppdragit åt chefen för armén att gå i författning örn vidtagande
av vissa förberedande åtgärder för organiserandet av ett hemvärn i huvudsaklig
överensstämmelse med hemvärnskommitténs förslag. Kungl. Majit
har därvid föreskrivit, att härav föranledda kostnader skulle bestridas från
det å förskottsstaten för försvarsväsendet m. m. uppförda förskottsanslaget
Lantförsvaret (Da). Med hänsyn till svårigheten att nu framlägga definitiva
kostnadsberäkningar finner jag mig böra föreslå, att med hemvärnets uppbyggande
och fortsatta verksamhet förenade kostnader — utom såvitt avser
avlöningskostnaderna för den till hemvärnsstaben knutna personalen och för
den för inskrivningsbefälhavarnas staber avsedda personalen, vilka böra belasta
vederbörligt avlöningsanslag under fjärde huvudtiteln — tills vidare under
innevarande och närmast kommande budgetår få bestridas i nyssangivna
ordning, d. v. s. efter därom gjorda framställningar anvisas av Kungl. Majit
å den för försvarsväsendet avsedda förskottsstaten för att sedermera täckas
över riksstaten i form av tilläggsstatsanslag. Därvid torde de av kommittén
verkställda kostnadsberäkningarna, åtminstone i vad de avse de löpande
kostnaderna, kunna tjäna som grundval vid bestämmandet av medelsanvisningarnas
storlek. Med ledning av de under budgetåret 1940/41 för hemvärnet
uppkommande kostnaderna torde därefter till ett kommande budgetår säkrare
beräkningar av utgifterna kunna erhållas och möjlighet föreligga att för riksdagen
i vanlig ordning framlägga definitiva medelsäskanden. På sätt arméförvaltningen
anfört torde därvid hemvärnets kostnader icke böra upptagas
under ett gemensamt klumpanslag utan alltefter sin art fördelas å respektive
riksstatsanslag under fjärde huvudtiteln.
Genom förevarande proposition har Kungl. Majit framlagt förslag örn en
särskild frivillig organisation inom lantförsvarets ram, ett hemvärn, avsett
att tillgodose det omedelbara försvaret av hembygden. Utskottet, som anser
att en hemvärnsorganisation av i huvudsak den föreslagna strukturen skulle
utgöra ett värdefullt bidrag till stärkande av landets värnkraft, har funnit sig
böra tillstyrka förslagets snara genomförande.
Utskottet.
16
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
I fråga om de uppgifter, som föreslagits skola ankomma på hemvärnet, Ilar
departementschefens förslag härutinnan icke givit utskottet anledning till
annat uttalande än att vid organisationens närmare utformande torde böra
beaktas, att hemvärnet med hänsyn till på senare tid vunna erfarenheter
rörande nutida krigsmetoder kan komma att ställas inför större uppgifter än
dem man från början räknat med.
Departementschefens förslag i fråga örn hemvärnets närmare organisation
har icke givit utskottet anledning till erinran. Enligt nämnda förslag avses
antagning till hemvärnsman eller förordnande av hemvärnsbefäl — med undantag
av kretsbefälhavare — ske först sedan ett kommunalt organ i vederbörandes
hemort beretts tillfälle att avgiva yttrande rörande antagning av
hemvärnsman eller i fråga örn förordnande av hemvärnsbefäl. Utskottet, som
anser denna medverkan från de kommunala myndigheternas sida vara av stor
betydelse för en betryggande rekrytering till hemvärnet, förutsätter, att
största vikt fästes vid de kommunala organens uttalande rörande vederbörandes
lämplighet för uppgiften och att den kommunala myndighetens åsikt
ej utan särskilda skäl frångås.
Yad departementschefen anfört i fråga örn rekryteringen till hemvärnet
har utskottet lämnat utan erinran.
Vidkommande frågan om hemvärnsmännens beväpning och utrustning tillstyrkes
departementschefens förslag härutinnan. Utskottet vill emellertid
framhålla nödvändigheten av att hemvärnsförbanden snarast möjligt erhålla
den mest ändamålsenliga beväpning.
I fråga örn utbildningen skulle enligt kommitténs förslag hemvärnsman
redan vid antagningen förbinda sig att årligen fullgöra någon obligatorisk
utbildning, förslagsvis angiven till 20 timmar örn året. Det har synts departementschefen
kunna ifrågasättas, örn icke den hemvärnsmannen åliggande
obligatoriska tjänstgöringsskyldigheten i fred borde givas någon vidare tidsomfattning
än den av kommittén angivna. Det framstår för utskottet som en
angelägenhet av vikt att med hänsyn till de uppgifter, som hemvärnet avses
komma att erhålla, utbildningstiden icke tillmätes alltför knapp. Med hänsyn
till den starka försvarsvilja, som är tillfinnandes hos vårt folk, är utskottet
övertygat örn att svårigheter ej behöva möta för en utsträckning av den
obligatoriska utbildningen.
Yad departementschefen i övrigt föreslagit beträffande hemvärnets utformning
har icke föranlett någon erinran från utskottets sida.
Departementschefens förslag i fråga örn sättet för bestridande av de med
hemvärnets uppbyggande och fortsatta verksamhet förenade kostnaderna
finner sig utskottet böra tillstyrka.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må
a) besluta, att en militär hemvärnsorganisation skall i huvudsaklig
överensstämmelse med i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 26 april 1940 angivna riktlinjer snarast möjligt
upprättas;
Statsutskottets utlåtande Nr 183.
17
b) godkänna vid berörda statsrådsprotokoll fogat förslag till
stat för hemvärnsstaben, att tillämpas under budgetåret 1940/41;
c) medgiva, att till varje inskrivningsbefälhavares förfogande
må från och med den 1 juli 1940 ställas en för handläggning av
hemvärnsfrågor avsedd pensionerad officer med ett arvode av
3,180 kronor för år, ävensom bemyndiga Kungl. Maj:t att i de
stater för infanteriregementena, som må komma att av riksdagen
godkännas, vidtaga därav betingade ändringar;
d) medgiva, att kostnaderna för avlöning åt personalen vid
hemvärnsstaben och för arvoden åt nyssnämnda pensionerade
officerare må bestridas från lantförsvarets anslag till avlöning till
personal vid staber och truppförband m. fl. samt att anvisande
av medel för täckande av utgifterna för hemvärnsorganisationen i
övrigt må tillsvidare ske med anlitande av vederbörligt förskottsanslag.
Stockholm den 24 maj 1940.
På statsutskottets vägnar:
PER GUSTAFSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Johansson i Fredrikslund,
Asplund, Pauli, Andrén, Ström i Lidköping, Lindström, Larsson i Varberg,
von Heland, Bäcklund, Ekströmer och Ohlin; samt
från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törnkvist,
Svensson, Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol, Närlinge, Ward,
Staxäng, Bergström, Mårtensson och Bergvall.
Bihang till riksdagens protokoll 1940.
6 sami.
Nr 189.
1232 40 2