Statsutskottets utlåtande Nr 164.

1

Nr 164.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning om grunderna för avlöning
av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet
jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 207 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden den 5 april 1940, föreslagit
riksdagen antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

Förordning

om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna

luftskyddet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Länsstyrelse skall efter hörande av vederbörande luftskyddschefer i överensstämmelse
med vad i denna förordning stadgas fastställa avlöningsreglemente
för annan personal vid det allmänna luftskyddet än sådan, som
enligt 9 § lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov ställes till förfogande
av kommun. Där på grund av lokala förhållanden så finnes påkallat,
må särskilda bestämmelser utfärdas för olika delar av länet.

Med luftskyddstjänstgöring avses i denna förordning såväl luftskyddstjänst,
varom förmäles i 10 § lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov,
som arbete för luftskyddet, varom stadgas i 11 § samma lag.

2 §•

För personal, som under en tid av minst tre dagar i följd fullgör luftskyddstjänstgöring,
må, där ej nedan annorlunda stadgas, lönen för dag
(daglön) högst bestämmas i ortsgrupp I till fyra kronor, i ortsgrupp II till fem
kronor och i ortsgrupp III till sex kronor med tillägg av en krona 25 öre för
familjemedlem, som fyllt sexton år, och 80 öre för annan familjemedlem. I
fråga örn kommunernas hänförande till ortsgrupp skall tillämpas den enligt
lagen örn folkpensionering verkställda indelningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 164.

1170 40

2

Statsutskottets utlåt Mide Nr 164.

Den enligt första stycket bestämda daglönen må för person, som innehar
befälsställning eller särskild kompetens för viss luftskyddstjänst, höjas med
högst fyrtio procent.

Har tjänstgöringen viss kalendermånad varit förlagd å sådan tid och varit
av den beskaffenhet, att den tjänstgörande under minst halva antalet tjänstgöringsdagar
skäligen bör hava kunnat fullgöra sitt ordinarie arbete, skall
den enligt denna paragraf bestämda daglönen för nämnda tjänstgöringsdagar
utgå med allenast halva beloppet.

Såsom familjemedlemmar i förhållande till den, som fullgör luftskyddstjänst,
räknas:

a) make, barn, adoptivbarn samt frånskild make, envar under förutsättning
att den tjänstgörande är underhållsskyldig gentemot vederbörande och vid
tiden för luftskyddstillståndets inträde i väsentlig män bidrog till dennes
underhåll;

b) föräldrar, adoptant, makes barn och makes adoptivbarn, envar under
de förutsättningar, som angivas under a), och under förutsättning tillika, att
den tjänstgörande vid tiden för luftskyddstillståndets inträde sammanbodde
med vederbörande; samt

c) husföreståndarinna under förutsättning att den tjänstgörande sammanbor
med egna eller hustrus barn eller adoptivbarn under sexton år samt, därest
han sammanbor jämväl med hustru, att hustrun är oförmögen till arbete.

3§-

Har person till följd av sådan luftskyddstjänstgöring, som i 2 § sägs,
gått miste örn inkomst till belopp, som överstiger den honom jämlikt nämnda
paragraf tillkommande lönen, utgår under två månader från luftskyddstjänstgöringens
början ersättning för den av tjänstgöringen föranledda inkomstminskningen
med det belopp, vartill luftskyddschef finner minskningen
hava uppgått, dock med högst hälften av den enligt 2 § utgående lönen.
Konungen äger förordna, att sådan ersättning må utgå under längre tid än
två månader.

4§-

Lider den, som tagits i anspråk för ständig luftskyddstjänstgöring tills
vidare, på grund härav sådan minskning i sina inkomster, att han icke förmår
bestrida utgifterna för sin bostad, må länsstyrelse på därom gjord ansökan
tillerkänna honom skäligt bostadsbidrag. Bidraget må icke överstiga hyresvärdet
för den bostad, som den tjänstgörande innehade vid tjänstgöringens
början, däri inbegripet kostnad för bostadens förseende med värme.

5§-

Vid tjänstgöring under kortare tid än i 2 § sägs utgår med nedan stadgade
undantag timlön med en tiondel av daglönen för icke familjeförsörjare,
dock högst för en tjänstgöringstid av tolv timmar under samma dygn.

Timlön utgår allenast för tjänstgöring, som omfattat minst två timmar av
ett dygn. Är fråga örn sådant arbete för luftskyddet, som avses i 11 §

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

3

agen om förfoganderätt för luftskyddets behov, utgår ersättning allenast för
arbete under tid, då vederbörande eljest skulle hava utfört förvärvsarbete.

6§-

För den, som in natura erhåller erforderlig förplägnad, minskas daglönen
med två kronor.

7 §•

För person under aderton år äger luftskyddschef bestämma lägre lönebelopp
än de i 2 och 5 §§ angivna samt lägre avdrag än i 6 § stadgas för
förplägnad in natura.

8 §•

Vid tjänstgöring enligt 2 § uppbäres full daglön för begynnelse- och slutdagarna,
därest tjänstgöringen å dessa dagar uppgått till minst hälften av
den eljest brukliga tjänstgöringstiden för dag, och eljest halv daglön.

Vid tjänstgöring, för vilken timlön utgår, räknas dygnet från klockan sex.
I tjänstgöringstiden inräknas den tid, som skäligen åtgår för färd till eller
från tjänstgöringsplatsen. Vid brutet timantal räknas allenast tid, som omfattat
minst halv timme. För sistnämnda tid utgår hel timlön.

9 §•

Lön, ersättning för mistad inkomst och bostadsbidrag utbetalas i efterskott.

10 §.

Den, som tagits i anspråk för ständig luftskyddstjänstgöring tills vidare,
äger vid tjänstledighet av anledning, som i 14 § civila avlöningsreglementet
sägs, under en tid av två månader åtnjuta full lön ävensom i förekommande
fall ersättning för mistad inkomst och bostadsbidrag. Under tjänstledighet
för annan sjukdom än sådan, som i nämnda paragraf avses, må under
samma tid utgå belopp, motsvarande tre fjärdedelar av nyssnämnda förmåner.

11 §•

Över luftskyddschefs beslut i ärende, som avses i denna förordning, må
besvär anföras hos länsstyrelsen inom tjugu dagar från det klaganden erhållit
del av beslutet.

Beslut, som enligt denna förordning meddelats av länsstyrelse, må överklagas
hos Konungen inom tid, som i allmänhet är bestämd för överklagande
av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.

12 §.

De anvisningar, som finnas erforderliga för tillämpning av denna förordning,
meddelas av luftskyddsinspektionen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

4

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

Till utskottets behandling Ilar vidare överlämnats två likalydande motioner,
väckta den ena, nr 201, inom första kammaren av herr G. Elofsson m. fl.
och den andra, nr 259, inom andra kammaren, av herr J. Ottsjö m. fl., vari
hemställts, att avlöningen till personal, tillhörande det allmänna luftskyddet,
måtte utgå efter enhetliga grunder utan dyrortsgradering, förslagsvis med
ett belopp av 5 kronor för dag jämte föreslagna familjebidrag.

Beträffande motiveringen för detta yrkande, som utskottet upptager till
prövning i samband med detaljbehandlingen av 2 § i den föreslagna förordningen,
får utskottet hänvisa till motionen I: 201.

Förslagets grundprinciper.

Kungl. Maj:ts förslag bygger i allt väsentligt på ett av sociala försvarsberedskapskommittén
i betänkande den 22 december 1939 (statens offentliga
utredningar 1939: 45) framlagt förslag, vilket därefter varit föremål för sedvanlig
remissbehandling. Förslaget avser att reglera avlöningsförhållandena
för sådan personal, som med stöd av 10 och 11 §§ lagen den 31 mars 1938
(nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets behov uttagits för fullgörande av
allmän luftskyddstjänst eller för tillfälligt utförande av annat arbete för det
allmänna iuftskyddet, som är av synnerligen brådskande natur. Däremot
avses icke kommunalt anställd personal, vilken kommun enligt 9 § nämnda
lag är skyldig att på anfordran tillhandahålla och bekosta. Likaså faller
personal, tillhörande industriluftskyddet och det enskilda luftskyddet, utanför
förslagets ram.

Beträffande frågan efter vilka riktlinjer avlön ingsbestämmelser för här
avsedda luftskyddspersonal böra utformas erinrar sociala för sv ar sier edskap
skommittén, att det för avlöning av personal, som tvångsvis tages i
anspråk av hänsyn till rikets försvar, detta ord taget i vidsträcktaste bemärkelse,
förefinnas två principiellt skilda lönesystem, förslagsvis benämnda
krigslönesystemet och fredslönesystemet. Med krigslönesystemet avser kommittén
den metod, efter vilken värnpliktiga avlönas, d. v. s. för den värnpliktige
själv naturaunderkåll och ett penningbidrag (terminslön) för bestridande
av smärre personliga utgifter och för den värnpliktiges familj ett
familjebidrag helt eller delvis efter beliovsprövning. Med fredslönesystemet
avses åter de principer, som eljest tillämpas vid anställande av arbetskraft,
d. v. s. en lön, som utgår i stort sett oberoende av löntagarens försörjningsskyldighet,
för tjänstemän enligt lönereglementen eller enskilda anställningsavtal
och för andra arbetstagare enligt enskilda och därjämte i största utsträckning
kollektiva arbetsavtal. Sistnämnda system är avsett att användas
vid, bland annat, fullgörande av tjänsteplikt enligt lagen örn dylik plikt.

Kommittén förordar för sin del en något modifierad tillämpning av krigslönesystemet,
innebärande bland annat, att naturaförmånerna skulle omräknas
i pengar. Körande motiveringen härför ävensom innehållet i de häröver
avgivna yttrandena får utskottet hänvisa till propositionen, sid. 9—11.

Departementschefen har för egen del yttrat följande.

Då man har att taga ställning till frågan efter vilka grunder avlöningsbestämmelserna
för den jämlikt 10 och 11 §§ luftskycldsförfogandelagen

Statsutskottets utlåtande Nr 16d.

!)

uttagna personalen böra uppbyggas, saknas möjlighet att åberopa några
tidigare likartade fall, där de träffade avgörandena kunde göras direkt tillämpbara
på luftskyddspersonalen. Kommittén Ilar för sin del betonat luftskyddstjänstepliktens
karaktär av allmän medborgerlig skyldighet att hjälpa
samhället i ett farofyllt läge, då det med fog kunde krävas jmrsonliga uppoffringar
av de till luftskyddstjänst uttagna lika väl som av de värnpliktiga.
Såsom stöd för sin ståndpunkt att luftskyddstjänsten principiellt stöde den
allmänna värnplikten närmare än civil tjänsteplikt enligt lagen om tjänsteplikt
har kommittén pekat på det förhållandet, att sistnämnda slag av
tjänsteplikt avsåge produktiv verksamhet.

Det synes mig dock vara av nöden att vid övervägandena i denna fråga
jämväl beakta vissa med luftskyddstjänsteplikten sammanhängande omständigheter,
vilka icke äga sin motsvarighet i fråga om den allmänna värnplikten.

Då man för de värnpliktigas del avvisat tanken på att söka anknytningtill
de för civilt arbete vanliga lönevillkoren, torde denna ståndpunkt ha
förestavats främst av praktiska och ekonomiska skäl. Men till stöd för
ståndpunkten kan ock anföras, att värnplikten drabbar så stora medborgargrupper,
att den ekonomiska börda tillämpningen av krigslönesystemet
lägger på den enskilde i viss mån kan sägas falla på medborgarna i gemen.

1 fråga om dem, som uttagas till luftskyddstjänst, är emellertid förhållandet
ett annat. Vid uttagandet av personal ifrågakomma i första hand icke krigstjänstskyldiga.
Bland dessa sker — med hänsyn till att uttagningen behöver
avse allenast ett jämförelsevis begränsat antal — ett urval, därvid hänsyn
tages till vissa personers eller persongruppers särskilda förutsättningar förde
olika tjänstegrenarna. I stor utsträckning torde de personer komma
att uttagas, som före luftskyddstillståndets inträde underkastat sig en fri
villig utbildning till luftskyddstjänst. Dessa personer, vilka otvivelaktigt
göra samhället en betydande tjänst genom att frivilligt utbilda sig, skulle
med all sannolikhet komma att få bära huvudparten av de ekonomiska uppoffringar
en lågt avlönad luftskyddstjänst innebär. Detta kan knappast anses
vara skäligt. Avlöningsbestämmelserna för luftskyddspersonal böra enligt
min mening icke utformas så, att intresset för frivillig medverkan i luftskyddets
tjänst därigenom kommer att avmattas.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att kommun är pliktig att
ställa kommunala kårer ävensom annan hos kommunen anställd personal
till förfogande för luftskyddstjänst. Kommunen är dock icke skyldig att för
något slag av luftskyddstjänst tillhandahålla större personal än som, då luftskyddstillstånd
inträdde, var anställd inom vederbörande kår eller annan
mot luftskyddstjänsten svarande gren av kommunens förvaltning. Beträffande
Hera av luftskyddets tjiinstegrenar, såsom ordningshållningstjänsten, brandtjänsten
oell sjukvårdstjänsten, kan man därför såsom normalt förekommande
räkna med att personalen kommer att utgöras dels av kommunalanställda,
som ställts till förfogande av kommunen, dels ock av personer, vilka uttagits
jämlikt 10 § luftskyddsförfogandelagen och avlönas av statsmedel. Den förra
personalgruppen kommer att lia kvar sina avlöningsförmåner enligt reglemente
idler avtal med kommunen. Av tvä i luftskyddet tjänstgörande personer,
vilka utföra samma syssla, kan sålunda den ene få uppbära avlöning
enligt samma grunder som under fredstid gällde för honom, medan den
andre är för egen del hänvisad till en delvis allenast efter beliovsprövning

utgående knapp kontantlön och för familjens del till särskilda familjebidrag.

Det må påpekas, att vid krig ett liknande problem uppkommer med avseende
å (le viirnpliktiga, som tagas i anspråk för krigsindustrin; enligt ö §

2 mom. krigsavlöningsreglementet skall emellertid beträffande värnpliktig, som
beordras att fullgöra honom åliggande krigstjänstgöring vid någon statens

6

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

Utskottet.

anstalt^ eller viel industri eller annat företag, som drives för statens räkning,
tillämpas vad som gäller i fråga örn avlöning för den vid anstalten
eller företaget i övrigt anställda personalen i motsvarande befattning, där ej
Kungl. Majit eller, enligt Kungl. Majis bestämmande, särskild myndighet
annorlunda förordnar.

Mot tillämpning å den statligt avlönade luftskyddspersonalen av ett lönesystem,
där lönen utmätes i ungefärlig överensstämmelse med vad motsvarande
tjänstemän eller arbetare uppbära, kunna å andra sidan invändningar
ock göras. Frågans betydelse ur statsfinansiell synpunkt har av
kommittén med skäl framhållits. I fråga örn den personal, som fullgör
exempelvis ordningshållnings- eller brandtjänst, synes kunna ligga nära till
hands att söka anknytning till de för den kommunala luftskyddspersonalen
gällande villkoren. Emellertid förete lönevillkoren för kommunalanställd
personal i olika kommuner sådana växlingar, att någon direkt anknytning
till dem icke torde kunna ifrågakomma. Yad vidare angår luftskyddspersonalen
inom sådana tjänstegrenar, där kommunalanställd personal icke ställts
till förfogande, torde förutsättningar för en för samtliga orter gällande lönegradering
av nämnda personal saknas av det skälet, att planerna icke torde
överallt äga den härför erforderliga fastheten.

Här antydda överväganden rörande utformningen av avlöningsbestämmelserna
för luftskyddspersonalen ha lett mig till den slutsatsen, att lönerna
icke böra utmätas under direkt hänsynstagande till den allmänna arbetsmarknaden,
men att väsentliga modifikationer i kommittéförslaget äro påkallade.
Den huvudsakliga innebörden av dessa modifikationer är, dels att
dén luftskyddspersonal, som uttages till ej allenast tillfällig luftskyddstjänst,
i viss utsträckning erhåller kompensation för den inkomstminskning, som
fullgörandet av luftskyddstjänst medför, dels ock att vid lönebeloppens
fastställande icke i något fall hänsyn tages till huruvida beloppen äro för
vederbörandes bärgning erforderliga. Jag har därför låtit verkställa en överarbetning
av kommittéförslaget.

Enligt nu gällande anordning inträder skyldighet att fullgöra luftskyddstjänst
först vid luftskyddstillstånd. Innan luftskyddstillstånd inträder, sker
sålunda utbildning för luftskyddstjänst allenast efter frivilligt åtagande. Väl
är det ur flera synpunkter värdefullt att härvidlag kunna bygga uteslutande
på frivillighetens grund. Men systemet har å andra sidan också visat sig
förenat med ej oväsentliga nackdelar. Jag har därför under övervägande
att låta utreda frågan, huruvida tjänsteplikt för luftskyddets behov bör
kunna åläggas utan att luftskyddstillstånd är rådande. Skulle sådan utvidgad
tjänsteplikt införas, kommer sannolikt såsom följd därav avlöningsfrågan för
luftskyddspersonalen i delvis nytt läge. Nämnda fråga får i så fall tagas
under förnyat övervägande.

Vid övervägandet av spörsmålet, efter vilka grunder avlöning till ifrågavarande
luftskyddspersonal bör utgå, har det synts utskottet naturligast att
i princip anknyta till det s. k. krigslönesystemet. Från denna utgångspunkt
kunna vissa betänkligheter resas mot de väsentliga avvikelser från nämnda
system, som Kungl. Majis förslag innebär. Vad departementschefen anfört
synes utskottet emellertid ådagalägga, att rimliga krav på ersättning från
luftskyddspersonalens sida i vissa fall icke kunna tillgodoses med mindre
än att dylika avvikelser godtagas. Under sådana förhållanden har utskottet
ansett sig böra giva Kungl. Majis förslag sin principiella anslutning.

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

7

Speciell motivering.

1 §■

Beträffande denna paragraf bar sociala försvarsberedskapskommittén framhållit,
att de vitt skilda förhållanden, som rådde inom olika luftskyddsorter, gjorde
det lämpligast, att vissa allmänna grunder för luftskyddspersonalens avlöning,
innefattande lönemaxima, fastställdes av statsmakterna och att länsstyrelserna
på grundval av dessa fastställde lokala avlöningsreglementen, ett
eller flera för varje län.

Efter redovisande av’ remissyttrandena i denna del anför departementschefen
härom:

Mot den av kommittén förordade anordningen, enligt vilken länsstyrelserna
skulle äga fastställa avlöningsreglementen på grundval av de utav
statsmakterna bestämda normerna, har anförts, att den kunde medföra en icke
önskvärd olikhet i de för olika orter gällande bestämmelserna. Enligt min
uppfattning torde emellertid de vitt skilda förhållanden, som råda inom
olika luftskyddsorter, kräva betydande möjligheter till variationer i avlöningsbestämmelserna.
Såsom kommittén i annat sammanhang framhållit, sammanhänger
därjämte utformningen av bestämmelserna nära med fastställandet
av de befäls- och specialistkategorier, för vilka förhöjd lön ina utgå. Jag
ansluter mig därför till kommitténs förslag, men med den omformuleringen,
att avlöningsreglementet såsom regel skall gälla icke för viss ort utan för
hela länet och att olika bestämmelser för skilda länsdelar skola utfärdas
endast då på grund av lokala förhållanden så finnes påkallat. Formuleringen
är därjämte avsedd att tillgodose luftskyddsinspektionens önskemål, att avlöningsbestämmelserna
skola gälla även för personal som tjänstgör på ort,
som icke är luftskyddsort.

I den mån luftskyddet vid s. k. skyddsföremål omfattar jämväl bebyggelsen
närmast därintill, torde det i första hand vara avsett till skydd, ehuiu
indirekt, för själva skyddsföremålet. Jag finner därför ej anledning att vidga
förordningens tillämpningsområde utöver den ram, som betecknas därav, att
den allenast avser personal tillhörande det allmänna luftskyddet.

Vad departementschefen sålunda anfört föranleder icke erinran från utskottets
sida. Utskottet förutsätter dock därvid, att största möjliga likformighet
mellan länen kommer att eftersträvas, i den mån de lokala förhållandena
så medgiva,

2 $■

I denna paragraf hava sammanförts de bestämmelser, som reglera avlöningens
storlek vid tjänstgöring under minst tre dagar i följd.

Sociala försvarsberedskapskommittén har i denna del anfört bland annat:

Personal, som tages i anspråk för heltidstjänstgöring under minst tre dagar
i följd, synes böra erhålla daglön. Maximibeloppen för denna bär föreslagits
i ortsgrupp I till 4 kronor, i ortsgrupp II till 5 kronor och i ortsgrupp
III till 6 kronor med tillägg av en krona för familjemedlem över 16 år
och 70 öre för annan familjemedlem. Grundbeloppen, 4, 5 respektive 6
kronor, äro så avvägda, att de inkludera ett belopp motsvarande en värnpliktigs
krigslön och ytterligare ett belopp motsvarande den värnpliktiges
naturaförmåner. Kommittén har ansett sistnämnda belopp böra tillmätas

Utskottet.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

med tanke dels därpå, att det skall förslå till en ungkarl, som utför kroppsarbete
och på grund av sina tjänstgöringsförhållanden kan nödgas intaga
sina måltider å näringsställen, och dels därpå, att den tjänstepliktige är
bunden av hyresavtal. Såsom av 8 § kommittéförslaget framgår har emellertid
kommittén räknat med att beloppet kan vara otillräckligt för den, som har
en något högre bostadsstandard än den normala. I fråga örn familjetilläggens
belopp bär kommittén följt förslaget till familjebidragslag, dock med den
modifikationen, att dyrortsgradering med hänsyn till grundbeloppens relativa
storlek icke ansetts erforderlig.

Beträffande familjebegreppet har bibehållits den i 3 § familjebidragslagen
föreslagna personkretsen. En viss jämkning har dock måst vidtagas i familjebegreppet,
då man i förevarande bestämmelser måste räkna med att den
tjänstgörande kan vara kvinna. Sålunda har såsom villkor för att hustru
(make) samt barn och adoptivbarn under 16 år skola i förevarande hänseende
få räknas till familjen uppställts krav på underhållsskyldighet och faktisk
försörjning på sätt föreskrivits i 3 § b) familjebidragslagen för där omnämnda
familjemedlemmar. Därjämte har såsom förutsättning för att föräldrar, adoptant,
makes barn och makes adoptivbarn skola anses såsom familjemedlemmar
stadgats, att de vid tiden för luftskyddstillståndets inträde skola lia
sammanbott med den _ tjänstgörande. Från familjekretsen hava slutligen
undantagits personer, vilka åtnjuta utrymningshjälp.

Såsom tillåten förhöjning av lönen har för person i högre befälsställning
föreslagits 4,0 procent, och motsvarande procenttal har för personer i lägre
befälsställning eller med särskild kompetens för viss luftskyddstjänst angivits
till 20. Då beloppen äro maximibelopp, kan en ytterligare differentiering
efter organisatoriska förhållanden göras i de lokala reglementena. Kommittén
förutsätter, att lönerna där fixeras för de särskilda befattningarna.

De av kommittén föreslagna lönebeloppen hava givit anledning till uttalanden
i några yttranden, vilka sammanställts i propositionen, sid. 16—18.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Jag har redan förut såsom min uppfattning framhållit, att avlöningen för
luftskyddspersonal icke bör bestämmas i anslutning till vad statliga eller
kommunala befattningshavare med jämförbara arbetsuppgifter uppbära i avlöning.

De modifikationer, som synas mig böra vidtagas i det av kommittén föreslagna
avlöningssystemet, torde icke böra beröra de grundlönebelopp kommittén
föreslagit för den i luftskyddet tjänstgörandes egen del. Mot beräkningen
_ från angivna utgångspunkter av ifrågavarande grundbelopp, 4, 5
respektive 6 kronor, allt efter tillämplig ortsgrupp, synes icke heller någon
erinran kunna med fog framställas. Beloppen lia därför oförändrade upptagits
i departementsförslaget.

I fråga om beloppen av familjetilläggen har kommittén framhållit, att
förslaget till familjebidragslag — i propositionen nr 93 till årets riksdag
benämnd krigsfamiljebidragsförordning — följts, dock med den modifikationen,
att dyrortsgradering med hänsyn till grundbeloppens relativa storlek
icke ansetts erforderlig. Enligt krigsfamiljebidragsförorduingen utgår
familjepenningen i respektive ortsgrupper med följande maximibelopp, narnligen
för hustru eller, där bidrag ej utgår för hustru, annan familjemedlem
över 16 år, som förestår den värnpliktiges hem, 1:75, 2:— och 2: 25 kronor
samt eljest, örn familjemedlemmen uppnått 16 årsålder, 1:—, 1:25 och 1:50
kronor och för barn under nämnda år 0: 70, 0: 80 och 0: 90 kronor. I kommitténs
förslag rörande avlöning åt luftskyddspersonal är familjetillägget
bestämt till en krona för familjemedlem över 16 år och 70 öre för annan
familjemedlem.

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

i)

Yatl först angår den omständigheten att den särskilda familjegruppen
hustru eller annan familjemedlem över 16 år, som förestår den värnpliktiges
hem, icke äger motsvarighet beträffande avlöningsbestämmelserna för luftskyddspersonalen,
torde anledningen härtill vara, att den förhöjning av bidragsbeloppen,
som enligt krigsfamiljebidragsförordningen tillerkänts nämnda
grupp, i fråga örn luftskyddspersonalen inlagts i det kontanta grundbelopp,
som utmätts såsom daglön åt den tjänstgörande.

Avsaknaden av dyrortsgradering för familjetilläggen har av kommittén
motiverats under hänvisning till grundbeloppens relativa storlek. Då en
differentiering efter ortsgrupper av familjetilläggen för luftskyddspersonalen
sannolikt äger mindre betydelse än motsvarande differentiering av familjepenningen
enligt den föreslagna krigsfamiljebidragsförordningen, kan jag
ansluta mig till kommitténs ståndpunkt, såvitt den innebär enhetliga familjetillägg.
Dessa synas mig emellertid ej böra avpassas i överensstämmelse
med familjepenningen i lägsta dyrort, särskilt med hänsyn till att luftskyddsorterna
i stor utsträckning ej betinna sig i denna ortsgrupp. Jag föreslår i
stället, att familjetilläggen enligt förevarande förordning fastställas till belopp
motsvarande familjepenningen enligt krigsfamiljebidragsförordningen i
ortsgrupp II för andra familjemedlemmar än hustru och därmed jämställda.

I departementsförslaget upprättliålles icke skillnaden mellan högre och
lägre befälsställning beträffande möjligheterna till höjning av daglönen, utan
länsstyrelserna lämnas full frihet beträffande höjning av lönen intill 40 procent.
Härmed undanröjas ock de tolkningssvårigheter härutinnan, vilka
framhållits av allmänna lönenämnden.

Av förste ställföreträdande luftskyddschefen i Stockholm har omnämnts,
att inom vissa av luftskyddets tjänstegrenar en tjänstgöringsindelning av
personalen i tre skift blir mest ändamålsenlig, samt att tjänsteplikten i dylikt
fall skulle kunna så begränsas, att envar hade att dels var tredje dag
tjänstgöra å luftskyddsstation under tid då han normalt skulle varit å sin
vanliga arbetsplats, dels var tredje kväll och var tredje natt, under vilka
tider vederbörande regelmässigt skulle åtnjutit fritid, vistas å luftskyddsstationen
utan att något arbete annat än i undantagsfall utkrävdes av honom.
Örn personal med tjänstgöringsindelning och uppgifter av dylikt slag tjänstgör
å ort, som är utsatt för täta luftanfall, blir dess tjänstgöring val så
krävande som annan ständig luftskyddstjänstgöring. Men i annat fall inskränker
sig den övervägande delen av tjänstgöringen därtill att vederbörande
nödgas tillbringa viss del av sin fritid å luftskyddsstation eller annan
anvisad plats. Därav bör ock följa möjlighet för vederbörande att fullgöra
sitt ordinarie arbete å dagarna efter sådan kvälls- eller nattjänst, för den
händelse nämnda arbete över huvud medgiver frånvaro var tredje dag. En
rättvis avvägning synes kräva, att i nu avsedda fall avlöningen utgår med
lägre belopp lin eljest. I departementsförslaget har därför upptagits bestämmelse
av det innehåll, att, om tjänstgöringen viss kalendermånad varit förlagd
å sådan tid och varit av den beskaffenhet, att den tjänstgörande under
minst halva antalet tjänstgöringsdagar skäligen bör hava kunnat fullgöra sitt
ordinarie arbete, daglönen för nämnda tjänstgöringsdagar skall utgå med
allenast halva beloppet.

I fråga örn familjebegreppet har kommitténs förslag utan ändring i sak
upptagits i departementsförslaget. Bestämmelsen i 4 § sista stycket i kommittéförslaget
har däremot icke upptagits i departementsförslaget; frågorna
örn lön åt luftskyddspersonal och om utrymningshjälp synas mig nämligen
böra avgöras oberoende av varandra.

I de inledningsvis omnämnda motionerna (I: Ali och II: 2f)9) Ilar yrkats,
att avlöningen till ifrågavarande personal skulle utgå med ett enhetligt

Utskott (t.

10

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

grundbelopp utan dyrortsgradering. I motiveringen liärför Ilar framhållits,
bland annat, att då Kungl. Majits förslag beredde möjlighet att vid behov
erhålla bostadsbidrag, avseende jämväl kostnaderna för värme, en väsentlig
förutsättning för dyrortsgraderingens tillämpande i förevarande fall icke
förelåge. Den av Kungl. Majit föreslagna bestämmelsen om lika avdrag å
daglönen för dem, som erliölle förplägnad in natura, utgjorde även ett avsteg
från dyrortsgraderingen. På grund härav och med hänsyn till dyrortsgraderingssystemets
orättvisa verkningar över huvud taget ansåge motionärerna,
att en uppdelning av lönebeloppen efter dyrorter icke borde tilllämpas
beträffande denna personal.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att riksdagen så sent som
innevarande år godtagit en motsvarande dyrortsgradering i fråga örn familjebidragen
till värnpliktiga enligt krigs- och fred sfamilj ebidragsförordningarna
samt att förstnämnda förordning jämväl inrymmer möjlighet att —- utöver där
stadgad familjepenning — erhålla bostadsbidrag, då behov därav föreligger. Utskottet
önskar särskilt understryka, att bostadsbidraget icke i något fall är begränsat
till den eller de lägsta dyrortsgrupperna utan kan utgå oberoende av
dyrortsgruppen, därest vederbörande icke förmår bestrida utgifterna för sin
bostad. Under sådana förhållanden anser utskottet skäl icke föreligga att
frångå Kungl. Majits förslag beträffande dyrortsgraderingen. Då grunderna
för daglönen även i övrigt synas utskottet väl avvägda, tillstyrker utskottet
bifall till Kungl. Majits förslag jämväl i återstående delar av förevarande
paragraf.

3-4 §§.

I 3 §, vilken icke äger motsvarighet i kommittéförslaget utan tillkommit
på föranledande av vissa yttranden i ämnet, hava intagits bestämmelser örn
ersättning för inkomster, som gått förlorade till följd av luftskyddstjänstgöring.
Departementschefen utvecklar sin ståndpunkt härutinnan sålunda:

Den, som fullgör sådan luftskyddstjänstgöring, varå 2 § i departementsförslaget
-är tillämplig, måste helt eller delvis lämna sitt civila arbete. I åtskilliga
fall torde man därvid ha att räkna med att de inkomster, varom
han därigenom går miste, väsentligen överstiga den avlöning, som kan tillerkännas
honom jämlikt förevarande förordning. Yäl inträder för honom därutinnan
allenast den situation, vari samtliga värnpliktiga bli försatta. Men såsom
jag tidigare anfört synes man böra beakta dels att för luftskyddstjänsten
äro engagerade jämväl kommunalanställda, vilka därvid äro bibehållna vid
sina vanliga avlöningsförmåner, dels ock att örn alltför stora offer utkrävas
av den tvångsvis uttagna personalen, risk föreligger, att den frivilliga utbildningsverksamheten
därav kan menligt påverkas. Det synes mig därför böra
övervägas, huruvida icke sådan luftskyddspersonal, varom nu är fråga, bör
beredas kompensation för inkomstminskning, som föranledes av luftskyddstjänstgöringen.
Denna kompensation bör emellertid på olika sätt begränsas.

För det första synes man icke böra på förhand binda sig att utgiva kompensation
för obegränsad tid. De ekonomiska konsekvenserna härav äro
nämligen vid en längre tids krigsfall alltför ovissa. Därtill kommer att efter
en längre tids luftskyddstjänstgöring orsakssammanhanget mellan nämnda
tjänstgöring och den påstådda inkomstminskningen blir svårare att med tillräcklig
grad av säkerhet fastställa än vid tjänstgöringens början. Så mycket

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

11

mera är detta fallet som man under krigstid måste räkna med betydande
omflyttningar på arbetsmarknaden. Det synes mig därför icke vara tillrådligt
att som regel medgiva kompensation för inkomstminskning under längre
tid än två månader. Därigenom gives vederbörande, därest tjänstgöringen
blir av längre varaktighet, en viss beredelsetid att inrätta sig efter de nya
förhållandena. Nämnda tid av två månader kan emellertid befinnas vara för
snävt tillmätt; så kan exempelvis vara förhållandet då för beredskapsändamål
allenast ett begränsat antal personer uttages till tjänstgöring, som emellertid
sträcker sig över en längre tidsperiod. Med hänsyn härtill har föreslagits,
att Konungen skall äga förordna, att ersättning enligt denna paragraf
skall utgå under längre tid än två månader.

Vidare bör begränsningen syfta till att förebygga alltför stora olikheter
de olika tjänstgörande emellan och på den grund maximeras. Sådan maximering
har för övrigt även föreslagits i yttrandena av vice brandchefen i
Stockholm och förste ställföreträdande luftskyddschefen i Stockholm. Jag
föreslår, att denna maximering företages på det sätt, att ersättningen för
mistad inkomst förklaras skola utgöra högst hälften av den enligt 2 § utgående
lönen, i vilken alltså inbegripes såväl familjetillägg som befäls- och
specialisttillägg.

4 § innehåller bestämmelser örn bostadsbidrag till person, som tagits
i anspråk för ständig luftskyddstjänstgöring tills vidare och på den grund
lider sådan inkomstminskning, att han icke förmår bestrida utgifterna för
sin bostad. I motiveringen till denna paragraf har departementschefen anfört,
att ehuru genom den möjlighet till viss begränsad inkomstkompensation,
som av honom föreslagits, behovet av särskilt bostadsbidrag minskades,
möjlighet att meddela bostadsbidrag dock borde förefinnas. Kommitténs
förslag i denna del hade emellertid jämkats till närmare överensstämmelse
med föreskrifterna härom i Kungl. Maj:ts proposition (nr 93) till årets riksdag
med förslag till krigsfamiljebidragsförordning.

De i förevarande paragrafer intagna bestämmelserna om kompensation
för inkomstminskning och örn bostadsbidrag utgöra var för sig komplement
till den i 2 § föreslagna daglönen. Utskottet finner för sin del rimligt, att
möjligheter på detta sätt öppnas i syfte att för den enskilde mildra de
ekonomiska verkningarna av anbefalld luftskyddstjänstgöring i sådana fall,
då dessa verkningar eljest skulle framstå såsom särskilt kännbara. Utskottet
vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten vid att den av Kungl.
Majit föreslagna förordningen — i motsats till kommittéförslaget — icke
inrymmer några bestämmelser, som medgiva befattningshavare i statens
tjänst rätt att under luftskyddstjänstgöring bibehålla sina avlöningsförmåner.
Vid nu angivna förhållanden och under hänvisning till vad utskottet ovan
under 2 § anfört beträffande möjligheten att erhålla bostadsbidrag har utskottet
funnit sig böra tillstyrka Kungl. Majits förslag i här avseedda hänseenden.

5-12 §§.

I 5 § hava intagits bestämmelser om timlön vid kortare tjänstgöring än
i 2 § avses. I motiveringen till denna paragraf anför departementschefen
bland annat:

Utskottet.

12

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

Utskottet.

Utskottet.

Ett önskemål vid utformningen av ersättningsbestämmelserna i nu ifrågavarande
avseenden synes mig böra vara, att luftskyddsmyndigheternas tid i
minsta möjliga utsträckning tages i anspråk för uträknande av de timlöner,
som skola utgå till den tillfälligt tjänstgörande personalen.

Det torde icke vara obilligt kräva, att tjänstgöring under kortare tid av
ett dygn än två timmar skall utföras utan ersättning vare sig tjänstgöringen
infaller under den tjänstgörandes ordinarie arbetstid eller ej. Enligt 7 §
departementsförslaget skall i tjänstgöringstiden inräknas den tiel som skäligen
åtgår för färd till eller från tjänstgöringsplatsen. Vid en normalarbetsdag
av åtta timmar uppgår alltså inkomstminskningen för varje gång tjänstgöring
utan ersättning kan ifrågakomma till högst en fjärdedel av dagsinkomsten.
I praktiken torde tjänstgöring utan ersättning ifrågakomma allenast
vid flyglarm utan efterföljande luftanfall.

För tillfälligt utförande av arbete enligt 11 § luftskyddsförfogandelagen
sjmes man kunna kräva, att medborgarna ställa sig till förfogande under
fritid även för längre tid än två timmar. Det torde härvidlag endast bli
fråga örn någon kortare tidsperiod. Ersättning skulle sålunda endast utgå
för sådant arbete under minst två timmar av ett dygn, som förlagts till tid,
då vederbörande eljest skulle ha utfört förvärvsarbete. Enligt departementsförslaget
skall emellertid i sådant fall ersättning utgå oberoende av behovsprövning.
Sannolikt skulle det bereda luftskyddsmyndigheterna ej oväsentliga
svårigheter att i det läge, som kan antagas föreligga då ifrågavarande
tjänsteplikt tages i anspråk, handha en behovsprövning efter de riktlinjer
kommittén tänkt sig. Ur statsfinansiell synpunkt torde borttagandet av
behovsprövningen vara av underordnad betydelse.

Beträffande motiveringen för övriga paragrafer, som liro av mindre betydelse,
tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen, sid. 25—27.

Kungl. Maj:ts i 5—12 §§ framlagda förslag hava icke givit utskottet anledning
till erinran.

Förordningens ikraftträdande.

Kungl. Hajd har föreslagit, att förordningen skall träda i kraft dagen
efter den, då förordningen utkommit från trycket i svensk författningssamling.
Vid tidpunkten för propositionens avlåtande var luftskyddstillstånd
ännu ej anbefallt. Sedermera inträffade händelser föranledde emellertid
Kungl. Majd att från och med den 10 april 1940 påbjuda partiellt luftskyddstillstånd,
avseende bland annat den personella beredskapen. Med hänsyn
härtill vill utskottet förorda den ändringen av Kungl. Majds förslag, att
förordningen skall äga tillämpning från och med sistnämnda dag.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad utskottet sålunda i skilda avseenden anfört
får utskottet hemställa,

att riksdagen — i anledning av Kungl. Maj ds förslag samt
med avslag å motionerna I: 201 och II: 259, vilka avse ändring
i 2 § första stycket av förevarande förslag — må antaga

Statsutskottets utlåtande Nr 164.

13

det vid propositionen nr 207 fogade förslaget till förordning om
grunderna för avlöning av viss personal, tillhörande det allmänna
luftskyddet, med den ändringen, att förordningen skall
äga tillämpning från och med den 10 april 1940.

Stockholm den 21 maj 1940.

På statsutskottets vägnar:

PER GUSTAFSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Nilsson i Malmö, Johansson
i Fredrikslund, Oscar Olsson, Asplund, Pauli, Heiding, Garlström, Larsson i
Varberg, Magnusson i Kalmar, Bäckström och Ekströmer-, samt

från andra kammaren: herrar Jansson i Falun, Törnkvist, Svensson, Eriksson
i Stockholm, Danielsson, Persson i Falla, Andersson i Prästbol, Isacsson, Persson i
Tidaholm, Andersson i Södergård, Viklund och Eriksson i Frägsta.

Reservation

av herrar Heiding, Svensson i Grönvik och Andersson i Södergård, som
ansett, att utskottet — med uteslutande å sid. 10 av stycket i motiveringen

»Utskottet vill —--förevarande paragraf» — bort med tillstyrkande av

motionerna I: 201 och II: 259, och i övrigt av Kungl. Maj:ts förslag under
2 §, förorda, att 2 § första stycket i förordningen skulle erhålla följande
lydelse:

»För personal, som under en tid av minst tre dagar i följd fullgör luftskyddstjänstgöring,
må, där ej nedan annorlunda stadgas, lönen för dag
(daglön) utgöra högst fem kronor med tillägg av en krona 25 öre för familjemedlem,
som fyllt sexton år, och 80 öre för annan familjemedlem.»