Statsutskottets utlåtande Nr 161.
1
Nr 161.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1940 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående försäljning
av viss kronan tillfallen fast egendom.
(4:e avd.)
I en den 8 mars 1940 dagtecknad proposition, nr 143, har Kungl. Majit
framlagt förslag angående försäljning av viss kronan tillfallen fast egendom.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
Av länsstyrelsen i Örebro har till Kungl. Maj:t gjorts framställning om
bemyndigande att försälja en fastighet, som för statens räkning inropats å
exekutiv auktion för skyddande av viss inteckning. Vid ärendets beredning
har av statskontoret hävdats, att länsstyrelsen utan vidare skulle ha befogenhet
att sälja fastigheten lika väl som den ägt att utan särskilt bemyndigande
inropa densamma. Länsstyrelsen har för sin del utgått ifrån att för
försäljning erfordrades särskilt tillstånd.
Tidigare skulle prövningen av frågan icke ha föranlett större tvekan. Vid
den statliga fondförvaltningen har nämligen utvecklats en tämligen fast
praxis att avyttra fast egendom, som förvärvats i samband med bevakning
av en fordran, utan inhämtande av vare sig Kungl. Maj:ts eller riksdagens
samtycke. Till grund för denna praxis torde ha legat den uppfattningen, att
grundlagens avhändelseförbud — som tillkommit för att giva riksdagen kontroll
över kronans inkomstgivande domäner — icke kan avse ifrågavarande
rent tillfälliga, av statsmakterna aldrig prövade placeringar av statsförmögenheten.
Efter riksdagens ställningstagande i fjol till frågan örn försäljning av två
till allmänna familjepensionsfonden överförda fastigheter har nu viss tvekan
uppkommit om de befogenheter som i ifrågavarande hänseende tillkomma
de förvaltande myndigheterna; riksdagen ansåg sig nämligen icke böra taga
ställning till den i propositionen hävdade uppfattningen örn gränserna för
det i regeringsformen stadgade avhändelseförbudets tillämplighet. Hittillsvarande
praxis/synes vara av väsentligt värde, när det gäller att vid fondförvaltningen
bevaka kronans intressen. Det är därför önskvärt, att klarhet
vinnes om att denna praxis får äga fortsatt tillämpning intill dess att en
prövning av frågan i hela dess vidd kan komma till stånd. 1 det uppkomna
läget anser jag därför riksdagens yttrande i den här berörda principfrågan
böra inhämtas utan att slutförandet av den av riksdagen önskade utredningen
av denna avvaktas.
Med prövningen av föreliggande försäljningsärende bör under dessa förhållanden
anstå. Örn riksdagen biträder den här hävdade uppfattningen,
alt hittillsvarande praxis bör tillsvidare godtagas, torde Kungl. Majit sedermera
böra förklara hinder ej föreligga för den avsedda försäljningen.
Hillring till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 161.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 161.
Utskottet.
Vad beträffar den allmänna överarbetningen ur enhetliga synpunkter av
medgivandena till försäljning av kronans fasta egendom delar jag riksdagens
uppfattning örn behovet därav och anser önskvärt att den igångsatta utredningen
slutföres samt att förslag i ämnet snarast möjligt förelägges riksdagen.
Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
inhämta riksdagens yttrande rörande befogenheten för förvaltningsmyndighet
att utan inhämtande av särskilt tillstånd försälja fastighet i sammanhang
med att den av myndigheten inropats till skyddande av en kronans
fordran i fastigheten.
Av 1939 års lagtima riksdag har erinrats örn behovet av enhetligare bestämmelser
vid statens skilda förvaltningsgrenar, främst kommunikationsverken,
i fråga om avyttring av fastigheter. Riksdagen framhöll då, att tidsenlighet
och affärsmässighet borde eftersträvas, utan att dock riksdagens
grundlagsenlig! fastställda rättigheter åsidosattes. Det av riksdagen begärda
övervägandet av detta spörsmål torde kunna förutsättas komma att jämväl
omfatta det nu behandlade ärendet under vilka former må avyttras fast egendom,
som kronan måst förvärva i samband med exekutivt förfarande vid
bevakningen av en fordran.
Vad angår nu förevarande proposition har utskottet ej velat motsätta sig
det däri framförda förslaget att vid försäljning av fastigheter av nyss angivet
slag, nämligen sådana, som kronan nödgats inköpa för skyddandet av
sin fordringrätt, tillsvidare må tillämpas den praxis, som av departementschefen
i statsrådsprotokollet berörts. Utskottet förväntar emellertid, att det
i utsikt ställda övervägandet snarast äger rum.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Majit tillkännagiva
den ovan uttalade uppfattningen i avseende å försäljning av
fastighet, som inropats till skyddande av kronans fordran i
fastigheten.
Stockholm den 17 maj 1940.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Nilsson i Malmö, Johansson i Fredrikslund, Asplund,
Andersson i Fältenborg, Andrén, Ström i Lidköping, Heiding, Lindström, Magnusson i
Kalmar, von Heland, Nisser och Anderson i Arboga; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Törnkvist,
Svensson, Eriksson i Stockholm, Danielsson, Jonsson i Eskilstuna, Närlinge, Ward,
Staxäng och Andersson i Malmö.
407870. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.