Statsutskottets utlåtande Nr 123.

1

Nr 123.

Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1940 kl. 1 e. m.

Uflätande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
för budgetåret i940 41 gjorda framställning
örn anslag till bidrag till driften av vårdhem
för lättskötta sinnessjuka jämte i ämnet väckta
motioner.

(3:e avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1940/41 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkt 102,
sid. 189 och 190 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över socialärenden den 4 januari 1940) föreslagit riksdagen att till
Bidrag till driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka för budgetåret 1940/41
anvisa ett förslagsanslag av 600,000 kronor.

Motsvarande anslag är i gällande riksstat uppfört med 450,000 kronor.
Statsbidrag utgår i princip allenast till landsting eller stad, som ej deltager
i landsting och som ej heller genom särskilt avtal förbundit sig att omhänderhava
sinnessjukvården för i staden hemortsberättigade; dock må statsbidrag
under en övergångstid av fem år från den 1 juli 1937 kunna beviljas jämväl
för vårdhem, som drives av sammanslutning, vari kommun eller landsting
deltager. Bidrag utgår med 1 krona 25 öre för dag och patient, på villkor att
för patient, tillhörande det sjukvårdsområde, för vilket vårdhemmet är avsett,
vårdavgift icke uttages med högre belopp än 50 öre för dag. Statsbidrag må
dock samtidigt icke utgå för flera vårdplatser än en på varje tusental invånare
inom respektive landstings och stads område.

I samband med Kungl. Majits ifrågavarande förslag har utskottet till behandling
förehaft två likalydande motioner, väckta den ena, nr 19, i första
kammaren av herr G. W. Källman m. fl. och den andra, nr 16, inom andra
kammaren av herr T. Wolgast m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i villkoren för statsbidrag till driften av vårdhem för lättskötta
sinnessjuka, att vårdavgiften å dylikt hem må utgöra högst 1 krona
per dag och patient.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen II: 16.

Efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning har yttrande över
motionerna avgivits av socialvårdshommittén den 4 april 1940. Yttrandet
bifogas i tryck detta utlåtande.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 123—127.

805 40

2

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

Utskottet.

Kungl. Maj:ts beräkning av medelsbehovet för ifrågavarande ändamål under
nästa budgetår har icke givit utskottet anledning till erinran.

Yad härefter angår det motionsvis framställda yrkandet örn höjning av dagavgiften
vid hithörande vårdhem, finner utskottet ådagalagt, att vissa olägenheter
äro förbundna med nuvarande bestämmelser på området i de fall, då
intagna äro berättigade till folkpension. Utskottet anser ock angeläget, att
åtgärder snarast möjligt vidtagas för att undanröja dessa olägenheter. På
sätt socialvårdskommittén i sitt yttrande framhållit, är emellertid frågan örn
de intagnas rätt till folkpension icke någon till dessa vårdhem begränsad
angelägenhet. Att märka är även, att ett bifall till motionernas yrkande skulle
särskilt beträffande patienter, som tillhöra den lägsta dyrortsgruppen i folkpensioneringshänseende,
medföra ökade utgifter för fattigvården, vilket icke
kan anses tillfredsställande. Under sådana förhållanden finner sig utskottet
icke böra tillstyrka bifall till motionerna.

Utskottet är i frågans nuvarande läge icke heller berett att taga ställning
till det av socialvårdskommittén berörda spörsmålet örn skilda dagavgifter
för patienter, som åtnjuta folkpension, å ena sidan och övriga å dessa vårdhem
intagna patienter å andra sidan. Utskottet anser sig emellertid böra
understryka vikten av att behandlingen inom socialvårdskommittén av ovan
avsedda spörsmål och vad därmed äger samband i möjligaste mån påskyndas,
så att förslag i ämnet kan föreläggas nästa års riksdag.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

a) att riksdagen må till Bidrag till driften av vårdhem för
lättskötta sinnessjuka för budgetåret 1940/41 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 600,000 kronor;

b) att motionerna 1:19 och II: 16, i den mån de icke kunna
anses besvarade genom vad utskottet anfört, icke må någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 april 1940.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Nilsson i Malmö, Johansson i Fredrikslund,
Asplund, Nilsson i Landeryd, Andrén, Ström i Lidköping, Heiding, Larsson i Varberg,
von Heland, Bäckström, Boman och Andersson i Arboga; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Eriksson
i Stockholm, Danielsson, Persson i Falla, Närlinge, Ward, Persson i Tidaholm,
Staxäng, Bergström och Hansson i Rubbestad.

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

O

O

Bilaga.

Till riksdagens statsutskott.

I skrivelse den 1 mars 1940 har Kungl. Majit med anledning av framställning
från riksdagens statsutskott anbefallt socialvårdskommittén att avgiva
yttrande över tvenne likalydande motioner 1:19 och II: 16 vari hemställes,
att riksdagen måtte besluta sådan ändring i villkoren för statsbidrag till
driften av vårdhem för lättskötta sinnessjuka, att vårdavgiften å dylikt hem
må utgöra högst 1 krona per dag och patient. Såsom skäl för dagavgiftens
höjande från nuvarande 50 öre till 1 krona anföres, dels att vid bestämmande
av patienternas dagavgift ej tagits någon hänsyn till patientens eventuella
folkpension och dels att driftkostnaderna vid hemmen avsevärt stigit, sedan
dagavgiften bestämdes.

I motionerna erinras örn att frågan örn patienternas folkpension berörts i
tvenne motioner vid 1938 års riksdag. I dessa motioner, vari icke föreslogs
någon ändring beträffande dagavgiften, yrkades, att till patient utgående folkpension
— efter avdrag av det mindre belopp, som eventuellt må behållas för
pensionärens eget bruk -—- skulle delas lika mellan landstinget och vederbörande
kommun. I anledning av riksdagens skrivelse i ärendet har kommittén
anbefallts att efter utredning avgiva förslag till Kungl. Majit. Anledningen
till att kommittén ännu icke avgivit yttrande över 1938 års riksdagsskrivelse
är, att kommittén ansett, att frågan örn folkpension till nu ifrågavarande
vårdhemspatienter icke bör utbrytas ur sitt större sammanhang utan
bör lösas samtidigt som liknande frågor vid andra anstalter.

Beträffande årets motioner vill kommittén anföra följande.

För lättande av primärkommunernas fattigvårdsbörda ha vissa socialvårdskostnader,
som förut ålegat kommunerna, överflyttats till landstingen eller
staten, och ytterligare åtgärder i sådant avseende äro otvivelaktigt påkallade.
Enligt kommitténs mening utgör sinnessjukvården en gren av socialvården,
vid vilken kostnaderna utan några avsevärda olägenheter kunna övertagas av
staten, och den sinnessjukvård, som utövas vid landstingens vårdhem, lärer
icke utgöra något undantag i detta avseende. Den omständigheten att driftkostnaderna
stegrats vid landstingens vårdhem synes kommittén icke utgöra
giltiga skäl för vårdavgiftens ökning, varigenom kommunernas kostnadsandel
ökas. Örn en ändrad fördelning av det allmännas kostnader vid dessa vårdhem
anses påkallad, bör, enligt kommitténs mening, statens och icke primärkommunernas
kostnadsandel ökas.

Frågan örn patienternas folkpension är icke någon till dessa vårdhem begränsad
angelägenhet. Även vid vissa andra offentliga anstalter föreligger
samma spörsmål. Såvitt kommittén kunnat finna torde den riktiga lösningen
vara, att till personer, som äro helt omhändertagna för vård på vissa anstalter,
tilläggspension icke bör utgå. Emellertid har frågan om patienternas folkpension
samband med anstaltsvården även i andra avseenden, varför kommittén
icke utan ett mera ingående övervägande är beredd att förorda en
sådan reform.

Gentemot motionärernas yrkande, att dagavgiften skall förhöjas till 1 krona,
vill kommittén erinra, att förhöjningen kommer att medföra för pensionärer
i första ortsgruppen, som icke hava annan inkomst, att fattigvården måste
betala en del av dagskostnaden och även för patienter, som icke uppbära folk Eension

och som nu själva eller för vilka anhöriga betala vårdkostnaden,
ommer i vissa fall den ökade dagavgiften att medföra, att fattigvården får

4

Statsutskottets utlåtande Nr 123.

ingripa. Enligt kommitténs mening är den omständigheten, att fattigvårdens
klientel härigenom skulle komma att utökas med nya grupper av understödstagare,
ägnad att väcka starka betänkligheter.

Därest provisoriska bestämmelser skulle anses mera motiverade i fråga örn
patienter, som uppbära folkpension vid dessa än vid andra vårdanstalter, har
kommittén övervägt andra åtgärder. En sådan vore att dagavgiften bibehölles
oförändrad för patienter, som icke uppbära folkpension, medan för patienter
med folkpension överstigande dagavgiften denna förhöjdes till samma belopp
som pensionen. Mot en sådan lösning kan dock invändas, att någon del av
folkpensionen bör reserveras för pensionärens personliga behov.

Kommittén kan icke finna, att det påtalade missförhållandet är av den
stora ekonomiska betydelse, att frågan bör bliva föremål för särskilda åtgärder,
utan anser, såsom tidigare framhållits, att densamma bör upptagas
och lösas i ett större sammanhang.

I detta ärendes behandling hava deltagit ledamöterna Eriksson, Bexelius,
Hagård, Höjer, Nordgren, Olsson och Wallén.

Stockholm den 4 april 1940.

Å socialvårdskommitténs vägnar:

Bernh. Eriksson.

G. Holmstedt.