Statsutskottets utlåtande Nr 118.

1

Nr 118.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om vikariatsersättning till
pensionerade före detta folk- och småskollärare.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt motion (nr 35) har herr K. F. F.
Ryling hemställt, att riksdagen ville uttala, att pensionerad lärare, som
uppehåller vikariat i folk- eller småskola, skall utöver bibehållen pension
för högst trettio dagars tjänstgöring i samma skoldistrikt under en lästermin
uppbära lön efter lägsta förekommande löneklass för icke-ordinarie
lärare.

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet — i den mån redogörelse
härför icke lämnas i det följande — hänvisa till motionen.

I propositionen nr 72 till 1939 års urtima riksdag framlades förslag angående
ersättning till vissa vikarier vid folkskoleväsendet. Förslaget innebar,
att pensionerad folk- eller småskollärare, vilken förordnades att vikariera
vid folk- eller småskola, skulle äga dels uppbära oavkortad pension,
dels ock åtnjuta särskilt arvode beräknat till sådant belopp, att sammanlagda
förmånerna motsvarade avlöningen enligt den löneklass han vid avskedet
tillhörde eller finge anses hava tillhört. Vid beräknande av ersättningen
borde hänsyn tagas till den årliga lästiden vid den skola, där vikariatet
bestredes, ävensom till den ortsgrupp, vilken skolorten tillhörde.

I en inom andra kammaren väckt motion (11:36) hemställdes, att riksdagen
vid behandlingen av ifrågavarande proposition ville uttala, ätt pensionerad
lärare, som uppehölle vikariat i folk- eller småskola, skulle för
högst trettio dagars tjänstgöring i samma skoldistrikt under en lästermin
uppbära lön efter lägsta förekommande löneklass för icke-ordinarie lärare.

I sitt den 7 december 1939 avgivna utlåtande, nr 64, i anledning av omförmälda
proposition m. m. anförde första särskilda utskottet att utskottet
ansåge tillräckliga skäl icke föreligga att frångå Kungl. Maj:ts förslag och
finge alltså avstyrka bifall till nämnda motion. Utskottet ville tillägga, att
det särskilda arvodet borde bestämmas så, att detsamma jämte det å vikariatstiden
belöpande pensionsbeloppet motsvarade den lön, läraren skulle
hava under samma tid ägt uppbära såsom ordinarie lärare med löneklassplacering,
som i propositionen angivits; och hemställde utskottet örn bifall
till Kungl. Maj:ts berörda förslag.

Riliung till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. Nr 118—120.

2

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

Utskottet.

Riksdagen biföll vad utskottet sålunda hemställt (1939 års urtima riksdags
skrivelse nr 92).

Bestämmelser i ämnet hava sedermera meddelats i kungörelse den 22
december 1939 (nr 978).

Till stöd för det i motionen II: 35 framställda yrkandet har anförts bland
annat:

Genom riksdagens bifall till nya grunder för vikariatsarvode åt pensionerad
lärare bleve emellertid ersättningen för kortare vikaiuat på landsbygden,
särskilt inom den lägsta dyrortsgruppen, så ringa, att det på goda
grunder kunde befaras, att pensionerade lärare inte ville ställa sin arbetskraft
till förfogande. Till belysning av det nu sagda finge här anföras att
en lärare, som pensionerats i ett skoldistrikt med 364/7 veckors lästid och
tjänstgjorde såsom vikarie i distrikt med samma lästid, utöver sin pension
endast erhölle en inkomst av omkring 6 kronor om dagen på A-ort, den på
landsbygden vanligast förekommande dyrortsgruppen. Härtill komme att
han själv hade att bekosta resorna till och från tjänstgöringsorten.

Om den pensionerade läraren, som i regel hade familj, måste bo på
tjänstgöringsorten, torde kostnaderna för hans uppehälle därstädes överstiga
de 6 kronor örn dagen, som han erhölle utöver sin pension.

Av här anförda siffror framginge, att vikariatsarvodet på A-ort, den för
landsbygden vanligaste ortsgruppen, torde komma att lägga hinder i vägen
vid utnyttjandet av pensionärer för sådana kortare vikariat, varom här vore
fråga. Det torde fördenskull vara ofrånkomligt, att pensionerade lärare
erbjödes en högre ersättning än den som bleve resultatet av Kungl. Maj:ts
förslag i detta avseende. Lämpligen torde detta kunna ske genom att pensionerad
lärare för vikariat, ej överstigande 30 dagar, tillerkändes hittillsvarande
ersättning (svensk författningssamling nr 532/1938).

Det i förevarande motion II: 35 gjorda yrkandet är av enahanda innebörd
som det i motionen II: 36 vid 1939 års urtima riksdag framställda förslaget,
vilket icke vann riksdagens bifall. Utskottet anser sig icke böra förorda
ett frångående av den ståndpunkt riksdagen nyligen intagit i här föreliggande
fråga, särskilt som den tid, varunder de av riksdagen beslutade
grunderna för vikariatsarvode åt pensionerade folk- och småskollärare varit
i tillämpning, synes vara alltför kort för ett säkert bedömande av huruvida
nämnda grunder kunna befinnas lämpligt avvägda eller icke. Vad i motionen
II: 35 anförts har dock ingivit utskottet tveksamhet om icke i vissa fall
sådana särskilda omständigheter föreligga att en högre ersättning kunde
anses motiverad, i all synnerhet, då det är fråga örn vikariat på annan ort
än vederbörandes bostadsort. För sådana fall torde bemyndigande böra
lämnas Kungl. Maj :t att medgiva att vikariatsersättning må utgå med högre
belopp än som följer av bestämmelserna i ovannämnda kungörelse nr
978/1939. Utskottet förutsätter emellertid att den dispensrätt, som sålunda
skulle tillkomma Kungl. Maj:t, handhaves med största möjliga varsamhet.

Med vad utskottet här ovan anfört och föreslagit torde motionen II: 35
få anses besvarad.

Statsutskottets utlåtande Nr 118.

3

Utskottet hemställer förty,

a) att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit att med beaktande
av vad utskottet här ovan anfört medgiva, att vikariatsersättning
må utgå till pensionerade före detta folkoch
småskollärare efter något förmånligare grunder än de i
kungörelsen nr 978/1939 angivna,

b) att ovannämnda motion (11:35) må anses besvarad
med vad utskottet här ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 23 april 1940.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gustafsson i Benestad, Johansson i Fredrikslund,
Oscar Olsson, Asplund, Nilsson i Landeryd, Andersson i Fältenborg, Pauli,
Heiding, Carlström, Larsson i Varberg, Magnusson i Kalmar och Bäcklund; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Svensson, Eriksson
i Stockholm, Danielsson, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Närlinge,
Holmdahl, Wallentheim, Viklund och Eriksson i Frägsta.

V