Statsutskottets utlåtande Nr 117.
1
Nr 117.
Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1940 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
vissa anslag till folkskoleväsendet m. m. jämte i
ämnet väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1940/41 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkterna
139, 144, 146, 149, 151, 153, 155, 159 och 236 av det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för
den 4 januari 1940) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition
i ämnet, som bleve riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1940/41
dels till Folkskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 2,380,000
kronor;
dels till Folkskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 230,000
kronor;
dels till Folkskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag
av 50,000 kronor;
dels till Folkskoleseminarier: Stipendier m. m. ett anslag av 100,000
kronor;
dels till Småskoleseminarier: Avlöningar ett förslagsanslag av 500,000
kronor;
dels till Småskoleseminarier: Omkostnader ett förslagsanslag av 70,000
kronor;
dels till Småskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. ett reservationsanslag
av 10,000 kronor;
dels till Småskoleseminarier: Stipendier m. m. ett anslag av 30,000
kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor ett
förslagsanslag av 128,000,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag t$l avlöning åt lärare i slöjd vid folkskolor,
mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor ett förslagsanslag av
3,850,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunderstödda
sjukvårdsanstalter och vid vissa barnhem intagna barn i skolåldern
ett förslagsanslag av 270,000 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 19h0. 6 sami. Nr 117.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och
biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor ett förslagsanslag
av 330,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering av skolbarn i skolhem,
arbetsstugor eller enskilda hem ett förslagsanslag av 1,150,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolskjutsar för skolpliktiga
barn ett förslagsanslag av 1,200,000 kronor;
dels till Folkskolor m. m.: Bidrag till undervisningslokaler m. m. ett förslagsanslag
av 7,200,000 kronor;
dels till Nomadskolor: Avlöningar ett förslagsanslag av 131,400 kronor;
dels till Fortsättningsskolor: Bidrag till avlöning åt lärare ett förslagsanslag
av 4,750,000 kronor;
dels till Fortsättningsskolor: Bidrag till centralisering av fortsättningsskolväsendet
ett förslagsanslag av 325,000 kronor;
dels ock till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings-
m. fl. anstalter ett förslagsanslag av 1,120,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 8 mars 1940 dagtecknad proposition
(nr 155), under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av
statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att
1. ur personalförteckningen för folkskoleseminarierna utesluta följande
under rubriken Tjänstemän å övergångsstat upptagna befattningshavare,
nämligen 1 lektor i lönegraden A 27 och 1 lärare i musik i lönegraden A 21;
2. godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för folkskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1940/41;
3. medgiva, att till läraren i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet i
Karlstad Anders Gustafsson må, räknat från och med den 1 juli 1937, tills
vidare, så länge han innehar sin nuvarande befattning, utgå personligt
lönetillägg med 300 kronor för år;
4. till Folkskoleseminarier: Avlöningar för budgetåret 1940/41 anvisa
ett förslagsanslag av 2,337,000 kronor;
5. till Folkskoleseminarier: Omkostnader för budgetåret 1940/41 anvisa
ett förslagsanslag av 238,000 kronor;
6. till Folkskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. för budgetåret
1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor;
7. till Folkskoleseminarier: Stipendier för budgetåret 1940/41 anvisa
ett anslag av 56,000 kronor;
8. godkänna av departementschefen angiven avlöningsstat för småskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1940/41;
9. till Småskoleseminarier: Avlöningar för budgetåret 1940/41 anvisa ett
förslagsanslag av 534,400 kronor;
10. till Småskoleseminarier: Omkostnader för budgetåret 1940/41 anvisa
ett förslagsanslag av 66,000 kronor;
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
3
11. till Småskoleseminarier: Materiel, böcker m. m. för budgetåret
1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 10,000 kronor;
12. till Småskoleseminarier: Stipendier för budgetåret 1940/41 anvisa
ett anslag av 33,000 kronor;
13. besluta, att för budgetåret 1939/40 gällande grunder för avlöning åt
lärare vid folk- och småskolor och med dem i avlöningshänseende likställda
befattningshavare samt åt nomadlärare skola med av departementschefen
angiven jämkning äga tillämpning jämväl för budgetåret 1940/41;
14. medgiva, att för budgetåret 1939/40 gällande grunder för provisorisk
avlöningsförstärkning och provisoriskt dyrortstillägg åt vissa lärare
vid folk- och småskolor m. fl. skola äga tillämpning jämväl för budgetåret
1940/41;
15. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 129,000,000 kronor;
16. medgiva, att ur nämnda anslag må, örn och i den mån behov därav
prövas föreligga, utgå statsbidrag till svensk undervisning för svenska barn
i utlandet, dock med sammanlagt högst 26,500 kronor;
17. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare i slöjd vid folkskolor,
mindre folkskolor eller särskilda slöjdskolor för budgetåret 1940/41
anvisa ett förslagsanslag av 3,850,000 kronor;
18. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare för vid statsunderstödda
sjukvårdsanstalter och vid vissa barnhem intagna barn i
skolåldern för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 265,000
kronor;
19. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor och
biträdande föreståndarinnor vid skolhem och arbetsstugor för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 330,000 kronor;
20. till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering av skolbarn i skolhem,
arbetsstugor eller enskilda hem för budgetåret 1940/41 anvisa ett
förslagsanslag av 1,175,000 kronor;
21. till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande av skolskjutsar för
skolpliktiga barn för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av
1.300.000 kronor;
22. till Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler
för budgetåret 1940/41 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 950,000 kronor;
23. till Folkskolor m. m.: Byggnadsbidrag för vissa äldre undervisningslokaler
för budgetåret 1940/41 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1,690,000 kronor;
24. till Folkskolor m. m.: Hyresbidrag för undervisningslokaler för budgetåret
1940/41 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
180.000 kronor;
25. godkänna av departementschefen angivna ändringar i gällande grun -
4
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
der för underhålls- och materielbidrag, att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1940/41;
26. till Folkskolor m. m.: Underhålls- och materielbidrag för budgetåret
1940/41 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
900.000 kronor;
27. till Folkskolor m. m.: Tjänstebostadsbidrag för budgetåret 1940/41
under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 3,200,000 kronor;
28. vidtaga av departementschefen angivna ändringar i avlöningsstaten
för nomadskolorna;
29. till Nomadskolor: Avlöningar för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av 125,300 kronor;
30. till Fortsättningsskolor: Bidrag till avlöning åt lärare för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 4,050,000 kronor;
31. till Fortsättningsskolor: Bidrag till centralisering av fortsättningsskolväsendet
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 530,000
kronor;
32. till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisningsm.
fl. anstalter för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av
1.120.000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr H. Witzell m. fl. (I: 184) och den andra inom andra kammaren av
herr L. V. Lindén m. fl. (II: 240), vari hemställts, l:o) att riksdagen, med
vidhållande av den uppfattning, som kom till uttryck i punkt 159 av
riksdagens skrivelse nr 8 år 1939, finner önskvärt, att småskollärarinnor
icke åläggas skyldighet att utan särskild ersättning undervisa i slöjd mer
än två timmar utöver den i tjänstgöringsreglementet angivna minimitjänstgöringstiden,
samt 2:o) att riksdagen icke biträder Kungl. Maj:ts förslag
i vad det avser uppskov med genomförandet av den år 1939 beslutade
regleringen av den årliga lästiden vid folk- och småskolor från och med
den 1 juli 1940;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr W. Egnell m. fl. (I: 107) och den andra inom andra kammaren
av herr J. E. Andersson i Ovanmyra m. fl. (II: 170), vari hemställts, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville uttala, l:o) att ett påskyndat
genomförande av lästidens utökning inom folk- och småskolan med hänsyn
till nuvarande tidsläge icke bör ifrågakomma; samt 2:o) att i anslutning
härtill bestämmelserna örn obligatoriskt genomförande av sjunde skolåret
och lästidens förlängning tills vidare skola sättas ur kraft;
dels en inom första kammaren av herrar W. Nisser och E. Sjödahl
väckt motion (I: 183), vari hemställts, att riksdagen ville besluta, att rörligt
tillägg skall tillkomma timlärare vid folk- och småskoleseminarier samt
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
5
timlärare i läsämne vid folkskolor, under förutsättning att timlärarens anställning
avser minst en termin och att densamma prövas utgöra lärarens
huvudsakliga sysselsättning eller förvärvskälla, samt att riksdagen ville
vidtaga härav föranledda höjningar av ifrågakommande anslag, från vilka
rörligt tillägg bestrides;
dels en inom andra kammaren av herr K. G. Viklund väckt motion
(II: 108), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla, att en undersökning företages rörande skolbarns inackorderingsförhållanden
i enskilda hem samt att sådana bestämmelser angående
denna inackorderingsform utfärdas, att föräldrarnas berättigade krav rörande
de bortlämnade barnens tillsyn, vård och fostran beaktas;
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr V. Söderkvist m. fl. (I: 96) och den andra inom andra kammaren
av herr T. Ekdahl m. fl. (II: 103), vari hemställts, att riksdagen må med
beaktande av i motionerna anförda synpunkter hos Kungl. Maj:t anhålla
örn skyndsam utredning och förslag rörande skyldighet för skoldistrikt att
till underlättande av lång och besvärlig skolväg anordna skolskjutsar;
dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr E. G. C. Brandt rrv. fl. (I: 97) och den andra inom andra kammaren
av herr G. Arnemark m. fl. (II: 113), vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära vissa i motionerna
närmare angivna åtgärder beträffande upplåtande av folkskolornas gymnastiklokaler
till den frivilliga gymnastikrörelsen.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,
hänvisas, i den mån redogörelse för desamma ej lämnas i det
följande, till motionerna I: 184, I: 107,1: 183 (jämför 1:182) och I: 97 samt
II: 108 och II: 103.
Vissa särskilda besparingsåtgärder inom
folkskoleväsendet.
Chefen för ecklesiastikdepartementet har inledningsvis framhållit, att
det statsfinansiella läget, som nödvändiggjort åtgärder för begränsning
av statsutgifterna, föranlett en översyn jämväl av möjligheterna att begränsa
kostnaderna för folkskoleväsendet. I sådant syfte hade den 10 november
1939 tillkallats särskilda sakkunniga, de s. k. folkskolans besparingssakkunniga,
vilka med skrivelse den 20 januari 1940 överlämnat betänkande
och förslag angående aktuella besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet
m. m. Betänkandet avsåge åtgärder, som kunde medföra besparingar
redan för budgetåret 1940/41.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
1. Allmänna synpunkter.
Folkskolans besparingssakkunniga framhålla till en början, att staten
under senare år övertagit allt större del av kostnaderna för folkskoleväsendet.
Härigenom hade skolväsendet kunnat utvecklas mer oberoende
av kommunernas ekonomiska bärkraft. Men man hade också kunnat spåra
en tendens till mindre ekonomisk omtanke från kommunernas sida vid
planläggandet av skolorganisationen. I många fall medförde nämligen en
skolförbättring ingen eller ringa kostnad för skoldistrikten. De ekonomiska
synpunkterna finge härigenom för de kommunala skolmyndigheterna icke
samma betydelse, som örn kommunen själv nödgats bestrida en väsentlig
del av utgiften.
Två faktorer hade under senare år framför allt bidragit till en relativ
fördyring av folkskoleväsendet, nämligen den sjunkande nativiteten och befolkningens
omflyttning (»flykten från landsbygden»). Vad förstnämnda
förhållande anginge hade olika faktorer verkat därhän, att det i regel förflutit
relativt lång tid, innan skolväsendet å en ort fått den nya organisation,
som betingats av ett sjunkande elevantal.
Ville man mera väsentligt nedbringa kostnaderna på nu ifrågavarande
område, kunde detta icke ske genom att man tillfälligt indroge eller minskade
sådana anslag, som på grund av sin natur kunde regleras från det ena
året till det andra. En sänkning av statsbidrag, som endast överflyttade
utgifterna på kommunerna, torde ej heller vara lämplig. Visserligen kunde
ett sådant förfarande stundom föra med sig större försiktighet vid beslut
om utgifter, men å andra sidan stöde det i motsats till strävandena att utjämna
skattebördan kommunerna emellan. Den viktigaste besparingsåtgärden
vore utan tvekan att söka rationalisera skolorganisationen på sådant
sätt, att man, utan att mera kännbart försämra de pedagogiska betingelserna
för undervisningen, vunne en billigare organisation.
Det syntes de sakkunniga möjligt att i tre olika hänseenden ernå en
mera betydande minskning av de statliga utgifterna för folkskoleväsendet.
Så kunde man genom att försiktigt öka antalet elever i vissa läraravdelningar
minska det antal folk- och småskollärare, för vilket statsbidrag
utginge. Vidare vore det lämpligt att genom sammanslagning av avdelningar
i fortsättningsskolan nedbringa utgifterna för nämnda skolform.
Slutligen syntes det möjligt att genom olika åtgärder minska statens kostnader
för folkskolans nybyggnader.
De sakkunniga hade utgått ifrån att man vid besparingsarbetet icke
skulle försämra villkoren för de skolor, som nu arbetade under mindre
gynnsamma förhållanden. Folkskoleväsendet i vårt land karakteriserades
av mycket olika standard. Bebyggelsens täthet, det lokala intresset och
det kommunala skatteunderlaget verkade i denna riktning. Angeläget syntes
vara, att man trots krisläget läte skolväsendet utvecklas till att arbeta
under bättre betingelser i de fall, där det för närvarande vore bristfälligt
ordnat. Däremot borde besparingar vinnas genom att åtminstone tillfälligt
bromsa upp utvecklingen i sådana skolor och skoldistrikt, som nått en
relativt hög standard.
Vid besparingsarbetet borde enligt de sakkunnigas mening jämväl tillses,
att vid skolan anställda lärare icke bleve obilligt behandlade. Ej ens i
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
7
nuvarande läge syntes åtgärder böra brådstörtat vidtagas, vilka kunde
medföra en omfattande arbetslöshet bland olika lärargrupper. Däremot
kunde det icke undvikas, att indragningen av tjänster komme att medföra
försenad befordran. Detta torde komma att bliva fallet beträffande såväl
extra ordinarie som ordinarie anställning.
Skolöverstyrelsen har anfört bland annat, att den ansåge sig hava
skäl till det antagandet, att, därest de på folkskoleväsendets område
under de senaste åren vidtagna rationaliseringsåtgärderna kunnat fortgå
under normala förhållanden, en nöjaktig utjämning av elevantalet per
läraravdelning sannolikt skulle hava nåtts inom rimlig tid. Den allmänna
situation, i vilken vårt land för närvarande befunne sig, påkallade emellertid
särskilda åtgärder för nedbringande i största möjliga omfattning
av vissa statliga utgifter. Överstyrelsen funne det å ena sidan helt naturligt,
att särskilda ingripanden i besparingssyfte därvid skedde även på
folkskoleväsendets område. Å andra sidan ansåge överstyrelsen det vara
av största vikt, att besparingssträvandena så begränsades, att de icke medförde
allvarlig skada för folkundervisningen. Överstyrelsen konstaterade
därför med tillfredsställelse, att de sakkunniga vid framläggandet av sina
förslag gått ut från den förutsättningen, att de åtgärder, som komme att
vidtagas, icke skulle försämra villkoren för de skolor, som nu arbetade
under ogynnsamma förhållanden, och att de icke heller skulle leda till obillig
behandling av skolornas lärare.
Statskontoret har förklarat sig kunna helt ansluta sig till de av besparingssakkunniga
framförda allmänna synpunkterna på utredningsuppdraget
och på de riktlinjer, efter vilka besparingsarbetet inom folkskolans område
borde läggas. Särskilt har statskontoret framhållit angelägenheten av
att åtgärder vidtoges för att i möjligaste mån söka anpassa skolorganisationen
efter de ändrade förhållanden, som inträdde till följd av den sjunkande
nativiteten och befolkningens omflyttning.
Styrelsen för Sveriges allmänna folkskollär arförening har sagt sig fästa
särskild vikt vid de sakkunnigas uttalande, att de föreslagna besparingsåtgärderna
borde genomföras på sådant sätt, att de ej mera kännbart försämrade
de pedagogiska betingelserna för undervisningen och att redan
anställda lärare icke bleve obilligt behandlade.
Övriga lärår sammanslutningar hava anlagt liknande synpunkter.
Departementschefen har förklarat sig icke finna anledning till erinran
mot de allmänna riktlinjer för besparingssträvandena, som de sakkunniga
ansett böra vara vägledande. Han instämde sålunda med dem däri, att förbilligandet
av skolorganisationen icke borde drivas så långt, att de pedagogiska
betingelserna för undervisningen mera kännbart försämrades, särskilt
icke när det gällde skolor, som nu arbetade under mindre gynnsamma
8
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
Utskottet.
förhållanden. Av vikt vore även att åtgärder icke vidtoges, som kunde leda
till en mera omfattande arbetslöshet bland olika lärargrupper.
Departementschefen hade särskilt beaktat de sakkunnigas och vissa av
myndigheternas påpekanden, att de betydande statsbidrag, som numera
lämnades folkskoleväsendet, framkallat en tendens till minskad ekonomisk
omtanke från kommunernas sida vid planläggandet av skolorganisationen.
Denna synpunkt kunde icke förbigås och borde kunna föranleda antingen
ett överskjutande på kommunerna av en något större del av kostnaderna
för folkskoleväsendet eller en ökad statlig tillsyn över folkskoleväsendet.
Enligt departementschefens mening borde, med beaktande av önskvärdheten
av att skolväsendets utveckling icke bleve i för hög grad beroende av
kommunernas ekonomiska bärkraft, en medelväg kunna sökas mellan dessa
båda alternativa utvägar. Då emellertid i nuvarande läge en övervältring
av utgifter från staten till kommunerna helst icke borde ske, måste för
närvarande, såsom jämväl de sakkunniga och flertalet myndigheter förutsatt,
företrädesvis det senare alternativet väljas.
De sakkunniga hade även fäst uppmärksamheten vid den omständighet,
som för närvarande präglade handläggningen av ärenden rörande indragning
av lärartjänster, och uttalat såsom önskvärt, att åt folkskolinspektörerna
gåves befogenhet att åtminstone provisoriskt besluta i vissa frågor,
som för statsverket hade ekonomisk betydelse. Departementschefen
ville för egen del erkänna det befogade i de sakkunnigas erinran, att den utdragna
handläggningen av ifrågavarande ärenden ofta fördröjde en erforderlig
rationalisering. Särskilt i nuvarande läge, då det vore angeläget
att snabbt ernå möjliga besparingar, vore åtgärder påkallade i syfte att
förenkla proceduren. Departementschefen ämnade närmare ingå härpå i
samband med behandlingen av de förslag i denna riktning, som de sakkunniga
framlagt.
De sakkunniga hade funnit sig kunna konstatera, att folkskoleväsendets
yttre organisation av olika skäl icke förmått hålla jämna steg med de
förändringar i fråga om barnantal och befolkningens bosättningsförhållanden,
som bort påkalla förenklingar av organisationen. I vissa avseenden hade
de funnit åtgärder kunna vidtagas i syfte att redan för nästa budgetår
åstadkomma dylika förenklingar. I stort sett hade dock erforderliga åtgärder
ansetts böra bero på resultatet av en utredning, som de sakkunniga
komme att företaga.
Folkskolans besparingssakkunniga hava påpekat, att nativitetens nedgång
och befolkningsomflyttningen bidragit till en relativ fördyring av
folkskoleväsendet. Olika faktorer inverkade, framhålla de sakkunniga, därhän
att det i regel toge relativt lång tid innan skolorganisationen anpassade
sig efter det sjunkande elevantalet. Sålunda hade man bland annat
att hos skoldistrikten räkna med en viss tendens till bristande ekonomisk
omtanke vid planläggandet av skolorganisationen, sammanhängande med
att staten numera svarade för större delen av utgifterna för folkskoleväsendet.
Departementschefen har funnit, att detta förhållande borde kunna
föranleda antingen ett överskjutande på kommunerna av en något större
del av kostnaderna för folkskoleväsendet eller en ökad statlig tillsyn över
detsamma. En medelväg borde enligt departementschefen kunna sökas mel
-
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
9
Ian dessa båda alternativa utvägar. Då emellertid i nuvarande läge en
övervältring av utgifter från staten till kommunerna helst icke borde ske,
måste för närvarande, såsom jämväl de sakkunniga och flertalet i ärendet
hörda myndigheter förutsatt, företrädesvis det senare alternativet väljas.
Utskottet har icke något att erinra mot att en undersökning kommer
till stånd rörande möjligheterna att genom någon förskjutning av kostnadsfördelningen
mellan staten och kommunerna åstadkomma ett starkare
intresse hos de senare för en mera ekonomisk planläggning av skolorganisationen.
Utskottet håller emellertid före, att den i stort sett ändamålsenligaste
utvägen att åstadkomma en önskvärd rationalisering är att
söka i en ökning och intensifiering av den statliga tillsynen över folkskoleväsendet.
De besparingsåtgärder, som i förevarande proposition föreslagits, äro till
en del att hänföra till rationaliseringssträvanden men delvis även av mera
tillfällig natur, avsedda att leda till besparingar, som i rådande läge ansetts
erforderliga. Utskottet har i likhet med departementschefen icke funnit
anledning till erinran mot de allmänna riktlinjer för besparingssträvandena,
som de sakkunniga framlagt. Särskilt betydelsefullt synes det utskottet
emellertid vara, att de pedagogiska betingelserna för undervisningen icke
mera kännbart försämras, framför allt icke när det gäller skolor, som nu
arbeta under mindre gynnsamma förhållanden, d. v. s. i främsta rummet
vissa landsbygdsskolor. Liksom departementschefen finner utskottet det
vara av vikt, att åtgärder icke vidtagas, som kunna leda till en mera omfattande
arbetslöshet bland olika lärargrupper.
Vad departementschefen i övrigt i förevarande sammanhang anfört har
icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.
2. Minskning av antalet parallellavdelningar.
De sakkunniga.
Den av de sakkunniga verkställda undersökningen rörande möjligheten
att indraga lärartjänster har i främsta rummet avsett icke-ordinarie
tjänster vid A-skolor i skoldistrikt med ett
flertal parallellavdelningar. Undersökningen har enligt
de sakkunniga givit vid handen, att ett stort antal läraravdelningar finnes
med ett ganska ringa elevantal.
Några i allmän författning givna bestämmelser om antalet elever per
läraravdelning funnes icke. Föreskrifter i nämnda hänseende lämnades i de
för distrikten gällande reglementena. Skolöverstyrelsens planer och förebilder
till reglementen och andra bestämmelser för distrikten angåve
maximisiffran för elevantalet i folkskolor av A-form till på folkskolestadiet
40 och på småskolestadiet 30. Endast undantagsvis torde dock numera
läraravdelningar ha ett så högt elevantal. Den senast färdigställda elevstatistiken,
avseende vårterminen 1930, utvisade ett medeltal elever per
10
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
lärare av 27,2 på folkskolestadiet och 20,6 i småskolan. I båda fallen gällde
det skolor av A-form. Man syntes härav kunna draga den slutsatsen, att
elevantalet i ett stort antal lärara vdelningar inom A-formen vore ganska
ringa. En försiktig ökning torde därför i nuvarande läge väl kunna försvaras.
De sakkunniga anse därför, att en ändring i berörda hänseende bör komma
till stånd, varigenom antalet lärjungar i klassavdelningarna skulle något
ökas. Härvid borde som allmän regel gälla, att läraravdelning icke finge
delas, förrän antalet elever överstege på folkskolestadiet 35 och på småskolestadiet
25 (»överskottsmetoden»), I större skoldistrikt, där möjlighet
funnes att jämnt fördela eleverna på befintliga skolor, borde krävas ett
medeltal elever i läraravdelning av 30 på folkskolestadiet och 24 på småskolestadiet
(»medeltalsmetoden»).
Dock borde därvid stort utrymme lämnas åt skoldistrikten att, inom
ramen av givna allmänna bestämmelser, lokalt lösa spörsmålen på sätt
man kunde finna lämpligt. Det kunde icke vara lämpligt att i folkskolan
införa några bestämda, mekaniskt verkande regler för fastställande av elevantalet
i läraravdelningarna.
Då de sakkunniga emellertid ansåge det nödvändigt med en utjämning
av antalet elever, så att de minsta läraravdelningarna, där så vore möjligt,
antingen indroges eller utökades med elever från andra avdelningar, hade
de sökt finna en lösning av detta spörsmål efter delvis andra linjer. Det
gällde att å ena sidan vinna ett mera skäligt elevantal i sådana avdelningar,
som ^ med hänsyn till nuvarande ekonomiska förhållanden
vore alltför små, men å andra sidan att bibehålla folkskolans förmåga
av smidig anpassning efter skiftande förhållanden. Någon bestämmelse
om elevantal borde därför, enligt de sakkunnigas mening, icke heller
nu fastställas i allmän författning. Det angivna syftet torde kunna vinnas,
örn i kungörelsen nr 999/1937 angående statsbidrag till avlöning av lärare
vid folk- och småskolor m. m. såsom ytterligare villkor för statsbidrag stadgades,
att skoldistrikt skulle vara skyldigt att i god tid före läsårs början
för prövning och godkännande underställa statens vederbörande folkskolinspektör
elevernas fördelning på läraravdelningar. Därest skoldistrikt icke
ville låta sig nöja med folkskolinspektörens beslut, borde frågan kunna hänskjutas
till skolöverstyrelsen.
Lämpligast borde dylika ärenden prövas redan i maj eller juni månad.
Skoldistrikten hade då möjlighet att trots denna nya anordning hinna anställa
erforderligt antal icke-ordinarie lärare före höstterminens början.
_ Den av de sakkunniga ifrågasatta enhetligheten i elevantal kunde sedan
vinnas genom av Kungl. Majit eller skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar,
vilka skulle tjäna till ledning för såväl skoldistrikten som folkskolinspektörerna.
De sakkunniga hava utgått ifrån, att vid den medeltalsberäkning, som
skulle tillämpas beträffande läraravdelningarnas storlek i större skoldistrikt,
vissa s. k. specialklasser borde hållas utanför. Dit räkna de sakkunniga
exempelvis hjälpklasser samt psykopat- och hälsoklasser men däremot icke
s. k. svagklasser (»extraklasser»).
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
11
De sakkunniga hava vidare fäst uppmärksamheten därpå, att vissa av
de större städerna hade mera glest bebodda ytterområden. Skolorna i dessa
borde — även om de stundom vore av A-form — icke ingå i den allmänna
medeltalsberäkningen av elevantalet utan behandlas enligt överskottsmetoden.
Anmärkas borde i detta sammanhang, att de större och medelstora städerna
genom tillämpning av medeltalsmetod icke komme i bättre ställning
än andra skoldistrikt. Överskottsmetoden skulle nämligen tillämpas på
varje klass och i regel varje skolanläggning för sig, under det att medeltalsmetoden
normalt skulle tillämpas på folk- respektive småskolestadiet i samtliga
A-skolor inom distriktet betraktat som en enhet. Utan tvekan bleve
därför det genomsnittliga antalet elever per läraravdelning högre i de större
skoldistrikten, vilket i sin tur möjliggjordes av befolkningens större koncentration.
De sakkunniga framhålla vidare, att — även om de sålunda föreslagna
åtgärderna blott avsåge förhållandena i A-skolor — detta icke hindrade,
att de betraktade det som självklart, att man, i den mån förekomsten av
icke-ordinarie tjänster eller ordinarie lärares avgång gjorde det möjligt,
borde vid nästa läsårs början reglera elevantalet även i lägre skolformer
med särskilt hänsynstagande till det nuvarande ekonomiska läget.
Beträffande frågan örn de föreslagna åtgärdernas inverkan
på lärarnas anställningsförhållanden hava de
sakkunniga beräknat, att de ifrågasatta åtgärderna för en reglering av elevantalet
i A-skolor skulle för nästa budgetår komma att medföra, att omkring
285 icke-ordinarie folkskollärar^ änster och omkring 85 icke-ordinarie
småskollärartjänster komme att bli överflödiga.
Vid en normal utveckling av folkskolan räknade skolöverstyrelsen, enligt
vad de sakkunniga under hand inhämtat, med en brist på folkskollärare
av minst 200 för de närmaste läsåren. Med hänsyn härtill syntes tidpunkten
synnerligen lämplig för de föreslagna indragningarna av tjänster.
Därtill komme, att försvarsberedskapsåtgärderna medfört en tillfällig brist
på folkskollärare.
Beträffande småskollär arna läge saken delvis annorlunda till. På detta
område hade sedan lång tid funnits ett överskott av lärare. Genom minskad
examination hade dock nämnda överskott successivt minskats och torde
numera vara ganska ringa. Även för småskollärare gällde emellertid, att
anställningsmöjligheterna ökat genom den förstärkta försvarsberedskapen.
I icke få fall hade småskollärare uppehållit vikariat i folkskola.
Om de förhållanden, som nödvändiggjort den förstärkta försvarsberedskapen,
komme att fortsätta under nästkommande läsår, skulle även en
mycket stark indragning av tjänster å folkskolestadiet icke komma att medföra
någon egentlig arbetslöshet bland yngre examinerade lärare. Även för
småskol lärarnas del torde anställningsförhållandena komma att bli någorlunda
tillfredsställande.
Skulle däremot en avspänning inträda på det internationella området,
bleve givetvis lärarnas arbetsförhållanden i nu förevarande hänseende försämrade.
Detta borde dock icke föranleda ett undanskjutande av en lämplig
rationalisering av folkskoleväsendet men skulle väl kunna motivera ett
12
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
lugnare tempo i de olika åtgärderna. Med den form för reglerandet av hithörande
förhållanden, som de sakkunniga föreslagit, syntes det formellt
lätt att reglera takten i de ifrågasatta åtgärderna.
Remissyttrandena.
Skolöverstyrelsen har i huvudsak icke haft annat att erinra mot de sakkunnigas
förslag, än att de indragningar, som bleve en följd av dess genomförande,
borde fördelas över åtminstone två läsår av hänsyn till de av indragningarna
drabbade lärarna med lång tjänstetid.
Statskontoret har ifrågasatt en höjning av det enligt medeltalsmetoden
beräknade elevantalet till 32 respektive 25.
Flertalet domkapitel tillstyrka de sakkunnigas förslag i den form det
erhållit. Några domkapitel förorda dock vissa modifikationer.
. Länsstyrelserna hava så gott som undantagslöst uttalat sin fulla anslutning
till de sakkunnigas ifrågavarande förslag. Länsstyrelsen i Umeå har
uttryckt viss tveksamhet rörande lämpligheten av en så kraftig reducering,
som ifrågasatts, och länsstyrelsen i Luleå har uttalat vissa önskemål örn
modifikationer, särskilt med hänsyn till förhållandena i Norrbottens läns
finnbygder.
Stockholms folkskoledirektion har hemställt, att den av de sakkunniga
föreslagna höjningen av lärjungantalet i folkskolans klasser måtte successivt
genomföras under läsåren 1940/42, att medeltalet lärjungar per klassavdelning
i folkskolans högre avdelning måtte bestämmas till omkring 24, att
i fråga om kommun, som vore befriad från inspektion av sitt folkskoleväsen
genom statens folkskolinspektör, icke måtte föreskrivas, att elevernas
fördelning på läraravdelningar skulle underställas statens vederbörande
folkskolinspektör för prövning och godkännande, samt att i utfärdade anvisningar
närmare måtte angivas de fall, i vilka den s. k. överskottsmetoden
skulle komma till användning vid beräknandet av antalet läraravdelningar
i städernas skoldistrikt.
Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening har förklarat
sig finna det i hög grad angeläget, att tillämpningen av de ifrågasatta medeltalsbestämmelserna
och därav den betingade minskningen av antalet
tjänster måtte ske under övergångsformer, som möjliggjorde, att personal
med flerårig tjänstgöring inom ett och samma skoldistrikt ej behövde utsättas
för ett bryskt avvisande eller få sina villkor väsentligt försämrade.
Avveckling borde i regel kunna ske i mån av äldre personals avgång ur
tjänsten. De sakkunniga syntes hava räknat med en viss marginal mellan
de tjänster, som enligt deras beräkningar kunde indragas, och de, som omedelbart
borde indragas. Även om risken för arbetslöshet härigenom något
minskades för den egentliga folkskolans lärare, kvarstode dock ett skärpt
arbetslöshetshot för småskolans lärare. Det vore därjämte påtagligt, att ett
stort antal icke-ordinarie folkskollärare måste räkna med väsentligt försenad
befordran och förflyttning till annan ort.
Styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund, som från ett antal städer
införskaffat uppgifter rörande verkningarna av ett genomförande av de
sakkunnigas förslag, har framhållit, att verkningarna enligt de lämnade
uppgifterna skulle ytterst hårt drabba ett stort antal icke-ordinarie lärare.
Centralstyrelsen för Sveriges folkskollärarinneförbund har framhållit såsom
nödvändigt, att särskilda övergångsbestämmelser utfärdades för att
Statsutskottets utlåtande Nr 117. 13
tillförsäkra dem, som vore anställda som e. o. eller vikarierande lärare sedan
många år tillbaka, möjlighet till fortsatt anställning.
Styrelsen för Sveriges småskolläramme förening har hemställt, att den
största varsamhet måtte iakttagas, när det gällde rationaliseringsåtgärder,
som medförde entledigande av småskollärarinnor, samt att medeltalet i
småskolans läraravdelningar i de större skoldistrikten måtte sättas till
högst 22.
Departementschefen.
Departementschefen har anfört i huvudsak följande:
I annat sammanhang hade departementschefen, när det gällt de allmänna
läroverken och med dem jämförliga läroanstalter, föreslagit åtgärder, som
för nästa budgetår innebure en bruttominskning av lärarbehovet i kunskapsämnen,
motsvarande omkring 200 heltidstjänstgörande lärare. Denna minskning,
som till en del motvägdes av ett under nämnda budgetår inträdande
ökat behov av lärare, avsåges skola åstadkommas bland annat genom höjning
av elevantalet i vissa klasser. De sakkunnigas nu ifrågavarande förslag
innebure en motsvarighet för folkskolans del till nämnda åtgärder. Förslagets
genomförande skulle föra med sig, att omkring 285 folkskolläraroch
85 småskollärartjänster skulle för nästa budgetår icke längre erfordras.
Detta resultat skulle vinnas genom en höjning av elevantalet i läraravdelningarna,
företrädesvis vid skolor av A-form.
En sådan höjning av elevantalet innebure givetvis en försvagning i pedagogiskt
hänseende. I betraktande av den betydande besparing, som genom
förslagets förverkligande skulle ernås, syntes dock, såsom de sakkunniga
även framhållit, en sådan åtgärd kunna försvaras. I de avgivna yttrandena
hade i allmänhet icke heller rests invändningar mot förslaget ur pedagogisk
synpunkt.
En annan huvudsynpunkt vore, huruvida förslagets genomförande, utan
någon längre övergångstid, skulle medföra obilliga konsekvenser för lärarna.
Principiellt sett torde därvid avgörande vikt böra fästas vid den inverkan,
åtgärderna kunde beräknas medföra i fråga örn förhållandet mellan tillgång
och efterfrågan på lärare inom folkskoleväsendet i dess helhet. I detta avseende
vore tidpunkten — såvitt gällde folkskollärare — enligt de
sakkunniga nu särskilt gynnsam för ett genomförande av deras förslag,
i det att brist på sådana lärare beräknats komma att föreligga under de
närmaste läsåren.
Beträffande småskollärarinnorna läge förhållandena ur angivna
synpunkt i viss mån annorlunda till. Under de senare åren hade rått
arbetslöshet bland dessa lärarinnor, vilken dock genom åtgärder från statsmakternas
sida i stor utsträckning kunnat hävas. Fortfarande torde, åtminstone
i vissa delar av landet, ännu råda ett visst överskott på lärarpersonal
av denna art. Med större fog än då det gällde folkskollärarna kunde
sålunda invändningar framställas emot de sakkunnigas förslag örn indragning
av småskollärartjänster. I flera av de avgivna yttrandena hade också,
särskilt från lärarnas egna sammanslutningar, rests sådana invändningar.
Att departementschefen för egen del likväl ansåge sig kunna i huvudsak
biträda de sakkunnigas förslag, berodde, förutom av statsfinansiella skäl,
i främsta rummet på att de vidtagna anstalterna för förstärkt försvarsberedskap
och partiell mobilisering medfört, att småskollärarinnor i ej ringa
utsträckning tagits i anspråk såsom vikarier å folkskollärar^änster. Om en
14
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
väsentlig^ ändring i dessa förhållanden skulle inträda, syntes särskilda åtgärder
påkallade i syfte att över en längre tidrymd fördela genomförandet
av sakkunnigförslaget i denna del.
Givet vore emellertid, att en åtgärd som den föreslagna komme att föra
med sig, att åtskilliga lärare nödgades söka sig till andra skolor och andra
skoldistrikt än där de innevarande läsår vore anställda. I och för sig kunde
dock en sådan påföljd enligt departementschefens mening icke anföras såsom
skäl emot förslaget, då ju varje organisationsinskränkning måste medföra
konsekvenser av liknande art. Det syntes knappast finnas anledning
antaga, att av indragningarna drabbade, nu tjänstgörande lärare skulle i
någon mera avsevärd omfattning komma att bli utan anställning. Det borde
beaktas, att de sakkunniga vid uppskattningen av antalet övertaliga lärare
icke tagit hänsyn till den avsevärda årliga avgången av lärare inom folkskoleväsendet
och att många av de lärare, som bleve överflödiga genom de
ifrågasatta åtgärderna, torde kunna söka och erhålla de lärartjänster, som
bleve lediga på grund av pensionering, dödsfall etc. och icke återbesattes
genom direkt förflyttning av lärare från övertaliga ordinarie lärartjänster.
I sista hand torde i stort sett inskränkningen av antalet lärarplatser komma
att inverka på möjligheterna för de våren 1940 nyutexaminerade lärarna
att under nästa läsår erhålla anställning.
Icke desto mindre vore det, såsom både de sakkunniga och åtskilliga
myndigheter och sammanslutningar framhållit, av flera skäl nödvändigt att
framgå med varsamhet, när det gällde en organisationsändring som den
ifrågasatta. Av denna anledning hade de sakkunniga, enligt vad departementschefen
inhämtat, vid beräkningen av det antal lärartjänster, som
skulle bli överflödiga vid tillämpning av de ifrågasatta reglerna, utgått från
att det icke skulle visa sig möjligt att under ett år indraga samtliga tjänster,
som kunde komma i fråga vid en sträng tillämpning av de av dem uppställda
reglerna. Hänsyn måste nämligen i så stor utsträckning som möjligt
tagas till förhållandena i de särskilda fallen. Sålunda borde tillses, att
indragningarna icke drabbade lärare med lång tjänstetid och att reglerna
överhuvudtaget utformades så, att de medgåve ett varligt genomförande
av besparingsprogrammet.
Departementschefen hade med det anförda velat ange de skäl, som synts
honom tala mot att ett genomförande av de sakkunnigas förslag, såsom
bland annat av skolöverstyrelsen ifrågasatts, för att mildra dess verkningar
utsträcktes över mer än ett läsår. Mot en sådan utsträckning talade också
det av de sakkunniga berörda förhållandet, att man under de närmast kommande
läsåren hade att räkna med indragning i större omfattning av ordinarie
tjänster.
Mot detaljerna i de sakkunnigas förslag hade departementschefen icke
funnit anledning till någon väsentligare erinran. Han förordade sålunda, att
de föreslagna reglerna för läraravdelningarnas storlek vid skolor av A-form
erhölle formen av anvisningar att tjäna till ledning vid handläggningen av
frågor örn bestämmandet av det erforderliga antalet lärare vid nämnda skolor.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag av skolöverstyrelsen
utfärda nämnda anvisningar. Departementschefen vore ense med
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
15
de sakkunniga därom, att det icke vore lämpligt, att dessa regler erhölle
en mekaniskt verkande utformning, utan att tillämpningen av dem borde
få anpassas efter förhållandena i de enskilda fallen. Såsom de sakkunniga
föreslagit, torde dock böra för rätt till statsbidrag till avlöning åt lärare vid
folk- och småskolor uppställas såsom ytterligare villkor, att skoldistrikt
skulle vara skyldigt att i god tid före varje läsårs början underställa frågan
örn elevernas fördelning pä läraravdelning under nästföljande läsår vederbörande
folkskolinspektör för prövning och godkännande. Skoldistrikt, som
icke åtnöjdes med folkskolinspektörens beslut, torde böra få rätt att underställa
skolöverstyrelsen detta för prövning och avgörande. Folkskolinspektörs
befogenhet syntes beträffande skoldistrikt, som icke vore underkastade
inspektion av statens vederbörande folkskolinspektör, böra utövas direkt
av skolöverstyrelsen. Mot skolöverstyrelsens beslut i dessa ärenden
torde besvär hos Kungl. Majit icke böra få anföras.
Departementschefen vore ense med de sakkunniga därom, att s. k. specialklasser,
d. v. s. exempelvis hjälpklasser samt psykopat- och hälsoklasser,
borde lämnas åsido vid medeltalsberåkningen. Mera tveksamt syntes vara,
huruvida de s. k. svagklasserna, såsom de sakkunniga föreslagit, borde hållas
utanför. Några mera betydande olägenheter torde emellertid icke uppstå,
därest de sakkunnigas förslag följdes, då en måttlig höjning av elevantalet
i svagklasserna i nuvarande läge torde få anses försvarlig. Härtill
komme, att i de skoldistrikt där systemet med dylika svagklasser tillämpades
synnerligen konsekvent — såsom i Göteborg, där antalet »extraklasser»,
enligt vad departementschefen inhämtat, uppginge till omkring
100 med i medeltal ett tjugutal lärjungar per klass ■— ett högre medeltal
elever i normalklasserna än i övriga skoldistrikt torde kunna fordras. Departementschefen
förutsatte emellertid, att en viss varsamhet iakttoges vid
tillämpningen av medeltalsmetoden i dylika skoldistrikt. För Göteborgs
del syntes en sådan varsamhet av nöden jämväl av den orsaken, att, såvitt
nu kunde bedömas, en sträng tillämpning av medeltalsregeln skulle medföra
indragning av ett relativt stort antal lärartjänster.
Stockholms folkskoledirektion hade framhållit, att en konsekvent tilllämpning
av medeltalsregeln för Stockholms del skulle medföra, att minst
19 av de nu tjänstgörande extra ordinarie eller vikarierande folkskollärarna
komme att bli uteslutna fran möjlighet att erhålla anställning vid Stockholms
folkskolor vid början av läsåret 1940/41. Av hänsyn till de ickeordinarie
folkskollärarna i Stockholm, vilka genomsnittligt sett hade en
relativt lång tjänstgöringstid — särskilt gällde detta de kvinnliga lärarna,
beroende på den pågående avvecklingen av det hittills tillämpade systemet
med folkskollärarinnor, tjänstgörande å småskollärarinnebefattningarna —
hade direktionen hemställt, att den av de sakkunniga föreslagna höjningen
av elevantalet måtte för Stockholms skoldistrikt genomföras under loppet
av två år.
Såsom framginge redan av vad departementschefen förut anfört, förutsatte
han, att skälig hänsyn skulle tagas till lärare med jämförelsevis lang
tjänstetid. Med hänsyn härtill och (lii de sakkunniga själva enligt vad i det
föregående framhållits icke räknat med indragning under nästa budgetår
av samtliga de tjänster, som skulle kunna vid en sträng tillämpning av de
förutnämnda reglerna avvecklas, syntes det icke erforderligt att ifrågasätta
en siirskild övergångsanordning för Stockholms skoldistrikt.
Skolöverstyrelsen och Stockholms folkskoledirektion hade hemställt, att
folkskolans högre avdelnhuj mätte undantagas vid ilen föreslagna medel
-
16
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
talsberäkningen. För egen del hade departementschefen icke något att erinra
häremot, helst som de sakkunniga icke torde hava avsett, att nämnda avdelning,
vilken icke vore obligatorisk, skulle medräknas. Givetvis borde
dock en viss höjning av elevantalet, där så prövades kunna ske utan olägenhet,
genomföras jämväl för ifrågavarande påbyggnad till folkskola. Departementschefen
funne för Stockholms vidkommande det av folkskoledirektionen
föreslagna medeltalet, omkring 24 elever, kunna för närvarande
godtagas.
Folkskoledirektionen hade framhållit vikten av klara anvisningar, när det
gällde att avgränsa de s. k. ytterområden, vilka skulle undantagas från
tillämpning av medeltalsregeln. Det vore svårt för att icke säga ogörligt
att på ett uttömmande sätt angiva de normer, som i detta avseende borde
tillämpas. Givetvis borde dock tillses, att anvisningarna på denna liksom
på övriga punkter bleve så klara och upplysande som möjligt, vilket vore
av vikt icke minst för att vinna en någorlunda enhetlig tillämpning. I detta
sammanhang ville departementschefen framhålla vikten av att vid tillämpningen
av de ifrågasatta reglerna ali tillbörlig hänsyn toges till de speciella
förhållanden, som rådde i skoldistrikt med finsktalande befolkning.
De bestämmelser, departementschefen i det föregående förordat, torde
böra tillämpas redan för nästa budgetår. En omprövning av antalet för
nästa budgetår erforderliga icke-ordinarie lärartjänster borde sålunda komma
till stånd vid slutet av innevarande vårtermin. I likhet med de sakkunniga
förutsatte departementschefen därvid, att, om vid denna omprövning
befunnes, att sådan icke-ordinarie lärartjänst borde indragas, som enligt
tidigare medgivande av Kungl. Majit skulle få bibehållas för tid efter läsåret
1939/40, indragning av tjänsten det oaktat skulle kunna ske.
De sakkunniga hade diskuterat frågan, huruvida den föreslagna indragningen
av lärartjänster borde fördelas på längre tid än ett år, för den händelse
en avspänning i det utrikespolitiska läget skulle inträda. I ett sådant
läge skulle nämligen sannolikt de av försvarsberedskapsskäl vidtagna åtgärder
upphöra, vilka medfört att anställningsmöjligheterna för folkskollärare
och småskollärare för närvarande vore särskilt gynnsamma. En sådan avspänning
borde enligt de sakkunniga icke föranleda, att en lämplig rationalisering
av folkskoleväsendet undanskötes, men skulle väl kunna motivera
ett lugnare tempo vid åtgärdernas genomförande. Med den form för
reglerandet av hithörande förhållanden, som de sakkunniga föreslagit, syntes
det lätt att verkställa en dylik anpassning.
Departementschefen kunde för sin del helt instämma i vad de sakkunniga
sålunda anfört. Han förutsatte alltså, att det skulle få ankomma på
Kungl. Majit att om den förstärkta försvarsberedskapen och partiella mobiliseringen
skulle upphöra vidtaga de åtgärder, som kunde anses lämpliga i
syfte att mildra verkningarna av de ifrågasatta besparingsåtgärderna. Särskilt
ville det synas, som örn indragningen av småskollärarinnetjänster i så
fall borde kunna ske i långsammare takt. Vid anslagsberäkningarna för
nästa budgetår borde dock förutsättas, att det av departementschefen förordade
förslaget komme att i dess helhet träda i tillämpning.
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
17
I likhet med de sakkunniga och skolöverstyrelsen förutsatte departementschefen,
att de åtgärder, som ifrågasatts beträffande skolor av A-form,
i den mån förekomsten av icke-ordinarie lärartjänster eller ordinarie lärares
avgång gjorde det möjligt, tillämpades även beträffande lägre skolformer.
Departementschefen har, i huvudsaklig överensstämmelse med vad folkskolans
besparingssakkunniga föreslagit, ifrågasatt vissa restriktioner beträffande
uppdelning i parallellavdelningar av folk- och småskoleklasserna,
företrädesvis vid skolor av A-form. Sålunda skulle såsom huvudregel gälla,
att klassavdelning icke finge delas, förrän lärjungeantalet överstege 35 på
folkskolestadiet och 25 på småskolestadiet. I större skoldistrikt, där en
medeltalsberäkning vore möjlig, skulle i medeltal fordras minst 30 elever
på folk- och 24 på småskolestadiet.
Mot de ifrågasatta åtgärderna, sådana de av de sakkunniga och departementschefen
närmare angivits, har utskottet icke funnit anledning till erinran.
I likhet med departementschefen har utskottet emellertid velat särskilt
framhålla vikten av att de ifrågasatta reglerna icke erhålla en mekaniskt
verkande utformning utan att de komma att giva rum för frihet i tilllämpningen
i syfte att hänsyn må kunna i största möjliga utsträckning tagas
till förhållandena i de enskilda fallen. Därest ifrågavarande regler anpassas
efter dessa riktlinjer torde man kunna vinna i stort sett samma elasticitet i
tillämpningen, som skolöverstyrelsen och vissa lärarsammanslutningar åsyftat
genom påyrkande av en fördelning av indragningarna över åtminstone
två läsår.
Departementschefen har förutsatt, att det skulle ankomma på Kungl.
Majit att, om den förstärkta försvarsberedskapen och den partiella mobiliseringen
skulle upphöra, vidtaga de åtgärder, som kunde anses lämpliga
i syfte att mildra verkningarna av de ifrågasatta besparingsåtgärderna, särskilt
i vad avsåge indragning av småskollärarinnetjänster. Utskottet vill för
sin del instämma i vad departementschefen sålunda anfört.
I övrigt har departementschefens ifrågavarande förslag icke givit utskottet
anledning till erinran eller uttalande.
3. ökade möjligheter för indragning av lärartjänster i vissa fall.
I avbidan på resultatet av en fortsatt utredning rörande möjligheterna att
påskynda en rationalisering av folkskoleväsendet hava de sakkunniga, i syfte
att underlätta indragningar av överflödiga tjänster redan till nästa läsår,
ifrågasatt åtgärder, som i huvudsak innebära
dels att icke-ordinarie lärartjänster, som äro oundgängligen erforderliga,
i största möjliga utsträckning förändras till ordinarie,
dels att indragning av mindre folkskolor främjas genom att vederbörande
lärare, där så prövas lämpligt, förordnas såsom biträdande lärare i folkskola,
Bihang till riksdagens protokoll 19/fO. 6 sami. Nr 117. 2
Utskottet.
18
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
Utskottet.
dels att möjlighet herodes för innehavare av ordinarie lärartjänst att frivilligt
mottaga förordnande å icke-ordinarie tjänst,
dels ock att vederbörande folkskolinspektörer erhålla befogenhet att
självständigt avgöra framställningar från skoldistrikt örn befrielse från
skyldighet att i vissa fall anställa vikarie å lärartjänst samt om tillstånd
att under högst ett läsår inställa undervisningen i viss skola eller läraravdelning
eller att tillfälligt förändra skolformen vid någon skola.
Departementschefen har i huvudsak intet haft att erinra mot de sakkunnigas
förslag, vilka syntes ägnade att giva ökad effekt åt de besparingsåtgärder
inom folkskoleväsendet, som anbefallts genom Kungl. Maj:ts cirkulär
den 1 december 1939 (nr 842).
De ifrågasatta åtgärderna, vilka i allt väsentligt tillstyrkts i de flesta av
de avgivna yttrandena, syntes, yttrar departementschefen vidare, i allmänhet
vara av natur att böra ankomma på Kungl. Maj:ts prövning och avgörande.
I detta sammanhang borde emellertid de sakkunnigas förslag i två
avseenden särskilt uppmärksammas, nämligen vad beträffade skyldighet för
skoldistrikt att, på därom av vederbörande folkskolinspektör gjord framställning,
såsom icke-ordinarie lärare vid distriktets skolor anställa ordinarie
lärare, som innehade övertalig tjänst, samt örn tillerkännande av rätt
för sådan lärare att vid mottagande av förordnande å icke-ordinarie tjänst
erhålla ersättning för rese- och flyttningskostnader. De sakkunnigas ifrågavarande
förslag syntes ägnade att medföra icke oväsentliga besparingar och
tillstyrktes av departementschefen; dock funne han sig, med beaktande av
vad i flera yttranden uttalats, böra förorda, att flyttningsbidraget icke
maximerades. Departementschefen ville lämna öppet, huruvida skoldistriktens
skyldighet att på icke-ordinarie lärartjänster mottaga övertaliga ordinarie
lärare borde avse endast sådana lärare, som innehade ordinarie lärartjänst
inom vederbörande folkskolinspektionsområde, och om icke även
exempelvis domkapitlet eller skolöverstyrelsen borde kunna påkalla anordningens
tillämpning. Dessa spörsmål torde få närmare övervägas. Det torde
få ankomma på Kungl. Majit att, därest riksdagen icke framställde erinran
mot vad sålunda anförts, utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.
De ifrågasatta åtgärderna för ökade möjligheter till indragning av lärartjänster
i vissa fall, för vilka departementschefen redogjort, hava icke givit
utskottet anledning till erinran. Utskottet finner sålunda bland annat, att
skoldistrikten böra vara skyldiga att såsom icke-ordinarie lärare anställa
ordinarie lärare, som innehava övertalig tjänst, samt att sådana lärare böra
äga rätt till ersättning för rese- och flyttningskostnader. 4
4. Uppskov med beslutad reglering av den årliga lästiden
i folkskolan m. m.
1939 års lagtima riksdag förklarade sig på förslag av Kungl. Majit (proposition
nr 149) icke hava något att erinra mot att lästiden vid folk- och
småskolor från och med den 1 juli 1940 utsträcktes från minst
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
19
34 4/7 v e c k 9 r till minst 36 4/7 veckor. En konsekvens av
lästidens utsträckning i enlighet härmed skulle bli, att från och med den 1
juli 1940 alla folkskollärare i lönegraden A 15 skulle uppflyttas till lägst
lönegraden A 16. De småskollärare åter, som nu avlönas enligt lönegraden
A 7, skola enligt 1937 års riksdags beslut från och med den 1 juli
1940 uppflyttas till lönegraden A 8 oavsett om lästiden utsträckes eller
ej. Merkostnaderna vid en utsträckning av minimilästiden beräknades på
grundval härav enligt proposition nr 149 till 1939 års lagtima riksdag till
700.000 kronor. Härvid förutsattes, att den 1 juli 1940 skoldistrikten frivilligt
utsträckt lästiden i så stor omfattning, att endast 2,000 av inalles
15,700 folkskollärare skulle komma att beröras av det obligatoriska genomförandet
från och med nämnda datum av ifrågavarande skolreform. Enligt
vad av skolöverstyrelsen uppgivits, hava skoldistrikten sedermera i åtskilliga
fall beslutat frivilligt utsträcka lästiden, vilket medfört, att det obligatoriska
genomförandet av nämnda reform numera kan beräknas hava
aktualitet för endast 1,200 folkskollärare (462 skoldistrikt). Merkostnaderna
kunna med ledning härav nu beräknas till omkring 430,000 kronor
vid gällande lönebestämmelser.
Departementschefen har framhållit, att de nu föreliggande förhållandena
nödvändiggjorde en omprövning av frågan, huruvida det kunde vara befogat
att låta regleringen av den årliga lästiden och därmed sammanhängande
åtgärder träda i kraft redan från och med nästa budgetår. Kravet på
sparsamhet med statens medel måste därvid vägas mot behovet av förbättrad
undervisning.
I syfte att inbespara icke blott nämnda belopp å 430,000 kronor utan
även de kostnadsstegringar, som uppkomme genom ett effektuerande av
utav skoldistrikten redan beslutade men ännu icke genomförda skolförbättringar
av denna art eller genom lästidens utsträckning upp till 39 veckor,
hade övervägts lämpligheten av ett förhud mot fortsatt utsträckning av
lästiden. För egen del ville departementschefen icke tillstyrka en sådan
åtgärd. De skölförbättringar — särskilt på landsbygden — som ernåddes
genom lästidens utsträckning, vore av sådan betydelse, att det icke synts
tillrådligt att betaga de skoldistrikt, som så önskade, möjlighet att utsträcka
lästiden. Mer befogat syntes däremot vara, att statsmakterna under
nuvarande förhållanden icke påfordrade en obligatorisk utsträckning av
minimilästiden till 36 4/7 veckor redan från och med den 1 juli. 1940, och
departementschefen ansåge sig därför böra förorda en framflyttning av den
obligatoriska utsträckningen till tidpunkt, som framdeles bestämdes. Örn
riksdagen icke framställde erinran häremot, torde Kungl. Majit alltså
låta böra tills vidare anstå med beslut örn det obligatoriska genomförandet
av minimilästidens utsträckning till 36 4/7 veckor. Detta innebure, att
skoldistrikten kunde liksom hittills på eget initiativ besluta om utsträckning
av lästiden. Det vore givetvis vanskligt att avgöra, i vilken omfattning
sådana beslut bomme att fattas. Departementschefen ansåge sig med hänsyn
till bestämmelserna i det förutnämnda cirkuläret den 1 december 1939
kunna räkna med att i varje fall för nästa budgetår en merutgift av inemot
400.000 kronor skulle undvikas.
20
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
På enahanda sätt skulle kunna ifrågasättas ett uppskov med genomförandet
av de av 1939 års lagtima riksdag beslutade åtgärderna för uppdelning
av läraravdeln ingar. Då emellertid meningen vore,
att sådan uppdelning skulle komma till stånd först efter medgivande av
skolöverstyrelsen, och det finge förutsättas, att överstyrelsen särskilt under
nuvarande förhållanden tillsåge, att sådan uppdelning skedde endast då
särskilda skäl förelåge, hade departementschefen icke ansett sig böra ifrågasätta
ett sådant uppskov.
Departementschefen tillstyrkte även, att statsbidrag till arvoden
åt timlärare i enlighet med vad 1939 års lagtima riksdag
likaledes beslutat finge utgå från och med den 1 juli 1940 i den omfattning
och på det sätt, som av 1939 års riksdag förutsatts. Det borde nämligen
beaktas, att denna anordning möjliggjorde en förbättring av undervisningen,
som eljest ernåddes genom övergång till en högre skolform, d. v. s.
genom anställande av nya lärare, och att anordningen därför kunde för
statsverket sägas medföra påtagliga fördelar icke minst i ekonomiskt hänseende.
Framhållas borde, att på nästa läsår belöpande statsbidrag till ifrågavarande
timlärararvoden icke torde komma att belasta riksstaten för budgetåret
1940/41. Det syntes av praktiska skäl ogörligt att i förväg beräkna
kostnaderna för nämnda arvoden under nästa läsår. Följaktligen syntes
icke heller något förskott kunna utbetalas för ändamålet. Möjlighet funnes
visserligen att föreskriva ett särskilt rekvisitionsförfarande för beredande
av möjlighet för skoldistrikten att erhålla sådant förskott. Departementschefen
ville dock erinra, att förskott ej utbetalades å exempelvis slöjdarvoden.
Anledning syntes alltså icke föreligga att i skoldistriktens intresse
anordna ett sådant rekvisitionsförfarande. Även ur budgetredovisningssynpunkt
torde spörsmålet sakna större betydelse. Anmärkas kunde, att på
grund av gällande bestämmelser förskott däremot torde automatiskt komma
att utbetalas från och med budgetåret 1941/42.
I detta sammanhang ville departementschefen framhålla, att han jämväl
övervägt lämpligheten av ett tillfälligt inställande av det sjunde
skolårets genomförande i syfte att åstadkomma en utgiftsbegränsning
både för statsverket och för kommunerna.
Enligt gällande bestämmelser skulle övergång till sjuårig skolkurs äga
rum så snart sådant prövades lämpligen kunna ske, dock — som regel —
senast med ingången av läsåret 1948—1949. Utan skoldistriktets medgivande
finge icke före nämnda läsår sjuårig skolkurs införas annorledes än efter
Kungl. Maj:ts bestämmande och ej tidigare än med ingången av läsåret
1942/43.
Ett direkt förbud mot förlängning av skolkursen kunde departementschefen
icke förorda. Då ett tvångsvis genomförande av sjuårig skolkurs
kunde ifrågakomma först från och med läsåret 1942—1943, syntes frågan
om ett uppskov med det obligatoriska genomförandet av reformen ännu
icke behöva diskuteras. Då härtill komme, att cirkuläret av den 1 december
1939 kunde sägas innebära en maning till skolmyndigheterna att under
21
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
nuvarande förhållanden iakttaga en viss återhållsamhet vid prövning av
förslag om skolkursens förlängande, hade departementschefen icke ansett
sig böra nu ifrågasätta ytterligare åtgärder. Departementschefens ståndpunkt
innebure alltså icke, att man skulle sätta ur kraft beslutet örn skolkursens
förlängning, men väl, att reformen under nuvarande förhallanden
skulle genomföras i ett långsammare tempo.
I motionerna I: 184 och II: 240 har påyrkats, att riksdagen skulle uttala
sig för att 1939 års beslut om reglering av den årliga lästiden skulle genomföras
i avsedd utsträckning från och med den 1 juli 1940. Till stöd härför
har anförts bland annat:
Ett beslut örn uppskov med regleringen av den årliga lästiden kunde i
verkligheten komma att få samma effekt som ett förbud, en utväg som
departementschefen med hänsyn till reformens betydelse dock klart avvisat.
Det torde nämligen få betraktas som troligt, att skoldistrikten icke
ansåge sig hava anledning att genom beslut örn förlängd lästid medverka
till skolförbättringar, om statsmakterna själva intagit en negativ hällning.
Därav följde, att de sämre skölförhållandena i ett fatal av landets skoldistrikt
komme att konserveras för ännu en tid framåt. Det borde påpekas,
att folkskolans besparingssakkunniga icke funnit anledning föreslå detta
uppskov. Det syntes också vara ganska klart, att den jämförelsevis ringa
besparing, som härigenom kunde göras, innebure ett beklagligt eftersättande
av landsbygdens folkskoleväsende.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår förklarade sig 1939 års lagtima
riksdag på förslag av Kungl. Maj:t icke hava något att erinra mot
att lästiden vid folk- och småskolor från och med den 1 juli 1940 utsträcktes
från minst 34 ''77 veckor till minst 36 4/7 veckor, vilket skulle få
till konsekvens, att folkskollärare med placering i lönegraden A 15 komme
att uppflyttas i lönegraden A 16. Departementschefen har nu i besparingssyfte
ifrågasatt, att statsmakterna icke skulle påfordra en obligatorisk
utsträckning av lästiden. Däremot har departementschefen avvisat tanken
på ett förbud mot frivillig sådan utsträckning. På grund av att den längre
lästiden numera genomförts eller beslutats i skoldistrikten utom i omkring
460 distrikt med sammanlagt i runt tal 1,200 folkskollärare, har
departementschefen, under beaktande att frivillig utsträckning i någon
omfattning alltjämt vore att påräkna, uppskattat besparingarna för nästa
budgetår vid ett uppskov med lästidens obligatoriska utsträckning till
inemot 400,000 kronor.
Utskottet får erinra, att 1939 års riksdag liksom dåvarande departementschefen
betonade, att spörsmålet örn lästidens utsträckning borde
betraktas såsom en pedagogisk och icke en löneregleringsfråga. Det är också
främst ur pedagogisk synpunkt som betänkligheter kunna resas mot att
uppskjuta det av fjolårets riksdag fattade principbeslutet om obligatoriskt
genomförande av den utsträckta lästiden. Med hänsyn till den icke obetydliga
utgiftsminskning, som beräknas kunna vinnas genom uppskovet, har
utskottet likväl icke velat motsätta sig detsamma, siirskilt som möj
-
V tskottet.
22
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
ligheten att anordna särskild undervisning mot timlärararvode enligt
departementschefens förslag — varemot utskottet icke funnit anledning
till erinran — skulle komma till stånd på sätt 1939 års riksdag
avsett. Utskottet delar även departementschefens uppfattning, att det
icke bör ifrågasättas att uppskjuta genomförandet av riksdagsbeslutet örn
rätt till uppdelning av läraravdelning vid vissa skolformer i två grupper,
vilka under vissa av läsårets veckor skulle undervisas växelvis. Möjligheten
att på detta sätt utsträcka undervisningstiden för läraren utan samtidig
ökning av barnens lästid torde även i någon mån komma att medverka till
en fortsatt frivillig reglering av lästiden.
Utskottet kan sålunda icke biträda det i motionerna 1:184 och II: 240
framställda yrkandet om avvisande av departementschefens förslag örn
uppskov med nyssnämnda reglering av lästiden. Vad åter angår det i
motionerna I: 107 och II: 170 gjorda yrkandet, att riksdagen skulle uttala
sig för att ett påskyndat genomförande av lästidens utökning inom folkoch
småskolan med hänsyn till nuvarande tidsläge icke borde ifrågakomma,
får utskottet påpeka, att nämnda yrkande, vilket framställts innan nu
förevarande proposition förelagts riksdagen, blivit tillgodosett genom vad
departementschefen i propositionen föreslagit och utskottet i det föregående
anfört. Motionerna torde alltså, så vitt nu är i fråga, få anses besvarade.
I motionerna I: 107 och II: 170 har jämväl hemställts, att riksdagen
skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala, att bestämmelserna örn obligatoriskt
genomförande av det sjunde skolåret tills vidare skulle sättas ur
kraft. Såsom av det föregående framgår har departementschefen haft detta
spörsmål under övervägande och såsom sin uppfattning uttalat, att ett
direkt förbud mot skolkursens förlängning icke kunde av honom förordas,
men att reformen under nuvarande förhållanden skulle genomföras i ett
långsammare tempo. Utskottet biträder för sin del departementschefens
sålunda intagna ståndpunkt och ställer sig avvisande till ifrågavarande
motions vis framställda yrkande.
5. Utsträckning av undervisningsskyldigheten.
Den folk- och småskollärare genom gällande lönereglering tillförsäkrade
löneställningen är, framhåller departementschefen, i två avseenden förknippad
med undervisningsskyldigheten, nämligen dels genom bestämmelser
örn en viss årlig lästid, dels genom stadganden örn viss undervisningsskyldighet
för vecka.
Beträffande undervisningsskyldigheten för vecka
har departementschefen erinrat, att han i samband med anmälan av frågan,
huruvida en höjning av undervisningsskyldigheten för läroverkslärarnas
vidkommande borde komma till stånd, bland annat framhållit, att i nuvarande
för vårt land brydsamma tid av de i det allmännas tjänst anställda
måste utkrävas en större arbetsprestation än den, som i vanliga fall uttoges.
23
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
Beträffande civilförvaltningen i övrigt ernåddes detta som regel därigenom,
att — trots en i många fall ökad arbetsbörda — förstärkningar av avlöningsanslagen
endast undantagsvis och då i begränsad omfattning beviljades.
På grund av de inom undervisningsväsendet rådande särskilda organisatoriska
förhållandena vore det vid de allmänna läroverken och med dem
jämförliga läroanstalter icke möjligt att ernå en sådan ökad arbetsprestation
på annat sätt än genom att höja den medeltjänstgöringstid för lärarna, på
grundval av vilken anslagsmedlen till grundavlöningar till icke-ordinarie
personal beräknades.
För folkskoleväsendets vidkommande läge frågan i viss mån annorlunda
till. Folkskolan vore till skillnad från läroverken uppbyggd efter klasslärarsystem,
d. v. s. en lärare svarade i regel för undervisningen i samtliga ämnen
inom en viss undervisningsavdelning. Frågan om höjning av lärarens arbetsprestation
bleve med andra ord ett undervisningstekniskt och pedagogiskt
spörsmål, icke en anslagsfråga. Ville man i besparingssyfte utkräva en ökad
arbetsprestation av folkskolans lärare, vore man hänvisad till att inrikta sig
på de speciella undervisningsuppgifter som nämnda lärare fullgjorde mot
särskild ersättning. Härvid syntes bland annat kunna bli fråga om slöjdundervisningen
och den särskilda undervisning mot timlärararvode, som
i annat sammanhang berörts. Genom en generell höjning av folk- och
småskollärares högsta undervisningsskyldighet skulle lärarna i större utsträckning
än nu komma att fullgöra sådan undervisning utan arvode.
Ehuru en åtgärd i antydd riktning av förut anförda skäl syntes befogad,
vore departementschefen icke beredd att taga slutlig ställning till spörsmålet.
Ytterligare utredning rörande verkningarna av en dylik åtgärd
syntes erforderlig. Departementschefen ämnade framdeles ånyo anmäla
denna fråga, som torde kunna underställas 1941 års riksdag.
Vidkommande den årliga 1 ä s t i d e n har departementschefen erinrat,
att övergångsbestämmelserna till 1937 års lönereglering för folk- och
småskollärare för de senares del innebure, att dessa intill den 1 juli 1940
avlönades enligt samma principer som folkskollärarna, vad beträffade lönens
relation till den uttagna tjänstgöringsskyldigheten. Övergångsbestämmelserna
medförde emellertid, att — under eljest oförändrade förhållanden
— den likställighet mellan folkskollärare och småskollärare, som i nyssnämnda
avseende för närvarande rådde, komme att upphöra med ingången
av läsåret 1940—1941, då de lägst avlönade småskollärarna uppflyttades
en lönegrad utan samtidig ökning av den uttagna tjänstgöringsskyldigheten.
1939 års riksdagsbeslut örn en till 36 4/r veckor utsträckt minimilästid
vid folkskoleväsendet från och med den 1 juli 1940 hade inneburit, att
nämnda olikhet i folk- och småskollärarnas löneställning i förhållande till
arbetsprestationen skulle komma att inträda först den 1 juli 1942, da samtliga
småskollärarinnor — oavsett den årliga lästiden — skulle uppflyttas
till lönegraden A 8.
1937 års folkskoleutredning hade till behandling upptagit frågan, huruvida
åtgärder borde vidtagas, som mildrade berörda ojämnhet i lönesättningen,
och framlagt vissa förslag örn fyllnadstjänstgöring för småskollärare.
Enligt propositionen nr 149/1939 hade dåvarande chefen för eck
-
24
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
Utskottet.
lesiastikdepartementet förklarat, att han, bland annat emedan frågan icke
vore av brådskande natur, icke ansåge sig böra för det dåvarande ingå på
sakkunnigförslaget i denna del.
Biträddes departementschefens förslag om uppskov med lästidens utsträckning,
bleve frågan om fyllnadstjänstgöring för småskollärare aktuell
redan den 1 juli 1940.
Skolöverstyrelsen har erinrat, att ifrågavarande spörsmål endast gällde
omkring 1,180 lärarinnor samt att någon rättvis utjämning av småskollärarinnornas
olika arbetsbörda icke skulle åstadkommas genom ökning av
tjänstgöringsskyldigheten per vecka genom fyllnadstjänstgöring för dessa.
En reservant inom överstyrelsen, undervisningsrådet Weijne, har förklarat
sig skiljaktig och anfört:
Den föreliggande frågan örn eventuell utsträckning av undervisningsskyldigheten
per vecka för de lärare vid småskola, vilka den 1 juli 1940
uppflyttades i lönegrad A.8 men tjänstgjorde i skolor med endast .34 %
veckors årlig lästid, vore ej av större ekonomisk betydelse. Någon effektiv
utjämning av arbetsbördan inom småskollärarkåren kunde ej heller, som
överstyrelsen visat, ernås genom en dylik utsträckning. När reservanten det
oaktat ansåge, att fyllnadstjänstgöring borde komma i fråga, vore det dels
i anledning av det nuvarande krisläget, som medförde alldeles särskilda
krav på sparsamhet med allmänna medel, dels, och framför allt, med tanke
på den uppflyttning av småskollärare till enhetlig placering i lönegrad A 9,
som skulle ske den 1 juli 1942. Det torde få betraktas som i hög grad sannolikt,
att en väsentlig del av småskolans lärarkår vid sistnämnda tidpunkt
komme att tjänstgöra i skolor med mindre än 39 veckors årlig lästid. Vid
sådant förhållande anmälde sig spörsmålet om viss kompensationstjänstgöring
med ökad styrka.
^ En bestämmelse örn utsträckning av minimitjänstgöringen per vecka ansåge
reservanten av skäl, som överstyrelsen anfört, icke nödvändig. Däremot
ville reservanten ifrågasätta en utökning av maximitjänstgöringen
från 28 till 30 timmar per vecka för här berörda lärare. I många fall kunde
visserligen en så pass lång tjänstgöring icke med fördel uttagas av vederbörande
lärare. Men ej sällan torde den utökade tiden kunna användas för
slöjdundervisning eller särskild undervisning av efterblivna barn etc. Härigenom
kunde ernås såväl en viss besparing för det allmänna som ock ökad
effektivitet i skolarbetet.
Departementschefens ståndpunkt är att, då frågan om fyllnadstjänstgöring
för ifrågavarande småskollärarinnor lämpligen borde bedömas i sitt
samband med det nyssberörda spörsmålet om utsträckning för folk- och
småskollärare av tjänstgöringsskyldigheten för vecka syntes, i avbidan på
den förutnämnda utredningen rörande detta spörsmål, några åtgärder i förevarande
hänseende icke böra nu ifrågasättas.
Utskottet har icke ansett sig böra rikta någon erinran mot den av departementschefen
i utsikt ställda utredningen rörande verkningarna av en generell
höjning av folk- och småskollärares högsta undervisningsskyldighet för
vecka. I samband därmed bör, såsom departementschefen förutsatt, tagas
25
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
under övervägande frågan om fyllnadstjänstgöring för de småskollärarinnor,
som på grund av övergångsanordningen vid 1937 års lönereglering för
folk- och småskollärare successivt komma att erhålla en löneställning, som
icke svarar mot den av vederbörande uttagna årliga lästiden. Uppmärksamhet
synes jämväl böra ägnas de frågor, som berörts i den vid skolöverstyrelsens
yttrande i ämnet avgivna reservationen.
6. Besparingsåtgärder inom fortsättningsskolväsendet.
Centraliseringsåtgärder.
I motsats till vad fallet är beträffande folkskoleväsendet finnes icke någon
i gällande författningar uttryckligen fastslagen befogenhet för statsmyndighet
att mot skoldistrikts bestridande fastställa sådan organisation av fortsättningsskolväsendet,
som förutsätter anordnande av skolskjutsar eller
inackordering av skolbarn. Ej heller finnes i fortsättningsskolstadgan motsvarighet
till bestämmelserna i folkskolestadgan örn skyldighet för skoldistrikt
att å ena sidan mottaga barn från annat skoldistrikt och å andra
sidan låta barn, tillhörande distriktet, åtnjuta undervisning i fortsättningsskola
i annat skoldistrikt.
I anslutning till en inom riksdagen väckt motion, vari dessa olikheter
framhållits, uttalade 1939 års lagtima riksdag (skrivelse nr 370), att riksdagen
funne åtgärder för ernående i huvudsak av överensstämmelse i angivna
hänseende mellan de föreskrifter, som gällde för folkskoleväsendet,
och de, som berörde fortsättningsskolväsendet, vara ur såväl pedagogisk
som skol organisatorisk synpunkt att förorda och ägnade att främja en
önskvärd rationalisering av fortsättningsskolväsendet. Riksdagen bemyndigade
under åberopande av det anförda Kungl. Majit att, i huvudsaklig
överensstämmelse med vad sålunda uttalats, vidtaga de ändringar och
jämkningar i gällande bestämmelser rörande fortsättningsskolväsendet, som
kunde befinnas erforderliga för uppnående av överensstämmelse med vad
som gällde för folkskolan.
Skolöverstyrelsen har — i samband med avgivande av förslag örn sådana
ändringar i fortsättningsskolstadgan, som innefattas i riksdagens bemyndigande
— gjort framställning örn ytterligare åtgärder för främjande av
fortsättningsskolväsendets rationalisering. I huvudsak syfta dessa till att
giva vederbörande folkskolinspektör initiativrätt till centraliseringsåtgärder,
icke blott när det gäller ett visst skoldistrikt utan även när fråga är om
anordnande av för flera distrikt gemensam fortsättningsskola. Sådan initiativrätt
funne överstyrelsen nödvändig för att giva effekt åt de bestämmelser,
som innefattades i riksdagens bemyndigande.
Vissa kompletterande föreskrifter hava emellertid ifrågasatts av folkskolans
besparingssakkunniga. Då skolöverstyrelsens och de sakkunnigas
ifrågavarande förslag borde samtidigt genomföras men ett förverkligande
av de sakkunnigas förslag krävde riksdagens medverkan, har departementschefen
icke ansett sig böra, innan sistnämnda förslag underställts riksdagen,
ifrågasätta utfärdandet av författningsbestämmelser i av överstyrelsen angiven
riktning.
De sakkunniga havn framhållit, att ytterligare besparingar kunna vinnas
genom att såsom villkor för statsbidrag till avlöning åt lärare vid fortsiitt
-
26
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
ningsskola stadgas visst minimiantal elever i liiraravdelning. Enligt de sakkunnigas
förslag skulle statsbidrag i regel ej utgå med mindre elevantalet
uppginge till tio. Örn hinder förelåge att hänvisa lärjunge till annan skola
inom eller utom skoldistriktet eller eljest, då med hänsyn till undervisningens
bästa särskilda skäl förelåge, skulle undantag kunna medgivas av vederbörande
folkskolinspektör.
Förslaget har i huvudsak tillstyrkts av de hörda myndigheterna och lärarorganisationerna.
Några myndigheter hava emellertid ifrågasatt en höjning
av det föreslagna minimiantalet. För egen del har departementschefen
framhållit, att detta minimiantal ingalunda i flertalet fall kunde betraktas
såsom ett uttryck för den lämpliga storleken för en avdelning. En centralisering,
som förutsatte ett större elevantal i avdelningarna, borde givetvis
kunna ske med beaktande av de vidgade möjligheter härtill, som ovanberörda
riksdagsbeslut erbjöde. Med hänsyn till de olika förhållandena inom
landet på hithörande område ansåge departementschefen sig likväl ej nu
böra ifrågasätta ett högre minimiantal än vad de sakkunniga föreslagit.
Särskilt hade departementschefen härvid haft de glest bebyggda landsändarna
i åtanke.
Skolöverstyrelsen hade av principiella skäl motsatt sig, att beslutanderätten
i ärenden angående undantag från den föreslagna huvudregeln skulle
tillkomma folkskolinspektörerna. Överstyrelsen hade i stället föreslagit, att
prövningen och avgörandet i dessa ärenden borde överflyttas på länsstyrelserna.
Departementschefen kunde icke dela denna uppfattning. Folkskolinspektörerna
ägde redan nu träffa avgöranden i ärenden, varigenom
staten åsamkades utgifter. Han förutsatte emellertid, att anvisningar utfärdades
till ledning för folkskolinspektörerna och skoldistrikten vid handläggning
av dessa och likartade frågor. Vidare syntes vid utfärdandet av
bestämmelser i ämnet böra övervägas, huruvida icke inspektörens beslut
i dessa ärenden skulle kunna prövas av högre myndighet. I anvisningarna
torde även böra påpekas såsom lämpligt, att, såsom de sakkunniga framhållit,
en uppdelning av läraravdelning vid teoretisk undervisning skedde
först då elevantalet kunde förutses komma att mera varaktigt överstiga 25
eller vid tillfällig ökning uppginge till 30.
Departementschefen ansåge sig sålunda böra tillstyrka, att bestämmelser
utfärdades i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas ifrågavarande
förslag. Därest riksdagen förklarade sig intet hava att häremot
erinra, borde det ankomma på Kungl. Maj:t att i sinom tid utfärda sådana
bestämmelser. Härvid syntes böra beaktas jämväl ett av domkapitlet i
Lund väckt förslag om befrielse från fortsättningsskolplikt för elever, som
deltoge i särskilda beredskapskurser eller praktiskt beredskapsarbete.
Förbilligande av skjutskostnaderna m. m.
De sakkunniga hava framhållit, att storleken av de belopp, som inbesparades
på grund av genom centralisering indragna skolor, vore helt beroende
av kostnaderna för skolskjutsar och inackordering. De sakkunniga hade
undersökt möjligheterna att nedbringa dessa kostnader och därvid funnit,
27
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
att detta skulle kunna ske, om statsbidrag finge utgå för färd med fordon
(främst då cykel), som framföras av barnen själva.
Departementschefen har icke funnit uteslutet, att vissa besparingar skulle
kunna på denna väg ernås. Med hänsyn till i ett flertal av i ärendet avgivna
yttranden framförda betänkligheter syntes emellertid i detta hänseende
ytterligare utredning vara erforderlig, innan en anordning som den av de
sakkunniga föreslagna genomfördes. En sådan utredning syntes kunna föreligga
i så god tid, att frågan kunde föreläggas 1941 års riksdag.
Statsbidrag för centralisering av fortsättningsskolväsendet utgår nu i
regel med belopp, som motsvarar kostnaderna för inackordering, skolhushåll
eller skolskjutsar, dock för varje lärjunge med högst 1 krona 25 öre för dag
och sammanlagt högst med det belopp, som skall anses motsvara den besparing
i statsbidraget till avlönande av lärare vid fortsättningsskola, vilken
uppkommer därigenom, att eljest erforderlig skola pa grund av centraliseringen
blir obehövlig.
De sakkunniga hava föreslagit höjning av nämnda statsbidrag från
1 krona 25 öre till 1 krona 50 öre. Departementschefen har visserligen förklarat
sig övertygad att genomförandet av en sådan höjning i ett flertal
fall kunde underlätta en centralisering av fortsättningsskolväsendet, men
med hänsyn till att statskontoret och riksräkenskapsverket avstyrkt förslaget
ansett sig icke kunna nu tillstyrka detsamma.
Maximering av resekostnads- och traktamentsersättning
åt ambulerande lärare.
Enligt departementschefens förslag i förevarande hänseende skulle statsbidraget
för ambulerande lärares resa från hemmet till kursort, mellan kursorter
samt från kursort till hemmet utgå med högst 25 kronor, där ej folkskolinspektören
annorlunda medgåve.
Fyllnadstjänstgöring för vissa lärare.
De sakkunniga hava föreslagit, att folkskollärare, som meddelar undervisning
i klassavdelning med kortare årlig lästid än den, som enligt avlöningsreglementet
vore fastställd för den lönegrad, läraren innehade skulle
vara skyldig att utan särskilt arvode undervisa i fortsättningsskola eller
folkskola under så lång tid, att den sammanlagda årliga tjänstgöringstiden
i folk- och fortsättningsskola komme att omfatta det antal veckor, som läraren
med hänsyn till lönegradsplacering eljest varit skyldig meddela undervisning
i folkskola. Vederbörande skolstyrelse skulle därvid tillse, att lärarens
fyllnadstjänstgöring fullgjordes på det sätt och i den omfattning, som
förhållandena vid skolan påkallade och möjliggjorde.
Departementschefen har tillstyrkt förslaget.
Förslaget örn fordran på ett visst minimiantal elever — 10 stycken —
i fortsättningsskola och vad därmed äger samband har utskottet ansett
Utskottet.
28
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
sig kunna i allt väsentligt biträda. Utskottet delar sålunda även departementschefens
och de sakkunnigas uppfattning, att en uppdelning av läraravdelning
vid teoretisk undervisning lämpligen bör ske först då elevantalet
kan förutses komma att mera varaktigt överstiga 25 eller vid tillfällig
ökning uppgår till 30. I detta sammanhang må emellertid framhållas, att
i fråga om ersättningsskolan icke torde böra som regel krävas ett så
högt elevantal som nyss nämnts. Vad angår departementschefens uttalande
angående domkapitlets i Lund förslag om befrielse från fortsättningsskolplikt
för elever, som deltaga i beredskapskurser eller praktiskt beredskapsarbete
vill utskottet understryka, att en förutsättning för en dylik
befrielse bör vara, att kurserna bibringa eleverna en väsentlig del av fortsättningsskolans
studiemål, såsom insikter i praktiskt arbete och medborgarkunskap.
Utskottet finner icke anledning till erinran mot den av departementschefen
i utsikt ställda fortsatta utredningen angående statsbidrag för färd
med av barnen själva framförda fordon. Därvid synes i anslutning till
vad i motionerna I: 96 och II: 103 anförts, uppmärksamhet även böra ägnas
frågan, huruvida icke sådant bidrag i viss utsträckning vore tänkbart jämväl
beträffande den egentliga folkskolan.
Vad departementschefen i övrigt i förevarande sammanhang anfört och
föreslagit har icke givit utskottet anledning till erinran.
Anslagsberäkningar.
1. Förslagsanslaget till Folkskoleseminarier: Avlöningar.
Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 2,399,600 kronor.
Då Kungl. Majit föreslagit anslagets uppförande för nästa budgetår med
2,337,000 kronor, innebär nämnda förslag en anslagsminskning med 62,600
kronor.
Seminarieorganisationen.
Den normala organisationen för folkskoleseminarierna jämlikt
1936 års riksdags beslut omfattar tio fyraåriga linjer, varav tre uteslutande
för manliga elever (i Karlstad, Linköping och Uppsala), tre uteslutande
för kvinnliga elever (i Falun, Kalmar och Stockholm) samt fyra
för såväl manliga som kvinnliga elever (i Göteborg, Luleå, Lund och
Umeå). Vidare finnas fem tvååriga studentlinjer (i Göteborg, Linköping,
Lund, Umea och Uppsala). Slutligen finnes en tvåårig linje för utbildning
av småskollärarinnor till folkskollärarinnor (i Falun).
1937 och 1938 års riksdagar ha beslutat en viss utvidgning av den
normala organisationen, i det att med början under höstterminen
1937 anordnats en extra studentlinje för kvinnliga elever vid folkskole
-
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
29
seminariet i Stockholm och med början höstterminen 1938 en parallellavdelning
av den fyraåriga linjen vid folkskoleseminariet i Luleå. 1939 års
riksdag utgick dock från att intagning av elever ej skulle höstterminen
1939 ske i nämnda extra linje och parallellinje.
Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 24 oktober 1939 — på grundval av
dels uppgifter från statens folkskolinspektörer m. fl. rörande bland annat
den beräknade förändringen av antalet folkskollärartjänster under femårsperioden
1939/44, dels ock uppgifter från folkskoleseminariernas rektorer
beträffande anställningsförhållandena för de lärare, som utexaminerats
under de tre senaste åren — utfört beräkningar samt framlagt förslag rörande
omfattningen av lärarutbildningen under läsåret
1940/41. Härvid har överstyrelsen kommit till den uppfattningen
att det under budgetåret 1940/41 syntes nödvändigt att seminarieorganisationen
erhölle minst samma omfattning, som under innevarande budgetår,
vilket skulle innebära en intagning av omkring 400 elever.
Folkskolans besparingssakkunniga ha sedermera i samband med sitt förslag
om indragning av vissa lärartjänster vid folkskoleväsendet framlagt
vissa riktlinjer för en inskränkning av elevintagningen vid seminarierna.
De sakkunniga ha — med hänsyftning å såväl folk- som småskoleseminarieorganisationen
— uttalat, att, med hänsyn till redan föreslagna och för
framtiden påtänkta indragningar av lärartjänster, det mest rationella vore,
att man helt inställde undervisningen i seminariernas nybörjarklasser under
läsåret 1940/41. På grund av de störningar, som detta skulle åstadkomma
i seminariernas arbete, liksom ock med tanke på de läraraspiranter,
vilka hade för avsikt att söka inträde nästa läsår, ansåge de sakkunniga
sig dock icke kunna framställa något direkt förslag i denna riktning.
I varje fall borde, enligt de sakkunnigas bestämda mening, mycket starka
inskränkningar göras vid nyintagning av elever.
De sakkunniga ansåge det böra övervägas, huruvida icke något seminarium,
åtminstone tillfälligt, borde nedläggas. Genom en sådan åtgärd
skulle man otvivelaktigt kunna vinna betydande besparingar, under det
att en reduktion av antalet elever i klasserna eller minskning av antalet
klasser finge en jämförelsevis obetydlig inverkan på anslagsbehovet. De
sakkunniga hade väl klart för sig, att det mötte stora svårigheter att lägga
ned arbetet vid ett folkskoleseminarium. Avvecklingen kunde ju ej ske
på mindre än fyra år. Vid småskoleseminarierna vore ett nedläggande enklare.
De sakkunniga ville därför i första hand föreslå, att anstalter vidtoges
för nedläggande av ett småskoleseminarium.
I anledning av nyssnämnda yttrande av de sakkunniga har överstyrelsen
i skrivelse den 15 februari 1940 föreslagit, att intagningen av nya elever
vid folkskoleseminarierna år 1940 skulle inskränkas till att omfatta
två klassavdelningar av fyraårig linje, en manlig vid folkskoleseminariet
i Göteborg och en kvinnlig vid folkskoleseminariet i Stockholm.
Överstyrelsen hade all anledning tro, att dess tidigare gjorda beräkningar
angående folkskollärarbehovet hade visat sig riktiga, därest folk
-
30
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
skolans utveckling fått fortgå ostört. De nu inträffade krigs- och krisförhållandena
komme emellertid att så kraftigt inverka även på folkskolans
område, att de tidigare beräkningarna rörande tillgång och efterfrågan på
lärare icke längre kunde anses tillförlitliga. De sakkunniga hade föreslagit
en omedelbar indragning av omkring 300 folkskollärartjänster. Om en sådan
indragning komme att ske bleve lärarbehovet under de närmaste åren
så starkt minskat, att det kunde ifrågasättas, om överhuvudtaget någon
elevintagning alls borde äga rum vid folkskoleseminarierna under år 1940.
Hänsynen till de många, som nu beredde sig till inträde vid seminarierna,
talade emellertid för att man borde hålla möjligheterna öppna för inträde
i åtminstone två klassavdelningar, en manlig och en kvinnlig. Skulle det
sedan under nästkommande år visa sig, att även denna intagning varit
för stor, torde detta kunna utjämnas genom en då vidtagen ytterligare reduktion
av rekryteringen.
De båda nya klassavdelningar, som överstyrelsen sålunda föresloge, borde
tillhöra den fyraåriga linjen och förläggas till de båda pro vårsseminarierna,
varigenom vunnes, att provårsutbildningen vid dessa seminarier icke
äventyrades.
Den inskränkning av seminarieorganisationen, som överstyrelsen sålunda
föresloge, kunde ha till följd, att vissa av de ordinarie lärarna vid
seminarierna icke kunde erhålla full sysselsättning i enlighet med föreskrifterna
i gällande stadga. I likhet med vad som skett vid föregående tillfällen,
då seminarieorganisationen varit reducerad, torde därför böra föreskrivas,
att rektor och ordinarie lärare måtte, där så påkallades av inskränkningar
i seminariets verksamhet, och möjlighet ej förelåge att sysselsätta
vederbörande för andra undervisningsändamål, på därom av rektor gjord
framställning kunna av överstyrelsen tilldelas tjänstgöring _ med mindre
antal veckotimmar än vad i sådant hänseende nu vore föreskrivet.
Anslagsberäkningar.
Skolöverstyrelsen har för nästa budgetår beräknat avlöningsanslagets
storlek till 2,356,400 kronor, vilket skulle innebära en anslagsminskning
med (2,399,600 — 2,356,400 =) 43,200 kronor. Härvid har överstyrelsen
tagit hänsyn till dels det ökade medelsbehov (46,000 kronor), som uppkommer
därigenom att kvinnliga lärare skola från och med den 1 juli 1940
uppflyttas en löneklass, dels verkningarna av ett bifall till förslaget om
inskränkning av elevintagningen, dels ock de grunder för beräkning av avlöningsanslag
med hänsyn till det rörliga tilläggets stegring, som kommit till
användning vid anslagsberäkningarna i 1940 års statsverksproposition.
Personligt lönetillägg åt läraren i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet
i Karlstad A. Gustafsson.
Folkskoleseminariet i Karlstad var intill den 1 juli 1937 organiserat
såsom dubbelseminarium men omorganiserades från och med nämnda dag
till enkelseminarium. Enligt före den 1 januari 1938 gällande avlöningsbestämmelser
åtnjöt lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarium samma
lön, oavsett om läraren tjänstgjorde vid enkelseminarium eller dubbel
-
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
31
seminarium. I senare fallet utgick emellertid utöver de ordinarie avlöningsförmånerna
ett tilläggsarvode av 800 kronor för år. Enligt civila avlöningsreglementet
den 4 januari 1939, vilket numera är tillämpligt å lärare vid
folkskoleseminarium, är lärare i trädgårdsskötsel vid enkelseminarium placerad
i lönegraden A 14 och dylik lärare vid dubbelseminarium i lönegraden
A 17.
Ordinarie läraren i trädgårdsskötsel vid ovannämnda seminarium A.
Gustafsson har hos Kungl. Maj:t anhållit att bli placerad i samma lönegrad
som lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium. Gustafsson har
alltsedan sitt tillträde vårterminen 1920 av befattningen som lärare i trädgårdsskötsel
vid folkskoleseminariet och intill den 1 juli 1937, från vilken
dag detsamma omorganiserats från dubbelseminarium till enkelseminarium,
uppburit lön som lärare i trädgårdsskötsel vid dubbelseminarium. Från
och med sistnämnda dag har han uppburit lön som lärare i trädgårdsskötsel
vid enkelseminarium.
Statskontoret har med hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter
icke velat motsätta sig, att Gustafsson beredes gottgörelse för den löneminskning,
som han i egenskap av trädgårdslärare fått vidkännas i anledning
av folkskoleseminariernas omorganisation. Ämbetsverket förordar, att
sökanden beredes ett personligt lönetillägg med belopp motsvarande skillnaden
mellan de löneförmåner, vartill han skulle varit berättigad å sin
trädgårdslärartjänst enligt de omedelbart före den 1 juli 1937 gällande bestämmelserna,
och den avlöning, som han faktiskt uppbär å denna sin
tjänst.
Departementschefen.
Departementschefen har — under erinran om de åtgärder i besparingssyfte,
som i det föregående av honom förordats, samt om den utredning
angående ytterligare åtgärder för ett förbilligande av folkskoleväsendet,
varmed folkskolans besparingssakkunniga vore sysselsatta — anfört huvudsakligen
följande:
Det vore av vikt, att elevintagningen vid folkslcoleseminarierna anpassades
efter de ändrade förhållanden, som inträtt eller kunde väntas inträda.
Det förslag om intagning av elever nästa hösttermin, som i sådant
syfte framlagts av överstyrelsen, torde kunna biträdas. Förslaget innebure,
att nya elever skulle intagas allenast vid två fyraåriga linjer, en vid vartdera
provårsseminariet, nämligen en avdelning manliga elever vid seminariet
i Göteborg och en avdelning kvinnliga elever vid seminariet i Stockholm.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att på förslag av överstyrelsen
framdeles fastställa det antal elever, som i vardera klassavdelningen finge
intagas.
Förutsättningar syntes ännu saknas för bedömande, huruvida de indragningar
av folkskollärar^änster, som kunde emotses för de närmast följande
budgetåren, borde föranleda ändringar i den yttre seminarieorganisationen.
Till denna fråga torde ställning böra tågås först i samband med behandlingen
framdeles av nyssnämnda sakkunnigas blivande utredning och
32
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
förslag. Departementschefen förutsatte emellertid, att i avbidan på sådant
ställningstagande lediga ordinarie tjänster tills vidare icke skulle besättas
med ordinarie innehavare.
Till följd av den begränsning av elevintagningen, som sålunda förordats,
torde vissa ordinarie seminarielärare icke kunna erhålla full sysselsättning
vid vederbörande seminarium. I likhet med vad tidigare i motsvarande situation
skett, torde böra föreskrivas, att sådan lärare finge, där möjlighet ej
förelåge att sysselsätta honom för andra undervisningsändamål, på därom
av rektor gjord framställning kunna av överstyrelsen tilldelas tjänstgöring
med mindre antal veckotimmar än vad i sådant hänseende eljest vore föreskrivet.
I detta sammanhang borde påpekas, att de vid seminarierna anställda
Övningslärare, vilka vid bifall till vad departementschefen föreslagit finge
sin undervisning minskad, i sådant fall jämväl drabbades av löneminskning.
Svenska gymnastikdirektörsförbundet hade i en till departementschefen
ställd skrivelse erinrat härom och anhållit om åtgärder till förebyggande av
löneminskning, särskilt i vad avsåge ordinarie Övningslärare. Departementschefen
behjärtade till fullo de olägenheter, som av lönetekniska skäl bleve
en följd av minskad undervisning för Övningslärare. Det torde få förutsättas,
att skolöverstyrelsen vidtoge åtgärder i syfte att bereda vederbörande
lärare arbetstillfällen vid andra under överstyrelsens inseende stående
läroanstalter å seminarieorten.
Beträffande anslagsberäkningarna har departementschefen
tillstyrkt anvisande av 2,800 kronor i syfte att bereda medel till avlönande
av en värmeledningsskötare i lönegraden Eo 6 vid seminariet i Kalmar, som
för närvarande åtnjuter ersättning ur omkostnadsanslaget.
Departementschefen förutsatte vidare att kurser för utbildande av hjälpklasslärare
icke skulle anordnas under nästa budgetår.
Förevarande anslag borde enligt departementschefens beräkningar för nästa
budgetår uppföras med 2,337,000 kronor, vilket innebär en anslagsminskning
med 62,600 kronor.
Ur personalförteckningen böra uteslutas en lektor och en
lärare i musik, vilka avgå med pension under innevarande budgetår.
Slutligen har departementschefen i enlighet med statskontorets förslag
tillstyrkt att läraren i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet i Karlstad
A. Gustafsson tillerkännes ett särskilt lönetillägg, vilket departementschefen
ansett böra bestämmas till 300 kronor för år, att utgå räknat
från och med den 1 juli 1937 tills vidare, så länge Gustafsson innehar sin
nuvarande befattning.
Motion,
Till stöd för det i motionen I: 183 gjorda yrkandet har åberopats vad
som anförts i motionen I: 182 i anledning av propositionen nr 154, angående
anslag till avlöningar vid de allmänna läroverken m. m. I sistnämnda
motion framhålles bland annat följande:
Anslagsberäkningarna i vad avser rörligt tillägg till lärare vid de allmänna
läroverken m. fl. högre läroanstalter äro grundade på den förut
-
33
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
sättningen, att rörligt tillägg endast tillkommer lärare, vilka åtnjuta lön
enligt viss löneklass i gällande löneplan. Hit hörande lärarkategorier äro,
såvitt avser statsanställda lärare, ordinarie, extra ordinarie och extra lärare
samt, såvitt avser lärare vid här ifrågakommande kommunala skolformer,
ordinarie, extra ordinarie och vikarierande lärare. Att rätten till
rörligt tillägg begränsas till nämnda lärarkategorier har sin grund i riksdagens
beslut i samband med antagandet från och med den 1 juli 1939 av
ny lönereglering för den civila statsförvaltningen; enligt nämnda beslut
skall rörligt tillägg tillkomma, förutom ordinarie tjänstemän, jämväl extra
ordinarie och extra tjänstemän samt de s. k. aspiranterna vid kommumkation
sverken
Emellertid synas under nuvarande förhållanden skäl kunna åberopas
för att taga under övervägande, huruvida icke rätten till rörligt tillägg a
lön borde utsträckas till vissa andra kategorier av icke ordinarie lärare än
de ovannämnda. De lärargrupper, som då närmast skulle komma i fråga,
äro de s. k. timlärarna.
Timlärare förekomma både vid statens läroanstalter och vid de högre
kommunala skolorna. Det är här i regel fråga om lärare med partiell
tjänstgöring, men även timlärare med full tjänstgöring förekomma. Dessa
lärare åtnjuta ersättning med visst belopp för veckotimme utan rätt till
rörligt tillägg. Inom denna grupp kunna först särskiljas sådana lärare,
vilka kunna sägas hava timläraranställningen såsom bisyssla vid sidan av
heltidstjänst såsom lärare eller av annan art. I dessa fall synas i allmänhet
sådana omständigheter icke föreligga som skulle motivera införande av ratt
till rörligt tillägg. ..
Annorlunda ställer sig saken för dem som hava timläraranställningen
som sin huvudsakliga sysselsättning eller förvärvskälla. Även här° bör
bortses från anställning av tillfällig karaktär. Men i övriga fall, alitsa sådana
då en lärare termin efter termin, läsår efter läsår bestrider anställning
såsom timlärare och väsentligen har sitt uppehälle av sadan anställning,
synes anledning föreligga att överväga, huruvida icke genom införande
av rätt till rörligt tillägg å timlärarersättnmgen viss kompensation
borde beredas dessa lärare för den pågående levnadskostnadsöknmgen.
Vad angår den yttre seminarieorganisationen delar utskottet departementschefens
uppfattning att förutsättningar för närvarande saknas för
bedömande, huruvida de indragningar av folkskollärar^''änster, som kunna
förutses för de närmast följande budgetåren, böra föranleda ändringar av
denna organisation. Till denna fråga torde ställning böra tagas först sedan
folkskolans besparingssakkunniga inkommit med utredning och förslag till
ytterligare besparingsåtgärder på folkskoleväsendets område. Försiktigheten
torde, såsom också departementschefen förutsatt, bjuda att i avbidan på ett
ställningstagande till nämnda spörsmål lediga ordinarie tjänster tills vidare
icke besättas med ordinarie innehavare.
Beträffande departementschefens förslag om begränsning av intagningen
av elever vid follcskoleseminarierna vill utskottet till en början konstatera,
att en dylik åtgärd ur besparingssynpunkt måste — åtminstone omedelbart
— fä cn tämligen begränsad räckvidd. Med hänsyn till vad såväl
skolöverstyrelsen som de sakkunniga och departementschefen i ärendet an
Bihang
till riksdagens protokoll 19b0. G sami. Nr 117. ''*
Utskottet.
34
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
fört vill utskottet dock icke motsätta sig det föreliggande förslaget att
elevintagning nästa hösttermin allenast äger rum vid två fyraåriga linjer
med en avdelning för manliga elever vid provårsseminariet i Göteborg och
en avdelning för kvinnliga elever vid provårsseminariet i Stockholm. Enligt
departementschefens förslag skulle det få ankomma på Kungl. Maj:t
att framdeles fastställa det antal elever, som skulle intagas i vardera klassavdelningen.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att erfarenheten
visat, att man — lika väl då det gäller utbyggandet av en organisation
som då det är fråga om inskränkning av densamma — bör framgå med all
nödig varsamhet. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t vid bestämmandet
av antalet elever i de nya klassavdelningarna beaktar denna synpunkt.
Skulle det sedermera under nästkommande år visa sig, att elevintagningen
varit för liten, synes detta kunna utjämnas genom en då vidtagen
ökning av rekryteringen.
Vad departementschefen i övrigt anfört i nu berörda sammanhang har
icke givit anledning till erinran eller uttalande från utskottets sida.
Det i motionen I: 183 väckta yrkandet avser, att rörligt tillägg skulle
tillerkännas ej blott timlärare vid folk- och småskoleseminarier utan även
timlärare i läsämne vid folkskola, under förutsättning att timlärarens anställning
avser minst en termin och prövas utgöra lärarens huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla. Såsom i det föregående antytts har en
motion (I: 182) i samma syfte väckts beträffande timlärare vid de allmänna
läroverken m. fl. högre läroanstalter, vilken motion utskottet kommer
att till behandling upptaga i annat sammanhang. Utskottet vill dock
redan här framhålla, att då timlärare förekomma vid sistnämnda läroanstalter
i avsevärt större utsträckning än vid seminarier och folkskolor,
motionen I: 182 har en helt annan räckvidd än den nu förevarande motionen
I: 183. Det motionsvis väckta spörsmålet är utan tvivel av sådan vikt,
att det bör närmare uppmärksammas. Goda skäl synas föreligga för att
kompensation för levnadskostnadsökningen tillerkännes de i motionen avsedda
lärarna. Emellertid hänföra sig timlärarna lönetekniskt sett till den
stora grupp befattningshavare, som faller under beteckningen arvodestagare
och tillfälligt anställd personal. Den motionsvis väckta frågan berör
alltså ej endast skolväsendet utan tangerar även statsförvaltningen i dess
helhet. Det låter sig därför icke utan närmare utredning avgöra huruvida
även andra personalkategorier finnas, vilka i samma mån som timlärarna
kunna anses böra erhålla den ifrågasatta löneförmånen, ej heller om lönekompensation
bör utgå i form av rörligt tillägg eller måhända på annat
sätt, exempelvis genom omreglering av arvodesbeloppen. Utskottet förutsätter,
att Kungl. Majit ägnar föreliggande spörsmål sin uppmärksamhet
och vidtager de åtgärder, som kunna befinnas påkallade för frågans närmare
utredning och belysning. Med vad utskottet sålunda anfört torde motionen
I: 183 få anses besvarad.
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
35
2. Förslagsanslaget till Folkskoleseminariet: Omkostnader.
Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 223,600 kronor.
Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning med 14,400 kronor till
238,000 kronor. Utgifterna för avlöning till en vid folkskoleseminariet i
Kalmar anställd värmeledningsskötare skulle — såsom under nästföregående
punkt föreslagits — överflyttas från omkostnads- till avlöningsanslaget.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn anslag till förevarande
ändamål.
3. Reservationsanslaget till Folkskoleseminarier:
Materiel, böcker m. m.
Detta anslag utgår nu med 74,000 kronor. Kungl. Maj:ts förslag innebär
en anslagsminskning med 24,000 kronor till 50,000 kronor, föranledd
av befintlig reservation å anslaget samt förslaget örn begränsad elevintagning.
Utskottet tillstyrker bifall till vad Kungl. Maj:t föreslagit i fråga örn
förevarande anslag.
4. Anslaget till Folkskoleseminarier: Stipendier.
Förevarande anslag är nu uppfört med 168,100 kronor. Kungl. Maj:ts
förslag innebär en nedsättning av anslaget med 112,100 kronor till 56,000
kronor.
Departementschefen har anfört huvudsakligen följande:
I detta sammanhang hade departementschefen ansett sig böra behandla
jämväl frågan om anslag till stipendier vid småskoleseminarierna, vilken
fråga borde bedömas ur samma synpunkter som motsvarande folkskol eseminarierna
avseende anslagsfråga.
Departementschefen anslöte sig till skolöverstyrelsens förslag, att i rådande
krisläge medelsanvisningen under förevarande båda anslag borde
begränsas till att avse endast stipendier åt elever vid seminarierna. Medel
borde alltså icke för nästa budgetår beviljas till studie- och idrottsutfärder
vid seminarierna, till seminarielärares studiebesök vid folkskolor eller till
stipendier åt deltagare i kurser för utbildande av hjälpklasslärare. Erinras
finge, att likartade besparingsåtgärder, såsom i propositionen nr 79 till
1939 års urtima riksdag ifrågasatts, vidtagits beträffande de för innevarande
budgetår anvisade anslagen.
I detta sammanhang torde frågorna om utdelning av stipendier till lapsktalande
elever vid folkskoleseminarierna i Umeå och Luleå och till elever
vid dessa seminarier, som förbundit sig till viss tjänstgöring i första hand
inom Luleå stifts finnbygd och eljest inom stiftets landsbygd, böra lämnas
åt sidan. Nämnda frågor hade behandlats i årets åttonde huvudtitel.
De vid seminarierna eljest utgående elevstipendierna syntes kunna i
stort sett uppdelas i två grupper, nämligen å ena sidan stipendier till ele
-
Utskottet.
Utskottet.
36
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
Utskottet.
ver vid småskoleseminarierna i Haparanda och Lycksele, vilka forbonde
sig till viss tjänstgöring inom Luleå stift, och å andra sidan de vid folkoch
småskoleseminarierna i övrigt utgående elevstipendierna. Skolöverstyrelsen
hade förordat, att de sistnämnda stipendierna för nästa budgetår
skulle beskäras och framdeles eventuellt utbytas mot studielån samt att
de förstnämnda stipendierna, som ansåges vara av särskild betydelse för
rekryteringen av elever från Norrlands finnbygder och lappmarker, skulle
bibehållas obeskurna såväl för nästa budgetår som framdeles.
Departementschefen vore ense med skolöverstyrelsen örn att de nuvarande
elevstipendierna borde under rådande förhållanden reduceras och att
flera skäl talade för lämpligheten av att ersätta stipendieverksamheten med
understöd i form av studielån, som skulle återbetalas. Det kunde ifrågasättas,
örn icke utan svårigheter vad beträffade elevrekryteringen jämväl
de ifrågavarande ur anslaget till stipendier vid småskoleseminarierna i Haparanda
och Lycksele utgående särskilda, med viss tjänstgöringsskyldighet
inom Luleå stift förbundna elevstipendierna skulle kunna i samma ordning
avvecklas. Då emellertid förslag örn kapitalinvestering i studielånefonden
redan förelagts riksdagen och den nu förevarande frågan syntes tarva ytterligare
överväganden, ansåge departementschefen sig icke böra nu framlägga
annat förslag i ämnet än att han i likhet med överstyrelsen ifrågasatte beskärning
för nästa budgetår av de ifrågavarande elevstipendierna. Departementschefen
utginge från att detta spörsmål vid uppgörandet av riksstatsförslaget
för budgetåret 1941/42 toges under förnyad omprövning från de
förutsättningar, som av honom nyss angivits.
Mot överstyrelsens beräkningar av anslagsbehovet för nästa budgetår
hade departementschefen intet att i huvudsak erinra. Anslaget till stipendier
vid folkskoleseminarierna syntes böra minskas till i runt tal 56,000
kronor och anslaget till stipendier vid småskoleseminarierna med 15,800
kronor till i runt tal 33,000 kronor.
Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts här ifrågavarande förslag.
5. Förslagsanslaget till Småskoleseminarier: Avlöningar.
Ifrågavarande anslag utgår för innevarande budgetår med 519,900 kronor.
Då Kungl. Maj:t föreslagit anslagets uppförande för nästa budgetår
med 534,400 kronor, innebär nämnda förslag en anslagshöjning med 14,500
kronor.
Seminarieorganisationen.
Enligt beslut av 1936 års riksdag skola småskoleseminarierna vara till
antalet sju, därav tre skola vara anordnade såsom dubbelseminarier och
fyra tills vidare såsom enkelseminarier. De tre dubbelseminarierna, vilka
skola vara förlagda till Strängnäs, Skara och Landskrona, skola omfatta
vartdera två tvååriga linjer. Av enkelseminarierna skola två, Härnösand
och Växjö, vara utrustade med enkla tvååriga linjer och två, Haparanda
och Lycksele, med enkla treåriga linjer.
Den normala organisationen innebär alltså, att samtidigt åtta tvååriga
och två treåriga seminarielinjer skola vara i funktion. Examinationskapaciteten
är normalt 240 examinander per år.
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
37
Den av 1936 års riksdag beslutade organisationen har trätt i successiv
tillämpning från och med läsåret 1936/37.
I anledning av de sakkunnigas förut refererade uttalande angående inskränkning
av seminarieorganisationen har skolöverstyrelsen anfört bland
annat följande:
Vad nämnda sakkunniga föreslagit borde, därest det bifölles, leda till en
mycket stark åtstramning av lär arrekryteringen. Med hänsyn till den
kvinnliga ungdom, som nu beredde sig för småskollärarbanan, torde dock
någon möjlighet till intagning böra kvarstå, och överstyrelsen ville därför
föreslå, att intagning verkställdes i en klass vid vartdera av två seminarier.
Då tillgången på småskollärarinnor vore minst i södra Sverige, borde intagningen
förläggas dit, lämpligen till seminarierna i Landskrona och
Strängnäs.
De sakkunniga hade föreslagit, att anstalter skulle vidtagas för nedläggande
av ett småskoleseminarium. Överstyrelsen ville icke förneka, att
vissa omständigheter talade i sådan riktning. Å andra sidan kunde man
icke med fog säga, att småskoleseminarieorganisationen vore för vitt tilltagen,
även om den för närvarande icke kunde till fullo utnyttjas. Avgången
inom småskollärarkåren beräknades nämligen under den närmaste
tiden uppgå till omkring 440 per år, under det att seminarieorganisationen
endast vore beräknad för en årlig utexamination av 240 lärarinnor. Att
denna examination icke för närvarande ansetts behövlig berodde dels på
det förefintliga lärarinneöverskottet, dels på det stora antalet indragna
småskollärarinnetjänster. För tillfället förelåge icke tillräckligt vägledande
uppgifter för att man skulle kunna bedöma, huruvida examinationen även
för framtiden borde inskränkas. Överstyrelsen vore därför icke beredd att
upptaga den frågan till prövning, förrän de sakkunniga avgivit sitt betänkande
rörande ytterligare besparingsåtgärder.
Anslagsberäkningar.
Skolöverstyrelsen har hemställt, att anslaget till avlöningar vid småskoleseminarierna
för nästa budgetår skulle upptagas med 535,200 kronor. Överstyrelsen
har härvid bland annat föreslagit, att sex värmeledningsskötareträdgårdsbiträden,
som för närvarande avlönas ur omkostnadsanslaget,
skulle placeras i lönegraden Eo 5 och avlönas av förevarande anslag.
Allmänna lönenämnden har för dessa tjänstemän ifrågasatt anställningsformen
extra tjänstemän (lönegraden Ex 5). För eventuell löneminskning
skulle vederbörande befattningshavare hållas skadeslösa genom personlig
lönefyllnad.
Departementschefen.
Departementschefen har erinrat, att vad han anfört rörande nödvändigheten
att anpassa elevintagningen vid folkskoleseminarierna efter numera föreliggande
förhållanden ägde sin fulla motsvarighet beträffande småskoleseminarierna.
Ilan förordade därför i enlighet med överstyrelsens förslag, att
elever i första klass intoges allenast vid seminarierna i Landskrona och
Strängnäs. Det antal elever, som vid vartdera av dessa seminarier skulle in
-
Utskottet.
Utskottet.
38 Statsutskottets utlåtande Nr 117.
tagas, torde böra framdeles fastställas av Kungl. Majit på förslag av överstyrelsen.
Vidkommande frågan örn nedläggning av ett småskoleseminarium har
departementschefen i likhet med skolöverstyrelsen icke funnit sig beredd att
redan nu taga ställning till denna fråga. Närmare utredning i ämnet syntes
departementschefen erforderlig. Denna borde ske i anslutning till den utredning
örn ytterligare besparingsåtgärder beträffande folkskoleväsendet,
som folkskolans besparingssakkunniga fått sig ålagd. Förslag i ämnet torde
böra föreläggas 1941 års riksdag. Departementschefen förutsatte, att i avbidan
på sådan utredning ledigblivande ordinarie tjänster vid småskoleseminarierna
icke skulle återbesättas.
Departementschefen har vidare — icke minst med tanke på att frågan
örn inskränkning av seminarieorganisationen blivit aktuell — förordat lönenämndens
förslag beträffande omförmälda värmeledningsskötares löneplacering
och avlöningsförmåner.
I de av skolöverstyrelsen verkställda anslagsberäkningarna har departementschefen
icke vidtagit annan ändring än en nedsättning av anslagsbeloppet
med 800 kronor till 534,400 kronor.
Slutligen har departementschefen framhållit, att överstyrelsen liksom hittills
borde erhålla rätt att i vissa fall medgiva rektor och ordinarie lärare
vid småskoleseminarium nedsatt tjänstgöring.
Utskottet biträder departementschefens förslag att elever i första klass
skola intagas allenast vid seminarierna i Landskrona och Strängnäs.
Vad angår seminarieorganisationen synes utskottet skäl tala för att en rationalisering
av densamma kommer till stånd. Utskottet delar emellertid departementschefens
uppfattning att innan ställning tages till det av de sakkunniga
ifrågasatta nedläggandet av ett småskoleseminarium ifrågavarande
organisationsspörsmål göres till föremål för närmare utredning. Utskottet
förutsätter att förslag i ämnet skall kunna föreläggas nästa års riksdag. I
likhet med departementschefen håller utskottet före, att, i avbidan på statsmakternas
beslut i förevarande fråga, ledigblivande ordinarie tjänster vid
småskoleseminarierna hållas vakanta.
Emot Kungl. Majits förslag i övrigt under förevarande punkt Ilar utskottet
icke funnit anledning till erinran.
6. Förslagsanslaget till Småskoleseminarier: Omkostnader.
Detta anslag utgår nu med 81,000 kronor. Kungl. Majits förslag innebär
en anslagsminskning med 15,000 kronor till 66,000 kronor, huvudsakligen
föranledd av överförandet från förevarande anslag till avlöningsanslaget av
sex värmeledningsskötare-trädgårdsbiträdens avlöning. Vid anslagsberäkningarnas
uppgörande har även förutsatts, att kurser i tal- och röstvård
skulle indragas.
Vad Kungl. Majit föreslagit beträffande anslag till förevarande ändamål
har icke givit utskottet anledning till erinran.
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
39
7. Reservationsanslaget till Småskoleseminarier: Materiel,
böcker m. m.
Anslaget är nu uppfört med 17,000 kronor. Med hänsyn till att vid ingången
av budgetåret 1939/40 å ifrågavarande anslag förelåg en reservation av
närmare 3,000 kronor, att av anslaget ett belopp å 2,700 kronor är att betrakta
såsom tillfällig anvisning samt att viss reduktion av anslagsmedlen
kan vidtagas på grund av nu rådande förhållanden, föreslår Kungl. Majit
att anslaget för nästa budgetår nedsättes till 10,000 kronor.
Utskottet biträder Kungl. Majits ifrågavarande förslag.
8. Anslaget till Småskoleseminarier: Stipendier.
Såsom av det föregående framgår, har anslaget — nu uppfört med 48,800
kronor — föreslagits för nästa budgetår sänkt till 33,000 kronor.
Utskottet tillstyrker bifall till vad Kungl. Majit föreslagit i fråga örn förevarande
anslag..
9. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning
åt lärare vid folkskolor.
Anslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor är för innevarande
budgetår uppfört med 120,000,000 kronor. Kungl. Majits förslag innebär, att
anslaget för nästa budgetår uppföres med 129,000,000 kronor.
Skolöverstyrelsens anslagsberäkningar.
För befattningshavare, å vilka avlöningsreglementet nr 868/1937 för
lärare vid folk- och småskolor äger tillämpning, gälla för innevarande
budgetår provisoriska avlöningsbes tämmelser, innefattade
i kungörelsen nr 469/1939. Bestämmelserna innebära, att det för
nämnda befattningshavare gällande lönesystemet i avbidan på en ny definitiv
lönereglering anpassats efter civila avlöningsreglementets bestämmelser,
framför allt i fråga om avlöningsbeloppen.
Riksdagen har (skrivelsen nr 443/1939) medgivit, att provisorisk
avlöningsförstärkning och provisoriskt dyrortstillägg
må under budgetåret 1939/40 i enlighet med tidigare gällande
grunder utgå till, bland andra, sådana i avlöningsreglementet för folk- och
småskollärare avsedda befattningshavare, å vilka nyssberörda provisoriska
avlöningsbestämmelser icke blivit tillämpliga. Nu ifrågavarande avlöningsförmåner
belasta de anslag, ur vilka avlöning till nämnda befattningshavare
i övrigt gäldas.
Särskilda statsbidragsbestämmelser gälla likaledes för innevarande
budgetår enligt kungörelsen nr 242/1939. De innebära i huvudsak,
att ett särskilt förskottsförfarande anordnats i syfte att bringa an
-
tz tskottet.
Utskottet.
40
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
slagsbelastningen i så nära överensstämmelse som möjligt med de till
budgetåret hänförliga löneutgifterna.
Skolöverstyrelsen har vid beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår
utgått ifrån att ovannämnda provisoriska lönebestämmelser komma att
gälla även under nästa budgetår. Vidare har överstyrelsen tillämpat samma
beräkningsgrunder som för innevarande budgetår, vilket förutsätter, att det
nyssberörda särskilda förskottsförfarandet skall i huvudsak komma till
användning jämväl för nästa budgetår. Överstyrelsen har även tagit hänsyn
till 1939 års lagtima riksdags beslut örn utsträckning av lästiden vid
vissa folk- och småskolor från och med nästa läsår med därav följande högre
lönegradsplacering för vissa lärare. Från angivna utgångspunkter och med
beräknande av rörligt tillägg efter sex procent har överstyrelsen uppskattat
medelsbehovet för budgetåret 1940/41 till 127,700,000 kronor. Därest det
rörliga tillägget hade beräknats efter nio procent, hade nämnda belopp stigit
med i runt tal 3,700,000 kronor till 131,400,000 kronor.
Besparingsåtgärdernas inverkan på anslagsberäkningarna.
Folkskolans besparingssakkunniga ha beträffande de av dem föreslagna
åtgärdernas inverkan på beräkningarna av förevarande anslag anfört bland
annat följande:
Införandet av vissa reglerande bestämmelser angående elevantalet i läraravdelningar
av A-form samt åtgärder i syfte att bereda ökade möjligheter
för indragning av ordinarie lärartjänster i vissa fall kunde beräknas medföra
en minskning av antalet icke-ordinarie lärare till 300 på folkskolestadiet och
100 i småskolan.
De tjänster, som i förevarande sammanhang kunde beräknas bli indragna,
vore väsentligen belägna på dyrare orter. Man syntes kunna utgå från F-ort
som medeltal vid beräkningen av utgiftsminskningen. Vidare torde man kunna
förutsätta, att de samtliga tillhörde skoldistrikt, som genomfört 39 veckors
lästid. Däremot räknade de sakkunniga icke med att vederbörande lärare
skulle vara uppflyttade i högre löneklass än den lägsta för gruppen gällande,
d. v. s. att manliga folkskollärare beräknades tillhöra A 14, kvinnliga
A 13 samt småskollärare A 6. Slutligen vore det sannolikt, att de 300
tjänsterna på folkskolestadiet uppehållits i ungefär samma utsträckning av
manliga som av kvinnliga folkskollärare. Besparingen skulle alltså kunna
beräknas, inklusive rörligt tillägg, efter nio procent till i runt tal 1,811,000
kronor. En del av nämnda minskning folie emellertid på kommunerna. Den
på kommunerna belöpande besparingen beräknade de sakkunniga till
215,200 kronor. Minskades den förut beräknade totala besparingen med
detta belopp, erhölles för statens del en årlig utgiftsminskning av
(1,810,926 — 215,200 =) i avrundat tal 1,600,000 kronor.
Vid beräkningen av anslaget för budgetåret 1940/41 måste uppmärksammas,
att av statsbidraget till lärarlöner utginge 90 procent som förskott
under redovisningsåret, medan resterande 10 procent utbetalades i samband
med slutavräkning under därpå följande budgetår. Tjänstebostadsbidraget
utbetalades först under budgetåret näst efter det, bidraget avsåge.
I följd av nu angivna förhållanden borde den på budgetåret 1940/41 be
-
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
41
räknade utgiftsminskningen upptagas med ovanstående belopp, 1,600,000
kronor, reducerat med för slutavräkning avsedda 156,000 kronor jämte
tjänstebostadsbidrag 32,000 kronor, d. v. s. sammanlagt 188,000 kronor,
varför den statliga besparingen skulle bli i avrundat tal 1,400,000 kronor.
Riksräkenskapsverket har i utlåtande den 29 februari 1940 yttrat sig i
anledning av överstyrelsens anslagsberäkningar och därvid — med beaktande
av besparingssakkunnigas förslag — funnit förevarande anslag för
nästa budgetår böra uppföras med 132,000,000 kronor. Det rörliga tillägget
har riksräkenskapsverket ansett — i likhet med vad som tillämpats i
årets statsverksproposition — böra beräknas efter nio procent.
Departementschefen,
Departementschefen har erinrat, att han i samband med anmälan av
frågan om anslag för nästa budgetår till de högre kommunala skolorna
framhållit, att de för budgetåret 1939/40 tillämpade provisoriska grunderna
för avlöning åt lärare vid nämnda skolor borde utsträckas att gälla
även för nästkommande budgetår. Vad sålunda anförts hade sin motsvarighet
beträffande de provisoriska lönebestämmelserna för lärare, å vilka avlöningsreglementet
för lärare vid folk- och småskolor ägde tillämpning,
liksom ock i fråga örn de provisoriska lönebestämmelserna för nomadlärare
i proposition den 8 mars 1940 nr 144 med förslag till kungörelse örn ändring
i vissa delar av civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939. Av skäl,
som chefen för finansdepartementet anfört, borde emellertid den jämkningen
vidtagas i de provisoriska avlöningsbestämmelserna, att den s. k.
minimiregeln gjordes tillämplig å ordinarie lärare, som erhållit tjänstledighet
för fullgörande i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller partiell
mobilisering av militärtjänstgöring i egenskap av reservofficer eller vad
därmed vore likställt. Jämväl förutnämnda grunder för provisorisk avlöningsförstärkning
och provisoriskt dyrortstillägg torde böra gälla under
nästa budgetår.
Skolöverstyrelsen hade vid anslagsberäkningarna för nästa budgetår utgått
från att det särskilda förfarande för beräkning av förskott till ifrågavarande
ändamål, som kommit till användning under innevarande budgetår,
skulle tillämpas jämväl för nästa budgetår. Då nämnda anordning tillkommit
i syfte att närmare anpassa förskottens storlek efter de å vederbörande
budgetår belöpande kostnaderna, funne departementschefen sig
böra förorda, att i huvudsak enahanda anordning vidtoges för nästa
budgetår.
Beträffande statsbidragsutgijterna för nästa budgetår har departementschefen
anfört huvudsakligen följande:
De beräkningsgrunder, som riksräkenskapsverket härvid följt, torde
böra läggas till grund för anslagskalkylerna. Den ståndpunkt, departementschefen
intagit beträffande vissa aktuella besparingsåtgärder, föranledde
emellertid vissa jämkningar i storleken av de beräknade löneutgifterna
42
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
under nästa budgetår och därmed också en minskning av de av riksräkenskapsverket
beräknade statsbidragsutgifterna.
Riksräkenskapsverket hade vid sina kalkyler tagit hänsyn till den besparing
å 1,400,000 kronor, som enligt besparingssakkunnigas beräkning kunde
vinnas vid bifall till av dem framlagda och av departementschefen förordade
förslag. Dessa kalkyler byggde emellertid på antagandet, att det nuvarande
krisläget icke komme att inverka på folkskoleväsendets normala utveckling.
Det syntes dock sannolikt, att en viss stagnation vore att emotse beträffande
sådana reformer som exempelvis införandet av ett sjunde skolår
och utsträckning av lästiden upp till 39 veckor. Departementschefen erinrade
vidare örn cirkuläret rörande besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet,
som den 1 december 1939 av Kungl. Majit utfärdats och som enligt
vad departementschefen inhämtat redan bidragit till att nedbringa kostnaderna
för folkskoleväsendet.
Från slutet av vårterminen 1938 till slutet av vårterminen 1939 minskade
enligt tillgängliga uppgifter antalet folk- och småskollärare med 271, enligt
approximativ uppskattning motsvarande en löneutgift av omkring
1,500,000 kronor. Överstyrelsen hade för nästa budgetår räknat med en
löneminskning av omkring 1,000,000 kronor, motsvarande en minskning
med omkring 200 lärare. En något kraftigare reduktion syntes i betraktande
av erfarenheterna från läsåret 1938/39 vara att förvänta.
Därest ett uppskov komme till stånd med genomförandet av beslutet om
minimilästidens obligatoriska utsträckning, kunde räknas med en besparing
av i runt tal 400,000 kronor. Vidare hade departementschefen förutsatt,
att förskottsförfarande icke skulle för nästa budgetår tillämpas beträffande
utbetalning av statsbidrag till timlärararvoden vid särskild förstärkningsundervisning.
Härigenom minskades de av överstyrelsen beräknade löneutgifterna
med 425,000 kronor och den beräknade belastningen för nästa
budgetår med (90 procent av 425,000 kronor —) i runt tal 380,000 kronor.
Departementschefen ville vidare nämna, att skäl numera förelåge för en
viss återhållsamhet vid tillerkännande av statsbidrag till arvoden åt Överlärare
vid folk- och småskolor. Sådant statsbidrag utginge enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande med högst hälften av den på redovisningsåret belöpande
arvodeskostnaden, dock i intet fall med mer än 1,000 kronor för
redovisningsår. För ändamålet vore nu beräknat ett belopp av 145,000
kronor. Detta belopp skulle enligt överstyrelsens kalkyler för nästa budgetår
behöva höjas till 175,000 kronor. I fortsättningen torde ansökningar örn
statsbidrag till Överlärare böra bedömas strängare än hittills skett vad beträffade
såväl behovet av Överlärare som storleken av statsbidraget.
Med beaktande av det nu anförda torde det vara tillräckligt, örn ifrågavarande
anslag för nästa budgetår uppfördes med i avrundat tal 129,000,000
kronor.
Vad sålunda föreslagits innebure en anslagshöjning med icke mindre än
9,000,000 kronor. Av denna höjning belöpte omkring 2,300,000 kronor på
den löneklassuppflyttning, som genom 1937 års lönereglering tillerkänts
kvinnliga lärare från och med den 1 juli 1940, och omkring 5,700,000 kronor
på ökade kostnader för rörligt tillägg.
Härefter har departementschefen erinrat, att — såsom framginge av 1940
års åttonde huvudtitel — med hänsyn till de osäkra internationella förhållandena
anslag icke upptagits i riksstaten för nästa budgetår till bidrag till
svensk undervisning för svenska barn i utlandet, för vilket ändamål nu ut
-
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
43
"inge ett belopp av 26,500 kronor, fördelat mellan svenska skolorna i Berlin,
Hamburg, London, Paris, Tallinn och Warszawa. Departementschefen
har framhållit, att det under rådande förhållanden vore omöjligt att förutse,
i vilken utsträckning undervisning under nästa budgetår kunde meddelas i
svenska skolor i utlandet. Örn och i den mån statsbidrag för ändamålet erfordrades,
torde kostnaderna härför lämpligen böra bestridas från förevarande
anslag till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor. En sådan provisorisk
anordning torde emellertid förutsätta riksdagens medverkan i form
av bemyndigande för Kungl. Maj:t att i fall av behov av sistnämnda anslag
disponera högst 26,500 kronor till bidrag till svensk undervisning för svenska
barn i utlandet.
Utskottet tillstyrker i enlighet med departementschefens förslag, att gällande
grunder för avlöning åt lärare vid folk- och småskolor och med dem i
avlöningshänseende likställda befattningshavare samt åt nomadlärare skola
äga tillämpning jämväl för nästa budgetår, dock med den jämkningen, som
följer av den s. k. minimiregelns tillämpning å ifrågavarande lärare. Beträffande
sistnämnda fråga har utskottet i annat sammanhang (utlåtande
nr 113) redan yttrat sig. Likaså förordar utskottet, att de för budgetåret
1939/40 gällande grunderna för provisorisk avlöningsförstärkning och provisoriskt
dyrortstillägg åt vissa lärare vid folk- och småskolor m. fl. skola
äga tillämpning jämväl för budgetåret 1940/41.
I fråga örn anslagsberäkningen giver utskottet sin anslutning till det förslag
departementschefen framlagt, enligt vilket för förevarande ändamål
för nästa budgetår bör anvisas ett anslag av 129,000,000 kronor.
På av departementschefen anförda skäl tillstyrker utskottet vidare, att
statsbidrag till svensk undervisning för svenska barn i utlandet må bestridas
från ifrågavarande anslag, för vilket ändamål Kungl. Majit ifall av
behov skall äga disponera ett belopp av högst 26,500 kronor.
10. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt
lärare i slöjd vid folkskolor, mindre folkskolor eller
särskilda slöjdskolor.
Detta anslag har för budgetåret 1939/40 bestämts till 3,650,000 kronor,
varav 120,000 kronor disponeras till provisorisk avlöningsförbättring åt
nämnda lärare. Då Kungl. Majit föreslagit, att för nästa budgetår skulle
anvisas 3,850,000 kronor, innebär nämnda förslag en anslagsökning med
200,000 kronor.
I 1939 års åttonde huvudtitel föreslog Kungl. Majit, att för de slöjdlärare,
som hade slöjdundervisningen till bisyssla, dyrtidstillägg skulle
inräknas i arvodena. Slöjdundervisningen skulle anses vara bisyssla,
när den understeg 20 timmar i veckan. Förändringen skulle gälla från
och med den 1 juli 1939 men konnne på grund av bestämmelserna om
Utskottet.
44
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
rekvisition av statsbidrag att påverka anslagsbehovet först under budgetåret
1940/41. I detta sammanhang framhölls, att folk- och småskollärare
måste anses skyldiga att utan särskild ersättning meddela undervisning i
slöjd liksom i annat ämne, därest deras undervisning i sin helhet icke överstege
den i avlöningsreglementet för folk- och småskollärare stadgade maximitjänstgöringen
eller i förekommande fall det veckotimtal, till vilket lärarnas
undervisningsskyldighet av vederbörande folkskolinspektör eller
skolöverstyrelsen nedsatts. Slöjdarvode borde sålunda i förekommande fall
utgå allenast för det antal slöjdtimmar, varmed maximitjänstgöringen eller
nämnda veckotimtal överskredes.
Riksdagen godkände de föreslagna ändringarna i statsbidragsgrunderna.
Beträffande skyldighet för folk- och småskollärare att utan särskild ersättning
undervisa i slöjd uttalade riksdagen bland annat, att riksdagen
utginge ifrån, att Kungl. Majit vid vederbörliga författningsbestämmelsers
utfärdande hade sin uppmärksamhet riktad på önskvärdheten av att småskollärarinnorna
om möjligt icke, vad skyldigheten att bestrida undervisning
i slöjd beträffade, försattes i en jämförelsevis sämre ställning än folkskollärarna,
som enligt Kungl. Majrts förslag skulle vara skyldiga bestrida
slöjdundervisning under två veckotimmar utöver minimitjänstgöringstiden.
Genom kungörelse nr 693/39 hava bestämmelser utfärdats i anledning
av vad sålunda beslutats. Därvid har beträffande statsbidrag för slöjdundervisning,
som meddelas av folk- och småskollärare, föreskrivits, att
statsbidrag allenast utgår för de slöjdtimmar, med vilka den för läraren i
avlöningsreglementet stadgade maximitjänstgöringen eller i förekommande
fall det antal veckotimmar, till vilket lärarens undervisningsskyldighet nedsatts,
överskrides.
På grundval av angivna bestämmelser rörande dyrtidstilläggens inräknande
i arvodena har skolöverstyrelsen verkställt beräkningar angående
medelsbehovet för budgetåret 1940/41 och därvid kommit till en anslagsökning
av 800,000 kronor. Å andra sidan har överstyrelsen uppskattat den
besparing, som kunde förväntas på grund av tillämpningen av ovannämnda
kungörelse nr 693/39, till 600,000 kronor. Anslaget skulle alltså för nästa
budgetår böra höjas med 200,000 kronor.
Överstyrelsen har vidare till behandling upptagit frågan om skärpning
av statsbidrag svillkoren och i sådant avseende anfört bland annat:
Överstyrelsen föresloge, att statsbidrag tills vidare icke skulle utgå för
slöjdavdelningar, som enbart bestode av elever på småskolestadiet, samt att
hänsyn till elever å småskolestadiet icke skulle tagas vid bestämmande av
antalet slöjdavdelningar. Det borde nämligen vara möjligt att för nämnda
elever ordna manuellt arbete inom ramen av lärarnas obligatoriska undervisningsskyldighet.
Denna åtgärd beräknades medföra en besparing av
25,000 kronor, vilken dock kunde inträda först under budgetåret 1941/42.
Skulle ytterligare skärpning anses nödvändig, vilket vore att livligt beklaga,
borde övervägas höjning av minimiantalet elever i de slöjdavdelningar, där
samtliga folkskolestadiet tillhörande lärjungar deltoge. Nämnda antal, som
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
45
nu vore 3, hade under den senaste ekonomiska krisen höjts till 6. En dylik
åtgärd ägde betydelse för flickslöjden i glest befolkade trakter av Norrland.
En återgång till sistnämnda minimiantal beräknades medföra en besparing
av omkring 200,000 kronor, vilken besparing på grund av rekvisitionsförfarandet
dock tidigast kunde inträda budgetåret 1941/42.
För att de besparingar, som under innevarande läsår beräknats uppkomma
till följd av ovannämnda i kungörelsen nr 693/1939 intagna bestämmelse
om folk- och småskollärares skyldighet att undervisa i slöjd, skulle
bli bestående samt för vinnande av ytterligare besparingar ha folkskolans
besparingssakkunniga funnit en komplettering av bestämmelsen påkallad.
De sakkunniga ha föreslagit, att skoldistriktet skall vara skyldigt tillse, att
vid skola, där undervisning i slöjd förekommer, folk- och småskollärare
komma att inom ramen av för dem stadgad maximitjänstgöring för vecka
meddela undervisning i sagda ämne i den omfattning, som förhållandena
påkalla och medgiva. Anvisningar skulle av Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen
utfärdas till ledning för skoldistrikt och folkskolinspektörer vid
tillämpningen av föreskrifterna i fråga. De sakkunniga hava vidare ifrågasatt
örn icke anställandet av facklärare i slöjd kunde i någon mån begränsas
genom att undervisningen i slöjd, i större utsträckning än vad nu vore fallet,
övertoges av därtill kompetenta folk- och småskollärare. Härigenom uppkomme
en besparing i statsverkets utgifter för slöjdundervisningen, varjämte
det bleve möjligt att åstadkomma en jämnare fördelning av undervisningstimmarna
för vecka mellan olika lärare. Det berörda spörsmålet
vore enligt de sakkunnigas mening av den betydelse, att en närmare utredning
härom borde verkställas. De sakkunniga ifrågasatte vidare, örn ej skoldistrikten
och folkskolinspektörerna borde erinras om lämpligheten av att,
då slöjdlärartjänst, som uppehölles av annan än folk- och småskollärare,
vore ledig, densamma ej borde återbesättas innan frågan om dess behövlighet
blivit prövad.
Skolöverstyrelsen och statskontoret hava ifrågasatt, att statsbidrag ej
skulle utgå, förrän alla lärare vid vederbörande skola uppnått maximitjänstgöring.
Överstyrelsen har härvid förutsatt, att undantag skulle kunna
medgivas.
Departementschefen har på grund av statsfinansiella skäl tillstyrkt, att
statsbidrag tills vidare icke skall utgå för slöjdavdelning, som enbart består
av elever från småskolestadiet, samt att vid bestämmandet av antalet
slöjdavdelningar hänsyn icke skall tagas till sådana elever. Vidare har departementschefen
förordat, att i fråga om de slöjdavdelningar, där samtliga
folkskolestadiet tillhörande elever deltaga i slöjdundervisningen, föreskrives,
att minimiantalet clever skall utgöra sex i stället för tre. Ifrågavarande restriktiva
bestämmelser, vilka böra gälla från och med den 1 juli 1940, innebära
— påpekar departementschefen — delvis en återgång till de under
den senaste ekonomiska krisen gällande.
46
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
Beträffande skyldighet för folk- och småskollärare att utan särskild ersättning
undervisa i slöjd anför departementschefen:
I fjolårets åttonde huvudtitel förutsattes, att slöjdarvode skulle utgå endast
för det antal slöjdtimmar, varmed den för folk- och småskollärare fastställda
tjänstgöringsskyldigheten överskredes. Riksdagen biträdde detta förslag
men utgick från att Kungl. Majit vid författningsbestämmelsernas utfärdande
hade sin uppmärksamhet riktad på önskvärdheten av att småskollärarna
om möjligt icke, vad skyldigheten att bestrida undervisning i slöjd
beträffade, försattes i en jämförelsevis sämre ställning än folkskollärarna.
De sedermera utfärdade författningsbestämmelserna utformades i anslutning
till vad i åttonde huvudtiteln angivits. Stora svårigheter befunnos nämligen
föreligga att tillgodose det av riksdagen uttalade önskemålet, och det
befanns lämpligast, att denna fråga beaktades i samband med den då aktuella
frågan om revision av gällande bestämmelser om avlöning till folkoch
småskollärare. Sedermera hade sistnämnda fråga på grund av de nu
rådande förhållandena skjutits på framtiden.
På av de sakkunniga och myndigheterna anförda skäl har departementschefen
förklarat sig intet hava att erinra mot, att en jämkning av nyssnämnda
författningsbestämmelser skedde i anslutning till det av skolöverstyrelsen
framställda förslaget. Det torde få ankomma på Kungl. Majit
att, örn riksdagen lämnar vad sålunda anförts utan erinran, utfärda bestämmelser
i ämnet. Härvid borde beaktas att, örn vid vederbörande skola funnes
statsunderstödda timlärartimmar i läsämne eller annat övningsämne än
slöjd och hushållsgöromål, lärarens tjänstgöringsskyldighet i första hand
borde utfyllas med dylik timlärarundervisning och icke med slöjdundervisning.
Vad de sakkunniga yttrat hade övertygat departementschefen örn önskvärdheten
av att frågan örn och i vad mån särskilda facklärare borde anställas
för undervisning i slöjd gjordes till föremål för utredning, lämpligen
genom skolöverstyrelsens försorg. Departementschefen hade intet att erinra
mot att, i avbidan på resultatet av en sådan utredning, det tillsåges, att
facklärartjänster tillsattes endast i de fall, då tjänsterna befunnits utan tvekan
behövliga.
Emot de av överstyrelsen verkställda kostnadsberäkningarna hade departementschefen
intet att erinra.
Till stöd för det i motionerna I: 184 och II: 21fi framställda yrkandet,
såvitt nu är fråga, har i förstnämnda motion anförts bland annat följande:
Det nu föreliggande förslaget beträffande statsbidragsgrunderna för slöjdundervisning
i folkskolor m. fl. skärpte ytterligare motsättningarna mellan
Kungl. Majits och riksdagens uppfattning i denna fråga. Men bortsett från
denna sida av saken kunde den önskade besparingen bli illusorisk på grund
av de undantag i undervisningsskyldigheten, som av olika skäl med stor
sannolikhet måste medgivas. Det torde även visa sig, att de nu ifrågasatta
ändringarna komme att menligt inverka på slöjdundervisningen. Håg, fallenhet
och utbildning bleve andrahandsfaktörer vid anställandet av slöjdlärare,
och då småskollärarinnorna tvingades till slöjdundervisning på folk
-
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
47
skolestadiet, förvägrades folkskolans kvinnliga lärare att i detta ämne, såsom
eljest i de övriga, få handleda sina elever. Det vore ur flera synpunkter
lyckligt, örn riksdagen nu ansåge sig kunna vidhålla sin tidigare ståndpunkt
i denna fråga.
Vad till en början angår det motions vis framställda yrkandet får utskottet
erinra, att med tillämpning av bestämmelserna i ovanberörda kungörelse
nr 693/39 en småskollärarinna i vissa fall måste fullgöra fyra veckotimmars
undervisning i slöjd utan ersättning, medan en folkskollärare
för slöjdundervisning i samma utsträckning erhåller särskild ersättning för
minst två timmars tjänstgöring. En dylik olikformighet i ersättningsgrunderna
är mindre tillfredsställande. Riksdagen uttalade sig också nästlidet
år för önskvärdheten av att småskollärarinnorna örn möjligt icke skulle
försättas i en jämförelsevis sämre ställning än folkskollärarna. Med hänsyn
till nödvändigheten av att i besparingssyfte kunna uttaga största möjliga
tjänstgöring av olika lärarkategorier anser utskottet sig dock icke kunna
biträda det i motionerna I: 184 och II: 240 framställda yrkandet. Utskottet
förutsätter emellertid, att förevarande spörsmål framdeles upptages till bedömande
i samband med frågan om revision av gällande bestämmelser örn
avlöning till folk- och småskollärare. Med vad utskottet sålunda anfört
torde ifrågavarande motioner, såvitt nu är i fråga, få anses besvarade.
Utskottet ansluter sig till vad departementschefen under förevarande
punkt föreslagit och har icke funnit något att invända mot beräkningen av
ifrågavarande anslags storlek för nästa budgetår.
11. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt
lärare för vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter och
vid vissa barnhem intagna barn i skolåldern.
Kungl. Majit har, sedan skolöverstyrelsen och riksräkenskapsverket framlagt
beräkningar beträffande anslagsbehovet för nästa budgetår, föreslagit
en höjning av förevarande anslag från nu 220,000 kronor med 45,000 kronor
till 265,000 kronor.
Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts här ifrågavarande förslag.
12. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt
föreståndarinnor och biträdande föreståndarinnor
vid skolhem och arbetsstugor.
Detta anslag är för innevarande budgetår uppfört med 300,000 kronor
och föreslås nu höjt till 330,000 kronor; anslagshöjningen är i allt väsentligt
betingad av ökning av det rörliga tillägget.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag i fråga om anslag till förevarande
ändamål.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
48
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
13. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till inackordering
av skolbarn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem.
Detta anslag utgår nu med 1,000,000 kronor. Skolöverstyrelsen har beräknat
anslagsbehovet för nästa budgetår till 1,150,000 kronor. Enligt
överstyrelsen torde utgiftsökningen främst bero på den utökning av läsårets
längd, som redan tillämpats, men jämväl till någon del på införandet
av högre skolformer ävensom höjda levnadskostnader, särskilt inom de
norrländska skoldistrikten, där inackorderingsverksamheten vore störst.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, att anslaget skulle uppföras med 1,175,000
kronor. Detta belopp överstiger det för innevarande budgetår anvisade med
175.000 kronor.
Departementschefen har i ärendet yttrat huvudsakligen följande:
Departementschefen hade övervägt lämpligheten av att med hänsyn till
nu föreliggande statsfinansiella förhållanden och den fortgående stegringen
av utgifterna för detta ändamål minska det procenttal, efter vilket statsbidrag
nu utginge. Dä kostnaderna härigenom skulle i viss utsträckning överflyttas
på kommunerna och inackorderingsverksamheten för övrigt vore
ägnad att nedbringa statens utgifter för folkskoleväsendet, hade departementschefen
dock icke ansett sig böra föreslå en sådan ändring i bidragsgrunderna.
Departementschefen utginge emellertid från att vederbörande
myndigheter vid verksamhetens planläggande med hänsyn till rådande
krisläge skänkte särskild uppmärksamhet åt de ekonomiska synpunkterna
och eftersträvade att i görligaste mån reducera det allmännas utgifter för
ändamålet.
Vid inackordering i skolhem eller arbetsstugor bestämde Kungl. Maj:t
det belopp, som skulle anses motsvara inackorderingskostnaden. Ifrågavarande
belopp hade av Kungl. Majit den 1 november 1935 fastställts till 1
krona för varje dag, barn erhållit fostran och vård å skolhemmet eller arbetsstugan.
Efter framställning av vissa skoldistrikt hade Kungl. Majit
emellertid med hänsyn till levnadskostnadernas stegring genom beslut den
1 mars 1940 höjt kostnadsbeloppet till 1 krona 10 öre, räknat från och med
den 1 januari 1940. Skolöverstyrelsen hade beräknat, att denna höjning
för hela läsåret 1939/40 skulle för statsverket medföra en utgiftsökning av
omkring 42,800 kronor. Höjningen torde motsvaras eller i varje fall åtföljas
av en ökning av kostnaderna för inackordering i enskilda hem. Då här omnämnda
kostnadsökning på grund av gällande bestämmelser rörande rekvisition
av statsbidrag inverkade på anslaget för budgetåret 1940/41,
torde det av överstyrelsen beräknade anslagsbeloppet böra höjas med omkring
25,000 kronor.
Anslaget för nästa budgetår borde alltså uppföras med (1,150,000 -j
25.
000 =) 1,175,000 kronor.
I detta sammanhang har departementschefen anmält en uppkommen
fråga angående bidrag av statsmedel till inackordering av skolbarn jämlikt
kungörelsen nr 351/1925 angående bidrag till vissa kostnader åt lotsoch
fyrpersonalens barn. Enligt kungörelsen må inackorderingsbidrag utgå
till sådana barn för undervisning i folkskola eller fortsättningsskola. Bidrag
må även utgå till barn, som undervisas i annan skola, dock ej längre äin
49
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
till oell med vårterminens slut det år, barnet fyller 13 år. Sagda bestämmelser
utfärdades under den tid, då den obligatoriska skolkursen med få undantag
omfattade sex år. På förekommen anledning har skolöverstyrelsen
i skrivelse den 20 februari 1940 hemställt, att Kungl. Maj:t måtte utverka
riksdagens medgivande till att inackorderingsbidrag för sådana lots- och
fyrpersonalen tillhöriga barn, vilka äro skyldiga fullgöra sin skolplikt i skoldistrikt,
som infört obligatorisk sjuårig skolkurs, men vilka undervisas i
annan skola än folkskola och fortsättningsskola, må kunna utgå till och
med vårterminen det år, barnet fyller 14 år. Tillika har överstyrelsen hemställt,
att medgivandet måtte få tillämpas jämväl för det fall, som föranlett
överstyrelsens hemställan. Statskontoret har förklarat sig i sak icke hava
något att erinra mot överstyrelsens förslag. Då förevarande spörsmål dock
icke syntes böra föranleda ändring i ovannämnda kungörelse, föresloge
statskontoret i stället utverkande av riksdagens bemyndigande för Kungl.
Maj :t att för fall, som överstyrelsen avsett, dispensera från förutnämnda
villkor örn en högsta åldersgräns.
Då den föreliggande framställningen syntes behj ärtans värd, har departementschefen
tillstyrkt åtgärder i den av myndigheterna angivna riktningen.
Därest riksdagen icke finner anledning till erinran häremot, hade
departementschefen för avsikt att framdeles ånyo underställa Kungl. Majit
förevarande spörsmål.
I motionen II: 108 har anförts bland annat följande:
En angelägenhet, som uppstått på grund av de centraliseringsåtgärder,
som statsmakterna genomförde på folkundervisningens område och som
myndigheterna borde ägna större uppmärksamhet åt än hittills, vore skolbarnens
inackorderingsförhållanden i enskilda hem. Det gällde härlett stort
antal föräldrar som till andra, ofta helt främmande människor måste lämna
ifrån sig sina barn under en tid av 6 å 7 år i den betydelsefullaste utvecklingsåldern.
Genom att dessa föräldrar på detta sätt frånhändes möjligheten
att ge sina barn hemmets vård och fostran, ställdes de inför ett
samhällets lojalitetsprov såsom få. Det borde därför vara ett statsmakternas
intresse att stödja dessa målsmäns krav på att barnens inackorderingsställen
skulle så långt det vore möjligt ersätta hemmen i olika hänseenden.
Vid myndigheternas ställningstagande till dessa spörsmål hade dock sådana
hänsyn fått vika, och ekonomiska faktorer ställts i första rummet. Sedan
det dekreterats att skolan på en ort skulle indragas, hade de lokala
skolmyndigheterna inte haft annat val än att åt barnen skaffa inackorderingsställen,
där sådana stått till buds. Möjligheten att med större omsorg
välja dessa ställen hade oftast varit synnerligen ringa. Den normerande inackorderingsavgiften
på en krona eller något däröver per dag hade de mera
ekonomiskt oberoende hemmen nämligen ansett alldeles för låg i förhållande
till arbete och kostnader, som erforderlig omvårdnad av ifrågavarande
barn medfört. För skolstyrelsen hade det sedan varit att vända sig till familjer,
som genom att bereda inackordering sett en möjlighet att erhålla en
kontant inkomst. När det, som fallet vore i vissa norrländska skoldistrikt,
gällde att finna inackorderingsställen för omkring 500 skolbarn, vore förutsättningarna
ringa för ett mera omsorgsfullt val av sådana ställen.
Bihang till riksdagens protokoll 19^0. G sami. Nr 117.
4
50
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
Utskottet.
Det vore därför naturligt, att föräldrar i många fall hyste oro för de
barn, vilkas tillsyn, vård och fostran de under många år nödgades anförtro
åt andra. Själva vore de i ringa mån i stånd att skaffa sig någon trygghet
i detta hänseende. Vad som erfordrades för tillgodoseende av en sådan
trygghet för föräldrarna och omvårdnad av barnen vore att statsmakterna
utfärdade bestämmelser rörande skolbarns inackorderingsförhållanden i enskilda
hem ävensom föreskreve på vilket sätt tillsyn angående sådana bestämmelsers
efterlevnad borde ske. Sannolikt torde inackorderingskostnaderna
härigenom komma att stegras, men med hänsyn till det berättigade
föräldraintresse, som det här gällde att beakta, borde den omständigheten
icke få utgöra hinder för genomförande av nödvändiga åtgärder på detta
område.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att en ändring i gällande
bidragsgrunder för ifrågavarande inackorderingsverksamhet för
närvarande icke är att förorda. Utskottet har icke heller något att erinra
mot, att Kungl. Maj:t, på sätt departementschefen ifrågasatt, erhåller rätt
att dispensera från den i ovannämnda kungörelse nr 351/1925 angivna
högsta åldersgränsen för utgivande av inackorderingsbidrag till lots- och
fyrpersonalens barn för undervisning i folkskola eller fortsättningsskola.
I enlighet med departementschefens förslag tillstyrker utskottet, att här
ifrågavarande anslag för nästa budgetår uppföres med ett belopp av
1,175,000 kronor.
Beträffande motionen II: 108 vill utskottet framhålla, att goda skäl
enligt utskottets mening blivit av motionären anförda för att åtgärder vidtagas
i syfte att åvägabringa en effektiv kontroll av inackorderingsförhållandena
i enskilda hem. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att
sedan utredning i förevarande fråga verkställts taga ställning i ärendet och
för riksdagen framlägga det förslag i ämnet, som kan befinnas påkallat för
undanröjande av de i motionen berörda bristerna. Med vad sålunda anförts
torde motionen II: 108 få anses besvarad.
14. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till anordnande
av skolskjutsar för skolpliktiga barn.
Detta anslag har under nedannämnda budgetår utgått med följande
belopp:
1937/38 ............................... kronor 450,000
1938/39 ............................... » 600,000
1939/40 ............................... » 925,000.
Kungl. Maj:ts förslag innebär att anslaget, med hänsyn till medelsåtgången
under budgetåret 1938/39 samt de beräknade statsbidragen till
nya skolskjutsar, skulle höjas med 375,000 kronor till 1,300,000 kronor.
Utredning rörande reglering av skjutskostnaderna.
I sin skrivelse nr 8 anförde 1939 års lagtima riksdag, att riksdagen
ville fästa Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på att, enligt vad riksdagen
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
51
erfarit, skjutsningen på vissa håll betingat priser, som icke kunde anses
skäliga. Ifrågasättas kunde, om icke genom införande av vissa maximeringsbestämmelser
beträffande de priser, som vederbörande skjutsningsentreprenörer
ägde utfå för skjutsningar av här ifrågavarande slag, nämnda
missförhållande skulle undvikas. Det syntes önskvärt, att närmare utredning
verkställdes härom. Sedan skolöverstyrelsen anbefallts verkställa
sådan utredning, har överstyrelsen, som i ärendet inhämtat yttranden från
länsstyrelserna och statens folkskolinspektörer, inkommit med utredning
och förslag i ämnet. De ersättningar, som utgå till skolskjutsentreprenörer,
lia emellertid såväl av folkskolinspektörerna och länsstyrelserna som av
skolöverstyrelsen i allmänhet ansetts icke vara oskäligt höga. Endast undantagsvis
ha anmärkningsvärt höga ersättningsbelopp förekommit. Överstyrelsen,
som tyckt sig förmärka en tendens till stegring av skjutsersättningarnas
storlek, har likväl föreslagit vissa åtgärder för reglering av ifrågavarande
kostnader.
Skolöverstyrelsen har sålunda övervägt lämpligheten av en sänkning av
statsbidraget till skolskjutsar. Såväl överstyrelsen som folkskolans besparingssakkunniga
ha dock kommit till den uppfattningen, att statsbidraget
ej bör minskas. Statskontoret har däremot föreslagit, att statsbidraget begränsas
till 70 i stället för nu stadgade 80 procent av kostnaderna, varigenom
sparsamhetsintresset skulle ökas hos skoldistrikten.
Myndigheterna och de sakkunniga hava nästan enhälligt avstyrkt införandet
av bestämmelser rörande maximering av skjutskostnaderna.
Överstyrelsen har föreslagit vissa lättnader i fråga örn villkoren för anordnande
av skolskjutsar med motorfordon samt dryftat vissa med den
föreliggande frågan sammanhängande detaljspörsmål, såsom infordrande
av entreprenadanbud (överstyrelsen anser detta böra ske undantagslöst),
prövning av förslag till reglementsändringar, som förutsätta anordnande av
skolskjuts, samt enhetlig prövning av frågor om skjutskostnadernas skälighet.
Departementschefen.
I fråga om avvägningen av statsbidragets storlek har departementschefen
anslutit sig till skolöverstyrelsens och de sakkunnigas mening.
Vidkommande maximering av skjutskostnaderna har departementschefen,
då en sådan åtgärd av allt att döma skulle föranleda en höjning av statens
kostnader för skolskjutsarna och alltså motverka syftet med förutnämnda
av riksdagen gjorda påpekanden, ansett sig böra avråda från åtgärder
av antydd art.
Beträffande lättnader i fråga om villkoren för anordnande av skolskjutsar
med motorfordon har departementschefen upplyst, att denna fråga
komme att upptagas till behandling i samband med förslag angående ordnande
av den yrkesmässiga biltrafiken.
52
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
Utskottet.
Vad skolöverstyrelsen i övrigt föreslagit syntes departementschefen
kunna i det väsentliga biträdas. Det borde ankomma på Kungl. Maj:t att
efter de ytterligare överväganden, som i vissa hänseenden syntes erforderliga,
meddela erforderliga bestämmelser i ämnet.
Motioner.
Till stöd för det i motionerna I: 96 och II: 103 framställda yrkandet bar
anförts bland annat:
Enligt kungörelsen nr 449/1935 kunde skoldistrikt, som anordnade skolskjutsar
för bland annat underlättande av lång och besvärlig skolväg, erhålla
statsbidrag med åtta tiondelar av styrkt skälig kostnad för sådant
ändamål.
Motionärerna föreställde sig, att statsmakterna med ovan antydda bestämmelse
avsett, att barn med i verklig mening lång och besvärlig skolväg
skulle erhålla den lättnad, som anordnande av skolskjuts innebure. Det
förekomme emellertid på många håll att de kommunala myndigheterna icke
utnyttjade den förmån, som genom kungörelsen erbjödes. Vilka skälen härtill
än kunde vara, kvarstode som ett beklagligt faktum, att en mängd
skolbarn på olika håll i landet finge sätta hälsan på spel genom underlåtenhet
från vederbörande skoldistrikt att till rimliga proportioner nedbringa de
olägenheter, som för lång skolväg medförde. Enda möjligheten att — i enlighet
med statsmakternas mening — fullt trygga barnen mot dessa olägenheter
torde vara att skoldistrikten kunde åläggas att, där skolvägen
sträckte sig över viss längd, t. ex. 4—5 km, anordna skolskjuts eventuellt
genom bidrag till skjuts med fordon, som framfördes av barnen själva.
Utskottet har icke funnit något att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag under
denna punkt och giver sin anslutning till vad departementschefen här
ovan anfört.
Vidkommande det motionsvis väckta yrkandet finner utskottet sig icke
kunna tillstyrka att skoldistrikten skulle åläggas skyldighet att på sätt i
motionerna ifrågasatts anordna skolskjutsar. De i motionerna anförda olägenheterna
torde komma att i väsentlig grad elimineras i den mån centraliseringen
av folkskoleväsendet fortskrider, varvid skolskjutsar i större utsträckning
måste tagas i bruk. I sådana skoldistrikt, där skolskjutsar icke
anordnats, trots att förhållandena bort föranleda därtill, torde vederbörande
folkskolinspektör hava att söka åstadkomma rättelse härutinnan. Utskottet
förutsätter att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet riktad på ifrågavarande
spörsmål. Beträffande frågan örn eventuellt bidrag för färd med
fordon, som framföras av barnen själva får utskottet hänvisa till vad utskottet
i det föregående anfört angående centraliseringsåtgärder beträffande
fortsättningsskolväsendet. Med vad utskottet sålunda anfört torde motionerna
I: 96 och II: 103 få anses besvarade.
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
53
15. Förslagsanslaget till Folkskolor m. m.: Bidrag till
undervisningslokaler m. m.
Från detta anslag bestridas de olika statsbidrag, som till ifrågavarande
ändamål utgå enligt beslut av 1935 års riksdag. Bestämmelser i ämnet hava
meddelats i kungörelsen nr 45/1936 (ändrad 363/1939). Enligt nämnda
bestämmelser utgår byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler med tre
fjärdedelar av bidragsunderlaget, därest detta överstiger 5,000 kronor, samt
eljest med hälften av bidragsunderlaget. Det ankommer på Kungl. Majit
eller, därest kostnaden beräknas uppgå till högst 10,000 kronor, på länsstyrelse
att fastställa högsta kostnadssumma, varå statsbidrag till en skolhusanläggning
må beräknas.
De för ändamålet beviljade anslagen samt anslagsbelastningen enligt
budgetredovisningarna framgå av följande tablå.
Budgetår |
Anvisat Kronor |
Nettoutgift Kronor |
1936/37 ..... |
3,800,000 |
3,727,200 |
1937/38 ..... |
7,100,000 |
7,979,800 |
1938/39 ..... |
7,500,000 |
6,006,300 |
1939/40 ..... |
8,000,000 |
— |
Det för budgetåret 1939/40 anvisade anslaget har uppdelats på fem förslagsvis
betecknade poster, vilka skola redovisas särskilt för sig, nämligen:
1. Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler..................kronor 960,000
2. Byggnadsbidrag för redan befintliga undervisningslokaler........... » 1,850,000
3. Hyresbidrag.................................... » 190,000
4. Underhålls- och materielbidrag.......................... » 1,800,000
5. Tjänstebostadsbidrag ............................... » 3,200,000
Summa kronor 8,000,000.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, att förevarande anslaget uppdelas på fem
självständiga anslag för ovan angivna ändamål och att dessa anslag för
nästa budgetår uppföras med respektive 950,000 kronor, 1,690,000 kronor,
180.000 kronor, 900,000 kronor och 3,200,000 kronor eller sammanlagt
6.920.000 kronor, varigenom en anslagsminskning uppkommer å 1,080,000
kronor.
I detta sammanhang har anmälts uppkommen fråga örn statsbidrag till
Hjortsberga skoldistrikt i Blekinge län för nya undervisningslokaler, oaktat
byggnadsföretaget påbörjats, innan tillstånd till dess utförande lämnats.
Byggnadsföretaget, som dragit en kostnad av 6,300 kronor hade blivit färdigt
sommaren 1937.
Departementschefen har i ärendet anfört huvudsakligen följande:
Vad först anginge frågan om byggnadsbidrag till nya undervisningslokaler,
ville departementschefen framhålla, att dylika bidrag sedan krisens bör
-
54
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
jan av Kungl. Majit beviljats med iakttagande av den största återhållsamhet.
I den vid propositionen nr 79 till 1939 års urtima riksdag angående åtgärder
för begränsning av statsutgifterna för budgetåret 1939/40 såsom
bilaga 6 fogade promemorian hade framhållits, att även länsstyrelserna
givetvis vid beslut i dessa frågor borde iakttaga den återhållsamhet, som
vore påkallad av den nuvarande situationen. Sedermera hade Kungl. Majit
utfärdat cirkulär (nr 842/1939) till statskontoret och länsstyrelserna m. fl.
myndigheter angående besparingsåtgärder inom folkskoleväsendet. Någon
ytterligare föreskrift i antydd riktning syntes ej påkallad. Emellertid ansåge
departementschefen sig böra ifrågasätta, huruvida icke en centralisering av
beslutanderätten i dessa ärenden borde genomföras.
En centralisering av nybyggnadsfrågorna torde onekligen öka möjligheterna
att främja rationaliseringssträvandena på detta område. Lämpligen
syntes beslutanderätten i de frågor rörande statsbidrag till nya undervisningslokaler,
som nu ankomme på länsstyrelserna, böra överflyttas på
Kungl. Majit. Ändrade bestämmelser i ämnet torde böra träda i kraft den
1 juli 1940.''
Av länsstyrelserna och Stockholms folkskoledirektion lämnade uppgifter
angående byggnadsbidrag till de företag, som färdigställts eller beräknades
bliva färdigställda inom sådan tid att årsbidrag till dem komme att utgå
under budgetåret 1940/41, syntes kunna ligga till grund för beräkningen av
anslagsbehovet. Departementschefen föresloge därför, att anslagsmedlen
till byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler för nämnda budgetår upptoges
med i runt tal 950,000 kronor.
Vad beträffade den av Hjortsberga skoldistrikt gjorda framställningen,
ville departementschefen framhålla, att det byggnadsföretag, varom här vore
fråga, slutförts långt innan riksdagen i skrivelsen nr 290/1938 fastslagit,
att skoldistrikt i fortsättningen icke kunde påräkna statsbidrag till byggnadsföretag,
som igångsattes, innan vederbörlig myndighet meddelat tillstånd
till dess utförande. Vad i ärendet förekommit syntes tala för att statsbidrag
till byggnadsföretaget borde utgå, oaktat skoldistriktet ej iakttagit
den för ärendets handläggning föreskrivna ordningen. Liksom fallet varit beträffande
Stockholms och Torps skoldistrikt, vilka gjort sig skyldiga till
försummelse av liknande slag och efter framställning till riksdagen beviljats
statsbidrag, hade i förevarande fall, då byggnadsarbetena påbörjades,
ett obestridligt och trängande behov av nya skollokaler förelegat. Därest
riksdagen icke hade något att erinra mot att statsbidrag till byggnadsföretaget
utginge utan hinder av angivna omständighet, borde det ankomma
på länsstyrelsen att i enlighet med gällande bestämmelser i ämnet fastställa
den högsta kostnadssumma, varå statsbidrag finge beräknas. Någon höjning
av de nyssnämnda anslagsmedlen till bidrag till nya undervisningslokaler
syntes icke böra vidtagas i anledning härav.
Förslag örn ändrade grunder för fastställande av byggnadsbidrag till
redan befintliga undervisningslokaler hade av skolöverstyrelsen framlagts
i anledning av 1939 års lagtima riksdags i skrivelse nr 439 anmälda beslut.
Förslaget syntes innebära, att skoldistrikten skulle erhålla dylika bidrag i
samma utsträckning, som om de ändrade grunderna gällt alltifrån bidragssystemets
införande, d. v. s. retroaktivt från den 1 juli 1936. Statsbidrag
skulle sålunda i vissa fall utgå för om- eller tillbyggd lokal, som tagits i
bruk efter den 1 juli 1912, för tiden från och med budgetåret 1936/37 till och
med det budgetår, under vilket 24 år förflutit efter det lokalen först tagits
i bruk. Förslaget hade i denna del ej föranlett någon erinran från statskon
-
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
torets och riksräkenskapsverkets silla. Skolöverstyrelsen hade uppskattat
kostnaderna under budgetåret 1940/41 för förslagets genomförande till
110,009 kronor, medan riksräkenslcapsverket beräknat deni till 100,000 kronor.
Anslagsbehovet i övrigt hade av nämnda myndigheter uppskattats till
1,690,000 kronor. Mot sistnämnda beräkningar hade departementschefen
intet att erinra.
De inom riksräkenskapsverlcet anmärkta beloppen — avseende budgetåret
1936/37 — för sådana undervisningslokaler, vilka skulle beröras av
förslaget, uppginge till sammanlagt 179,700 kronor. Även örn man utginge
från att större delen av detta belopp icke återbetalts och att byggnadsbolag
i dessa fall utbetalts även för budgetåret 1937/38 syntes en retroaktiv
tillämpning av de föreslagna bestämmelserna medföra, att byggnadsbolag
skulle under nästa budgetår utbetalas för åtminstone tre budgetår,
nämligen budgetåren 1938/41. Härtill bomme byggnadsbidrag för budgetåren
1936/41 till sådana undervisningslokaler, för vilka länsstyrelserna ej
beviljat dylika bidrag. I vilken omfattning detta skett hade icke kunnat
konstateras. Det ökade anslagsbehov, som föranleddes av ett genomförande
av 1939 års riksdags omförmälda beslut, kunde under sådana förhållanden
för budgetåret 1940/41 endast uppskattas helt approximativt, men departementschefen
holle före, att det icke bomme att understiga 600,000 kronor.
Summan av de årliga byggnadsbidragen torde kunna beräknas till approximativt
180,000 kronor.
För att undvika den stora anslagsbelastning, som sålunda skulle uppstå
under budgetåret 1940/41, kunde naturligtvis den lösningen. tänkas, att
bidragstiden började löpa först från och med sagda budgetår, innebärande
en förskjutning framåt i tiden av fyra år.
Efter övervägande av de hithörande spörsmålen hade departementschefen
kommit till den uppfattningen, att ett rationellt genomförande av omförmäkla
riksdagsbeslut krävde retroaktiv tillämpning av de ifrågasatta bestämmelserna''
såtillvida, att antalet bidragsberättigade år icke borde
minskas. Däremot syntes välbetänkt, att för undvikande av kulmination av
årsbidrag och därav följande ökad anslagsbelastning låta bidragstiden löpa
först från och med budgetåret 1940/41.
Statskontoret och rik sniken skaps verket hade ifrågasatt, huruvida, icke
gen om förandet av riksdagens beslut om utvidgad rätt till byggnadsbidrag
för redan befintliga undervisningslokaler borde anstå med hänsyn till det
förändrade statsfinansiella läget. För egen del vore departementschefen ej
övertygad örn lämpligheten härav. Det mäste nämligen framsta som ett
trängande önskemål, att de nu svävande bidragsfrågorna bringades ur
världen. Ju längre avgörandet skötes på framtiden, desto mera syntes
olägenheterna öka. Departementschefen ansåge sig därför böra förorda verkställandet
av riksdagens nämnda beslut från och med nästa budgetår i den
modifierade form, som av honom i det föregående angivits, och i övrigt i
huvudsaklig överensstämmelse med av statskontoret framställt förslag
i ämnet.
I detta sammanhang hade departementschefen även ansett sig böra tdl
behandling upptaga frågan, huru återbetalningen av de enligt hittills gällande
bestämmelser oriktigt utbetalta bidragen för de fyra budgetåren före
den 1 juli 1940 skulle ordnas. T de fall, då sådana bidrag återbetalts, borde
givetvis utbetalningen enligt de nya bidragsbestämmelserna börja omedelbart
från och med budgetåret 1940/41. Hade däremot återbetalning av
sådant bidrag icke ägt ruin, borde i stället en avräkning ske på sa sätt, att
56
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
de enligt nya bestämmelserna utgående bidragen från och med budgetåret
1940/41 innehölles till dess de oriktigt utbetalta bidragen avräknats. En
rättelse beträffande de oriktigt utbetalta bidragen vid den nya bidragsperiodens
början i stället för vid dess slut torde vara att föredraga såväl ur
redovisnings- och kontrollsynpunkt som med hänsyn till önskvärdheten att
snarast möjligt få avveckla tidigare uppkomna felaktigheter i fråga örn
bidragsutbetalningarna. Erforderliga anvisningar beträffande den föreslagna
avräkningen borde utfärdas av riksräkenskapsverket, som jämväl hade att
övervaka, att avräkningen skedde efter enhetliga grunder. En lösning av
bidragsfrågan på sätt nu förordats torde icke påkalla någon anslagsökning
för budgetåret 1940/41.
Vid bifall till departementschefens förslag torde anslagsmedlen till byggnadsbidrag
för redan befintliga undervisningslokaler böra för budgetåret
1940/41 upptagas till 1,690,000 kronor.
Beträffande anslagsmedlen till hyresbidrag syntes posten med hänsyn till
belastningen under de två sistförflutna budgetåren böra sänkas till 180,000
kronor.
Anslagsmedlen till underhålls- och materielbidrag skulle i enlighet med
skolöverstyrelsens av statskontoret och riksräkenskapsverket biträdda förslag
vid i övrigt oförändrade förhållanden upptagas med oförändrat beloppi,
1,800,000 kronor. Dessa bidrag, som avsåge underhåll av undervisningslokaler
ävensom tillhandahållande av skolmöbler och undervisningsmateriel,
utginge med 50 kronor för varje lokal, som tillhörde skoldistrikt, och med
25 kronor för varje av distriktet förhyrd lokal.
Enligt bilaga 6 till propositionen nr 79 till 1939 års urtima riksdag hade
förutsatts, att frågan örn reduktion av dessa bidrag skulle upptagas i samband
med frågan örn anvisande av medel för ändamålet för budgetåret
1940/41. Departementschefen föresloge, att sagda bidrag från och med den
1 juli 1940 tills vidare begränsades till 50 procent av de nu utgående, d. v. s.
till 25 kronor, respektive i avrundat tal 12 kronor för lokal och år. Förevarande
anslagsmedel borde på grund härav för nästa budgetår beräknas
till 900,000 kronor.
Skolöverstyrelsen hade ställt sig avvisande till tanken örn indragning av
tjänstebostadsbidragen. Statskontoret hade icke delat denna uppfattning
men hade å andra sidan för undvikande av rubbningar i kommunernas ekonomi
icke velat i nuvarande läge påkalla åtgärder för bidragets avskaffande.
Vidare hade statskontoret avstyrkt en omreglering av tjänstebostadsbidragen,
som skulle kunna medföra ökade anspråk på statskassan.
För egen del lutade departementschefen åt den uppfattningen, att tjänstebostadsbidragen
— framförallt med hänsyn till att skoldistriktens kostnader
för skolväsendet proportionsvis torde vara mindre nu än år 1935 —
borde avskaffas. En sådan åtgärd skulle vara önskvärd med hänsyn till vad
inledningsvis anförts rörande det förhållandet, att skoldistrikten numera
i viss utsträckning icke hade samma intresse som tidigare av att hålla kostnaderna
för folkskoleväsendet nere vid en skälig nivå. Genom en sådan
åtgärd skulle även kunna undvikas den reglering av tjänstebostadsbidragen
efter hyresnivån, som enligt skolöverstyrelsen borde göras till föremål för
närmare undersökning och som av allt att döma skulle kunna leda till en
minskning av bidragen för ett antal skoldistrikt på landsbygden och en
höjning av statsbidragen till folkskoleväsendet i de större städerna. Då
departementschefen emellertid i likhet med statskontoret ansåge, att åt
-
Statsutskottets utlåtande Nr 117. 57
gärder, som medförde rubbningar i kommunernas ekonomi, under radande
förhållanden borde örn möjligt undvikas, ville departementschefen ej nu förorda
någon ändring av sådan innebörd, men förutsatte, att fragen vid en
lämpligare tidpunkt ånyo toges under omprövning. Vid sådant förhållande
ansäge departementschefen sig ej böra nu förorda någon ändrad ordning
för redovisning av tjänstebostadsbidraget eller någon utvidgning av rätten
till sådant bidrag. Anslagsmedlen till tjänstebostadsbidrag torde böra för
nästa budgetår uppföras med oförändrat belopp, 3,200,000 kronor. Anmärkas
finge, att de av departementschefen förordade besparingsåtgärder, som
medförde indragning av lärartjänster, inverkade på anslagsbelastningen
först från och med budgetåret 1941/42.
Vid bifall till vad sålunda föreslagits skulle förevarande anslag under
budgetåret 1940/41 upptagas till (950,000 -j- 1,690,000 + 180,000 -f+
900,000 + 3,200,000 —) 6,920,000 kronor.
Riksräkenskapsverket hade emellertid ansett de under förevarande anslag
redovisade utgifterna vara av så olika slag och uppgå till så betydande belopp,
att en uppdelning av anslaget vore påkallad. Redovisningen av dessa
olikartade utgifter under ett anslag hade även ur redovisningssynpunkt
medfört stora olägenheter såväl för länsstyrelserna som för riksräkenskapsverket.
Det nuvarande redovisningssättet hade därför medfört svårigheter
att överblicka kostnaderna för de olika ändamål, vartill anslaget vöre
anvisat. På grund härav ville departementschefen förorda en uppdelning
av anslaget på fem självständiga förslagsanslag.
I motionerna I: 97 och II: 113 har anförts bland annat:
Statsbidraget till byggnader för folkskoleväsendet uppginge årligen till
ofantliga summor. En betydande del av statsbidraget avsåge gymnastiklokaler,
vilka i allmänhet inte kunde utnyttjas för skoländamål i lika hög
grad som vanliga lärosalar — stundom användes gymnastiksalen blott
några timmar i veckan. Samtidigt saknade den frivilliga gymnastikrörelsen
ofta nog lokaler eller i varje fall ändamålsenliga lokaler. Den frivilliga gymnastikrörelsen
vore likväl en mycket betydelsefull folkrörelse för folkhälsans
höjande; dess medlemstal uppginge f. n. till över 175,000. Att dess samhällsgagneliga
strävanden på allt sätt borde stödjas, utgjorde förvisso ett
allmänt intresse.
Desto mera anmärkningsvärt vore det, att den frivilliga gymnastikrörelsen
på sina håll blivit nekad att använda skolornas gymnastiksalar för
gymnastikövningar med bygdens ungdom. Det vore skolstyrelserna, som
rådde över skollokalerna, och mot deras ställningstagande funnes ingen
appell. Skolhusen vore emellertid uppförda för allmänna medel och vad
nu särskilt de kostsamma gymnastiksalarna anginge, borde dc givetvis
komma till så stor användning som möjligt på det att det i dem nedlagda
kapitalet gåve högsta avkastning.
Det måste därför betraktas såsom en billig fordran från statsmakternas
sida att den frivilliga gymnastikrörelsen, i den mån den behövde det och
givetvis under betryggande former, så att skolans intressen inte träddes
för nära, finge använda skolornas gymnastiksalar och duschinrättningar.
Enligt kungörelsen den 6 mars 1936 äng. statsbidrag till byggnader för
folkskoleväsendet C 8 vore skoldistrikt, som tillerkänts byggnadsbidrag,
pliktigt att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kunde hava meddelats
vid bidragets beviljande. Det vöre önskligt, att Kungl. Majit för
58
Utskottet.
Utskottet.
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
framtiden knöte det villkoret vid statsbidraget, att den frivilliga gymnastik5^r?]sen
att använda gymnastiklokalerna där så kunde ske utan
förfång för skolans intressen.
U tskottet ansluter sig till vad departementschefen anfört i fråga örn bidrag
till undervisningslokaler m. m. Utskottet har ej heller funnit något
att erinra mot att statsbidrag må utgå för ovannämnda byggnadsföretag
inom Hjortsberga skoldistrikt. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag böra
för nästa budgetår uppföras fem självständiga anslag för omförmälda ändamål
å sammanlagt 6,920,000 kronor.
Beträffande det i motionerna I: 97 och II: 113 framställda yrkandet får
utskottet framhålla, att det torde ligga i sakens natur att ifrågavarande
gymnastiklokaler böra ställas till den frivilliga gymnastikrörelsens förfogande,
för så vitt de därvid komma till användning vid sedvanliga gymnastikövningar
och betryggande garantier lämnas för vård av lokalerna och
utgivande av ersättning för i samband med deras ianspråktagande uppkommande
kostnader för lyse och rengöring m. m. Utskottet har svårt att
föreställa sig att de lokala myndigheterna skulle ställa sig avvisande till
upplåtandet av skolorna under nu angivna förutsättningar. Utskottet har
emellertid icke något att invända mot att tillerkännande av statsbidrag
till undervisningslokaler för folkskoleväsendet förknippas med ett villkor
av den innebörd i motionerna avses. Det torde få ankomma på Kungl.
Majit att vid beviljande av statsbidrag i samband med fastställandet av
erforderliga föreskrifter för bidragets utgående pröva behovet av ett dylikt
villkors uppställande. Med vad utskottet sålunda anfört torde motionerna
I: 97 och II: 113 få anses besvarade.
16. Förslagsanslaget till Nomadskolor: Avlöningar.
Detta anslag är nu uppfört med 125,300 kronor och föreslås utgå för nästa
budgetår med oförändrat belopp.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.
17. Förslagsanslaget till Fortsättningsskolor: Bidrag till
avlöning åt lärare.
Detta anslag är nu uppfört med 4,825,000 kronor. Kungl. Maj:ts förslag
innebär att anslaget för nästa budgetår upptages till 4,050,000 kronor; anslagsminskningen
hänför sig med 325,000 kronor till den fortgående centraliseringen
av fortsättningsskolväsendet samt övergång från tvåårig till
ettårig fortsättningsskola i samband med införande av ett sjunde skolår
samt med 450,000 kronor till i det föregående föreslagna besparingsåtgärder.
Utskottet tillstyrker bifall till vad Kungl. Majit föreslagit i fråga
förevarande anslag.
Utskottet.
örn
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
59
18. Förslagsanslaget till Fortsättningsskolor: Bidrag till
centralisering av fortsättningsskolväsendet.
Detta anslag är för budgetåret 1939/40 uppfört med 325,000 kronor.
Kungl. Maj:ts förslag innebär att anslaget höjes dels med 75,000 kronor
på grund av anslagets belastning under budgetåret 1938/39, dels ock med
130.000 kronor till följd av i det föregående förordade besparingsåtgärder.
Anslaget föreslås alltså uppfört med (325,000 + 75,000 + 130,000 =)
530.000 kronor.
Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag har icke givit utskottet anledning
till erinran.
19. Förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa
statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter.
Förevarande anslag är nu uppfört med 2,500,000 kronor. Kungl.
Majit har — med utgångspunkt från det procenttal, som tillämpas vid
ett levnadskostnadsindex av 174 och med hänsyn till att i 1940 års
åttonde huvudtitel förutsatts, att dyrtidstillägg åt vissa på indragningsstat
hos landsting uppförda seminarielärare, för vilka dyrtidstillägg förut
utgått från förevarande anslag, skall från och med budgetåret 1940/41 bestridas
från annat anslag under nämnda huvudtitel — beräknat anslagsbehovet
för nästa budgetår till 1,120,000 kronor. I jämförelse med anslaget
för innevarande budgetår skulle anslagsbeloppet således minskas med
1.380.000 kronor.
Utskottet tillstyrker bifall till vad Kungl. Majit föreslagit i fråga örn
förevarande anslag.
Hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits
förslag samt med avslag å dels motionerna I: 184 och
lii 240, i vad avser yrkandet angående reglering av den
årliga lästiden, dels ock motionerna 1:107 och lii 170,
i vad avser yrkandet angående det sjunde skolåret,
1. ur personalförteckningen för folkskoleseminarierna
utesluta följande under rubriken Tjänstemän å övergångsstat
upptagna befattningshavare, nämligen 1 lektor i lönegraden
A 27 och 1 lärare i musik i lönegraden A 21;
2. godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1940/41:
Utskottet.
Utskottet.
60
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis...........kronor 1,960,500
2. Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,
förslagsvis........... > 20,400
3. Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:
a. Arvoden åt semi- |
||
narieläkare...... |
kronor |
12,900 |
b. Arvoden åt semi-nariebibliotekarier. c. Arvoden åt biträ- |
» |
8,200 |
den å rektorsexpe-ditionerna....... |
» |
6,500 |
d. Särskilda arvoden |
||
vid provårssemina- |
||
rier............ |
21,700 |
|
e. Tilläggsarvoden åt |
||
lärare vid de vid |
» |
6,200 |
4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:
a. Grundavlöningar
m. m., förslagsvis kronor 89,500
b. Avlöningsförhöj
ningar
m. m., förslagsvis.
........ » 8,600 » 98,100
5. Rörligt tillägg, förslagsvis ....... »_202,500
Summa förslagsanslag kronor 2,337,000;
3. medgiva, att till läraren i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminariet
i Karlstad Anders Gustafsson må, räknat
från och med den 1 juli 1937, tills vidare, så länge han
innehar sin nuvarande befattning, utgå personligt lönetillägg
med 300 kronor för år;
4. till Folkskoleseminarier: Avlöningar för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 2,337,000 kronor;
5. till Folkskoleseminarier: Omkostnader för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 238,000 kronor;
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
61
6. till Folkskoleseminariet Materiel, böcker m. m. för
budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 50,000
kronor;
7. till Folkskoleseminarier: Stipendier för budgetåret
1940/41 anvisa ett anslag av 56,000 kronor;
8. godkänna följande avlöningsstat för småskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1940/41:
1.
2.
3.
4.
5.
Avlöningsstat.
Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis.................kronor 389,000
Avlöningar till tjänstemän å övergångsstat,
förslagsvis............. » 33,500
Arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Majit:
a. Arvoden åt semina
rieläkare.
.........kronor 3,600
b. Arvoden åt seminarie
bibliotekarier.
..... » 3,000
c. Arvoden åt biträden
å rektorsexpeditio
nerna.
........... » 1,700
d. Tilläggsarvoden åt
lärare i trädgårdsskötsel
........... » 1,050
e. Arvode åt ett biträde
för matlagningen vid
seminariet i Lycksele _»_900 » 10,250
Avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal:
a. Grundavlöningar
m. lii., förslagsvis . . kronor 58,500
b. Avlöningsförhöjnin
gar
m. m., förslagsvis » 1,750 » 60,250
Rörligt tillägg, förslagsvis......... »_41,400
Summa förslagsanslag kronor 534,400;
9. till Småskoleseminarier: Avlöningar för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 534,400 kronor;
10. till Småskoleseminarier: Omkostnader för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 66,000 kronor;
11. till Småskoleseminarier: Materiel, böcker m. inför
budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av
10,000 kronor;
62
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
12. till Småskoleseminarier: Stipendier för budgetåret
1940/41 anvisa ett anslag av 33,000 kronor;
13. besluta, att för budgetåret 1939/40 gällande grunder
för avlöning åt lärare vid folk- och småskolor och
med dem i avlöningshänseende likställda befattningshavare
samt åt nomadlärare skola med förut angiven jämkning
äga tillämpning jämväl för budgetåret 1940/41;
14. medgiva, att för budgetåret 1939/40 gällande grunder
för provisorisk avlöningsförstärkning och provisoriskt
dyrortstillägg åt vissa lärare vid folk- och småskolor
m. fl. skola äga tillämpning jämväl för budgetåret 1940/41;
15. till Folkskolor to. to.: Bidrag till avlöning åt lärare
vid folkskolor för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av 129,000,000 kronor;
16. medgiva, att ur nämnda anslag må, om och i den
mån behov därav prövas föreligga, utgå statsbidrag till
svensk undervisning för svenska barn i utlandet, dock
med sammanlagt högst 26,500 kronor;
17. till Folkskolor to. to.: Bidrag till avlöning åt lärare
i slöjd vid folkskolor, mindre folkskolor eller särskilda
slöjdskolor för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av 3,850,000 kronor;
18. till Folkskolor to. to.: Bidrag till avlöning åt lärare
för vid statsunderstödda sjukvårdsanstalter och vid vissa
barnhem intagna barn i skolåldern för budgetåret 1940/41
anvisa ett förslagsanslag av 265,000 kronor;
19. till Folkskolor to. to.: Bidrag till avlöning åt föreståndarinnor
och biträdande föreståndarinnor vid skolhem
och arbetsstugor för budgetåret 1940/41 anvisa ett
förslagsanslag av 330,000 kronor;
20. till Folkskolor to. to.: Bidrag till inackordering av
skolbarn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem för
budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 1,175,000
kronor;
21. till Folkskolor to. to.: Bidrag till anordnande av
skolskjutsar för skolpliktiga barn för budgetåret 1940/41
anvisa ett förslagsanslag av 1,300,000 kronor;
22. till Folkskolor to. to..- Byggnadsbidrag för nya undervisningslokaler
för budgetåret 1940/41 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 950,000 kronor;
23. till Folkskolor m. to.: Byggnadsbidrag för vissa
äldre undervisningslokaler för budgetåret 1940/41 under
Statsutskottets utlåtande Nr 117. 63
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1,690,000
kronor;
24. till Folkskolor m. m.: Hyresbidrag för undervis
ningslokaler för budgetåret 1940/41 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 180,000 kronor;
25. godkänna av departementschefen angivna ändringar
i gällande grunder för underhålls- och materielbidrag, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1940/41;
26. till Folkskolor m. m.: JJnderhålls- och materielbidrag
för budgetåret 1940/41 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 900,000 kronor;
27. till Folkskolor m. m.: Tjänstebostadsbidrag för budgetåret
1940/41 under åttonde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 3,200,000 kronor;
28. vidtaga av departementschefen angivna ändringar
i avlöningsstaten för nomadskolorna;
29. till Nomadskolor: Avlöningar för budgetåret 1940/41
anvisa ett förslagsanslag av 125,300 kronor;
30. till Fortsättningsskolor: Bidrag till avlöning åt lärare
för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av 4,050,000 kronor;
31. till Fortsättningsskolor: Bidrag till centralisering
av fortsättningsskolväsendet för budgetåret 1940/41 anvisa
ett förslagsanslag av 530,000 kronor;
32. till Dyrtidstillägg åt lärare vid vissa statsunderstödda
undervisnings- m. fl. anstalter för budgetåret
1940/41 anvisa ett förslagsanslag av 1,120,000 kronor.
B. att ovannämnda motioner 1:107 och II: 170, i vad
avser yrkandet angående reglering av den årliga lästiden,
1:184 och II: 240, i vad avser skyldighet för småskollärarinnor
att undervisa i slöjd mer än två timmar utöver
minimitjänstgöringstiden, 1:183, 11:108, 1:96 och 11:103
samt 1:97 och 11:113 må anses besvarade med vad utskottet
ovan anfört.
Stockholm den 23 april 1940.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
64
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gustajsson i Benestad, Johansson i Fredrikslund, Oscar
Olsson, Asplund, Nilsson i Landeryd, Andersson i Fältenborg, Pauli, Heiding, Carlström, Larsson
i Varberg, Magnusson i Kalmar och Bäcklund; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Svensson, Eriksson i Stockholm,
Danielsson, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Närlinge, Holmdahl, Wallentheim, Viklund
och Eriksson i Frägsta.
Reservationer:
1) av herr Svensson i Grönvik i fråga om viss del av utskottets
motivering på sid. 9;
2) av herrar Oscar Olsson, Asplund och Pauli, vilka ansett,
dels att den del av utskottets yttrande angående uppskov med beslutad
reglering av den årliga lästiden i folkskolan m. m., som börjar med
orden »Utskottet får erinra» och slutar med orden »få anses besvarade»
(sid. 21 och 22) bort hava följande lydelse:
»Utskottet får---- (= utskottet)---utsträckta lästiden. Uppen
bart
är nämligen att ett bifall till departementschefens förslag på denna
punkt kommer att hava till följd att vissa i pedagogiskt hänseende mindre
väl lottade skoldistrikt för obestämd framtid lämnas efter i den utveckling
till folkskoleväsendets höjande, som markeras av beslutet om lästidens utsträckning.
Utskottet ställer sig därför avvisande till såväl departementschefens
ifrågavarande förslag, i vad det avser uppskov med genomförandet
av lästidens utökning, som ock till det i motionerna X: 107 och II: 170 gjorda
yrkandet i samma syfte.
Mot departementschefens förslag beträffande de av 1939 års riksdag
beslutade förstärkningsanordningarna har utskottet icke funnit anledning
till erinran.
Med vad utskottet sålunda anfört torde motionerna I: 184 och II: 240,
så vitt nu är i fråga, få anses besvarade.»;
dels att utskottets yttrande angående förslagsanslaget till bidrag till
avlöning åt lärare vid folkskolor (sid. 43) bort i anledning härav hava
följande lydelse:
»Utskottet tillstyrker--— —■ (= utskottet)---budgetåret 1940/41.
Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har departementschefen
räknat med en besparing av i runt tal 400,000 kronor, därest ett uppskov
med genomförandet av beslutet om minimilästidens obligatoriska utsträckning
kommer till stånd. Med hänsyn till att utskottet icke ansett sig böra
Statsutskottets utlåtande Nr 117.
65
tillstyrka vidtagandet av en dylik åtgärd torde anslaget för här förevarande
ändamål för nästa budgetår böra ökas med angivna belopp, 400,000 kronor
till 129,400,000 kronor.
På av departementschefen---(= utskottet)----högst 26,500
kronor.»;
dels ock att utskottets hemställanden till följd härav bort i nedan
angivna delar bliva följande:
»A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag samt med bifall till motionerna I: 184 och II: 240,
i vad avser yrkandet angående reglering av den årliga
lästiden, ävensom med avslag å motionerna 1:107 och
II: 170,
15. till Folkskolor m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare
vid folkskolor för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag
av 129,400,000 kronor;
B. att ovannämnda motioner 1:184 och II: 240, i vad
avser skyldighet för småskollärarinnor att undervisa i
slöjd mer än två timmar utöver minimitjänstgöringstiden,
1:183, 11:108, 1:96 och 11:103 samt 1:97 och II: 113 må
anses besvarade med vad utskottet ovan anfort.»;
3) av herr Magnusson i Kalmar i fråga om viss del av utskottets
motivering på sid. 34.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. G sami.
Nr 117.
5