Statsutskottets utlåtande Nr 114.
13
Nr 114.
Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1940 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till förhindrande
av att statsanställdas befordringsutsikter eller
lönetursberäkning ogynnsamt påverkas av militärtjänstgöring
m. m.
(3:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena, nr 98, inom första kammaren
av herrar B. Ohlin och Elof Andersson samt den andra, nr 116, inom andra
kammaren av herr I. Österström m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit träffar sådana anstalter
som erfordras för att i möjligaste mån förhindra att i motionerna avsedd militär
tjänstgöring skall ogynnsamt påverka statsanställdas utsikter att erhålla
befordran eller lönetursuppflyttning.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen I: 98.
Efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning har yttrande över
motionerna den 29 mars 1940 avgivits av allmänna lönenämnden, vilket i tryck
bifogas detta utlåtande.
Motionerna torde närmast åsyfta att få till stånd sådana bestämmelser, att
tid, varunder statsanställd åtnjutit tjänstledighet för militärtjänstgöring i
anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering,
skall helt eller delvis tillgodoräknas för löneklassuppflyttning eller befordran.
Med nu nämnd tjänstgöring anses även böra jämställas tid, som
efter fullgjord värnpliktstjänstgöring åtgår för utbildning till reservofficer
ävensom ordinarie tjänstgöring såsom reservofficer.
I lönenämndens yttrande erinras till en början om att bestämmelser redan
finnas, som medgiva tillgodoräknande för löneklassuppflyttning av tid,
varunder ordinarie eller icke-ordinarie statstjänstemän åtnjutit tjänstledighet
för fullgörande av värnplikt eller annan militär tjänstgöring, bland annat
såsom beställningshavare i reserven eller för genomgående av utbildningskurs
för äldre reservofficerare. Vidare framhålles, att Kungl. Majit i
propositionen nr 144 till innevarande års riksdag framlagt förslag av innebörd,
att tid, varunder tjänstledighet åtnjutits för tjänstgöring vid försvarsväsendet
i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller partiell mobilisering,
Utskottet.
14
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
skall kunna tillgodoräknas för löneklassuppflyttning även i de fall, där sådant
för närvarande icke är medgivet i vederbörande reglemente. Under förutsättning
att riksdagen bifaller sistnämnda förslag anser lönenämnden, att ytterligare
åtgärder för bevarande av de statsanställdas lönetursrätt under tjänstledighet
för militärtjänstgöring icke erfordras. Utskottet, som förut denna
dag tillstyrkt Kungl. Maj:ts nyssberörda förslag, ansluter sig helt till lönenämndens
uppfattning i denna del. Härav följer, att tillgodoräknande av
tid, som efter slutad värnpliktstjänstgöring åtgår för utbildning till reservofficer,
enligt utskottets mening icke bör medgivas.
Utskottet delar vidare lönenämndens uppfattning, att generella bestämmelser
till förhindrande av att den militära tjänstgöring, varom här är fråga,
komme att ogynnsamt påverka de statsanställdas befordringsutsikter varken
kunna eller böra utfärdas. Hithörande spörsmål torde liksom hittills
böra av vederbörande myndighet bedömas från fall till fall, därvid det får
anses ligga i sakens natur, att skälig hänsyn tages till det förhållandet, att
befattningshavare måst begagna sig av tjänstledighet för fullgörande av militär
tjänstgöring i anledning av förstärkt försvarsberedskap eller partiell
mobilisering. För den händelse krav på viss tids tjänstgöring av ett eller
annat slag uppställts som villkor för befordran till tjänsten i fråga, förutsätter
utskottet i likhet med lönenämnden, att dispens från detta villkor kommer
att i vederbörlig ordning meddelas, därest förutsättningarna i övrigt för
befordran äro för handen.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att motionerna 1:98 och II: 116 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 april 1940.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Närvarande: se under utlåtandet nr 113.
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
15
ALLMÄNNA LÖNENÄMNDEN.
Bilaga.
Till riksdagens statsutskott.
Genom Kungl. Maj:ts remiss den 23 februari 1940 har allmänna lönenämnden
anbefallts att avgiva och till riksdagens statsutskott överlämna
yttrande över två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar B. Ohlin och Elof Andersson (I: 98) och den ändra inom
andra kammaren av herr I. Österström m. fl. (II: 116), angående förhindrande
av att statsanställdas befordringsutsikter eller lönetursberäkning
ogynnsamt påverkas av militärtjänstgöring m. m. I anledning härav får
lönenämnden anföra följande.
I de föreliggande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t träffade sådana anstalter,
som erfordrades för att i möjligaste mån förhindra att viss militär tjänstgöring
skulle ogynnsamt påverka statsanställdas utsikter att erhålla befordran
eller lönetursuppflyttning. Av motiveringen framgår, att i första hand
åsyftas tillgodoräknande av militär tjänstgöring, som åligger de statsanställda
i anledning av anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering.
Vidare har tid, som åtgår för utbildning till reservofficer efter slutad ordinarie
värnpliktstjänstgöring samt ordinarie tjänstgöring som reservofficer,
synts motionärerna böra i nu berörda hänseende jämställas med inkallelse
till förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering.
Vad först angår frågan om den militära tjänstgöringens inverkan på lönetursrätten,
vill lönenämnden erinra om, att enligt bestämmelserna i 7 § 3
mom. civila avlöningsreglementet såsom villkor för ordinarie tjänstemans
uppflyttning till högre löneklass gäller bland annat, att tjänstemannen under
minst fyra femtedelar av den tid, som erfordras för uppflyttning, bestritt
sin egen eller på grund av förordnande annan statens tjänst, dock att härvid
såsom tjänstetid skall räknas bland annat tjänstledighet, som avses i 13 §
1—3 mom. Jämlikt detta stadgande må tjänsteman såsom tjänstetid för
löneklassuppflyttning taga i beräkning jämväl tjänstledighet, som åtnjutits
för fullgörande av viss militär tjänstgöring. I första hand kommer härvid i
fråga ledighet, under vilken tjänsteman fullgör honom såsom beställningshavare
i reserven, å reservstat eller å övergångsstat eller såsom officer i vägoch
vattenbyggnadskåren åliggande tjänstgöring eller under vilken han genomgår
utbildningskurs för äldre reservofficerare. Vidare må hänsyn tagas
till bland annat tid, under vilken tjänsteman är inkallad till värnpliktstjänstgöring.
Liknande föreskrifter finnas meddelade i civila icke-ordinariereglementet
beträffande extra ordinarie och extra tjänsteman (extra lärare). I
detta sammanhang må jämväl erinras, att i proposition nr 144 till 1940 års
lagtima riksdag framlagts förslag, att tjänsteman skall kunna medgivas rätt
att, även där sådant icke är medgivet i vederbörande reglemente, för löneklassuppflyttning
taga i beräkning tid, varunder han i anledning av förstärkt
försvarsberedskap eller partiell mobilisering åtnjutit tjänstledighet
från sin civila befattning för tjänstgöring vid försvarsväsendet.
Med hänsyn till de sålunda redan gällande oell av Kungl. Majit föreslagna
16
Statsutskottets utlåtande Nr 114.
bestämmelserna synas några särskilda åtgärder för bevarande av de statsanställdas
lönetursrätt icke vara erforderliga.
Ehuru de ifrågavarande motionerna allenast avse statsanställda, må jämväl
framhållas, att med den avfattning motsvarande bestämmelser erhållit i
avlöningsreglementena för kommunalt anställda lärare icke heller för deras
vidkommande några särskilda anordningar äro påkallade med avseende å
lönetursrätten vid ledighet för militär tjänstgöring av nu ifrågavarande slag.
Motionärernas förslag att tid, som åtgår för utbildning till reservofficer
efter slutad ordinarie värnpliktstjänstgöring, skulle i förevarande hänseende
jämställas med inkallelse till förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering
anser sig lönenämnden — med hänsyn till de särskilda förmåner, som
äro förenade med reservofficersanställningen — icke kunna biträda.
Vad härefter angår frågan om särskilda åtgärder till förhindrande av att
den militära tjänstgöringen skall ogynnsamt påverka statsanställdas utsikter
till befordran, får lönenämnden erinra om, att sagda spörsmål tidigare varit
föremål för statsmakternas prövning. Lönenämnden tillåter sig i sådant
hänseende hänvisa till vad härutinnan anförts i propositionen nr 365 (sid.
17—20) vid 1920 års riksdag och särskilt till de i sagda proposition återgivna
uttalandena av 1902 års löneregleringskommitté, vilka av statsmakterna
lämnades utan erinran. Kommittén anförde bland annat, att den i frågans
dåvarande läge funnit sig icke vara i tillfälle att föreslå några allmänna
regler, genom vilka den, som haft att fullgöra värnpliktstjänstgöring (eller
annan militär tjänstgöring), skulle skyddas från att till följd av denna tjänstgöring
lida men i befordringshänseende, utan syntes det kommittén, som om
dylika spörsmål fortfarande tills vidare borde bliva beroende på prövning i
de särskilda fallen.
De synpunkter, som löneregleringskommittén anförde beträffande nu förevarande
frågor, synas lönenämnden alltjämt äga giltighet. Lönenämnden
är sålunda för sin del av den uppfattningen, att då några allmänna befordringsgrunder
överhuvud taget icke finnas fastställda, det icke låter sig göra
att uppställa några bestämda regler i fråga örn värdet ur meritsynpunkt av
militär tjänstgöring av olika slag. Några generella bestämmelser''härutinnan
böra följaktligen enligt lönenämndens mening icke utfärdas. I vissa fall
kunna onekligen skäl tala för att vid prövningen av en befordringsfråga hänsyn
tages till det förhållandet, att en befattningshavare måst begagna sig av
ledighet för inkallelse till militär tjänstgöring, särskilt då ledigheten varit
långvarig. Dylika spörsmål böra dock — liksom hittills torde hava skett —
prövas av vederbörande myndighet från fall till fall. För den händelse krav
på viss tids tjänstgöring av ett eller annat slag uppställts såsom villkor för
befordran till viss befattning, bör dispens härifrån kunna i vederbörlig ordning
medgivas, för att en befattningshavare icke skall bliva i befordringshänseende
lidande på grund av de extraordinära inkallelserna. I detta hänseende
torde dock några generella föreskrifter icke vara erforderliga.
Under åberopande av det ovan sagda får lönenämnden anföra, att de förevarande
motionerna enligt lönenämndens mening icke påkalla någon särskild
åtgärd.
Stockholm den 29 mars 1940.
ERIK STRIDSBERG.
Bernt Nilsson.
407627. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.