Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

5

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av
1 § sista stycket i förordningen örn mödrahjälp.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 27,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Näsström m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte besluta att 1 § sista stycket i förordningen den 11 juni
1937 örn mödrahjälp måtte få följande lydelse:

»Mödrahjälp må ej avse tid, som infaller senare än nio månader efter nedkomsten.
»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, må här
nämnas, att i motionen — under framhållande av betydelsen av tandvård såsom
form för mödrahjälp -— anförts, att på grund av gällande lydelse av förevarande
författningsrum vissa olägenheter gjort sig gällande. Således hade i
en hel del fall fullständig tandvårdsbehandling icke kunnat meddelas inom
den föreskrivna tiden av sex månader efter nedkomsten, enär tiden för behandlingen
i fråga varit för knapp. I övrigt får utskottet beträffande motiveringen
till motionen hänvisa till densamma.

Enligt 1 § i förenämnda förordning den 11 juni 1937 (nr 339) om mödrahjälp
må kvinna, som i anledning av havandeskap eller barnsbörd är i uppenbart
behov av understöd, där ej i förordningen annorlunda stadgas, tillerkännas
mödrahjälp av statsmedel. Mödrahjälp lämnas i den form, som för
varje särskilt fall finnes lämpligast, i en eller flera poster, dock högst till ett
sammanlagt värde av trehundra kronor. Då anledning därtill finnes, må
mödrahjälp helt eller delvis lämnas såsom räntefritt lån. Mödrahjälp må —
jämlikt sista stycket i paragrafen — ej avse tid, som infaller senare än sex
månader efter nedkomsten.

I skrivelse till Kungl. Majit den 30 november 1939 har socialstyrelsen underställt
Kungl. Majit frågan örn utsträckning av den tid, som mödrahjälpen får
avse efter nedkomsten. Styrelsen har i skrivelsen framhållit, att mödrahjälp
i form av tandvård i stor utsträckning beviljats och därigenom kommit att
fylla ett även ur socialhygienisk synpunkt viktigt behov. Styrelsen hade icke
haft något att erinra mot en dylik utveckling men hade, på förekommen anledning,
i cirkulärskrivelse till samtliga mödrahjälpsnämnder ansett sig böra
framhålla, att nämnderna vid beviljande av en i och för sig önskvärd tandvård
borde noga överväga, att denna icke inkräktade på möjligheterna att tillgodose

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

andra mera trängande hjälpbehov, varjämte även uppenbart understödsbehov
alltid måste ha konstaterats. Styrelsen fäste jämväl uppmärksamheten på att
det, i den mån folktandvårdsorganisationen genomfördes och vederbörande
kommuner ställde medel till förfogande för tandvård åt obemedlade och
mindre bemedlade, kunde ifrågasättas, örn mödrahjälp för tandvårdsändamål
över huvud borde utgå och att i vart fall hänsyn till sådant förhållande måste
tagas vid mödrahjälpsverksamheten.

Under verksamhetens gång — har styrelsen vidare anfört — hade emellertid
framkommit, att svårigheter uppstått för en del mödrar, särskilt vid sjukdom
eller lång och i andra avseenden besvärlig väg till tandläkare, att få tandvården
avslutad inom sex månader efter nedkomsten. Framställningar hade
med anledning därav gjorts hos styrelsen från såväl mödrahjälpsnämnder som
enskilda i syfte dels att i de särskilda fallen erhålla dispens från bestämmelsen
i 1 § fjärde stycket förordningen om mödrahjälp, att mödrahjälp ej får avse
tid, som infaller senare än sex månader efter nedkomsten, och dels att styrelsen
måtte antingen medgiva sådan tolkning av sagda bestämmelse, att hjälp till
tandvård finge utgå under villkor att behandlingen påbörjats inom den stadgade
tidsfristen, eller, örn detta ej läte sig göra, medverka till sådan ändring
av bestämmelsen, att en dylik tolkning bleve möjlig.

Styrelsen har i berörda skrivelse på anförda principiella och statsfinansiella
skäl uttalat som sin åsikt, att en generell utsträckning av den tid, mödrahjälpen
finge avse, icke borde komma i fråga men att dispensvägen borde hållas öppen
för rättande av uppenbara obilligheter i berörda hänseende. Att i förordningen
uttryckligen knyta en sådan dispensmöjlighet enbart till tandvård syntes emellertid
ej vara lämpligt. Styrelsen har därför hemställt, att Kungl. Majit måtte
framlägga förslag för riksdagen om sådan ändring i förordningen om mödrahjälp,
att styrelsen erhölle befogenhet att, när särskilda skäl därtill vore, på
ansökan av kvinna, som beviljats mödrahjälp, medgiva, att den tid, hjälpen
finge avse efter nedkomsten, utsträcktes.

Framhållas må vidare, att riksdagens revisorer i sin berättelse örn den av
dem verkställda granskningen av statsverkets jämte därtill hörande fonders
tillstånd, styrelse och förvaltning under tiden 1 juli 1938—30 juni 1939 gjort
mödrahjälpsverksamheten berörande förhållanden till föremål för vissa uttalanden.
Revisorerna ha därvid, såvitt i detta sammanhang är av intresse,
beträffande den av mödrahjälpsnämnderna beviljade hjälpen till tandvård uppmärksammat,
att sådan hjälp beviljats i högst skiftande omfattning, ävensom
utan att närmare ingå på ämnet uttalat, att tydliga och klara bestämmelser
beträffande bland annat bidrag till tandvård syntes erforderliga för att förebygga
missbruk och åstadkomma försiktighet och enhetlighet vid beviljandet.

I anledning av revisorernas uttalanden om mödrahjälpsverksamheten hava
infordrats yttranden av, bland andra, socialstyrelsen och statskontoret. Socialstyrelsen
har i fråga örn mödrahjälp och tandvård anslutit sig till revisorernas
i det föregående anförda ståndpunkt, varjämte styrelsen erinrat örn sina i
andra sammanhang gjorda uttalanden i frågan, särskilt ur synpunkten av folk -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45. 7

tandvårdens genomförande. Statskontoret har i sitt yttrande anmärkt, att det
syntes ämbetsverket vara förtjänt att tagas under övervägande, huruvida icke
stadgande borde meddelas av den innebörd, att mödrahjälpen i form av tandvård
icke finge utgå till kvinna i kommun, där bidrag till tandvård lämnades
i enlighet med föreskrifterna i förordningen den 3 juni 1938 (nr 360) örn
lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnader. Beträf
tande kvinnor i andra kommuner borde hjälpen under alla omständigheter begränsas''till
att avse allenast vårdbehov, som täcktes av berörda förordning.

Genom beslut av Kungl. Majit den 10 november 1939 erhöll socialstyrelsen
i uppdrag att utföra en statistisk undersökning rörande mödrahjälpen enligt
en av styrelsen utarbetad plan. Denna undersökning, som bland annat avsåg
tillämpningen av förordningen örn mödrahjälp, har under innevarande vår
slutförts av styrelsen. Till fullgörande av uppdraget har socialstyrelsen den
1 april 1940 inkommit till Kungl. Majit med en skrivelse, innefattande resultatet
av verkställd utredning jämte förslag till åtgärder. I ett särskilt avsnitt
av skrivelsen, behandlande spörsmålet örn mödrahjälp och folktandvård, har
styrelsen förklarat, att styrelsen ämnade, därest styrelsen bleve tillsynsmyndighet
för mödrahjälpsverksamheten, med det snaraste upptaga spörsmålet
örn en reglering av hjälpbeviljandet på förenämnda område i det syfte,
riksdagens revisorer angivit, och efter de linjer, som av statskontoret rekommenderats
till övervägande. Styrelsen har i detta sammanhang jämväl erinrat
örn sin till Kungl. Majit den 30 november 1939 ingivna skrivelse med förslag
till ändring av förordningen om mödrahjälp.

I den till pågående riksdag avlåtna propositionen nr 289 med förslag till
förordning angående ändrad lydelse av 3 § förordningen den 11 juni 1937
(nr 338) örn moderskapspenning, m. m. har föredragande departementschefen
framhållit, att socialstyrelsens förslag, under hänsynstagande till däröver
avgivna yttranden samt vad i övrigt förekommit, varit föremål för överarbetning
inom socialdepartementet. På grund av den långt framskridna tiden
ansåg sig departementschefen emellertid, med hänsyn till ämnets vidlyftighet,
icke böra föreslå, att förslag till ändrade grunder beträffande mödrahjälpen
nu skulle föreläggas riksdagen.

Utskottet vill slutligen fästa uppmärksamheten på en av herr Tamm väckt,
till behandling av statsutskottet hänvisad motion, I: 36, vari hemställts, att
riksdagen ville i samband med behandlingen av anslagen till moderskapspenning
och mödrahjälp eller i annat lämpligt sammanhang uttala sig för att
den inom socialstyrelsen då pågående utredningen angående tillämpningen av
mödrahjälpsförordningen måtte utvidgas till att omfatta jämväl frågan örn
sammanslagning av moderskapspenning med mödrahjälp.

På uppdrag av Kungl. Majit har socialstyrelsen verkställt utredning rörande
tillämpningen av mödrahjälpsförordningen samt den 1 april 1940 inkommit
med redogörelse för utredningen, i samband varmed styrelsen framlagt förslag
till vissa åtgärder, innefattande bland annat vissa ändringar i förordningen.
I den till pågående riksdag avlåtna, den 31 maj 1940 dagtecknade

JJtskottet.

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 45.

propositionen nr 289, vilken i fråga om mödrahjälpen endast avser anslagsbehovet
för nästa budgetår, har föredragande departementschefen, statsrådet
Möller, upplyst att socialstyrelsens förslag, under hänsynstagande till däröver
avgivna yttranden samt vad i övrigt förekommit, varit föremål för överarbetning
inom socialdepartementet. På grund av den långt framskridna
tiden har departementschefen emellertid, med hänsyn till ämnets vidlyftighet,
ansett sig icke böra föreslå, att förslag till ändrade grunder beträffande
mödrahjälpen nu skulle föreläggas riksdagen.

Med hänsyn till vad departementschefen sålunda anfört och då det i föreliggande
motion behandlade spörsmålet berörts såväl i socialstyrelsens redogörelse
för sin utredning som i en tidigare av styrelsen gjord särskild framställning,
som jämväl är beroende på Kungl. Maj:ts prövning, finner utskottet
ej skäl att nu tillstyrka vare sig en lagändring i det hänseende, som avses i
motionen, eller en framställning i ämnet av riksdagen till Kungl. Maj:t.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 7 juni 1940.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm, Wistrand, Sten,
Näslund*, Nils Elowsson och Holstenson;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Pettersson i Hällbacken*,
Molander*, Sandström, Gardell och Hansson i örebro.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.