Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

5

Nr 39.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den li
oktober 1939 (nr 727.) om förbud mot arbetstagares
avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring
m. m.

Genom en den 31 maj 1940 dagtecknad proposition, nr 300, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga följande
förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 14 oktober 1939 (nr 727) om
förbud mot arbetstagares avskedande nied anledning av värnpliktstjänstgöring
m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 14 oktober 1939 örn förbud mot
arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.
skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Ej må någon på grund av tjänstgöring, som åligger honom enligt värnpliktslagen
eller som han eljest jämlikt stadgande i lag är skyldig att utföra
åt det allmänna, skiljas från anställning som han innehar. Ej heller må
den som hör till krigsmaktens reservpersonal eller antagits såsom frivillig
vid krigsmakten skiljas från anställning med anledning av tjänstgöring som
det på sådan grund åligger honom att fullgöra.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslaget, får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till proposi
tionen.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

Utskottet.

Enligt lagen den 14 oktober 1939 (nr 727) om förbud mot arbetstagares
avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m. må ej någon
skiljas från anställning, som han innehar, på grund av tjänstgöring som
åligger honom enligt värnpliktslagen eller som han eljest jämlikt stadgande
i lag är skyldig att utföra åt det allmänna. Vidare stadgas bland annat, att
arbetstagaren ej heller är pliktig att med anledning av tjänstgöringen vidkännas
minskning i de med anställningen förenade förmånerna i vidare
mån än som följer av uppehållet i arbetet.

Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, har vid förslagets
remiss till lagrådet anfört:

Genom 1939 års lag vidtogs en mycket betydande utvidgning av arbetstagares
skydd mot avskedande i anledning av värnpliktstjänstgöring m. m.
Det i lagen stadgade förbudet mot avskedande med anledning av tjänstgöring
åt det allmänna gäller all sådan tjänstgöring som åligger någon på
grund av stadgande i lag. Däremot är det icke tillämpligt, örn tjänstgöringsskyldigheten
grundas på avtal.

Förslaget om en ändring av lagen till förmån för krigsmaktens reservpersonal
innebär, att lagen i fråga örn sådan personal skulle utsträckas att
gälla förbud mot avskedande även då tjänstgöringsskyldigheten grundas på
frivilligt åtagande. Till stöd för detta förslag har anförts, utom billighetsskäl,
att ett dylikt lagstadgat skydd för reservpersonalen skulle vara av betydelse
för rekyteringen av denna. Häremot kan väl erinras, att ett förbud
mot avskedande möjligen kan föranleda viss obenägenhet hos arbetsgivare
att anställa dem som höra till sagda personal. Då emellertid inom
dennas egna sammanslutningar synes låda den uppfattningen, att möjligheten
av en dylik utveckling mer än uppväges av fördelen av ökad trygghet i
den civila anställningen, lärer invändningen icke böra tillmätas avgörande
betydelse.

Om en lagändring i nämnda riktning vidtages torde, såsom landsorganisationen
uttalat, därunder böra inbegripas även förbud mot avskedande
i anledning av tjänstgöring i hemvärnet. Denna tjänstgöring synes i det
avseende som nu är i fråga vara att fullt likställa med tjänstgöring som
åligger krigsmaktens reservpersonal. Med den som ingått i hemvärnet synes
böra likställas andra frivilliga vid krigsmakten.

Vid granskning av det föreliggande lagförslaget har utskottet icke funnit
anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 6 juni 1940.

På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 39.

7

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander, Olof Carlsson, Wistrand,
Sten, Näslund och Nils Elowsson;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Olovson i Västerås, Skoglund,
Hallagård, Sandström*, Hansson i örebro och Holm.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.