Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning au dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
lill lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 §, 3 kap.
14 §, 4 kap. 3 och 4 §§ samt 17 kap. 1 § lagen den
18 juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet,
m. m., dels ock en i ämnet väckt motion.

Genom en den 1 mars 1940 dagtecknad proposition, nr 90, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

l) Lag

örn ändrad lydelse av 1 kap. 8 §, 3 kap. 14 §, 4 kap. 3 och 4 §§ samt
17 kap. 1 § lagen den 18 juni 1936 (nr 326) om delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 8 §, 3 kap. 14 §, 4 kap. 3 och 4 §§ samt
17 kap. 1 § lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 KAP.

8 §•

Är skifteslag, som i 2 § under 1 eller 2 avses, ej förut genom lantmäteriförrättning
delat, må på yrkande av därtill behörig delägare laga skifte därå
äga rum, därest för envar delägare kan utläggas ägolott, som med avseende
å storlek och beskaffenhet samt med hänsyn jämväl till övriga föreliggande
förhållanden prövas kunna på varaktigt sätt erhålla ändamålsenlig användning
antingen såsom särskild fastighet eller, om fastigheten i samband med
skiftet sammanlägges med annan fastighet eller fastighetsdel, tillsammans
med denna eller, där skifteslaget utgör samfällighet för två eller flera ursprungliga
skifteslag, tillsammans med övriga ägor till fastighet, för vilken
ägolotten utlägges. Kan sådan ägolott utläggas allenast för sökanden eller,
jämte honom, viss eller vissa delägare, må jämväl skifte kunna äga rum, för
såvitt de å andra än nu omförmälda delägare belöpande andelar kunna utläggas
i gemensam ägolott av beskaffenhet, varom ovan sägs.

Är odelat---härför möter.

1

1 Senaste lydelse av 1 kap. 8 §, se SFS 1936: 317.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 9 sami. 2 avd. Nr 33.

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Ej skall---för avstyckning.

Där enligt---till efterrättelse.

3 KAP.

14 §.

Under laga skiftes---tillträde (15 kap.).

Föredragas frågorna---i protokollet.

Anmäler ägare av fastighet inom skifteslaget, att han vill göra framställning
örn fastighetens sammanläggning med annan honom tillhörig fastighet
eller fastighetsdel, och är ej uppenbart, att sammanläggningen icke enligt
lag kan äga rum, förelägge lantmätaren honom viss tid, inom vilken framställningen
skall göras; och skall med skiftets fortgång, i vad det är beroende
på sammanläggningen, anstå till dess frågan örn sammanläggningen slutligen
avgjorts, såvida ej skiftet därav oskäligt uppehälles.

Frågor, som---ägodelningsrättens behandling.

4 KAP.

3 §.

Skriftlig redogörelse---biläggas protokollet.

På grund av utredningen skola förrättningsmännen meddela utlåtande,
innefattande yttrande om skifteslagets omfång samt besked, huruvida tillstånd
till det sökta skiftet lämnas eller icke. Har jämlikt 3 kap. 14 § tredje
stycket meddelats föreläggande av tid för framställning om sammanläggning,
som där sägs, och är frågan huruvida skiftet må verkställas beroende
av sammanläggningen, skall vid tillstånd till skiftet fästas villkor att sammanläggningen
äger rum.

Har fråga — — — denna del.

Varder tillstånd---äga rum.

Att, där---10 kap. 5 § stadgat.

4 §.

Har genom utlåtande, som i 3 § avses, meddelats tillstånd till delning av
skifteslag, varom i 1 kap. 7 eller 11 § sägs, eller tillstånd till skifte under
villkor, som i 3 § andra stycket omförmäles, eller innefattar utlåtandet bestämmelse
om avsättande av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark
till gemensamhetsskog eller örn tillämpning av 1 kap. 4 §, skall utlåtandet
underställas ägodelningsrättens prövning; dock att, där i sistnämnda fall
allenast avses sammanförande till ett skifteslag av områden, vilka inom ursprungligt
skifteslag vid en eller flera lantmäteriförrättningar undantag^
för gemensamt ändamål eller eljest lämnats oskiftade, eller av samtliga ägolotter,
i vilka skifteslag, varom i 1 kap. 2 § under 1 eller 2 sägs, uppdelats,
eller av stamfastighet och avsöndrad lägenhet eller därmed jämförlig fastighet

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

3

eller avstyckad ägovidd, underställning ej erfordras, där ej sådan åtgärd
eljest skall äga rum.

Ändå att---ägodelningsrättens prövning.

Underställning, varom---i hela dess vidd.

Ej må---närmare förmäles.

17 KAP.

1 §•

Kostnaderna för laga skifte, vari inbegripas arvode till förrättningsmän
och sakkunniga ävensom resekostnadsersättning, i den mån sådan kostnad
ej gäldas av statsmedel, lösen för kartor och handlingar samt utgifter för
hantlangning, skola, där ej annat följer av vad nedan stadgas, utgöras av
alla delägarna i förhållande till det uppskattade ägobelopp var och en av
dem vid skiftet erhållit.

Har laga skifte förrättats på yrkande av ägare till sådan jord, som omförmäles
i 1 kap. 9 § andra stycket, skall vid skifteskostnadernas fördelning
mellan delägarna jämkning äga rum med hänsyn till den nytta envar av
dem haft av skiftet.

Har jämlikt---därefter lämpas.

Finnes, i fall då delägares fastighet i skifteslaget under skiftet sammanlagts
med däri icke ingående ägor, att skiftet medför avsevärd nytta vid
bruket av dessa, vare delägaren pliktig vidkännas sådan ökning av sin andel
av skifteskostnaderna, som med hänsyn därtill må anses skälig.

Rågrannar och---av förrättningen.

Vad om---14 kap. 10 § omförmäles.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1940.

2) Lag

örn ändrad lydelse av 1, 3 och 6 §§ lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om
sammanläggning av fastigheter å landet.

Härigenom förordnas, att 1, 3 och 6 §§ lagen den 18 juni 1926 örn sammanläggning
av fastigheter å landet1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives:

1 §-

Fastigheter å---å landet.

Vidare må---å landet.

Ej vare — — — mot sammanläggning.

Vad nu är sagt —--här är fråga.

1 Senaste lydelse av 1 och 6 §§, se SFS 1937: 165.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Fastigheter, vilka ingå i ett och samma under laga skifte varande skifteslag,
må, oberoende av vad här ovan sägs, sammanläggas, där sammanläggningen,
på sätt i 3 kap. 14 § i lagen om delning av jord å landet förmäles, kan
ske under skiftet samt laga hinder mot sammanläggningen icke, efter ty nedan
i denna lag stadgas, prövas föreligga. Den omständigheten att fastighet,
som ingår i ett under laga skifte varande skifteslag, utgör andel, för vilken
ägolott först genom skiftet skall utbrytas, medför icke heller hinder mot att
fastigheten i samband med skiftet sammanlägges med fastighet utom skifteslaget.
. | , ■

Ändå att fastigheterna ej ingå i samma skifteslag av beskaffenhet, varom
under 1 sägs, eller som avses i 1 kap. 3 § i lagen om delning av jord å landet,
må under i övrigt stadgade förutsättningar med fastighet eller för ändamålet
avstyckad del av fastighet sammanläggas:

från annan fastighet för ändamålet avstyckad del av beskaffenhet att ej
kunna bestå såsom särskild fastighet, eller

fastighet, från vilken avstyckning skett under villkor att återstoden skall
ingå i sammanläggningen och som efter avstyckningen ej kan bestå såsom
särskild fastighet, eller

fastighet, som ingår i ett under laga skifte varande skifteslag och för vilken
icke, med mindre sammanläggningen kommer till stånd, kan jämlikt 1
kap. 8 § första stycket i nyssnämnda lag vid skiftet utläggas särskild ägolott.

3 §•

Fastighet må ej ingå i sammanläggning enligt denna lag innan fastigheten
blivit upptagen i jordregistret. Vad sålunda stadgats gäde dock ej beträffande
fastighetsdel, vilken för sammanläggning med annan fastighet avstyckats
från fastighet, som är upptagen i jordregistret, ej heller i fråga om fastighet,
som ingår i ett under laga skifte varande skifteslag och som under
skiftet göres till föremål för sammanläggning med annan fastighet.

6 §•

Fastigheter, vilkas---laga skifte.

I samband med laga skifte må sammanläggning av fastigheter äga rum,
allenast där de prövas kunna tillhopa bilda fastighet, vilken överensstämmer
med vad i 1 kap. 8 § första stycket samt i 13 kap. i omförmälda lag stadgas.

Sammanläggning, varom i 1 § sista stycket förmäles, må ej äga rum med
mindre därigenom befordras en lämplig fastighetsindelning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1940. I

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i
anledning av densamma inom andra kammaren väckt motion, nr 211, i vilken
herr Holmbäck — jämte det han anhållit, att vederbörligt utskott ville

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

5

utarbeta nödig lagtext — hemställt, dels att riksdagen måtte besluta om
sådan ändring av bestämmelserna i 13 kap. 15 och 17 §§ samt 14 kap. 4 §
jorddelningslagen, att vid prövningen av frågor om utflyttning samt fördelning
och inlösen av byggnader hänsyn må tagas även till fastighet utom
skifteslaget, vilken ingår i sammanläggning med ägolott inom detsamma,
dels ock att riksdagen måtte avslå förslaget örn ändring av 17 kap. 1 §
samma lag.

I motiveringen till motionen har därjämte framhållits, att »frågan örn
lämpligheten av att, såsom i propositionen skett, låta termen fastighet avse
ej blott registerenhet utan även kvotdel av sådan» torde böra närmare övervägas.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de föreliggande förslagen,
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa
till propositionen och motionen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 9 juni 1939 meddelade bemyndigande har
chefen för justitiedepartementet tillkallat vissa sakkunniga för utredning
rörande revision av fastighetsbildningsväsendet å landet m. m. De sakkunniga,
vilka antagit namnet fastighetsbildningssakkunniga, hava under åberopande
av vad direktiven för deras verksamhet innehålla om lämpligheten
av att vissa frågor göras till föremål för särskilda förslag, avgivit ett den 17
november 1939 dagtecknat utlåtande med förslag till vissa ändringar i lagarna
den 18 juni 1926 om delning av jord å landet och om sammanläggning
av fastigheter å landet, m. m.

Yttranden över förslaget hava inhämtats från hovrätterna, kammarkollegium,
lantmäteristyrelsen och ägodelningsdomarna i 36 domsagor, varjämte
till lantmäteristyrelsens yttrande fogats över förslaget avgivna yttranden från
överlantmätarna i samtliga län.

Det genom propositionen framlagda förslaget överensstämmer, bortsett
från några smärre ändringar, med de sakkunnigas förslag.

Rörande propositionsförslagets grunder och allmänna
innehåll må följande anföras.

Förslaget avser att till befordran av en lämplig indelning av landets jord
vidga möjligheten att med laga skifte kombinera sammanläggning av fastigheter
och såmedelst eller i samband därmed undanröja vissa legala hinder
mot att till fullo utnyttja dessa båda fastighetsbildningsmetodcr.

Beträffande de sakkunnigas uttalanden härom samt remissyttrandenas
innehåll i denna del får utskottet hänvisa till den redogörelse, som lämnats
å sid. 7—12 i propositionen. Utöver vad denna redogörelse innehåller må
följande upplysningar lämnas.

Lantmäteristyrelsen har i sitt yttrande hänvisat till ett uttalande av en
överlantmätare, att det borde utsägas, att gällande bestämmelser örn utflyttning
finge så tolkas, att hinder ej mötte att tillåta utflyttning till utom skif -

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

teslaget belägen del av i skiftet i övrigt ingående fastighet, som därvid bildats
genom sammanläggning. Styrelsen har vidare erinrat, att en annan
överlantmätare upptagit samma fråga. Enligt styrelsens mening vöre det
sålunda upptagna spörsmålet värt beaktande, men då dylik utflyttning till
ägor utom skifteslaget kunde ifrågakomma jämväl i andra än nu förevarande
fall — i allmänhet då av utflyttande fastighets ägor endast en del inginge
i skiftet — holle styrelsen före, att spörsmålet lämpligen borde behandlas
i sammanhang med den allmänna revisionen av jorddelningslagstiftningen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, har i förevarande
hänseende till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet för den 16
februari 1940 anfört bl. a.:

För egen del vill jag till en början betona att den av de sakkunniga väckta
frågan, även om den till det yttre framstår som en detalj, otvivelaktigt såväl
för de enskilda jordägarna som för det allmänna har sin stora betydelse
som ett led i strävandena att åstadkomma en lämplig indelning av fastigheterna.
För en sund jordpolitik är det av synnerlig vikt att fastighetsindelningen
såvitt möjligt bringas i överensstämmelse med vad som ur jordbrukssynpunkt
och med hänsyn till rådande äganderättsförhållanden kan anses

såsom lämpliga brukningsenheter. —--— Vad särskilt angår den av de

sakkunniga och i ett av remissyttrandena berörda frågan huruvida man
icke, där sammanläggningsmöjlighet för närvarande saknas, skulle kunna
nöjas åt ett faktiskt sambruk, må anföras att man vid den genom jorddelning
och sammanläggning skeende fastighetsbildningen måste söka eftersträva,
att icke någon registerfastighet bildas, med mindre den i och för
sig är tjänlig för visst förnuftigt ändamål, som därmed avses. Indelningen
av jorden i dylika fastigheter utgör visserligen icke någon fullgod
garanti för att ej på privat väg tillskapas en annan uppdelning i
brukningsenheter, som måhända alls ej motsvarar berörda lämplighetskrav.
Men särskilt om, såsom i viss mån redan för närvarande är fallet, reglerna
om lagfart och inteckning och rörande olika med äganderätt eller innehav
av jord följande rättigheter och skyldigheter bygga på registerindelningen,
måste det tydligen vara av intresse för vederbörande enskilda att söka rätta
äganderätts- och brukningsförhållandena efter denna indelning. Allmänt
lärer ock erkännas att densamma bör hava en viktig funktion ej blott i
redovisningshänseende utan även såsom ett medel att åstadkomma en privaträttslig
indelning, som ur nationalekonomisk synpunkt är tillfredsställande.
Fråga om att ytterligare stärka detta medels effektivitet står ju ock
på dagordningen och är föremål för de sakkunnigas undersökningar. Av
det sagda följer att man vid bedömandet av spörsmålet, huruvida viss delägares
andel i ett skifteslag må utbrytas, icke bör anse en brist i den tilltänkta
ägolottens beskaffenhet kunna avhjälpas genom sambruk med annan
fastighet. Att man det oaktat genom den särskilda lagstiftningen för vissa
delar av Kopparbergs län tillmätt sambruk viss betydelse i förevarande hänseende,
beror ju på speciella omständigheter, som icke kunna åberopas för

en allmän regel av dylikt innehåll. —--- Fastighetsindelningen kan ej få

byggas på så osäker grund som antagande om fortbeståndet av de för tillfället
rådande sambruks- och äganderättsförhållandena. —--De möj ligheter

lagstiftaren berett för en kombination av jorddelning och sammanläggning
hava —- — — flitigt begagnats och visat sig mycket värdefulla.

Dessa möjligheter äro emellertid begränsade. Naturligt nog iakttogs vid

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

7

1926 års lagstiftning försiktighet med avseende å det då oprövade sammanläggningsinstitutet.
Dess användning medgavs endast i vissa uppräknade
fall, där behovet därav ansågs mest framträdande. Häri torde man böra
söka förklaringen till att lagen, medan den möjliggör sammanläggning i
samband med avstyckning och sammanläggning av fastigheter, som tillhöra
ett under laga skifte varande skifteslag, icke öppnar utväg att med
fastighets utbrytning genom laga skifte kombinera fastighetens sammanläggning
med en i skiftet icke ingående fastighet. Något skäl att förbjuda
en kombination av sistnämnda slag torde icke föreligga. Behovet av densamma,
vilket vid lagens tillkomst ännu icke trätt i dagen, är emellertid,
på sätt de sakkunniga utvecklat och många av remissmyndigheterna vitsordat,
numera kännbart. Saknaden av regler, som möjliggöra ifrågavarande
kombination av skifte och sammanläggning, måste därför anses som en
brist, vilken snarast bör avhjälpas. Väl krävas starka skäl för vidtagande av
partiella reformer då, såsom för närvarande är fallet, en överarbetning av
lagstiftningen å området i dess helhet förberedes. Sådana skäl torde emellertid
här vara för handen. Örn behovet av den nu föreslagna lagändringen
icke med samma styrka gjort sig gällande överallt, framgår dock av utredningen
att detsamma vad många orter beträffar är trängande. Hänsyn måste
tagas till att en fullständig revision av fastighetsbildningslagstiftningen säkerligen,
i anseende till dess betydande omfattning och väkt, kommer att
taga tämligen lång tid i anspråk och att den nu ifrågavarande ändringen
icke lärer vara av beskaffenhet att föregripa framtida avgöranden i tveksamma
spörsmål. Att inarbetandet av de nya reglerna i den gällande lagens
text måste tynga denna är en olägenhet, som icke kan tillmätas avgörande
betydelse och som torde kunna avhjälpas framdeles vid den allmänna revisionen.

Örn man alltså nu utvidgar möjligheterna att verkställa sammanläggning
under laga skifte så att kvotdel, som skall utbrytas genom skiftet, må sammanläggas
med fastighet, som ej ingår i skiftet, bör tydligen vad sålunda
skall gälla örn fastighet kunna tillämpas även å fastighetsdel, d. v. s. sådan
del av fastighet, som avstyckas under villkor om sammanläggning. Att detta
varit de sakkunnigas mening framgår av de av dem föreslagna ändringarna
av texten i vissa paragrafer. En missuppfattning av förslaget i denna punkt
har emellertid kommit till synes i några av remissyttrandena, varför jag
velat särskilt framhålla saken och betona att uttrycket ''fastighetsdel’ här såsom
eljest på förevarande lagstiftningsområde användes i nyssnämnda betydelse,
medan termen fastighet avser ej blott registerfastighet utan även
kvotdel av en sådan.

Även det av de sakkunniga föreslagna nya undantaget från regeln att i
sammanläggning få ingå blott fastigheter, som tillhöra samma ursprungliga
skifteslag, synes mig väl motiverat. Den inskränkning av sammanläggningsmöjligheterna,
som denna regel mnebär, har visserligen tillkommit i ett bestämt
syfte, nämligen att förebygga oreda i fastighetsförhållandena och minska
betvdclsen av det ännu olösta spörsmålet örn och i vad mån en fastighet,
som bildats av delar av olika skifteslag, skall ingå i skifte å ettdera av
dessa. Betydelsen härav får emellertid icke överdrivas. Jag vill i detta avseende
hänvisa till mina yttranden till statsrådsprotokollet år 1937, när jag
föreslog den av statsmakterna samma år genomförda inskränkningen i regelns
tillämplighet. Bl. a. framhöll jag då, hurusom de skäl, som kunde åberopas för
regeln, ägde enahanda giltighet beträffande sammanläggning av fastigheter
inom olika sekundära skifteslag. Sådan sammanläggning har emellertid

8

Andra lagutskottets utlåtande Xr 33.

varit medgiven alltsedan ikraftträdandet av 1926 års lagstiftning, och den
erfarenhet i förevarande hänseende, som man nu laar att bygga på, omfattar
alltså mer än ett årtionde. Då under hela denna tid de befarade olägenheterna
icke i något känt fall gjort sig märkbara, lärer sådan vikt icke behöva
tillmätas dem att varje i och för sig önskvärd utvidgning av möjligheterna
att sammanlägga över rågång eller skifteslinje måste väcka betänklighet.
Vidare må särskilt framhållas att en dylik, i enlighet med de sakkunnigas
förslag skeende utvidgning i själva verket icke skulle vara att gå ett steg
längre än vad 1937 års lagändring innebär utan endast att i full överensstämmelse
därmed medge enahanda undantag från regeln i ett parallellfall,
för vars uppkomst möjlighet skulle skapas genom den föreslagna nva kombinationen
av sammanläggning och laga skifte.

Jag delar alltså de sakkunnigas mening att omedelbart bör öppnas möjlighet
för sammanläggning under laga skifte mellan fastighet i skifteslaget
och fastighet utom detsamma samt att därvid bör göras ett mot 1937 års
lagändring svarande undantag från regeln att sammanläggning icke får omfatta
fastigheter, tillhörande olika ursprungliga skifteslag.

\ ad därelter angår s ä Itel för geno m f ö r a n d e a v propositionsförslagets
syfte har en redogörelse för sakkunnig förslagets och
remissyttrandenas innehåll lämnats å sid. 15—20 i propositionen.

Föredragande departementschefen har härutinnan anfört bl. a.:

Det ideala sättet för skiftes kombination med sammanläggning vöre tydligen
att frågorna, i den mån de äro beroende av varandra, finge avgöras samtidigt
av en och samma myndighet. Detta önskemål torde emellertid icke
kunna fullt ut förverkligas, i varje fall icke utan en så genomgripande omvandling
av det nuvarande systemet, att den ej kan ifrågakomma i förevarande
sammanhang. Skall man anknyta till gällande regler måste sammanläggningen
ske vid en tidpunkt och skiftesläggningen vid en annan. Lämpligen
bör då den förstnämnda åtgärden ske först, ty risken för att en ofullständig
fastighet tillskapas genom skiftet eller att hela skiftet kanske behöver
göras örn eller gå åter måste anses allvarligare än faran för att de ifrågavarande
förutsättningarna för sammanläggningen visa sig brista, sedan denna
kommit till stånd. Med realiserandet av de sakkunnigas förslag skulle
sistnämnda fara dessutom väsentligt minskas, i det att sammanläggningen
skulle företagas, visserligen före själva skiftesläggningen, men först efter det
att tillstånd till skiftet meddelats, därvid ju tillika ett preliminärt överslag
skall ske rörande skiftesläggningens huvuddrag. Beträffande den under utredningen
diskuterade möjligheten att, i likhet med vad som skett vid den
särskilda jorddelningslagstiftningen för vissa delar av Kopparbergs län, låta
sammanläggningen gå åter, därest skiftet inställes, biträder jag de sakkunnigas
mening. Ofta torde vid sammanläggningen åtskilliga inteckningsfrågor
hava med stort besvär och ansenliga kostnader ordnats så att särinteckningar
i de olika i sammanläggningen ingående fastigheterna kommit att
belasta hela den nybildade fastigheten med viss inbördes förmånsrätt. Föga
tillfredsställande vore då, örn dessa åtgärder sedermera skulle visa sig hava
skett förgäves och åstadkommit ett helt annat resultat än vad som avsetts.
Såsom de sakkunniga framhållit skulle det ock kunna medföra olägenheter
såväl att förbjuda som att tillåta inteckning i den genom sammanläggningen
bildade fastigheten under den tid sammanläggningens fortbestånd vore tvivelaktigt.
Förbud synes icke heller ifrågasättas från något håll. Då det
emellertid i vissa remissyttranden antvdes att några komplikationer ej skulle
uppstå av att inteckning meddelats, vill jag erinra att i sammanläggningen

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

9

kan hava ingått område, som avstyckats under villkor örn sammanläggningen.
Förfaller beslutet härom, går även avstyckningen åter, och det av inteckningen
besvärade området återförenas med sin stamfastighet. Området bör
naturligtvis icke därför bliva fritt från inteckningen, men lika litet kan denna
få komma att besvära även stamfastigheten.

En ökad säkerhet för att ej förutsättningarna för beslutad sammanläggning
skola brista kan beredas genom att utlåtandet örn tillstånd till .skiftet
underställes ägodelningsrättens prövning. — — — Det synes---lämpligast
att —--göra underställning obligatorisk endast i fall då sam manläggningen

är en förutsättning för att skiftet överhuvud taget skall få
äga rum och tillståndet till skiftet således meddelas under villkor om sammanläggningen.
I detta fall lärer underställning kunna anses ligga i alla
delägarnas såväl som i det allmännas intresse.---

Genom underställning vinnes ej blott en säkrare grundval för sammanläggningen
och för de fortsatta skiftesåtgärderna utan vanligen även att de
av varandra beroende frågorna kunna avgöras i ett intimare sammanhang.
Regelmässigt torde ägodelningsrätten kunna på en gång pröva båda frågorna.
---Ett stadgande att frågan om sammanläggningen och det under ställda

utlåtandet om skiftestillstånd skola prövas av rätten i ett sammanhang,
synes obehövligt och med avseende å vissa situationer mindre lämpligt,
enär därav skulle kunna föranledas onödigt dröjsmål eller överflödiga
kostnader. Det kan ju tänkas att skiftesfrågan kan upptagas vid ett sammanträde,
som rätten av annan anledning måste hålla, och att vid detta tillfälle
sammanläggningsärendet ännu icke kommit i det skick att det kan företagas
till avgörande. Domaren bör naturligtvis icke kunna förordna örn
sammanläggningen, innan rätten prövat det underställda utlåtandet om tillstånd
till skifte. Att sammanläggningen sker i samband med skiftet innebär
enligt föreslaget bl. a. att skiftestillstånd skall hava meddelats av förrättningsmännen
respektive, om deras utlåtande härutinnan skall underställas,
att rätten prövat skiftet få äga rum.

Vad angår skifteskostnadsfördelningen så kan ju icke i detta sammanhang
komma i fråga att inlåta sig på det betydande spörsmålet örn en revision av
den gamla principen örn fördelning i förhållande till de vid skiftet erhållna
ägobeloppen. Avsikten med förslaget i förevarande punkt är endast att
reglera en detaljfråga, som uppkommer i anledning av förslagets huvudsakliga
innehåll. För övrigt skulle den föreslagna nya bestämmelsen endast
formellt hava karaktär av undantag från regeln. Denna avser nämligen
fördelning mellan de i skiftet ingående fastigheterna men torde näppeligen
innebära ett ståndpunktstagande till frågan, huruvida någon utom skifteslaget
belägen fastighet, som drager nytta av skiftet, bör deltaga i kostnaderna
för detsamma. Beträffande denna fråga har däremot i 17 kap. 1 § fjärde
stycket jorddelningslagen givits ett stadgande, med vars grund den nu föreslagna
bestämmelsen lärer kunna anses överensstämma. Naturligtvis bör
den del av den genom sammanläggningen bildade fastigheten, som icke ingår
i skiftet, ej likställas med de av detta omfattade ägorna, men lika litet kan
det vara billigt att i alla fall vid kostnadsfördelningen helt bortse från
synpunkten, huruvida skiftet medför nytta vid bruket av fastighetens utanför
skifteslaget beliigna ägor. Förhållandena kunna vara så växlande att
någon fix norm för beräkningen av dessa ägors andel icke torde kunna
uppställas. Ägornas .storlek och värde kunna tydligen ej tjäna till måttstock.
Hänvisning får ske till en skälighetsprövning i varje särskilt fall. Till förekommande
av missbruk av bestämmelsen synes välbetänkt att. såsom de
sakkunniga föreslagit, göra dess tillämplighet beroende av alt den ifråga -

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

varande nyttan kan betecknas såsom avsevärd. Sin största praktiska betydelse
torde bestämmelsen få i sådana fall, då vederbörande delägare icke
lika väl kan låta med sin begäran örn sammanläggningen anstå tills skiftet
fullbordats utan har behov av att få åtgärderna kombinerade, såsom förhållandet
är om hans andel i skifteslaget är så ringa, att den eljest ej skulle
kunna utbrytas, eller om han önskar få sin ägolott utlagd på ett sätt, som
kan tillåtas endast under förutsättning att sammanläggningen ägt rum. I
fall då hans andel i skifteslaget är ringa och han sålunda enligt huvudregeln
skulle få blott obetydlig del i skifteskostnaderna, är den föreslagna
undantagsbestämmelsen tydligen mest behövlig. Otvivelaktigt kan i detta
fall skiftet vara till avsevärd nytta vid bruket av hans utanför skifteslaget
belägna, i sammanläggningen ingående ägor, såsom t. ex. om skiftet verkställts
för utbrytning av en ringa kvotdel och dennas sammanläggning med
annan fastighet till välbehövlig utvidgning av området för därtill hörande
ekonomibyggnader eller andra anläggningar.

Med anledning av de i motionen framställda yrkandena vill utskottet
erinra örn innehållet av vissa stadganden i jorddelningslagen. De av motionärerna
åberopade lagrummen i 13 kap. hava följande lydelse:

15 §. Fordras för begränsning av antalet skiften eller för åstadkommande
av förmånlig ägoanordning i övrigt att en eller flera delägare utflytta, och
prövas de fördelar, som av utflyttningen vinnas, med hänsyn till brukningsförhållandena
inom skifteslaget vara av större betydelse än de med nämnda
åtgärd förenade kostnader och olägenheter, då skall utflyttning ske i den
utsträckning sådan prövas nödig.

17 §. Utflyttande delägares ägolott skall utläggas så, att därå finnas
lämplig byggnadsplats och tillgång till gott vatten.

14 kap. 4 § är av denna lydelse:

Tillhöra byggnader eller anläggningar gemensamt flera delägare, åt vilka
utläggas särskilda ägolotter, och kunna de med eller utan mellangift i penningar
lämpligen fördelas mellan dessa delägare, eller finnes, där byggnadsplatsen
tilldelats någon av dem, lämpligt, att övriga delägares andelar helt
eller delvis inlösas av honom, söke förrättningsmännen åvägabringa överenskommelse
mellan delägarna om fördelning eller inlösen av byggnaderna
eller anläggningarna. Kunna ej delägarna enas härom, skola förrättningsmännen
bestämma i frågan, dock att delägare icke må mot sitt bestridande
åläggas lösa flera eller större byggnader eller anläggningar än för bruket
av hans ägolott tarvas.

Äro förhållandena sådana att gemensamma byggnader eller anläggningar
ej lämpa sig för fördelning eller inlösen, efter vad nu sagts, hänvise förrättningsmännen
delägarna att enligt föreskrifterna i lagen om samäganderätt
hos domstol begära förordnande, som där avses, i fråga om den gemensamma
egendomen.

I mål angående laga skifte har Svea hovrätt i utslag den 7 mars 1938, mot
vilket talan ej fått fullföljas, förklarat den omständigheten, att en viss hemmansdel
icke ingått i skiftet, icke hava utgjort hinder för förrättningsmännen
att meddela föreskrift örn utflyttning av vissa mindre byggnader till
nämnda hemmansdel samt värdera kostnaderna därför. Såsom stöd för
detta avgörande har i utslaget upptagits, att den en viss delägare, M., vid
skiftet tilldelade ägolotten utbrutits under åberopande av att densamma

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

11

skulle läggas i sambruk med omförmälda hennes man tillhöriga hemmansdel
och tillsammans med sistnämnda fastighet utgöra en småbrukslott, att
samtliga skiftesdelägare varit ense örn att de M. tillskiftade byggnaderna,
om vilka nu vore fråga, nämligen en mindre gammelstuga, del av trösklada
och ett härbre, skulle utflyttas från hemskiftet till liemmansdelen, som vöre
försedd med åbyggnader och där M. och hennes man vore bosatta, samt att
ett uppförande av nämnda byggnader å M:s ägolott icke lämpligen kunnat
ifrågakomma. Det skifte, om vilket i detta fall var fråga, skedde enligt
lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om delning av jord å
landet inom vissa delar av Kopparbergs län, vilken lag i fråga om utflyttning
icke innehåller några särregler i förhållande till jorddelningslagen.

Till belysning av den i motionen berörda terminologiska frågan örn innebörden
av termen »fastighet» vill utskottet lämna följande upplysningar.

I förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister stadgas bl. a., att
hemman och övriga jordeboksenheter skola upptagas å särskilda upplägg i
jordregistret (§ 2). Då i förordningen användes beteckningen jordregister -enhet, avses därmed fastighet, för vilken sådant särskilt upplägg gjorts. Enligt
den i förordningen använda terminologien kunna flera fastigheter förekomma
inom en jordregisterenhet (se exempelvis § 15 tredje stycket).

Lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad upptager i sitt 7 kap.
stadganden örn fastighetsregister för stad. 1 sådant register skola såsom en
enhet upptagas bl. a. tomter och stadsägor samt vissa närmare beskrivna
»fastigheter» och »områden» (10 §).

Vidare må här hänvisas till 1 § i lagen den 25 april 1930 örn delning av
fastighet vid ändring i rikets indelning m. m., i vilket lagrum utsäges, att
med fastighet förstås i nämnda lag vad som enligt gällande bestämmelser
skall såsom särskild fastighet redovisas i fastighetsregister.

I 13 kap. 11 § jorddelningslagen stadgas, att örn skiftesdelägare på grund
av olika fång innehar särskilda i jordregistret icke redovisade »andelar av
en under visst jordregisternummer upptagen fastighet», dessa andelar skola
utläggas i en ägolott.

De genom propositionen framlagda förslagen avse att till befordran aven
lämplig indelning av landets jord vidga möjligheten att med laga skifte
kombinera sammanläggning av fastigheter och därigenom eller i samband
därmed undanröja vissa legala hinder mot att till fullo utnyttja dessa båda
fastighetsbildningsmetoder. Genom de föreslagna lagändringarna skulle,
såsom de sakkunniga framhållit, dels öppnas utväg att etablera sådant samband
mellan å ena sidan laga skifte och å andra sidan sammanläggning
av fastighet i skifteslaget med fastighet eller fastighetsdel utom detsamma,
sitt hänsyn till sammanläggningen kan tagas vid den i 1 kap. 8 § jorddelningslagen
anbefallda prövningen av ägolotts beskaffenhet och vid avgörande
av skiftesläggningsfrågor i övrigt, dels ock sammanläggning i dylikt
fall, om den är en nödvändig förutsättning för att särskild ägolott skall

Utskottet.

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

kunna utläggas för den förra fastigheten, kunna ske oberoende av det beträffande
sammanläggning eljest i regel gällande villkoret, att fastigheterna
tillhöra samma ursprungliga skifteslag. Propositionen innefattar vidare
förslag om tillägg lill reglerna i jorddelningslagens 17 kap. 1 § om fördelning
av skifteskostnader. Detta tillägg täger sikte på det fall, att delägares
fastighet i skifteslaget under skiftet sammanlagts med däri icke ingående
ägor, och det befinnes, att skiftet medför avsevärd nytta vid bruket av dessa.
I dylikt fall skulle delägaren vara pliktig vidkännas sådan ökning av
sin andel av skifteskostnaderna, som med hänsyn därtill må anses skälig.

I den föreliggande motionen har påyrkats sådan ändring av gällande bestämmelser,
att vid prövningen av frågor örn utflyttning samt fördelning
och inlösen av byggnader hänsyn måtte tagas även till fastighet utom skifteslaget,
vilken inginge i sammanläggning med ägolott inom detsamma. Detta
vore enligt motionärens mening icke möjligt enligt gällande bestämmelser.
Sålunda medgåves utflyttning endast inom skifteslaget — motionären
har härutinnan hänvisat till 13 kap. 17 § i jorddelningslagen — medan efter
den föreslagna reformen utflyttning lill fastighet eller fastighetsdel utom
detsamma i många fall sjntes bliva påkallad. Vidare reglerades delägares
skyldighet att inlösa byggnader endast med hänsyn till den utbrutna ägololtens
behov, icke efter hela den genom skiftet och sammanläggningen bildade
fastighetens. Om den utom skifteslaget belägna fastigheten vore försedd
med byggnader, som vore tillräckliga för bruket av den sammanlagda fastigheten,
borde denna icke ytterligare tilläggas något av skifteslagets byggnadsbestånd
för bruket av den utbrutna ägolotten. Skifteslagets byggnader vöre
ju för övrigt i regel ändock icke tillräckliga för de nytillkomna brukningsenheterna
inom detta. Vöre fastigheten utom skifteslaget obebyggd, borde
skyldigheten att inlösa byggnader icke begränsas till vad som vore nödvändigt
endast för den därmed sammanlagda ägolotten. Hade övriga delägare
erforderliga egna åbyggnader, borde i sådant fall den sammanlagda fastighetens
ägare kunna åläggas att inlösa de gemensamma byggnaderna eller så
stor del av dem, som erfordrades för hela fastighetens bruk. I motionen har
uttalats, att åtminstone tills vidare vissa jämkningar i bestämmelserna i 13
kap. 15 och 17 §§ samt 14 kap. 4 § i jorddelningslagen syntes vara tillräckliga
såsom komplement i förevarande hänseende till Kungl. Maj:ts förslag.

Den av motionären sålunda berörda frågan om de i propositionen föreslagna
lagändringarnas samband med reglerna i jorddelningslagens 13 och
14 kap. örn utflyttning och inlösen av byggnader är otvivelaktigt mycket
beaktansvärd. Spörsmålet har också avhandlats i vissa yttranden över de
sakkunnigas förslag och enligt vad utskottet inhämtat varit föremål för
övervägande från de sakkunnigas sida.

Utskottet delar såtillvida motionärens mening att utskottet finner möjlighet
böra sta öppen att i de avsedda fallen vid bedömandet av utflyttningsoch
inlösningsfrågorna taga hänsyn jämväl till den fastighet utom skifteslaget,
med vilken sammanläggning under skiftet äger rum. Reglerna i nämnda
kapitel i deras nuvarande lydelse torde emellertid icke lägga hinder i

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

13

vägen för ett dylikt hänsynstagande. Vad rättstillämpningen angår har
Svea hovrätt i ett särskilt fall, som berörts i utskottets redogörelse här ovan,
förklarat den omständigheten, att viss fastighet icke ingått i ett laga skifte,
icke hava utgjort hinder för förrättningsmännen vid skiftet att meddela
föreskrift örn utflyttning av byggnader till denna fastighet. Såsom lantmäteristyrelsen
i sitt yttrande över sakkunnigförslaget framhållit kan utflyttning
till ägor utom skifteslaget ifrågakomma jämväl i andra än nu förevarande
fall, i allmänhet då av utflyttande fastighets ägor endast en del
ingår i skiftet. Vid sådant förhållande synes det mindre lämpligt att i lag
reglera allenast det av motionären berörda fallet. Utskottet anser i likhet med
lantmäteristyrelsen och såsom de sakkunniga torde hava avsett, att hela frågekomplexet
bör behandlas i samband med den pågående allmänna revisionen
av jorddelningslagstiftningen, och kan därför icke tillstyrka motionen
i förevarande del eller i vad där anförts finna skäl för att avstyrka
propositionen.

I motionen har vidare yrkats avslag å förslaget örn ändring av bestämmelserna
om skifteskostnadernas fördelning. Till stöd för detta yrkande
har anförts bl. a., att risken för en förhöjning av andelen i dessa kostnader
kunde befaras avskräcka skiftesdelägare från att söka sammanläggning
som här avses, detta så mycket mera som sammanläggningskostnaderna,
vilka drabba sökanden ensam, på grund av inteckningsförhållandena kunna
uppgå till avsevärda belopp. Emellertid har i förslaget uppställts såsom
förutsättning för att sökandens andel av skifteskostnaderna i dylika sammanläggningsfall
skall ökas, att skiftet medför avsevärd nytta vid bruket
av de i skiftet icke ingående ägorna. Därtill kommer, att ökningen enligt
förslaget skall bestämmas efter vad med hänsyn till denna nytta må anses
skäligt. I betraktande härav torde förslaget få anses överensstämma med
rättvisa och billighet samt förebygga för långt gående bruk av möjligheten
att vid kostnadsfördelningen taga hänsyn till de utom skifteslaget belägna
ägorna till fastigheten. Om den föreslagna regeln sålunda i enlighet med
sitt innehåll tillämpas med varsamhet, torde de olägenheter, som motionären
befarat, icke uppstå. Att fall kunna förekomma, då saknad av en dylik
regel skulle medföra för rättskänslan stötande resultat, synes utskottet sannolikt.
Härutinnan må hänvisas till vad i propositionen anförts. Utskottet
kan alltså icke tillstyrka motionen i förevarande del. I likhet med motionären
utgår emellertid utskottet från att frågan örn grunderna för fördelning
av skifteskostnader kommer under övervägande vid den allmänna
revisionen av jorddelningslagstiftningen.

I motionen hava slutligen gjorts vissa erinringar mot den terminologi,
som använts i det nu framlagda lagförslaget. Motionären torde härutinnan
hava syftat till en konsekvent användning i nya lagtexter av termen fastighet
i betydelsen registerfastigbet. Även enligt utskottets mening är det önskvärt,
att terminologien på denna punkt vinner mera stadga. Det må emellertid
framhållas, att föreliggande lagförslag, som ju endast avser ändring
i vissa delar av jorddelnings- och sammanläggningslagarna, vad angår

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

de använda uttrycken fastighet och fastighetsdel ansluta till den i dessa delar
av lagarna redan begagnade terminologien. Önskemålet om en enhetlig
lerminologi inom hela det ifrågavarande lagstiftningskomplexet lärer kunna
tillgodoses först genom en allmän revision av detsamma.

I de hänseenden, som i det föregående icke särskilt berörts, har utskottet
icke funnit anledning till erinran mot de av Kungl. Majit framlagda
lagförslagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att propositionen nr 90 måtte bifallas av riksdagen;
samt

B. att motionen II: 211 icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 31 maj 1940.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm, Wistrand, Sten, Näslund och
Holstenson;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson i Västerås*, Skoglund*, Pettersson i
Hällbacken*, Hallagård*, Molander, Sandström och Holmbäck.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herr Holmbäck, vilken anfört:

I den viktigaste av de i motionen berörda frågorna — om utflyttning och
därmed sammanhängande spörsmål — föreligger icke i sak någon skiljaktig
ståndpunkt mellan utskottet och mig. Utskottet anser emellertid, att de mål,
jag velat uppnå genom ändrad lydelse av 13 kap. 15 och 17 §§ samt 14 kap.
4 § jorddelningslagen, skulle kunna nås även med den nuvarande lydelsen
av dessa paragrafer. Jag anser fortfarande att man borde företagit vissa
ändringar i paragraferna i fråga (kanske särskilt i 13 kap. 17 §), men efter
utskottets uttalande, att reglerna i 13 och 14 kap. jorddelningslagen icke tor -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

15

de lägga hinder i vägen för ett hänsynstagande till fastighet utom skifteslaget,
har jag ej ansett mig böra i detta hänseende avgiva reservation mot
utskottets utlåtande. Förrättningsmännen vid laga skifte samt de dömande
myndigheterna hava givetvis att taga hänsyn till utskottets uttalande såsom
en del av förarbetena till den nya lagstiftningen.

I fråga om 17 kap. 1 § jorddelningslagen har jag på de i motionen angivna
skälen inom utskottet yrkat avstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag.

I fråga örn terminologien har jag genom utskottets uttalande om önskvärdheten
av en mera stadgad terminologi vunnit mitt syfte med motionen.