Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
1
Nr 29.
Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1940 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss
ändring i 1.9 § lagen om folkpensionering.
I en inom amira kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 60,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Andersson i Malmö m. fl.
hemställt, att riksdagen måtte besluta vidtaga den ändringen i 19 § i lagen örn
folkpensionering, att fjärde stycket: »Beslut skall underställas---— an
förda
skäl ogilla» utgår, och i stället införes en bestämmelse av följande
lydelse: »Beslutet skall anmälas till Konungens befallningshavande.»
Motionärerna hava till utgångspunkt tagit den de senaste åren aktuella
frågan örn sammanslagning av de nuvarande fem pensionsdistrikten i Malmö
till ett enda. En redogörelse för denna frågas behandling lämnas i det följande.
För närmare kännedom örn de i motionen anförda synpunkterna får utskottet
hänvisa till densamma.
Utskottet har i annat sammanhang avgivit utlåtanden rörande vissa till
utskottets behandling hänvisade folkpensioneringsärenden, nämligen utlåtandena
nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 26 och 30 §§ lagen den 28 juni 1935 (nr 434) örn
folkpensionering, m. lii., och nr 8, i anledning av väckt motion örn rörligt
tillägg till folkpensionerna m. m.
19 § i lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering har följande lydelse:
Varje socken å landet samt varje stad ävensom varje köping, som utgör
egen kommun, bildar ett pensionsdistrikt.
Hava två eller flera socknar på landet gemensam kommunalförvaltning,
skola de samfällt utgöra ett pensionsdistrikt.
Där på grund av kommuns vidsträckthet eller folkmängd eller andra förhållanden
så prövas lämpligt, må kommunen fördelas i två eller flera pensionsdistrikt.
Likaså må, där så med hänsyn till föreliggande förhållanden prövas
lämpligt, två eller flera kommuner sammanslås till ett pensionsdistrikt. Beslut
örn sådan fördelning eller sammanslagning ävensom om upphävande eller förändring
därav fattas å landet av kommunalstämma och i stad av stadsfull
mäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga.
Beslutet skall underställas Konungens befallningshavande, som äger att
detsamma antingen oförändrat fastställa eller ock på anförda skäl ogilla.
Fråga om fördelning eller sammanslagning av pensionsdistrikt må även
väckas av Konungens befallningshavande, och skall därvid i övrigt förfaras
på sätt här ovan är sagt.
I förevarande sammanhang må jämväl erinras örn vissa andra stadgande!!
i berörda lag. Enligt denna gäller, att för varje pensionsdistrikt skall finnas
/lilläng till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 2 avd. Nr 29.
574 40
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
en pensionsnämnd, bestående av en ordförande och ett jämnt antal ledamöter,
högst sex. Ordförande i pensionsnämnd och suppleant för honom
förordnas av länsstyrelsen för fyra år i sänder (20 §). För varje distrikt skall
vidare finnas ett av pensionsstyrelsen förordnat ombud; dock må samma
person kunna förordnas till ombud för flera pensionsdistrikt. Ombudet äger
närvara vid vederbörande pensionsnämnds sammanträden och deltaga i överläggningarna
men ej i besluten (27 §).
Föreskrifter angående pensionsnämndernas verksamhet hava lämnats, förutom
i lagen örn folkpensionering, jämväl i Kungl. Maj:ts instruktion deli
13 mars 1937 för pensionsnämnderna. Enligt denna instruktion åligger det
inom varje pensionsdistrikt pensionsnämnd, dess ordförande och ledamöter
bland annat att hava sin uppmärksamhet riktad på att personer, som äro
berättigade till folkpension, må erhålla dylik till vederbörligt belopp och att
pensionstagare förhjälpas till ökning av folkpensionen, där omständigheterna
därtill föranleda, samt att, innan ansökning om folkpension behandlas av
nämnden, söka så noggrant som möjligt utreda de förhållanden, som äro av
vikt för bedömande av sökandens rätt till folkpension.
Bestämmelsen i 19 § lagen örn folkpensionering anknyter till liknande
stadganden i tidigare lagar och lagförslag i samma ämne. En i stort sett
likartad bestämmelse finnes redan i det förslag till lag angående försäkring
för beredande av pension vid varaktig oförmåga till arbete, som 1893 framlades
av nya arbetareförsäkringskommittén. I motiven till nämnda bestämmelse
yttrade kommittén i sitt betänkande (del I sid. 128):
I regel bör varje pensionsnämnds verksamhetsområde, pensionsdistriktet,
sammanfalla med den borgerliga kommunens. Flera kommuners förening till
ett pensionsdistrikt bör enligt kommitténs åsikt ej ifrågakomma. Däremot
kan det under vissa förhållanden bliva nödvändigt eller lämpligt att fördela
en kommun i flera pensionsdistrikt. Orsaker härtill kunna i främsta rummet
vara kommunens stora folkmängd eller vidsträckthet. Även andra förhållanden
kunna emellertid göra en fördelning lämplig, såsom befintligheten av större
industriella inrättningar i en del av kommunen, lokala egendomligheter m. m.
Beslut örn sådan fördelning eller örn upphävande därav skall enligt förslaget
underställas Konungens befallningshavandes prövning, vilken sålunda kan
bliva av mera materiell art än möjligt varit, därest densamma kunnat påkallas
allenast genom besvär enligt kommunallagarna.
I ålderdomsförsäkringskommitténs betänkande (1912) uttalades bland annat
(del I sid. 85 och 116—117):
Då en viktig förutsättning för de lokala organens, pensionsnämndernas,
arbete måste vara, att nämndens ledamöter så ingående som möjligt äro förtrogna
med förhållandena inom nämndens verksamhetskrets, har kommittén
föreslagit, att i regel varje kommun skall utgöra eget pensionsdistrikt.
I regel bör kommun utgöra ett pensionsdistrikt. Men örn två eller flera
socknar på landet hava gemensam kommunalförvaltning, faller det sig helt
naturligt, att de även i pensionsavseende utgöra en enhet, och kommittén föreslår
därför, att de under angivna förhållanden skola betraktas som ett pensionsdistrikt.
Å andra sidan kan det under vissa förhållanden bliva nödvändigt eller
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
lämpligt att fördela en kommun i flera pensionsdistrikt. Orsaker härtill kunna
i främsta rummet vara kommunens stora folkmängd eller vidsträckthet. Även
andra förhållanden kunna göra en fördelning lämplig, såsom t. ex. befintligheten
av industriella inrättningar i en del av kommunen. Beslut om sådan
fördelning ävensom örn upphävande eller förändring därav skall enligt förslaget
underställas Konungens befallningshavandes prövning.
Bestämmelser rörande distriktsindelningen inflöto sedermera i 19 § lagen
den 30 juni 1913 örn allmän pensionsförsäkring. Detta lagrum, som 1918 undergick
ändring, har sedan i detta ändrade skick influtit jämväl i den nu gällande
folkpensioneringslagen.
Frågan örn distriktsindelningen behandlades av statens besparingskommitté
i dess 1925 avgivna betänkande angående socialförsäkringens organisation.
(Statens off. utredn. 1925:8). I detta föreslogos emellertid inga ändrade bestämmelser
örn distriktsindelningen inom en kommun.
1928 års pensions!örsäkringskommitté gick i sitt 1934 avgivna betänkande
nied förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen (statens
off. utredn. 1934: 18) icke in på en prövning av frågan örn eventuella ändringar
av de bestämmelser i den då gällande pensionsförsäkringslagen, som avsågo
pensionsförsäkringens lokala organisation. Kommittén hänvisade till att särskilda
sakkunniga voro tillkallade för att inom socialdepartementet biträda
med utredning angående den sociala försäkrings- och hjälpverksamhetens
organisation. De åsyftade sakkunniga, organisationssakhunniga, föreslogo i
sitt likaledes 1934 framlagda betänkande i nyssnämnda ämne (statens off.
utredn. 1934: 53), ntt i varje kommun med mera än 1,500 invånare skulle och
i mindre kommun finge inrättas en social nämnd med uppgift att handhava
kommunens verksamhet för fattigvård, barnavård, ungdomsskydd, allmän
ålderdomspensionering, behandling av alkoholister och arbetslöshetshjälp.
Enligt förslaget skulle kommun vidare kunna bestämma, att vissa grenar av
nämndens verksamhet skulle handhavas av särskilt tillsatta utskott av nämnden.
Därigenom skulle möjlighet öppnats för kommunerna, därest de så
önskade, att tillsätta ett särskilt pensionsutskott.
I förevarande sammanhang bör även erinras, att chefen för socialdepartementet
den 3 januari 1938 enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande utsett en kommitté,
socialvårdslcommittén, vilken enligt de för dess arbete givna direktiven
har såsom en huvuduppgift att göra lagstiftningen rörande socialförsäkringen
till föremål för en granskning.
Frågan örn en viss kommuns uppdelning i flera pensionsdistrikt har vid
några tillfällen dragits under Kungl. Maj:ts prövning. Rörande ett par äldre
sådana fall får utskottet hänvisa till regeringsrättens årsbok 1914 not. C 118
och 142.
I förevarande sammanhang tillåter sig utskottet att särskilt fästa uppmärksamheten
på två nyligen av Kungl. Maj:t avgjorda ärenden, i vilka frågan gällt
ändamålsenligheten av en sammanslagning av flera dittillsvarande pensionsdistrikt
inom en kommun. Akterna i dessa ärenden hava varit tillgängliga för
utskottet vid behandlingen av nu ifrågavarande motion.
T det ena av dessa fall, till vilket den föreliggande motionen anknyter, val''
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
sakläget följande. Vid sammanträde den 1 juli 1938 beslöto stadsfullmäktige
i Malmö, att staden, som är indelad i fem pensionsdistrikt, skulle utgöra ett
enda pensionsdistrikt. Sedan stadsfullmäktiges beslut underställts länsstyrelsen
i Malmöhus län, förklarade länsstyrelsen i resolution den 24 september
1938, att enär den beslutade indelningen med hänsyn till bestämmelserna i
folkpensioneringslagen och utfärdade föreskrifter rörande pensionsnämndsarbetets
bedrivande under nuvarande förhållanden icke kunde anses ända
målsenlig, länsstyrelsen funne sig förhindrad meddela fastställelse å beslutet.
Besvär över länsstyrelsens resolution anfördes enligt stadsfullmäktiges beslut
av Malmö drätselkammares första avdelning.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anförde i yttrande över besvären bland
annat:
Vid lagens tillkomst inskärptes särskilt vikten av att allmänheten icke på
något sätt skulle bibringas den uppfattningen, att tilläggspensionerna vore
en form av fattigvårdsunderstöd, utan att grundvalen för densamma utgjorde
en klar medborgerlig rätt. Det kail vara fara värt, att detta syfte blir undanskymt,
örn undersökningsarbetet överlämnas åt särskilt anställda helavlönade
tjänstemän, som komma att få en med våra fattigvårdsinspektörer likartad
ställning. Det är uppenbarligen en helt annan sak, om denna undersökning
på ett hänsynsfullt och diskretionärt sätt och med personlig insats handhaves
av nämndsledamöterna själva, så som nu sker.
Den faran ligger även nära till hands, att nämndens behandling av pensionsärendena
komme att bliva rent schablonmässig. När ledamöterna i denna enda
nämnd skulle sammanträda, bleve det så gott som endast att erhålla del
av de slutsatser, vartill tjänstemannen kommit, ty någon ingående kännedom
örn ole enskilda fällen skulle ledamöterna omöjligen ha hunnit skaffa sig.
Pensionsstyreisen framhöll i sitt yttrande, att — förutom Malmö — ej
blott Stockholm, Göteborg, Norrköping och Hälsingborg utan även åtskilliga
mindre städer vore uppdelade på ett större eller mindre antal pensionsdistrikt.
1 själva verket vore det av våra städer med över 20,000 invånare endast två,
som ej blivit föremål för dylik uppdelning, nämligen Eskilstuna och örebro
med en folkmängd vid 1937 års utgång av respektive cirka 38,000 och cirka
46,000 invånare. Med hänsyn till de faktiska förhållanden, som sålunda
bestode, hemställde pensionsstyrelsen, som i allt väsentligt biträdde de synpunkter,
åt vilka länsstyrelsen givit uttryck i sitt remissyttrande, att besvären
måtte lämnas utan bifall.
Även socialvårdskommittén avgav infordrat yttrande. Kommitténs majoritet,
bestående av fem ledamöter, anförde:
Enligt socialvårdskommitténs uppfattning synes utvecklingen, såväl i vad
angår pensionsnämndsverksamheten som beträffande socialvårdsarbetet i
allmänhet, gå mot en viss centralisering och rationalisering av verksamheten.
I enlighet härmed överväger man inom kommittén, ehuru något definitivt
ställningstagande ännu icke skett, att föreslå en mera centraliserad organisationsform
för det socialvårdande arbetet. Det lärer sålunda icke vara obefogat
att påstå, att den av Malmö stadsfullmäktige beslutade omorganisationen
av pensionsnämndsverksamheten ligger i linje med den allmänna utvecklingen
på förevarande område.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
5
l (letia sammanhang torde även få framhållas, att den i ärendet framförda
synpunkten örn decentraliseringens betydelse för den personliga kännedomen
örn klientelet synes vara överskattad. Med hänsyn till det stora invånarantalet
per pensionsdistrikt ävensom till den i allmänhet livliga flyttningen mellan
olika distrikt lärer det nämligen, vad Malmö angår, vara ur anförda synpunkt
skäligen likgiltigt vilkendera organisationsformen som tillämpas; i intetdera
fallet torde den personliga kännedomen örn klientelet vara av någon mera
ingående art.
Det torde slutligen icke böra bortses ifrån, att därest den beslutade omorganisationen
genomfördes och finge vara i tillämpning någon tid, vissa
erfarenheter skulle kunna vinnas, som kunde bliva av värde vid det slutliga
ställningstagandet till frågan örn socialvårdens organisation i riket.
Enligt kommitténs mening förefinnas knappast några avgörande skäl mot
den av stadsfullmäktige beslutade omorganisationen. I allt fall kan kommittén
icke finna, att sådana skäl föreligga av den styrka, att de giva statsmakterna
anledning att gå emot en kommun, som själv önskar att få pröva en ny
organisationsform på förevarande område.
Med hänsyn till vad sålunda anförts finner sig socialvårdskommittén böra
tillstyrka bifall till besvären.
Kommitténs ordförande, med vilken en av kommitténs övriga ledamöter
instämde, yttrade:
Det synes mig mindre välbetänkt att i förhandenvarande läge, då hela
frågan örn socialvårdens organisation är under utredning och omprövning,
skrida till en så genomgripande omläggning av pensionsnämndsverksamheten
i Malmö som den av stadsfullmäktige beslutade. Även om utvecklingen
inom socialvårdsarbetet går mot en centralisering av verksamheten, är det
dock fortfarande i hög grad ovisst, huru denna centraliserade verksamhet
skall gestaltas. Det är sålunda mycket möjligt, att den blivande organisationsformen
kommer att i väsentliga delar te sig annorlunda än den av stadsfullmäktige
nu beslutade, med påföljd att pensionsnämndsverksamheten i Malmö
inom ett fåtal år ånyo måste omläggas. Detta lärer icke vara ändamålsenligt
eller klokt. Ej heller finner jag mig kunna tillmäta den anförda synpunkten
örn värdet av de erfarenheter, som genom en omläggning till centraliserad
verksamhet skulle vinnas, någon egentlig betydelse, detta i ali synnerhet som
man redan nu i tvenne av våra större städer, Örebro och Eskilstuna, tillämpar
ett centraliserat system och man sålunda redan lärer hava erfarenhet av
verkningarna av ett sådant system. Med stöd av det anförda får jag därför
—- utan att i princip göra något uttalande till förmån för en centraliserad
eller en decentraliserad organisationsform — uttala den meningen, att besvären
icke böra föranleda till någon åtgärd.
På hemställan av regeringsrätten beslöt Kungl. Majit i statsrådet den
29 september 1939 att lämna besvären utan bifall.
Det andra av de åsyftade båda ärenden, som nyligen varit under bedömande,
gällde distriktsindelningen i Luvd, där stadsfullmäktige den 31 mars 1939
beslöto, att staden, som då var indelad i två pensionsdistrikt, skulle från och
med den 1 januari 1940 utgöra endast ett sådant distrikt. Länsstyrelsen i
Malmöhus län vägrade fastställelse med samma motivering som i Malmöfallet.
Sedan besvär över länsstyrelsens beslut blivit anförda, avgav pensionsstyrelsen
yttrande över besvären och anförde däri bland annat, att en pensions
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
nämnd med nuvarande organisation icke lämpligen torde kunna anordnas som
ett ämbetsverk. Av denna anledning syntes det icke med nuvarande organisation
väl förenligt, att större städer utgöra ett enda pensionsdistrikt. Det
torde ligga i sakens natur, att det ur sådana synpunkter skulle vara mest
önskvärt, örn Lunds stad vore indelad i mer än ett pensionsdistrikt. Å andra
sidan vore det klart, att det funnes en betydande skillnad i förevarande hänseende
mellan en stad av Malmös och en stad av Lunds storleksordning. Var
gränsen lämpligen borde dragas mellan kommuner, som borde utgöra ett och
kommuner som borde vara indelade i flera pensionsdistrikt, måste naturligtvis
bedömas från fall till fall och komme i åtskilliga fall att bli ett mycket vanskligt
spörsmål. Då emellertid av den förebragta utredningen framginge, att
städer av med Lund jämförbar storlek och till och med två städer, som vore
betydligt större än Lund, för närvarande utgjorde ett pensionsdistrikt, syntes
det pensionsstyrelsen svårt att vägra staden fastställelse å det underställda
beslutet.
På regeringsrättens hemställan fastställde Kungl. Majit i statsrådet genom
resolution den 8 mars 1940 stadsfullmäktiges beslut, enär tillräcklig anledning
att vägra godkännande av detsamma icke kunde anses vara för handen.
Utskottet tillåter sig vidare hänvisa till följande inom pensionsstyrelsen
gjorda, sedermera i visst hänseende kompletterade uppställning, avseende
städer, uppdelade i två eller flera pensionsdistrikt.
Stad |
Invånar-antal '') |
Distrikts- antal |
Areal i hektar |
Anmärkningar |
Stockholm .............. |
570,771 |
17 |
13,708 |
|
Uppsala ................ |
37,012 |
3 |
1,609 |
Gemensam ordförande. |
Norrköping.............. |
69,434 |
7 |
16,013 |
|
Linköping .............. |
35,234 |
2 |
6,071 |
Gemensam ordförande. |
Jönköping .............. |
35,008 |
3 |
4,728 |
|
Växjö .................. |
9,954 |
2 |
895 |
|
Kalmar.................. |
21,124 |
2 |
2,164 |
Gemensam ordförande. |
Karlskrona.............. |
27,849 |
2 |
1,103 |
|
Malmö.................. |
151,247 |
5 |
6.676 |
|
Lund.................... |
26,861 |
2 |
1,965 |
|
Hälsingborg ............ |
61,365 |
3 |
5,186 |
|
Halmstad................ |
27,222 |
3 |
2,450 |
|
Göteborg................ |
275,753 |
14 |
8,245 |
|
Uddevalla .............. |
16,226 |
2 |
2,671 |
Gemensam ordförande. |
Borås .................. |
46,928 |
4 |
9,638 |
|
Trollhättan.............. |
16,479 |
2 |
2,626 |
|
Karlstad ................ |
27,948 |
4 |
7,469 |
|
Kristinehamn............ |
13,308 |
2 |
2,969 |
|
Västerås ................ |
36,551 |
3 |
6,330 |
Gemensam ordförande. |
Gävle .................. |
39,736 |
3 |
6,972 |
'') Enligt Årsbok för Sveriges kommuner 1939.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29. ^
Enligt av pensionsstyrelsen lämnade uppgifter finnas vidare 24 städer med
över 10,000 invånare, som det oaktat utgöra endast ett pensionsdistrikt.
Utgångspunkten för den föreliggande motionen är den av stadsfullmäktige
i Malmö beslutade sammanslagningen av de nuvarande fem pensionsdistrikten
i nämnda stad till ett enda. Sedan beslutet såsom i 19 § lagen örn folkpensionering
är föreskrivet underställts länsstyrelsen i Malmöhus län, vägrade
denna fastställelse. I länsstyrelsens beslut gjorde Kungl. Majit ej ändring.
I ett senare fall, som gällde distriktsindelningen i Lund, blev utgången i
högsta instans den motsatta. Ett avgörande moment härvidlag torde ha varit
skillnaden i storleksordning de båda städerna emellan; medan Malmö har
omkring 151,000 invånare, utgör folkmängden i Lund cirka 26,000. Att draga
gränsen mellan kommuner, som må utgöra ett enda pensionsdistrikt, och sådana,
som böra vara uppdelade i flera distrikt, är uppenbarligen ganska vanskligt.
Att märka är emellertid, att även städer med större invånarantal än Lund för
närvarande utgöra ett pensionsdistrikt. Så är fallet med Eskilstuna och örebro.
Socialvårdskommitténs flertal har i yttrande rörande den ifrågasatta sammanslagningen
av distrikten inom Malmö framhållit, att utvecklingen, såväl
i vad anginge pensionsnämndsverksamheten som beträffande socialvårdsarbetet
i allmänhet, syntes gå mot centralisering och rationalisering av verksamheten.
Två reservanter inom kommittén ansågo att, även örn så vore förhållandet,
en sammanslagning dock ej borde göras i nämnda fall. Utgången
av frågan örn distriktsindelningen i Lund visar, att gällande bestämmelser i
ämnet fått en tillämpning, som lämnar utrymme för en viss utveckling i nyss
angivna riktning. Försiktigheten synes emellertid bjuda att icke nu, då frågan
örn socialvårdens organisation är under omprövning och det fortfarande är i
hög grad ovisst, hur en centraliserad verksamhet på detta område skall
gestaltas, vidtaga en ändring av den omfattning, som motionärerna påyrkat.
Motionärerna ha uttalat, att en kommun bör äga frihet att ordna frågan
örn indelning i pensionsdistrikt på det för kommunen mest praktiska sättet
samt att lagen icke bör verka hindrande på utvecklingen. Motiönen utmynnar
i ett yrkande örn borttagande av den kontroll, som ligger i kravet på att beslut
i hithörande ärenden skola underställas länsstyrelsen. Det synes icke otänkbart,
att ett bifall till motionärernas yrkande i särskilda fall skulle kunna medföra
en mindre önskvärd uppdelning av kommunerna i flera distrikt än som
förut funnits.
Med hänsyn till vad sålunda anförts finner utskottet ej skäl föreslå riksdagen
att i anledning av den nu föreliggande motionen vare sig besluta lagändring
eller göra någon framställning till Kungl. Majit. Utskottet får därför
hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 21 maj 1940.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Utakottet.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander*), Forslund*), Olof
Carlsson, Wistrand, Sten och Näslund; samt
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Skoglund, Pettersson
i Hällbacken, Sandström, Hermansson i Norrköping, Hansson i Örebro och
Persson i Norrby.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.