Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1940 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående yrkesmässig automobiltrafik
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 8 mars 1940 dagtecknad proposition, nr 115, har Kungl.
Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag dels anhållit om riksdagens
yttrande över ett vid propositionen fogat förslag till förordning angående
yrkesmässig automobiltrafik m. m., dels ock föreslagit riksdagen att å
sjätte huvudtiteln för budgetåret 1940/41 till statens biltrafiknämnd anvisa
vissa belopp.

I anledning av nämnda proposition hava inom riksdagen väckts följande
motioner, nämligen inom första kammaren nr 158 av herrar Nordenson och
Sylwan, nr 159 av herr Johan Bernhard Johansson och herr Frändén samt
i andra kammaren nr 215 av herr Anderson i Norrköping, nr 216 av herr
Eriksson i Frägsta och nr 242 av herrar Henriksson och Arnemark.

För de i motionerna framställda yrkandena, vilka samtliga avse ändringar
i olika hänseenden i Kungl. Maj ris förslag, kommer redogörelse att lämnas
i det följande vid behandling av de särskilda delarna av detta.

Nämnda proposition och i anledning av densamma väckta motioner hava
hänvisats, i vad avser anvisande av anslag till statens biltrafiknämnd, till
statsutskottet, samt i övrigt till lagutskott. I sistnämnda avseende hava
desamma behandlats av andra lagutskottet.

I samband med behandlingen av den på andra lagutskottet ankommande
delen av propositionen och förenämnda motioner har utskottet förehaft jämväl
följande inom riksdagen före propositionens avlåtande väckta motioner,
nämligen i första kammaren nr 27 av herrar Löfvander och Persson ävensom
i andra kammaren nr 58 av herrar Olsson i Kullenbergstorp och Lundgren
samt nr 146 av herr Svedman m. fl.

För innehållet i sistnämnda motioner, vilka samtliga avse ämnen, som behandlas
i Kungl. Maj ris nu förevarande förslag, kommer redogörelse att lämnas
i samband med utskottets behandling av motsvarande delar av Kungl.
Maj ris förslag.

Det i propositionen intagna författningsförslaget är av följande lydelse.

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 9 sami. 2 avd. Nr 27. 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Förslag

till

förordning angående yrkesmässig automobiltrafik m. ni.

Härigenom förordnas som följer:

Begreppet yrkesmässig trafik.

1 §•

Med yrkesmässig trafik förstås i denna förordning trafik, i vilken automobil
jämte förare mot ersättning tillhandaliålles allmänheten för personeller
godsbefordran. För sådan trafik gäller, utöver eller i stället för bestämmelserna
örn annan automobiltrafik, vad i denna förordning nedan stadgas.

Vad örn automobil är i denna förordning stadgat skall i tillämpliga delar
gälla jämväl i avseende å motorcykel och traktortåg.

2 §.

Från tillämpningen av bestämmelserna om yrkesmässig trafik i denna
förordning undantagas:

1) transporter med ambulansbil, som äges eller drives av stat, landsting,
kommun eller sjukvårdsanstalt;

2) transporter uteslutande av mjölk, mjölkprodukter eller ägg ävensom
transporter uteslutande av slaktdjur till slakteri.

Därest beträffande viss yrkesmässig trafik undantag i särskilt hänseende
från denna förordning visas vara påkallat, meddelas bestämmelser härom
av Konungen eller den myndighet, Konungen därtill förordnat.

Om uppsikt över den yrkesmässiga trafiken.

3 §.

Det ankommer på en central myndighet — statens biltrafiknämnd — samt
länsstyrelserna att verka för ett ändamålsenligt ordnande av den yrkesmässiga
trafiken och främjande av en sund utveckling av densamma.

Biltrafiknämnden skall hava sitt säte i Stockholm och bestå av minst fem
och högst sju ledamöter, vilka förordnas av Konungen för viss tid. Konungen
utser en av ledamöterna till ordförande samt en till ställföreträdare
för denne. För annan ledamot än ordförande förordnar Konungen ersättare.

Till ledamöter och ersättare skola utses personer med insikt eller erfarenhet
i fråga om de viktigaste trafik-, yrkes- eller näringsintressen, som be -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 3

rörås av den yrkesmässiga trafiken. En av ledamöterna bör vara lagkunnig.

Avgår ledamot eller ersättare, förordnar Konungen annan för återstående
delen av den tid, för vilken den avgångne varit utsedd.

Närmare föreskrifter angående biltrafiknämndens verksamhet meddelas
av Konungen.

Olika slag av yrkesmässig trafik och rätt till dess bedrivande.

4 §•

Med linjetrafik förstås i denna förordning yrkesmässig trafik för regelbunden
befordran av passagerare eller gods å viss vägsträcka eller mellan
vissa orter under sådana omständigheter att bestämmanderätt i fråga om
automobilens utnyttjande icke tillkommer viss trafikant eller vissa trafikanter
gemensamt.

Yrkesmässig trafik, som icke är att hänföra till linjetrafik, benämnes
be ställning strafik.

5 §•

Yrkesmässig trafik må bedrivas endast efter vederbörligt tillstånd (trafiktillstånd).

Tillstånd till bedrivande av linjetrafik å vägsträcka, som är belägen i mer
än ett län, eller mellan orter inom skilda län eller att i beställningstrafik
för godsbefordran använda lastautomobil med en lastförmåga överstigande
3,500 kilogram eller att till viss lastautomobil koppla sådan släpvagn,
vars högsta lastförmåga, tillsammans med automobilens, överstiger
4,000 kilogram, meddelas av biltrafiknämnden.

Tillstånd till beställningstrafik för personbefordran med stationsort i stad
meddelas av polismyndigheten i staden.

I övriga fall meddelas trafiktillstånd av länsstyrelse i det län, varest linjetrafik
skall äga rum eller stationsort för beställningstrafik skall förläggas.

Vad i denna förordning stadgas angående trafiktillstånd skall i tillämpliga
delar gälla jämväl beträffande tillstånd till ökning av det antal automobiler,
med vilket yrkesmässig trafik må av tillståndshavare bedrivas, eller lill
insättande av släpfordon i sådan trafik eller till sådant utbyte av automobil
eller släpfordon, som medför höjning av den största last eller det största antal
passagerare, som enligt meddelat tillstånd må befordras med fordon i
trafiken.

Om ansökningsförfarandet.

7 §•

1 morn. Vid ansökan örn trafiktillstånd skola fogas handlingar, som äro
ägnade att bestyrka sökandens lämplighet såsom utövare av det slag av yr -

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

kesmässig trafik, ansökningen avser, ävensom, där ej fråga är om linjetrafik
för personbefordran, uppgift om typ och antal av de automobiler och släpfordon,
som äro avsedda att användas i trafiken, med angivande av den
största last eller det högsta antal personer, som skall kunna nied varje automobil
eller släpfordon befordras.

Vid ansökan skall fogas styrkt avskrift av densamma, så ock av de handlingar,
som därtill höra. Vad sålunda är stadgat äger dock ej tillämpning
å handlingar av vidlyftigare beskaffenhet.

2 mom. Ansökan om tillstånd till linjetrafik skall, utöver vad i 1 mom.
angives, innehålla uppgifter örn linjesträckning eller om de orter, mellan
vilka trafiken skall bedrivas, samt huruvida trafiken skall omfatta persontrafik
eller godstrafik eller bådadera, ävensom uppgifter om den taxa samt,
i förekommande fall, den turlista för befordringen, som önskas fastställd,
och om huru trafiken i övrigt skall anordnas och bedrivas.

3 mom. Ansökan örn tillstånd till beställningstrafik skall tillika innehålla
uppgift om stationsort.

8 §•

över ansökan om sådant tillstånd till linjetrafik, som det tillkommer
länsstyrelse att bevilja, skall länsstyrelsen ej mindre höra vederbörande
polismyndighet samt trafikföretag och sammanslutningar av utövare av yrkesmässig
automobiltrafik, som beröras av den ifrågasatta trafiken, än även,
om förhållandena därtill föranleda, på lämpligt sätt lämna vederbörande vägstyrelse,
kommuner och andra, som ärendet kan angå, tillfälle att yttra sig.
Avser ansökningen rätt till linjetrafik med omnibus uteslutande inom viss
stad eller inom stad med dess närmaste omgivning, skall, om ansökningen
icke sker å stadens vägnar, dylikt tillfälle alltid beredas vederbörande kommunala
förvaltningsmyndighet i staden.

Över ansökan om tillstånd till sådan linjetrafik, för vars bedrivande biltrafiknämndens
tillstånd erfordras, skall nämnden infordra yttrande av vederbörande
länsstyrelser, som hava att verkställa erforderlig utredning under
tillämpning av bestämmelserna i första stycket.

9 §•

1 mom. över ansökan örn sådant tillstånd till beställningstrafik, som det
ankommer på länsstyrelse att bevilja, skall länsstyrelsen höra polismyndigheten
i den ort, varest automobil, som kommer att användas i trafiken,
avses skola hava sin stationsort, samt genom tillkännagivande i på
förhand bestämd tidning bereda trafikföretag, sammanslutningar av utövare
av yrkesmässig trafik samt andra inom länet, vilka ärendet kan angå,
tillfälle att yttra sig. Kostnaderna för nämnda tillkännagivande skola gäldas
av sökanden.

Därest lokalområde kan komma att omfatta delar av flera län, skall den
länsstyrelse, som äger meddela trafiktillstånd, över ansökningen höra övriga
vederbörande länsstyrelser, vilka före yttrandes avgivande hava att verk -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

5

ställa erforderlig utredning, varvid bestämmelserna i första stycket skola
äga motsvarande tillämpning.

2 mom. över ansökan om sådant tillstånd till beställningstrafik, vars beviljande
ankommer på biltrafiknämnden, skall nämnden infordra yttrande
av vederbörande länsstyrelse och skola därvid i övrigt bestämmelserna i
1 mom. i tillämpliga delar gälla.

3 mom. Vad i 1 mom. är stadgat skall ock i tillämpliga delar iakttagas
beträffande behandling av ansökan om sådant trafiktillstånd, vars meddelande
ankommer på polismyndighet i stad.

10 §.

Ansökan örn trafiktillstånd må, utan hinder av vad i 8 och 9 §§ föreskrivits,
genast avslås, därest det synes uppenbart, att densamma ej bör
beviljas.

11 §.

Utan hinder av vad i 8 och 9 §§ är stadgat må infordrande av yttranden
inskränkas eller underlåtas, då ansökan avser tillstånd

att i linjetrafik uteslutande befordra skolbarn och lärare till och från
skola,

att med en eljest i linjetrafik insatt omnibus eller personautomobil tillfälligt
ombesörja beställningstrafik inom visst begränsat område eller å viss
vägsträcka,

att för en tid av högst sex månader öka antalet automobiler eller insätta
släpfordon i viss trafik,

att i beställningstrafik utbyta omnibus eller personautomobil,

att utbyta lastautomobil eller släpfordon, såvitt därigenom den största
sammanlagda last, som enligt gällande trafiktillstånd må medföras å fordonen,
icke höjes till mer än två och ett halvt ton eller eljest med mer än
femton procent, eller

att jämlikt 20 § i linjetrafik för personbefordran medföra gods eller släpfordon
för godsbefordran med en högsta lastförmåga av femhundra kilogram.

Om trafiktillstånds meddelande m. m.

12 §.

Trafiktillstånd må meddelas endast därest den ifrågasatta trafiken finnes
behövlig samt i övrigt lämplig.

Trafiktillstånd må meddelas allenast den, som med hänsyn till erfarenhet
och vederhäftighet samt andra på frågan inverkande omständigheter befinnes
lämplig såsom utövare av yrkesmässig trafik. Där flera sökande finnas,
må tidpunkten för ansökans ingivande icke vara avgörande för företräde
dem emellan. Avser ansökan tillstånd till linjetrafik i konkurrens med
trafik, bedriven av förut bestående trafikföretag, skall, därest tillstånd meddelas
och förhållandena icke till annat föranleda, tillståndet lämnas inneha -

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

vare av dylikt företag, därest denne ansökt därom och i övrigt befinnes
lämplig såsom trafikutövare.

Tillståndet skall ställas å viss fysisk eller juridisk person samt upptaga
de villkor och bestämmelser, som prövas nödiga. Tillstånd till beställningstrafik
må dock meddelas juridisk person allenast om särskilda skäl därtill
äro. Såvitt ej angår linjetrafik för personbefordran, skall tillståndet innefatta
föreskrift örn det antal automobiler, med vilket trafiken må bedrivas,
med angivande av den största last eller det högsta antal personer, som skall
kunna med varje automobil befordras. Därest förhållandena därtill föranleda,
bör tillståndet begränsas att omfatta vissa slag av transporter eller
viss kortare tid. Beträffande linjetrafik skall, såvida ej särskilda omständigheter
till annat föranleda, föreskrivas, att trafiken skall framgå å viss vägsträcka.

13 §.

Vid meddelande av tillstånd till beställningstrafik skall bestämmas ort,
å vilken automobil, som brukas i trafiken, skall vara stationerad (stationsort).
I fråga om beställningstrafik för godsbefordran skall tillika angivas
ett lokalområde för trafiken. Lokalområde skall utgöras av län eller sammanhängande
delar av ett eller flera län.

Det ankommer på biltrafiknämnden att efter länsstyrelsernas hörande
och i övrigt erforderlig utredning indela riket i lokalområden.

Då med hänsyn till stationsortens belägenhet samt omständigheterna i
övrigt så finnes lämpligt, äger biltrafiknämnden med avvikelse från den
allmänna indelningen i lokalområden bestämma särskilt lokalområde för
viss trafikutövare eller viss grupp av trafikutövare.

Ansökan om sådant särskilt lokalområde, som i föregående stycke sägs,
skall ingivas till den myndighet, som enligt 5 § äger meddela trafiktillstånd.
Därest ansökan om trafiktillstånd, vars prövning ankommer på länsstyrelse,
ej avslås, åligger det länsstyrelsen att med eget yttrande samt den utredning
i övrigt, som kan finnas erforderlig, översända ansökan om lokalområde till
biltrafiknämnden.

14 §.

För linjetrafik bör tillståndsgivande myndighet efter nödig utredning fastställa
turlista i erforderlig omfattning.

Tillfälliga avvikelser från fastställd turlista må äga rum på grund av oförutsedda
omständigheter. Det åligger trafikutövaren att örn sådan avvikelse
göra anmälan på sätt och i den omfattning, den tillståndsbeviljande myndigheten
föreskrivit.

15 §.

Beslut, varigenom biltrafiknämnden meddelat trafiktillstånd, skall delgivas
länsstyrelse i län, inom vilket lokalområde eller linjesträckning, som

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. •

avses i trafiktillståndet, är beläget, ävensom vederbörande polismyndighet
och statspolisavdelnings föreståndare.

Har länsstyrelse meddelat dylikt beslut, skall detsamma delgivas biltrafik -nämnden samt vederbörande polismyndighet och statspolisavdelnings föreståndare
inom länet. Gäller beslutet sådan beställningstrafik, för vilken
lokalområdet skall omfatta delar även av annat län, skall beslutet delgivas
jämväl länsstyrelsen i detta län samt vederbörande polismyndighet och statspolisavdelnings
föreståndare i sistnämnda län.

Av polismyndighet i stad meddelat beslut örn trafiktillstånd skall delgivas
biltrafiknämnden, länsstyrelse och statspolisavdelnings föreståndare i länet.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om beslut
om ändring i trafiktillstånd. Om anslag av beslut, varom nu är fråga,
stadgas i 44 §.

Om trafikregister.

16 §.

Länsstyrelse skall föra förteckning dels över innehavare av tillstånd till
yrkesmässig trafik inom länet dels ock över automobiler, som äro godkända
för dylik trafik, dock såvitt angår beställningstrafik, allenast över automobiler
med stationsort inom länet.

Förteckning skall föras särskilt för linje- och särskilt för beställningstrafik
samt med uppdelning i vartdera fallet på trafik för person- och för godsbefordran.

Hos biltrafiknämnden skall föras register över trafik, som bedrives jämlikt
tillstånd meddelade av denna myndighet.

Närmare bestämmelser angående förtecknings och registers förande samt
om skyldighet för länsstyrelse att till biltrafiknämnden avlämna uppgifter
rörande förtecknings innehåll meddelas av Konungen.

Om trafiktillstånds giltighetstid m. m.

17 §.

1 mom. Där trafiktillstånd icke, på sätt i 12 § sägs, begränsas till viss
kortare tid, skall detsamma, såvitt ej särskilda omständigheter till annat föranleda,
meddelas att gälla tills vidare.

2 mom. Har den, som efter tillstånd bedrivit yrkesmässig trafik, avlidit
eller försatts i konkurs, må rörelsen utan särskilt tillstånd för dödsboets eller
konkursboets räkning fortsättas under en tid av högst ett ar från dödsfallet
eller första borgenärssammanträdet.

1 fall som i första stycket sägs åligger det dödsboet eller konkursboet, örn
det vill fortsätta rörelsen, att inom två månader från dödsfallet eller första
borgenärssammanträdet hos myndighet, som meddelat trafiktillståndet, anmäla
person, som antagits till föreståndare för rörelsen. Göres ej anmälan

8

Andia lagutskottets utlåtande Nr 27.

inom föreskriven tid eller prövas den till föreståndare antagne icke vara därtill
lämplig, och har i senare fallet dödsboet eller konkursboet icke inom viss
av myndigheten fastställd tid anmält annan person, som av myndigheten
kan för ändamålet godkännas, anses trafiktillståndet hava upphört den
dag, tiden för anmälningsskyldigheten gått till ända eller beslut i frågan meddelades.

18 §.

1 mom. Tillstånd till yrkesmässig trafik må, då tillståndshavaren avlidit
eller försatts i konkurs eller då skäl eljest föreligga, överlåtas å annan efter
medgivande av den myndighet, som meddelat trafiktillståndet.

Vid ansökan örn tillståndets överförande å annan skall fogas avtal, som
kan hava upprättats rörande överlåtelsen.

Den tillståndsgivande myndigheten har att med avseende å skälen och
villkoren för överlåtelsen, lämpligheten hos den, å vilken överlåtelsen ifrågasättes,
samt omständigheterna i övrigt pröva framställningen.

2 mom. Avlider tillståndshavare, vilken bedrivit yrkesmässig trafik såsom
självständigt yrke, må den tillståndsgivande myndigheten, på framställning
av dödsboet, såsom villkor för tillstånd, som beviljas annan i stället för den
avlidne, föreskriva skyldighet för den nye tillståndshavaren att i viss omfattning
inlösa den eller de automobiler, som den avlidne eller dödsboet använt
i sin trafikrörelse. I samband med sådan föreskrift äger myndigheten jämväl
meddela erforderliga bestämmelser för reglerande av inlösningsplikten.

19 §.

Trafiktillstånd kan av myndighet, som meddelat tillstånd, återkallas eller
för viss tid indragas vid svåra eller upprepade överträdelser av bestämmelserna
i denna förordning, vid underlåtenhet att begagna tillståndet ävensom
när med hänsyn till trafikens ändamålsenliga ordnande eller eljest synnerlig
anledning därtill förekommer. Har innehavare av trafiktillstånd gjort
sig skyldig till förfarande eller försummelse, som kan föranleda återkallelse
eller indragning av tillståndet, och kan det antagas, att han skall låta rätta
sig utan sådan åtgärd, må varning i stället meddelas. Sådan varning må ej
överklagas.

Vad i 15 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om beslut
om återkallelse eller indragning av trafiktillstånd. Dylika beslut ävensom
beslut om varning skola genom myndighetens försorg delgivas den,
som avses med beslutet.

Om vissa med trafiktillstånd förenade rättigheter och skyldigheter.

20 §.

Tillstånd till utövande av yrkesmässig trafik för personbefordran innebär
rätt till befordran även av passagerare åtföljande gods på sätt den tillståndsbeviljande
myndigheten äger närmare bestämma.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

9

I linjetrafik för personbefordran må jämväl, därest och i den omfattning
samma myndighet må finna skäl sådant medgiva, medföras gods för annan
än passagerare.

Utan hinder av vad nu är stadgat må, efter anmälan till den tillståndsgivande
myndigheten, i linjetrafik för personbefordran medföras gods för
postverkets räkning.

21 §.

1 mom. Beställningstrafik för personbefordran må bedrivas inom stationsorten
samt, därest och i den mån så erfordras för utförande av beställning,
som mottagits av eller delgivits automobilens förare inom stationsorten,
jämväl utom denna.

Har i anledning av sådan beställning körning avslutats utom stationsorten,
skall automobilen utan onödigt dröjsmål återföras direkt till denna ort. Under
återfärden må automobilen även utan föregående, inom stationsorten
mottagen beställning tagas i bruk för personbefordran till stationsorten eller
till ort, som under färden passeras.

Förare av automobil, använd i trafik, varom nu är fråga, må icke för att
erhålla beställning å körning uppställa eller kringföra automobilen utom
stationsorten.

2 mom. Därest det för tillgodoseende av tillfälligt behov av persontrafik
inom visst område erfordras, äger länsstyrelse medgiva, att automobil må,
utan hinder av vad ovan är stadgat, under viss tid eller vid visst tillfälle användas
inom sådant område.

Beslut, varom nu är fråga, ankommer på länsstyrelsen i det län, varest
automobilens stationsort är belägen, eller, örn automobilen är avsedd att användas
i annat län, på länsstyrelserna i de båda länen gemensamt.

22 §.

1 mom. Beställningstrafik för godsbefordran må, där ej med trafiktillstånd
förenade villkor och bestämmelser annat föranleda, bedrivas inom
lokalområdet samt, därest och i den mån så erfordras för utförande av beställning,
som mottagits av eller delgivits automobilens förare inom lokalområdet,
jämväl utom detta, dock må gods icke avhämtas utom lokalområdet
annat än för befordran till ort inom detsamma.

Har i anledning av sådan beställning körning avslutats utom lokalområdet,
må automobilen, även utan föregående inom lokalområdet mottagen
beställning, tagas i bruk för körning från det lokalområde, där körningen
avslutats, tillbaka till det lokalområde, som anvisats trafikutövaren. Tages
automobilen ej i anspråk för sådan körning, skall automobilen utan onödigt
dröjsmål återföras direkt till stationsorten.

Förare av automobil, använd i trafik, varom nu är fråga, må icke för att
erhålla beställning å körning uppställa eller kringföra automobilen utom
stationsorten.

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

2 mom. För godstransport uteslutande inom viss stad må icke användas
automobil med stationsort utom staden, där ej länsstyrelse sådant medgivit.

Länsstyrelse må ock, när skäl därtill äro, förordna, att inskränkning, som
sålunda gäller i fråga örn rätt till godsbefordran inom stad, även skall tillämpas
inom annat samhälle eller beträffande visst område inom länet.

Länsstyrelses beslut om sådan inskränkning skall intagas i ortstidning.

3 mom. Vad i 21 § 2 mom. beträffande persontrafik är stadgat skall äga
motsvarande tillämpning i fråga om beställningstrafik för godsbefordran.

23 §.

Innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik är skyldig att mot ersättning
enligt fastställd taxa samt under de villkor och enligt de bestämmelser
i övrigt, som innehållas i denna förordning eller med stöd av densamma
meddelats, ombesörja befordran av personer eller gods å för sådan trafik
upplåtna vägar, allt under förutsättning:

a) att befordringen icke är enligt gällande författningar förbjuden,

b) att befordringen kan ske med automobil, som trafikutövaren erhållit
tillstånd att använda i yrkesmässig trafik,

c) att befordringen i övrigt icke må anses utesluten till följd av förhållande,
som tillståndshavare ej föranlett eller förmått avvärja,

d) att i beställningstrafik för godsbefordran avgift erlägges av en eller
flera beställare för hel automobillast, såvitt ej den tillståndsgivande myndigheten
annat föreskrivit,

e) att eljest giltigt skäl för vägran ej är för handen.

Myndighet, som meddelar trafiktillstånd, äger att i samband därmed närmare
angiva befordringspliktens omfattning och, där så av särskilda omständigheter
påkallas, helt eller delvis medgiva befrielse från ovan stadgad
skyldighet.

Har i beställningstrafik ersättning för hel automobillast erlagts, må icke
utan samtycke av den eller dem, som erlagt ersättningen, gods för annans
räkning samtidigt transporteras å automobilen.

24 §.

Innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik skall, därest den tillståndsbeviljande
myndigheten därom förordnat, vara skyldig att ansluta sig till
av nämnda myndighet godkänd och under myndighetens uppsikt stående
förening av utövare av yrkesmässig trafik med syfte att driva beställningskontor
eller handhava de gemensamma uppgifter i övrigt, som myndigheten
finner böra för trafikens ordnande åläggas en dylik sammanslutning.

I dylik förening må inträde icke förvägras utövare av sådan trafik, som
innefattas i föreningens uppgift.

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Om automobiler i yrkesmässig trafik m. m.

25 §.

1 mom. Automobil må icke användas i yrkesmässig trafik utan att vara
för sådan trafik godkänd av myndighet, som meddelat trafiktillståndet, eller,
i fråga om trafik, vartill tillstånd medgivits av biltrafiknämnden, av länsstyrelse.
Då godkännande sökes, skall företes vederbörligt utdrag ur automobilregistret
eller, därest automobilen icke är registrerad, meddelas sådana
uppgifter om automobilens beskaffenhet, som enligt vad därom är stadgat
skola införas i automobilregistret, ävensom intyg av besiktningsman, att
automobilen är för trafiken lämplig. Ej heller må i yrkesmässig trafik användas
släpfordon, utan alt fordonet blivit i angiven ordning för trafiken
godkänt. Vid godkännande, som ovan sägs, skall bestämmas det högsta antal
passagerare eller den största last, som må i yrkesmässig trafik befordras
med automobilen eller släpfordonet.

För befordran av personer i yrkesmässig trafik må lastautomobil godkännas
allenast, då särskilda förhållanden därtill föranleda. Därvid skola för
trafiken påkallade anordningar å lastautomobilen godkännas av länsstyrelse
eller, i fråga örn trafik, vartill tillstånd meddelats av polismyndighet, av denna.
Tillika skall bestämmas det högsta antal passagerare, som må befordras
med fordonet.

Ej må automobil godkännas, med mindre det visas, att försäkringsplikten
fullgjorts.

Godkännande, varom ovan sägs, kan, när anledning därtill föreligger, av
vederbörande myndighet återkallas eller på viss tid indragas.

2 mom. Automobil, som användes i yrkesmässig trafik för personbefordran,
skall sist inom ett år efter närmast föregående besiktning uppvisas
för besiktningsman i det tjänstgöringsdistrikt, inom vilket automobilen har
sin hemort, för att undergå efterbesiktning. Därvid skall företes för automobilen
senast utfärdat besiktningsinstrument eller, i förekommande fall,
typintyg.

Besiktningsmannen skall senast inom två dagar från besiktningens avslutande
utfärda och tillhandahålla automobilens ägare bevis om att besiktningen
verkställts.

Befinnes vid besiktningen automobilen icke vara i föreskrivet och lämpligt
skick och varder den påtalade bristfälligheten ej inom av besiktningsmannen
föreskriven lid avhjälpt, skall besiktningsmannen göra skriftlig anmälan
därom hos länsstyrelsen i det län, där automobilen har sin hemort.

Angående skyldighet att för registrering anmäla den verkställda efterbesiktningen
är stadgat i motorfordonsförordningen.

Har trafiktillståndet meddelats av annan myndighet än länsstyrelsen i
det län, där automobilen har sin hemort, skall automobilens ägare så snart
ske kan och sist inom fjorton dagar från det besiktningen avslutats till dylik
myndighet insända bevis örn att besiktningen verkställts.

De befogenheter, som jämlikt motorfordonsförordningen tillkomma läns -

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

styrelse att förordna om besiktning av automobil och att meddela förbud
mot automobilens användande, tillkomma med avseende å automobil, som
användes i yrkesmässig trafik, jämväl myndighet, som meddelat trafiktillstånd.

3 mom. Örn den eller de automobiler, som äro godkända för yrkesmässig
trafik för personbefordran, så ock om härutinnan beslutade ändringar
skall länsstyrelse eller annan myndighet, som i dylikt ärende meddelat beslut,
lämna vederbörande besiktningsman underrättelse.

4 mom. Där så finnes påkallat, äger länsstyrelse föreskriva, att omnibus
skall vara försedd med förbandslåda av modell, som fastställts av medicinalstyrelsen.

5 mom. Automobil, som användes i beställningstrafik för personbefordran,
skall, där ej myndighet, som meddelat trafiktillståndet, på grund av särskilda
skäl annorlunda föreskrivit, vara försedd med av myndigheten godkänd,
lätt avläsbar taxameter.

Vad sålunda är stadgat skall dock icke, där ej vederbörande myndighet
annorlunda förordnat, tillämpas på omnibus, som med vederbörligt tillstånd
användes i beställningstrafik.

26 §.

Angående särskild beteckning å automobil, som användes i yrkesmässig
trafik, ävensom angående tillhandahållande och återkallande av eller kontroll
över för ändamålet använda beteckningsmärken meddelas närmare bestämmelser
av Konungen eller den myndighet, Konungen förordnar.

Om förare av automobil i yrkesmässig trafik.

27 §.

1 mom. Ej må någon tjänstgöra som förare av automobil i yrkesmässig
trafik utan att därtill hava erhållit särskilt tillstånd (trafikkort).

Trafikkort berättigar icke till förande av omnibus i yrkesmässig trafik,
där ej å trafikkortet uttryckligt medgivande härtill lämnats.

2 mom. Trafikkort må ej utfärdas för annan än den, som innehar gällande
körkort för automobil och uppnått tjuguett års ålder samt i övrigt efter
prövning av besiktningsman befinnes lämplig såsom förare i yrkesmässig
trafik.

3 mom. För erhållande av trafikkort har förare att till den länsstyrelse,
som för honom utfärdat körkort, insända ansökan därom samt därvid foga
de handlingar, som han till styrkande av sin kompetens och lämplighet vill
i ärendet åberopa.

Trafikkort, vartill formulär fastställes av Konungen, gäller för trafik inom
hela riket.

Vad i motorfordonsförordningen stadgas om utfärdande av duplettkörkort

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

skall äga motsvarande tillämpning beträffande utfärdande av duplettrafikkort.

4 mom. över utfärdade trafikkort skall länsstyrelse antingen föra särskild
förteckning eller göra anteckning i den liggare eller det kortregister,
som, enligt vad särskilt är stadgat, skall förås över utfärdade körkort; och
skall därvid för varje trafikkort antecknas nummer å trafikkortel samt dag
för dess utfärdande.

5 mom. Länsstyrelse, som utfärdat trafikkort, må, när anledning därtill
förekommer, återkalla detsamma eller, om det kan antagas, att förare skall
utan sådan åtgärd låta rätta sig, meddela varning. Sådan varning må ej
överklagas. Beslut örn återkallelse eller varning skall genom länsstyrelsens
försorg delgivas den, som avses med beslutet. Beslut om återkallelse skall
därjämte kungöras rikets polismyndigheter.

Har återkallelse skett, åligger det föraren alt efter anmaning överlämna
trafikkortet till länsstyrelsen.

Varder, efter anförda besvär, beslut om återkallelsen upphävt, skall trafikkortet
återställas till föraren.

Beslut, varigenom trafikkort återkallats, skall antecknas i förteckning,
liggare eller kortregister, som i 4 mom. sägs.

6 mom. Om skyldighet att under trafik medföra och på tillsägelse uppvisa
trafikkort för besiktningsman eller polisman ävensom angående påföljd
för uraktlåtenhet härav skall vad angående körkort är i sådant avseende
stadgat äga motsvarande tillämpning.

28 §.

I yrkesmässig trafik tjänstgörande förares arbetstid må under tjugufyra
på varandra följande timmar icke, där ej olyckshändelse eller annan dylik
särskild omständighet, som ej kunnat förutses, annat påkallar, överskrida
elva timmar. Då tjänstgöringen ej kan på annat sätt lämpligen ordnas, må
emellertid arbetstiden utsträckas till tretton timmar, därest arbetstiden under
en tidrymd av fyrtioåtta timmar ej överskrider sammanlagt tjugutvå
timmar.

I arbetstiden skall inräknas all den tid, föraren till följd av sin tjänstgöring
tillbringar å automobil, som brukas i trafiken, så ock tid, som åtgår för
automobilens skötsel eller för på- eller avlastning av gods, vilket befordras
med automobilen, ävensom rast, som understiger trettio minuter eller under
vilken föraren icke äger frihet att avlägsna sig från automobilen.

Utan uppehåll örn minst trettio minuter i följd må ej föraren framföra automobil
under längre tid än fem timmar, såvida icke sådan särskild omständighet,
som i första stycket sägs, därtill föranleder. Vad sålunda är stadgat
skall dock icke, därest ej billrafiknämnden annat föreskrivit, äga tillämpning
å linjetrafik med omnibus eller körningar uteslutande inom stationsort.
Uppehåll örn mindre än trettio minuter räknas som körlid.

Förare skall åtnjuta minst nio sammanhängande timmar för vila under

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

varje tidrymd av tjugufyra timmar räknat från början av vilken tjänstgöring
som helst, därest ej sådan särskild omständighet, som i första stycket
sägs, annat påkallar. Denna vilotid må emellertid två gånger under varje
period av sju sammanhängande dygn minskas intill sju timmar.

Då synnerliga skäl därtill föranleda, äger biltrafiknämnden i erforderlig
omfattning föreskriva ytterligare begränsning av arbetstiden samt jämväl i
övrigt medgiva avvikelse från vad ovan är stadgat.

Om taxa i yrkesmässig trafik.

29 §.

1 mom. Utövare av yrkesmässig trafik skall vara underkastad de bestämmelser
rörande taxa, som fastställas av myndighet, vilken meddelat trafiktillståndet;
dock att taxa för beställningstrafik för personbefordran med
stationsort i stad skall fastställas i den ordning, § 23 i ordningsstadgan för
rikets städer den 24 mars 1868 angiver.

2 mom. Taxa för yrkesmässig trafik skall angiva avgifter, som trafikutövaren
må äga rätt att för person- eller godsbefordran kräva (maximiavgifter).

3 mom. Myndighet, som äger fastställa taxa, må, då särskilda förhållanden
därtill föranleda, beträffande linjetrafik för person- eller godsbefordran i
stället för maximiavgifter fastställa avgifter, som skola av trafikutövare oförändrade
tillämpas (fasta avgifter).

i mom. Allmänna grunder för uppställning av taxor fastställas av biltrafiknämnden
efter länsstyrelsernas hörande.

5 mom. över förslag till sådan taxa, som det tillkommer länsstyrelse att
fastställa, bör länsstyrelsen, när förhållandena därtill föranleda, bereda trafikföretag,
innehavare av tillstånd till transportförmedling, på vilkas rörelse
den ifrågasatta taxan kan komma att inverka, sammanslutningar av utövare
av yrkesmässig trafik, som ärendet kan angå, samt representanter för
näringslivet tillfälle att yttra sig.

Därest lokalområde skall omfatta delar av flera län, skall därjämte länsstyrelse,
som äger fastställa taxa, över förslag till taxa höra övriga vederbörande
länsstyrelser.

6 mom. Innan taxa av biltrafiknämnden fastställes, skall nämnden infordra
yttrande av vederbörande länsstyrelse, som har att verkställa erforderlig
utredning under tillämpning av bestämmelserna i föregående moment.

7 mom. Är taxa för yrkesmässig trafik inom visst område fastställd,
skall, om resan börjat inom detta område men utsträckes även till annat
område, den i förstnämnda område gällande taxan fortfarande tillämpas,
där ej avtal träffas örn tillämpning av den för det andra området gällande
taxan.

8 mom. Förare av automobil i yrkesmässig trafik, för vilken taxa är
fastställd, skall under färd medhava taxan för att på begäran av trafikant
eller polisman uppvisas.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

15

Om statistiska uppgifter m. m.

30 §.

Om skyldighet att i yrkesmässig trafik föra anteckningar angående förares
arbetstid ävensom angående skyldighet att för offentlig myndighet uppvisa
och under viss tid förvara dylika anteckningar meddelas bestämmelser
av Konungen eller den myndighet, Konungen förordnar.

31 §.

Utövare av yrkesmässig trafik skall vara skyldig att föra transporthandlingar
och driftstatistik i enlighet med bestämmelser, som biltrafiknämnden
eller länsstyrelse, som utfärdat trafiktillstånd, må finna skäl meddela, ävensom
att till nämnda myndigheter insända sådant sammandrag av driftstatistiken
eller de uppgifter angående trafiken i övrigt, som av dem infordras.

I övrigt skola transporthandlingarna och driftstatistiken hållas tillgängliga
för granskning av nämnda myndigheter när helst så påfordras.

Allmänna grunder för uppställning av transporthandlingar och driftstatistik
fastställas av biltrafiknämnden.

Örn uthyrningsrörelse.

32 §.

1 mom. Yrkesmässig uthyrning av automobil utan att förare ställes till
förfogande må ske endast efter tillstånd av länsstyrelsen i det län, varest
rörelsen skall bedrivas.

Ansökan om tillstånd, som i första stycket sägs, skall innehålla uppgift
örn ort, å vilken rörelsen skall bedrivas, ävensom om antalet av de automobiler,
som äro avsedda att användas i rörelsen; och skola i övrigt föreskrifterna
i 7 § 1 mom. i tillämpliga delar gälla.

2 mom. över ansökan skall länsstyrelse infordra vederbörandes yttranden,
på sätt i 9 § 1 mom. närmare angives.

3 mom. Tillstånd må meddelas allenast örn rörelsen finnes behövlig och
lämplig samt sökanden skickad att handhava densamma. Vad i 12 § tredje
stycket samt 17 och 18 §§ är stadgat skall i tillämpliga delar gälla i fråga
örn uthyrningsrörelse.

Tillstånd kan, när anledning därtill förekommer, av länsstyrelsen återkallas
eller för viss tid indragas. Har tillståndshavaren gjort sig skyldig till
förfarande eller försummelse, som kan föranleda återkallelse eller indragning
av tillståndet, och kan det antagas, att han skall låta rätta sig utan sådan
åtgärd, må varning i stället meddelas. Sådan varning må ej överklagas.

Beslut, innefattande meddelande av tillstånd eller ändring i eller indragning
på viss lid eller återkallelse av förut meddelat tillstånd, skall genom
länsstyrelsens försorg delgivas biltrafiknämnden samt vederbörande polismyndighet
och statspolisavdelnings föreståndare.

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Beslut om återkallelse eller indragning av tillstånd eller om varning skall
genom den beslutande myndighetens försorg delgivas den, som avses med
beslutet.

Vad i 16 § är stadgat om skyldighet att föra förteckning över innehavare
av tillstånd till yrkesmässig trafik samt automobiler i sådan trafik skall
äga motsvarande tillämpning å uthyrningsrörelse.

4 morn. Automobil må icke användas i uthyrningsrörelse utan att vara
därför godkänd av den länsstyrelse, som meddelat tillstånd till rörelsen. Då
godkännande sökes, skall företes intyg av besiktningsman, att automobilen
är lämplig för uthyrningsrörelse, varjämte skall visas, att försäkringsplikten
fullgjorts. Vid godkännande skall bestämmas det högsta antal personer eller
den största last, som må i uthyrningsrörelse befordras med automobilen.

Godkännande kan, när anledning därtill förekommer, av länsstyrelsen
återkallas eller för viss tid indragas.

Om den eller de automobiler, som äro godkända för användning i uthyrningsrörelse,
så ock om härutinnan beslutade ändringar skall länsstyrelse
lämna vederbörande besiktningsman underrättelse.

5 morn. Automobil, som användes i uthyrningsrörelse, skall för det ändamål,
varom i 25 § 2 mom. första stycket förmäles, sist inom sex månader
efter närmast föregående besiktning uppvisas för där angiven besiktningsman.
Därvid skall företes för automobilen senast utfärdat besiktningsinstrument
eller, i förekommande fall, typintyg.

Vad i övrigt är i 25 § 2 mom. stadgat skall äga motsvarande tillämpning
i fråga örn automobil, som användes i uthyrningsrörelse.

6 mom. Automobil, som användes i uthyrningsrörelse, må icke föras av
eller tillhandahållas annan person såsom förare än den, som styrker sig vara
innehavare av gällande körkort för automobil och hava fyllt tjuguett år.
Sådan automobil må ej heller föras av någon särskilt för detta ändamål mot
ersättning anlitad person, dock må utan hinder härav dylik person användas
vid färd genom stad eller tättbebyggt samhälle.

7 mom. Utövare av uthyrningsrörelse skall vara skyldig att föra anteckningar
över verkställda uthyrningar och angående rörelsen i övrigt i enlighet
med bestämmelser, som vederbörande länsstyrelse, som utfärdat tillståndet,
må finna skäl meddela, ävensom att till nämnda myndighet insända
sådant sammandrag av dessa anteckningar eller de uppgifter i övrigt, som
av densamma infordras.

Anteckningarna skola hållas tillgängliga för granskning av biltrafiknämnden,
vederbörande länsstyrelse eller polismyndighet när helst så påfordras.

Allmänna grunder för uppställning av sådana anteckningar fastställas av
Konungen eller den myndighet, Konungen förordnar.

Om förmedling av godstransporter med automobil.

33 §.

1 mom. Rörelse, varigenom någon yrkesmässigt åt allmänheten ombesörjer
hopsamlande eller mottagande av gods till en eller flera upplags -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

17

platser för transport med automobil eller förmedling av anbud om utförande
av godstransporter med automobil eller örn tillhandahållande av gods för
sådan transport, benämnes i denna förordning transportförmedling. Därest
genom dylik rörelse förmedlas regelbundna transporter mellan vissa orter,
må densamma, med undantag som nedan under 2 mom. angivas, drivas
endast efter tillstånd av biltrafiknämnden.

Regelbunden transport mellan två orter skall i fall, varom i denna paragraf
är fråga, anses föreligga, därest mellan dem vanligen två eller flera
transporter för kalendervecka äga rum i samma riktning.

2 mom. Vad om skyldighet att söka tillstånd är i 1 mom. stadgat skall
icke gälla beträffande

1) transportförmedling, som utövare av yrkesmässig trafik bedriver allenast
i den utsträckning, som erfordras för trafik med automobiler, som han äger
att använda i trafik;

2) anordnande av uppsamlingsplatser vid hamnar eller järnvägsstationer
för gods, som efter befordran med järnväg eller fartyg är avsett att vidarebefordras
med automobil, eller beträffande förmedling av anbud om utförande
av dylika godstransporter eller om tillhandahållande av gods därför; 3)

transportförmedling, vilken drives allenast såsom underordnad del av
handels- eller därmed jämförlig rörelse och genom vilken icke förmedlas
transporter, som i genomsnitt för kalendervecka omfatta mer än 1,000 kilogram
gods eller befraktning av mer än en automobil;

4) förmedling av godstransporter uteslutande inom stad, såvitt ej biltrafiknämnden
annorledes förordnat.

I fråga om godsbefordran uteslutande inom visst annat område än stad
eller å viss vägsträcka äger biltrafiknämnden, därest förhållandena därtill
föranleda, föreskriva, att regelbunden transport enligt denna paragraf skall
anses föreligga allenast vid större antal turer än vad i 1 mom. angivits
eller eljest förordna, att vad om transportförmedling är stadgat icke skall äga
tillämpning.

3 mom. Ansökan om tillstånd, som i 1 mom. sägs, skall innehålla uppgift
örn den eller de orter, varest rörelsen är avsedd att bedrivas, samt de
orter, till vilka regelbundna transporter skola äga rum. Ansökan skall tillika
innehålla uppgift om den taxa samt, i förekommande fall, den turlista för
befordring av gods, som önskas fastställd, och örn huru rörelsen i övrigt
skall anordnas och utövas.

Om behandling av ansökan örn tillstånd skall gälla vad örn ansökan om
linjetrafik är i 8 § sista stycket stadgat.

4 mom. Tillstånd må meddelas allenast örn rörelsen finnes behövlig och
i övrigt lämplig samt sökanden skickad att handhava densamma. Där
flera sökande finnas, må tidpunkten för ansökningens ingivande icke vara
avgörande för företräde dem emellan.

Tillstånd skall ställas å viss fysisk eller juridisk person. I samband med
meddelande av tillstånd skola angivas de orter, mellan vilka regelbundna

Bihang till riksdagens protokoll 19A0. 9 sami. 2 avd. Nr 27.

2

18 Andra laffutskottets utlåtande Nr 27.

transporter må äga rum, samt meddelas de villkor och bestämmelser i övrigt,
som prövas nödiga.

Vad i 14 och 29 §§ är stadgat ifråga om linjetrafik ävensom vad i 16, 17,
18 och 19 §§ är föreskrivet skall äga motsvarande tillämpning å transportförmedling,
som i denna paragraf sägs.

5 mom. Innehavare av tillstånd till transportförmedling skall vara skyldig
att föra driftstatistik i enlighet med bestämmelser, som biltrafiknämnden
må finna skäl meddela, ävensom att till nämnden insända sådant sammandrag
av driftstatistiken eller de uppgifter angående rörelsen i övrigt, som
av nämnden infordras.

I övrigt skall driftstatistiken hållas tillgänglig för granskning av biltrafiknämnden,
när helst så påfordras.

Föreskrifter i avseende å förordningens^efterlevnad.

34 §.

/ mom. Bedriver någon linje- eller beställningstrafik eller uthyrningsrörelse
eller transportförmedling utan att vara berättigad till drivande av sådan
trafik eller rörelse, varom fråga är,

eller bryter någon i övrigt mot föreskrifterna i 21 eller 22 §§,
straffes med dagsböter.

Är på grund av särskild bestämmelse för viss ort obehörigt utövande av
drosktrafik eller liknande rörelse belagt med ansvar, må ej sådan bestämmelse
tillämpas vid ådömande av ansvar för motsvarande förseelse enligt
detta moment.

2 mom. Bryter någon mot föreskrifterna i 25 § 2 mom. första stycket
eller 5 mom. första stycket eller i 32 § 5 mom. första punkten,

eller uraktlåter någon, som innehar tillstånd till yrkesmässig trafik, att
fullgöra skyldighet, som enligt 23 § åligger honom,

eller bryter förare mot vad i 28 § är stadgat eller mot föreskrift, som meddelats
med stöd av samma paragraf, eller använder innehavare av trafiktillstånd
förare till arbete i strid mot vad i samma paragraf eller i dylik
föreskrift är stadgat,

eller uraktlåter utövare av yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse eller
transportförmedling honom jämlikt 31 § eller 32 § 7 mom. eller 33 § 5 mom.
åliggande skyldighet,

eller åsidosättes fastställd turlista utan att möjligheten att iakttaga densamma
kan anses utesluten till följd av förhållande, som vederbörande ej
föranlett eller förmått avvärja,

eller fordras vid yrkesmässig trafik betalning i strid mot fastställd taxa,
eller åsidosättas i övrigt av vederbörande myndighet vid meddelande av
trafiktillstånd eller tillstånd till bedrivande av uthyrningsrörelse eller transportförmedling
eller eljest enligt denna förordning lämnade föreskrifter,
straffes den felande med dagsböter.

Andra laffutskottets utlåtande Nr 27.

19

3 mom. Brukas i yrkesmässig trafik automobil eller släpfordon, som ej
godkänts för sådan trafik,

eller brukas i uthyrningsrörelse automobil, som ej godkänts för sådan
rörelse, I

straffes den, som utövar trafiken eller rörelsen, med dagsböter.

Ägde förare vetskap därom, att godkännande, varom ovan sägs, icke lämnats,
vare jämväl han förfallen till ansvar, som nyss sagts.

4 mom. Förer någon automobil i yrkesmässig trafik eller automobil, som
förhyrts i uthyrningsrörelse, utan att vara därtill berättigad, straffes med
dagsböter.

Till enahanda ansvar gör sig ellvar förfallen, vilken såsom förare av automobil
i yrkesmässig trafik eller av förhyrd automobil anställer och brukar
den, som icke äger föra fordonet, ävensom envar, vilken eljest överlämnar
åt eller tillåter annan att föra sådan automobil utan att denne är därtill
berättigad.

35 §.

Med böter från och med tio till och med trehundra kronor straffes den,
som åsidosätter föreskrifterna i 27 § 5 mom. andra stycket eller 29 §
8 mom.

Till enahanda straff vare den förfallen, som åsidosätter föreskrifterna i
25 § 2 mom. femte stycket eller 5 mom. eller i 32 § 5 mom. andra stycket,
jämfört med förstnämnda stadgande.

36 §.

Har innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse
eller transportförmedling ådömts straff för förseelse mot denna förordning,
eller har högre rätt meddelat utslag i mål, vari underrätt ådömt
sådant straff, åligger det domstolen att inom åtta dagar från utslagets avkunnande
översända avskrift av utslaget till vederbörande tillståndsgivande
myndighet.

37 §.

De för ägare av automobil och släpfordon stadgade ansvarsbestämmelserna
skola äga tillämpning, i händelse fordonet tillhör någon, som står under
förmyndare eller annan laga målsman, å denne, samt där fordonet äges av
oskift dödsbo eller konkursbo eller av bolag, förening eller annat samfund
eller av stiftelse eller annan sådan inrättning, å den eller dem, som äga företräda
boet, samfundet eller inrättningen. I fråga om automobil eller släpfordon,
som tillhör staten eller kommun, skola nämnda ansvarsbestämmelser
gälla förarens närmaste förman. Har denne till förekommande av förseelse
mot förordningen gjort vad på honom ankommit och äger i följd av
överordnads åtgärd eller vållande förseelse likväl rum, varde den överordnade
drabbad av ansvar, som här avses.

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Enahanda grunder skola tillämpas jämväl i fråga om ansvar, som enlig#
denna förordning skall ådömas innehavare av tillstånd att utöva yrkesmässig
trafik eller uthyrningsrörelse eller transportförmedling.

38 §.

Förseelse mot denna förordning skall, där ej allenast enskild målsägandes
rätt blivit därav förnärmad, åtalas av allmän åklagare, ändå att angivelse
därom ej skett.

Åtal för sådan förseelse anhängiggöres vid polisdomstol, där sådan är inrättad,
men eljest hos poliskammare, eller, där sådan icke finnes, vid allmän
domstol; dock att mål, däri talan om skadestånd fores, må prövas allenast
av allmän domstol.

39 §.

Finner biltrafiknämnden, länsstyrelse eller polismyndighet anledning till
återkallelse eller indragning på viss tid av trafiktillstånd eller trafikkort
eiler tillstånd till uthyrningsrörelse eller transportförmeding eller godkännande
eller medgivande, varom i denna förordning förmäles, skall vederbörande,
därest befogenhet i sådant avseende icke tillkommer denne, därom
göra framställning hos den myndighet, som har att besluta i ärendet.

Biltrafiknämnden äger med iakttagande av stadgad besvärstid under vederbörande
besvärsinstans’ prövning draga beslut, som av länsstyrelse eller polismyndighet
enligt denna förordning meddelats.

40 §.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan.

Särskilda föreskrifter.

41 §.

Uttrycken automobil, personautomobil, omnibus, lastautomobil, motorcykel,
släp fordon, traktortåg och hemort användas i denna förordning i samma
bemärkelse som motsvarande beteckningar i motorfordonsförordningen.

Med polismyndighet förstås i denna förordning: för Stockholm Överståthållarämbetet,
för annan stad, där poliskammare finnes, denna, för övriga
städer magistrat eller, där magistrat ej finnes, kommunalborgmästare och för
landet polischefen i orten.

42 §.

För förrättning, som enligt denna förordning ankommer på besiktningsman,
skall erläggas avgift enligt taxa, som fastställes av Konungen.

43 §.

Ämbets- eller tjänsteman, som har att avgiva utlåtande angående frågor
om tillstånd till yrkesmässig trafik eller till rörelse, varom i 32 och 33 §§

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

21

förmärs, eller att föredraga eller till föredragning bereda eller besluta i
sådana ärenden, må ej

utöva sådan trafik eller rörelse,

eller driva handel med automobiler eller automobiltillbehör eller med
bränsle eller smörjmedel för automobiler,

eller vara kommissionär eller agent för annan, som utövar yrkesmässig
trafik eller rörelse, varom i 32 och 33 §§ sägs, eller bedriver handel med omförmälda
slag av varor, eller för försäkringsföretag, i vad detsamma meddelar
försäkringar, som hava samband med automobiltrafik,

eller vara delägare i handelsbolag eller styrelseledamot i aktiebolag eller
ekonomisk förening, som bedriver verksamhet av nu nämnt slag.

Ej heller må dylik tjänsteman, där han ej är hos myndigheten anställd
kommissionär, mot ersättning uppsätta ansökningar i ärenden av omförmälda
beskaffenhet eller biträda vid uppsättande av sådan ansökning eller
vid anskaffande av till densamma hörande handlingar.

44 §.

Emot beslut, som på grund av denna förordning meddelas av biltrafiknämnden,
länsstyrelse eller polismyndighet, må besvär anföras inom tid, som
för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är
bestämd; dock gäde beslutet med nedan angivna undantag utan hinder av
besvär, intill dess annorlunda kan bliva vederbörligen förordnat.

Beslut, som innefattar trafiktillstånd eller tillstånd att bedriva uthyrningsrörelse
eller transportförmedling, vare, där ej på grund av särskilda skäl i
tillståndet annorlunda förordnats, icke gällande, förrän beslutet vunnit laga
kraft eller, där besvär däremot anförts, beslutet blivit slutligen fastställt.
Dylikt beslut skall anses hava kommit klagande till del den dag, då beslutet
tillkännagivits genom anslag i vederbörande myndighets lokal. Sådant tillkännagivande
bör ske inom fem dagar från beslutets dag.

Beslut om återkallelse eller indragning på viss tid av trafiktillstånd eller
annat tillstånd, som ovan sagts, vare ej gällande förrän den, som avses med
beslutet, därav erhållit del.

Beslut om återkallelse av trafikkort skall, där ej länsstyrelsen annorlunda
förordnat, gå i omedelbar verkställighet.

45 §.

För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter meddelas av
Konungen.

Övergångsbestämmelser.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 juli 1941, från och med vilken
dag motorfordonsförordningen den 20 juni 1930 (nr 284), i vad densamma
ej dessförinnan satts ur kraft, skall upphöra att gälla. På biltrafiknämnden,

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

länsstyrelser och polismyndigheter ankommande åtgärder för förordningens
tillämpning från nämnda tidpunkt skola i god tid dessförinnan vidtagas.
Mot beslut, som i anledning därav meddelats, äger vederbörande att föra
talan enligt bestämmelserna i denna förordning. Från och med ikraftträdandet
skall förordningen, under iakttagande av vad nedan är stadgat, tilllämpas
jämväl på yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse, vartill tillstånd
dessförinnan meddelats.

Vid förordningens ikraftträdande gällande tillstånd till linjetrafik skola
efter denna tidpunkt fortfarande äga giltighet. Vid samma tidpunkt gällande
tillstånd till stads- eller länstrafik skola därefter gälla såsom tillstånd
till beställningstrafik med stationsort på plats, som för detta ändamål tidigare
anvisats; åliggande det emellertid vederbörande utövare av trafik för
godsbefordran att, därest han efter förordningens ikraftträdande önskar fortsätta
sin rörelse, dessförinnan anmäla detta till vederbörande länsstyrelse för
att erhålla uppgift om lokalområde. Motsvarande anmälningsskyldighet skall,
för erhållande av närmare uppgift örn stationsort, åligga utövare av länstrafik
för personbefordran.

Gällande bestämmelser om yrkesmässig trafik med automobil innehållas
i de stadganden, vilka ännu återstå såsom gällande rätt av motorfordonsförordningen
den 20 juni 1930, nämligen §§ 23—29 a ävensom därtill anknutna
ansvars- och tillämpningsbestämmelser i nämnda förordning. I övrigt har
innehållet av 1930 års förordning ersatts av bestämmelserna i motorfordonsförordningen
den 23 oktober 1936.

Frågan örn reformering av omförmälda bestämmelser örn yrkesmässig
trafik har emellertid sedan länge varit aktuell och föremål för olika sedan
år 1932 pågående, av riksdagen påkallade utredningar.

På grundval av betänkanden, utarbetade av två utredningsorgan (1932 års
trafikutredning under ordförandeskap av landshövdingen A. von Sneidern
och 1936 års trafiksakkunniga under ordförandeskap av landshövdingen S.
Lubeck) framlade Kungl. Maj:t genom proposition nr 161 för 1936 års riksdag
förslag till ny författning i detta ämne.

Förslaget vann emellertid icke riksdagens gillande; i skrivelse, nr 419, anhöll
riksdagen, att Kungl. Majit ville, under beaktande av vad i utlåtande nr
54 av andra lagutskottet anförts upptaga ärendet till fortsatt beredning.

Närmast föranledde denna riksdagens hemställan, att dåvarande chefen
för kommunikationsdepartementet jämlikt erhållet bemyndigande av Kungl.
Majit tillkallade nio sakkunniga (förste vice talmannen, numera landshövdingen
Ola Jeppsson, Visby, ledamoten av riksdagens andra kammare, agronomen
friherre Arvid Louis Gerard De Geer, Hanaskog, åkeriägaren Carl
Lindberg, Varberg, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, numera
byråchefen Ragnar Lundqvist, Rotebro, ledamoten av riksdagens andra
kammare, ombudsmannen Johan Albert Hermansson, Norrköping, direktö -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

23

ren Percy Gustaf Waldemar Ternström, Göteborg, direktören Gösta Wilhelm
Robert Wahlstedt, Stockholm, trafikchefen Hans Erik Verner Malmquist,

Nora, samt ombudsmannen Johan Arvid Mårdh, Stockholm) för att inom
departementet biträda med utredning rörande ett ändamålsenligt ordnande
av den yrkesmässiga biltrafiken.

De sakkunniga, vilka antagit namnet 1936 års trafikutredning, hava såsom
resultat av sitt arbete överlämnat ett den 18 december 1938 dagtecknat betänkande
med förslag till förordning angående yrkesmässig biltrafik m. m.

(Statens offentliga utredningar 1938:59).

En sammanfattning av trafikutredningens förslag har lämnats å sid. 26—

29 i propositionen, vartill utskottet hänvisar.

över förslaget hava yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och sammanslutningar
förtecknade å sid. 29 i propositionen.

Det förslag, som förelädes 1936 års riksdag, avsåg, såvitt godstransporter Utskottet.
angår, att åstadkomma en på nya principer byggd organisation av den yrkesmässiga
automobiltrafiken genom uppdelning av densamma i två huvudgrupper,
närtrafik och fjärrtrafik. I motsats härtill bygger, såsom föredragande
departementschefen framhållit, det nu föreliggande förslaget i huvudsak
på hittills tillämpade principer i fråga om den yrkesmässiga trafikens
bedrivande, men har samtidigt upptagit vad som i tidigare utarbetade förslag
befunnits vara av värde och förenligt med en dylik grundläggande
synpunkt.

Förslaget är därför i huvudsak inriktat på att söka avhjälpa praktiska
olägenheter, som erfarenheten visat vara förenade med nu gällande bestämmelser,
och på att i erforderlig omfattning komplettera dessa bestämmelser.

Såsom föredragande departementschefen framhållit, gör förslaget icke anspråk
på att innefatta en slutgiltig reglering av de många problem och intressekonflikter,
som förekomma på detta område. Ett fortsatt aktgivande
på utvecklingens krav och en alltjämt fortgående anpassning av lagstiftningen
därefter äro jämväl efter utskottets mening nödvändiga, även om bestämmelser
på grundval av det nu föreliggande förslaget meddelas. I detta
avseende torde kunna förväntas, att den föreslagna biltrafiknämnden, som
både genom sin sammansättning och sina i förordningen anvisade uppgifter
måste få kännedom om näringslivets och yrkesutövarnas behov på nu ifrågavarande
område, vidtager erforderliga åtgärder för att lagstiftning och rättstillämpning
skola följa och befrämja utvecklingen. På samma gång torde
också genom den statistik angående den yrkesmässiga biltrafiken och den
översikt över tillämpningen av gällande bestämmelser på ifrågavarande område,
som kommer att samlas hos biltrafiknämnden, grund att läggas för
ett mera tillförlitligt bedömande av med densamma förenade spörsmål än
hittills.

Utskottet har funnit det i propositionen framlagda förslaget i huvudsak
tillfredsställande och anser, att detsamma bör läggas till grund för nya stad -

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

gander! i ämnet. Vad angår några mera betydelsefulla delar av Kungl.
Maj:ts förslag har utskottet velat uttala följande.

I likhet med departementschefen anser utskottet en större planmässighet
i meddelandet av trafiktillstånd kunna befrämjas genom en överflyttning av
prövningen av vissa mera betydelsefulla tillståndsfrågor till ett centralt organ,
statens biltrafiknämnd. I fråga om tillstånd till beställningstrafik för
godsbefordran torde för detta ändamål även vara till gagn, att antalet tillståndsbeviljande
organ, som för närvarande utgör omkring 140 — nämligen
Överståthållarämbetet, länsstyrelserna samt polismyndigheterna i rikets städer
— väsentligt inskränkes, i det att antalet tillståndsmyndigheter avses för
framtiden skola uppgå till allenast 26, nämligen Överståthållarämbetet, länsstyrelserna
och biltrafiknämnden. Härigenom torde även en bättre anpassning
av tillgången på särskilt större bilar efter trafikbehoven i olika delar
av landet kunna åstadkommas än vad tidigare varit fallet.

Från allmänhetens liksom från trafikutövarnas synpunkter torde det komma
att visa sig vara till fördel, att ett flertal tidigare gällande inskränkande
bestämmelser i fråga om rätt att i beställningstrafik för godsbefordran utnyttja
bilarnas lastkapacitet enligt förslaget äro avsedda att definitivt upphävas.
I samma riktning torde även komma att verka bestämmelser, varigenom
såväl person- som lastbilar kunna för tillgodoseende av ett tillfälligt
trafikbehov under synnerligen enkla former överflyttas från ett område till
ett annat samt tillstånd till vissa slag av trafik, där så anses lämpligt, meddelas
utan föregående remiss eller efter ett förenklat remissförfarande.

Slutligen har förslaget även avsett att närmare reglera vissa för trafikutövarna
betydelsefulla frågor, beträffande vilka behovet av nya eller utförligare
bestämmelser är allmänt erkänt. Till dylika frågor äro att räkna bland
annat frågor i samband med överlåtelse av trafiktillstånd eller i samband
med tillståndshavares dödsfall eller konkurs, om rätt att bedriva uthyrningsrörelse
med automobil, att ombesörja förmedling av transporter i yrkesmässig
automobiltrafik samt om skyldighet för trafikutövare att under vissa omständigheter
ansluta sig till en av vederbörande myndighet godkänd förening
för handhavande av vissa, för trafikutövarna gemensamma angelägenheter.

Vid granskning av förslagets detaljer och de väckta motionerna har utskottet
ansett sig böra göra de uttalanden, som här nedan intagas.

2 §.

I denna paragraf meddelas föreskrifter om undantag från i förordningen
meddelade bestämmelser örn yrkesmässig trafik.

För närvarande gäller i detta avseende dels enligt § 23 i 1930 års förordning,
att de särskilda bestämmelserna angående yrkesmässig trafik icke skola
äga tillämpning, där automobil användes för transport uteslutande av mjölk,
mjölkprodukter eller slaktdjur, dels ock enligt 56 § andra stycket samma
förordning att, därest beträffande vissa andra motorfordon eller motorred -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

25

skap (än de i första stycket angivna) undantag i särskilt hänseende från
förordningen visas vara påkallat, bestämmelser härom meddelas av Konungen
eller den myndighet, Konungen därtill förordnar.

I samband med denna paragraf har utskottet till behandling upptagit följande
motioner, nämligen I: 159 av herr Johan Bernhard Johansson och herr
Frändén, II: 216 av herr Eriksson i Frägsta, I: 27 av herrar Löfvander och
Persson samt II: 58 av herrar Olsson i Kullenbergstorp och Lundgren ävensom
II: 146 av herr Svedman m. fl. Ingen av dessa motioner innefattar yrkande,
som utgör hinder för bifall till Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande
del. Däremot böra, därest och i den mån motionerna anses böra bifallas, de
av Kungl. Majit föreslagna bestämmelserna antingen genom tillägg till det i
propositionen under förevarande paragraf framlagda förslaget eller genom
särskild författning kompletteras med ytterligare undantagsbestämmelser av
i motionerna angiven omfattning.

I motionen I: 159 föreslås, att de i 2 § föreslagna undantagsbestämmelserna
måtte utvidgas till att gälla även transport av skogsprodukter från avverkningsplatsen.

I de likalydande motionerna I: 27 och II: 58, vilka väckts före avlåtandet
av Kungl. Majits nu förevarande proposition, föreslås, att transport av sockerbetor
och betmassa måtte likställas med transport av mjölk- och slaktdjur
och sålunda få utföras utan särskilt tillstånd.

I motionen 11: 216 föreslås, att bland de i 2 § punkt 2 förekommande undantagen
måtte upptagas även skolskjutsar.

I motionen II: 146, vilken motion jämväl väckts före propositionens avlåtande,
föreslås, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i gällande trafikbestämmelser,
att förbudet mot utövande av yrkesmässig trafik må kunna
för län eller viss del därav genom länsstyrelses beslut sättas ur kraft, vad
beträffar utnyttjande av motorfordon i jordbrukets tjänst, under förutsättning
att mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap blivit anbefalld för länet
eller orten i fråga.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för i motionerna gjorda yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna 1:27 och 11:58 har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
utlåtanden från järnvägsstyrelsen och svenska järnvägsföreningen
ävensom från länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län samt från
Sveriges trafikbilägares riksorganisation och Sveriges betodlares centralförening
u. p. a.

över motionen II: 146 har utskottet i förenämnda ordning inhämtat yttranden
från statens transportkommission, statens livsmedelskommission, länsstyrelserna
i Östergötlands, Gotlands, Kristianstads och Malmöhus län ävensom
av Sveriges trafikbilägares riksorganisation och riksförbundet landsbygdens
folk.

Omförmälda, av utskottet inhämtade utlåtanden ävensom däri åberopade
yttranden äro såsom bilagor fogade till detta betänkande.

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Utekottet. Vid bedömande av frågan om behovet av ytterligare undantagsbestämmelser
utöver vad Kungl. Maj :ts förslag innebär må till en början erinras om den
befogenhet, som enligt 22 § 3 mom. i förslaget är avsedd att tillkomma länsstyrelse.
Enligt detta stadgande äger länsstyrelse, därest det för tillgodoseende
av tillfälligt behov av godstrafik inom visst område erfordras, medgiva,
att automobil må, utan hinder av vad eljest är stadgat om skyldighet att
efter avslutad körning återföra automobil till stationsorten, under viss tid
eller vid visst tillfälle användas inom sådant område. Beslut varom nu är
fråga ankommer på länsstyrelsen i det län, varest automobilens stationsort
är belägen, eller, om automobilen är avsedd att användas i annat län, på
länsstyrelserna i de båda länen gemensamt.

Avsikten med detta stadgande — vilket i motsvarande mån gäller även persontrafik
(21 § 2 mom.) — är bland annat, att, därest ett tillfälligt stegrat
trafikbehov inom ett visst område kan tillgodoses genom ett överskott av
bilar inom angränsande eller närliggande områden, medgiva möjlighet att
temporärt överflytta detta överskott till det område, där behovet av ytterligare
trafikmedel gör sig gällande. Såvitt särskilt lastbilstrafiken angår, har
man, såsom framgår av vad i detta avseende anförts i 1936 års proposition
(sid. 77), åsyftat bland annat att exempelvis vid timmerdrivningar, vägarbeten
och större byggnadsarbeten kunna till arbetsplatsen flytta överskott av
bilar från angränsande trakter utan att under arbetssäsongen återföra dem
till stationsorten.

Vidare må erinras, att enligt 12 § i Kungl. Maj:ts förslag bör, därest förhållandena
därtill föranleda, trafiktillstånd begränsas att omfatta vissa slag
av transporter eller viss kortare tid. Även detta stadgande avser att möjliggöra
tillgodoseende av tillfälliga eller speciella trafikbehov utan intrång på
den yrkesmässiga trafiken i övrigt och torde bliva att tillämpa bland annat
i sådana fall, då tillstånd befinnes erforderligt under en begränsad säsong
eller för vissa specialtransporter.

Slutligen må erinras, att enligt 2 § andra stycket äger, därest beträffande
viss yrkesmässig trafik undantag i särskilt hänseende från förordningen visats
vara påkallat, Konungen eller den myndighet, Konungen därtill förordnar,
meddela bestämmelser härom.

Vad därefter innehållet av de särskilda motionerna angår, må med avseende
å till en början motionen 1: 159 erinras, att frågan, huruvida särskilda bestämmelser
böra meddelas för underlättande av transporter av skogsprodukter,
under senare år upprepade gånger dryftats. Närmare redogöres härför
i trafikutredningens betänkande sid. 101—-103, vartill i detta sammanhang
må hänvisas.

Av samma betänkande framgår (sid. 108), hurusom med anledning av en
av trafikutredningen till Överståthållarämbetet och länsstyrelserna gjord
förfrågan endast en länsstyrelse —■ i Norrbottens län — synes hava uttryckligen
förordat sådant undantag.

Av vad ovan anförts framgår, hurusom uppkommande behov av att under
en viss säsong eller eljest tillfälligt öka tillgången på lastautomobiler inom

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

27

ett visst område kail inom ramen av de av Kungl. Majit föreslagna bestämmelserna
tillgodoses såväl genom överflyttning av bilar från annat område
som genom särskilda trafiktillstånd, avseende det slag av transporter, varom
för tillfället är fråga. Att från bestämmelserna örn yrkesmässig trafik helt
undantaga transporter av skogsprodukter torde otvivelaktigt i många fall
allvarligt hota de yrkesmässiga trafikutövarnas ekonomi, som ofta nog torde
till väsentlig del vara baserad på tillgång till dylika transporter. Betecknande
är i detta avseende ett i trafikutredningens betänkande (sid. 108) anfört
yttrande av länsstyrelsen i Gävleborgs län, vari framhålles, att ett frigivande
av skogstransporterna från tillståndsprövningen åtminstone under
de i länet rådande förhållandena borde leda till ett övervägande av tillståndsprövningens
fullständiga upphävande. Även länsstyrelsen i Västernorrlands
län anser, att ett undantagande av skogsprodukter utan tvivel skulle ställa
en mycket betydande del av godstransporterna inom länet utom behovsprövningen.

På grund av ovan anförda förhållanden har utskottet funnit erfarenhet
böra till en början avvaktas angående verkningarna av de av Kungl. Majit
i förevarande avseende föreslagna bestämmelserna, och i överensstämmelse
härmed har utskottet ej heller ansett motionen I: 159 böra för närvarande
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad ovan anförts beträffande det ifrågasatta undantagandet av skogsprodukter
torde i allt väsentligt kunna åberopas även beträffande det i motionerna
1: 27 och 11: 58 väckta förslaget, att transport av sockerbetor och betmassa
måtte undantagas från bestämmelserna om yrkesmässig trafik. Erinras må,
att järnvägsstyrelsen, svenska järnvägsföreningen, länsstyrelsen i Malmöhus
län och Sveriges trafikbilägares riksorganisation avstyrkt bifall till motionerna,
varjämte länsstyrelsen i Kristianstads län förklarat sig hysa stor
tvekan rörande lämpligheten av det i motionerna väckta förslaget. Å andra
sidan har Sveriges betodlares centralförening tillstyrkt bifall till motionerna,
varjämte statens livsmedelskommission ifrågasatt författningsändring i det
syfte motionerna avse.

Utskottet förutsätter emellertid, att vederbörande myndigheter utnyttja de
befogenheter, som enligt ovan anförda stadgande!! tillkomma dem för att
tillgodose näringslivets behov i omförmälda hänseende liksom också att biltrafiknämnden,
i den mån kompletterande bestämmelser för samma ändamål
kunna visa sig erforderliga, därom gör framställning till Kungl. Majit.
Örn det i rådande krissituation skulle visa sig erforderligt att redan före
ikraftträdandet av den i propositionen föreslagna förordningen äga tillgång
till bestämmelser med det i sistnämnda motioner angivna syftet, bör det ankomma
på Kungl. Majit alt meddela dylika.

Vad angår det i motionen II: 216 framförda förslaget, att skolskjutsar
måne upptagas bland de under 2 § angivna undantagen, må erinras, att enligt
Kungl. Majlis förslag (11 §) infordrande av yttranden må inskränkas
eller underlåtas, då ansökan avser tillstånd bland annat att i linjetrafik uteslutande
befordra skolbarn och lärare till och från skola.

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

I propositionen redogöres å sid. 90 och 92 för de synpunkter, som i detta
avseende gjort sig gällande. Föredragande departementschefen har icke
funnit skäl vare sig att, i enlighet med vad från trafikägarehåll ifrågasatts,
meddela inskränkande bestämmelser beträffande rätten att erhålla tillstånd
till dylik trafik eller att, på sätt av skolöverstyrelsen föreslagits, meddela
särskild föreskrift att även annan än yrkesutövare må, därest fordonet vid
bilbesiktning godkänts, utföra trafik, varom nu är fråga. Genom det föreslagna
stadgandet kan, framhåller departementschefen, tillståndsförfarandet
förenklas, men hinder föreligger enligt detsamma icke för att vare sig vanlig
trafikutövare erhåller tillståndet eller att detsamma, med den begränsning,
som i detta sammanhang lämpligen synes böra ske, nämligen att tillståndet
endast skall avse nämnda slag av transporter, meddelas även annan än
den, som eljest innehar tillstånd till bedrivande av yrkesmässig trafik. Härigenom
torde enligt departementschefens mening de praktiska önskemål, som
i detta sammanhang göra sig gällande, bliva i erforderlig grad tillgodosedda.

Utskottet, som delar denna departementschefens uppfattning, till stöd för
vilken jämväl hänsyn till trafiksäkerheten kunna åberopas, har icke funnit
förevarande motion böra föranleda ändring i Kungl. Maj:ts förslag, så vitt
innehållet av 2 § angår.

Vad angår det i motionen 11: H6 väckta yrkandet, att förbudet mot utövande
av yrkesmässig trafik må kunna för län eller viss del därav genom
länsstyrelses beslut sättas ur kraft, vad beträffar utnyttjande av motorfordon
i jordbrukets tjänst, under förutsättning att mobilisering eller förstärkt
försvarsberedskap blivit anbefalld för länet eller orten i fråga, må erinras
om följande.

Såsom av statens transportkommission och statens livsmedelskommission
i avgivna yttranden över motionen framhållits, torde nu gällande bestämmelser
örn yrkesmässig trafik, i vilket avseende det nu föreliggande förslaget icke
innebär någon ändring, lämna ett icke ringa utrymme för sådan samverkan
mellan grannar, om vilken motionärerna tala och för vilken bestämmelserna
om yrkesmässig trafik förmenas innebära hinder. I det mål, som åberopas
i motionen, blev också, såsom statens livsmedelskommission erinrat,
åtalet för obehörigt utövande av yrkesmässig trafik ogillat redan i första
instans.

Behov att med hänsyn bil verksamheten inom de i motionen omförmälda
arbetsblocken meddela föreskrifter innefattande ändring i de nu gällande
eller de av Kungl. Majit föreslagna bestämmelserna angående yrkesmässig
trafik kan på grund härav icke anses ådagalagt. Till den del motionärerna
eljest avse, att bestämmelser om yrkesmässig trafik höra upphöra att gälla
vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap, må erinras, att Kungl.
Maj :t, därest föreskrifter i dylikt syfte anses erforderliga, i ett krisläge torde
kunna meddela bestämmelser därom utan särskilt bemyndigande av riksdagen.
Exempel på dylika föreskrifter i ämnen, som äro nära jämförbara
med det, som avses i nu förevarande motion, föreligga i förordningen den
19 januari 1940 (nr 48) med vissa föreskrifter angående trafik med motor -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

29

fordon och släpfordon under luflskyddstillstånd (ändrad den 17 april 1940,
nr 226) samt kungörelsen den 12 april 1940 (nr 201) med föreskrift om undantag
i visst fall från gällande bestämmelser för förande av lastautomobil
i yrkesmässig trafik.

På grund härav och då det torde kunna förväntas, att Kungl. Majit, därest
behov av särskilda undantagsbestämmelser skulle visa sig erforderliga
med hänsyn till mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap inom vissa
områden, vidtager för ändamålet erforderliga åtgärder, har utskottet funnit
innehållet av motionen II: 146 icke heller i nu berörda del böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.

3 §•

I 3 § av det föreliggande författningsförslaget, vilken paragraf innehåller
bestämmelser bland annat om sammansättningen av statens biltrafiknämnd,
föreskrives i detta avseende, att biltrafiknämnden skall hava sitt säte i Stockholm
och bestå av minst fem och högst sju ledamöter, vilka förordnas av
Konungen för viss tid. Konungen skall utse en av ledamöterna till ordförande
samt en till ställföreträdare för denne. För annan ledamot än ordförande
skall Konungen förordna ersättare. Till ledamöter och ersättare skola utses
personer med insikt eller erfarenhet i fråga om de viktigaste trafik-, yrkeseller
näringsintressen, som beröras av den yrkesmässiga trafiken. En av
ledamöterna bör vara lagkunnig.

Beträffande sättet för fattande av beslut inom nämnden och bedrivandet
av nämndens verksamhet i övrigt äro några bestämmelser icke meddelade i
detta sammanhang utan förutsättas komma att utfärdas av Kungl. Majit
genom instruktion för nämnden. I detta avseende har föredragande departementschefen
uttalat, att av den förordade organisationsformen icke borde
med nödvändighet följa, att nämndens beslut i ärenden, som ankomme på
dess prövning, borde bestämmas genom majoritetsbeslut. I huvudsak syntes
även i detta fall liksom inom förvaltningen i övrigt beslut böra träffas
under vanliga ämbetsmannamässiga former på ordförandens och vederbörande
föredragandes ansvar men med rätt för ledamöterna i nämnden att deltaga
i överläggningar angående besluten samt att få sina meningar, därest
de avvika från det fattade beslutet, antecknade till nämndens protokoll.

I samband med förevarande paragraf har utskottet behandlat de likalydande
motionerna I: 158 och II: 215, i vilka hemställes, att riksdagen måtte
dels besluta om sådana ändringar av § 3 i förslaget till förordning angående
yrkesmässig automobiltrafik, att antalet ledamöter i statens biltrafiknämnd
bestämmes till minst sju samt att föreskrift meddelas, att trafikanterna, i
främsta rummet näringslivet, skola hava lika stark representation i nämnden
som de där företrädda transportmedlen tillsammans, dels ock förklara, att
alla viktigare ärenden böra av biltrafiknämnden avgöras genom majoritetsbeslut.

Det torde böra nämnas, att från Sveriges trafikbilägares riksorganisation,
från åtskilliga organisationer för bedrivande huvudsakligen av fjärrgodstra -

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Vtekottet.

fik samt från Stockholms handelskammare till utskottet inkommit framställningar
avseende nämndens sammansättning och sättet för fattande av
beslut inom densamma. Från trafikutövarhåll har därvid framhållits, att
antalet ledamöter icke borde lämpligen understiga sju med hänsyn till att
inom nämnden måtte bliva representerad sakkunskap för var och en av den
yrkesmässiga biltrafikens tre grupper: drosk-, lastbils- och omnibustrafik.
Tillika betonas i dessa framställningar, att nämndens mening bör fastställas
genom majoritetsbeslut. Av Stockholms handelskammare framhålles i huvudsak
samma synpunkter som i motionen och hemställes, att trafikanterna
måtte få åtminstone lika stark representation i nämnden som trafikutövarna
tillsammans samt alt för detta ändamål nämndsledamöternas antal utökas
till minst sju.

Vad till en början angår sättet för fattande av beslut inom nämnden, anser
utskottet ändamålsenligt att genom en av Kungl. Majit i sinom tid utfärdad
instruktion för nämnden uppdelning av ärendena sker på sådant sätt,
att mera betydelsefulla ärenden avgöras av nämnden in pleno genom majoritetsbeslut
under det att andra ärenden kunna hänskjutas till avgörande
i annan ordning, vare sig genom delegerade eller genom ordföranden efter
föredragning av vederbörande tjänstemän inom nämnden. Då en sådan anordning
jämväl synes vara åsyftad i Kungl. Maj:ts förslag och för varje fall
det föreliggande förslaget till författningstext icke utgör hinder för fastställande
av en dylik arbetsordning, har utskottet icke funnit motionerna I: 158
och II: 215 i denna del påkalla vidare yttrande.

I likhet med motionärerna finner utskottet, vad angår antalet ledamöter
i nämnden, angeläget, att jämväl näringslivet blir fylligt representerat inom
densamma. För detta ändamål synes erforderligt, att åtminstone till en
början, då det gäller att uppdraga principerna för nämndens fortsatta verksamhet,
antalet ledamöter icke understiger sju. Beträffande den höjning av
det av Kungl. Maj :t beräknade anslaget för biltrafiknämnden, som på grund
härav blir erforderlig, torde statsutskottet komma att avgiva yttrande.

4 §•

I propositionen behandlas under förevarande paragraf uppdelningen av den
yrkesmässiga trafiken i de båda grupperna linjetrafik och beställningstrafik,
varvid tillika linjetrafikens begrepp närmare bestämmes. Enligt förslaget
skulle med linjetrafik förstås yrkesmässig trafik för regelbunden befordran
av passagerare eller gods å viss vägsträcka eller mellan vissa orter under
sådana omständigheter att bestämmanderätt i fråga örn automobilens utnyttjande
icke tillkommer viss trafikant eller vissa trafikanter gemensamt.

I vissa till utskottet ingivna framställningar hava uttalats farhågor för att
en dylik bestämning skulle i den praktiska tillämpningen framkalla svårigheter.
Å ena sidan har därvid av representanter för fjärrtrafikutövare framhållits,
att stadgandet i fråga skulle kunna lägga hinder i vägen för att auto -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

31

mobilens möjligheter utnyttjades lika smidigt som hittills. Utgående från att
trafik i större utsträckning än tidigare skulle bliva att inbegripa under det sålunda
angivna linjetrafikbegreppet, har man därvid tillika hemställt, att de
trafikutövare, som i en lång följd av år bedrivit regelbunden godsbefordran
med lastbil med stöd av dem tilldelade rättigheter till stads- eller länstrafik,
måtte genom en särskild övergångsbestämmelse erhålla rätt att fortsätta
näringsutövningen även under den nya definitionen av linjetrafikbegreppet.

Å andra sidan har av Svenska järnvägsföreningen framhållits, att den föreslagna
formuleringen skulle lämna större möjligheter att kringgå linjetrafikbegreppet
än nu gällande bestämmelser genom att trafikantgrupper, huru lösligt
som helst sammansatta, skulle kunna påstå sig utöva bestämmanderätt
över automobilen.

Den i förslaget uppdragna gränslinjen mellan linje- och beställningstrafik,
nämligen att i beställningstrafik förfoganderätten över automobilen övergår
till beställaren men i linjetrafik förblir hos trafikutövaren, torde närmast
avse att tydliggöra, men däremot icke att vare sig inskränka eller utvidga
innehållet av nu gällande definition. Att förfaranden, som uppenbart
åsyfta kringgående av bestämmelserna om linjetrafik, skulle komma att godtagas
av domstolarna, synes icke heller antagligt. Utskottet har därför icke
funnit anledning till erinran mot förslaget i denna del.

5 §•

Utskottet har intet att erinra mot det sätt, på vilket tillståndsgivningen
enligt denna paragraf uppdelas mellan biltrafiknämnden och andra myndigheter.
Då det emellertid ej kan vara lämpligt, att nämnden i för stor
utsträckning övertager tillståndsgivningen i vad denna rör den rena lokaltrafiken,
vill utskottet uttala, att örn den pågående övergången från lättare
till tyngre vagnar inom sådan trafik fortsättes, det torde bliva nödvändigt
att inom en nära framtid höja den föreslagna gränsen för lastförmåga
från 3,500 respektive 4,000 kilogram till exempelvis 4,000 respektive
4,500 kilogram.

11 §•

Mot innehållet av 11 §, som avser att i vissa fall bereda möjlighet till ett
förenklat tillståndsförfarande, är från utskottets sida i sak intet att erinra.
Beträffande formuleringen av det först åsyftade fallet av undantagsbestämmelser,
nämligen då ansökan avser tillstånd att »i linjetrafik» uteslutande
befordra skolbarn och lärare till och från skola, anser emellertid utskottet,
att de citerade orden böra utgå, då det nämligen kan anses tveksamt, huruvida
transporter av nyss angivna slag alltid äro att hänföra till linjetrafik.

U iskotta.

Utskottet.

U tslcottet.

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

17 och 18 §§.

Under 17 § 1 mom. fastslås, att trafiktillstånd skall, därest detsamma icke,
på sätt i 12 § sägs, begränsas till viss kortare tid, meddelas att gälla tillsvidare,
såvitt ej särskilda omständigheter till annat föranleda.

17 § 2 mom. samt 18 § 1 och 2 mom. behandla följande spörsmål, nämligen a)

frågan huruvida och i vad mån överlåtelse av trafiktillstånd genom frivilligt
avtal bör medgivas,

b) frågan om rätt för dödsbodelägare efter avliden trafikutövare att övertaga
utövningen av den avlidnes rörelse,

c) motsvarande spörsmål örn konkursbos rätt, därest tillståndshavaren
försatts i konkurs,

d) frågan huruvida genom särskilda författningsbestämmelser bör fastställas
befogenhet för tillståndsbeviljande myndighet att ålägga den, som i
stället för en avliden utövare av yrkesmässig trafik erhåller dennes trafiktillstånd,
skyldighet att under vissa förutsättningar inlösa automobiler, som den
avlidne eller hans dödsbo använt i yrkesmässig trafik.

Utarbetandet av de i propositionen i dessa avseenden föreslagna bestämmelserna
har föregåtts av en omfattande utredning, verkställd såväl av 1936
års trafikutredning som av för ändamålet särskilt tillkallade sakkunniga
(1938 års trafiksakkunniga). Beträffande innehållet av denna utredning må
hänvisas till propositionen (sid. 105—134).

I huvudsak innebära de föreslagna bestämmelserna följande.

Beträffande den under a) omförmälda frågan fastslås genom den föreslagna
lydelsen av 18 § 1 mom. i huvudsak, dels att överlåtelse av trafiktillstånd
icke må ske utan medgivande av den myndighet, som meddelat tillståndet,
dels skyldighet för sökanden att vid ansökan om tillståndets överförande
förete avtal, som kan hava upprättats rörande överlåtelsen, dels ock
de omständigheter, som av myndigheten böra tagas i övervägande vid prövning
av dylik ansökan.

Med avseende å det under b) omförmälda spörsmålet innebär den i 17 § 2
mom. i detta avseende föreslagna bestämmelsen icke annat ställningstagande,
än att rätt fastställes för dödsboet att under förutsättning av viss anmälningsskyldighet
utan särskilt tillstånd fortsätta rörelsen under en tid av högst
ett år från dödsfallet. Prövningen av huvudfrågan, nämligen huruvida dödsboet
även efter nämnda tids utgång skall få fortsätta rörelsen, förutsättes
skola äga rum på grundval av den ansökan, som dödsboet kan komma att i
sådant syfte göra under loppet av nämnda år, och böra ske med hänsyn till
omständigheterna i varje särskilt fall. För egen del har departementschefen
uttalat, att han principiellt finner arvsrätt till rättigheter av förevarande slag
icke kunna erkännas. Detta finge givetvis icke föranleda, att icke sterbhusdelägare
framför annan sökande kunde ifrågakomma till erhållande av den
avlidnes trafiktillstånd, därest han härför befunnes mest lämplig.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

33

Motsvarande bestämmelse som ifråga örn dödsbo föreslås i 17 § 2 mom.
gälla även beträffande den under c) omförmälda frågan om konkursbos rätt
att bedriva rörelse, därest trafikutövaren försatts i konkurs.

Beträffande det under d) omförmälda spörsmålet hava 1938 års trafiksakkunniga
såsom sin mening uttalat, att förutsättning för närvarande icke
finnes för införande i hela riket av inlösningsplikt, samt framlagt förslag till
bestämmelser, genom vilka fastställes principiell befogenhet för tillståndsgivande
myndighet att under vissa omständigheter föreskriva sådan inlösningsplikt,
varom nu är fråga. I anslutning härtill hava de sakkunniga vidare
föreslagit utförliga bestämmelser för ett närmare reglerande av vissa
med ett inlösningsförfarande förenade spörsmål. Departementschefen har
ansett detta problem ännu icke moget för lösning genom föreskrifter av det
detaljerade innehåll, som de sakkunnigas förslag innebär. Då emellertid
enligt de sakkunnigas uppfattning det måste anses ovisst, huruvida den tillståndsbeviljande
myndigheten utan uttryckligt stöd i författningen äger befogenhet
att i samband med beviljande av trafiktillstånd föreskriva dylik
inlösningsplikt, har departementschefen genom det i 18 § 2 mom. föreslagna
stadgandet velat meddela erforderlig bestämmelse för sådant ändamål.

I samband med behandlingen av förevarande paragrafer har utskottet förehaft
motionen II: 24-2, vari hemställes,

dels att 18 § måtte erhålla följande lydelse:

»Tillstånd till ---— trafiktillståndet.

Vid ansökan ---— överlåtelsen.

Den tillståndsgivande -— — — framställningen. Företrädesrätt till erhållande
av tillstånd bör dock medgivas tillståndshavares änka, som för sin försörjning
är beroende av verksamhetens fortsatta bedrivande, samt avliden
tillståndshavares son, vilken arbetar i företaget.»,

dels ock att i övrigt i motionen framförda synpunkter beaktas i motiveringen.

I motiveringen till motionen, som huvudsakligen behandlar de under b)
och d) avsedda spörsmålen samt därom meddelade bestämmelser i 17 §
2 mom. och 18 § 1 och 2 inom., framhålles huvudsakligen följande. Även om
den i 18 § 1 mom. föreslagna bestämmelsen medgåve möjlighet, att ett avtal
om överförande av trafiktillstånd å annan kunde innehålla bestämmelser
både om inlösen av alla befintliga inventarier, som tillhörde rörelsen, och
om ersättning för good-will, så uteslöte dess formulering icke heller en fortsatt
och utbredd tillämpning av den praxis, som 1935 införts av Överståthållarämbetet
och som hittills upptagits av tre andra tillståndsgivande myndigheter,
innebärande att änkor efter avliden trafikutövare medgåves rätt att
fortsätta rörelsen endast under tre år från tillståndshavarens död samt annan
sterbhusdelägare endast under sex månader från samma tidpunkt. En dylik
ordning vore enligt motionärernas mening synnerligen olycklig. Enligt deras
uppfattning måste författningen giva ett vidare skydd åt redan bestående
trafikföretag, varigenom större ekonomisk trygghet skulle skapas icke endast
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 2 aud. Nr 27. 3

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

för de efterlevande till en avliden trafiktillståndshavare utan även för de i
hans företag anställda. De bestämmelser, som i 18 § 2 mom. föreslagits i
syfte att giva sterbliusdelägarna efter avliden trafikrättighetshavare en möjlighet
att erhålla åtminstone någon del av det i rörelsen investerade kapitalet
tillbaka, vore i realiteten tämligen värdelösa. De inskränkte inlösningsplikten
till skyldighet att »i viss omfattning» inlösa den eller de automobiler, som
den avlidne eller dödsboet använt i sin trafikrörelse, men omfattade icke i
övrigt erforderliga inventarier. Ej heller möjliggjorde de ersättning för goodwill.

Beträffande innehållet av nu ifrågavarande bestämmelser har utskottet
fått mottaga framställningar från Sveriges trafikbilägares riksorganisation,
Svenska droskbilägareförbundet, Stockholms droskägareförening u. p. a.,
Stockholms automobilförares fackförening och Fredrika Bremerförbundet.
Av Svenska droskbilägareförbundet, Stockholms droskägareförening och
Fredrika Bremerförbundet anföras synpunkter, vilka huvudsakligen sammanfalla
med vad i ovannämnda motion anförts. Sveriges trafikbilägares riksorganisation
anser, att den i 18 § 1 mom. föreslagna bestämmelsen är i
princip tillfredsställande, men anser det önskvärt, att i någon form uttryckes,
att avliden trafikutövares änka eller annan anhörig, som haft sin försörjning
av trafikrörelsen, tillerkännes företrädesrätt till övertagande av trafiktillståndet.
Av Stockholms automobilförares fackförening hemställes om avslag å
motionen och bifall till Kungl. Maj:ts proposition.

I likhet med departementschefen finner utskottet de bestämmelser, som
kunna ifrågakomma beträffande de under a)—c) avsedda spörsmålen, böra
snarare angiva förutsättningarna för än resultatet av en prövning. Huruvida
en för något av omförmälda ändamål gjord ansökan bör bifallas, synes
med andra ord böra avgöras med hänsyn till omständigheterna i det särskilda
fallet och icke genom en författningsbestämmelse. Allt för många
intressen kräva i dylikt sammanhang beaktande för att generell företrädesrätt
skulle kunna fastslås för något av dem.

Vad särskilt angår frågan om rätt för änka eller annan sterbhusdelägare
efter avliden trafikutövare att övertaga dennes trafiktillstånd, måste enligt
utskottets mening i princip fasthållas vid den av departementschefen intagna
ståndpunkten, nämligen att rättigheten i och för sig med hänsyn till sin
offentligrättsliga karaktär icke kan utgöra föremål för arvsrätt. Ett motsatt
förfarande skulle — såsom framhållits i departementschefens anförande till
statsrådsprotokollet den 14 oktober 1938 — innebära icke allenast, att det
allmännas intressen obehörigen skötes åt sidan för privata sådana, utan även
att en viss företagargrupps särskilda intressen skulle komma att tillgodoses
på bekostnad av andra enskilda intressen, vilka i icke mindre grad förtjäna
beaktande, då nämligen rättigheten till bedrivande av yrkesmässig
trafik skulle, örn trafiktillståndet ansåges vara föremål för arvsrätt, stanna
såsom ett ärftligt privilegium inom nämnda företagargrupp, under det att
de, vilka icke fötts inom densamma, endast i undantagsfall skulle kunna

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

35

erhålla rätt till bedrivande av detta yrke. Avgörandet av frågan, huruvida
sterbhusdelägare bör tillerkännas rätt att övertaga en avliden trafikutövares
tillstånd, synes på grund härav böra bero icke allenast på hänsyn till personliga
förhållanden utan böra ske under beaktande av huruvida och i vad
mån en dylik överlåtelse är förenlig med de offentligrättsliga intressen, som
tillståndsgivningen är avsedd att tillvarataga.

Såvitt utskottet kunnat finna, hava genom de i propositionen föreslagna
bestämmelserna sterbhusdelägarnas intressen tillvaratagits så långt det är
förenligt med andra intressen, som i detta sammanhang kräva beaktande.
De föreslagna bestämmelserna utgöra icke något hinder för att de tillståndsgivande
myndigheterna kunna, i den mån objektiva skäl befinnas föranleda
därtill, låta tillståndet överflyttas på änka eller annan sterbhusdelägare.
Längre torde det knappast vara möjligt att i lagstiftningsväg sträcka sig;
frågan i vilken omfattning den sålunda medgivna möjligheten bör komma
till användning synes böra tillhöra rättstillämpningen och icke komma till
avgörande i detta sammanhang.

Av det anförda följer, att utskottet icke funnit sig kunna förorda någon
sådan generell företrädesrätt till erhållande av tillstånd för tillståndshavares
änka eller son, som avses i motionen II: 242. Det må anmärkas, att meddelande
av trafiktillstånd för änka skulle enligt det i motionen framlagda författningsförslaget
göras beroende av försörjningsbehovet, något som måste
anses främmande för eljest tillämpade principer i fråga om beviljande av
tillstånd till yrkesmässig trafik.

Den ovan under d) avsedda frågan är avsedd att regleras genom det under
18 § 2 mom. föreslagna stadgandet. Enligt motionärernas hemställan skulle
detta moment strykas ur författningen. Utskottet kan emellertid icke finna
annat än att detsamma måste med hänsyn till sterbhusdelägarnas intressen,
vilka motionärerna avse att tillvarataga, innebära en förmån. Enligt detsamma
kan den tillståndsgivande myndigheten på framställning av sterbhusdelägarna
ålägga tillståndshavare, som erhållit avliden trafikutövares
trafiktillstånd, skyldighet att inlösa den eller de automobiler — vartill torde
böra räknas även erforderliga reservdelar och tillbehör — som den avlidne
eller dödsboet använt i sin trafikrörelse. Avgörandet av frågan, huruvida
åläggandet av en sådan lösningsskyldighet skall påkallas, ankommer
sålunda på dödsboet; önskar detsamma icke begagna sig därav, kan det uraktlåta
sådan framställning; om åter det finner åläggandet av en dylik lösningsskyldighet
önskvärt, så innebär stadgandet i fråga ett stöd för den tillståndsgivande
myndigheten att föreskriva sådan, därest så finnes påkallat.
Med hänsyn härtill måste enligt utskottets mening sterbhusdelägarnas intressen
mera gagnas genom införandet av en sådan bestämmelse, som föreslagits
under 18 § 2 morn., än genom strykandet av densamma.

21 §.

I de av trafikutredningen under 21 § föreslagna bestämmelserna angående
bedrivande av beställningstrafik för personbefordran hade icke upptagits

Utslcotlet.

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

någon motsvarighet till den i fråga om bedrivande av beställningstrafik för
godsbefordran under 22 § 2 mom. meddelade bestämmelsen, att för godstransport
uteslutande inom viss stad icke må användas automobil med stationsort
utom staden, där ej länsstyrelse sådant medgivit, samt att länsstyrelse
kan, när skäl därtill äro, förordna, att inskränkning, som sålunda
gäller i fråga om rätt till godsbefordran inom stad, även skall tillämpas inom
annat samhälle eller beträffande visst område inom länet.

Anledningen till att ett stadgande av dylik innebörd av trafikutredningen
ansågs kunna undvaras i fråga örn beställningstrafik för personbefordran
var tydligen, att enligt de i utredningens förslag under 29 § upptagna bestämmelserna
fasta taxor skulle kunna föreskrivas bland annat beträffande
beställningstrafik för personbefordran.

I propositionen (29 § 3 mom.) har möjligheten att fastställa fasta taxor
inskränkts till att gälla allenast linjetrafik för person- eller godsbefordran;
i beställningstrafik för personbefordran skola sålunda enligt propositionen
taxorna alltjämt hava karaktär av maximitaxor.

Med hänsyn till sistnämnda förhållande måste enligt utskottets mening
ifrågasättas, huruvida icke en obegränsad rätt för utövare av beställningstrafik
för personbefordran med stationsort utom stad att upptaga beställning
på körningar även uteslutande inom viss stad skulle kunna giva upphov
till en illojal konkurrens med trafikutövare med stationsort inom angränsande
stad exempelvis genom medgivande av fri framkörning i förening
med lägre taxeavgifter än de av trafikutövarna inom staden tillämpade.
Motsvarande synes också kunna inträffa med avseende på trafikutövare i
närheten av andra med städer jämförliga samhällen.

På grund av vad sålunda anförts anser utskottet, att i 21 § bör med avseende
å beställningstrafik för personbefordran upptagas motsvarande bestämmelse,
som i 22 § 2 mom. meddelats i fråga om beställningstrafik för
godsbefordran.

22 §.

Bestämmelser om rätt för innehavare av tillstånd till stads- eller länstrafik
för godsbefordran att utföra transporter innehållas för närvarande i 25 §
3—5 mom. i 1930 års motorfordonsförordning. Vissa däri stadgade inskränkningar
i fråga örn rätt att hämta gods utom trafikområdet hava emellertid
genom en förordning den 31 oktober 1939 (nr 768) förklarats skola tillsvidare
icke äga tillämpning.

De föreskrifter, som i detta sammanhang föreslås under 22 § 1 morn., innebära
i stort sett, att varje körning är tillåten, som i någon form tillgodoser
lokalområdets trafikbehov genom att körningen äger rum vare sig helt inom
eller till eller från lokalområdet. Däremot får transport, som till hela sin
sträckning är förlagd utom lokalområdet, enligt 1 mom. icke äga rum.

Under 2 mom. förklaras, att för godstransport uteslutande inom viss stad
icke må användas automobil med stationsort utom staden, där ej länsstyrelse
sådant medgivit, varjämte medgives befogenhet för länsstyrelse att, när skäl

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

37

därtill äro, förordna, att inskränkning, som sålunda gäller i fråga om rätt till
godsbefordran inom stad, även skall tillämpas inom annat samhälle eller beträffande
visst område inom länet.

Slutligen föreskrives i 3 morn., att vad i 21 § 2 mom. beträffande persontrafik
är stadgat (i fråga om rätt till överflyttning av bil från ett område till
ett annat för tillgodoseende av ett tillfälligt trafikbehov) skall äga motsvarande
tillämpning i fråga örn beställningstrafik för godsbefordran.

I samband med nu förevarande paragraf har departementschefen erinrat
om de genom ovan omförmälda förordning den 31 oktober 1939 (nr 768)
meddelade föreskrifterna. Departementschefen har härvid framhållit, att han
med hänsyn till nu rådande förhållanden anser att, därest vid tidpunkten
för ikraftträdandet av denna förordning skäl alltjämt föreligger för medgivande
av hämtningsrätt m. m. i den vidsträckta omfattning, nu provisoriskt
gällande bestämmelser innebära, frågan om meddelande av nya provisoriska
bestämmelser i dylikt syfte böra upptagas till prövning.

Utskottet, som delar departementschefens nyss angivna uppfattning, har
icke funnit anledning till erinran mot innehållet av förevarande paragraf.

24 §.

I 24 § stadgas skyldighet för innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik
att, därest den tillståndsbeviljande myndigheten därom förordnat, ansluta
sig till av nämnda myndighet godkänd och under myndighetens uppsikt
stående förening av utövare av yrkesmässig trafik med syfte att driva
beställningskontor eller handhava de gemensamma uppgifter i övrigt, som
myndigheten finner böra för trafikens ordnande åläggas en dylik sammanslutning.
I samband därmed föreskrives, att inträde i dylik förening icke
må förvägras utövare av sådan trafik, som innefattas i föreningens uppgift.

Såsom framgår av den redogörelse för i ärendet avgivna yttranden, som
lämnats i propositionen (sid. 158—159), hava åtskilliga erinringar mot innehållet
av motsvarande i trafikutredningens förslag upptagna stadgande förekommit.
Jämväl utskottet har fått mottaga vissa framställningar, i vilka
framställts erinringar av i huvudsak samma innehåll sorn tidigare. Vissa
organ, representerande fjärrtrafikutövare, hava hemställt, att de i 24 § meddelade
bestämmelserna icke måtte äga tillämpning på bilar sysselsatta i
långgående trafik och transportförmedlingsverksamhet, enär dylik trafik
redan bedreves under väl ordnade former. Två åkeriföreningar i Stockholm
hava anhållit, att obligatorisk anslutning till förening av nu ifrågavarande
slag icke måtte föreskrivas i fråga om exempelvis sådana åkeriföretag, som
äro att hänföra till expressinnehavare samt varuforslarc. Till stöd härför
anföres bland annat, att dylika företag i regel redan äro anslutna till på frivillighetens
väg bildade föreningar med beställningskontor och att de dessutom
ofta nog hava upparbetat en egen kundkrets, vars önskemål och behov
rörande transporternas utförande de äro i stånd att tillgodose bättre än vad
ett allmänt orderkontor för samtliga lastbilstrafikutövare på en viss ort skulle

Utskottet.

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

kunna göra. För varje fall bestrida nämnda åkeriföreningar skyldighet att
till upprätthållande av en gemensam organisation vidkännas utgifter utöver
vad som fordras för bestridande av sådana kostnader, som äro till nytta
för samtliga medlemmar. Slutligen har Stockholms handelskammare åberopat
de synpunkter, som av densamma tidigare anförts och som finnas refererade
i propositionen.

I anledning av ovan omförmälda, till utskottet ingivna framställningar
må erinras örn att departementschefen med avseende å sättet för tillämpningen
av de nu ifrågasatta bestämmelserna uttalat bland annat följande.

Om jag---ansett mig böra i förordningen upptaga trafikutredningens

nu ifrågavarande förslag, så förutsätter jag dock, i likhet med utredningen,
att den befogenhet, som genom ifrågavarande bestämmelse tillägges vederbörande
myndighet, användes med största urskillning och endast i den mån,
det med hänsyn till allmänhetens intresse befinnes påkallat och en ur denna
synpunkt tillfredsställande organisation icke kan åstadkommas på frivillighetens
väg. Huvudsakligen torde på grund härav bestämmelsen komma att
tillämpas i fråga om drosktrafik och viss linjetrafik i städer och jämförliga
samhällen, under det att för annan trafik, särskilt på landsbygden,
större frihet bör kunna råda. På sätt tidigare framhållits, bör myndighets
beslut av nu ifrågavarande slag avse anslutning endast till av myndigheten
godkänd och under dess uppsikt stående förening. Innan sådant godkännande
meddelas, torde föreningens stadgar böra av myndigheten
granskas samt, där så finnes påkallat, utredning ske om arten av föreningens
verksamhet. För beslut om godkännande torde bland annat böra förutsättas,
att föreningen icke av sina medlemmar kräver större ekonomiska
prestanda än som erfordras för organiserandet av trafikutövningen, och den
uppsikt, som myndigheten har att ägna föreningens verksamhet, torde böra
avse bland annat att kontrollera samma förhållande.

I likhet med trafikutredningen förutsätter jag, att sådana särskilda grupper
av trafikutövare, vilkas rörelse icke är att jämställa med övriga i en viss
organisation inordnade trafikutövares, undantagas från skyldighet att tillhöra
denna. Med anledning av påpekande i remissyttrandena föreslås ett
tillägg, som fastslår, att dylika föreningar skola vara öppna för alla trafikutövare
av samma kategori inom området. Erinras må även, att besvärsrätt
tillkommer envar, som finner sin rätt kränkt av myndighets beslut vid tilllämpningen
av förevarande paragraf.

Utskottet. I likhet med departementschefen finner utskottet ett stadgande av den innebörd,
som innehålles i det nu föreliggande förslaget, kunna tillgodose viktiga
intressen i fråga om ordnandet av den yrkesmässiga trafiken. Utskottet
har därför icke funnit anledning till erinran mot stadgandets innehåll. De
farhågor, som i ovan omförmälda framställningar uttalats beträffande en tilllämpning,
som skulle kunna kränka vissa trafikutövares eller trafikanternas
berättigade intressen, torde med hänsyn till de riktlinjer, som i detta avseende
angivits i departementschefens yttrande och till vilka utskottet ansluter
sig, icke vara befogade.

25 §.

Utskottet. I 1 morn. av 25 § föreskrives bland annat, att lastautomobil må godkännas
för befordran av personer i yrkesmässig trafik allenast, då särskilda förhållanden
därtill föranleda. Utskottet, som förutsätter, att detta stadgande när -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

39

mast syftar på sådana fall, då en lastautomobil tillfälligt eller för en kortare
period apteras för användning för personbefordran, men däremot icke är avsett
att utgöra hinder för att en lastautomobil genom ombyggnad inrättas för
stadigvarande användning såsom kombinerad person- och lastautomobil, har
vid sådant förhållande icke funnit anledning till erinran mot den föreslagna
bestämmelsen.

27 §.

Villkor för erhållande av trafikkort hava i propositionen avfattats i enlighet
med nu gällande bestämmelser i 1930 års motorfordonsförordning. Trafikkort
må i enlighet härmed ej utfärdas för annan än den, som innehar gällande
körkort för automobil och uppnått 21 års ålder samt i övrigt efter prövning
av besiktningsman befinnes lämplig såsom förare i yrkesmässig trafik.

Det må erinras, att genom särskilda bestämmelser, vilka äro avsedda att
hava allenast provisorisk giltighet, lättnader i vissa fall medgivits i fråga om
förande av lastautomobil i yrkesmässig trafik. Sålunda har genom en kungörelse
den 12 april 1940 (nr 201) förordnals, att den, som innehar körkort
för förande av automobil, må, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar,
föra lastautomobil i yrkesmässig trafik, örn han åtföljes av person, som innehar
trafikkort och som besitter längre tids vana och skicklighet i fråga örn
körning med sådant fordon. Vidare har genom en kungörelse den 19 april
1940 (nr 293) förordnats, att trafikkort, berättigande till förande av allenast
lastautomobil i yrkesmässig trafik, må under iakttagande i övrigt av gällande
bestämmelser örn utfärdande av trafikkort utställas för den, som fyllt 18
men ej 21 år. Då innehavare av sådant trafikkort uppnått 21 års ålder, skall
trafikkortet gälla som tillstånd att föra jämväl personautomobil i yrkesmässig
trafik.

I detta sammanhang aktuella spörsmål äro bland annat frågor, huruvida
såsom förutsättning för rätt att erhålla trafikkort bör uppställas krav
på normalt färgsinne hos föraren samt i övrigt mera preciserade bestämmelser
än vad nu är fallet böra meddelas beträffande rätten att erhålla
trafikkort. Departementschefen har i likhet med trafikutredningen ansett
sig icke böra för närvarande framlägga något förslag i detta ämne. Enligt
departementschefens mening böra nämligen bestämmelser i nu ifrågavarande
avseende snarare meddelas genom en följdförfattning till nu ifrågavarande
förordning än i detta sammanhang. Departementschefen finner
emellertid lämpligt, att frågan örn ett närmare reglerande av villkoren för
erhållande av trafikkort snarast upptages till prövning i syfte att förebygga
en alltför stor skiljaktighet i praxis hos olika länsstyrelser.

Utskottet vill, med hänsyn till den betydelse nyss åsyftade frågor hava
för trafiksäkerheten, understryka vikten av att uppmärksamhet ägnas desamma
under ärendets fortsatta handläggning. Vad särskilt angår kravet
på normalt färgsinne vinner detta givetvis styrka i den mån antalet ljussignaler
ökas.

Utskottet.

40

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

Utskottet.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna, vid sidan av vilka förenämnda
tillfälliga förordningar torde få förutsättas komma att gälla sä
länge nu radande krisförhallanden bestå, hava i övrigt icke givit anledning
till erinran från utskottets sida.

28 §.

Vid behandling av de under 28 § föreslagna bestämmelserna om förares
arbetstid har utskottet i likhet med departementschefen ej kunnat undgå att
uppmärksamma de faror för trafiksäkerheten, som kunna föranledas av
att särskilda bestämmelser icke meddelats för det fall att föraren vid sidan
av sin tjänst har annat arbete. Svårigheterna att på lagstiftningsvägen reglera
dylika förhållanden äro otvivelaktigt betydande, och utskottet har icke
ansett sig kunna för närvarande framlägga något förslag i detta syfte. Utskottet,
inom vilket exempel på vådorna av det nu åsyftade systemet anförts,
önskar emellertid understryka departementschefens uttalande, att de
tillståndsgivande myndigheterna böra i görligaste mån söka förebygga, att
en tillstandshavare använder »blandade» arbetare i sådan utsträckning eller
under sådana omständigheter, att trafiksäkerheten på grund av förarens
överansträngning eller trötthet äventyras, ävensom att biltrafiknämnden bör
följa utvecklingen på ifrågavarande område och i sinom tid framlägga förslag
till sådana bestämmelser, som på grund av erfarenheten kunna visa
sig erforderliga.

32 §.

Även örn yrkesmässig uthyrning av automobil kan i viss utsträckning tillgodose
berättigade behov, torde dock enligt utskottets uppfattning fog icke
saknas för de ofta uttryckta farhågorna att bedrivandet av dylik rörelse kan
i vissa fall öka riskerna i vägtrafiken. Särskilt torde detta gälla i sådana
fall då genom uthyrning personautomobiler ställas till förfogande för personer,
som sakna nödig körvana eller som eljest på grund av spritpåverkan
eller andra omständigheter icke lämpa sig för att framföra automobil. Utskottet
anser, att med hänsyn till dylika riskmöjligheter meddelande av
tillstånd till bedrivande av uthyrningsrörelse bör föregås av en noggrann
behovsprövning och inskränkas till vad som ur denna synpunkt finnes påkallat,
samt att uppmärksamhet bör ägnas åt frågan, huruvida sökanden
med avseende å ansvarskänsla och omdöme är lämplig att handhava rörelsen.
Vad beträffar meddelande av tillstånd till rörelse för uthyrning av lastautomobiler
och släpfordon bör därjämte varsamhet iakttagas till förhindrande av
osund konkurrens med utövare av yrkesmässig trafik för godsbefordran i
orten.

Beträffande de omständigheter, under vilka automobil må i uthyrningsrörelse
tillhandahållas, innehåller förslaget icke andra bestämmelser än föreskriften
i 6 morn., att automobil, som användes i uthyrningsrörelse, icke må
föras av eller tillhandahållas annan person såsom förare än den, som styrker
sig vara innehavare av gällande körkort för automobil och hava fyllt 21

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

41

år. Även om, på skäl som av departementschefen anförts, utförligare bestämmelser
i detta avseende anses icke böra inflyta i författningen, är det
enligt utskottets mening av vikt att i samband med meddelande av tillstånd
erinra tillståndshavaren om att automobil icke må uthyras under sådana omständigheter,
att särskilda risker för övriga vägfarande kunna därigenom
framkallas.

Vad angår innehållet av 6 mom. i övrigt, har utskottet uppmärksammat
den i andra punkten förekommande bestämmelsen, att automobil, som användes
i uthyrningsrörelse, ej heller må föras av någon särskilt för detta ändamål
mot ersättning anlitad person. Avsikten med detta stadgande är, såsom
framgår av trafikutredningens motiv, att förhindra, att tillstånd till uthyrningsrörelse
skulle kunna utnyttjas för kringgående av bestämmelserna
örn yrkesmässig trafik genom att bil och förare samtidigt, om än från skilda
håll, tillhandahölles allmänheten. Den föreslagna bestämmelsen synes emellertid
kunna innebära hinder även för att exempelvis någon medlem av ett
sällskap, som förhyrt automobil, tillfälligt åtoge sig att mot ersättning föra
bilen åt de andra. Stadgandets innebörd torde på grund härav böra inskränkas
till att avse förbud mot att dylik automobil yrkesmässigt mot ersättning
framföres av för detta ändamål anlitad person.

övergångsbestämmelser.

Tiden för förordningens ikraftträdande föreslås i propositionen till den 1
juli 1941, varvid emellertid förutsättes, att biltrafiknämnden i god tid dessförinnan,
nämligen från och med den 1 januari samma år, träder i verksamhet
för att ombesörja de åtgärder, som äro erforderliga för förordningens
tillämpning från förstnämnda tidpunkt.

Såsom i propositionen framhållits, hava speciella kristidsföreskrifter ansetts
icke böra upptagas i det föreliggande författningsförslaget, som är
avsett att möta normala behov; dylika föreskrifter hava sålunda ansetts
böra bestå eller eventuellt ytterligare meddelas vid sidan av den nu ifrågavarande
förordningen.

Denna departementschefens uppfattning har i och för sig icke mött erinran
från utskottets sida. Emellertid anser utskottet såsom en konsekvens därav,
att därest situationen vid den tidpunkt, då biltrafiknämnden eljest bort
inrättas eller förordningen träda i kraft, är sådan, att det kan ifrågasättas,
huruvida den i förordningen angivna organisationen över huvud lämpligen
kan fungera, frågorna örn tidpunkten för biltrafiknämndens inrättande och
förordningens ikraftträdande underkastas förnyad prövning, samt att Kungl.
Majit, i den mån den ursprungliga planen befinnes icke kunna lämpligen
vidhållas, meddelar erforderligt beslut om uppskov i dessa avseenden.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anmäla,
att vid granskning av det vid ifrågavarande proposition

Vtsleoltet.

42

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

fogade förslaget till förordning angående yrkesmässig automobiltrafik
m. m. riksdagen ej funnit skäl att däremot göra
andra erinringar än utskottet i förevarande utlåtande upptagit; B)

att motionerna I: 158 och II: 215, i den mån de icke
blivit beaktade genom vad utskottet under A) hemställt, icke
måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd; samt

C) att motionerna I: 27, I: 159, II: 58, II: 146, II: 216 och
11:242 icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 maj 1940.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Hagman, Löfvander, Linnér, Forslund,
Roos och Nils Elowsson;

från andra kammaren: herrar Hage, Hallagård, Sandström, Hermansson i Norrköping,
von Seth, Hansson i örebro, Barnekow och Holm.

Reservation

av herrar Löfvander, Forslund och Nils Elowsson.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

43

Bilaga A.

Statens transportkommission.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan Kungl. Majit i anledning av framställning av utskottet anbefallt
statens transportkommission att avgiva yttrande över en inom andra kammaren
väckt motion, nr 146, om upphävande under viss förutsättning och
för visst område av förbudet mot utövande av yrkesmässig trafik, vad beträffar
utnyttjande av motorfordon i jordbrukets tjänst, får transportkommissionen
anföra följande.

Enligt 23 § i 1930 års motorfordonsförordning föreligger yrkesmässig trafik,
då automobil tillhandahålles allmänheten mot ersättning.

I rättstillämpningen ha i flera fall personer, som tillfälligt utfört transporter
mot ersättning, åtalats för olaga yrkesmässig trafik men friats med den
motiveringen, att det belopp, som gottgjorts dem, ej alls eller ej nämnvärt
överstigit driftkostnaderna. Såsom 1936 års trafikutredning framhållit, synas
domstolarna i dessa fall hava byggt sina avgöranden på en tolkning av
begreppet ersättning och icke av begreppet allmänheten.

Ersättning för de tillfälliga körningar, som avses i motionen, torde regelmässigt
icke komma att utgå eller i vart fall icke alls eller endast obetydligt
överstiga driftkostnaden. Härtill kommer, att i den mån körningar föranledas
av ett trängande behov, gällande rättsregler örn nödsituationer torde
medföra, att transporterna, även örn de ej särskilt undantagits, icke betraktas
såsom rättsstridiga.

På grund av vad sålunda anförts finner transportkommissionen, att de
körningar, varom här är fråga, icke äro belagda med straff, och det torde
liksom hittills kunna överlämnas till de rättstillämpande myndigheterna att
med hänsyn till omständigheterna taga ställning till de konkreta fallen. Det
kan förväntas, att rättstillämpningen vinner ökad stadga, sedan utskottet
uttalat sig för riktigheten av densamma. Vid dessa förhållanden lärer någon
ändring av gällande bestämmelser icke vara erforderlig.

Stockholm den 28 februari 1940.

Statens Transportkommission.

ELOF ERICSSON.

Chr. Gemzell.

Bilaga B.

Statens livsmedelskommission.

Till riksdagens andra lagutskott.

I anledning av därom utav utskottet gjord anhållan har Kungl. Majit anbefallt
statens livsmedelskommission att avgiva och till utskottet överlämna
yttrande över en inom andra kammaren väckt motion, nr 146, om upphävande
under viss förutsättning och för visst område av förbudet mot utövande

44 Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

av yrkesmässig trafik, vad beträffar utnyttjande av motorfordon i jordbrukets
tjänst.

Till åtlydnad härav får livsmedelskommissionen anföra följande.

För livsmedelskommissionen framstår det förvisso som en synnerligen
angelägen sak, att den nyligen tillskapade organisationen med arbetsblock
inom jordbruket beredes möjlighet att fungera på ett tillfredsställande sätt.
I gällande trafiklagstiftning eller eljest eventuellt förefintliga hinder härför
synas böra skyndsamt och i största möjliga utsträckning undanröjas. Kommissionen
vill emellertid ifrågasätta, huruvida ej motionärerna något väl
starkt betonat de svårigheter, som kunna möta i förevarande hänseende.
Även nu gällande bestämmelser i ämnet torde — enligt den rättsuppfattning,
som under senare tid i allmänhet synes hava kommit till uttryck vid domstolarnas
hithörande avgöranden —- lämna ett icke ringa utrymme för sådan
samverkan mellan grannar, örn vilken motionärerna tala och som innefattar
det grundläggande momentet i blockidén. I det mål, som åberopas
i motionen, fälldes ju ock redan i första instans friande dom. Den numera
genomförda blockbildningen torde hava vidgat möjligheterna till dylikt samarbete
mellan jordbrukarna.

Måhända bör emellertid en viss åtskillnad göras mellan å ena sidan sådana
transporter, som helt falla inom blockets område, och å den andra
transporter, vilka utföras för blockets räkning till annan ort. Beträffande
de förra lärer någon egentlig tvekan knappast behöva råda örn att gällande
bestämmelser och rättspraxis medgiva långt gående samarbete och utbyte
av tjänster blockmedlemmarna emellan. Med det senare slaget av transporter
kan saken åter under vissa förhållanden möjligen ställa sig något annorlunda.
Även i fråga om dylika transporter torde emellertid blockets medlemmar
vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap böra äga odisputabel
rätt att bistå varandra, oberoende av om de innehava trafikrättigheter
eller ej. Livsmedelskommissionen vill därför för sin del förorda en viss uppmjukning
eller förtydligande på denna punkt av bestämmelserna om yrkesmässig
biltrafik. Då blockbildning förekommer inom landets alla delar,
torde dock denna uppmjukning lämpligen böra ske enhetligt för hela riket
genom en allmän författning och således icke, såsom motionärerna föreslå,
länsvis genom beslut av vederbörande länsstyrelse. Författningsändringen
synes vidare knappast böra taga sikte på »utnyttjande av motorfordon i jordbrukets
tjänst» över huvud taget utan, för undvikande av missbruk av de
ökade möjligheterna till koncessionsfri trafik, i stället så nära som detta lagtekniskt
låter sig göra anslutas till anordningen med arbetsblock.

Härutöver torde, enligt livsmedelskommissionens förmenande, böra till
närmare prövning upptagas även frågan, huruvida icke den i 23 § 1930 års
motorfordonsförordning år 1936 inryckta undantagsbestämmelsen för transport
uteslutande av mjölk, mjölkprodukter och slaktdjur skäligen bör utvidgas
till att omfatta jämväl transport uteslutande av sockerbetor. I själva
verket synas åtskilliga skäl tala för att betodlarna, örn möjlighet därtill finnes,
beredas den lättnad en dylik författningsändring skulle innebära.

Stockholm den 29 februari 1940.

Statens livsmedelskommission.

BO HAMMARSKJÖLD.

Olof Åkesson.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

45

Bilaga C.

Kungl. Maj:ts befallningshavando i Östergötlanda län.

Landskansliet.

Till riksdagens andra lagutskott.

I skrivelse av den 9 januari 1940 har Herr Statsrådet och Chefen för Kommunikationsdepartementet
anmodat länsstyrelsen avgiva yttrande över en
inom riksdagen väckt motion, A. K. nr 146, örn upphävande, under förutsättning
av mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap, för visst område
av förbudet mot utövande av yrkesmässig trafik, vad beträffar utnyttjande
av motorfordon i jordbrukets tjänst.

Länsstyrelsen, som inhämtat yttranden över motionen från Östergötlands
läns trafikbilägareförening och sekreteraren hos Östergötlands läns hushållningssällskap,
överlämnar dessa yttranden1 samt får för egen del i ämnet
anföra följande.

Det kan onekligen förhålla sig så, att en jordbrukare, som tillhandagår
grannar med utförande av för jordbruket nödvändiga biltransporter mot betalning,
blir hemfallen under bestämmelserna om yrkesmässig biltrafik.
Under de förutsatta förhållandena kan en sådan lagtillämpning motverka
de strävanden för uppehållande av vår folkförsörjning, som bland annat föranlett
organiserandet av arbetsblock inom jordbruket. Länsstyrelsen instämmer
följaktligen med motionärerna i att en tillfällig uppmjukning av
bestämmelserna på detta område är önskvärd. Å andra sidan torde emellertid
regleringen av hithörande frågor icke få ske på sådant sätt, att jordbrukarna,
till avbräck för de många gånger under svåra förhållanden arbetande
trafikbilägarna, beredas tillfälle att utöva yrkesmässig trafik i vanlig
mening.

Flera sätt kunna tänkas för frågans lösning. Eli möjlighet vöre att genom
ett tillägg till § 23 i 1930 års motorfordonsförordning från begreppet yrkesmässig
trafik under ovan angivna förutsättningar undantaga körslor av det
slag, som i motionen avses. Härigenom uteslutes emellertid möjligheten av
erforderlig prövning till förebyggande av missbruk. Motionärerna hava ej
heller tänkt sig en så radikal lösning av frågan, utan i stället föreslagit
bemyndigande för länsstyrelserna att för respektive län eller del därav
sätta bestämmelserna om yrkesmässig trafik ur kraft, i vad avser körslor
för jordbrukets räkning.

Enligt länsstyrelsens mening kan syftet med motionen bäst vinnas så, att
genom en provisorisk författning länsstyrelserna erhålla befogenhet att, i
den mån av mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap vållade förhållanden
det kräva, utan hinder av gällande bestämmelser om yrkesmässig
automobiltrafik meddela viss lantbrukare eller lantbrukarna i viss ort tillstånd
att inom ett på lämpligt sätt begränsat område tillhandagå andra
lantbrukare i orten med körslor, som äro nödvändiga för deras jordbruk.
Länsstyrelsen synes böra äga rätt att vid tillståndets meddelande stadga
närmare villkor, exempelvis angående ersättning för körslorna. Beslut, varigenom
tillstånd meddelats, bör äga tillämpning utan hinder av förd klagan.
Såsom garanti mot missbruk torde böra krävas, att ansökningen göres av
vederbörande krislidsnämnd eller åtminstone att denna erhåller tillfälle att
yttra sig i ärendet.

Linköpings slott i landskansliet den 1 mars 1940.

KARL TISELIUS.

V. E. von der Lancken.

1 Här uteslutna.

46

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Bilaga D.

Konungens befallningshavande i Gotlands län.

Landskansliet.

Till riksdagens andia lagutskott.

Genom Kungl. Kommunikationsdepartementets skrivelse den 9 februari
1940 har länsstyrelsen fått sig anbefallt att avgiva yttrande i anledning av
en i andra kammaren väckt motion (II: 146) om sådan ändring i gällande
trafikbestämmelser, att förbudet mot utövandet av yrkesmässig trafik må
kunna för län eller viss del därav genom länsstyrelses beslut sättas ur kraft,
vad beträffar nyttjande av motorfordon i jordbrukets tjänst, under förutsättning
att mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap blivit anbefalld
för länet eller orten i fråga.

Till fullgörande härav får länsstyrelsen i ärendet anföra följande.

Den anbefallda partiella mobiliseringen på Gotland har i flera avseenden
haft högst oförmånliga ekonomiska återverkningar. Särskilt torde jordbruket
hava drabbats därav, i det att denna länets betydelsefullaste näringsgren
berövats en avsevärd del av sin bästa arbetskraft. Härigenom hava uppkommit
stora svårigheter att hålla jordbruksarbetet i gång. Under dessa
förhållanden är det fullt naturligt att jordbrukarna söka genom samarbete
och ömsesidigt bistånd övervinna svårigheterna. I denna strävan möter
emellertid, då det gäller den synnerligen viktiga transportfrågan, hinder av
annan art. Gällande bestämmelser om yrkesmässig trafik stadga förbud
mot sådan samverkan, om därvid nyttjas motorfordon vid transportarbete
för grannes räkning i mera avsevärd omfattning.

o De bekymmersamma förhållandena inom jordbruksdriften, som nu äro
rådande, torde icke kunna avhjälpas med mindre än att särskilda åtgärder
tillgripas. Föreliggande motion synes hava anvisat en framkomlig väg för
beredande av effektivt stöd åt jordbruket i förevarande hänseende. De föreslagna
åtgärderna skulle visserligen komma att göra intrång på den yrkesmässiga
lastbiltrafikens legitima intressen. Jämväl denna yrkesgren har
emellertid haft känning av den anbefallda mobiliseringen. Den krigstjänstgöringsskyldiga
trafikpersonalen har i stor utsträckning inkallats till militärtjänstgöring
och åtskilliga i trafiken nyttjade huvudsakligen lastautomobiler
hava tvångsvis uttagits för krigsmaktens behov och sedermera inköpts
för militärt bruk. Det fordonsmaterial, som sålunda undandragits
den yrkesmässiga trafiken, har väl delvis ersatts med ny, dock icke i sådan
omfattning, att lastbiltrafiken kan i full utsträckning uppehållas, varemot
den samlade trafikvolymen snarare torde hava ökats. Nu berörda förhållanden
synas ägnade att giva ytterligare stöd åt den i motionen ifrågasatta
ändringen av gällande trafikbestämmelser.

Syftet med den i motionen gjorda hemställan torde, enligt länsstyrelsens
förmenande, lämpligast kunna vinnas på det sätt att området för nu gällande
undantagsbestämmelser, avseende transport uteslutande av mjölk,
mjölkprodukter och slaktdjur, utsträcktes att inom område, där förstärkt försvarsberedskap
eller mobilisering blivit anbefalld, omfatta jämväl transporter
av övriga jordbruksprodukter samt för jordbruket erforderliga förnödenheter.
Att såsom i motionen föreslås överlåta på länsstyrelse att härom
besluta torde dock icke kunna förordas, utan synes det, med hänsyn till
kravet på enhetlighet i tillämpningen, böra ankomma på Kungl. Majit att
beträffande ifrågavarande transporter i administrativ ordning medgiva un -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor. 47

dantag från de rättsregler, som gälla för den yrkesmässiga trafiken i allmänhet.

På grund av vad sålunda anförts finner sig länsstyrelsen böra tillstyrka
den ifrågasatta lagstiftningen i huvudsaklig överensstämmelse med vad här
ovan andragits.

Visby i landskansliet den 19 februari 1940.

OLA JEPPSSON.

G. A. Broms.

Bilaga E.

Länsstyrelsen i Kristianstads län.

Landskansliet.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan länsstyrelsen genom nådig remiss den 9 februari 1940 anbefallts att
avgiva yttrande öven en inom andra kammaren väckt motion, nr 146, om
upphävande under viss förutsättning och för visst område av förbudet mot
utövande av yrkesmässig trafik, såvitt angår utnyttjande av motorfordon i
jordbrukets tjänst, får länsstyrelsen anföra.

Den senaste tidens erfarenhet har, såsom motionärerna framhålla, otvivelaktigt
visat, att vissa svårigheter att erhålla erforderlig arbetskraft inom
näringslivet uppstått vid den partiella mobilisering av landets försvarskrafter
som ägt rum. Dylika svårigheter — fastän i mindre grad — förekomma
jämväl i samband med den anbefallda förstärkta försvarsberedskapen. Huruvida
dessa svårigheter drabba jordbruket i högre grad än andra grenar
av vårt näringsliv, kan likväl anses ovisst. Länsstyrelsen anser emellertid
önskvärt, att i den mån så är möjligt åtgärder böra vidtagas, som äro ägnade
av avhjälpa dessa olägenheter.

Den fråga, som beröres i motionen, sammanhänger i hög grad med den
innebörd, som gives åt begreppet yrkesmässig trafik. Enligt nu gällande
bestämmelse (23 § i 1930 års motorfordonsförordning) föreligger yrkesmässig
trafik, när automobil tillhandahålles allmänheten mot ersättning. Definitionen
lämnar rum för olika tolkningar och domstolarnas praxis synes ha
varit ganska växlande. Även beträffande körningar, som kunna betraktas
såsom mera tillfälliga, ha olika uppfattningar gjort sig gällande, men i allmänhet
synas dylika tillfälliga transporter lia betraktats såsom yrkesmässiga,
så snart betalning lämnats för desamma, åtminstone i de fall då denna ersättning
varit högre än själva driftkostnaderna. Förvärvssyftet har sålunda
ansetts avgörande, då det gällt att avgränsa begreppet yrkesmässig trafik.
Det må ifrågasättas, örn en så restriktiv innebörd av vad som bör hänföras
till yrkesmässig trafik kan anses önskvärd. Örn en bilägare vid något eller
några enstaka tillfällen mot betalning utför körning åt en granne eller annan
bekant, som har svårigheter att erhålla arbetskraft eller transportmöjligheter,
borde detta icke betecknas som yrkesmässig trafik även örn det är
uppenbart att jämväl hänsyn till inkomsten varit motivet för tillhandahållandet.
Örn däremot tillhandahållandet sker ofta eller mera regelmässigt,
torde trafiken böra anses såsom yrkesmässig.

48

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Det må ej förbises att ett bifall till den väckta motionen i många fall kan
komma att innebära ett visst ekonomiskt avbräck för de befintliga trafikföretagen.
Med hänsyn till den stora betydelsen av att vår folkförsörjning under
en brydsam tid på allt sätt stödes, synes dock vid extra-ordinära förhållanden
en uppmjukning av hithörande bestämmelser böra medgivas. För att
olägenheterna för befintliga trafikföretag skola bliva så ringa som möjligt
vill länsstyrelsen ifrågasätta, huruvida icke de föreslagna undantagsbestämmelserna
borde inskränkas till att gälla endast egentliga jordbruksprodukter
såsom — förutom mjölk, mjölkprodukter eller slaktdjur, vilka redan äro
undantagna från trafikföreskrifterna — gödning, utsäde, foder, spannmål,
hö och halm, potatis, rotfrukter, betor och betmassa, men däremot icke
skogsprodukter. Ett frigivande av skogstransporterna från tillståndsprövningen
kunde åtminstone i vissa trakter leda till alltför allvarliga konsekvenser
beträffande ortens trafikbilägare. Transport av fisk, som ju i vissa
fall skulle kunna räknas till berörda kategori, synes icke heller böra ges
någon särställning.

Det är möjligt, att syftet med motionen kunde vinnas genom sådana ändringar
i motorfordonsförordningen, att länsstyrelse medgåves rätt att under
förstärkt försvarsberedskap eller vid mobilisering temporärt medgiva tillstånd
till länstrafik för godsbefordran, då så på grund av brist på arbetskraft
eller vid toppbelastning av lastbilsparken vöre erforderligt, och att därvid
det eljest föreskrivna kungörelseförfarandet icke behövde iakttagas. I
dessa fall borde därjämte trafiken få taga sin början omedelbart efter det
tillstånd meddelats och alltså oberoende av huruvida beslutet vunnit laga
kraft. Genom ett sålunda förenklat förfarande torde, på samma gång som
en viss kontroll utövades, uppnås en önskvärd snabbhet och smidighet i
handläggningen av dylika ärenden.

Kristianstad i landskansliet den 22 februari 1940.

A. E. RODHE.

Wilh. Rönström.

Bilaga F.

Länsstyrelsen i Malmöhus län.

Landskansliet.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom nådigt beslut den 9 februari 1940 har länsstyrelsen anbefallts avgiva
yttrande över en inom riksdagen väckt motion, II: 146, vari hemställts
örn sådan ändring i gällande trafikbestämmelser, att förbudet mot utövande
av yrkesmässig trafik skulle kunna för län eller viss del därav genom länsstyrelses
beslut sättas ur kraft i fråga örn utnyttjande av motorfordon i jordbrukets
tjänst, under förutsättning att mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap
blivit anbefalld för länet eller orten i fråga.

I anledning därav får länsstyrelsen anföra följande.

Redan förut hava svårigheter för lantbruket yppats till följd av ungdomens
alltmera ådagalagda obenägenhet att utföra jordbrukssysslor. Dessa
svårigheter hava givetvis avsevärt ökats genom inkallelse i krigstjänst av
män villiga till sådant arbete. De i motionen omförmälda arbetsblocken,

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

49

som ju syfta till säkrande av arbetskraft åt jordbruket, hava i detta län
omfattats med stort intresse av jordbruksidkare. Länsstyrelsen, som anser
det synnerligen önskvärt, att sådana arbetsblock komma till stånd, har ej
annat att erinra mot bifall till motionen, än att länsstyrelsen anser, att det
bör tillkomma Kungl. Majit att på förslag av länsstyrelse besluta om temporärt
urkraftsättande av föreskrifterna örn yrkesmässig trafik rörande de
transporter, om vilka fråga är, samt att hemställan om vidtagande av erforderlig
ändring i 1930 års motorfordonsförordning av riksdagen måtte göras
till Kungl. Majit.

Malmö i landskansliet den 15 februari 1940.

ERIC SVERNE.

N. Wessman.

Bilaga G.

Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss i tillfälle att avgiva yttrande angående i riksdagens andra
kammare väckt motion nr 146 av herr Svedman m. fl. örn upphävande
under viss förutsättning och för visst område av förbudet mot utövande av
yrkesmässig trafik, vad beträffar utnyttjande av motorfordon i jordbrukets
tjänst, vill riksorganisationen härmed meddela, att samtliga anslutna specialförbund
— Svenska Droskbilägareförbundet, Svenska Lasttrafikbilägareförbundet
och Svenska omnibusägareförbundet — bereus tillfälle att yttra
sig över nämnda motion.

Från Svenska Lasttrafikbilägareförbundet har inkommit yttrande, vilket
här bilägges.

Till förenämnda yttrande har Riksorganisationen tagit ställning och förklarat
sig icke hava något att erinra, utan vill för sin del helt biträda i detsamma
framförda synpunkter och yrkande örn avslag å motionen.

Stockholm den 29 februari 1940.

Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation.

GÖSTA WAHLSTEDT.

Johan Söderqvist.

Bilaga H.

Svenska Lasttrafikbilägareförbundet.

Till Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation,

Stockholm.

Motion nr 146 i andra kammaren vid årets lagtima riksdag örn upphävande
under viss förutsättning och för visst område av förbudet mot utövande
av yrkesmässig trafik, vad beträffar utnyttjande av motorfordon i jordbrukets
tjänst.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 2 avd. Nr 27.

4

50

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Med skrivelse den 7 februari har riksorganisationen remitterat andra lagutskottets
skrivelse den 6 i denna månad med lämnat tillfälle till yttrande
över ruhr. motion.

Förbundet har i sin tur lämnat länsföreningarna tillfälle till yttranden.
Dylika yttranden ha även avgivits av länsföreningarna i Uppsala, Östergötlands,
Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och
Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län (de fyra sistnämnda länsföreningarna
efter gemensam överläggning) samt i Kopparbergs och Gävleborgs län.

Med full samstämmighet ha dessa förbundets avdelningar uttalat sig i bestämt
avstyrkande riktning gent emot bifall till motionen.

Förbundet vill i korthet referera en del av de inkomna yttrandena.

Uppsala läns Lasttrafikbilägareförening:

Föreningsstyrelsen har beslutat avstyrka motionen under motivering att
ytterligare frigivning av godstransporter icke bör komma till stånd. De skäl,
som motionärerna anfört, kunna nog anses beaktansvärda, men vi kunna
ej gå med på att en lag skall stiftas, som i praktiken kommer att missbrukas.
--—

Östergötlands läns Trafikbilägareförening:

Vi finna icke något bärande motiv för förslaget utan se detsamma som en
aktion för legitimering av den olaga trafik, som uppväxt, tack vare de undantagsbestämmelser,
som redan finnas.---

Kalmar läns Lasttrafikbilägareförening:

De omnämnda omständigheter, motionärerna åberopa i sin motivering,
torde vara gällande inom alla näringsgrenar, sålunda ej blott för jordbruket.

Bestämmelserna i § 44 mom. 1 st. 1 i 1930 års motorfordonsförordning ha
väl tillkommit för att skydda den yrkesmässiga kårens sysselsättning från
obehörigt intrång av privata innehavare av motorfordon.---

Vad Kalmar län beträffar föreligger enligt vårt förmenande inga sådana
omständigheter, som motivera lagändring för utnyttjande av motorfordon i
jordbrukets tjänst.

Kristianstads läns Lasttrafikbilägareförening:

I den mån som arbetsblock vid krig eller krigsfara bildas inom jordbruket
komma tydligen blockenheternas enskilda lösören att drivas och förvaltas för
blockets gemensamma räkning och i blockets regi. Härav följer, att ett fordon,
vare sig det nu må vara ett hästfordon eller ett motordrivet dylikt, som
tillhör en nuvarande brukningsenhet, vid blockbildning övergår till blockledarens
områdes gemensamma användning. Den trafik, blocket utövar för
sina medlemmar, blir ej av yrkesmässig beskaffenhet och varje oro för motionärerna
att ett sådant förfarande skulle betraktas som lagbrott, torde vara
överflödig. Det exempel från Tingstäde, som i motionen anföres, är alldeles
missvisande, då den angivna trafiken ej skedde under krig eller vid krigsfara
och för jordbruksblock. Därtill bör trafiken ifråga betraktas som hjälpsamhet
i så måtto, att skäl föreligga för antagande att, därest lantbrukaren icke
hjälpt sin granne, grannen inte heller tillkallat yrkesmässigt företag för denna
transport utan utfört den själv med viss tidsförsening. —--

Malmöhus läns Trafikbilägareförening:

Vad denna motion åsyftar är att ödelägga all yrkesmässig trafik på landsbygden
samt att alla dessa åkare, som hava sin inkomstmöjlighet, skulle

bliva fullständigt ruinerade.---- Skall spannmål, mjölk, hetor, betmassa

och slaktdjur bliva fria då kan man fråga sig vad sedan återstår. Svaret

Andia lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

51

blir: Intet. Mjölk- och slaktdjurstransporternas frigivande har lett till en
oerhörd villervalla och följts av lagöverträdelser, vilka även visat sig mycket
svåra att effektivt beivra. Skulle ytterligare transporter frigivas bleve resultatet
rent kaos.

Kopparbergs läns Trafikbilägarcförening:

----Av de erfarenheter, föreningen funnit genom de olägenheter, vilka

redan nu äro förknippade med frigivningen av mjölk- och slaktdjurstransporterna,
äro vi förvissade, att ännu större olägenheter komma att uppstå för
utövare av yrkesmässig lastbilstrafik, om det ena slaget gods efter det andra
lämnas fritt för envar att billedes transportera utan trafiktillstånd. Vi vilja
dock ej tro, att de lagstiftande myndigheterna skola falla till föga för dylika
försök att försämra betingelserna för och skapa oreda för den yrkesmässiga
biltrafiken.

Gävleborgs låns Lasttrafikbilågareförening:

Det kan ej vara lyckligt, att framskapa flera s. k. lokala veton. Det har
redan nogsamt visat sig, att det är svårt att av dessa förvänta några enhetliga
fördelar. — -—- — Vi hemställa, att motionens genomförande på allt sätt
motverkas.

Motionärerna vitsorda, att den väsentligt reducerade arbetskraften genom
värnpliktigas inkallande till militärtjänst föranlett stora svårigheter för jordbruket.
Det är under sådana förhållanden uppenbart, att den i resp. orter
hemmavarande återstoden av den arbetsföra och jordbrukskunniga befolkningen
behövs för i främsta rummet speciella jordbruksgöromål. En föga
lycklig splittring skulle lätt uppstå, om en hel del bland dessa personer skulle
i här tydligen avsedd omfattning tillåtas att ägna sig åt direkt trafikutövning
med lastbil.

Då förbundet har sig bekant, att särskilda beredskapsåtgärder för de skilda
orterna planlägges och ordnas även för att den oundgängligen nödvändiga
delen av den yrkesmässiga lastbilstrafiken skall kunna uppehållas under
utomordentliga förhållanden, synes det vare sig behövligt eller lämpligt med
särskild lagstiftning i uppenbart syfte att undantränga den yrkesmässiga
lastbilstrafiken från för densamma naturliga verksamhetsområden.

Förfogandelagen torde för övrigt tillägga vederbörande kristidsstyrelser befogenhet
att vid utomordentliga förhållanden tillgodose behov av föreliggande
art utan att motionen behöver vinna bifall.

I anslutning lill vad här anförts har förbundet äran hemställa,

att Riksorganisationen ville i sitt yttrande till Andra lagutskottet
med kraft tillbakavisa motionen för att förebygga
det intrång för utövare av yrkesmässig lastbilstrafik, som ett
bifall till densamma skulle innebära.

Stockholm den 27 februari 1940.

Svenska lasttrafikbilägareförbundet
CEVE BYSTRÖM.

Carl Knutsson.

52

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Bilaga I.

Riksförbundet Landsbygdens Folk.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss av den 6 februari 1940 har undertecknat förbund beretts
tillfälle att avgiva yttrande över motion nr 146 i andra kammaren av herr
Svedman m. fl. om upphävande under viss förutsättning och för visst område
av förbudet mot utövande av yrkesmässig trafik, vad beträffar utnyttjande
av motorfordon i jordbrukets tjänst, och får förbundet med anledning
därav anföra följande:

Vid utformandet av ett flertal nu gällande lagar rörande näringsutövande
har hänsyn uteslutande tagits till fredliga förhållanden och icke till de undantagstillstånd,
som inträda vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap.
Motionärerna ha endast pekat på ett fall, där under anförda förutsättningar
för samhället viktiga funktioner hindras genom nu gällande lagstiftning.
Ett flertal sådana, mer betydelsefulla än det av motionärerna anförda,
torde utan svårighet kunna framföras. Förbundet finner det absolut nödvändigt,
att vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap alla formella
hinder — hur berättigade de än kunna vara i fredstid — undanröjas på
det att speciellt för livsmedelsförsörjningen alla resurser kunna till det yttersta
utnyttjas. Då det i förväg torde vara svårt att avgöra, vilka förändringar i
nu gällande lagar som i olika lägen kunna vara påkallade och då man får
förutsätta behovet av ett snabbt avgörande, om ej värden skola förspillas,
finner förbundet önskvärt, att Kungl. Majit under de förutsatta omständigheterna
i full utsträckning bör äga sådan rätt.

I det av motionärerna påvisade fallet vill förbundet framhålla, att det torde
vara nödvändigt för ledaren av ett arbetsblock att utan formella inskränkningar
kunna dirigera inom blocket befintliga större maskiner, fordon och
redskap samt att detta kan ske utan att t. ex. en chaufför har trafiktillstånd.
Likaså måste visst vederlag alltid kunna lämnas ägare till fordon och maskiner,
i den mån dessa utnyttjas utanför ägarens gård.

Motionärerna framhålla behovet av en ändring av § 44 mom. 1, första
stycket i 1930 års motorfordonsförordning, men enligt förbundets uppfattning
kräver även samma paragraf mom. 2 första stycket och i samband därmed
förordningens § 27 mom. 4—6 en uppmjukning. Det torde icke vara
ändamålsenligt, att utnyttjandet inom arbetsblocken av bilar och släpvagnar
försenas eller belägges med extra kostnader genom besiktningstvång. Med
hänsyn till de stora svårigheter ledaren för ett arbetsblock vid jordbruket
ändå får att bemästra, bör han ha känslan av att utan formella hinder kunna
till fullo utnyttja alla till buds stående resurser.

Med ovan anförd motivering vill Riksförbundet Landsbygdens Folk ej
enbart tillstyrka föreliggande motion nr 146/AK av herr Svedman m. fl. utan
även förorda, att motionens princip får en i Kungl. Maj:ts hand lagd utvidgad
tillämpning.

Stockholm den 28 februari 1940.

Vördsamt

Riksförbundet Landsbygdens Folk (R. L. F.)

C. G. JOHANSSON.

G. Lundgren.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

53

Kungl. Järnvägsstyrelsen
Godstrafikbyrån

Bilaga K.

Svenska Jämvägsföreningen.

Till riksdagens andra lagutskott.

Motioner I: 27 och II: 58 om ändring

i motorfordonsförordningen.

Sedan Kungl. Majit den 9 dennes anbefallt järnvägsstyrelsen att till riksdagens
andra lagutskott avgiva yttrande över ovannämnda motioner och utskottet
härutöver genom remisskrivelse den 1 sistlidne februari berett Svenska
Jämvägsföreningen tillfälle att över samma motioner avgiva yttrande,
få Kungl. Järnvägsstyrelsen och Svenska Jämvägsföreningen härigenom
gemensamt anföra följande.

De likalydande motionerna innehålla yrkande örn sådan ändring i motorfordonsförordningen,
att transport av sockerbetor och betmassa likställes med
transport av mjölk och slaktdjur och sålunda får utföras utan särskilt trafiktillstånd.

Åberopad undantagsbestämmelse för mjölk och slaktdjur återfinnes i § 23
i 1930 års motorfordonsförordning, som lyder:

»Tillhandahålles allmänheten automobil mot ersättning (yrkesmässig trafik)
gäller, utöver eller i stället för bestämmelserna örn annan automobiltrafik,
vad i 24—29 §§ här nedan stadgas; dock skola de särskilda bestämmelserna
angående yrkesmässig trafik icke äga tillämpning, där automobil
användes för transport uteslutande av mjölk, mjölkprodukter eller slaktdjur.
»

Redan detta undantag, som sålunda beretts jordbruksnäringen för varuslagen
mjölk och slaktdjur, är i hög grad omstritt. Vi tillåta oss att härutinnan
hänvisa till den redogörelse, som i berörda avseende lämnats i 1936
års trafikutrednings betänkande (sid. 99—110). Av denna redogörelse framgår
bl. a. att undantagsbestämmelsen givit upphov till olaga yrkesmässig
trafik samt att den i viss grad försvårat behovsprövningen. Redogörelsen
ger vidare vid handen, att trafikutredningen, som närmast varit benägen
att förorda en stöpning av ifrågavarande undantagsbestämmelse, i vart fall
icke anser lämpligt, att — såsom från vissa håll föreslagits •— utvidga undantagsbestämmelsens
tillämpningsområde. Under sådana förhållanden och då
statsmakterna ännu ej tagit ställning till nuvarande undantagsbestämmelses
bibehållande kan en utvidgning av en dylik bestämmelse, som obestridligen
vållat viss oreda på transportmarknaden och som därjämte är ägnad att
försvåra behovsprövningen, icke vara lämplig.

Järnvägarna och särskilt de enskilda järnvägar, vilka äro att betrakta som
»betbanor», hava för bettrafiken anskaffat en stor godsvagnpark, lämpad
just för varuslagen betor och betmassa. Ett betydande kapital har nedlagts
i denna vagnanskaffning. Vidare hava godsvagnar moderniserats, bangårdar
utvidgats, särskilda lastnings- och lossningsanordningar vidtagits och i övrigt
förbättringar införts för att underlätta denna trafik, vilket allt dragit
avsevärda kostnader. Samtidigt har den fortgående rationaliseringen av sockerindustrien
undan för undan ökat dagsavverkningen och påkallat tillförsel,
per dag räknat, av med åren allt större myckenhet av betor. Rationaliseringen
har förkortat betkampanjen, och därmed även förkortat den tid,
under vilken »betbanornas» godsvagnpark helt utnyttjas, samtidigt som ökning
av godsvagnparken framtvingats, ehuru de för betor och betmassa avsedda
godsvagnarna under normala trafikförhållanden få till stor del stå oan -

54

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

vända under tid av året, då betkampanj icke pågår. Denna, som vid råsockerindustriens
tillkomst sträckte sig över minst 5 månader av året eller
från oktober ena året till mars månad nästa år, har numera begränsats till
6 å 8 veckor under månaderna oktober, november och december. De ekonomiska
betingelserna för järnvägarnas bettrafik hava härigenom ofrånkomligt
undergått försämring.

Redan nu föreligger konkurrens mellan järnväg och den yrkesmässiga lastbilstrafiken
om transporterna av betor och betmassa. En icke obetydlig avledning
från järnväg till landsväg har sålunda ägt rum, och landsvägstrafiken
utgjorde under år 1938 enligt en för bettrafiken i Skåne verkställd utredning
omkring 38 %> av hela betleveransen.

Därest lastbilar nu skulle genom en undantagsbestämmelse beredas särskilda
förmåner i deras tävlan med järnvägen om transporter av betor och
betmassa, skulle följden bliva, att järnvägarna såge sina fraktinkomster för
denna trafik nedgå, utan att de kunde göra en mot trafikavledningen svarande
utgiftsminskning. Det är nämligen att märka, att såväl Sockerfabriksbolaget
som Betodlarnas Centralförening samfällt uttalat, att järnvägarna
för närvarande äro oumbärliga för bettrafiken och att en överflyttning av
denna trafik till landsvägarna skulle medföra betydande olägenheter. Örn
all transport skulle ske på landsväg, skulle sockerfabrikerna sålunda icke
kunna uppehålla kontinuerlig drift utan att bereda särskilda lagringsmöjligheter.
Den nuvarande ordningen att betor, som komma på landsväg,
omedelbart intagas till behandling, således under dagen, enär fabriksområdena
äro avstängda under natten, och att järnvägsbetor avverkas på nätterna,
skulle icke kunna bibehållas. I detta avseende få vi åberopa yttrandet
å sidorna 23 och 24 i här bilagd utredning1 örn bettrafiken, avlämnad
i maj 1939 av en av betodlarna, sockerfabriksbolaget och järnvägarna i Skåne
tillsatt bettransportkommitté.

Till förestående kan fogas dels att järnvägarna på ett erkänt tillfredsställande
sätt hittills förmått avverka transporterna av betor och hetmassa, dels
att tillgång till lastbilar med trafiktillstånd veterligen icke saknats i bettrafiken,
dels härutöver att betodlare, som övergått till bilbefordring, ånyo
återkommit till järnvägen delvis därför att befordring å järnväg ställt sig
billigare än befordring å lastbil.

En sådan ändring i motorfordonsförordningen, som motionärerna ifrågasätta,
synes på anförda skäl vara ur transportteknisk synpunkt opåkallad.

Föreliggande motioner torde emellertid böra bedömas även ur samhällsekonomisk
synpunkt med bortseende från järnvägarnas särskilda intressen.

Motionerna avse privata lastbilar utan trafiktillstånd. Man frågar sig, i vilken
utsträckning lastbilar förekomma, vilka i saknad av trafiktillstånd icke
deltaga i det allmänna varuutbytet, men däremot skulle kunna frigöras för
bettrafiken. Under normala förhållanden torde härvid närmast vara att
räkna med bilar, som forsla de under särskilda regler ställda varuslagen
mjölk och slaktdjur, och som icke äro helt sysselsatta med dylik forsling.
Vidare torde nu ifrågakomma bilar, som företagare använda i egen rörelse,
utan att dock kunna bereda dem full sysselsättning. Det torde emellertid
få anses ligga i sakens natur, ehuru närmare utredning därom icke kan
åstadkommas, att privata lastbilar utan trafiktillstånd och utan full sysselsättning
i ägarens egen rörelse icke kunna vara synnerligen talrika. I varje
fall äro vi förvissade om, att dessa privata lastbilar utan trafiktillstånd
icke förmå lösa sockerbetstransportproblemet. Bettrafiken innebär nämligen
framförande till sockerfabriker av över 1 miljon ton hetor och bortförande
från fabrikerna av över en halv miljon ton betmassa.

1 Här utesluten.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

55

Motionerna anses emellertid icke böra bedömas med tagen hänsyn enbart
till vad ett bifall skulle betyda med nu tillgänglig lastbilpark, som saknar
trafiktillstånd, utan i stället med hänsyn till den utveckling å lastbilsmarknaden,
som ett bifall till motionerna kan väntas skapa. Härvid måste vi
påkalla Utskottets särskilda uppmärksamhet därpå, att ifrågasatt frigivande
av transporter av betor och betmassa måste befaras medföra en nu icke
överskådbar ökning av antalet lastbilar utan trafiktillstånd. Firmor och
enskilda, som nu ha begränsat behov av lastbil för egna transporter och
därför hittills icke förvärvat egen bil, utan anförtrott sina transporter åt
den yrkesmässiga bilrörelsen, skulle inför möjligheten att under en del av
året få utan tillstånd åtaga sig transporter av hetor och betmassa stimuleras
till att förvärva egen lastbil. Sålunda uppkommande efterfrågan på lastbilar
kan förväntas föranleda, att innehavare av f järrtrafikbilar söka avyttra
äldre och begagnade bilar för att erhålla mera ekonomiska eller tjänliga biltyper.
Därigenom skulle en särskild lastbilpark för närtrafiken skapas, vilken
måste söka sin anpart å transportmarknaden. Den torde härvid bliva hänvisad
till att tillämpa en lägre taxa än de bilar, som äro upplåtna för yrkesmässig
trafik, vilket skulle vålla rubbningar i nämnda lastbiltrafik. Då bettrafiken,
såsom redan sagts, numera är begränsad till omkring 2 månader
av året, skulle innehavarna av lastbilar utan trafiktillstånd snart finna sig
icke kunna ernå nödig försörjning enbart genom att forsla betor och betmassa.
Yrkanden torde därför snart framkomma om rätt att utan trafiktillstånd
forsla även andra produkter inom jordbruksnäringen än betor och
betmassa och härvid närmast lantbruksprodukter av olika slag och gödning.

Ett bifall till motionerna befaras sålunda i fortsättningen bringa stor
oreda å transportmarknaden och för lastbiltrafiken skapa ett tillstånd, som
motorfordonsförordningen just avsett att förhindra. Därest transporterna
med lastbil av betor och betmassa i stället alltjämt hänföras till yrkesmässig
trafik, få myndigheterna möjlighet att pröva behovet i varje särskilt fall
och att i fråga om tid och transportslag begränsa tillståndet till vad som
kan anses skäligt och nödigt med hänsyn till i trafiken befintliga länstrafikbilar.

Till förestående kan ytterligare läggas, att det nuvarande tidsläget med
fara för avspärrning i tillförseln av flytande bränsle och smörjoljor icke
torde vara ägnat för en utvidgning av lastbilarnas andel i varuutbytet, allra
minst då det här gäller en för folkförsörjningen så viktig industri som
sockerindustrien, som ofrånkomligt måste vidmakthållas. Kunna härvid lastbilarna
icke besörja sin andel av transporterna, finnes intet annat transportmedel
än järnvägarna att lita till. Men det kan icke rimligen begäras, att de
berörda enskilda järnvägarna, av vilka flera äro för sin existens beroende
av jordbruket och sockerindustrien, skola, därest de berövas större eller
mindre del av bettrafiken genom lastbilarna, ändock för denna kortvariga säsongtrafik
hålla full beredskap av godsvagnar, lok och personal.

Med hänsyn till här påvisade förhållanden får Kungl. Järnvägsstyrelsen
och Svenska Järnvägsföreningen gemensamt hemställa, att motionerna
nr 27 i första kammaren och nr 58 i andra kammaren örn ändring i motorfordonsförordningen
i syfte att underlätta transporter av sockerbetor och betmassa
måtte av utskottet avstyrkas.

Stockholm den 6 mars 1940.

Kungl. Järnvägsstyrelsen
G. O. DAHLBECK.

Ragnar Trolle.

Svenska Järnvägsföreningen
IIJ. LUNDQVIST.

56

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Länsstyrelsen i Kristianstads län
Landskansliet

Bilaga L.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan länsstyrelsen genom nådig skrivelse den 9 februari 1940 anbefallts
att avgiva yttrande över i såväl första som andra kammaren väckta motioner
om ändring i motorfordonsförordningen i syfte att underlätta transport av
sockerbetor och betmassa, får länsstyrelsen anföra.

Under de senare aren hava i en del fall av betodlare och betodlareföreningar
framförts klagomål rörande svårigheterna att få utfört transporter av sockerbetor
till sockerfabrikerna på grund därav, att trafiklastbilarna under
betkampanjen ofta visat sig otillräckliga för att tillgodose behovet. Sådana
klagomål hava huvudsakligen förmärkts i länets södra delar — Ingelstads
och Järrestads härader. Anledningen härtill torde i viss mån vara att söka
\ derl. rationalisering av jordbruket, som de senare åren skett, och som haft
till följd, att antalet draghästar avsevärt minskats och ersatts av traktorer.
Länsstyrelsen har i ett par fall sökt avhjälpa klagomålen genom att bevilja
tillstånd till länstrafik för befordran endast under betkampanjen av enbart
betor och betmassa. En dylik differentierad tillståndsgivning har dock i ett
Pär fall föranlett vissa missförhållanden. Dessa begränsade tillstånd fresta
lätt till överträdelser och i de allra flesta fall har tillståndshavaren efter någon
tid inkommit med ansökan örn tillstånd att få idka godstrafik utan några
inskränkningar under framhållande av, att trafikföretaget eljest ej ekonomiskt
kunde bära sig.

För flera trafikbilägare inom länet utgöra transporterna av betor och betmassa
en icke oväsentlig del av deras trafikinkomster, varför ett bifall till
motionerna för manga kunde medföra intrång i deras försörjningsmöjligheter.
Jämväl för järnvägarna skulle ett dylikt frigivande av bettransporterna
komma att inom vissa områden bliva kännbart. Länsstyrelsen hyser
med hänsyn härtill stor tvekan rörande lämpligheten av det i motionerna
väckta förslaget.

Att under nu rådande förhållanden särskilda svårigheter kunna hava uppstått
torde vara otvivelaktigt. I motion inom andra kammaren, nr 146, beröras
de olägenheter, som mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap överhuvud
bereder jordbrukets transportförhållanden, och får länsstyrelsen hänvisa
till sitt denna dag över denna motion avgivna utlåtande.

Kristianstad i landskansliet den 22 februari 1940.

A. E. RODHE.

Wilh. Rönström.

Länsstyrelsen i Malmöhus län
Landskansliet

Bilaga M.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom nådigt beslut den 9 februari 1940 har länsstyrelsen anbefallts avgiva
yttrande över två inom riksdagen väckta motioner, 1:27 och 11:58, i
vilka hemställts, att de särskilda bestämmelserna angående yrkesmässig tra -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

57

fik icke skulle äga tillämpning, då automobil användes för transport uteslutande
av betor eller betmassa.

I anledning därav får länsstyrelsen överlämna från Malmöhus läns trafik -bilägareförening inkommet yttrande samt för egen del anföra följande.

Länsstyrelsen har erfarit, att odlare av betor å mindre areal hos betodlareföreningen
framfört klagomål över svårighet att få betorna transporterade
under sista betkampanjen. Bilåkarna göra gällande, att anledningen härtill
varit antingen ovillighet att erlägga den för transporten begärda ersättningen
eller dröjsmål med beställning av automobil till en tidpunkt, då av sockerfabrikerna
fastställd plan för betleverans icke stått att ändra. Enligt vad
länsstyrelsen försport har betleveransen under senaste kampanjen försiggått
utan olägenhet för sockerfabrikerna, varför det finnes anledning antaga, att
de, som framfört klagomål, kunnat anskaffa transportörer, även örn de närmast
boende bilåkarna icke kunnat åtaga sig transporterna. Länsstyrelsen
förmenar därför, att verkligt behov för den föreslagna lagändringen icke
förefinnes. Malmöhus läns trafikbilägareförenings förslag i anledning av
motionerna sammanhänger med spörsmålet om rätt för tillståndsgivande
myndighet att för tillgodoseende av ett tillfälligt behov överflytta automobiier
i yrkesmässig trafik från ett trafikområde till ett annat. Länsstyrelsen
har förut i annat sammanhang haft att taga ställning till denna fråga och
har då tillstyrkt densamma. Men länsstyrelsen håller före, att sådan rätt bör
avse varje slag av automobiltransport och anser sig därför icke böra förorda
nu ifrågavarande förslag. I motionen II: 146 vid innevarande års riksdag
har föreslagits, att från yrkesmässig trafik skulle undantagas transporter åt
s. k. arbetsblock vid jordbruket. Örn detta förslag vinner bifall, torde även
det syfte som avses med motionerna I: 27 och II: 58 komma att tillgodoses.
Länsstyrelsen, som i annat yttrande till andra lagutskottet denna dag med
viss ändring tillstrykt bifall till motionen II: 146, får som sin mening uttala,
att nu ifrågavarande två motioner icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.

Malmö i landskansliet den 15 februari 1940.

ERIC SVERNE.

N. Wessman.

Bilaga N.

Malmöhus Läns Traflkhilägareförening.

Till länsstyrelsen i Malmöhus län.

Sedan vi satts i tillfälle att taga del av de motioner i första och andra
kammaren, som gå ut på viss ändring i Motorfordonsförordningen avseende
transport av sockerbetor och betmassa, få vi härmed vördsamt framhålla
följande:

I motorfordonsförordningen lämnas i §§ 23—29 särskilda föreskrifter örn
yrkesmässig automobiltrafik. Tack vare dessa särskilda bestämmelser har
såväl den yrkesmässiga trafiken som sådan som dess utövare kunnat kontrolleras
och en god ordning uppnåtts. Vi torde icke behöva hänvisa till
de tråkiga förhållanden, som voro rådande, innan motorfordonsförordningen
fått den utformning, som nu är fallet. Den yrkesmässiga trafiken stod
mycket lågt i kurs, beroende såväl på det dåliga fordonsmaterialet som på
en hel del av yrkesutövarnas osunda affärsmetoder. Vilka personer som
helst lingö köra med praktiskt taget hurudan vagn som helst.

58

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Genom Kungl, förordningen av den 30 juni 1936 ändrades § 23 i motorfordonsförordningen
på så sätt, att automobil, som användes för transport
uteslutande av mjölk, mjölkprodukter eller slaktdjur, icke skulle gå in under
bestämmelserna för den yrkesmässiga trafiken. Vi sågo redan vid detta
tillfälle med en viss oro, att man började lätta på de band, som varit nödvändiga
för att åstadkomma en sund yrkesmässig trafik. Vi utgingo emellertid
ifrån, att det vid detta tillfälle icke skulle röra sig om något större
antal transporter och körningar.

Det har emellertid visat sig, att så snart mjölkkörning och körning av
slaktdjur blev fri, en mängd ytterligare fordon satts i trafik. Det visade
sig nämligen, att när en trafikchaufför bytte sin gamla bil mot en ny, övertogs
ofta den gamla bilen av någon person, som ägnade sig åt mjölkkörning
och slaktdjursköming med den gamla enligt trafikchaufförens uppfattning
slutkörda automobilen.

Det må jämväl påpekas, att vi konstaterat, att den fria mjölkkörningen
och slaktdjurskörningen inbjudit till annan icke laglig körning — något
som ju ligger i sakens natur. Det är ju t. ex. icke så lätt att skilja på slaktdjur
eller livdjur.

Det torde vara ofrånkomligt, att ju mera körning, som frigives, ju mera
osund konkurrens och bristande garantier för en perfekt yrkesmässig trafik.

Det må framhållas, huru noga en trafikchaufför numera är med att hålla
sin vagn i fullgott skick. Vidare besitter en trafikchaufför obestridligen
en yrkesskicklighet, som för den allmänna säkerheten har stor betydelse.

I de ingivna motionerna föreslås nu av herrar Löfvander och Persson i
första kammaren, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i motorfordonsförordningen,
att transport av sockerbetor och betmassa måtte likställas
med transport av mjölk och slaktdjur och sålunda få utföras utan särskilt
tillstånd.

I herr Svedmans m. fl. motion hemställes, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i gällande trafikbestämmelser, att förbudet mot utövande av
yrkesmässig trafik må kunna för län eller viss del därav genom länsstyrelsens
beslut sättas ur kraft vad beträffar utnyttjande av motorfordon i jordbrukets
tjänst, under förutsättning att mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap
blivit anbefalld för länet eller orten i fråga.

För vår del måste vi bestämt uttala oss mot de båda motionerna.

Vad då först speciellt beträffar transport av sockerbetor och betmassa
vilja vi understryka, att motionernas uppgifter örn att den lokala yrkestrafiken
i stor utsträckning måste avsäga sig beställning av sockerbetstransport,
icke äro riktiga. Nödigt antal trafikbilar kan ställas till förfogande.
Däremot torde det i många fall vara en prisfråga. Lantbrukarna räkna
icke med att en lantarbetare endast betalas med 67 öre i timmen, medan
däremot en yrkeschaufför får betalas med minst kr. 1: — i timmen. Vidare
tillkommer för den ansvarskännande trafikbilägaren utgifter för vagnens
hållande i gott stånd, ev. transportförsäkringar etc.

Särskilt i Skåne är naturligtvis frågan om dessa betkörningar av avgörande
betydelse för flertalet åkeriägare på landsbygden. Det må anmärkas,
att i vår lokalavdelning i Ystad finnas 50 medlemmar, varav 45 hava
sin säkraste inkomst just på betkörning. De 5 medlemmar, som icke hava
betkörning, äro lokala Ystadsåkare.

Vi kunna icke finna det rätt och billigt, att de åkeriägare, som nu upparbetat
välorganiserade och vad materialen beträffar klanderfria trafikföretag,
genom den i motionen hemställda lagändringen skulle utsättas för en
konkurrens, som de under inga förhållanden kunde upptaga. En lagändring
skulle otvivelaktigt för en mångfald åkare i varje fall sockerbetsdis -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

59

trikten medföra praktiskt taget ruin. Det torde icke i dag behöva framhållas,
hurusom utövarna av den yrkesmässiga trafiken redan tidigare haft
att kämpa med stora svårigheter. Vi vilja då endast hänvisa till det avbräck,
som trafiken förorsakats genom bensinrestriktionerna.

Enär motionen om bettransporternas frigivande tydligtvis huvudsakligen
är baserad på att den lokala yrkestrafiken icke skulle kunna i tillräckligt
stor utsträckning fullgöra den körning, som är nödvändig vid betkampanjerna,
vilja vi slutligen föreslå, att denna fråga löses på ett enklare sätt,
nämligen därigenom att länsstyrelsen medgives möjlighet att under betkampanjerna
bevilja åkare från annat trafikområde rätt att utföra körning
jämväl inom det trafikområde, där betkampanj pågår. Skulle länsstyrelsen
erhålla denna möjlighet, våga vi försäkra, att envar lantbrukare absolut
kunde erhålla körning i vilken utsträckning han än skulle kunna påfordra.

Malmö den 14 februari 1940.

Malmöhus läns trafikbilägareförening.

N. PERSSON.

Ordf.

Bilaga O.

Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss i tillfälle att avgiva yttrande angående i riksdagen väckta
likalydande motioner nr 27 i första kammaren av herrar Löfvander och
Persson och nr 58 i andra kammaren av herrar Olsson i Kullenbergstorp
och Lindgren, angående ändring i motorfordonsförordningen i syfte att underlätta
transport av sockerbetor och betmassa, vill riksorganisationen härmed
meddela, att samtliga anslutna specialförbund -— Svenska Droskbilägareförbundet,
Svenska Lasttrafikbilägareförbundet och Svenska Omnibusägareförbundet
— beretts tillfälle att yttra sig över nämnda motioner.

Från Svenska Lasttrafikbilägareförbundet har inkommit yttrande, vilket
här bilägges.

Till förenämnda yttrande har riksorganisationen tagit ställning och förklarat
sig icke hava något att erinra, utan vill för sin del helt biträda i detsamma
framförda synpunkter och yrkande om avslag å motionerna.

Stockholm den 29 februari 1940.

Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation.

GÖSTA WAHLSTEDT.

_ Johan Söderqvist.

Bilaga P.

Svenska Lasttrafikbilägareförbundet

Till Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation,

Stockholm.

Motioner vid årets lagtima riksdag nr 27 i första och nr 58 i andra kammaren
örn ändring i motorfordonsförordningen i syfte att underlätta transport
av sockerbetor och betmassa.

60

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Med skrivelse den 3 februari har riksorganisationen remitterat andra lagutskottets
skrivelse den 1 i denna månad med lämnat tillfälle till yttrande
över motionerna.

Efterkommande riksorganisationens remiss har undertecknat förbund
äran att i ärendet anföra följande.

För att erhålla en klar bild över tillgången på transportmateriel även för
det ändamål, motionerna närmast avse, har förbundet dels infordrat yttranden
från länsföreningarna i de län, som utgöra de egentliga betdistrikten,
eller Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, dels ock lämnat
även övriga länsföreningar tillfälle till yttranden.

De direkt infordrade yttrandena ha ingått, varjämte sådana avgivits av
länsföreningarna i Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs (de
fyra sistnämnda länsföreningarna efter gemensam överläggning) samt i Kopparbergs
och Gävleborgs län.

Med full samstämmighet ha dessa förbundets avdelningar uttalat sig i bestämt
avstyrkande riktning gent emot bifall till motionerna.

Förbundet vill i korhet referera de inkomna yttrandena.

Uppsala läns Lasttrafikbilägareförening:

Föreningens styrelse har beslutat avstyrka motionerna under motivering
att de tidigare frigivningarna av mjölk och slaktdjur förorsakat den yrkesmässigt
bedrivna lastbilstrafiken så mycket obehag och intrång att det icke
finns några skäl att öka antalet för biltransport utan trafiktillstånd frigivna
varor.

Kalmar läns Lasttrafikbilägareförening:

För Kalmar läns vidkommande ha inga som helst svårigheter förekommit
att få sockerhetstransporterna utförda, änskönt avverkningskampanjen sker
med starkt forcerat tempo. Den yrkesmässiga lastbilsparken räcker mer än
väl till. I stället kunna vi med fakta som grund påpeka att alla lastbilar,
vilka vid tiden för sockerbetskampanjen stå utan sysselsättning, icke på
långt när kunna beredas sysselsättning. — Antalet beviljade trafikrättigheter
är så pass riktligt tilltaget, att de kunna fylla även betydligt starkare och
långvarigare säsongtrafik än vad sockerhetstransporterna i verkligheten påfordra.
Sockerhetstransporterna pågå nämligen endast en kortare tid, 6—8
veckor, enligt motionärernas egen uppgift.

Den klagan, motionärerna säga sig ha sport däröver att betodlarna icke
skulle få transporterna utförda på de dagar, uppgjord leveransplan förutsätter,
är, enligt vår erfarenhet, totalt grundlös och utmynnar i stället blott
uti ett försök att få även detta jordbruksalster — liksom förhållandet är
med mjölk- och slaktdjurstransportcrna — fria från den yrkesmässiga trafikens
bestämmelser för att därigenom kunna pressa ned frakterna till det
orimliga. — Att även andra privata lastbilägare gärna åtaga sig transporter,
utöver sina egna, är en sanning, men motionärerna ha noga aktat sig att
tala om de vådor en utökning av de s. k. fria transporterna i verkligheten
innebär. I Kalmar län förekommer intet fall då den yrkesmässiga trafiken
avsagt sig beställning av sockerbetskörning. Slutligen påpeka motionärerna
vilken betydelse deras förslag innebär för betmassans returtransporter
från fabriken till odlarna. Dessa returfrakter utföras emellertid, åtminstone
i Kalmar län, samtidigt med bettransportema i det att lastbilarna vid
återfärden från fabriken taga betmassan som återlass till odlarna.

Vi kunna icke finna något motiv, som talar för bifall till motionerna utan
tvärtom allt talar emot motionernas syfte.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

61

Blekinge läns Trafikbilägareförening:

Här vidtalar Sockerfabriken någon åkare, som är känd för punktlighet,
att åtaga sig transporter av sockerbetorna från ett visst område, t. ex. en
socken, till ett överenskommet pris per ton för hela kampanjen. Någon tid
före transporternas boxman tillsänder fabriken åkaren en s. k. transportplan,
vilken upptager transportdagar och det antal ton betor per dag, resp. lantbrukare
få lämna. Så snart åkaren studerat planen överväger han om det
låter sig göra att klara körningen med egna vagnar. Eljest har åkaren tid
på sig att anmoda annan kollega om biträde med transporterna.

Betmassan ta ges vanligen i retur.

Kristianstads läns Lasttrafikbilägareförening:

Den yrkesmässiga trafikutövaren har redan med frigivningen av transporterna
av mjölk och slaktdjur gjort idel ofördelaktiga erfarenheter. Åtskilliga
myndigheter dela dessa erfarenheter. — För trafikutövaren är det
sålunda viktigt, att hellre än en ytterligare utvidgning av de för transpoi-t
tillståndsfria varuslagen yrka på frigivningsbestämmelsernas avskaffande.

För den händelse motionärerna avsett som grund för sitt förslag de svårigheter,
som kunna uppkomma i ett onormalt transportläge i samband med
krisen, erinras om, att länens krisstyrelser tydligen ha möjlighet att enligt
förfogandelagen vidtaga åtgärder i sådan riktning utan ändring av nuvarande
bestämmelser.

Malmöhus läns Trafikbilägareförening:

Evad det gäller rationaliseringen vid jordbruket i Skåne i fråga om motordrift
så är det bara de större gårdarna, som lia anskaffat traktorer. Dessa
gårdar hava även egna lastbilar. Att det under betavverkningskampanjen
skulle vai-a brist på lasttrafikbilar motsäges detta påstående av det stora antal
trafikbilar, som för närvarande linnes och står till förfogande. Betodlarna
vilja icke betala det pris, som trafikbilägarna begära utan erbjuda
många gånger ett lägre pris än järnvägsfrakterna äro.

Skulle även dessa transporter frigivas genom lagstiftning bleve den yrkesmässiga
lastbilstrafiken helt handikapad. Följden bleve ytterligare framgång
för den olaga trafikens utövning.

I motorfordonsföi-ordningen lämnas i §§ 23—29 särskilda föreskrifter om
yrkesmässig automobiltrafik. Tack vare dessa särskilda bestämmelser har
såväl den yrkesmässiga trafiken som sådan som dess utövare kunnat kontrolleras
och en god ordning uppnåtts. Vi torde icke behöva återfalla på de
tråkiga förhållanden, som voro rådande innan motorfordonsförordningen i
denna del fått sin nuvarande utformning.

Den yrkesmässiga trafiken stod lågt i kurs, beroende såväl på dåligt fordonsmateriel
som på hel del yrkesutövares osunda affärsmetoder.

Det har visat sig, att så snart mjölkkörning och transporter av slaktdjur
frigetts en mängd ytterligare lastbilar insatts i tiafik. Det visade sig nämligen,
att när en trafikchaufför utbytte sin gamla bil mot en ny, övertogs
ofta den gamla bilen av någon person, som ägnade sig åt mjölk- och slaktdjurskörning
med den äldre enligt den yrkesmässiga trafikutövarens uppfattning
förbrukade bilen. Det må jämväl påpekas, att vi konstaterat, att
de fria mjölktransporterna och slaktdjurskörningarna inbjudit till annan
icke laglig körning, något som ligger i sakens natur. Det är ju t. ex. icke
lätt att skilja på slaktdjur eller livdjur.

Det torde få anses ofrånkomligt, att ju mera transporter som frigivas, ju
mera osund konkurrens och bristande garantier för en perfekt yrkesmässig
trafik.

62

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Framhållas må, huru noga en trafikchaufför numera är med att hålla sin
vagn i fullgott skick. Vidare besitter en trafikchaufför obestridligen en yrkesskicklighet,
som för trafiksäkerheten är av stor betydelse.

Hallands Trafikbilägareförening. Göteborgs och Bohusläns Trafikbilägarejörening,
Älvsborgs läns Trafikbilägareorganisation och Skaraborgs läns
T rafikbilägare förening (gemensamt utlåtande):

Enhälligt uttalande emot biträdande av motionerna, då detta endast skulle
ytterligare irritera förhållandena på transportområdet och något som helst
behov, som icke kan tillgodoses av befintliga trafikutövare, här ej föreligger
för en utvidgning av frigivningsbestämmelserna på i motionerna angivet
område.

Kopparbergs läns Trafikbilägareförening:

Av de erfarenheter, föreningen vunnit genom de olägenheter, som redan nu
äro förknippade med frigivningen av mjölk- och slaktdjurstransporterna, äro
vi förvissade örn att ännu större olägenheter komma att uppstå för den yrkesmässiga
trafikens utövare, örn än det ena än det andra slags transporter
lämnades fritt för envar att verkställa.---

Gävleborgs läns Lasttrafikbilägareförening:

Sedan mjölk- och slaktdjurstransporterna blevo undantagna från bestämmelserna
för yrkesmässig trafik har det visat sig att detta för yrkesutövarna
var ett olyckligt beslut på grund av att en del helt mistade sina transporter,
då en ansenlig mängd gods, som hör hemma under bestämmelserna för den
yrkesmässiga trafiken, forslats i samband med mjölk- och slaktdjurstransporter.
---

Redan 1936 års Trafikutredning har i motiveringen till sitt »Betänkande
med förslag till förordning angående yrkesmässig biltrafik» (SOU 1938: 59)
å sid. 109 anfört, att »Ifrågavarande undantagsbestämmelse är i hög grad
omstridd, och det har från flera håll gjorts gällande, att densamma föranlett
vissa missförhållanden såsom olaga yrkesmässig trafik, djurplågeri m. m.
samt att den i viss grad försvårat behovsprövningen.»

Detta avser »där automobil användes för transport uteslutande av mjölk,
mjölkprodukter eller slaktdjur» (Sv. förf.-saml. 448/1936).

Trafikutredningen uttalar vidare: »I likhet med flertalet av de myndigheter,
som yttrat sig i ärendet, anser trafikutredningen, att ytterligare erfarenheter
av undantagsbestämmelsens verkningar böra avvaktas, innan statsmakterna
taga ställning till frågan, örn denna bestämmelse bör slopas. Att,
såsom från visst håll föreslagits, utvidga stadgandets tillämpningsområde till
att avse även transporter av skogsprodukter, fisk m. m. synes i varje fall ej
för närvarande lämpligt.»

Att icke de nu gällande frigivningsbestämmelserna vunnit sympati ens hos
alla tillståndsmyndigheter framgår av härefter återgivna utdrag av yttranden
över Trafikutredningens förslag av länsstyrelserna i Gotlands och Örebro län.

Länsstyrelsen i Gotlands län skriver sålunda:

»§ 1.

---Däremot är bibehållandet av undantagsbestämmelsen beträffande
transport av mjölk, mjölkprodukter och slaktdjur även med det modifierade
innehåll trafikutredningen givit åt stadgandet ägnat att inge betänkligheter.
Härigenom kommer att alltjämt uppehållas en nära den yrkesmässiga
trafiken stående grupp bilförare, vilka genom underbetalning för det arbete
de uträtta för mjölkprodukterna m. fl. tvingas, för att kunna livnära sig, att

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

63

parasitera på den yrkesmässiga trafiken, ett missförhållande, som på grund
av svårigheterna att upprätthålla en effektiv kontroll, tenderar att alltmera
utbreda sig.--—»

Länsstyrelsen i Örebro lån uttalar:

»§ 1.---I yttrande till trafikutredningen den 22 december 1937 har

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande beträffande transporter av mjölk,
mjölkprodukter och slaktdjur framhållit, att dessas undantagande från den
yrkesmässiga trafiken medfört vissa olägenheter och föreslagit att de intressen,
som föranlett undantaget, skulle tillgodoses genom en differentierad tillståndsgivning.
Det finnes nämligen anledning antaga, att lantbefolkningen är
bättre betjänad av ett tillstånd till linjetrafik för befordran av — förutom
mjölk och mjölkprodukter — smärre paket, ägg, trädgårdsprodukter och dylikt
till närliggande stad eller annat större samhälle samt vid återfärden befordran
av redskap och andra förnödenheter, än möjlighet att utan särskilt
tillstånd få transportera endast mjölk, mjölkprodukter och slaktdjur. Då
sådana transporter, avseende vad som kan räknas till budskickning mellan
ett samhälle och närliggande landsbygd, i stor utsträckning komme att framgå
å vägar, som sakna annan regelbunden trafik, skulle behovsprövningen
sällan medföra avslag å ansökningar därom av hänsyn till andra trafikföretag.
---»

Belysande för tillgången på lastbilar i yrkesmässig trafik är att en för
visst ändamål företagen utredning över vilka lastbilar i dylik trafik, vilka använts
under veckan 15—21 januari 1940, ger ex.-vis för efterföljande län detta
resultat:

Kalmar län:

Av totala antalet lastbilar i yrkesmässig trafik, 647, (september 1939) ingingo
605 i utredningen. Dessa voro under veckan utnyttjade allenast under
i medeltal 29 timmar per bil.

Blekinge län:

Av totala antalet lastbilar i yrkesmässig trafik, 332, ingingo 139 (6 mindre
och 133 större) i utredningen. Under veckan utnyttjades de mindre vagnarna
allenast i 17 och de större i 25 timmar per vagn.

Malmöhus län:

Av totala vagnbeståndet i yrkesmässig trafik, 1,172, ingingo i utredningen
53 mindre och 504 större lastbilar. Genomsnittligt utnyttjande allenast: 11.6
timmar för de mindre och 30.5 timmar för de större lastbilarna, allt under
veckan för utredningen.

För hela riket var genomsnittliga utnyttjandet per bil under veckan av de
i yrkesmässig trafik gående lastbilarna endast 30.5 timmar för mindre och 38
timmar för större fordon.

Den alltjämt pågående utbyggnaden av lastbiltrafikens centralisering genom
de enskilda företagarnas anslutning till orderkontor och lastbilcentraler effektiviserar
även möjligheterna för vagnmaterielets utnyttjande.

En frigivning av bettransporterna enligt motionärernas önskan är, med
stöd av de alltjämt långt ifrån gynnsamma erfarenheterna av de gällande
frigivningsbestämmelserna, icke lämplig. I de fall, där behov av särskilda
trafiktillstånd för dylikt ändamål förmenas föreligga, böna vederbörande hänvisas
till trafiktillstånds sökande i härför föreskriven ordning, så att de uppställda
betingelserna för behov och lämplighet bliva på vanligt sätt prövade.

64

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Det är alldeles uppenbart, att bilar, använda för bettransporter under endast
6—8 veckor, icke komme att lämnas stående outnyttjade under övrig
del av året. En sålunda anskaffad bilpark vore då redo att falla för samma
frestelse till lagöverträdelser genom utnyttjande emot motorfordonsförordningens
bestämmelser, som fallet i stor utsträckning blivit med de för mjölkoch
slaktdjurstransporter enligt 1936 års frigivningsbestämmelser använda
bilarna.

I anslutning till vad här anförts har förbundet äran hemställa,

att Riksorganisationen ville i sitt yttrande till Andra lagutskottet
under hänvisning till de skäl, som ovan anförts, med
skärpa avstyrka den i motionerna nr 27 i Första och 58 i
Andra kammaren avsedda ytterligare frigivning från för den
yrkesmässiga trafiken gällande bestämmelser beträffande
transporter av sockerbetor och betmassa.

Stockholm den 27 februari 1940.

Svenska lasttrafikbilägareförbundet
CEVE BYSTRÖM.

Carl Knutsson.

Bilaga R.

Sveriges Betodlares Centralförening n. p. a.

Till andra lagutskottet, Riksdagen, Stockholm.

Genom remiss den 1 februari 1940 har Sveriges Betodlares Centralförening
u. p. a. anmodats avgiva yttrande över motion av herrar Löfvander och Persson
örn ändring av motorfordonsförordningen i syfte att underlätta transport
av sockerbetor och betmassa.

Med anledning härav får Sveriges Betodlares Centralförenings styrelse härigenom
på det livligaste tillstyrka, att riksdagen i enlighet med motionen måtte
besluta sådan ändring i motorfordonsförordningen att transport av sockerbetor
och betmassa måtte likställas med transport av mjölk och slaktdjur,
och sålunda få utföras utan särskilt tillstånd. I motionen påtalade olägenheter
hava gjort sig i högsta grad kännbara och styrelsen anser därför, att
sockerbetsodlingens intressen ovillkorligen kräva den nu ifrågasatta lättnaden.

Malmö den 19 februari 1940.

Å Sveriges Betodlares centralförenings styrelses vägnar:

A. ERICSSON.

Bengt Lanke.

Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

401605