6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 6 februari 1940 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av
lagen örn tjänsteplikt med mera.
Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två
inom andra kammaren väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
nr 55 av herr Nordström i Kramfors m. fl. och nr 83 av herrar Olsson i
Stockholm och Flyg.
I motionen II: 55 har hemställts, att riksdagen måtte besluta upphäva den
vid 1939 års urtima riksdag antagna lagen om tjänsteplikt.
I motionen 11:83 har yrkats, att riksdagen måtte besluta upphäva lagen
örn tjänsteplikt m. m.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för berörda yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna.
Genom proposition, nr 87, framlade Kungl. Maj:t för 1939/40 års urtima
riksdag förslag till lag örn tjänsteplikt för medicinalpersonal. Andra särskilda
utskottet, till vilket propositionen hänvisades, fann icke anledning till
erinran mot förslaget (utlåtande nr 31), och riksdagen biföll propositionen.
I lagförslagets 3 § stadgades, att Konungen äger föreskriva en i lagrummet
närmare angiven tjänsteplikt för medicinalpersonal, som icke fullgör militärtjänst.
Jämlikt 1 § skulle bestämmelserna i 3 § äga tillämpning allenast
när Kungl. Maj:t vid krig eller krigsfara, vari riket befunne sig, eller
eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden därom förordnat.
Under tid, då riksdagen är samlad, skulle Kungl. Majit endast med
riksdagens samtycke äga meddela sådant förordnande. Sedan Kungl. Majit
genom proposition, nr 91, till samma riksdag föreslagit riksdagen att giva
sitt samtycke till utfärdande av förordnande, att vad i berörda 3 § stadgades
skulle äga tillämpning, gav riksdagen på hemställan av andra särskilda
utskottet (utlåtande nr 33), under förutsättning att nämnda lag av
Kungl. Majit utfärdades, det begärda samtycket. Lag i ämnet utfärdades
den 8 december 1939 (Sv. förf.-saml. nr 832) och skulle gälla till och med
den 30 juni 1940. Genom kungörelse den 13 december 1939 meddelade
Kungl. Majit sådant förordnande som nyss sagts (Sv. förf.-saml. nr 903).
Genom proposition, nr 92, till 1939/40 års urtima riksdag framlade Kungl.
Majit vidare förslag till dels en allmän lag om tjänsteplikt, dels ock lag om
utvidgad tillämpning i vissa fall av lagen den 28 maj 1920 (nr 245) om medling
i arbetstvister. Andra särskilda utskottet, till vars behandling propositionen
hänsköts, hemställde i sitt utlåtande nr 34, att riksdagen, med förklarande
Andra lagutskottets utlåtande Nr 2. "
att riksdagen funnit vissa ändringar böra vidtagas i de av Kungl. Majit
framlagda lagförslagen, måtte för sin del antaga vissa av utskottet framlagda
förslag. Riksdagen godkände utskottets utlåtande. Lagar i berörda
ämnen utfärdades den 30 december 1939 (Sv. förf.-sami. nr 934 och 935).
Enligt 1 § i lagen om tjänsteplikt äger Konungen vid krig eller krigsfara,
vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden, när riksdagen ej är samlad, förordna, att 2—7 kap. i lagen
eller ett eller flera av dem skola äga tillämpning; dock må förordnande,
som nu sagts, ej meddelas, med mindre Konungen låtit riksdagskallelse
utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom trettio dagar. Varder
ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio dagar från
riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda tid upphöra
att lända till efterrättelse. Prövas under tid, då riksdagen är samlad,
förhållanden vara för handen, som nyss är sagt, äger Konungen med riksdagens
samtycke meddela sådant förordnande. Förordnande av detta slag
har hittills ej utfärdats, ej heller har Kungl. Majit begärt innevarande riksdags
samtycke till meddelande av förordnande.
Lagen om tjänsteplikt för medicinalpersonal har icke upphävts genom
den allmänna lagen om tjänsteplikt. Kungl. Majit har emellertid genom
övergångsbestämmelserna till sistnämnda lag erhållit befogenhet förordna,
att den förra lagen skall upphöra att gälla å dag före den 1 juli 1940.
Vid remiss till lagrådet av de förslag, som sedermera efter överarbetning
förelädes 1939/40 års urtima riksdag genom propositionen nr 92, lämnade föredragande
departementschefen, statsrådet Forslund, en redogörelse för förslagens
huvudgrunder och sina synpunkter på dem, vilken finnes intagen i propositionen
å sid. 53—60 samt i andra särskilda utskottets utlåtande å sid.
3—10. Det huvudsakliga innehållet i remissyttrandena beträffande principerna
för förslagen återgives å sid. 48—53 i propositionen. Utskottets yttrande
härutinnan återfinnes å sid. 10—11 i dess utlåtande. En redogörelse för
detaljbestämmelserna i departementsförslaget i anslutning till de av sakkunniga
rörande arbetsmarknadens försvarsberedskap avgivna preliminärförslag
och slutförslag jämte de över preliminärförslagets detaljer avgivna
yttrandena har lämnats å sid. 60—149 i propositionen. För utskottets synpunkter
på de särskilda bestämmelserna i förslaget till lag örn tjänsteplikt
har redogjorts å sid. 11—15 i dess utlåtande. Andra lagutskottet anhåller
att få hänvisa till dessa redogörelser och uttalanden.
I den proposition till 1939/40 års urtima riksdag, genom vilken förslag till
lag örn tjänsteplikt framlades, uttalade föredragande departementschefen
bland annat, att med förslaget avsåges endast att — sedan det otvetydigt konstaterats
eller eljest vore uppenbart, att de självverkande krafterna på arbetsmarknaden
jämte de frivilliga hjälpaktionerna icke vore tillfyllest, varför statsingripande
måste ske — anvisa vägarna för detta statsingripande. I anslutning
härtill framhöll andra särskilda utskottet i sitt av riksdagen godkända lit
-
ty/a/rafiel.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 2.
låtande i ämnet, att det i varje läge borde noggrant prövas, huruvida icke det
åsyftade målet helt eller delvis kunde nås på annat sätt än genom tillgripande
av tjänsteplikt. Särskilda garantier för att lagen örn tjänsteplikt icke i oträngt
mål skall komma till användning innefattas även i dess 1 §.
Vid utformningen av de materiella bestämmelserna i lagen örn tjänsteplikt
har önskemålet, att ett eventuellt statsingripande på förevarande område bör
inskränkas till de i varje läge oundgängliga åtgärderna, vunnit beaktande.
Lagen innefattar sålunda ett system av olika möjligheter till ingripanden av
större eller mindre räckvidd och av olika innebörd för den enskilde. Den
längst gående åtgärden är förordnande om allmän tjänsteplikt, vilken principiellt
åligger envar från och med det kalenderår, varunder han fyller sexton år,
till och med det kalenderår, varunder han fyller sjuttio år. 1 enlighet med nyssnämnda,
lagen genomgående grundsats kan Kungl. Maj:ts förordnande örn
sådan tjänsteplikt dock begränsas till vissa grupper av personer, bestämda
med avseende å ålder, kön, försörjningsskyldighet, bostadsort, yrkeskunnighet
eller annan omständighet.
Vid den prövning, förslaget till lag om tjänsteplikt undergått vid 1939/40
års urtima riksdag, har i stort sett rått enighet örn att det under nuvarande
utrikespolitiska läge är nödvändigt att äga tillgång till lagbestämmelser, genom
vilka myndigheterna erhålla möjlighet att i fall av behov leda arbetskraften i
önskad riktning. Då gällande stadganden i ämnet nyligen varit föremål för
ingående behandling från riksdagens sida, varvid riksdagen haft tillfälle att
taga ståndpunkt till de nu av motionärerna anförda synpunkterna, samt därtill
kommer, att erfarenheter av lagens tillämpning icke föreligga, finner utskottet
ej skäl att tillstyrka de i motionerna framställda yrkandena.
Utskottet får därför hemställa,
A. att motionen II: 55 icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd; samt
B. att motionen II: 83 icke måtte föranleda till någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 6 februari 1940.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Hagman, John Gustavson*, Sten, Näslund,
Ekströmer* och Nils Elowsson;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Olovson i Västerås, Molander*,
Sandström, Hermansson i Norrköping och Gardell* samt fröken Ebon Andersson
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
400442