Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.
1
Nr 18.
Ankotn till riksdagens kansli den 12 april 1940 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Majus proposition
nied förslag till förordning om familjebidrag åt
värnpliktiga under krig stjänstgöring m. m. (krigsfamiljebidragsfanordning),
dels ock i ämnet väckta
motioner.
Genom en den 16 februari 1940 dagtecknad proposition, nr 93, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
försvarsärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag
till förordning om familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring
m. m. (krigsfamiljebidragsförordning).
I samband med berörda proposition har utskottet till behandling förehaft
tio i anledning av densamma väckta motioner, nämligen motionerna
inom första kammaren
nr 148 av herr Johan Nilsson i Malmö,
» 150 » » Herlitz,
» 152 » » Elof Andersson m. fl.,
» 153 » » Persson m. fl. ävensom
» 161 » » Holmström samt
inom andra kammaren
nr 206 av herr Österström m. fl.,
» 207 » » Pettersson i Norregård m. fl.,
» 208 » » Lindberg i Umeå m. fl.,
» 213 » herrar Mårtensson och Andersson i Mölndal, ävensom
» 214 » herr Magnusson i Näsviken m. fl.
Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med utskottets
yttrande i de delar, som motionerna avse.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för de i propositionen framlagda
förslagen, ävensom i fråga om de skäl, vilka motionärerna åberopat till stöd
för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i
den följande framställningen, hänvisa till propositionen och motionerna.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 2 avd. Nr 18.
821 40
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
Med stöd av Kungl. Marits den 24 februari 1939 givna bemyndigande har
chefen för försvarsdepartementet tillkallat utredningsmän att biträda med utredning
angående vissa frågor rörande den sociala försvarsberedskapen. Utredningsmännen,
vilka antagit benämningen sociala försvarsberedskapskommittén.
hava den 3 september 1939 avgivit betänkande (statens off. utredn. 1939: 26)
med förslag, bland andra, till lag örn familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring
m. m. (familjebidragslag) och till förordning med närmare bestämmelser
angående tillämpning av familjebidragslagen (familjebidragsförordning).
Över kommitténs förslag till familjebidragslag och familjebidragsförordning
hava utlåtanden och yttranden avgivits av ett stort antal myndigheter,
sammanslutningar och kommunala organ. Därefter har kommitténs förslag
till familjebidragslag överarbetats inom försvarsdepartementet, vilken
överarbetning lett till upprättandet av nu framlagda förslag till krigsfamiljebidragsförordning.
Utskottet övergår nu till att lämna en redogörelse för de olika hithörande
spörsmålen, därvid utskottet kommer att följa den indelning av ämnet, som
iakttagits i propositionen.
Gällande bestämmelser örn familje
understöd.
Enligt förordningen den 13 augusti 1914 (nr 134) om understöd i vissa fall
åt sådan värnpliktigs familj, som fullgör tjänstgöring till rikets försvar,
erhåller under den tid, värnpliktig är inkallad till tjänstgöring för rikets försvar
eller efter fredstjänstgöringstidens slut kvarhålles för sådant ändamål,
den värnpliktiges familj understöd av statsmedel. I en tillämpningskungörelse
till nämnda förordning, utfärdad den 14 augusti 1914 (nr 138), stadgas, att
pensionsstyrelsen och pensionsnämndernas ordförande handlägga frågor örn
familjeunderstöd. Dessa författningar ha — ehuru icke direkt upphävda —
ej tillämpats under nu anbefalld förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering.
I fredstid utgå familjeunderstöd enligt förordningen den 12 juni 1931
(nr 257) örn understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd)
. Enligt 1 § i denna förordning kunna värnpliktigs hustru och barn
för tid, varunder den värnpliktige fullgör honom åliggande tjänstgöring,
erhålla familjeunderstöd. Såsom allmän regel gäller, att understödets utgående
är gjort beroende av att vid den prövning, som skall föregå beslut örn
understöds utbetalande, skall ha konstaterats, att understödet är nödvändigt
för anförvanternas uppehälle under familjeförsörjarens tjänstetid. För understödets
utgående har emellertid även uppställts det villkoret, att vid nämnda
behovsprövning icke befunnits uppenbart, att behovet icke föranledes av värnpliktstjänstgöringen.
Tillämpningsföreskrifter till familjeunderstödsförordningen äro givna i
kungörelsen den 19 juni 1931 (nr 259) angående tillämpning av förordningen
den 12 juni 1931 (nr 257) om understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och
barn (familjeunderstöd). Enligt denna göres ansökan örn understöd av den
värnpliktige själv eller hans hustru eller av förmyndare eller barnavårdsman
3
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
för hans barn. Beslut om understöd fattas av vederbörande länsstyrelse.
Understödet utbetalas direkt till familjen genom den värnpliktiges chef eller
befälhavare. Kostnaderna bestridas helt av statsmedel.
Genom kungörelsen den 8 september 1939 (nr 642) om tillämpning vid förstärkt
försvarsberedskap och mobilisering av förordningen den 12 juni 1931
(nr 257) örn understöd i vissa fall åt värnpliktigs hustru och barn (familjeunderstöd)
m. m. ha bestämmelserna i 1931 års förordning med vissa ändringar
gjorts tillämpliga jämväl i fråga örn sådana värnpliktiga, vilka vid förstärkt
försvarsberedskap och mobilisering inkallas till tjänstgöring jämlikt
§ 27 mom. 2 a, § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen (inkallelse till
beredskapsövning eller då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver).
Genom ytterligare en kungörelse den 27 oktober 1939 (nr 793) har förstnämnda
kungörelse underkastats vissa ändringar. De bestämmelser, som sålunda gälla
för de till förstärkt försvarsberedskap inkallade, skilja sig från stadgandena
i 1931 års förordning bland annat därutinnan, att understödsbeloppen höjts
och att ett särskilt bostadsbidrag införts. Understödet utgår enligt den för
-
höjda taxan med följande belopp per dag:
till arbetsför hustru.................................................................. kr. 1: —
» » » och ett barn under 16 år .............................. » 2:25
» » » » två barn under 16 år .............................. » 3: —
» mindre arbetsför hustru ...................................................... » 2: —
» » » » och ett barn under 16 år .................. » 2:75
» » » » » två barn under 16 år .................. » 3:50
» ett barn under 16 år, örn fadern är änkling eller frånskild ......... » 2: 25
» två barn under 16 år, örn fadern är änkling eller frånskild ......... » 3: —
För varje barn under 16 år utöver två ökas understödet med 50 öre.
Bostadsbidraget är så konstruerat, att detsamma alltid utgår i de fall, då
sökanden finnes berättigad till familjeunderstöd. Bidraget är dyrortsgraderat
enligt den för folkpensioneringen gällande dyrortsindelningen samt utgår per
dag i ortsgrupp 1 med 75 öre, i ortsgrupp 2 med 1 krona 15 öre och i ortsgrupp
3 med 1 krona 50 öre.
Genom den förut nämnda kungörelsen nr 642 förklarades vidare, att i fråga
örn villkoren för åtnjutande av understöd och bostadsbidrag i tillämpliga
delar skulle gälla bestämmelserna i kungörelsen den 19 juni 1931 (nr 259)
angående tillämpning av förordningen den 12 juni 1931, dock med iakttagande
bland annat därav, att vid prövning av fråga, huruvida understöd skulle utgå,
hänsyn allenast finge tagas till den värnpliktiges, hans hustrus och hans barns
under 16 år inkomst under den tid tjänstgöringen påginge. I kungörelsen
nr 793 har med ändring av tidigare meddelad bestämmelse föreskrivits, att
understöd och bidrag utbetalas vid mitten och vid slutet av varje kalendermånad.
I detta sammanhang må nämnas, att 1914 års bestämmelser örn familjeunderstöd
vid tjänstgöring för rikets försvar utsattes för stark kritik i statens
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
krigsberedskapskommissions betänkande, del Y (1917), däri kommissionen
uppdrog riktlinjer för det offentliga understödsväsendet vid krig och även
framlade vissa författningsförslag.
Krigsberedskapskommissionen har i sitt betänkande framlagt förslag till ett
enhetligt system av krigsunderstöd, enligt vilket till arbetslösa skulle utgå
arbetslöshetsunderstöd och till mobiliserades familjer mobiliseringsunderstöd.
Kommissionen har därjämte utarbetat förslag till ytterligare en understödsform,
nämligen hyresunderstöd. Denna skulle huvudsakligen vara av kommunal
karaktär samt fakultativ.
En utförligare redogörelse för krigsberedskapskommissionens förslag
lämnas i sociala försvarsberedskapskommitténs betänkande, del I, till vilket
utskottet i detta sammanhang hänvisar.
Allmän motivering.
Allmänna synpunkter.
Genom krigsavlöningsreglementet meddelas bestämmelser örn de värnpliktigas
avlöning vid mobilisering. Det har förutsatts, att reglementet skall
kunna göras — åtminstone delvis — tillämpligt även under förstärkt försvarsberedskap.
Enligt krigsavlöningsreglementet erhålla de värnpliktiga krigslön
i stället för det under fredstid utgående penningbidraget. För meniga och
befäl inom den lägsta befälsgraden utgöres krigslönen endast av terminslön,
vilken utbetalas å tjänstgöringsorten och är avsedd för fyllande av sådana
smärre behov som ej tillgodoses in natura. För övrigt värnpliktigt befäl utgår,
förutom terminslön, månadslön med olika belopp, beroende på tjänsteställningen.
Månadslönen, som insättes å vederbörandes konto i hemorten, är
avsedd att vara en särskild gottgörelse för det med befälsställningen förenade
större ansvaret. I motiven till det av försvarsväsendets lönenämnd utarbetade
förslaget till krigsavlöningsreglemente har framhållits, att beträffande värnpliktiga
kompletterande bestämmelser erfordrades om bidrag till de värnpliktigas
familjer.
I kommittédirektiven för sociala försvarsberedskapskommittén — i det
följande benämnd kommittén — har, med beaktande av vad statens krigsberedskapskommission
i sitt förut nämnda betänkande, del V, anfört rörande
arbetsmarknaden vid krig, framhållits det nära samband, som råder mellan
familjebidrag åt värnpliktiga och arbetslöshetshjälp. Vidare har i direktiven
anförts bland annat följande:
Krigsberedskapskommissionens förslag beträffande familjebidrag bygger
helt på understödsprincipen: den tanken, att en värnpliktig genom sitt arbete
för försvaret skulle beredas en sådan förtjänst, att familjebidrag skulle kunna
utgå därur, har icke kommit till något uttryck i förslaget. Det kan emellertid
ifrågasättas, örn det icke skulle vara ur psykologisk synpunkt värdefullt, att
de s. k. mobiliseringsunderstöden finge — åtminstone i viss mån -—• karaktären
av en familjelon, som icke helt utginge efter behovssynpunkt utan i någon mån
innefattade ett vederlag för de uppoffringar, som staten kräver av familjeförsörjaren.
Härvid måste dock tillses, att ifrågavarande bidrag icke komma
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
att verka hindrande på tillgodoseendet av näringslivets behov av arbetskraft.
Dylikt bidrag torde därför icke, eller åtminstone endast i mycket reducerad
omfattning, böra tilldelas den, som kan erhålla lämpligt avlönat arbete. Ett
nära samband torde följaktligen finnas — såsom även krigsberedskapskommissionen
påvisat — melian familjebidragen och arbetsförmedlingen. Familjebidragens
närmare utformning och deras infogande i ett enhetligt system för
den sociala omvårdnaden av de av krigets ekonomiska verkningar drabbade,
torde böra göras till föremål för närmare utredning. Vid avvägandet av familj eunderstödens
belopp torde hänsyn böra tagas såväl till don krigslön, som
skall utbetalas till meniga värnpliktiga, som till de löner, vilka kunna beräknas
utgå för arbeten inom krigsindustrien. Såsom ett önskemål torde böra uppställas,
att sammanlagda inkomsten för en familj av genomsnittlig storlek icke
kommer att ställa sig påtagligt lägre, örn familjeförsörjaren tjänstgör vid
fronten än om han arbetar inom näringslivet.
I fråga om de allmänna principerna för familjebidragets bestämmande har
kommittén anfört bland annat följande:
Ur statsekonomisk synpunkt är det givetvis ett väsentligt intresse, att kostnaderna
för familjebidragen i möjligaste mån begränsas. Statsintresset kan
dock ej inskränkas till enbart de ekonomiska synpunkterna. Skall vårt folk
kunna bevara sin moraliska kraft och sin vilja att hävda sitt nationella
oberoende under de påfrestningar, ett krig eller en svårartad neutralitetskris
innebära, måste det sörjas för sådana bidrag till inkallade värnpliktigas anförvanter,
att icke deras börda i förhållande till övriga medborgares ter sig
oskälig. Ett förbiseende av denna synpunkt kan hava ödesdigra konsekvenser
både för andan inom krigsmakten och stämningen i hemorten. Det ligger
sålunda i statens intresse i minst lika hög grad som i de värnpliktigas och
deras familjers, att familjebidragen icke utmätas med för stor njugghet och
efter principer, som verka stötande. Ehuru statsfinansiella skäl tala för att
bidrag endast böra utgå, då verkligt behov därav föreligger, kunna sålunda
— såsom i kommittédirektiven framhållits — skäl anföras för att betrakta
bidragen såsom ett vederlag för det för staten nödvändiga och betydelsefulla
arbete, som den värnpliktige under mobilisering eller försvarsberedskap utför.
Den förra synpunkten pekar hän mot ett understödssystem, den senare mot
ett lönesystem. Kommittén har trott sig finna en utväg att i viss mån tillgodose
båda synpunkterna genom att för de familjemedlemmar — den värnpliktiges
hustru samt barn och adoptivbarn under sexton år — mot vilka den
värnpliktige i första hand kan anses försörjningsskyldig, låta familjebidraget
utgå med visst grundbelopp utan behovsprövning, medan för det bidrag, som
därutöver kan ifrågakomma, föreskrivits en prövning av behovet.
För familjebidragets konstruktion enligt kommitténs förslag skall närmare
redogöras i annat sammanhang. Här må emellertid förutskickas, att kommittén
förordat tre särskilda bidragsformer: familjepenning, avsedd för tryggande
av familjens livsuppehälle, hyresbidrag, för tillgodoseende av bostadsbehovet,
och näringsbidrag, för anställande hos näringsidkare av arbetskraft
för verksamhetens upprätthållande. Samtliga bidragsformer förutsätta
behovsprövning, dock att av familjepenningen visst grundbelopp skulle utgå
till förut nämnda familjemedlemmar utan behovsprövning. Den som tillerkänts
näringsbidrag skulle ej äga åtnjuta annat familjebidrag än familjepenningens
grundbelopp. Vidare må nämnas, att behovsprövningen föreslås skola verkställas
av kommunala organ, vilka även skulle utbetala bidragen, samt att kostnaderna
för bidragen i huvudsak skulle bestridas av staten men att någon del
därav skulle stanna å vederbörande kommun.
G
Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.
Efter redogörelse för de över förslaget avgivna yttrandena (sid. 17—19 i
propositionen) har föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, anfört
följande:
För egen del får jag framhålla, att därest familjebidragen skola kunna utgå
med sådana belopp att det med bidragen avsedda syftet uppnås, lärer det av
statsfinansiella hänsyn vara ofrånkomligt med en viss differentiering av
bidragen allt efter hjälpbehovet. Jag anser mig därför kunna godtaga de
avsteg från familjelönsprincipen, som kommittéförslaget innebär. En konsekvent
tillämpning av denna princip är för övrigt ej möjlig redan av den anledningen,
att, såsom jag också påpekade i kommittédirektiven, familjebidragen
icke böra få verka hindrande på tillgodoseendet av näringslivets behov av
arbetskraft. En prövning måste alltså kunna ske, huruvida såsom villkor för
erhållande av familjebidrag skyldighet för familjemedlem bör föreskrivas att
antaga lämpligt arbete.
För vinnande av tillräcklig smidighet och snabbhet i tillämpningen synes
det ofrånkomligt, att denna prövning liksom också utbetalningen verkställes
av kommunala myndigheter. Härigenom blir det tekniskt sett möjligt att, örn
så skulle vara önskvärt, tillämpa en fullt genomförd behovsprövning med
uteslutande helt av familjelönsprincipen ur systemet. Uppenbarligen skulle
i så fall det allmännas utgifter för familjebidragen kunna begränsas. Å andra
sidan torde den kommunala prövningen medföra en viss ojämnhet såväl i
bedömningen av bidragsbehovet som också vid utmätandet av de särskilda
bidragen, något som givetvis lätt kunde leda till ett berättigat missnöje.
Sannolikt skulle denna ojämnhet i hög grad minskas, örn såsom kommittén
förslår en viss del av familjebidraget för den trängre familjekretsen finge
utgå utan egentlig behovsprövning, medan i övrigt dylik prövning skulle äga
rum. Härmed följer även den praktiska fördelen, att någon hjälp omedelbart
utan ingående prövning kan lämnas den inkallades familj.
Såsom framhållits i ett par yttranden verkar den av kommittén föreslagna
behovsprövningen på sådant sätt, att för arbetsgivaren praktiskt taget omöjliggöres
att lämna någon hjälp utöver familjebidraget, med mindre arbetsgivaren
helt övertager en försörjningsplikt, som det rätteligen borde åligga staten
att fullgöra. Nu anmärkta olägenhet torde kunna väsentligen mildras genom
ett stadgande, att vid behovsprövningen hänsyn ej skall tagas till viss del av
den civila lönen. Huruvida och i vad mån ett sådant undantag bör stadgas
torde vara i viss mån beroende av arbetsmarknadsförhållanden, och ett
stadgande i ämnet i den föreslagna författningen torde därför endast böra
innehålla ett bemyndigande för Konungen att utfärda föreskrift i angivna
hänseende. Med denna modifikation är jag beredd att i princip biträda kommitténs
förslag beträffande behovsprövningen.
I motionen 1:148 av herr Johan Nilsson i Malmö har, bland annat, hemställts,
att familjebidraget bör tilldelas de värnpliktigas familjer utan prövning
av behovet.
I de likalydande motionerna 1:152 av herr Elof Andersson m. fl. och II: 206
av herr Österström m. fl. har hemställts, att familjepenning skall med de i
propositionen angivna maximibeloppen utgå utan behovsprövning till en var
för krigs tjänstgöring inkallad medborgare, som enligt de i propositionen angivna
allmänna grunderna därav bör komma i åtnjutande.
I motionen 11:214 av herr Magnusson i Näsviken m. fl. hemställes örn
sådan ändring i propositionen, att behovsprövningen göres generell.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18. <
I motionen II: 208 av herr Lindberg i Umeå m. fl. har — i anslutning till
16 § i förslaget till förordning — framställts yrkande, att nämnda paragraf,
avseende skyldighet att söka arbete, måtte helt utgå ur förordningen.
Det nu föreliggande förslaget till krigsfamiljebidragsförordning utgör ett
komplement till krigsavlöningsreglementet. Den synpunkten har också framhållits
såväl av sociala försvarsberedskapskommittén som av departementschefen,
att familjebidraget vore att anse såsom ett vederlag för det för staten
betydelsefulla arbete, som den till förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering
inkallade värnpliktige utförde i statens tjänst, med andra ord såsom ett
slags familjelön. å andra sidan har framhållits, att såväl statsekonomiska skäl
som önskvärdheten av att icke från arbetsmarknaden undandraga för produktionens
tryggande behövlig arbetskraft gjorde en behovsprövning erforderlig.
Såsom en kompromiss mellan dessa båda motsatta synpunkter har framgått det
i propositionen upptagna förslaget, att av familjepenningen ett visst grundbelopp
skulle för den värnpliktiges hustru samt barn och adoptivbarn under
16 år utgå utan behovsprövning, medan familjebidraget i övrigt skulle utgå
efter prövning av behovet.
I likhet med de motionärer, som yrkat, att familjepenningen skall utgå utan
behovsprövning, finner utskottet önskvärt, att större utrymme beredes åt löneprincipen
vid bidragens bestämmande. Emellertid synes det utskottet knappast
tillrådligt att frångå behovsprövningen, då fråga är örn andra familjemedlemmar
än dem, som enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle vara berättigade
till grundbelopp. Med hänsyn till det anförda anser sig utskottet böra såtillvida
tillstyrka bifall till motionerna 1:148 samt I: 152 och II: 206 i denna
del, att utskottet förordar, att familjepenning till den värnpliktiges hustru samt
barn och adoptivbarn under 16 år utgår utan behovsprövning. Genom bifall
till detta utskottets förslag skulle den stora praktiska fördelen vinnas, att
familjepenningen i sin helhet kunde omedelbart utbetalas till den värnpliktiges
närmaste utan avvaktande av den undersökning av den värnpliktiges ekonomiska
förhållanden, som behovsprövningen måste föranleda. I följd av den
ståndpunkt, utskottet sålunda intagit i fråga örn behovsprövningen, får utskottet
avstyrka det i motionen II: 214 framställda yrkandet, att behovsprövningen
göres generell.
I fråga örn den del av familjebidraget, som utgår efter behovsprövning, vill
utskottet ytterligare framhålla, att även örn kravet på nödig sparsamhet med
allmänna medel här icke kan undgå att göra sig gällande, behovsprövningen
dock måste ske med beaktande därav, att familjebidraget i sin helhet bör
anses såsom en lön åt den värnpliktige, låt vara att denna utmätes efter behovet.
I sådana fall, då en familj, som berövats sina inkomster, har att vidkännas
utgifter för bostad, torde således som regel bostadsbidrag böra utgå,
förutsatt givetvis, att den värnpliktiges och de hemmavarandes inkomster icke
härigenom bli högre än deras sammanlagda normala inkomst före inkallelsen.
Vad beträffar det i motionen II: 208 framställda yrkandet, att 16 § i författningsförslaget,
avseende skyldighet att söka arbete, skulle utgå ur förord
-
Utskott et.
8
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
ningen, vill utskottet framhålla, att bestämmelserna i nämnda paragraf torde
kunna bliva av stor betydelse, därest det gäller att i ett kritiskt läge tillvarataga
hela landets arbetskraft. Då stadgandet för sin tillämpning förutsätter
ett särskilt beslut av Kungl. Maj:t, lär man kunna utgå ifrån, att det icke
kommer till användning utan vägande skäl. Utskottet får alltså avstyrka
ifrågavarande motion i förevarande del.
Familjebidragets konstruktion.
Såsom nämnt föreslår kommittén tre särskilda former för familjebidrag:
familjepenning, hyresbidrag och näringsbidrag. Därjämte innehåller
förslaget vissa bestämmelser i fråga örn sjukvård åt värnpliktigas
familjemedlemmar. En av kommitténs ledamöter, direktören A. T. N. Gabrielsson,
har förklarat sig icke kunna biträda kommitténs förslag såvitt angår
näringsbidraget.
Kommittén har ansett det vara riktigast att betrakta familjebidraget såsom
en den värnpliktige tillkommande förmån. Härigenom markerades, i den
mån löneprincipen tillämpades, att det vore fråga örn ett av den värnpliktige
intjänat belopp. Nämnda betraktelsesätt borde icke utesluta, att, såsom
syntes lämpligast, vederbörande familjemedlem eller ställföreträdare för denne
tillerkändes en självständig rätt att lyfta bidraget.
Familj epenningen utgår enligt förslaget efter dyrortsgradering,
därvid den för folkpensioneringen gällande indelningen i tre särskilda ortsgrupper
skall äga tillämpning. Familjepenningen fastställes särskilt för varje
familjemedlem. De föreslagna för dag utgående bidragsbeloppen utgöra i
respektive ortsgrupper för hustru (annan familjemedlem över 16 år, som förestår
den värnpliktiges hem) 1: 75, 2: — och 2: 25 kronor samt eljest, örn familjemedlemmen
uppnått 16 års ålder, 1:—, 1:25 och 1:50 kronor och för barn
under nämnda ålder 0: 70, 0: 80 och 0: 90 kronor. Grundbeloppet är enligt förslaget
icke dyrortsgraderat samt utgör för hustru en krona och för varje barn
eller adoptivbarn under sexton år 40 öre.
Vad beträffar frågan örn en lokal differentiering av familjepenningen har
kommittén anfört, att vid kommitténs överläggningar ifrågasatts, huruvida
förekomsten av särskilda hyresbidrag vore tillfyllest för att onödiggöra en
sådan differentiering. Särskilt med tanke på den under senare år pågående
utjämningen av livsmedelskostnaderna mellan land och stad hade det sålunda
varit under övervägande att för hela landet enhetligt fixera de högsta belopp,
varmed familjepenningen skulle utgå; likaledes hade det anförts, att
differenserna i levnadskostnaderna mellan stad och land avspeglade en differens
i levnadsstandard, vilken sociallagstiftningen ej borde i sin mån medverka
till att konservera. Vid sina överväganden på denna punkt hade kommittén
ansett sig kunna fastslå, att till grund för statsmakternas nuvarande
dyrortsgraderingar icke enbart läge beräknad skillnad i bostadskostnaderna.
Med utgångspunkt från de i betänkandet anförda synpunkterna har kommittén
i fråga örn dyrortsgradering ej ansett sig kunna göra annat än stanna för att
vid normerandet av familjepenningen följa samma principer, som statsmak
-
9
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
terna vid annan sociallagstiftning och vid löneregleringar under senare år
tillämpat, d. v. s. att även införa en viss ortsdifferentiering av familjepenningen.
Med den uppfattning, kommittén sålunda tillkännagivit, läge det i sakens
natur, att kommittén förutsatte, att dyrortsgraderingen underkastades revision
i den mån levnadskostnadernas utjämning fortskrede eller statsmakterna uppställde
nya principer för dyrortsgradering. Vidare har kommittén anfört:
Vad dyrortsgraderingen ytterligare beträffar, har kommittén funnit det
önskvärt att anknyta denna till någon av nu tillämpade dyrortsgraderingar.
Valet har därvid stått mellan lönereglementenas, arbetslöshetskommissionens
och folkpensioneringens graderingar. Den förstnämnda löneskalan inkluderar
— i motsats till familjepenningen — såväl hyres- som andra levnadskostnader.
Arbetslöshetskommissionens gradering återigen tar ensidigt sikte
på grovarbetarlönernas differentiering på olika orter och är för övrigt, åtminstone
för närvarande, icke genomförd för hela landet. Med sina talrika
ortsgrupper erbjuda bägge dessa graderingssystem en vida mera omfattande
uppdelning än som för familjepenningens vidkommande och med hänsyn till
dess relativt lilla latitud kräves. Ej heller folkpensioneringsgraderingen kan
ur här angivna synpunkter anses invändningsfri; även den har baserats på
sammanläggning av hyres- och andra levnadskostnader, och dess till tio år
fixerade giltighetstid förutsätter dessutom en stabilitet i levnadskostnadsdifferenserna,
som under en kris eller ett krig måhända kan förbytas i snabba
prisförskjutningar mellan orterna.
Kommittén har emellertid, åtminstone som ett provisorium, funnit folkpensioneringens
gradering vara att föredraga, företrädesvis av följande skäl.
Denna gradering kan omedelbart automatiskt tillämpas och utmärker sig
i övrigt för den största enkelheten och den minst söndersplittrande uppdelningen
av sammanhängande bygder. Eftersom såväl familjepenningens maximum
som hyresbidrag blott skola utgå efter prövat behov, icke såsom i folkpensioneringen
enligt fixerade taxor, behöver den omständigheten, att folkpensioneringsgraderingen
även inkluderar hyresbeloppet, icke hindra sådan
individuell tillämpning av förevarande lag, att en rättvis avvägning göres
mellan olika orter. Och skulle under en kris eller ett krig skillnaderna i levnadskostnaderna
förskjutas mellan olika orter, bleve en del folkpensionärer
lika lidande därav som en del värnpliktigas familjer, något som i sin tur helt
visst måste tvinga statsmakterna att i en eller annan form åtminstone provisoriskt
justera denna ortsindelning.
Hyresbidraget är enligt kommitténs förslag avsett att utgå endast i den
mån familjepenningen ej förslår till bostadskostnaden. Bidraget är avsett
icke blott för hyra utan även för bestridande av ränta och amortering å lån
för bostadens anskaffande eller kostnad för fullgörande av förpliktelser mot
bostadsrättsförening. Även värmekostnad och flyttningskostnad täckas av
bidraget. Något särskilt maximibelopp har ej angivits för bidraget; däremot
föreslås, att bidrag för förhyrd bostad icke skall få överstiga beloppet av den
hyra som vid inställelsen varit avtalad. Då kommittén ansett det tvivelaktigt,
örn hyresbidrag över huvud böra utgå vid kortare inkallelser, har Kungl. Majit
enligt förslaget beretts möjlighet att stadga, att bestämmelserna om dylikt
bidrag ej skola tillämpas. I anslutning till de föreslagna bestämmelserna örn
hyresbidrag har kommittén framlagt förslag till särskilda föreskrifter an
-
10 Andra lagutskottets utlåtande Nr IS.
gående uppsägning m. m., vilka innefatta modifikationer i gällande hyreslagstiftning.
Näringsbidrag föreslås skola kunna tillerkännas värnpliktiga, vilka driva
näring eller rörelse, för anställande av arbetskraft för verksamhetens upprätthållande.
Enligt kommitténs förslag skulle bidragets maximum per månad
utgöra 200 kronor eller, örn verksamhetens upprätthållande vore av särskild
betydelse för det allmänna, 300 kronor. Bestämmelserna örn näringsbidrag
föreslås skola bliva tillämpliga först efter särskilt beslut av Kungl. Majit.
Beträffande såväl hyresbidrag som näringsbidrag föreslår kommittén, att
bidrag i vissa fall skall kunna utgå till icke familjeförsörjare.
De av kommittén föreslagna bestämmelserna örn sjukvård åt värnpliktigas
familjer innebära en hänvisning till vad som gäller enligt fattigvårds- och
barnavårdslagama. Därjämte föreskrives, att sjukvård, som meddelats enligt
dessa lagar, ej må, såvitt angår den värnpliktiges och hans familjs rätt, återkrävas
eller hänföras till fattigvård. Slutligen tillkommer det enligt förslaget
Konungen att med avseende å omfattningen av beslutad inkallelse förordna
örn statsbidrag för bekostande av sådan sjukvård.
Redogörelse för yttrandena över kommitténs förslag i förevarande del har
lämnats å sid. 27—31 i propositionen. I detta sammanhang anser sig utskottet
endast böra omnämna vissa bestämmelser om sjukvård åt evakuerade, som
innefattas i kommitténs den 22 december 1939 avgivna betänkande, del II (statens
off. utredn. 1939:45). Där har i kommitténs förslag till förordning örn
utrymningshjälp såsom en särskild hjälpform upptagits sjukhjälp, omfattande
erforderlig läkar- och sjukhusvård jämte läkemedel ävensom transport till eller
från läkare eller vårdanstalt. Hjälpen tillhandahålles, enligt vederbörande
myndighets beprövande, in natura eller såsom sjukersättning.
Föredragande departementschefen har beträffande de olika bidragsformerna
förklarat sig beredd att följa de av kommittén uppdragna riktlinjerna samt
vidare anfört:
I likhet med kommittén anser jag även bestämmelser erforderliga,
vilka reglera rätten till sjukvård för de inkallades familjer. Kommittén har
härutinnan föreslagit, att sjukhjälpen skall meddelas på samma sätt som eljest
tillämpas beträffande sjukvård åt obemedlade. Emellertid skulle sålunda
meddelad sjukvård icke anses såsom fattigvård, och vid mera omfattande värnpliktsinkallelse
skulle Kungl. Majit kunna förordna örn statsbidrag för bekostande
av ifrågavarande sjukvård. I den mån statsbidrag ej utginge på
grund av sådant förordnande eller eljest gällande bestämmelser, skulle följaktligen
kostnaden för sjukhusvård stanna på vederbörande landsting (stad, som ej
deltager i landsting). Kommitténs förslag i denna del erbjuder fördelen att så
nära som möjligt ansluta sig till den i fredstid tillämpade ordningen för meddelande
av sjukvård åt behövande. Emellertid äro även, såsom framgår av
vissa yttranden, bestämda olägenheter förenade med den föreslagna anordningen,
framför allt därutinnan, att behovsprövningen komme att verkställas
i efterhand och av ett annat organ än det, som enligt kommitténs förslag
skulle administrera familjebidragen. Härtill kommer, att landstingens ekonomi
— bland annat med hänsyn till landstingsskattens konstruktion — torde vara
särskilt känslig för utgiftsökningar. Det förefaller därför som om en mera
11
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
tillfredsställande lösning av förevarande spörsmål skulle vinnas genom införande
av en särskild bidragsform, sjukbidrag, på sätt kommittén själv föreslagit
beträffande utrymningshjälpen. Sjukbidraget torde i princip böra bekostas
på samma sätt som familjebidragen i övrigt, en fråga, vartill jag i det
följande återkommer.
Kommitténs förslag, att familjepenningen skulle graderas efter dyrort med
tillämpning av folkpensioneringens dyrortsindelning, har från flera håll mött
invändningar. Kommittén har övervägt, huruvida förekomsten av särskilda
hyresbidrag vore tillfyllest för att onödiggöra en lokal differentiering av
familjepenningen och därvid framhållit, att till grund för nuvarande dyrortsgraderingar
icke enbart ligger beräknad skillnad i bostadskostnaderna. Emellertid
har socialstyrelsen i sitt utlåtande anfört, att varje nu existerande dyrortsgrupperingssystem
bygger på de totala levnadskostnaderna och sålunda
giver ett felaktigt uttryck för här ifrågavarande kostnadsolikheters såväl
styrka som riktning. Detta är givetvis i och för sig riktigt, men fråga
är, örn felkällorna äro av den praktiska betydelse, att man måste avstå
från de fördelar, som en dyrortsgradering erbjuder. Man torde nämligen
— trots allt inskärpande av behovsprövningens vikt — böra räkna med en
tendens att vid total medellöshet bestämma familjepenningen till maximibeloppet.
En dyrortsgradering är därför av mycket stor betydelse ur statsfinansiell
synpunkt, och örn den ej för ett relativt sett betydande antal
orter är felaktig, torde den även vara att föredraga ur rättvisesynpunkt. Då
man härvidlag torde ha anledning räkna med att folkpensioneringens dyrortsgruppering
i flertalet fall giver ett riktigt uttryck för differenserna i levnadskostnaden,
även örn man bortser från hyran, anser jag tillräckliga skäl icke
föreligga för att frångå kommitténs i anslutning till eljest tillämpade principer
på sociallagstiftningens område framställda förslag örn dyrortsgradering av
familjepenningen.
Nära samband med spörsmålet örn familjepenningens dyrortsgradering har
frågan örn bidragsbeloppens storlek. Här möter ett spörsmål av principiell
betydelse, som upptagits till diskussion av svenska fattigvårds- och barnavårdsförbundet,
nämligen huruvida familjepenningens maximibelopp skola
tillmätas så, att hyra normalt kan anses ingå däri. Förbundet har — väglett
av den synpunkten, att behovsprövning endast undantagsvis bör förekomma
— ansett, att beloppen böra omfatta även hyra. Med den ståndpunkt, som jag
enligt vad förut anförts intager i fråga örn behovsprövningen, föreligger icke
samma skäl för att låta familjepenningen inkludera hyra. Även om emellertid
familjepenningen icke är avsedd att normalt inbegripa hyra, bör likväl i många
fall, särskilt på landsbygden, den föreslagna familjepenningen — såsom
kommittén framhållit — kunna förslå även till hyra---— I själva verket
torde för en familj av genomsnittlig storlek det föreslagna familjebidraget
jämte den värnpliktiges krigslön och värdet av hans naturaförmåner i allmänhet
icke komma att avsevärt understiga de löner, som utgå enligt
gällande kollektivavtal inom industrien. Beträffande grundbeloppet synes
mig kommitténs förslag vara lämpligt avvägt. Under hänvisning till elef
anförda anser jag mig kunna i allt väsentligt biträda kommitténs förslag såvitt
angår familjepenningen.
I fråga örn hyresbidraget har av ett par länsstyrelser ifrågasatts viss begränsning
av bidragets storlek; därjämte har föreslagits, att bidraget skulle
bestämmas för viss tid, så att därigenom skulle föranledas en förnyad prövning
av behovet. I förra hänseendet har ifrågasatts, att bidraget skulle begränsas
till lägenheter om högst 4 rum, kök däri inbegripet, d. v. s. vad man
vanligen kallar en trcrumslägenhet. Då man väl näppeligen kan förutsätta, att alla
innehavare i värnpliktsåldern av större bostäder än trerumslägenheter förfoga
12
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
över kapital eller kunna bibehålla någon avsevärdare del av sin civila arbetsinkomst,
skulle den föreslagna begränsningen avskära ett stort antal personer
från möjligheten att erhålla erforderligt hyresbidrag. De skäl, som kommittén
anfört mot att i dylika fall lita till moratorium, förefalla övertygande. Någon
rättvis fördelning av bördorna skulle icke liärigenorh uppnås, utan hyreskostnaden
skulle slumpartat övervältras på enskilda fastighetsägare. Å andra sidan
vore det föga tilltalande att låta just nu ifrågavarande kategori av medborgare
drabbas av vräkning, då staten genom inkallelsen gör det omöjligt för dem att
betala hyra. Enligt kommitténs förslag kan, såsom framgår av den föreslagna
tillämpningsförordningen (10 §), bidraget med hänsyn till avtalad hyra, inteckningsräntor
o. s. v. fastställas till högre belopp än som ur andra synpunkter
— i främsta rummet behovet — anses skäligt, men örn så sker skall lämplig
nedsättning av hyresbidraget bestämmas att örn möjligt tillämpas efter viss
tid. Denna tid bestämmes med beaktande av gällande uppsägningstid och möjligheten
att uthyra viss del av bostaden. Visar det sig vara omöjligt att få en
billigare bostad eller att delvis uthyra bostaden, uppskjutes ikraftträdandet av
nedsättningen av bidraget. Denna anordning synes i huvudsak tillgodose både
den värnpliktiges intresse av skydd för sitt hem och rimliga statsfinansiella
krav. För det fall, att bostaden uppenbarligen överstiger den värnpliktiges
behov, synes dock böra stadgas, att vid behovsprövningen hänsyn skall tagas
till den värnpliktiges och hans hustrus eventuella förmögenhet.
Vad näringsbidraget beträffar torde vara uppenbart, att maximibeloppen
— 200 respektive 300 kronor — tillmätts så, att bidraget endast undantagsvis
kan bestämmas till maximum. Då en nedsättning av beloppen till vad som kan
antagas motsvara det normala skulle kunna tänkas leda till att beloppen i
onödigt många fall bestämdes till maximum, synes någon nedsättning av de
angivna beloppen ej böra ske. Däremot torde såsom en ytterligare begränsning
böra stadgas, att näringsbidraget i intet fall må överstiga vad som utgår i
avlöning till den person, för vars avlönande bidraget är avsett. Såsom i ett
utlåtande har framhållits torde familjepenningens grundbelopp icke böra utgå
samtidigt med näringsbidrag.
Sjukbidraget torde lämpligen böra utformas på samma sätt som den av
kommittén föreslagna sjukhjälpen åt evakuerade.
I de likalydande motionerna 1:153 av herr Persson m. fl. och II: 207 av
herr Pettersson i Norregård m. fl. föreslås, att de föreslagna maximibeloppen
av familjebidrag för uppehälle åt värnpliktiga under krigstjänstgöring m. m.
måtte utgå efter enhetliga grunder, förslagsvis med av socialstyrelsen föreslagna
belopp (2 kronor för hustru eller husföreståndarinna, 1 krona 50 öre
för annan familjemedlem över 16 år och 1 krona för barn, allt per dag).
I motionen 1:148 av herr Johan Nilsson i Malmö — däri såsom förut nämnts
yrkats borttagande av behovsprövningen —■ har hemställts, att riksdagen måtte
besluta höja familjebidraget på sätt utvisas i nedanstående i anslutning till
tariffen i 4 § av Kungl. Maj:ts förslag till förordning uppgjorda tabell:
1 2 3 4
I....................................... 3:50 2:— 1:20
II....................................... 3:75 2:25 1:30
III....................................... 4:— 2:50 1:40
I motionen II: 213 av herrar Mårtensson och Andersson i Mölndal hemställes,
att riksdagen måtte besluta sådan ändring av Kungl. Maj:ts förslag
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18. 13
till förordning om familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring m. m.,
att familj epenning enligt 4 § skall utgå för hustru eller, där bidrag ej utgår
för hustru, annan familjemedlem, som förestår den värnpliktiges hem, med
i ortsgrupp I kronor 2: 25, i ortsgrupp II kronor 2: 50 och i ortsgrupp III
kronor 2: 75 per dag.
Här må även redovisas ett i förenämnda likalydande motioner 1:152 och
11:206 framställt yrkande, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit begär
att Kungl. Majit måtte föranstalta örn skyndsam utredning så att förslag till
årets riksdag måtte kunna framläggas om åtgärder, exempelvis genom en statlig
stödlånefond, i syfte att möjliggöra för smärre företagare och näringsidkare,
vilka till följd av inkallelse för militärtjänstgöring kommit i ekonomiska svårigheter,
att gälda deras rörelse åvilande fasta och ofrånkomliga utgifter, såsom
räntor och amorteringar, försäkringsavgifter o. s. v.
Den föreslagna uppdelningen av familjebidraget i fyra särskilda bidragsformer:
familj epenning, bostadsbidrag, näringsbidrag och sjukbidrag synes
utskottet ändamålsenlig. Likaledes delar utskottet den uppfattning, som kommit
till uttryck i propositionen, att i en lagstiftning av denna karaktär ett
frångående av eljest på sociallagstiftningens område tillämpade principer i
fråga örn dyrortsgradering icke är tillräckligt motiverat. I följd därav får
utskottet avstyrka motionerna 1:153 och lii 207.
Beträffande familjepenningens storlek har yrkats dels i motionen I: 148 en
avsevärd höjning av de i propositionen föreslagna maximibeloppen för samtliga
familjemedlemmar och dels i motionen lii 213 en mindre höjning av bidraget
till hustru eller annan familjemedlem, som förestår den värnpliktiges hem.
Utskottet behjärtar tillfullo syftet med dessa motioner. Med hänsyn till de
utomordentligt stora kostnader, som vid allmän mobilisering bli följden av
även en ringa höjning av beloppen, anser sig utskottet emellertid icke kunna
föreslå avvikelse från propositionen i denna del. Till frågan örn en utjämning
av bördorna mellan inkallade och andra medborgare vid förstärkt försvarsberedskap
och partiell mobilisering återkommer utskottet i det följande.
Med anledning av det i motionerna 1:152 och lii 206 väckta förslaget örn
utredning angående åtgärder, exempelvis genom en statlig stödlånefond, i
syfte att lämna hjälp åt smärre företagare och näringsidkare, vilka genom inkallelsen
kommit i ekonomiska svårigheter, vill utskottet erinra därom, att
Kungl. Majit den 15 mars 1940 på chefens för försvarsdepartementet föredragning
beslutat uppdraga åt sociala försvarsberedskapskommittén att verkställa
en utredning av sådan innebörd, avseende värnpliktiga över huvud,
vilkas ekonomiska förhållanden blivit genom inkallelsen väsentligen rubbade.
Denna utredning borde bedrivas så skyndsamt, att förslag i ämnet kunde
föreläggas årets riksdag. Vid dylikt förhållande torde de ifrågavarande motionerna
ej böra föranleda någon åtgärd. Utskottet vill i detta sammanhang
framhålla, att de tilltänkta stödåtgärderna böra kunna bliva av stor betydelse,
då det gäller att åstadkomma en rimlig fördelning av försvarsbördan mellan
de inkallade och övriga medborgare. Framför allt under förstärkt försvars
-
lös
14 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
beredskap och partiell mobilisering, då å ena sidan orättvisorna mellan olika
medborgare bli särskilt framträdande och å andra sidan statens förmåga att
lämna hjälp är större än under krig eller allmän mobilisering, böra dessa
åtgärder kunna bliva ett värdefullt komplement till familjebidragen.
Familjebidragens bestridande och
administrerande.
Sociala försvarsberedskapskommittén har föreslagit, att det skall åligga
kommunerna att i första hand bestrida kostnaderna för familjebidragen,
dock med rätt för vederbörande kommun att av staten återfå så
stort belopp, som motsvarar vad kommunen utgivit av familjepenningens
grundbelopp samt 4/s av vad kommunen därutöver betalt. Statsbidraget
skulle, när särskilda skäl därtill föranledde, kunna av Kungl. Majit höjas.
Kommitténs förslag i fråga örn vilken kommun, som det bör åligga
att utbetala familjebidrag, innebär följande. Skyldigheten att utbetala
familjepenning åligger som regel kommun, varest vederbörande familjemedlem
är bosatt under sådana förhållanden, att han äger där mantalsskrivas.
Skyldigheten att utbetala hyresbidrag åligger den kommun, varest bostaden
är belägen. Slutligen åligger skyldigheten att utbetala näringsbidrag den
kommun, varest näringen eller rörelsen utövas från fast driftställe, eller, örn
sådant icke begagnas, den kommun, varest den värnpliktige är bosatt under
sådana förhållanden, att han äger där mantalsskrivas. Emellertid är vistelsekommunen
i varje fall pliktig att förskjuta bidraget, såvida icke annan kommun
förklarat sig villig eller förpliktats att utgiva detsamma. Beträffande kommitténs
motivering för dessa stadganden får utskottet hänvisa till propositionen
sid. 35—36.
Såsom kommunalt organ för familjebidragens administrerande har
kommittén föreslagit kristidsnämnd, därest sådan är inrättad, samt i annat
fall i stad drätselkammaren och å landet kommunalnämnden, dock med rätt
för länsstyrelsen att i stället för drätselkammaren eller kommunalnämnden
förordna annat kommunalt organ.
Såsom öv erinst ans er till de kommunala organen föreslår kommittén
länsstyrelserna. Därjämte skulle finnas en särskild tillsynsmyndighet. Såsom
sådan har kommittén tänkt sig statens arbetskommission, vilken myndighet
enligt den planlagda kristidsorganisationen skulle handlägga arbetsmarknadsfrågor.
Denna kommission borde organiseras, så snart de föreslagna bestämmelserna
trätt i tillämpning. Över länsstyrelses beslut i dit fullföljt ärende
skulle klagan ej få föras; däremot skulle beslut, som länsstyrelse såsom första
instans fattat, får överklagas hos Konungen.
Rörande innehållet i de över kommitténs förslag i förevarande del avgivna
yttrandena får utskottet hänvisa till därför lämnad redogörelse i propositionen
å sid. 38—45.
Föredragande departementschefen har anfört följande:
Kommitténs förslag örn kommunal bidragsskyldighet för familjebidragen
har från några kommuner — visserligen icke de flesta men de största av de i
15
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
ärendet hörda — mött gensagor. Denna ståndpunkt är med hänsyn till de
ökade krav, särskilt i fråga om luftskydd, som på sistone ställts på kommunerna,
fullt förklarlig. Såsom en utväg att undgå den kommunala medansvarigheten
har i ett par yttranden föreslagits uppgivande i större eller
mindre utsträckning av behovsprövningen. Av skäl, som jag förut anfört, kan
jag icke biträda dessa förslag. Under sådana omständigheter anser jag mig
icke heller böra frångå kommitténs förslag om bidragsskyldighet från kommunernas
sida. Det torde nämligen vara ofrånkomligt, att administrationen
handhaves av kommunala organ, och som regel böra icke sådana tillåtas fatta
beslut örn statsutgifter utan kommunal ekonomisk medansvarighet. Undantag
från denna regel kan visserligen ske, örn så befinnes nödvändigt av praktiska
skäl. Men något dylikt undantagsfall synes mig icke föreligga här, bland annat
med hänsyn till det vidsträckta rum för de lokala organens prövning, som
kommittéförslaget lämnar beträffande hyres- och näringsbidrag; de sociala
fördelar, som dessa bidrag innebära, böra nämligen icke uppgivas. I detta
sammanhang må emellertid betonas, att Kungl. Maj:t givetvis torde få handhava
den rätt att bevilja extra statsbidrag, som enligt förslaget skulle förefinnas,
på sådant sätt, att icke förut hårt skattetyngda kommuner över hövan
belastas och över huvud så, att en skälig fördelning av bördorna uppkommer.
I det stora flertalet av de remissutlåtanden, vari den kommunala bidragsskyldigheten
godtagits, har kommitténs förslag i fråga örn den kommunala andelens
storlek lämnats utan erinran, och för egen del finner jag kommitténs förslag
i denna del vara väl avvägt.
Beträffande frågan, vilken kommun som skall utbetala och slutligen svara
för familjebidragen, har departementschefen förordat, att sagda skyldighet i
princip skulle åvila den kommun, varest den värnpliktige å inställelsedagen
var bosatt under sådana förhållanden, att han, örn mantalsskrivning då skolat
förrättas, ägt där mantalsskrivas. Denna regel borde kompletteras dels med
föreskrifter för det fall, att den värnpliktige med familj efter inställelsedagen
flyttade och dels med en bestämmelse örn skyldighet för vistelsekommunen
att förskjuta familjepenning och sjukbidrag. Vidare har departementschefen
anfört:
Beträffande frågan vilket kommunalt organ som bör administrera familjebidragen
har kommitténs förslag i åtskilliga yttranden mött kritik. Särskilt
har framhållits, att kristidsnämnderna icke äro lämpade för denna uppgift i
sådana fall, då nämnderna äro gemensamma för flera kommuner. En förutsättning
för kommitténs förslag i denna del har varit, att kristidsnämnderna
i sig skulle upptaga arbetslöshetskommittéerna, såsom tidigare varit planlagt.
En sådan sammanslagning av de olika organen torde emellertid numera icke
vara aktuell. Organisationen torde därför få utformas på annat sätt än kommittén
föreslagit. Det förefaller, som om man lämpligen därvid kunde — såsom
förekommer inom andra områden för social hjälpverksamhet — inrätta
en kommunal nämnd för ifrågavarande ärendens handläggning men tillika
stadga, att kommunen äger, i stället för att tillsätta en särskild nämnd för
ändamålet, uppdraga åt annan kommunal myndighet att vara familjebidragsnämnd.
Då det givetvis bör undvikas, att familjebidragen i allmänhetens ögon
komma att framstå såsom fattigvård, bör dock sådant uppdrag icke kunna
lämnas fattigvårdsstyrelse. En anordning sådan som den här föreslagna torde
bereda de största möjligheterna för en anpassning efter lokala förhållanden.
Den möjliggör även för en kommun, varest under mobilisering en särskild
nämnd erfordras, att i fredstid uppdraga åt ett befintligt organ att fungera
16
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
såsom familjebidragsnämnd och fullgöra de mycket begränsade uppgifter, som
då kunna ifrågakomma (mottagande och förvaring av blanketter, planläggning
av verksamheten och dylikt). Kravet på arbetsduglighet hos nämnderna och
sparsamhet med arbetskraften torde bäst tillgodoses genom en jämförelsevis
snäv begränsning av de särskilt tillsatta nämndernas ledamotsantal, förslagsvis
till fem. I detta och övriga hänseenden torde de för luftskyddsnämnd gällande
bestämmelserna — vilka i vissa avseenden hänvisa till stadgandena örn
byggnadsnämnd — kunna tjäna som förebild; dock torde här böra stadgas, att
vid val av ledamöter och suppleanter skall tillses, att erfarenhet på den sociala
behovsprövningens område blir företrädd inom nämnden.
Efter att hava förklarat sig biträda kommitténs förslag i fråga örn länsstyrelsernas
befattning med familjebidragsärenden har departementschefen vidare
anfört:
Beträffande den föreslagna tillsynsmyndighetens ställning har anmärkts,
att denna vore alltför svag för att syftet med inrättande av en sådan myndighet
skulle vinnas. Dessa invändningar synas icke obefogade. Det torde därför
böra stadgas, att Konungen kan uppdraga åt tillsynsmyndigheten att utfärda
icke blott anvisningar utan även föreskrifter rörande de föreslagna
familjebidragsbestämmelsernas tillämpning. Utfärdandet av sådana föreskrifter
torde kunna ifrågakomma t. ex. beträffande utbetalning och redovisning av
medel, avlämnande av uppgifter, användande av formulär m. m. — — —
Förslaget att den kristidskommission, inom vilken arbetsmarknadsfrågorna
kunna komma att centraliseras, skall vara tillsynsmyndighet synes välgrundat.
Emellertid äro alltjämt hithörande organisationsfrågor föremål för utredning,
och definitiv ståndpunkt till föreliggande spörsmål kan därför ännu ej tagas,
önskvärt är, att någon för familjebidragsorganisationen ansvarig myndighet
finnes även i fredstid.
Slutligen har departementschefen förordat, att kammarrätten — liksom
hittills varit fallet — finge som regel tjänstgöra såsom högsta instans i besvärsmål.
I de likalydande motionerna 1:152 av herr Elof Andersson m. fl. och II: 206
av herr Österström m. fl. hemställes, att riksdagen måtte besluta, att alla kostnader
i samband med förordningens tillämpning skola gäldas av statsmedel.
I motionen 11:208 av herr Lindberg i Umeå m. fl. hemställes under 1), att
riksdagen måtte besluta, att kostnaden för familjepenning, hyresbidrag och
näringsbidrag åt värnpliktigas familjer under krigs tjänstgöring skall helt bäras
av statsverket.
I motionen 11:214 av herr Magnusson i Näsviken m. fl. hemställes om
sådan ändring i propositionen, att staten helt bestrider så stor del av näringsbidraget,
som skulle tillerkänts försörjningspliktig i minimibelopp, därest han
sökt familjebidrag.
I motionen 11:213 av herrar Mårtensson och Andersson i Mölndal hemställes
-—- i anslutning till 19 § i förslaget till förordning — örn sådan ändring
av denna paragraf, att kommun, som enligt 17 § utgivit familjebidrag, skall
äga att av staten återfå så stort belopp, som motsvarar vad kommunen utgivit
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18. 17
av familjepenningens grundbelopp samt nio tiondelar av vad kommunen därutöver
betalt.
Jämväl i nyssberörda motionen 11:214 hemställes, att kommunernas
bidragsandel fastställes till en tiondel.
I nyssnämnda motioner 1:152 och II: 206 hemställes, att i den föreslagna
lokala nämnden skall finnas en av länsstyrelsen utsedd ledamot och att denne
tillerkännes besvärsrätt.
I den förut berörda motionen 11:208 yrkas, att riksdagen måtte besluta,
att den kontroll, som kan vara nödig över den av vederbörligt kommunalt
organ för statens räkning bedrivna bidragsverksamheten, utövas av ett
av länsstyrelsen till det kommunala organet delegerat kronoombud med befogenhet
att övervaka nämndens verksamhet och med skyldighet att vid från
nämnden avvikande mening avgiva rapport till länsstyrelsen, som i sådant
fall äger att fatta det avgörande beslutet, samt att kontrollen i övrigt ombesörjes
av tillsynsmyndigheten, statsrevisionen och, i det nu aktuella läget,
statens krisrevision.
Förslaget att kommunerna skola bidraga till kostnaderna för familjebidragen
med V5 av kostnaderna för den del av bidragen, som utgår efter behovsprövning,
innebär ett avsteg från den vedertagna grundsatsen, att försvarsutgifterna
böra bekostas av staten. Detta avsteg har motiverats därmed, att
kommunernas medverkan ansetts nödvändig för bidragens administrerande
och att den kommunala beslutanderätten angående bidragen borde såsom en
spärr mot slöseri med statens medel förknippas med en viss ekonomisk medansvarighet.
Motionsvis ha förslag framställts dels örn den kommunala bidragsskyldighetens
borttagande, dels örn dess minskande såvitt rör näringsbidraget
och dels örn minskning av bidragsandelen från Vs till Vio. Till stöd
för kommunandelens borttagande har anförts — förutom den ovan berörda
principiella synpunkten — att inkallelserna drabbade olika kommuner olika
hårt, att bördan för fattiga kommuner bleve alltför tung och att bidragen
kornme att utmätas efter olika måttstock beroende på kommunernas ekonomiska
förhållanden. Då emellertid förslaget förutsätter, att särskilt skattetyngda
kommuner skulle kunna erhålla förhöjt statsbidrag och ett borttagande
i enlighet med utskottets förslag av behovsprövningen med avseende å familjepenningen
för de närmaste anförvanterna måste vara ägnat att eliminera ojämnheter
i behovsprövningen, kan utskottet icke tillmäta de anförda omständigheterna,
ehuru beaktansvärda, så avgörande betydelse, att de böra leda till
ett fullständigt borttagande av den ur ekonomisk synpunkt betydelsefulla
kommunala bidragsskyldigheten. Utskottet vill i detta sammanhang särskilt
understryka departementschefens uttalande, att Kungl. Majit givetvis torde få
handhava rätten att bevilja extra statsbidrag på sådant sätt, att icke förut hårt
skattetyngda kommuner över hövan belastas och över huvud så, att en skälig
fördelning av bördorna uppkommer. Särskilt vill utskottet peka på möjligheten
att för sådana delar av landet, som svårast drabbas av inkallelser,
generellt fastställa högre statsbidrag.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. .9 sami. 2 avd. Nr 18.
Utskottet.
821 40 2
18
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
I fråga om storleken av den kommunala bidragsskyldigheten må ytterligare
framhållas, att den av utskottet här ovan föreslagna höjningen av det belopp,
som skulle utgå utan behovsprövning, såsom en konsekvens medför en betydande
sänkning av kommunernas anpart av bidraget. Denna jämkning medför
emellertid en skärpning av en ojämnhet, som framträder redan i departementsförslaget.
Då nämligen näringsbidrag i sin helhet utgår efter behovsprövning,
leder enligt propositionen beviljandet av näringsbidrag för den
värnpliktiges hustru och minderåriga barn till en större kommunalandel än som
skulle hava utgått, därest motsvarande belopp beviljats i form av familjepenning
jämte bostadsbidrag, och tydligen måste höjningen av det utan behovsprövning
utgående beloppet för dessa anhöriga göra det än oförmånligare för
kommunen att bevilja näringsbidrag. Utskottet vill därför — i anslutning till
i motionen II: 214 framställt yrkande — föreslå ett sådant tillägg i 19 §, att
kommun, som enligt 17 § utgivit näringsbidrag, skall äga av staten helt återfå
så stor del därav, som skulle hava utgått utan behovsprövning, därest bidraget
utgjorts av familjepenning. Ehuru de av utskottet sålunda förordade ändringarna
i departementsförslaget innebära en högst avsevärd reducering
av den kommunala bidragsskyldigheten, anser sig utskottet likväl, för att
i möjligaste mån begränsa denna bidragsskyldighet, böra i anslutning till
yrkanden i motionerna II: 213 och 214 föreslå en sänkning av kommunens
andel i övrigt till Vio av kostnaderna. Utskottets förslag i denna del, som
även hänför sig till 19 §, innebär ett avstyrkande av motionerna I: 152 och
II: 206 ävensom II: 208 i de delar, varom nu är fråga.
Med motionerna 1:152 och II: 206 s^mt II: 208 äro förknippade vissa
yrkanden rörande kontroll över de kommunala organens handhavande av
familjebidragen. Då dessa förslag torde vara föranledda av förslagen örn den
kommunala bidragsskyldighetens borttagande, får utskottet avstyrka dessa
motioner även i denna del.
Kostnaderna för familjebidragen.
Kommittén har verkställt vissa beräkningar av kostnaderna för genomförandet
av kommitténs förslag, vilka emellertid, enligt vad kommittén framhållit,
på grund av det ofullständiga material, som den officiella statistiken
erbjuder, måste betraktas såsom i hög grad approximativa. Kostnadsberäkningarna,
vilka av kommittén med hänsyn till däri innefattade uppgifter hemligstämplats,
hava tillhandahållits utskottet jämte övriga handlingar i ärendet.
Kostnaderna för familjebidragen enligt de föreslagna nya bestämmelserna
torde i första hand böra bestridas från vederbörliga förskottsanslag.
Speciell motivering.
Under denna avdelning kommer utskottet att verkställa detaljgranskning
av det föreliggande lagförslaget. De i ärendet motionsvis framställda yrkandena
komma därvid för fullständighetens skull att redovisas även i de fall,
då redogörelse för dem lämnats i det föregående. I den mån de särskilda
bestämmelserna och de av föredragande departementschefen i samband med
19
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
dem gjorda uttalandena icke i det följande beröras, hava de av utskottet
lämnats utan erinran.
Författningens rubrik.
Kommittén har föreslagit, att författningen i föreliggande ämne skulle benämnas
»Lag örn familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring m. m.
(familjebidragslag)». Samtidigt har kommittén föreslagit, att tillämpningsförfattningen
till lagen skulle benämnas »familjebidragsförordning».
Föredragande departementschefen har härutinnan anfört följande:
För min del vill jag till en början förorda, att författningen i fråga i överensstämmelse
med vad som eljest i liknande fall tillämpas erhåller karaktär
av »förordning» i stället för »lag». Tillämpningsförfattningen får då benämnas
»kungörelse». Med hänsyn till att jag samtidigt med förevarande familjebidragsförordning
föreslår framläggande av förslag till förordning örn familjebidrag
åt värnpliktiga i fredstid, synes åt var och en av de båda förordningarna
böra givas en förkortad benämning, som angiver dess huvudändamål. Jag föreslår
därför, att nu förevarande författning förkortat benämnes »krigsfamiljebidragsförordning»,
medan den för fredstjänstgöring avsedda förordningen
skulle benämnas »fredsfamiljebidragsförordning». De till
respektive förordningar hörande tillämpningsförfattningarna kunna då
lämpligen erhålla benämningarna »krigsfamiljebidragskungörelse» och »fredsf
amil j ebidragskungörelse ».
I motionen 1:150 av herr Herlitz hemställes, att riksdagen, vid bifall i
övrigt till propositionen, måtte för sin del besluta, att den däri föreslagna
författningen skall benämnas lag.
Frågan örn benämningen å författningar har under senare år vid flera tillfällen
i särskilda fall varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. I sådant
hänseende må erinras örn följande.
Vid 1937 års riksdag väckte herr Reuterskiöld en motion, I: 242, örn rusdrycksförsäljningsförordningens
ersättande med en lag. Bevillningsutskottet
fann i sitt utlåtande nr 28 (sid. 77) skäl kunna anföras för en förändring i
denna riktning men avstyrkte den med hänsyn till att övriga av Kungl. Majit
och riksdagen antagna författningar angående tillverkning och försäljning av
alkoholhaltiga drycker benämnas förordningar. Riksdagen gjorde ingen erinran
häremot.
Genom proposition nr 20 vid 1939 års lagtima riksdag framlades förslag till
tuberkulosförordning, avsedd att ersätta den då gällande lagen den 4 september
1914 angående vissa åtgärder mot utbredning av lungsot. Föredragande
departementschefen, statsrådet Möller, anförde i propositionen att författningen
i enlighet med numera vedertagen terminologi fått karaktär av förordning.
I anledning härav hemställde herr Herlitz i en i första kammaren
framställd fråga till chefen för justitiedepartementet, huruvida denne skulle
kunna i korthet klargöra innebörden av den åberopade terminologien och sålunda
angiva, när enligt hans uppfattning termerna lag och förordning borde
användas i författningar, som antagas av riksdagen.
Till svar å denna fråga framhöll chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Westman, vid första kammarens plenum den 22 februari 1939, att ternö
20
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
nologien med avseende å författningars benämning tidigare varit åtskilligt
vacklande men efter hand blivit mera stadgad. Sedan slutet av år 1937 hade
Kungl. Majit tillämpat den regeln, att författning icke gåves titel av lag i
annat fall än då den förutsatte lagrådsgranskning eller eljest grundlagsenligt
skulle ha nämnda titel. Författning, som utan att tillhöra nu angivna grupp
förelädes riksdagen för antagande eller godkännande, betecknades i regel såsom
förordning och annan författning i regel såsom kungörelse, stadga, reglemente
eller instruktion. I särskilda fall hade man emellertid av praktiska skäl
tagit hänsyn till att författning på visst område enligt vedertaget bruk haft
benämning, som ej stöde i överensstämmelse med nyssnämnda regler, samt
därför frångått dessa. Sålunda hade författningar innefattande avlönings- och
pensioneringsföreskrifter, ehuru utfärdade med riksdagens godkännande, benämnts
reglementen, och författningar utfärdade av Kungl. Maj:t utan riksdagens
hörande jämlikt de militära rekvisitions- och förfogandelagarna hade
kallats förordningar. Vidare hade vid ändring i gällande författningar åt
ändringen i regel givits samma titel som den författning hade, vilken varit före1
mål för ändringen.
Andra lagutskottet uttalade sedan i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 21, att utskottet ej funne skäl till erinran mot att den genom berörda proposition
föreslagna författningen betecknats såsom förordning.
Vid 1939/40 års urtima riksdag framlades en proposition, nr 57, med förslag
till förordning örn handläggning vid krig eller krigsfara av vissa ärenden
rörande den allmänna hälso- och sjukvården. I anledning av denna proposition
väcktes en motion, 1:13, i vilken herr Herlitz hemställde, att riksdagen måtte
för sin del antaga en lag angående fullgörande i vissa fall av medicinalstyrelsen
tillkommande ämbetsuppgifter, innehållande allenast en grundläggande
bestämmelse i ämnet.
Andra särskilda utskottet yttrade i sitt utlåtande, nr 26, i ämnet:
I anledning av motionen vill utskottet uttala, att vissa delar av de ämnen,
som beröras i det föreliggande förslaget till förordning, otvivelaktigt torde
vara av rent administrativ natur. Emellertid har utskottet uppmärksammat,
att andra författningar, som av Kungl. Maj:t förelagts riksdagen till antagande
och av riksdagen antagits, innehålla både föreskrifter av sådan karaktär, att
de skola av Kungl. Majit och riksdagen antagas, och administrativa förordnanden
eller instruktionsföreskrifter. Anledningen härtill lärer vara praktiska
hänsyn, särskilt önskvärdheten av att alltför stor splittring av reellt sammanhörande
bestämmelser undvikes. Utskottet finner ur nu nämnda synpunkter
hinder icke möta mot godkännande av föreliggande förslag.
Riksdagen gjorde ej erinran mot detta uttalande.
Herr Herlitz har närmare utvecklat sina synpunkter på förevarande spörsmål
i en uppsats i Förvaltningsrättslig tidskrift för år 1939 (sid. 285—293).
Tillika må här hänvisas till herr Herlitz’ arbete »Örn lagstiftning» (sid. 532—
556).
En annan mening än den i nu ifrågavarande motion framförda har i litteraturen
hävdats av f. d. regeringsrådet G. Thulin, som i en uppsats i Nordisk
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18. 21
Administrativt Tidskrift 1939 (sid. 206—209), uttalat, att den ändrade praxis
beträffande begreppet lag syntes honom väl motiverad. I ej få fall hade efter
år 1884 beteckningen lag använts i rubrikerna för författningar, som rätteligen
skulle varit att hänföra till rena förvaltningsföreskrifter.
Vidare må här hänvisas till vissa uttalanden i en artikel av sekreteraren
S. Holm i Statsvetenskaplig tidskrift 1939 (sid. 257—258), i vilken framhållits
bland annat att riksdagen ännu icke kunde anses hava godkänt den nya
terminologien.
Såsom chefen för justitiedepartementet i sitt ovannämnda uttalande framhållit
har terminologien med avseende å författningars benämning tidigare
varit åtskilligt vacklande. Någon fullständig klarhet i sådant hänseende synes
dock icke hava vunnits genom den år 1937 genomförda ändringen i praxis.
Även ur andra synpunkter synes viss tvekan kunna råda om värdet av denna
ändring. Emellertid torde en författning av den karaktär, varom här är fråga,
i regel ej heller före 1937 hava betecknats som lag. Med hänsyn härtill
finner utskottet icke skäl till erinran mot den i propositionen föreslagna
rubriceringen av författningen. Utskottet anser sig därför ej heller med utgångspunkt
i det föreliggande förordningsförslaget böra taga ställning till
den föreliggande frågan i hela dess vidd. Enligt utskottets mening är det
emellertid önskvärt att spörsmålet, som snarast torde vara av konstitutionell
natur, i ett annat och större sammanhang blir föremål för en mera allsidig
belysning.
4§-
I denna paragraf angivas grunderna för beräknandet av familjepenningens
storlek. Motiveringen till paragrafen innefattas väsentligen i det förut under
»Familjebidragets konstruktion» anförda.
Motionsvis hava yrkanden framställts:
i motionen 1:148 av herr Johan Nilsson i Malmö, att »familjebidraget»
skall höjas på sätt i det föregående (sid. 12) angivits samt att detsamma bör
tilldelas de värnpliktigas familjer utan prövning av behovet;
i de likalydande motionerna 1:152 av herr Elof Andersson m. fl. och II: 206
av herr Österström m. fl., att familjepenning skall utgå med i propositionen
angivna maximibelopp och ortsgruppering samt utan behovsprövning till en
var för krigstjänstgöring inkallad medborgare, som enligt de i propositionen
angivna allmänna grunderna därav bör komma i åtnjutande;
i de likalydande motionerna 1:153 av herr Persson m. fl. och II: 207 av
herr Pettersson i Norregård m. fl., att de föreslagna maximibeloppen av
familjebidrag måtte utgå efter enhetliga grunder, förslagsvis med av socialstyrelsen
ifrågasatta belopp, d. v. s. maximalt per dag 2 kronor för hustru eller
husföreståndarinna, 1 krona 50 öre för annan familjemedlem över 16 år och
1 krona för barn; samt
i motionen II: 213 av herrar Mårtensson och Andersson i Mölndal, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring av förslaget, att familjepenning enligt 4 §
skall utgå för hustru eller, där bidrag ej utgår för hustru, annan familje
-
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
22 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
medlem, som förestår den värnpliktiges hem, med i ortsgrupp I 2 kronor
25 öre, i ortsgrupp II 2 kronor 50 öre och i ortsgrupp III 2 kronor 75 öre
per dag.
Såsom framgår av det förut i den allmänna motiveringen (sid. 7) anförda
föreslår utskottet i anledning av motionerna I: 148 samt I: 152 och II: 206
en viss begränsning av behovsprövningen, under det att dessa motioner i
övrigt ävensom motionerna I: 153 och II: 207 samt II: 213, allt såvitt motionerna
hänföra sig till denna paragraf, av utskottet avstyrkas.
Den föreslagna ändringen torde böra föranleda, att ordet »högst» i paragrafens
första stycke icke kursiveras.
5 §■
Enligt denna paragraf i Kungl. Maj:ts förslag skall beviljandet av annan
familj epenning än grundbeloppet föregås av särskild behovsprövning.
Rörande behovsprövningen hava yrkanden motionsvis framställts
dels i de ovan under 4 § jämväl härutinnan redovisade motionerna 1:148
samt 1:152 och II: 206,
dels ock i motionen II: 214 av herr Magnusson i Näsviken m. fl., vari hemställes
örn sådan ändring i propositionen, att behovsprövningen göres generell.
Rörande utskottets ställning till motionerna I: 148 samt I: 152 och II: 206
i vad avser behovsprövningen hänvisas till vad utskottet anfört under 4 §.
Av skäl, som anförts i den allmänna motiveringen (sid. 7), avstyrker utskottet
motionen II: 214.
7 §.
I denna paragraf angivas förutsättningarna för beviljandet av bostadsbidrag.
I de likalydande motionerna 1:152 av herr Elof Andersson m. fl. och II: 206
av herr Österström m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
bostadsbidrag i regel skall utgå i de fall, då hyra erlägges för bostad eller
då ersättning av andra skäl kan vara särskilt påkallad.
I anledning av det i motionerna 1:152 och II: 206 framställda yrkandet,
att riksdagen måtte besluta, att bostadsbidrag skall utgå i de fall, då hyra
erlägges för bostad eller då ersättning av andra skäl kan vara särskilt påkallad,
får utskottet hänvisa till sina i den allmänna motiveringen (sid. 7)
gjorda uttalanden angående behovsprövningen. Då genom ett godkännande av
dem syftet med motionerna skulle bliva i huvudsak tillgodosett, torde motionerna
i denna del icke böra föranleda införandet av någon särskild bestämmelse
i författningsförslaget.
Beträffande de ändamål, för vilka bostadsbidrag skulle kunna utgå, ha i
propositionen särskilt nämnts — förutom hyra — ränta och amortering å
inteckningsgäld eller annan gäld, vars samband med bostadens anskaffande
kan ådagaläggas, ävensom avgifter till bostadsrättsförening m. m. Utskottet
vill framhålla, att det icke bör vara uteslutet att avse bostadsbidrag även för
kostnad för en sådan reparation, som är nödvändig för att göra en byggnad
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18. 23
användbar såsom bostad, förutsatt att reparationen är av mindre omfattning
och att det ej rör sig örn en kortvarig inkallelse.
10-14 §§.
I anslutning till förenämnda paragrafer, vilka reglera näringsbidraget, finner
utskottet lämpligt redovisa det i de likalydande motionerna 1:152 av herr Elof
Andersson m. fl. och 11:206 av herr Österström m. fl. framställda yrkandet,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit begär att Kungl. Majit måtte föranstalta
örn skyndsam utredning så att förslag till årets riksdag måtte kunna
framläggas örn åtgärder, exempelvis genom en statlig stödlånefond, i syfte att
möjliggöra för smärre företagare och näringsidkare, vilka till följd av inkallelse
för militärtjänstgöring kommit i ekonomiska svårigheter, att gälda
deras rörelse åvilande fasta och ofrånkomliga utgifter, såsom räntor och
amorteringar, försäkringsavgifter o. s. v.
På skäl, som anförts i den allmänna motiveringen (sid. 13—14), avstyrker
utskottet motionerna I: 152 och II: 206 i vad desamma avse framställning örn
viss utredning.
16 §.
Beträffande denna paragraf, som handlar örn skyldighet för bidragstagare
att under vissa förutsättningar söka och antaga arbete, har i motionen 11:208
av herr Lindberg i Umeå m. fl. hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
paragrafen helt skall utgå ur förordningen.
I enlighet med vad utskottet förut (sid. 8) anfört, avstyrker utskottet
motionen II: 208, i vad den avser uteslutande av 16 § ur den föreslagna förordningen.
Såsom en följd av utskottets förslag beträffande 5 § första stycket
har avfattningen av första stycket i förevarande paragraf underkastats jämkning.
19 §.
Denna paragraf innefattar reglerna örn fördelningen av kostnaderna för
familjebidragen mellan stat och kommun.
Yrkanden avseende nämnda regler hava framställts i ett antal motioner,
nämligen:
i de likalydande motionerna 1:152 av herr Elof Andersson och 11:206 av
herr Österström m. fl., att alla kostnader i samband med förordningens tilllämpning
skola gäldas av statsmedel;
i motionen 11:208 av herr Lindberg i Umeå, att kostnaden för familjepenning,
hyresbidrag och näringsbidrag åt värnpliktigas familjer under krigstjänstgöring
skall helt bäras av statsverket;
i motionen 11:213 av herrar Mårtensson och Andersson i Mölndal, att förevarande
19 § erhåller följande lydelse:
Kommun, som enligt 17 § utgivit familjebidrag, äger av staten återfå så
stort belopp, som motsvarar vad kommunen utgivit av familjepenningens
IIt skott et.
Utskottat.
24
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
Utskottet.
Utskottet.
grundbelopp saint nio tiondelar av vad kommunen därutöver utbetalt; dock
att---av länsstyrelsen.
Då särskilda---sägs.
samt slutligen i motionen 11:214 av herr Magnusson i Näsviken m. fl.,
dels att staten helt bestrider så stor del av näringsbidraget, som skulle tillerkänts
försörjningspliktig i minimibelopp, därest han sökt familjebidrag,
dels ock att kommunernas bidragsandel fastställes till Vio i stället för i propositionen
föreslagen Vs av kostnaden.
I det föregående (sid. 17—18) har anförts, hurusom utskottet i anledning av
yrkanden, framställda i motionerna II: 213 och 214, föreslår vissa ändringar
beträffande förevarande paragraf, under det att utskottet avstyrker motionerna
I: 152 och II: 206 ävensom II: 208 i hit hänförliga delar.
21 §.
I denna paragraf har meddelats bestämmelser rörande bland annat familjebidragsärendenas
handläggning å vederbörande kommuns vägnar av en familj ebidragsnämnd,
därvid stadgats, att kommun ägde antingen inrätta särskild
dylik nämnd eller ock uppdraga åt annan kommunal myndighet än fattigvårdsstyrelsen
att vara familjebidragsnämnd.
I anknytning till förenämnda bestämmelser hava yrkanden framställts i
följande motioner, nämligen
i de likalydande motionerna 1:152 av herr Elof Andersson m. fl. och 11:206
av herr Österström m. fl., att i den föreslagna lokala nämnden skall finnas en
av länsstyrelsen utsedd ledamot och att denne tillerkännes besvärsrätt;
i motionen 1:161 av herr Holmström, att i 21 § andra stycket orden »än
fattigvårdsstyrelsen» skola utgå; samt
i motionen 11: 208 av herr Lindberg i Umeå m. fl., att den kontroll som kan
vara nödig över den av vederbörligt kommunalt organ för statens räkning
bedrivna bidragsverksamheten utövas av ett av länsstyrelsen till det kommunala
organet delegerat kronoombud med den befogenhet, som i motionens
motivering angivits (d. v. s. att övervaka nämndens verksamhet och med
skyldighet att vid från nämnden avvikande mening avgiva rapport till länsstyrelsen,
som i sådant fall äger att fatta det avgörande beslutet), samt att
kontrollen i övrigt ombesörjes av tillsynsmyndigheten, statsrevisionen och, i
det nu aktuella läget, statens krisrevision.
På skäl, som anförts i den allmänna motiveringen (sid. 18), avstyrker utskottet
de här ovan redovisade yrkandena i motionerna 1:152 och II: 206
samt II: 208.
I motionen 1:161 har yrkats, att kommun skulle kunna uppdraga även åt
fattigvårdsstyrelse att vara familjebidragsnämnd. Utskottet finner de av
motionären anförda synpunkterna beaktansvärda. Emellertid torde man i
förevarande fall icke kunna undgå att fästa största avseende vid de psykologiska
faktorer, som på mångfaldigt sätt kommit till uttryck under inkallelserna
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18. 25
till förstärkt försvarsberedskap, och utskottet anser sig därför nödsakat att
avstyrka denna motion.
Förordningens ikraftträdande.
Föredragande departementschefen har härutinnan anfört följande:
Uppenbarligen är det önskvärt, att de nya bestämmelserna örn familjebidrag
snarast möjligt träda i kraft. Dessförinnan måste emellertid tillämpningsföreskrifter
och formulär utarbetas, och innan förordningen kan i sin helhet
tillämpas måste även familjebidragsnämnder utses och tillsynsmyndighet förordnas
m. m. Det synes därför lämpligast, att Konungen bestämmer tid för
ikraftträdandet och utfärdar erforderliga promulgationsbestämmelser.
I de likalydande motionerna 1:152 av herr Elof Andersson m. fl. och II: 206
av herr Österström m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
ansökan örn bostadsbidrag må kunna avse tiden från 1 januari 1940.
Enligt propositionen skulle Kungl. Maj :t meddela erforderliga bestämmelser
»örn ikraftträdandet av denna förordning och vad med avseende därå skall
iakttagas». Det i motionerna 1:152 och II: 206 framställda förslaget, att bestämmelserna
i viss mån böra kunna givas retroaktiv verkan, synes utskottet
vara värt beaktande. Emellertid anser sig utskottet icke utan kännedom örn
tillämpningsföreskrifternas slutliga utformning samt de värnpliktigas inkallelseperioder
och därmed sammanhängande förhållanden kunna taga ställning
till det i dessa motioner framställda konkreta förslaget. Utskottet förutsätter,
att den i propositionen föreslagna promulgationsbestämmelsen medgiver
Kungl. Majit rätt att i den utsträckning, som befinnes skälig och av
praktiska hänsyn möjlig, låta i förordningen stadgade förmåner utgå även för
tid, som infaller före förordningens utfärdande. Under sådana förhållanden
torde förevarande motionsvis framställda yrkande icke böra föranleda någon
åtgärd.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med förklarande att det i propositionen framlagda
förslaget till förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga
under krigstjänstgöring m. m. (krigsfamiljebidragsförordning)
icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga
följande förslag till
Utskottet.
26
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
(Kungl. Majlis förslag.)
(Utskottets förslag.)
Förordning
om familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring m. in.
(krigsfamiljebidragsf (Oordning).
Härigenom förordnas som följer:
Allmänna bestämmelser.
1 §•
Förordnar Konungen jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen
örn inkallelse av värnpliktiga och. skall krigsavlöningsreglementet helt eller
delvis äga tillämpning beträffande dessa värnpliktiga, skola ock, där ej
Konungen annorlunda föreskriver, från och med inställelsedagen å dem tilllämpas
stadgandena i denna förordning; Konungen obetaget att meddela föreskrift
om förordningens tillämpning även å andra värnpliktiga.
Med inställelsedagen avses i denna förordning
vid mobilisering, första mobiliseringsdagen eller, örn inställelse sker senare,
dagen för tjänstgöringens början;
vid förstärkt försvarsberedskap, första dagen för förstärkt försvarsberedskap
eller, örn inställelse sker senare, dagen för tjänstgöringens början; samt
vid inkallelse utan samband med mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap,
dagen för tjänstgöringens början eller, örn förordningens bestämmelser
skola träda i tillämpning å senare dag, den dagen.
I den mån bestämmelserna i denna förordning äga tillämpning, utgår icke
bidrag till värnpliktigs familj enligt för fredstid gällande föreskrifter.
2 §■
Värnpliktig är i enlighet med vad nedan stadgas berättigad till familjebidrag.
Familjebidrag utgår kontant såsom familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag
och sjukbidrag; dock må, i den ordning Konungen föreskriver, kunna
bestämmas, att familjebidrag skall helt eller delvis utgå in natura.
Familjebidrag må ej utgå för person, som åtnjuter utrymningshjälp avseende
annat än resa.
3 §•
Såsom medlem av den värnpliktiges familj anses enligt denna förordning
en var av följande personer, nämligen:
a) den värnpliktiges hustru, med vilken han sammanlever, samt hans barn
och adoptivbarn under sexton år, som äro under hans vårdnad;
b) den värnpliktiges hustru, barn och adoptivbarn i annat fall än under a)
sägs, hans föräldrar och adoptant, hans hustrus barn och adoptivbarn samt
hans frånskilda hustru, en var under förutsättning, att den värnpliktige är
27
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
underhållsskyldig gentemot vederbörande och vid tiden för inkallelsen i
väsentlig mån bidrog till dennes underhåll; samt
c) den värnpliktiges husföreståndarinna under förutsättning, att den värnpliktige
sammanbor med egna eller hustrus barn eller adoptivbarn under
sexton år samt, därest han sammanbor jämväl med hustru, att hustrun är oförmögen
till arbete.
Om familjepenn ing.
4 §■
Familjepenning utgår, med iakt- Familjepenning utgår, med iakttagande
av vad i 14 § stadgas, för tagande av vad i 14 § stadgas, för
tryggande av familjens uppehälle med tryggande av familjens uppehälle med
högst så stort belopp för dag, som högst så stort belopp för dag, som
för en var av nedan angivna orts- för en var av nedan angivna ortsgrupper
upptages i följande tariff: grupper upptages i följande tariff:
1 |
2 |
3 |
4 |
Ortsgrupp |
För hustru eller, där bidrag kronor |
För annan familje-medlem Över 16 år än kronor |
För annan familje-medlem under 16 år kronor |
i.................... |
1:75 |
1: — |
0: 70 |
ii.................... |
2: — |
1: 25 |
0:80 |
in.................... |
2: 25 |
1:50 |
0:90 |
Familjepenning fastställes särskilt för varje familjemedlem samt utgår efter
den ortsgrupp, till vilken den kommun är att hänföra, som enligt vad i 17 §
stadgas skall utbetala beloppet. I fråga örn kommunernas hänförande till ortsgrupp
skall tillämpas den enligt lagen örn folkpensionering verkställda indelningen.
Ort utom riket hänföres till ortsgrupp III.
5 §•
Av familjepenningen utgår för de i För familjemedlem, som avses i
3 § a) avsedda familjemedlemmarna 3 § a), utgår familjepenning utan bevisst
grundbelopp utan behovspröv- hovsprövning med det högsta belopp,
ning. Grundbelopp utgör för hustru varmed enligt 4 § familjepenning kan
en krona och för varje barn eller utgå för den ifrågavarande familjeadoptivbarn
under sexton år 40 öre. medlemmen.
I övrigt utgår familjepenning allenast i den mån behov därav skäligen
kan antagas föreligga. Vid bestämmande av bidragets storlek skall hänsyn
tagas dels till den inkomst, som åtnjutes av vederbörande familjemedlem
ävensom av annan till samma hushåll hörande familjemedlem, utom husföreståndarinna,
och dels till den värnpliktiges inkomster, dock med undantag för
krigslön jämte övriga under tjänstgöringen utgående förmåner. För familje
-
28
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
medlem, som avses i 3 § b), må ej fastställas högre belopp än det, varmed den
värnpliktige vid tiden för inkallelsen bidrog till den ifrågavarande familjemedlemmens
underhåll eller vartill värdet av sådant underhåll skäligen kan
skattas.
Konungen äger, i den omfattning, som prövas skälig, stadga undantag från
bestämmelserna i första stycket beträffande värnpliktiga, vilka under tjänstgöringen
för civil tjänst åtnjuta avlöning, som utgår av statsmedel eller med
statsbidrag. Konungen må ock, när skäl därtill äro, föreskriva, att vid behovsprövning,
som avses i denna paragraf, hänsyn icke skall tagas till viss del av
sådan inkomst av civil anställning, som den värnpliktige under tjänstgöringen
äger bibehålla.
6 §•
Familjepenning må utgå från och med inställelsedagen samt uppbäras, där
ej Konungen annorlunda förordnar, till och med dagen efter den, då tjänstgöringen
upphört eller, örn den värnpliktige avlidit, till och med månaden näst
efter den, under vilken dödsfallet blivit kunnigt. Lika med tjänstgöring anses
krigsfångenskap. Har den värnpliktige anmälts såsom saknad och är ej uppenbart
att han rymt, må ock familj epenning tills vidare utgå.
Om bostadsbidrag.
7 §•
Prövas behov av bidrag, utöver familj epenningen, vara för handen för bestridande
av utgifter för bostad åt en eller flera familjemedlemmar, med vilka
den värnpliktige vid tiden för inkallelsen sammanbodde, må, där ej Konungen
annorlunda förordnar, under iakttagande av vad i 14 § stadgas bostadsbidrag
kunna tillerkännas den värnpliktige. Bostadsbidrag må ej beviljas för mer än
en bostad. Bidraget må även avse kostnader, som äro förenade med ombyte
av bostad.
Bostadsbidrag, som ej avser kostnad för ombyte av bostad, må icke överstiga
hyresvärdet för den bostad, som den värnpliktige innehade å inställelsedagen,
däri inbegripet kostnad för bostadens förseende med värme.
Vid behovsprövning, som avses i denna paragraf, skall hänsyn tagas till
familjens skäliga behov av bostad, till den värnpliktiges eller hans hustrus
bundenhet av hyresavtal och andra åtaganden för bostadsbehovets tillgodoseende
ävensom till de inkomster, som åtnjutas av den värnpliktige, utom krigslön
jämte övriga under tjänstgöringen utgående förmåner, och av andra i
bostaden inhysta familjemedlemmar än husföreståndarinna, överstiger bostaden
uppenbarligen den värnpliktiges behov, skall hänsyn jämväl tagas till den
värnpliktiges månadslön enligt krigsavlöningsreglementet och honom och
hans hustru tillhörig förmögenhet. Vad i 5 § tredje stycket andra punkten är
stadgat skall äga motsvarande tillämpning med avseende å prövning, som
avses i denna paragraf.
29
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Såsom villkor för erhållande av bostadsbidrag må, där så prövas skäligt,
föreskrivas, att viss del av bostaden skall utan ersättning upplåtas för krigsmaktens
eller luftskyddets behov eller för annat allmänt ändamål.
8 §•
Är värnpliktig i behov av bidrag för att kunna behålla sin bostad under
värnpliktstjänstgöringen och skulle bostadens avstående för honom medföra
synnerlig olägenhet, må bostadsbidrag kunna tillerkännas honom enligt vad
i 7 § stadgas, ändå att bidraget ej avser beredande av bostad åt familjemedlemmar,
som där sägs.
9 §''
Bostadsbidrag må utgå till gäldande av utgifter för bostad, vilka förfalla
från och med inställelsedagen, samt uppbäras, där ej Konungen annorlunda
förordnar, till och med utgången av den månad, under vilken värnpliktstjänstgöringen
upphört eller, örn den värnpliktige avlidit, dödsfallet blivit kunnigt.
Med avseende å rätten att åtnjuta bostadsbidrag skall i övrigt vad i 6 § stadgas
beträffande familjepenning äga motsvarande tillämpning.
Om näringsbidrag.
10 §.
Konungen äger, där med hänsyn till inkallelsens sannolika varaktighet så
finnes lämpligt, förordna, att till värnpliktiga, vilka driva näring eller rörelse,
må kunna utgå näringsbidrag till avlönande av arbetskraft, som anställts för
verksamhetens upprätthållande, i enlighet med vad nedan i 11—14 §§ stadgas.
Näringsbidrag må, utom i fall, som i 13 § sägs, utgå allenast, därest den
värnpliktige har familj och denna erhåller sitt uppehälle av näringen eller
rörelsen. Sådant bidrag må ej heller beviljas, med mindre det måste antagas,
att förutsättningar äro för handen för näringens eller rörelsens fortsatta
drivande.
11 §■
Näringsbidrag utgår med högst så stort belopp som är oundgängligt för
näringens eller rörelsens upprätthållande och må ej överstiga tvåhundra
kronor i månaden. Är verksamhetens upprätthållande av särskild betydelse
för det allmänna, må dock bidraget kunna utgöra högst trehundra kronor i
månaden. Bidraget må i intet fall överstiga vad som utgår i avlöning till den
person, för vars avlönande bidraget är avsett.
Näringsbidrag må ej avse avlönande av familjemedlem, som i 3 § a) eller
b) sägs. Huruvida näringsbidrag må avse avlönande av annan närmare släkting
till den värnpliktige, må bero av prövning i varje särskilt fall.
12 §.
Näringsbidrag må utgå tidigast från viss av Konungen bestämd dag. Där
ej Konungen annorlunda förordnar, må bidraget åtnjutas till och med ut
-
30
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
gången av den månad, under vilken värnpliktstjänstgöringen upphört eller,
om den värnpliktige avlidit, dödsfallet blivit kunnigt. Med avseende å rätten
att åtnjuta näringsbidrag skall i övrigt vad i 6 § stadgas beträffande familj epenning
äga motsvarande tillämpning.
13 §.
Skulle upphörandet av näring eller rörelse, som den värnpliktige driver, för
honom medföra synnerlig olägenhet eller vara ur det allmännas synpunkt till
skada, må näringsbidrag kunna utgå i enlighet med vad ovan stadgas, ändå
att den värnpliktige icke har familj.
14 §.
Den som uppbär näringsbidrag äger ej åtnjuta annat slag av familjebidrag.
Vid valet mellan de bidragsformer, som kunna ifrågakomma, skall, örn förutsättningar
för beviljande av näringsbidrag äro för handen, denna form av
bidrag äga företräde.
Olli sjukbidrag.
15 §.
Prövas i anledning av familjemedlems sjukdom behov av bidrag vara för
handen för bestridande av kostnader för erforderlig läkare- och sjukhusvård
jämte läkemedel ävensom transport till eller från läkare eller vårdanstalt, må
sjukbidrag, med iakttagande av vad i 14 § stadgas, kunna tillerkännas den
värnpliktige med högst det belopp, vartill dessa kostnader uppgå. Med avseende
å rätten att åtnjuta sådant bidrag skall vad i 6 § är stadgat beträffande
familjepenning äga motsvarande tillämpning.
Om skyldighet att söka arbete.
16 §.
När skäl därtill äro, må Konungen
såsom villkor för erhållande av
familjebidrag eller annan del av
familjebidrag än familjepenningens
grundbelopp stadga skyldighet för
familjemedlemmarna att i enlighet
med de föreskrifter Konungen utfärdar
hos organ för den offentliga
arbetsförmedlingen anmäla sig såsom
arbetssökande samt antaga lämpligt
arbete i den mån sådant erbjudes.
Har sådan skyldighet stadgats, gäller,
att familjepenning eller den del därav
stadgandet avser eller sjukbidrag ej
må utgå för familjemedlem, som
När skäl därtill äro, må Konungen
såsom villkor för erhållande av
familjebidrag eller annan del därav
än den, som enligt 5 § första stycket
utgår utan behovsprövning, stadga
skyldighet för familjemedlemmarna
att i enlighet med de föreskrifter
Konungen utfärdar hos organ för den
offentliga arbetsförmedlingen anmäla
sig såsom arbetssökande samt antaga
lämpligt arbete i den mån sådant
erbjudes. Har sådan skyldighet stadgats,
gäller, att familjepenning eller
den del därav stadgandet avser eller
sjukbidrag ej må utgå för familje
-
Andra lagutskottets utlåtande NrlS.
31
(Kungl. Maj:ts förslag.)
underlåter att fullgöra skyldigheten,
samt att bostads- eller näringsbidrag
ej må utgå, med mindre sagda skyldighet
fullgöres av varje familjemedlem,
vilken är inhyst i den värnpliktiges
bostad eller eljest genom hans försorg
beredes bostad.
(Utskottets förslag.)
medlem, som underlåter att fullgöra
skyldigheten, samt att bostads- eller
näringsbidrag ej må utgå, med mindre
sagda skyldighet fullgöres av varje
familjemedlem, vilken är inhyst i den
värnpliktiges bostad eller eljest genom
hans försorg beredes bostad.
Skyldighet, som avses i första stycket, skall icke avse familjemedlem, som
är oförmögen till arbete eller innehar arbete, varigenom han erhåller full
sysselsättning. Såsom sådant arbete skall anses vård örn minderåriga eller
sjuka familjemedlemmar samt pågående utbildning, vilken icke skäligen bör
avbrytas.
Örn vad som förstås med lämpligt arbete gäller vad därom stadgas i förordningen
den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor.
Om familjebidragens bestridande lii. m.
17 §.
Skyldigheten att utbetala familjebidrag åligger kommun, varest den värnpliktige
å inställelsedagen var bosatt under sådana förhållanden, att han, örn
mantalsskrivning då skolat förrättas, ägt där mantalsskrivas. Yar den värnpliktige
nämnda dag bosatt utom riket, ankommer det på Stockholms stad
att verkställa utbetalningen.
Har den värnpliktige efter inställelsedagen flyttat från en kommun inom
riket till annan eller från utrikes ort till annan kommun inom riket än Stockholm,
skall skyldigheten att utbetala familjebidrag övergå å inflyttningskommunen
från och med kalendermånaden näst efter den, under vilken flyttningen
där anmäldes av utflyttningskommunen (Stockholms stad) eller, örn familjebidrag
ej förut åtnjutits, från och med den dag, då ansökan örn sådant bidrag
gjordes i inflyttningskommunen.
18 §.
Kommun, varest familjemedlem vistas, vare, ändå att betalningsskyldighet
enligt 17 § icke åligger kommunen, pliktig att förskjuta familjepenning och
sjukbidrag, vartill familjemedlemmen finnes berättigad, såvida icke sökanden
annorstädes tillerkänts familjebidrag eller annan kommun medgivit betalningsskyldighet
med avseende å sådant bidrag åt sökanden.
Har i följd av stadgandet i 17 § andra stycket skyldigheten att utbetala
familjebidrag övergått från en kommun till annan, åligger det likväl utflyttningskommunen
(Stockholms stad) att förskjuta bidraget, till dess meddelande
erhållits från inflyttningskommunen, att familjebidrag där fastställts,
eller ock upplysning vunnits, att vederbörande familjemedlem oaktat honom
meddelat föreläggande underlåtit att där göra ansökan örn familjebidrag.
Vad kommun enligt första eller andra stycket förskjutit må sökas åter av
den kommun, som betalningsskyldigheten enligt 17 § åligger. Sådant anspråk
32 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
prövas i händelse av tvist av länsstyrelsen i det län, varest den kommun är
belägen, mot vilken anspråket riktas. Är sådan talan rörande viss värnpliktig
beroende på länsstyrelses eller högre myndighets prövning, må talan rörande
samme värnpliktige ej väckas hos annan myndighet.
19 §.
Kommun, som enligt 17 § utgivit
familjebidrag, äger av staten helt återfå
ett belopp motsvarande av familjepenning
vad kommunen enligt 5 §
första stycket utgivit utan behovsprövning
och av näringsbidrag vad kommunen
enligt sistnämnda stadgande
skulle hava utgivit utan behovsprövning,
därest bidraget utgjorts av
familjepenning. Därjämte äger kommunen
av staten erhålla gottgörelse
för nio tiondelar av den del av familjebidraget,
som icke i sin helhet ersättes
av statsmedel; dock att vad Stockholms
stad på grund av stadgandet i
17 § första stycket andra punkten utgivit
skall i sin helhet återgäldas av
staten. Beloppet av vad kommun sålunda
äger återfå fastställes av länsstyrelsen.
Då särskilda skäl därtill föranleda, må Konungen medgiva högre statsbidrag,
än i första stycket sägs.
20 §.
Kommun är berättigad att av statsverket erhålla förskott å statsbidraget
enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar.
21 §.
Konungen förordnar viss myndighet att öva tillsyn å denna förordnings
tillämpning (tillsynsmyndigheten).
I denna förordning avsedda ärenden skola å kommuns vägnar handläggas
av en familjebidragsnämnd. Kommun må antingen inrätta särskild dylik nämnd
eller ock uppdraga åt annan kommunal myndighet än fattigvårdsstyrelsen att
vara familjebidragsnämnd.
Särskild familjebidragsnämnd utses av dem, som i allmänhet utöva kommunens
beslutanderätt, samt består av tre eller fem ledamöter. Jämte ledamöterna
utses suppleanter till lika antal. Därvid bestämmes tillika, i vilken
ordning suppleanterna skola inkallas. Vid val av ledamöter och suppleanter
Kommun, som enligt 17 § utgivit
familjebidrag, äger av staten återfå
så stort belopp, som motsvarar vad
kommunen utgivit av familj epenningens
grundbelopp samt fyra femtedelar
av vad kommunen därutöver
utbetalt; dock att vad Stockholms stad
på grund av stadgandet i 17 § första
stycket andra punkten utgivit skall i
sin helhet återgäldas av staten. Beloppet
av vad kommun sålunda äger
återfå fastställes av länsstyrelsen.
33
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
skall tillses, att erfarenhet på den sociala behovsprövningens område blir företrädd
inom nämnden. Med avseende å valbarhet, rätt att avsäga sig uppdraget,
tjänstgöringstid, fyllnadsval, val av ordförande och vice ordförande,
ordningen för besluts fattande samt förande av protokoll skall i fråga örn
särskild familjebidragsnämnd i tillämpliga delar gälla vad som finnes stadgat
angående byggnadsnämnd.
22 §.
Rätt till familjebidrag enligt denna förordning kan icke överlåtas och må
förty ej för gäld tagas i mät.
Familjebidrag må ej hänföras till fattigvård eller eljest återkrävas av den
värnpliktige.
Om underställning och besvär.
När skäl därtill äro, må Konungen föreskriva, att familjebidragsnämnds
beslut, varigenom näringsbidrag beviljats, skall för att bliva gällande underställas
länsstyrelsens prövning.
Har familjebidragsnämnd nied stöd av 16 § förklarat familjemedlem förlustig
rätten till familjebidrag, skall beslutet ofördröjligen underställas tillsynsmyndighetens
prövning; emellertid skall nämndens beslut lända till efterrättelse,
till dess tillsynsmyndigheten annorlunda förordnar.
24 §.
Är någon missnöjd med familjebidragsnämnds beslut rörande tillämpningen
av denna förordning, må han söka ändring däri, då fråga är om tillämpning
av 16 §, hos tillsynsmyndigheten och eljest hos länsstyrelsen. Klagan föres
genom besvär, vilka skola hava inkommit till länsstyrelsen inom trettio dagar
efter det klaganden erhöll del av beslutet. Skola besvären prövas av tillsynsmyndigheten,
åligger det länsstyrelsen att till denna insända besvären.
Mot tillsynsmyndighetens beslut må talan icke föras.
25 §.
Över länsstyrelses beslut i ärende, som dit fullföljts enligt 24 § eller eljest
rör tillämpningen av denna förordning, må klagan föras hos kammarrätten
genom besvär, vilka skola hava inkommit till den länsstyrelse, som meddelat
beslutet, inom tid, som i 24 § sägs; och åligger det länsstyrelsen att jämte eget
yttrande insända besvären till kammarrätten.
Mot kammarrättens beslut må talan icke föras.
Ansvarsbestämmelser m. m.
26 §.
Har någon till stöd för ansökan örn familjebidrag mot bättre vetande eller
av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift, eller från mer än en kommun upp
Biliang
till riksdagens protokoll 1940. i) sand. 2 avd. Nr 18.
821 10 3
34 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
burit belopp, beträffande vilka Län insett eller bort inse, att beloppen avsågo
samma slag av bidrag, eller ock åsidosatt bestämmelse, som meddelats
enligt 30 § eller med stöd av dylik bestämmelse given föreskrift; straffes med
dagsböter eller fängelse.
Böter tillfalla kronan.
27 §.
Beslutar familjebidragsnämnd nedsättning av familjebidrag, som i följd
av förhållande varom i 26 § sägs bestämts till för högt belopp, må bestämmelse
tillika meddelas örn avräkning å familjebidrag, som därefter utbetalas,
av vad som utgått för mycket.
28 §.
Åsidosätter familjebidragsnämnd vid fullgörandet av sitt uppdrag i denna
förordning eller eljest meddelade bestämmelser, må tillsynsmyndigheten kunna
besluta, att statsbidrag icke vidare eller i minskad omfattning skall utgå.
Särskilda bestämmelser.
29 §.
Bestämmelserna örn familjebidrag åt värnpliktiga skola äga motsvarande
tillämpning å annan personal vid krigsmakten, som avlönas enligt de för värnpliktiga
gällande grunder.
30 §.
Konungen äger meddela närmare bestämmelser med avseende å tillämpningen
av denna förordning samt därjämte uppdraga åt tillsynsmyndigheten
att i särskilda hänseenden utfärda sådana bestämmelser ävensom anvisningar
rörande förordningens tillämpning.
Örn ikraftträdandet av denna förordning och vad med avseende därå skall
iakttagas meddelar Konungen erforderliga bestämmelser.
B. att motionerna 1:148 och 152 samt II: 206, 213 och 214,
i den mån de icke blivit besvarade genom vad utskottet ovan
under A. hemställt eller vad utskottet i sin motivering anfört,
icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd; ävensom
C. att motionerna 1:150, 153 och 161 samt II: 207 och 208 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 april 1940.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
35
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Linder*), Löfvander, Roos, Wistrand,
Sten, Ekströmer och Nils Elowsson;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Olovson i Västerås,
Molander, Sandström och Gardell, fröken Ebon Andersson samt fru Elsa Johansson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av fru Elsa Johansson;
2) av herrar Linder och Wistrand samt fröken Ebon Andersson, vilka
ansett, att utskottet bort tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag i dess helhet;
3) av herr Ekströmer, vilken ansett,
a) att utskottet bort, med tillstyrkande av motionen 1:161, föreslå, att
orden »än fattigvårdsstyrelsen» skola utgå ur 21 § andra stycket, som sålunda
skulle få följande lydelse:
I denna förordning avsedda ärenden skola å kommuns vägnar handläggas
av en familjebidragsnämnd. Kommun må antingen inrätta särskild dylik nämnd
eller ock uppdraga åt annan kommunal myndighet att vara familjebidragsnämnd.
b) att utskottet i övrigt bort tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag;
4) av herr Sandström, som ansett, att utskottet av statsfinansiella skäl
bort tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag, att visst grundbelopp av familjepenningen
må utgå utan behovsprövning, men att familjepenning i övrigt må
utbetalas allenast i den mån behov därav skäligen kan antagas föreligga, och
på grund därav yrkat, att utskottet bort i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition
föreslå följande lydelse av 5 § första stycket:
»Av familjepenningen utgår för de i 3 § a) avsedda familjemedlemmarna
visst grundbelopp utan behovsprövning. Grundbelopp utgör för hustru en
krona och för varje barn eller adoptivbarn under sexton år 40 öre.»;
5) av herrar Löfvander och Gardell, vilka anfört:
Med erinran om att bostadsbidragets storlek enligt utskottets mening skall
särskilt prövas och att genom nämnda bidrag rådande åtskillnader i levnadskostnader
väsentligt kunna utjämnas, anse vi, att dj^rortsgruppering vid utbetalning
av krigsfamiljebidrag ej bör ifrågakomma.
På grund härav påyrkas i anslutning till socialstyrelsens förslag, att 4 §
erhåller följande lydelse:
4§-
Familjepenning utgår, med iakttagande av vad i 14 § stadgas, för tryggande
av familjens uppehälle med högst följande belopp för dag:
36 Andra lagutskottets utlåtande Nr 18.
1) För hustru eller, där bidrag ej utgår för hustru, annan
familjemedlem, som förestår den värnpliktiges hem ......... kronor 2: —
2) För annan familjemedlem över 16 år än som avses i punkt 1 » 1:50
3) För annan familjemedlem under 16 år än som avses i punkt 1 » 1: —
6) av herrar Hage, Olovson i Västerås och Molander, vilka inom utskottet
hemställt, att utskottet måtte tillstyrka
dels det i motionen II: 213 i anslutning till 4 § framförda yrkandet örn
någon höjning av familjebidraget,
dels ock det i motionen II: 208 framförda yrkandet, att riksdagen icke måtte
bifalla Kungl. Maj:ts förslag om en 16 § av innebörd, att familjemedlem
skulle kunna förpliktas att hos arbetsförmedling anmäla sig för sökande av
arbete och mottaga sådant arbete.
Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.