Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1940 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående skyldighet för
hyresvärd att i vissa fall anmäla hyresledighet med
mera.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 59,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Andersson i Malmö m. fl.
hemställt, att riksdagen måtte besluta, att i den nya hyreslagen måtte på
lämplig plats införas följande bestämmelse:

Konungen äger pa framställning av stadsfullmäktige i stad, som upprättat
kommunal bostadsförmedling, förordna om skyldighet för hyresvärd att, beträffande
omöblerad bostadslägenhet, enligt därom i sammanhang med’förordnandet
givna föreskrifter, göra anmälan om hyresledighets inträdande och
upphörande, ävensom lämna andra för förmedlingen erforderliga uppgifter.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver begärt yttranden
över motionen av socialstyrelsen, varjämte utskottet berett Sveriges
fastighetsägareförbund och hyresgästernas riksförbund tillfälle att yttra sig.
I anledning härav inkomna yttranden finnas såsom bilagor fogade vid detta
utlåtande.

9 § i den numera upphävda lagen den 10 mars 1923 med vissa bestämmelser
rörande hyra innehöll stadganden örn kommunal bostadsförmedling
och örn sådan anmälningsskyldighet, som av motionärerna nu föreslås.
Nämnda lagrum var av följande lydelse:

1. Inom stad nied en mantalsskriven folkmängd vid 1923 års ingång av
minst 30 000 skall, där icke Konungen på framställning av stadsfullmäktige
medgiver undantag, genom kommunens försorg förmedlas uthyrning av
omöblerade bostadslägenheter.

2. Konungen äger på framställning av stadsfullmäktige i stad, där bostadsförmedling
jämlikt 1 moni. eller eljest av kommunen ombesörjes, förordna
örn skyldighet för hyresvärd att, beträffande omöblerad bostadslägenhet,
enligt därom i sammanhang med förordnandet givna föreskrifter göra anmälan
örn hyresledighets inträdande och upphörande ävensom lämna andra för
förmedlingen erforderliga uppgifter.

Bihang till riskdagens protokoll 1940. 9 sami. 2 avd. Nr 12.

1

0

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Ilar sådant förordnande meddelats, vare den, som försummar alt i föreskriven
tid och ordning göra anmälan eller lämna uppgift, förfallen till ansvar
av böter från och med fem till och med tvåhundra kronor.

3. Stadsfullmäktige äga besluta, huru kommunal bostadsförmedling skall
anordnas, samt huruvida och med vilka belopp avgifter för sådan förmedling
skola utgå, dock alt, där anmälningsskyldighet jämlikt 2 mom. föreskrivits.
fullgörande därav icke må medföra skyldighet för hyresvärden att erlägga
avgift, med mindre han vid sin anmälan tillika påkallar förmedling.

I 12 § samma lag lämnades föreskrifter örn åtal för förseelse, som avsågs i
9 § 2 morn., samt örn fördelning och förvandling av böter, som ådömdes
enligt sistnämnda lagrum.

Författningsföreskrifter örn kommunal bostadsförmedling meddelades
första gången 1917. 1 den skrivelse från socialstyrelsen till Kungl. Majit,
genom vilken förslag till 1923 års lagstiftning framlades, yttrade styrelsen
bl. a., att bostadsförmedlingen under den förutgångna kristiden icke kunde
sägas hava infriat de förhoppningar, som på många håll torde knutits till
densamma, då den infördes. Verksamheten hade nämligen bedrivits under så
utomordentligt ogynnsamma betingelser, att dess ringa framgång läte sig
fullt förklara med en hänvisning till dessa. Den naturliga omflyttningen hade
till ytterlighet begränsats, och bostadsknappheten hade gjort bostadslägenheter
lill den grad begärliga, att ofta ett flertal personer långt i förväg anmält
sig såsom spekulanter till lägenheter, som förväntats bliva lediga. Huvudsyftet
med en kommunal bostadsförmedlingsverksamhet vore emellertid att
samla utbud och efterfrågan på en enda punkt, vilket under tider av fri omflyttning
och åtminstone någorlunda normal bostadstillgång ovillkorligen
mäste för den enskilde underlätta åtkomsten av en efter hans förhållanden
lämplig bostadslägenhet. Styrelsen tvekade därför icke att obetingat lörorda
fortsatta författningsföreskrifter i ämnet.

I propositionen nr 31 till 1923 års riksdag anförde föredragande departementschefen,
statsrådet Åkerman, att han delade socialstyrelsens uppfattning,
att de under kristiden vunna erfarenheterna icke borde tillmätas avgörande
betydelse, då fråga vore örn bibehållande i någon form av den kommunala
bostadsförmedlingen. Därest denna förmedlingsverksamhet bibehölles
under mera normala tider, kunde densamma komma att medföra nyttiga
verkningar och i allt fall giva erfarenheter av betydelse för institutets
vidare utveckling.

Första lagutskottet, som behandlade propositionen, anslöt sig i sitt härutinnan
av riksdagen godkända utlåtande nr 6 till departementschefens uppfattning.

Vid 1923 års ingång översteg den mantalsskrivna folkmängden 30 000 i
städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Gävle,
Örebro, Västerås och Eskilstuna. I samtliga dessa städer utom Malmö har
den kommunala bostadsförmedlingen i vart fall de facto upphört. Medgi -

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

3

vande till förmedlingens upphörande har av Kungl. Majit lämnats beträffande
Västerås 1924, Stockholm 1927, Norrköping 1929 samt Göteborg och
Hälsingborg 1934. Malmö stads bostadsförmedling, som inrättats redan innan
kristidslagstiftningen därom meddelade föreskrift, bedriver alltjämt en
synnerligen omfattande verksamhet,

Hyreslagstiftningskommittén, som i sitt betänkande med förslag till reformerad
hyreslagstiftning (Statens off. utredn. 1938:22) framhöll, att anmälningsskyldighet
jämlikt 9 § 2 mom. i 1923 års lag icke i någon stad varit
föreskriven efter den 1 oktober 1926, uttalade i anslutning därtill, att som
bestämmelserna i 9 och 12 §§ uppenbarligen icke längre fyllde något praktiskt
behov, kommittén ansåge desamma utan olägenhet kunna upphävas.
Kommittén framhöll emellertid, att det givetvis även framdeles stöde de
kommunala myndigheterna fritt att utan särskilt medgivande i lag anordna
kommunal bostadsförmedling, därest så funnes önskvärt.

Hithörande spörsmål hava icke närmare berörts i propositionen nr 166 till
1939 års riksdag med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen
den 14 juni 1907 örn nyttjanderätt till fast egendom, m. m. — genom vilken
proposition förslag jämväl örn upphävande av 1923 års lag framlades -—•
eller i andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 38 i anledning
av samma proposition.

I förevarande sammanhang må erinras, att Kungl. Majit den 15 september
1939 givit socialstyrelsen i uppdrag att skyndsamt verkställa undersökning
rörande den omfattning byggnadsverksamheten i riket kunde antagas erhålla
under tiden den 1 oktober 1939 -— den 30 september 1940. En preliminär
redogörelse för den i anledning därav verkställda undersökningen rörande
läget på byggnadsmarknaden hösten 1939 finnes intagen i Sociala meddelanden
1939 sid. 693—707. Undersökningen har givit till resultat, att den icke
statliga byggnadsverksamheten i städerna under nämnda tidrymd under vissa
närmare angivna förutsättningar kunde beräknas nå en omfattning av föga
över 40 % av föregående års. I samma publikation 1940 häftet 2 (sid. 81—
82) lämnas vissa uppgifter örn läget på byggnadsmarknaden i februari 1910,
grundade på en av socialstyrelsen anordnad enquéte bland de företagare, som
vid den tidigare undersökningen redovisat byggnadsplaner för säsongen
1939/40. Den viktigaste slutsatsen av svaren å den i februari gjorda förfrågan
blir, att byggnadsföretagarnas planer sedan oktober 1939 undergått
en ytterligare minskning. En direkt jämförelse mellan resultaten av de båda
rundfrågorna är emellertid icke möjlig. I sistnämnda häfte av Sociala meddelanden
(sid. 132—138) återfinnes vidare en preliminär översikt av byggnadsverksamheten
i vissa större städer under år 1939. Vidare lia i samma
tidskrift för 1939 (sid. 835- 840) meddelats vissa uppgifter rörande bostadsmarknaden
i rikets städer vid oktoberflyttningen 1939, kompletterade i årgång
1940 häftet 2 (sid. 89).

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Utskottet.

Vidare må här hänvisas till en av bostctdssociala utredningen upprättad,
den 23 december 1939 dagtecknad promemoria rörande bostadsbyggnadsverksamheten
och bostadsförsörjningen (Statens off. utredn. 1939:50). En
översikt av promemorians innehåll har lämnats i Sociala meddelanden 1940
häftet 1 sid. 17—20. Med stöd av statistiska och andra undersökningar, vilka
för år 1938 utvisade en byggnadsverksamhet för c:a 1 miljard kronor och en
bostadsproduktion för omkring 600 miljoner kronor, har utredningen utgått
från att det är ofrånkomligt, att bostadsbyggnadsverksamheten kommer att
starkt inskränkas under hyresåret 1939/40 och särskilt fr. o. m. våren 1940.
Detta medförde risk å ena sidan för en arbetslöshet, som icke kunde uppsugas
genom sysselsättningsexpansion på andra, i nuvarande läge mera
angelägna arbetsområden, å andra sidan för bostadsbrist. Utredningen bär
framhållit, att en reglering av hyrorna från det allmännas sida kunde komma
att bli nödvändig, men var av den uppfattningen, att man först borde söka
med positiva medel förhindra uppkomsten av bostadsbrist och mera avsevärd
hyresstegring. I sådant syfte har utredningen föreslagit gynnsammare
bestämmelser för de fr. o. m. år 1937 beviljade tertiärlånen till viss bostadsbyggnadsverksamhet
samt såsom komplement skattefrihet under tio år för
under kristiden byggda fastigheter. Vidare borde det allmännas organ i sin
tomt- och stadsplanepolitik taga hänsyn till bostadsbyggandets försämrade
betingelser.

1 den föreliggande motionen har påyrkats återinförande av den i samband
med antagandet av 1939 års hyreslagstiftning upphävda bestämmelsen
om skyldighet för hyresvärd att göra anmälan om hyresledighets inträdande
och upphörande m. m. Sådan skyldighet skulle föreligga blott i städer med
kommunal bostadsförmedling och endast efter Kungl. Maj:ts förordnande.

Den ifrågasatta anmälningsplikten skulle förvisso vid en mera allmän
tillämpning vara ägnad att giva en klarare överblick över läget och eventuellt
inträdande förskjutningar på bostadsmarknaden än som nu kan
vinnas. Då kommunal bostadsförmedling av någon omfattning för närvarande
knappast torde förekomma annorstädes än i Malmö, skulle den
av motionärerna föreslagna lagändringen i och för sig få ringa betydelse.
Utskottet ansluter sig därför till den av socialstyrelsen uttalade uppfattningen,
att den föreliggande frågan bör upptagas i ett större sammanhang,
när anledning till ett dylikt allmänt övervägande kan föreligga.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1940.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

5

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm, Roos, Olof Carlsson,
Wistrand, Nils Elowsson och Holstenson;

från andra kammaren: fröken Hesselgren*, herrar Pettersson i Hällbacken,
Molander*, Hermansson i Norrköping* och von Seth, fröken Ebon Andersson samt
herrar Holm* och Persson i Norrby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12; bilagor.

KUNGL. SOCIALSTYRELSEN.

Bilaga A.

Stockholm den 16 februari 1940.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 6 februari 1940 har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen
att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande — varav styrelsen
samtidigt skall insända avskrift till justitiedepartementet — över en inom
andra kammaren väckt motion, nr 59, örn viss ändring i 1939 års liyreslagstiftning.
Med anledning härav får styrelsen anföra följande.

I sitt den 31 oktober 1938 avgivna utlåtande över hyreslagstiftningskommitténs
betänkande rörande reformerad hyreslagstiftning lämnade socialsty
reisen utan erinran förslaget om upphävande av de i 1923 års hyreslag meddelade
föreskrifterna angående upprättande av kommunal bostadsförmedling
i vissa större städer samt rörande befogenhet för Konungen att förordna
om skyldighet för hyresvärd i stad med sådan förmedling att anmäla inträffade
hyresledigheter m. m. Enär dessa bestämmelser, såsom förhållandena
efter hand utvecklat sig i olika städer, icke längre ägde någon egentlig praktisk
betydelse, fann styrelsen ej anledning att på denna punkt motsätta sig
kommitténs förslag. Det torde emellertid i förevarande sammanhang böra
framhållas, att styrelsens ställningstagande till denna del av kommittéförslaget
i ingen mån innebar någon underskattning av betydelsen i och för sig
av en ändamålsenligt inrättad och väl skött kommunal bostadsförmedling.
En sådan förmedlingsverksamhet fyller enligt styrelsens mening en viktig
praktisk uppgift, varpå förhållandena i Malmö lämna ett gott exempel. Styrelsen
anser också, att det skulle vara av värde, örn sådan bostadsförmedling
kunde vinna större utbredning än vad för närvarande är fallet, detta
bland annat med hänsyn till önskvärdheten av att såvitt möjligt begränsa
den privata verksamheten på detta område, vilken understundom visat sig
arbeta i mindre tillfredsställande former. I vad mån förutsättningar föreligga
för en ökad utveckling av den kommunala bostadsförmedlingen — vilken
för närvarande finnes representerad endast i Malmö —- är emellertid ett
spörsmål, som faller utanför den nu föreliggande frågan.

Motionärerna inskränka sig nämligen till att föreslå återupptagande i den
gällande hyreslagen av motsvarande bestämmelser som i 1923 års lag rörande
anmälningstvång för hyresvärd vid uppkommande hyresledigheter
etc. Sådan skyldighet skulle alltså kunna inträda först efter särskilt förordnande
av Kungl. Majit samt tillämpas endast i stad, som upprättat kommunal
bostadsförmedling. Till stöd för förslaget anföres, att det inträdda
försämrade läget på bostadsmarknaden kan förväntas påkalla särskilda åtgärder
från det allmännas sida för befrämjande av bostadsbyggnadsverksamheten,
varvid såsom underlag för bedömandet av behovet av sådana stödåtgärder
torde erfordras såvitt möjligt vederhäftiga och uttömmande uppgifter
rörande bostadsbeståndet och det förefintliga behovet av nya lägenheter.
1 detta syfte borde enligt motionärerna införandet av obligatorisk anmälningsplikt
för hyresvärdarna i angivet hänseende bliva av stor betydelse.

Styrelsen delar motionärernas uppfattning örn betydelsen av att under en

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12; bilagor.

7

tid av minskad bostadstillgång och nedgående byggnadsverksamhet äga ökad
möjlighet att noggrant överblicka bostadsmarknadens läge och förskjutningar.
Sedan många år tillbaka utarbetar styrelsen en årlig översikt över
bostadsmarknaden i rikets städer vid oktoberflyttningen, grundad på uppgifter
från kommunala myndigheter, numera byggnadsnämnderna. Vissa
siffermässiga uppgifter erhållas, utom från Malmö, även från Stockholm och
Göteborg; i övrigt utgöras upplysningarna av mera allmänt hållna omdömen
rörande den föreliggande bostadstillgången m. m. För de övriga städernas
vidkommande är alitsa värdet av denna statistik mera begränsat än i fråga
örn de tre största städerna och giver i huvudsak endast tendensen år från år
för bostadstillgång och hyresnivå.

Enligt sakens natur skulle vid en mera allmän tillämpning den ifrågasatta
anmälningsplikten bliva av stort värde för erhållande av en bättre överblick
över bostadsmarknaden. Då motionärerna emellertid ifrågasatt möjlighet till
anmälningstvång blott i städer nied kommunal bostadsförmedling, skulle
åtgärden i nuvarande läge, då egentlig sådan förmedling finnes inrättad endast
i Malmö, få skäligen ringa betydelse ur bostadsstatistisk synpunkt. Den
i motionen framförda motiveringen för anordningen synes alltså ej bärande.

Mot motionärernas förslag talar vidare det skälet, att det icke synes lämpligt
att genomföra en generell ändring i en allmän lag med hänsyn enbart
till de rådande förhållandena inom en enda kommun.

Styrelsen är för sin del av den uppfattningen, att den föreliggande frågan
lämpligen bör upptagas i ett större sammanhang, när anledning till ett
dylikt allmänt övervägande kan föreligga. I avvaktan härpå lärer det knappast
för närvarande anses påkallat att vidtaga någon åtgärd i det av motionärerna
avsedda syftet.

Ketri J. Höjer.

Sten Ringenson.

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12; bilagor.

SVERIGES

FASTIGHETSÄGAREFÖRBUND.

Bilaga B.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan Utskottet berett Sveriges Fastighetsägareförbund tillfälle att avgiva
yttrande över en inom andra kammaren väckt motion, nr 59, av herr Andersson
i Malmö m. fl. angående viss ändring i 1939 års hyreslagstiftning får
förbundet härmed anföra följande.

Av motiveringen framgår, att den anmälningsskyldighet som motionärerna
föreslå skulle tjäna ändamålet att åstadkomma underlag för bedömande
huruvida och i vilken mån det eventuellt blir nödvändigt att staten eller kom
munerna medverka till bostadsbyggande.

Att vittutseende och ekonomiskt betydelsefulla socialpolitiska åtgärder
vidtagas utan att behovet därav kan på ett vederhäftigt sätt påvisas är självfallet
icke tillfredsställande. Ur denna synpunkt är frågan örn hyresvärdens
skyldighet att anmäla uppkommen hyresledighet allenast en detalj i en mycket
större fråga, som icke sällan krävt sin lösning, nämligen åvägabringandet
av en tillförlitligare bostadsstatistik. Förbundet, som i princip icke vill
avstyrka, att hyresvärden ålägges här ifrågasatt anmälningsskyldighet, vill
därför i detta sammanhang begagna tillfället att framhålla önskvärdheten
särskilt av att åtgärder vidtagas för möjliggörande av ett mera tillförlitligt
bedömande av lägenhetsreservens storlek och tendensen i hyresprisutvecklingen.

Såvitt förbundet kunnat bedöma äro de enquéteundersökningar som Socialstyrelsen
sedvanligen företar i samband med oktoberflyttningarna icke alltid
grundade på så vederhäftiga primäruppgifter som önskligt vore. Uppgifterna
insamlas i allmänhet av en kommunaltjänsteman, som vid sidan av sitt
övriga arbete får att avge omdömena »knapp», »tillräcklig», »fallande» etc.,
vilka omdömen på grund av sakens natur ofta måste komma att bli subjektivt
betonade. På en del orter utnyttjas vid undersökningarna den kännedom
örn läget som fastighetsägareorganisationen på platsen besitter, på andra
orter användes däremot icke denna upplysningskälla.

Förbundet har härmed velat antyda önskvärdheten av att utskottet, oavsett
om det anser sig böra tillstyrka motionen, måtte i sitt utlåtande fästa
uppmärksamheten på vad som måste anses vara målet för strävandena på
förevarande område, nämligen en fullständigare och tillförlitligare löpande
bostadsstatistik överhuvud.

Till undvikande av missförstånd vill förbundet framhålla, att förbundet
med vad ovan anförts icke avsett att uttala någon anslutning till tanken att
kommunal bostadsförmedling bör anordnas. Hittillsvarande erfarenheter ha
i det stora hela givit vid handen, att en dylik förmedling är till ringa nytta.
Härutinnan kan bland annat åberopas förhållandena under det förra världskriget.

Vad beträffar motionärernas själva yrkande synes det förbundet, att en
regel om anmälningsskyldighet, som ju icke är av privaträttslig natur utan
tvärtom av offentligrättslig karaktär, icke bör lia sin plats i nyttjanderättslagen
utan i en särskild därifrån skild författning.

Stockholm den 29 februari 1940.

SVERIGES FASTIGHETSÄGAREFÖRBUND.

7. Fagreus. Sigurd Ahlmark.

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12; bilagor.

9

HYRESGÄSTERNAS

RIKSFÖRBUND.

Bilaga C.

Till riksdagens andra lagutskott.

Styrelsen för Hyresgästernas Riksförbund, som av Lagutskottet bereus
tillfälle avgiva yttrande över en av herr Andersson i Malmö m. fl. väckt motion
(11:59) örn viss ändring i 1939 års hyreslagstiftning, får i anledning
härav anföra följande:

Motionen avser att införa skyldighet för hyresvärd att, beträffande omöblerad
lägenhet, till kommunal bostadsförmedling göra anmälan om hyresledighets
inträdande och upphörande m. m. Motsvarande stadganden hava
tidigare funnits i vårt land, införda 1917 och bibehållna i de därpå följande
årens krislagstiftning, senast i 1923 års lag med vissa bestämmelser rörande
hyra (9 § 2 morn.). Den situation å hyresmarknaden vid vilken stadgandena
infördes torde i allt väsentligt motsvara den som nu råder eller som kan
befaras råda inom kort. Förhållandena äro ju nu helt andra än dem som
rådde då hyreslagstiftningskommittén avgav sitt betänkande, vari stadgandena
i fråga föreslogos till upphävande.

Emellertid äro ifrågavarande bestämmelser, huru viktiga de än äro i och
för sig, allenast att betrakta som ett komplement till vissa andra stadganden
i krisårens hyreslagstiftning, nämligen dem som gällde upprättandet av kommunala
bostadsförmedlingar. Senast intogos bestämmelser i detta avseende
i 1923 års lag, 9 § 1 morn., enligt vilket i stad med en mantalsskriven folkmängd
av minst 30 000 skulle, där ej Konungen på framställning av stadsfullmäktige
medgåve undantag, genom kommunens försorg förmedlas uthyrning
av omöblerade bostadslägenheter. Denna skyldighet för ifrågavarande
städer har upphävts genom 1939 års hyreslagstiftning. Redan dessförinnan
hade den kommunala bostadsförmedlingsverksamheten i städerna
med över 30 000 invånare inskränkts, så att slutligen allenast Malmö och
Eskilstuna bedrev sådan verksamhet. I fråga örn städer med mindre än
30 000 invånare torde det numera endast i enstaka undantagsfall förekomma
dylik förmedling.

Uppenbart är att en bestämmelse, som den av motionärerna föreslagna har
en stor uppgift att fylla i nuvarande situation å hyresmarknaden. I detta
hänsende vill Riksförbundets styrelse kraftigt understryka betydelsen av de
i motionen anförda synpunkterna. Emellertid kommer en anordning såsom
den föreslagna att hava allenast ringa effekt för landet i dess helhet, med
hänsyn till den nästan totala avsaknaden av kommunala bostadsförmedlingsorgan.
Först när dylika organ upprättats kan den föreslagna anmälningsplikten
hava avsedd effekt. Det är därför angeläget att det system av
kommunala bostadsförmedlingsorgan som inrättades under föregående kris
snarast möjligt ånyo kommer till stånd och detta i större skala än tidigare.
Men alldeles oavsett behovet av att anknyta anmälningsplikten till kommunala
förmedlingsanstalter framstår det såsom ett självständigt behov att
dylika inrättas. För den hyressökande allmänheten är det givetvis i tider av
bostadsknapphet av värde att äga tillgång till av det allmänna anordnade
förmedlingsinst itu tioner.

Bihang till riskdagens protokoll 19A0. 9 sand. 2 aud. Nr 12

2

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12; bilagor.

Riksförbundets styrelse får därför hemställa att bestämmelser införas
motsvarande dem som tidigare funnits i 9 § 1 och 2 mom. i 1923 års lag,
därvid skyldigheten att anordna bostadsförmedlingsorgan bör avse städer
med minst 5 000 invånare, varjämte erforderliga straffbestämmelser vid försummad
anmälningsplikt böra utfärdas.

Stockholm den 1 mars 1940.

HYRESGÄSTERNAS RIKSFÖRBUND
Stockholm.

Oskar Bengtsson.

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1940
041039