6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1940 kl. lif. m.

Uflätande i anledning av Kungl. May.ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av fjärde
stycket i övergångsbestämmelserna till lagen den 18
april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser örn
arbetsförmedling, m. m.

Genom en den 16 februari 1940 dagtecknad proposition, nr 71, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, dels föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av fjärde stycket i
övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa
bestämmelser örn arbetsförmedling, dels ock anhållit örn riksdagens yttrande
över spörsmålet, huruvida framställning skall göras örn revision av artikeln
3 mom. 4 d) och artikeln 4 c) i 1933 års konvention angående avgiftskrävande
arbetsförmedlingsbyråer.

Lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag

tili

Lag

angående ändrad lydelse av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna
till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser
örn arbetsförmedling.

Härigenom förordnas, att fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till
lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling x) skall
erhålla följande ändrade lydelse:

Enskild person eller annan, som vid lagens ikraftträdande i behörig ordning
bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, må av socialstyrelsen erhålla
tillstånd att fortsätta verksamheten till och med den 31 december 1939.
För tiden därefter äger styrelsen bevilja förlängning av tillstånd som nu
sagts, dock för högst ett år i sänder och icke längre än till den 1 januari

*) Senaste lydelse se SFS 1938: 70.

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

1950 samt allenast beträffande yrkesgrupper som Konungen bestämt. Innan
sådan förlängning av socialstyrelsen beviljas, skall åt arbetsgivar- och arbetarorganisationer
inom den eller de yrkesgrupper förmedlingen avser beredas
tillfälle att yttra sig. Det ankommer på styrelsen att bestämma skälig
ersättning för förmedling, varom i detta stycke är fråga. I övrigt skola
lagens bestämmelser i tillämpliga delar gälla å densamma, dock att, såvitt
angår förmedling av anställning åt musiker, sceniska artister och därmed jämförliga
yrkesutövare, 2 § tredje stycket skall gälla allenast därest Konungen
därom förordnar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I fråga örn de skäl, som ligga till grund för propositionen, får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

A den internationella arbetsorganisationens konferens år 1933 antogs ett
förslag till konvention (nr 34) angående avgiftskrävande arbctsförmedlingsbyråer.
Enligt denna konvention skola avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer
med vinstsyfte vara avskaffade inom tre år från konventionens ikraftträdande
för vederbörande medlemsstat [art. 2 mom. 1]. Under denna tid må
nya sådana byråer icke upprättas [art. 2 mom. 2 a)]. En redan befintlig
avgiftskrävande byrå med vinstsyfte kan emellertid erhålla tillstånd av vederbörande
myndighet att under vissa förutsättningar fortsätta sin verksamhet
[art. 3]. Härom gäller, bland annat, att byrån skall innehava ett
för år meddelat tillstånd, som må förnyas efter vederbörande myndighets
gottfinnande under en tidrymd ej överstigande tio år [art. 3 mom. 4 b)]
ävensom att byrån icke må skaffa anställning åt arbetare utomlands eller
därifrån rekrytera arbetare, med mindre dess tillstånd berättigar därtill och
verksamheten bedrives enligt en mellan länderna ifråga träffad överenskommelse
[art. 3 mom. 4 d)]. Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer utan
vinstsyfte skola inneliava tillstånd av vederbörande myndighet [art. 4 a)]
men må icke heller skaffa anställning åt arbetare utomlands eller därifrån
rekrytera arbetare under andra förutsättningar än nyss nämnts [art. 4 c)].
Vad angår den avgiftsfria arbetsförmedlingen lägger konventionen intet
hinder i vägen för utövare av sådan verksamhet att sträcka densamma utom
det egna landets gränser.

Sverige har ratificerat denna konvention, vilken för Sveriges del trätt i
kraft den 1 januari 1937. Förutom Sverige hava hitintills allenast fyra
stater, nämligen Chile, Finland, Mexiko och Spanien, ratificerat konventionen.

Gällande svensk lagstiftning på förevarande område — lagen den 18 april
1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling — innehåller

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

stadgande!!, som stå i nära överensstämmelse med innehållet i nyssnämnda
konvention. Lagen äger jämlikt 1 § tillämpning å all slags arbetsförmedling,
som bedrives av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt
eller godkänd sjuksköterskebyrå och som icke sker genom utgivande av
skrift, varå tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Enligt 2 § må arbetsförmedling
icke bedrivas i förvärvssyfte (första stycket). Vill någon eljest
bedriva arbetsförmedling, för vilken från arbetsgivare eller arbetssökande
uppbäres inskrivnings- eller förmedlingsavgift, periodiskt bidrag eller annan
ersättning, skall tillstånd sökas hos socialstyrelsen (andra stycket). Avser
verksamheten förmedling av anställning utom riket eller av anställning här
i riket åt utlänning, som vistas utom riket, må tillstånd beviljas allenast för
de fall och på de villkor Konungen efter överenskommelse med främmande
stat bestämmer (tredje stycket).

Avgiftsfri arbetsförmedling däremot må, även örn verksamheten utsträckes
till utlandet, bedrivas utan särskilt tillstånd.

Enligt lagens övergångsbestämmelser (tredje och fjärde styckena) kunde
den, som vid lagens ikraftträdande i behörig ordning bedrev arbetsförmedling
i förvärvssyfte och som före den 1 februari 1936 gjorde ansökan därom,
av socialstyrelsen erhålla tillstånd att fortsätta verksamheten till och med
den 31 december 1939. Dylikt tillstånd må sedermera under vissa förutsättningar
kunna förlängas, dock högst till utgången av år 1949. Det ankommer
på socialstyrelsen att bestämma skälig ersättning för förmedling,
som sålunda må kunna i förvärvssyfte bedrivas efter lagens ikraftträdande.
I övrigt skola lagens bestämmelser i tillämpliga delar gälla å sådan förmedling.
Såvitt angår 2 § tredje stycket har vad sist stadgats dock gällt först
från och med den 1 januari 1940.

I 1935 års lag i dess ursprungliga lydelse hade sista meningen i fjärde
stycket av övergångsbestämmelserna följande lydelse: »I övrigt skola lagens
bestämmelser i tillämpliga delar gälla å sådan förmedling» (i förvärvssyfte).
Härav följde, att, örn verksamheten avsåge förmedling av anställning utom
riket eller av anställning här i riket åt utlänning, som vistades utom riket,
tillstånd att efter lagens ikraftträdande (den 1 januari 1936) fortsätta verksamheten
finge beviljas allenast för de fall och på de villkor Konungen efter
överenskommelse med främmande stat bestämde.

Genom proposition (nr 42) till 1938 års riksdag föreslogs sådan ändring
av sista meningen i fjärde stycket av övergångsbestämmelserna, att densamma
skulle erhålla följande lydelse: »I övrigt skola lagens bestämmelser
i tillämpliga delar gälla å densamma, dock i vad angår 2 § tredje stycket
allenast för tid efter den 31 december 1939». Därvid yttrade föredragande
departementschefen bland annat, att vad socialstyrelsen i ärendet anfört
(se härom närmare den nu förevarande propositionen sid. 5—6) syntes giva
vid handen, att arbetsförmedling för musiker och sceniska artister samt liknande
yrkesutövare knappast kunde tänkas bliva på ett för de anställningssökande
tillfredsställande sätt bedriven annorledes än i förvärvssyfte. Örn

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

9

detta vore riktigt, borde den svenska lagen, vari arbetsförmedling i förvärvssyfte
förbjödes, undergå sådan ändring, att densamma icke längre bleve
tillämplig å förmedling för nyss angivna yrkesutövare. Frågan härom syntes
emellertid icke kunna upptagas till behandling så länge vårt land vore
bundet av 1933 års konvention och denna bibehölle sitt nuvarande tillämpningsområde.
Däremot borde för denna förmedling tillvaratagas alla
de möjligheter, som konventionen beredde den i vinstsyfte bedrivna förmedlingen
att under en viss övergångstid få fortsätta verksamheten.

På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 11) biföll riksdagen
propositionen, och lag i ämnet utfärdades den 12 mars 1938 (nr 70).

I skrivelse den 13 oktober 1939 har delegationen för det internationella
socialpolitiska samarbetet erinrat, att den anordning, som träffats genom
1938 års lagändring, upphörde att gälla med 1939 års utgång. Örn ej annan
lämplig åtgärd vidtoges, torde socialstyrelsen därmed i regel vara berövad
möjligheten att meddela tillstånd till bedrivande av sådan internationell
arbetsförmedling, varom nu vore fråga. Nämnda förhållande skulle enligt
socialstyrelsens mening medföra avsevärda olägenheter. Det enda tillfredsställande
sättet att jämväl för framtiden möjliggöra meddelande här i Sverige
av tillstånd till internationell förmedling bestode enligt delegationens mening
i åvägabringande av en lämplig revision av konventionen. Ett konferensbeslut
örn ändring i konventionen syntes emellertid, även örn krigsförhållandena
ej skulle verka uppskov icke kunna påräknas förr än våren
1941. Under mellantiden, d. v. s. från 1939 års utgång till nämnda tidpunkt
1941, skulle sålunda rätteligen ingen internationell arbetsförmedlingkunna
bedrivas här i landet, utan att överenskommelse träffats med vederbörande
främmande stat örn villkoren för förmedlingen. Delegationen har
emellertid anvisat den utväg ur svårigheterna, som i den föreliggande propositionen
begagnats.

I propositionen har föreslagits sådan lagändring, att det i 2 § tredje stycket
av 1935 års lag uppställda förbehållet, att tillstånd till verksamhet, avseende
förmedling av anställning utom riket eller av anställning här i riket
åt utlänning, som vistas utom riket, endast får meddelas för de fall och på
de villkor Konungen efter överenskommelser med främmande stat bestämmer,
skall gälla allenast därest Konungen därom förordnar.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i ärendet anfört
följande:

I samband med förslag till ändring år 1938 av lagen med vissa bestämmelser
örn arbetsförmedling framhöll jag, att vad socialstyrelsen i då föreliggande
ärende anfört syntes giva vid handen, att arbetsförmedling för
musiker och sceniska artister samt liknande yrkesutövare knappast kunde
väntas bliva på ett för de anställningssökande tillfredsställande sätt bedriven
annorledes än i förvärvssyfte. Fråga örn ändring av huvudbestämmelserna
i lagen, varigenom densamma icke längre skulle bliva tillämplig å arbetsförmedling
för nyss angivna yrkesutövare, ansågs emellertid icke kunna upptagas
till behandling, så länge vårt land vore bundet av 1933 års konvention
och denna bibehölle sitt nuvarande tillämpningsområde.

Utskottet.

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

En utväg, som gav en hjälp för tillfället, anlitades år 1938, i det att de
möjligheter till lindring i 1935 års lags bestämmelser utnyttjades, villia konventionen
själv erbjöd. Därvid kom — genom införande av stadgande i
fjärde stycket av övergångsbestämmelserna — sådan lagändring till stånd,
enligt vilken intill 1939 års utgång den bestämmelsen i lagen icke skulle
äga tillämpning, som föreskreve överenskommelse med främmande makt
såsom förutsättning för möjlighet att meddela tillstånd till avgiftskrävande
arbetsförmedling av anställning utom riket eller av anställning här i riket
åt utlänning, som vistades utom riket.

Att i enlighet med stadgandet i 2 § tredje stycket i 1935 års lag
— vari bestämmelser finnas intagna, som motsvara föreskrifterna i artikeln
3 mom. 4 d) samt artikeln 4 c) i konventionen — träffa internationella överenskommelser
örn villkoren för arbetsförmedling har hitintills icke låtit sig
göra, och sådana överenskommelser synas ej heller i fortsättningen kunna
förväntas bliva ingångna. Från och med den i januari 1940 är socialstyrelsen
därför berövad möjligheten att meddela tillstånd till internationell arbetsförmedling
för musiker, sceniska artister och därmed jämförliga yrkesutövare.
På sätt delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet anfört,
synes det emellertid vara angeläget att möjliggöra en fortsatt arbetsförmedling
av angivet slag. Härför erfordras, att en revision av konventionen
vidtages av den innebörd, att ändring av mom. 4 d) i artikeln 3 ävensom
av artikeln 4 c) kommer till stånd. Jag finner mig med hänsyn härtill
böra föreslå, att hemställan örn dylik revision göres från Sveriges sida.
Innan Kungl. Majit påkallar åtgärd härutinnan, torde riksdagens varande
böra inhämtas.

För att möjliggöra för socialstyrelsen att tillsvidare kunna meddela tillstånd
till internationell arbetsförmedling beträffande musiker, sceniska artister
och liknande yrkesutövare, oberoende av att överenskommelser därom
mellan Sverige och respektive främmande stat saknas, torde ändring av gällande
författning vara nödvändig. Erforderlig ändring synes enklast kunna
uppnås genom jämkning av lydelsen av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna.
Det må icke fördöljas, att en dylik åtgärd otvivelaktigt strider
mot den av Sverige ratificerade konventionen. Därest emellertid lagändringen
ifråga förklaras skola träda i tillämpning först sedan Kungl. Majit vidtagit
anstalter för att åstadkomma erforderlig revision av konventionen, synes
åtgärden dock kunna anses vara försvarbar.

Utskottet har ansett omständigheterna tala för bifall till det nu föreliggande
lagförslaget och Ilar ej funnit anledning till erinran mot föredragande
departementschefens uppfattning, att framställning örn revision av
1933 års konvention i de avseenden, varom nu är fråga, bör göras från
Sveriges sida.

Utskottet får därför hemställa,

A) att det genom förevarande proposition framlagda förslaget
till lag angående ändrad lydelse av fjärde stycket i
övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113)
med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling måtte av riksdagen
antagas; samt

B) att riksdagen i anledning av förevarande proposition
måtte i skrivelse till Kungl. Majit meddela, att riksdagen för
sin del ansluter sig till den av föredragande departementschefen
i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet ut -

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

talade uppfattningen, att framställning bör göras om revision
i enlighet med vad departementschefen anfört av artikeln 3
mom. 4 d) och artikeln 4 c) i 1933 års konvention angående
avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

Stockholm den 9 mars 1940.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NÖSMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm, Roos, Olof Carlsson,
Wistrand, Nils Elowsson och Holstenson;

från andra kammaren: fröken Hesselgren*, herrar Pettersson i Hällbacken,

Molander*, Hermansson i Norrköping* och von Seth*, fröken Ebon Andersson samt
herrar Holm* och Persson i Norrby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.