Första lagutskottets utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om utsträckning av tiden för upptagande av växelprotest
m. m. vid krig eller krigsfara.

Genom en den 19 januari 1940 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 20, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till

Lag

örn utsträckning av tiden för upptagande av växelprotest m. ni. vid krig

eller krigsfara.

Härigenom förordnas som följer:

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen, efter hörande
av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, meddela förordnande
om utsträckning av tiden för uppvisande av växel och upptagande
av protest till bevarande av växelfordran samt för uppvisande av check
och företagande av annan åtgärd till bevarande av återgångsfordran på
grund av check.

Sådant förordnande må avse antingen hela riket eller ock viss del av
riket, såvitt angår åtgärd som där skall vidtagas.

Denna lag skall träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Enligt växellagen den 13 maj 1932 åligger det växelinnehavaren att för
bevarande av sin växelrätt vidtaga vissa i lagen närmare angivna åtgärder.
I 53 § växellagen meddelas bestämmelser angående påföljd av försummelse
därutinnan. Härom stadgas bland annat, att växelinnehavaren går förlustig
talan, örn han försitter tid som är stadgad för uppvisande av växel i vissa
fall eller för upptagande av protest för uteblivet godkännande eller bristande
betalning. I 54 § stadgas, att örn hinder i lagbud eller annat oöverstigligt
hinder (force majeure) möter för växels uppvisande eller protests upptagande
inom behörig tid, tiden för sådan åtgärds företagande förliinges. Efter
hindrets upphörande åligger det innehavaren att ofördröjligen uppvisa växBihang
lill riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 1 avd. Nr 4.

1

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 4.

eln till godkännande eller betalning samt, om så erfordras, upptaga protest.
Fortfar hindret längre än trettio dagar efter förfallotiden, må återgångskrav
göras gällande utan att uppvisande eller protest föregått. Vidare meddelas
bland annat vissa bestämmelser örn skyldighet för växelinnehavaren
att meddela underrättelse örn hindret m. m.

Växellagen är grundad på internationell konvention om gemensam växellag
den 7 juni 1930, vilken Sverige för sin del ratificerat den 30 juni 1932.
Enligt artikel I i konventionen ha de kontraherande parterna förbundit sig
att envar på sitt område införa den lag som innefattades i bilaga I till konventionen.
Samma artikel innehåller emellertid även bestämmelse, att i
trängande fall kontraherande part äger att även efter ratifikation göra bruk
av förbehåll som avses i artikel 22 av bilaga II till konventionen. Enligt
denna artikel i bilaga II har kontraherande part rätt att i undantagsfall
meddela bestämmelser av allmän art, innebärande förlängning av såväl tiden
för åtgärder till bevarande av återgångskrav som förfallotider.

I checklagen den 13 maj 1932 stadgas skyldighet för checkinnehavare att
inom viss tid uppvisa check och, om betalning uteblir, låta bestyrka detta
vid äventyr att han går förlustig rätt till återgångstalan. Kan sådan åtgärd
ej inom behörig tid äga rum på grund av lagbud eller annat oöverstigligt
hinder (force majeure), förlänges enligt 48 § tiden för åtgärdens vidtagande.
Efter hindrets upphörande åligger det innehavaren att ofördröjligen uppvisa
checken till betalning samt, om så erfordras, upptaga protest eller ombesörja
därmed likställt bestyrkande. Fortfar hindret utöver viss angiven
tid, må återgångskrav göras gällande utan att uppvisande eller protest eller
därmed likställt bestyrkande föregått.

Checklagen är grundad på internationell konvention om gemensam checklag
den 19 mars 1931, som Sverige för sin del ratificerat den 30 juni 1932.
Enligt artikel I i konventionen ha de kontraherande parterna förbundit sig
att envar på sitt område införa den lag som innefattades i bilaga I till konventionen.
I trängande fall kan dock kontraherande part även efter ratifikation
göra bruk av förbehåll, som avses i artikel 28 av bilaga II till konventionen.
Enligt nämnda artikel 28 i bilaga II har kontraherande part
rätt att i undantagsfall meddela bestämmelser av allmän art, innebärande
förlängning av såväl betalningstiden som tiden för åtgärder till bevarande
av återgångskrav.

I propositionen anför chefen för justitiedepartementet — efter att hava redogjort
för gällande rättsregler — bland annat följande:

»I växellagen stadgas skyldighet för växelinnehavare att för bevarande av
växelrätten uppvisa växeln och upptaga protest inom därför bestämda tider.
Försittes föreskriven tid, går växelrätten i regel förlorad. Endast om hinder
i lagbud eller annat oöverstigligt hinder möter, förlänges tiden för åtgärdens
vidtagande enligt bestämmelserna i 54 § växellagen.

Vid krig eller krigsfara kunna av olika anledningar inträda betydande
svårigheter att i rätt tid vidtaga åtgärder som nyss nämnts, utan att likväl

Första lagutskottets utlåtande Nr 4.

3

54 § växellagen kan anses tillämplig. Jag vill endast erinra om den rubbning
av eljest rådande förhållanden som uppkommer vid evakuering av ett
eller flera större samhällen. Under dylika omständigheter måste det ur
flera synpunkter anses olämpligt att fordra, att banker och andra som äro
innehavare av växlar skola vara nödsakade att i vanlig ordning uppvisa dem
till betalning och upptaga protest så snart betalning uteblir. Icke minst med
hänsyn till gäldenärens intresse är det önskvärt, att borgenären icke behöver
gå brådstörtat till väga.

Behovet av en möjlighet att utsträcka de tider som i växellagen äro föreskrivna
för ifrågavarande åtgärder har uppmärksammats i förenämnda
konvention om gemensam växellag. Envar konventionsstat har sålunda befogenhet
att i sin lagstiftning meddela bestämmelser därom. Jag vill förorda,
att Kungl. Maj:t genom en lag i ämnet bemyndigas att taga denna befogenhet
i anspråk.

Även beträffande checkar föreligger skyldighet för innehavaren att för
bevarande av rätt till återgångskrav uppvisa handlingen inom viss tid samt
att bestyrka uppvisandet. Den av mig förordade lagen torde böra innehålla
bemyndigande för Kungl. Majit att utsträcka tiden jämväl för nu berörda
åtgärder, ehuru det praktiska behovet hära,v är mindre framträdande. Av
den förut lämnade redogörelsen framgår, att konventionen om gemensam
checklag medger detta.

Den föreslagna lagen torde böra inrymma möjlighet för Kungl. Majit att
i fråga örn den tid, varmed gällande frister utsträckas, förfara på sätt finnes
påkallat av omständigheterna.

I lagen synes böra upptagas föreskrift, att innan Kungl. Majit meddelar
förordnande om förlängning av nämnda frister fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret skola höras. Kungl. Majits förordnande bör kunna
avse hela riket eller ock begränsas till viss del av riket såvitt angår åtgärd
som där skall vidtagas.

Lagen torde böra träda i kraft omedelbart.»

Utskottet har vid sin granskning av det framlagda lagförslaget icke funnit
anledning lill erinran mot detsamma och får alltså hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 7 februari 1940.

V tskoUet.

På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 4.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Branting, Eskhult, Ewerlöf, Karl
Johan Olsson, Brandt och Sandorf;

från andra kammaren: herrar Lindquist, Hedlund i Östersund, Olsson i Mellerud,
Gezelius, Berg, Larsson i Hede, Werner i Höjen och Nilson i Eskilstuna.

Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

400502