Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

1

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1940 kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
ändrad ordning för genomförande av beslut örn grundlagsändring.

Uti en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 1, av herr Herlitz hemställes,

»att riksdagen ville för sin del såsom vilande i grundlagsenlig ordning antaga
förslag till sådana ändringar i grundlagarna, att beslut om grundlagsändring
må kunna med kvalificerad majoritet genomföras vid den riksdag,
då förslag därom väckes».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

För grundlagsändring erfordras enligt §§ 81 och 82 regeringsformen samt
§ 64 riksdagsordningen Konungens och två lagtima riksdagars beslut med
mellankommande nyval till andra kammaren. Liknande villkor för ändring
i grundlag förekomma i flera utländska statsskick. I vårt land har kravet
på att tvenne riksdagars beslut erfordras för grundlagsändring gammal hävd.
Det uppställdes första gången i 1766 års förordning angående lagarnas verkställighet.
I memorial nr 1 med förslag till regeringsform anförde konstitutionsutskottet
år 1809 till stöd för en sådan regel bl. a. följande: »Utskottet,
som föreser att den grundlag riksens ständer nu komma att fastställa icke
kan bliva fullkomlig, har velat öppna en möjlighet att förbättra den, när
ett mer än tillfälligt allmänt tankesätt därom hunnit stadgas. Denna möjlighet
borde likväl vara omgiven av försvårande formaliteter, nödvändiga
för att avhålla icke nog betänkta försök och att förekomma förhastade beslut.
» — — — »Och på det icke under något tillstånd av våld eller folk-yrsla
en statsförändring må kunna med sken av laglighet genomdrivas, har utskottet
fastställt den grundsats, att varje sådan föreslagen förändring icke förr
än å den nästföljande riksdagen skall kunna antagas.» Kravet på nyval till
andra kammaren uppställdes i samband nied införandet av årliga riksdagar
vid representationsreformen. Efter antagandet av 1866 års riksdagsordning
har något vidare förslag till ändring i dessa villkor för grundlagsstiftning
icke blivit föremål för riksdagens prövning. I våra grundlagar kvarstå
visserligen bestämmelser, som av historiska skäl där fått sin plats men nu
äga underordnad betydelse och icke längre kunna anses vara i behov av
särskilt skydd. Denna omständighet får emellertid icke undanskymma att
våra grundlagar alltfort i enlighet med sin ursprungliga bestämmelse fylla
uppgiften att giva uttryck åt för vårt fria statsskick väsentliga principer.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 5 sami. 2 avd. Nr 30—31.

1

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

Nu rådande exceptionella förhållanden äro ägnade att framhäva betydelsen
av att beslut som fattas av riksdagen i livsviktiga konstitutionella spörsmål
icke återspegla tillfälliga opinionsbildningar utan stå i samklang med
en varaktig folkmening. De skäl, som föranlett införandet i våra grundlagar
av nu gällande omständliga regler för grundlagsändringar, finner utskottet
därför alltjämt bärkraftiga.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 juni 1940.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: herrar Hallén, Gustaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson, Per Andersson,
Herlitz, Källman, Thulin*, Karl August Johanson, Nils Andersson,
Albertsson*, Andersson i Ovanmyra, Vougt, Mosesson*, Arnemark, Nordström
i Torsby, Eriksson i Tolered*, Nilsson i Göteborg, Hällgren och Nolin.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Gustaf Adolf Björkman, Herlitz, Källman, Thulin, Karl August
Johanson, Mosesson, Arnemark och Nilsson i Göteborg, som ansett, att utskottets
utlåtande bort hava följande lydelse:

»Utskottet är ense med motionären örn att nu gällande ordning för grundlagsstiftning
i vissa lägen kan medföra allvarliga svårigheter. Betydelsefulla
erfarenheter hava i detta hänseende vunnits under den nu rådande kristiden.
Dels har det befunnits nödvändigt att uppskjuta den definitiva behandlingen
av angelägna reformer, ehuru det praktiskt taget rått fullständig enighet
örn önskvärdheten av att omedelbart genomföra dem, och ehuru det icke
kunnat råda tvivel örn att de efter nyval till andra kammaren komma att
godkännas av den då sammanträdande riksdagen. Dels har den omständliga
formen för grundlagsstiftning föranlett åtgärder, vidtagna i annan ordning,
vilkas överensstämmelse med grundlagens föreskrifter åtminstone varit tvivelaktig.
Allvarligt överväges också företagandet av påtagliga brott mot
grundlagsregler av utomordentlig betydelse — vilket icke behövt ifrågakomma,
om en form funnits för snabbare genomförande av grundlagsändringar.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 30.

3

Man har inför båda de nu antydda företeelserna anledning till allvarliga
farhågor. I en tid sådan som den nuvarande framstår det som betänkligt,
att nödvändiga, måhända livsviktiga reformer skola behöva anstå i avbidan
på ett förfarande, som i många fall kan te sig såsom bestående av betydelselösa
formaliteter. Men det är lika betänkligt, örn statsmakterna finna sig
nödsakade att överskrida de rättsliga gränserna för sina befogenheter; just i
en allvarlig brytningstid är det angelägnare än någonsin att tillse, att de åtgärder,
som de vidtaga, äga en oomtvistlig rättsgrund.

Utskottet finner sålunda starka skäl tala för den i motionen framförda
tanken, att en snabbare form för grundlagsstiftning borde stå till buds vid
sidan av den nu stadgade. Utskottet har därvid närmast tider av krig och
krigsfara i tankarna. De olägenheter, som gällande ordning under andra
förhållanden kan medföra, torde i stort sett kunna övervinnas. Lösningen
torde böra sökas på den i motionen angivna vägen, nämligen så att grundlagsändring
må kunna ske genom beslut med viss kvalificerad majoritet,
fattade i båda kamrarna vid en och samma riksdag. Såsom motionären
anmärker, medför en sådan ordning, om den kvalificerade majoriteten göres
tillräckligt stark, en viss säkerhet för att inga andra ändringar genomföras
än sådana som, om de bleve vilande, hade utsikt att godtagas vid de följande
andrakammarvalen och av den därefter sammanträdande riksdagen.

Utskottet är emellertid ej berett att nu föreslå för ändamålet erforderliga
ändringar i grundlagarna. Enligt utskottets mening förtjänar det nämligen
närmare övervägas, i vilken omfattning och under vilka betingelser den
snabbare grundlagsstiftningsformen skall kunna komma till användning.
Starka skäl tala för ett övervägande, huruvida ej en åtskillnad bör göras
mellan vissa grundlagsstadganden, som få ändras i den nu ifrågavarande
formen, och andra, vid vilkas ändring endast den hittillsvarande ordningen
får tillämpas. Vid det övervägande, som ägnas åt detta spörsmål, torde
även den frågan inställa sig, huruvida ej de i motionen anmärkta olägenheterna
i viss utsträckning skulle kunna undanröjas därigenom att spörsmål
av jämförelsevis mindre vikt, som nu regleras i grundlag, i stället bleve
föremål för reglering i annan ordning.

Utskottet får sålunda hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1:1 ville hos Kungl.
Maj :t anhålla örn utredning och förslag angående sådana
ändringar i grundlagarna, att beslut örn grundlagsändring i
vissa fall må kunna med kvalificerad majoritet genomföras
vid den riksdag då förslag därom väckes.»