Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1940 kl. 10 f. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
åtgärder i syfte att skapa större klarhet med avseende
å den rättsliga innebörden av riksdagens beslut och
uttalanden.
Uti en inom första kammaren väckt till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 2, av herr Herlitz hemställes, »att riksdagen ville hos Kungl.
Maj:t anhålla om utredning angående åtgärder ägnade att skapa större klarhet
med avseende å den rättsliga innebörden av riksdagens beslut och uttalanden
ävensom om framläggande för riksdagen av de förslag till stadganden,
antingen i grundlag eller i annan form, som av utredningen kunna föranledas».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Motionen berör närmast frågan om åtgärders vidtagande i syfte att åvägabiinga
ett klarare särhallande mellan vad som vid ärendens avgöranden i
riksdagen blir föremal för proposition och beslut, den s. k. klämmen, och
andra riksdagens uttalanden, som huvudsakligen avse att belysa innebörden
av riksdagens ståndpunktstagande eller uttrycka önskemål från riksdagens
sida, vilka sammanfattningsvis benämnas »motiveringen». Enligt motionärens
uppfattning fyller den åtskillnad, som f. n. upprätthålles, icke uppgiften
att särhålla sådana riksdagens meningsyttringar, som innebära beslut
i egentlig mening, från andra uttalanden. Sålunda förefinnes, enligt motionärens
mening, ofta osäkerhet med avseende på den rättsliga innebörden
av »motiveringen»; denna osäkerhet kan även gälla den rättsliga betydelsen
av uttalanden i propositioner vilka ligga till grund för riksdagens beslut.
En bidragande orsak härtill säges vara att de uttryckssätt, som riksdagen använder,
då den i beslutsklämmarna hänvisar till motiveringar resp. propositioner,
icke alltid få en följdriktig avfattning. På grund härav råder enligt motionärens
mening ofta osäkerhet örn den rättsliga innebörden av riksdagens
meningsyttringar. Ett klart angivande av när meningsyttringarna framträda
nied anspråk på att vara förbindande, respektive när så ej är fallet, är,
framhålles det i motionen, av vikt såväl för riksdagens ledamöter, som böra
vara fullt medvetna om beslutens räckvidd, som ock för Kungl. Majit och förvaltningsorganen,
vilka äga att bringa besluten i verkställighet, önskvärt är
därför, framhåller motionären, alt riksdagen, då den är statsrättsligt befogad
alt i ordets egentliga mening besluta (och därmed binda regeringens och
förvaltningsorganens frihet) och vill taga denna sin makt i anspråk, låter
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 5 sand. 2 avd. Nr 21.
1
2
Konstituticmsutskottets utlåtande Nr 21.
detta förhållande så vitt möjligt komma till klara uttryck. När riksdagen underlåter
detta, bör det å andra sidan enligt hans mening göras klart, att den
endast uttalar sin oförbindande åsikt. I motionen anföres att dess syfte, som
måhända bäst gagnades av att där utvecklade synpunkterna vunne något beaktande
i praxis, skulle främjas om i grundlag eller eventuellt i de reglementariska
föreskrifterna för riksdagen bestämmelser infördes, som framtvunge ett
skarpare särhållande av motivering — innefattande allenast motiv i ordets
egentliga mening och sådana önskemål, som icke anses böra formligen beslutas
— och kläm. I sådant syfte framföres tanken på införandet av ett
grundlagsstadgande, vilket skulle klargöra, att riksdagens rätt att på ett för
Kungl. Majit bindande sätt besluta endast kunde utövas genom beslut, som
blivit föremål för proposition.
Utskottet. Vad i förevarande motion anföres om behovet av att
skapa större klarhet om den rättsliga innebörden av riksdagens meningsyttringar,
finner utskottet i flera hänseenden värt beaktande. I likhet med
motionären anser utskottet de flesta av de i motionen uttalade önskemålen
bäst kunna tillgodoses örn de där anförda synpunkterna, utan att någon
ändring i grundlagarna eller de reglementariska föreskrifterna för riksdagen
behövde vidtagas, vunne beaktande i praxis. Vissa av de i motionen påtalade
olägenheterna med den nu rådande ordningen synas utskottet sammanhänga
med att de s. k. klämmarna stundom fått en alltför snäv avfattning.
Motionens syfte skulle sålunda främjas om uttalanden, som avse
att binda Kungl. Majit, i större utsträckning än nu är fallet från »motiveringen»,
där de nu understundom ha sin plats, överfördes till »klämmen».
Vidare skulle större enhetlighet ifråga om de av riksdagen i skrivelser och
beslut begagnade ordasätten kunna vinnas efter samråd mellan kamrarnas
och utskottens presidier och sekretariat. Skulle det oaktat ett behov av
en närmare utredning av hithörande spörsmål framdeles yppa sig, torde
denna enligt utskottets mening lämpligen böra företagas genom riksdagens
försorg och icke, såsom i motionen föreslås, genom Kungl. Majits. Utskottet
har emellertid icke funnit skäl föreligga att nu tillstyrka bifall till motionärens
yrkande om en sådan mera ingående utredning.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen 1:2 icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 27 maj 1940.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 21.
3
Närvarande: Herrar Hallén, Gustaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson, Per Andersson,
Herlitz, Björck*, Thulin, Karl Bodin, Nils Andersson, Anders Andersson,
Härdin, Andersson i Igelboda*, Fast, Andersson i Ovanmyra, Eriksson i Tollered*,
Nolin, Fält, Spångberg, Ryling och Annér*.
* Ej närvarande vid justeringen.