Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1940 kl. Va 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om åtgärder till effektivisering av statsrevisorernas
verksamhet.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 99
i törsta kammaren av herr Andrén m. fl. och nr 96 i andra kammaren av herrar
Persson i Falla och Anderson i Norrköping hemställes, att riksdagen i
syfte att stärka statsrevisorernas ställning m. m. för sin del ville såsom vilande
för vidare behandling i grundlagsenlig ordning antaga vissa i motionerna
närmare angivna förslag till ändringar i §§ 72 och 73 riksdagsordningen.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa lill motionerna.

Grundläggande bestämmelser örn statsrevisorernas organisation och verksamhet
äro införda i §§ 72 och 73 riksdagsordningen samt § 107 regeringsformen.
Enligt riksdagsordningen skall varje lagtima riksdag förordna tolv
revisorer, hälften från vardera kammaren, jämte samma antal suppleanter,
att enligt regeringsformen och särskild instruktion granska statsverkets, riksbankens
och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning. Revisorernas
uppgift skall enligt regeringsformen vara att verkställa en generell översikt
av statsmedlens utdelning. Varje revision skall omfatta ett räkenskapsår
och vara fullbordad inom en tid av tre månader. Revisorernas verksamhet
har närmare bestämts i en år 1925 antagen instruktion med däri senare gjorda
ändringar. Enligt denna instruktion skola revisorerna efter valet sammanträda
till konstituerande sammanträde för att välja ordförande och vice ordförande.
Vid detta sammanträde äga de jämväl besluta örn utseende av sekreterare
och organisation av arbetet. Revisionsarbetet tager sin början varje år
den 16 september eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter. Revisorerna
skola tillse, att dem i behörig ordning tillhandahållas de för räkenskapsår avslutade,
av föregående revisorer icke granskade räkenskaper över alla medel,
sorn genom allmänna bidrag tillkommit eller genom traktater med främmande
makter riket tillflutit, samt av verk, myndigheter och inrättningar avgivna
årsberättelser, så ock alla de kungl, brev, protokoll och handlingar, på vilka
nämnda räkenskaper och berättelser grunda sig. Grundläggande föreskrifter
om vederbörande förvaltningsmyndigheters redovisningsskyldighet äro
meddelade i kungl, cirkulär den 14 aug. 1841. Redovisningsskyldighet föreligger
i fråga örn alla medel, av vad beskaffenhet som helst, ordinarie eller
extra ordinarie, som genom allmänna bidrag tillkommit eller genom traktater
med främmande makter riket tillflutit. T kungörelse den 30 juni 1936 stadliilumg
lill riksdagens protokoll 1940. S sand. 2 avd. Nr 15—10.

1

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

gas skyldighet för verk och inrättningar att insända vissa handlingar till riksdagens
revisorer. Sådan skyldighet föreligger, efter rekvisition, då verk
eller inrättning på grund av särskild föreskrift har att avgiva årsberättelse.
Vidare har i kungl, förordning den 4 juni 1937 lämnats föreskrifter angående
skyldighet i vissa fall att till riksdagens revisorer avgiva redogörelse för
användningen av statsunderstöd.

Antalet statsrevisorer, som i 1810 års riksdagsordning fastställts till tjugu -fyra — sex från varje stånd — nedsattes i 1866 års riksdagsordning till tolv.

I den gamla riksdagsordningen saknades stadganden örn val av suppleanter.
Enligt den nya skulle ursprungligen sex suppleanter väljas. Övergången till
årliga riksdagar i samband med genomförandet av 1866 års representationsreform
medförde att valet av revisorer kom att gälla för ett verksamhetsår från
att — därest urtima riksdag ej sammankallades — ursprungligen avse fem,
senare tre år. Arbetstidens längd, som vid 1856—58 ars riksdag bestämts till
två månader, bibehölls oförändrad. Vid 1874 års riksdag väcktes en motion
(II: 178) om mandatperiodens utsträckande till samma tid — tre år — som
valperioden för andra kammaren. Motionen avstyrktes av konstitutionsutskottet
(uti. nr 9) och avslogs av riksdagen. Såsom skäl för sitt ståndpunktstagande
anförde utskottet, att riksdagens ställning till sina ifrågavarande delegerade
vore den en huvudman intoge till sina befullmäktigade ombud, varför
riksdagen borde vara i tillfälle att varje gång, den sammanträdde, utöva den
rättighet att återkalla sin fullmakt, som allmän lag tillerkände varje huvudman.
Sedermera väcktes vid 1890, 1891, 1892, 1893, 1895 och 1896 års riksdagar
motioner om ökning av statsrevisorernas antal. Samtliga motioner avslogos
emellertid av riksdagen. I en vid 1922 års riksdag väckt motion
(I: 105) erinrades örn dessa tidigare förslag samtidigt som förslag framlades
bl. a. örn att låta revisorernas verksamhet pågå hela året. I en annan motion
(11:195) vid denna riksdag framfördes bl. a. tanken på ett revisionsutskott,
som skulle övertaga statsutskottets granskningsplikt. Konstitutionsutskottet
fann i sitt över motionerna avgivna utlåtande (uti. nr 13) en förlängning av
liden för statsrevisorernas arbete från två månader till tre av omständigheterna
påkallad. Därigenom skulle enligt utskottets mening tillräckliga garantier
vinnas för grundlighet i granskningsarbetet utan att en ökning av revisorernas
antal behövde vidtagas. Tanken pa ett särskilt ievisionsutskott
avvisades däremot helt av utskottet. I anledning av utskottets utlåtande
anhöll riksdagen i skrivelse (nr 166) till Kungl. Majit örn utredning rörande
statsrevisionens verksamhet och förutsättningarna för densamma. En av tillkallade
sakkunniga inom finansdepartementet verkställd utredning föranledde
framläggande av proposition (nr 149) till 1924 års riksdag med förslag
örn förlängning av den i § 72 riksdagsordningen fastställda tiden för revisionsförrättningen
från två till tre månader. Vid samma riksdag väcktes motion
(1: 287) om sådan ändring av § 73 riksdagsordningen att för riksdagens tolvrevisorer
skulle utses lika många personliga suppleanter. Konstitutionsutskottet
tillstyrkte (uti. nr 29) och riksdagen antog såsom vilande de föreslagna

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

3

ändringarna i riksdagsordningen, vilka slutligt genomfördes påföljande år.
Den samma år av riksdagen antagna instruktionen för riksdagens revisorer
har undergått ändringar åren 1933, 1936 och 1937. I densamma föreskrevs
ursprungligen att revisorernas första sammanträde skulle äga rum varje år
den 16 september. Efter framställning av revisorerna, som funnit att arbetet
skulle kunna bedrivas på ett effektivare sätt, därest tillfälle bereddes dem
att redan under våren organisera sitt arbete, genomfördes sedermera vid 1937
års riksdag på statsutskottets tillstyrkan (uti. nr 144 p. 2) sådan ändring av
instruktionen, att revisorerna redan under pågående riksdag skola sammanträda
till konstituerande sammanträde och därvid äga utse sekreterare ävensom
organisera sitt arbete.

I de nu föreliggande, likalydande motionerna I: 99 och II: 96 anvisas olika
utvägar att stärka statsrevisionen. För att trygga kontinuiteten och plan
mässigheten i statsrevisionens arbete skulle det, enligt motionärernas mening,
först och främst vara lämpligt om revisorerna valdes för fyra år i
sänder, varvid de olika kamrarnas val skulle äga rum med två års mellanrum,
och en ökning ske av revisorssuppleanternas antal från en till två för
varje revisor. Även utan en mera genomgripande reform skulle emellertid,
enligt vad som anföres i motionerna, en ökning av statsrevisionens effektivitet
kunna åvägabringas. I detta syfte föreslås, att statsrevisorerna redan
efter valet eller vid slutet av en lagtima riksdag skulle beredas tillfälle att
samlas för ingående överläggning örn arbetets planläggning. Revisorernas
resor skulle vidare till en större del förläggas till sommaren. Ett mera permanent
kansli borde också upprättas och granskningsarbetet underlättas genom
att administrativ sakkunskap i större utsträckning än hittills ställdes till
revisorernas förfogande. Motionärerna ifrågasätta slutligen, om det ej vore
lämpligt att genom nya stadganden säkerställa den tämligen obegränsade
kontrollrätt, som statsrevisionen under senare tid fått på de olika områden,
vilka beröras av riksstatens inkomst- och utgiftssidor.

Utskottet. Det i förevarande motioner framförda önskemålet örn en
effektivisering av statsrevisorernas verksamhet finner utskottet beaktansvärt.
Statsförvaltningens och statsverksamhetens utbredning i vårt land under
senare tid hava otvivelaktigt ställt ökade krav på riksdagens revisorer.
Enligt utskottets mening äro emellertid de föreslagna ändringarna i §§ 72
och 73 riksdagsordningen icke erforderliga för främjande av motionärernas
huvudsyfte. Sålunda kunna de fördelar, som en förlängning av revisorernas i
grundlagen fastställda mandällid i förening med en successiv förnyelse av
revisorerna skulle medföra, uppnås genom förnyade omval av tidigare revisorer,
något som ock i viss — ehuru måhända ej tillräcklig — utsträckning
redan äger rum. Härmed bibehåller riksdagen sin fulla frihet att välja
för uppdraget särskilt lämpade personer till revisorer och kan, örn så skulle
visa sig påkallat, i särskilt fall giva revisor kortare funktionstid. Utskottet
finner ej heller den i motionerna föreslagna ökningen av revisorssuppleanternas
antal behövlig.

4 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

Flertalet övriga av motionärerna framförda önskemål kunna tillgodoses
utan grundlagsändringar. De beröra väsentligen frågor, som sammanhänga
med instruktionen för riksdagens revisorer och ej tillhöra konstitutionsutskottets
utan statsutskottets beredning. Utskottet vill i detta sammanhang
dock erinra örn att så sent som år 1937 på revisorernas eget initiativ
ändringar genomförts i instruktionen i syfte att effektivisera statsrevisionens
arbete samt att möjligheter härigenom skapats att bättre än tidigare
planlägga revisorernas arbete.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 maj 1940.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: herrar Hallén, Gustaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson, Per Andersson,
Herlitz, Källman, Björck, Karl August Johanson, Nils Andersson, Anders
Andersson, Sylwan*, Andersson i Igelboda, Fast*, Andersson i Ovanmyra, Mosesson*,
Nordström i Torsby, Nilsson i Göteborg, Nolin och Wolgast.

* Ej närvarande vid justeringen.

Särskilt yttrande

av herr Herlitz, som anfört följande:

Då jag instämde i syftet med förevarande motion, var det framför allt med
tanke på att statsrevisionens effektivitet väsentligt kunde främjas, örn det
för ändamålet verksamma organet (efter erforderlig ändring av organisationen)
dels bleve verksamt under större del av året, eventuellt permanent,
dels berättigades att i viss utsträckning granska även det löpande årets förvaltning,
dels utrustades med befogenhet att direkt hos Kungl. Maj:t hemställa
om erforderliga åtgärder. I dessa tre hänseenden utgör den nyligen
inrättade krisrevisionen ett beaktansvärt mönster. Inom utskottet har jag
förordat en utredning bl. a. åsyftande lämpligheten och möjligheten av
grundlagsändringar i nu antytt syfte.