Konstitutionsutskottets memorial Nr 14.
1
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1940 kl. 4 e. in,
Konstitutionsutskottets memorial med förslag till ändrad lydelse
av §§ 58, 59 och 60 mom. 1 riksdagsordningen.
Då det under utomordentliga förhållanden, sådana som de nuvarande, är
angeläget, att garantier finnas för att riksdagen skyndsamt kan fatta beslut
i brådskande ärenden, får utskottet med begagnande av sin initiativrätt jämlikt
§ 38 mom. 1 riksdagsordningen framlägga förslag om vissa ändringar
i riksdagsordningens bestämmelser angående riksdagens arbetsformer.
Beträffande ärendens behandling i kamrarna stadgas i första punkten av
§ 58 riksdagsordningen bl. a., att när proposition eller motion första gången
förekommer i kammare, skall den, såframt ej kammaren enhälligt densamma
genast till utskott förvisar, ligga på bordet till nästa sammanträde, då
sådan hänvisning bör ske, därest frågan ej nedlägges eller, om den rör kammaren
enskilt, eljest blir avgjord. Vidare gäller enligt första stycket i § 59,
att utskottsbetänkande efter den första föredragningen, på flera ledamöters
förenade begäran, åter skall göras vilande samt att saken, då den tredje
gången förekommer, skall företagas till avgörande. Härvid skola enligt förestå
punkten av § 60 mom. 1 alla till ärendet hörande handlingar uppläsas,
så framt någon kammarens ledamot sådant äskar.
I praxis pläga propositioner och motioner bordläggas en gång före remissen
till utskott samt utskottsutlåtanden bordläggas två gånger före ärendenas
avgörande i kamrarna. Understundom hava emellertid på särskilda
skäl undantag härifrån skett, så att remiss till utskott beslutats omedelbart
och avgöranden i kamrarna träffats efter endast en bordläggning.
Riksdagen har också vid vissa tillfällen och senast innevarande år
kunnat fatta beslut i brådskande ärenden redan dagen efter en propositions
framläggande i ämnet. Med nu gällande grundlagsbestämmelser finnes
likvisst alltid möjlighet för en enda ledamot av vederbörande kammare
att förhindra en omedelbar remiss till utskott av ett brådskande ärende. På
motsvarande sätt kunna två ledamöter förhindra, att ett sådant ärende företages
till avgörande redan vid andra och icke först vid tredje föredragningen.
Vidare bar en enda ledamot möjlighet att oskäligt fördröja ett ärendes avgörande
genom att påkalla uppläsning av alla de till ärendet hörande, understundom
vidlyftiga handlingarna, ehuru dessa numera finnas tillgängliga i tryck. Denna
ordning kan utskottet icke finna tillfredsställande under en tid, då frågor
av största vikt, som kräva snabb behandling, vid olika tillfällen visat sig
kunna uppkomma. En avvikelse från det normala förfaringssättet med en
Bihang till riksdagens protokoll 19M. 5 sami. 2 avd. Nr 14.
1
2
Konstitutionsutskottets memorial Nr 14.
bordläggning före remissen till utskott och två bordläggningar före ärendenas
avgörande i kamrarna bör enligt utskottets mening kunna äga rum, utan
att en respektive två medlemmar av vederbörande kammare kunna
lägga hinder i vägen härför. En tillräcklig garanti mot att sådana avvikelser
icke ske annat än när särskilda skäl kunna anföras till stöd för desamma,
lärer kunna erhållas genom bestämmelser, vilka fastslå nuvarande praxis på
området som huvudregel, samt förklara, att ärenden icke omedelbart kunna
remitteras till utskott eller företagas till avgörande redan efter en bordläggning
annat än om vederbörande kammare uttryckligen så beslutar. Vidare
synes den förut berörda bestämmelsen örn handlingars uppläsande på en
ledamots begäran böra uteslutas ur riksdagsordningen. Kamrarna kunna
i förekommande fall ändock, i den utsträckning de själva finna lämpligt,
besluta om föredragning av handlingarna i ett ärende.
I enlighet med nu anförda grunder har utskottet låtit upprätta förslag till
ändrad lydelse av §§ 58, 59 och 60 mom. 1 riksdagsordningen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling
måtte antaga följande
Förslag
till
ändrad lydelse av §§ 58, 59 och 60 mom. 1 riksdagsordningen.
(Nuvarande lydelse.)
§ 58.
När proposition eller motion första
gången i kammare förekommer,
skall den, så framt ej kammaren enhälligt
densamma genast till utskott
förvisar, ligga på bordet till nästa
sammanträde, då sådan hänvisning
bör ske, därest frågan ej nedlägges
eller, örn den rörer kammaren enskilt,
eljest bliver avgjord. Varje ledamot
äger i målet avgiva yttrande, vilket
jämväl till utskottet överlämnas; men
ej må därav remissen till utskottet
uppehållas.
Är inom — — — ovillkorligen avgöras.
(Föreslagen lydelse.)
§ 58.
När proposition eller motion första
gången i kammare förekommer,
skall den, så framt ej kammaren densamma
genast till utskott förvisar,
ligga på bordet till nästa samman
träde, då sådan hänvisning bör ske,
därest frågan ej nedlägges eller, örn
den rörer kammaren enskilt, eljest
bliver avgjord. Varje ledamot äger i
målet avgiva yttrande, vilket jämväl
till utskottet överlämnas; men ej må
därav remissen till utskottet uppehållas.
Är inom---ovillkorligen av
göras.
Konstitutionsutskottets memorial Nr 14
(Nuvarande lydelse.)
8 59.
Betänkande, som av ständigt eller
i dess ställe särskilt tillsatt utskott avgivits,
skall i bägge kamrarna för
ärendets avgörande, så vitt ske kan,
samtidigt föredragas. Efter betänkandets
första föredragning skall detsamma
vila på bordet. Vid nästa föredragning,
evad överläggning då äger
rum eller ej, må det, på flera ledamöters
förenade begäran, åter göras
vilande. Men då saken tredje gången
förekommer, skall den till avgörande
företagas.
Betänkande, som---är sagt.
Utskotts förberedande — — —
bordläggning begär.
§ 60.
1. När ärende skall slutligen avgöras,
böra därtill hörande handlingar
upplåsas, så framt någon kammarens
ledamot sådant öskar. Ej må
något mål, däri överläggning ägt rum,
till slutligt avgörande företagas, förrän
kammaren på talmannens hemställan
förklarat överläggningen slutad.
(Föreslagen lydelse.)
§ 59.
Betänkande, som av ständigt eller
i dess ställe särskilt tillsatt utskott avgivits,
skall i bägge kamrarna för
ärendets avgörande, så vitt ske kan,
samtidigt föredragas. Efter betänkandets
första föredragning skall detsamma
vila på bordet. Vid nästa föredragning,
evad överläggning då äger
rum eller ej, skall det, så framt ej
kammaren annorlunda beslutar, åter
göras vilande. Men då saken tredje
gången förekommer, skall den till avgörande
företagas.
Betänkande, som---är sagt.
Utskotts förberedande —- — —
bordläggning begär.
§ 60.
1. Ej må något mål, däri överläggning
ägt rum, till slutligt avgörande
företagas, förrän kammaren
på talmannens hemställan förklarat
överläggningen slutad.
Stockholm den 20 april 1940.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
P
Närvarande: Herrar Hallén, Sandegård, Herlitz, Björek*, Thulin, Karl Bodin, Karl Augasi
Johanson, Nds Andersson, öman, Härdin, Albert Andersson*, Vougt, Mosesson,
Arnemark, Eriksson i Tofvered, Hällgren*, Fält, Sundström i Skövde*
Wolgast och Hyling.
* Ej närvarande vid justeringen.
4
Konstitutionsutskottets memorial Nr 14.
Reservationer:
1) av herr Herlitz, som anfört:
»Ehuru jag i likhet med utskottet finner det synnerligen angeläget att undanröja
de hinder för ett snabbt genomförande av brådskande åtgärder, som
riksdagsordningen innehåller, har jag icke kunnat ansluta mig till utskottets
förslag, i vad det avser RO § 59.
Det är enligt min mening nödvändigt att i möjligaste mån fasthålla vid
gällande ordning för utskottsbetänkandens behandling och noga tillse, att
avsteg därifrån endast äga mm då särskilda omständigheter därtill föranleda.
Det är redan nu en mycket kort frist mellan den tidpunkt, då utskott sbetänkandena
avgivas, och den, då de samtidigt företagas till behandling i
båda kamrarna. Riksdagens ledamöter hava sålunda en mycket kort tid
till sitt förfogande, då de skola taga ståndpunkt till utskottens betänkanden.
Och för utomstående personer och organisationer, som kunna bidraga till
frågornas allsidiga belysning, såväl som för tidningspressen är det i de flesta
fall synnerligen vanskligt att under de få dagar, som stå tili buds, förskaffa
sig kännedom om betänkandenas innehåll och utveckla därifrån avvikande
synpunkter. Det är angeläget att icke ytterligare skärpa dessa svårigheter.
Utskottets förslag medför emellertid enligt min tanke allvarliga risker föi
att den ordning, som nu tillämpas, frångås även i fall, då sådant icke påkallas
av ärendenas brådskande natur, och för att ärenden upptagas till definitiv
behandling vid sammanträden, där kamrarnas ledamöter icke räkna
_och icke hava anledning att räkna — med annat än bordläggning. Det är
sant, att en sådan möjlighet förefinnes redan nu. Enligt gällande bestämmelser
kan, utan att kamrarnas ledamöter i någon form varskos därom pa förhand,
beslut fattas i ärenden, som bordlagts allenast en gång. Det är känt.
att olägenheter härav ej sällan försports. Men enligt gällande ratt finnes åtminstone
den garantien, att ett en gång bordlagt ärende skall ånyo bordlaggas
så snart två ledamöter det begära. Nu är det meningen att kammare —
fortfarande utan något på förhand givet varsel örn snabbare behandling —
skall kunna med vanlig majoritet upptaga vilket ärende som helst till omedelbart
avgörande, sedan det en gang bordlagts. .
Det är avsett av utskottet, att denna möjlighet skall begagnas blott i
brådskande fall. Men därom innehåller grundlagstexten intet, och for övrigt
kunna meningarna om den skyndsamhet, som erfordras, vara delade.
Det finnes enligt förslaget intet hinder för en vid ett bordläggningsplenum
förefintlig tillfällig majoritet, som ej motsvaras av någon verklig majoritet i
kammaren, att genomdriva ett oväntat beslut. Man har har ej blott att tanka
på illojala kupper — som väl knappast behöva tågås med i rakningen —
utan även och framför allt på sådana fall. då majoriteten handlar tillit lojalt
i övertygelse att ett snabbt beslut är önskvärt och att den befinner sig i
full överensstämmelse med den verkliga kammarmajoriteten. Det bor anmärkas,
att talmannen — som med nuvarande ordning torde aga mojlighe
5
Konstitutionsutskottets memorial Nr 14.
att tillse, att intet obehörigt förhastande äger rum — enligt förslaget ej kan
vägra proposition på eif förslag om omedelbart avgörande, som han ogillar.
Man kan icke ens bortse fran möjligheten, att den föreslagna ordningen kunde
giva upphov till en vana att åtminstone tidvis regelmässigt företaga ärenden,
som bordlagts endast en gång, till avgörande. Att regeln om sådant avgörande
utformats såsom ett undantagsstadgande (»så framt ej . . .») utgör
alldeles ingen garanti häremot.
Av nu anförda skäl har jag inom utskottet förordat en utformning av RO
§ 59, som vore ägnad att säkerställa, att den nuvarande ordningen fortfarande
blir den normala, och att i varje fall kamrarnas ledamöter på förhand
bliva varskodda, då ett ärende är avsett att vinna en snabbare behandling,
så att de få tillfälle att dels motsätta sig en sådan behandling då de finna
den överflödig, dels deltaga i avgörandet, då det skall äga rum efter endast
en bordläggning. 1 förstnämnda syfte har jag ifrågasatt ett stadgande om
kvalificerad majoritet och särskilt påyrkat, att beslut örn avgörande vid andia
föiedragningen endast skulle fa företagas, då så påkallades med hänsyn
till ärendets brådskande beskaffenhet. I sistnämnda syfte har jag ifrågasatt,
att avgörande vid andra föredragningen endast skulle få äga rum, då
vederbörande utskott hemställt därom.»;
2) av herrar Mosesson och Hällgren, som anfört:
»För att riksdagens ledamöter skola erhålla kännedom om att avvikelse
från den i praxis tillämpade ordningen med två gånger bordläggning av
utskottbetänkanden kommer att ske bör § 59 riksdagsordningen erhålla följande
lydelse:
§ 59.
Betänkande, som av ständigt eller i dess ställe särskilt tillsatt utskott avgivits,
skall i bägge kamrarna för ärendets avgörande, så vitt ske kan, samtidigt
föredragas. Efter betänkandets första föredragning skall detsamma
vila på bordet. Vid nästa föredragning, evad överläggning då äger rum eller
ej, skall det, sd framt ej kammaren på utskottets hemställan annorlunda
beslutar, åter göras vilande. Men då saken tredje gången förekommer, skall
den till avgörande företagas.
Betänkande, som--— är sagt.
Utskotts förberedande-----bordläggningen begär.»
Bihang lill riksdagens protokoll 1940. 5 sami. 2 avd. Nr 14.
2