Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

1

Nr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning au väckta motioner angående befolkningens
å norra Öland rätt till utsyning av husbehovsvirke
från Böda kronopark.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 49 av herr Magnusson, Karl, och herr Heiding samt
II: 86 av herr Tornegård m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om en tillämpning av den sedan gammalt
norra Ölands skogfattiga socknar tillkommande utsyningsrätt från Böda
kronopark, som möjliggör för ortsbefolkningen att på rimliga villkor tillgodose
nödigt behov av ved och virke.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till
dessa.

över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande
av domänstyrelsen. Vid nämnda utlåtande äro jämväl fogade yttranden
av vederbörande jägmästare och Överjägmästare.

Den genom flera särskilda Kungl. Maj:ts beslut, senast den 20 februari
1920 för tiden till och med utgången av år 1922, vissa hemmans- och lägenhetsinnehavare
inom Böda m. fl. socknar tillerkända rätten att mot viss betalning
erhålla utsyning av skog a rot inom Böda kronopark har tidigare
varit föremål för behandling inom riksdagen.

I en vid 1914 års första riksdag inom andra kammaren av herr Andersson
i Knäppinge väckt motion, nr 246, hemställdes sålunda, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning, huruvida icke den
sedan äldre tider norra Ölands skogfattiga socknar tillkommande utsyningsrätt
från Böda kronopark må fortfarande till denna befolknings nytta och
fördel utgå. Motionen återupprepades vid 1914 års senare riksdag (11:60)
men avstyrktes av andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilket den
hänvisats (uti. nr 3), och avslogs av riksdagen. I motiveringen till sin hemställan
örn avslag å motionen framhöll nämnda utskott, bland annat, att
>frågan örn utsyningsrättens bibehållande redan vore på grund av en ansökan,
vilken även motionären underskrivit, föremål för Kungl. Maj:ts prövning.
»

Vid 1917 års lagtima riksdag hemställde samme motionär i en inom andra
kammaren väckt motion, nr 277, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit

Bihang lill riksdagens protokoll 1950. 10 sami. Nr 52.

1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

måtte anhålla, att Kungl. Majit, före utfärdandet av nya bestämmelser rörande
utsyningsrätten å Böda kronopark, ville utreda vilka lättnader för
utsyningens erhållande, som kunna beredas vissa skogfattiga socknar å
Öland. Jämväl sistnämnda motion avstyrktes av andra kammarens fjärde
tillfälliga utskott (uti. nr 3) och avslogs av riksdagen.

I sitt sistnämnda utlåtande anförde sagda utskott bland annat följande:

»Utskottet har för övrigt den uppfattningen, att ifrågavarande villkor,1 vilka
fastställas av Kungl. Majit i samband med prövningen av ansökningarna
om utsyningsrättens bibehållande, äro av den beskaffenhet, att
riksdagen saknar anledning yttra sig rörande desamma. Ty har riksdagen
så nyligen som år 1914 anförtrott Kungl. Majit rätten att fortfarande
utan riksdagens hörande avgöra den större frågan om utsyningsrättens
bibehållande eller icke, så vore det väl egendomligt, om riksdagen
nu ingrepe, då det gäller endast underordnade detaljer i utsyningsförfarandet,
vilka prövas och fastställas för varje ny utsyningsperiod. Den lämpliga
vägen för ernående av möjliga ändringar beträffande i motionen omhandlade
bestämmelser vore enligt utskottets mening, att vederbörande i
samband med ansökningarna hos Kungl. Majit om utsyningsrättens förlängning
gjorde framställning om i motionen förordade lättnader för de utsyningsberättigade.
»

I sitt förstnämnda utlåtande, nr 3 vid 1914 års senare riksdag, har andra
kammarens fjärde tillfälliga utskott meddelat en utförlig historik rörande
utsyningsrätten å ifrågavarande kronopark, varför ytterligare uppgifter i
dylikt avseende icke synas i förevarande sammanhang erforderliga.

Genom förutnämnda beslut den 20 februari 1920 har Kungl. Majit förordnat,

dels att för det virke, som under tiden till och med år 1922 kan komma
att från Böda kronopark utsynas till hemman och lägenheter, vilka förut
åtnjutit dylik förmån, utsyningstagarna skola erlägga betalning med följande
belopp, huggningskostnaden oberäknad, nämligen:

för ved med sex kronor 60 öre för varje lass örn 33 V3 kubikfot fullgott
virke; och

för timmer, lika för tall och gran;

för träd om 20—25 centimeters diameter utanpå barken 1.3 meter över marken

»

» » 26—30

» »

kronor 12 per kubikmeter
» barken 1.3 meter över marken

»

» » 31—35

» »

kronor 14 per kubikmeter
» barken 1.3 meter över marken

» » 36—40

kronor 16 per kubikmeter
» barken 1.3 meter över marken

T>

» »41 och

grövre »

kronor 18 per kubikmeter
» barken 1.3 meter över marken

'' D.

v. s. villkoren för utsyningsrätten.

kronor 20 per kubikmeter

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

3

dels att utsyningstagare skall vara skyldig åtnöja sig med att som vedvirke
utsynas förutom fullgod ved även duglig torrskog, vindfällen, rensningsvirke,
gallringsvirke, toppar m. m. efter avverkningen under villkor att det härovan
för fullgod ved bestämda priset efter jägmästarens beprövande minskas i
förhållande till vedens värde,

dels att utsyningstagare skall vara skyldig själv ombesörja och bekosta
upphuggning och avforsling av till honom utsynat virke,

dels ock att med avseende på ordningen för åtnjutande av utsyning från
kronoparken under nämnda tid följande bestämmelser skola iakttagas:

att den till jägmästaren lämnade, sockenvis upprättade förteckning över
de till utsyning berättigade hemmanen med dem åsatt mantal skall vara att
tillgå hos jägmästaren;

att jägmästaren skall före den 15 maj varje år låta i vederbörande kyrkor
kungöra, å vilka trakter utsyningsvirket för det löpande året är avsett att
uttagas;

att innehavare av till utsyning berättigat hemman, som önskar åtnjuta utsyning,
skall före den 1 juni varje år hos vederbörande landsfiskal därom
göra skriftlig anmälan med angivande av hemmantalet å sitt innehavande
hemman, det belopp vedvirke, som önskas, det ändamål, för vilket utsyningen
av timmer sökes, samt beloppet av det för detta ändamål behövliga virke
jämte dess beskaffenhet och dimensioner;

att landsfiskal skall, sedan han med biträde av ojävig god man på utsyningssökandens
bekostnad verkställt syn till utrönande av det uppgivna timmerbehovets
verklighet och av det för ändamålet erforderliga antalet timmer,
före den 1 juli till jägmästaren avlämna inkomna utsyningsansökningar jämte
däröver upprättad förteckning, upptagande för varje utsyningssökande
såväl det belopp av ved och annat virke, om vars erhållande framställning
blivit gjord, som det timmerbelopp, vars beviljande vid synen tillstyrkts,
ävensom den ordning, varefter, i händelse av bristande tillgång på timmer å
avverkningstrakterna, ansökningarna örn timmerutsyning med hänsyn till
behovens art böra tillgodoses;

att jägmästare, sedan han, i händelse kronoparkens virkesavkastning för
året icke medgiver utsyning av allt det begärda timret, inhämtat yttrande
jämväl från landsfogden rörande den ordning, i vilken ansökningarna örn
timmerutsyning kunna anses företrädesvis förtjäna avseende, skall före den
1 augusti till länsstyrelsen i Kalmar län insända samtliga utsyningsansökningarna
med däröver avgivna yttranden jämte uppgift å tillgången på timmer
samt eget yttrande;

att länsstyrelsen efter prövning av de sålunda inkomna handlingarna bör
före den 1 september låta tillställa jägmästaren utsyningslängd, upptagande
varje hemman, som fått sig utsyning av timmer beviljad, antalet timmer samt
deras storlek och beskaffenhet;

att jägmästaren skall med ledning av ovanberörda förteckning å de till
utsyning berättigade hemman och i enlighet med den av länsstyrelsen meddelade
utsyningslängden samt inkomna ansökningar örn utsyning av ved

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52.

verkställa utsyning för året samt därefter låta minst 2 veckor förut genom
kronobetjäningens försorg i vederbörande socknars kyrkor kungöra, såväl å
vilken eller vilka trakter av kronoparken utsyning ägt rum, som ock tid för
likvidens erläggande och tiden för avverkning och avhämtning, med iakttagande
därvid att för varje utsyningstagare angivas de honom tillkommande
virkesbelopp i hela lass ved samt i stycketal och kubikinnehåll av timmerträd
ävensom priset å virket;

att betalning för virket skall senast å kungjord dag kontant erläggas till
vederbörande jägmästare;

att virke, som ej blivit i behörig tid och ordning betalt eller ej å den utsatta
tiden avhämtats, skall för kronans räkning säljas utan rätt i senare
fallet för dem, för vilkens räkning virket blivit utsynat, att återfå den för
virket möjligen erlagda betalningen eller att få ersättning för därå möjligen
nedlagt arbete med upphuggning; samt

att landsfiskal, när han håller syn för uppskattning av virkesbehov skall
njuta ersättning enligt gällande resereglemente.

Do månstyr el sens utlåtande är av följande innehåll:

»Den genom nådiga beslutet den 23 april 1836 vissa hemmans- och lägenhetsinnehavare
inom Böda m. fl. socknar tillerkända rätten att mot viss
betalning erhålla utsyning av skog å rot inom Böda kronopark har vid
flera tillfällen förnyats, senast genom Kungl. Maj:ts beslut den 20 februari
1920, varigenom sagda rätt utsträckts att gälla lill och med år 1922. Till
följd av fallande virkespriser blev dock denna rätt endast utnyttjad i mindre
omfattning och utsynat virke i många fall av utsyningstagaren ej avhämtat,
till olägenhet för kronoparkens förvaltning.

Utlämning av virke å rot är ägnat att medföra misshushållning med virke,
föranledd bland annat av felaktig aptering.

Enligt vad jägmästaren uppgiver plägar befolkningen i de tidigare privilegierade
socknarna i vanliga fall endast i ringa utsträckning använda virke
från kronoparken, vilket säges bero därav att ved från kronoparken ansetts
sämre än ved från fastlandet. Enligt samma uppgift ha kommuner ej långt
från Böda vid upprepade tillfällen och senast under år 1939 föreskrivit, att
ved till kyrka och skolor skulle inköpas från fastlandet.

Styrelsen är emellertid beredd att, i den mån virkesavkastningen från
kronoparken det medgiver, tillhandahålla de hemman och lägenheter, som
förut jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 23 april 1836 åtnjutit sådan förmån,
husbehovsvirke från kronoparken till den kvantitet, som i nämnda beslut
omförmäles eller 8 lass örn 3373 kubikfot på varje helt hemman och därjämte
timmer till styrkt behov. I regel synes därvid upphugget virke böra
tillhandahållas genom revirförvaltningens försorg till undvikande av de
olägenheter, som föranledas av utlämning av virket å rot.

De föreskrifter, som tidigare gällt i avseende på ordningen för tillhandahållande
av virke, varom nu är fråga, synas böra ersättas med bestämmelser,
som äro tidsenliga och så enkla som möjligt.

Dessa bestämmelser synas i huvudsak böra innebära följande.

Årligen, före den 1 mars, skall till jägmästaren från vederbörande kommunalnämndsordförande
överlämnas för varje kommun upprättad förteckning
över de till utsyning berättigade hemmanen med dem åsatt mantal jämte

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 52. 5

angivande av den mängd för husbehov erforderligt virke, fördelad å olika
sortiment, som utsyningstagare önskar inköpa.

Jägmästaren tillhandahåller så snart ske kan virket, upparbetat eller
därest så i undantagsfall skulle visa sig ändamålsenligt, å rot.

F°r virket utgår ersättning efter skäliga ortspris, som på förslag av styrelsen
för varje år bestämmas av Kungl. Majit.

Betalning för virket erlägges kontant eller på sätt med jägmästaren må
kunna överenskommas.

Styrelsen får hemställa att, vad styrelsen här ovan anfört, måtte vinna beaktande
vid ärendets behandling inom riksdagen.»

Med hänsyn särskilt till svårigheterna att under nu rådande förhållanden
anskaffa bränsle synes det utskottet kunna tagas under övervägande, huruvida
ifrågavarande utsyningsrätt till virke må kunna ånyo vinna viss
tillämpning. Emellertid torde det alltjämt böra få ankomma på Kungl.
Majit att besluta härom. Såsom domänstyrelsen anfört, synas i förekommande
fall de förutvarande bestämmelserna om tillhandahållandet av virket
böra ersättas med mera tidsenliga och enkla sådana, därvid utskottet förutsätter
att Kungl. Majit omprövar även de tidigare åsätta virkespriserna, vilka
numera synas vara för höga. I frågan intresserade kunna sålunda hos
Kungl. Maj :t ansöka om erhållande av förmånsrätt, som bär avses.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna 1:49 och lii 86 icke må
föranleda annan åtgärd än att vad utskottet ovan anfört
genom skrivelse bringas till Kungl. Majits kännedom.

Stockholm den 28 maj 1940.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Gabrielsson, Granath, Alfred Andersson
Jacob Hansson, Anderberg och Gottfrid Karlsson samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Hedlund i Häste, Olsson i Rödningsberg,
Gustafson i Vimmerby, Carlström, Casenberg, Andersson i Tungelsta och
Lundbom.

V iskotta.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 10 sami. Nr 52.

2