Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.
5
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1940 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om sänkning av järnvågsfrakterna
för färsk sill och fisk över linjen Trelleborg—Sassnitz.
(2:a avd.)
I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen 1:117 av herr Andersson, Emil, och herr Gustavson,
John, samt II: 85 av herr Hansson i Hönö m. fl., föreslås, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder
för nedsättning av järnvägsfrakterna för färsk sill och fisk över linjen Trelleborg—Sassnitz.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till
dessa.
Taxa för transporter å statens järnvägar fastställes av Kungl. Maj:t. På
grund av därom i § 11 instruktionen den 22 juni 1928 (nr 216) för järnvägsstyrelsen
med underlydande linjebefäl given föreskrift äger järnvägsstyrelsen
medgiva sådana nedsättningar i nämnda taxa, som kunna anses vara av behovet
påkallade och förenliga med statens järnvägars eget ekonomiska intresse.
Enligt den av Kungl. Maj:t den 27 juni 1929 fastställda taxan, med däri
senare av Kungl. Maj:t gjorda ändringar, utgår frakten å färsk sill och fisk
från Göteborg över Trelleborg till mittsjöss Trelleborg—Sassnitz med föl
-
jande belopp per 100 kilogram, nämligen:
för vagnslast fisk om minst 10,000 kg............ 3.12 kronor
» » » » » 5,000 » 3.66 »
» » sill » » 10,000 » 2.63 »
» » » » » 5,000 »............ 3.12 »
Enligt en av järnvägsstyrelsen under år 1931 jämlikt förenämnda § 11
fastställd undantagstariff utgick frakten å berörda varor å nämnda sträcka
under tiden från och med den 1 april 1931 till och med den 31 december
1939 med nedan antecknade belopp per 100 kilogram, nämligen:
för vagnslast fisk örn minst 10,000 kg............ 1.77 kronor
» » » » » 5,000 » 2,00 »
» » sill » » 10,000 » 1.77 »
» » » » » 5,000 » 2.00 »
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.
Från och med den 1 januari 1940 har denna av järnvägsstyrelsen beviljade
undantagstariff upphört att gälla. Numera tillämpas sålunda å ifrågavarande
transporter den av Kungl. Majit fastställda taxan.
Motionärerna anföra, att den fraktstegring för sill och fisk, som inträtt
den 1 januari 1940, uteslutande drabbade den svenska fiskarekåren. I Tyskland
hade nämligen införts maximipriser å färsk sill och fisk, som importerades
från Sverige. Då fiskerinäringen på grund av stark stegring av risker
och omkostnader samt fallande priser på fisk befunne sig i betryckt läge,
vore det synnerligen angeläget, att ifrågavarande järnvägsfrakter sänktes till
samma nivå, som de hade före sistnämnda tidpunkt.
Örn sänkning av järnvägsfrakterna för färsk sill och fisk hava vid flera
tillfällen framställningar gjorts. 1933 års fiskeriutredning upptog sålunda
ett på sin tid framkommet förslag örn införande av standardfrakt för färsk
makrill och ingav den 5 maj 1933 till chefen för jordbruksdepartementet förslag
om införande av dylik frakt för försändning under månaderna maj,
juni och juli åren 1933 och 1934 av färsk makrill i lådor av 30—35 kilograms
bruttovikt å såväl statens som samtliga enskilda järnvägar, ej mindre
i lokaltrafik utan även i samtrafik. Därest förslaget icke skulle kunna genomföras,
föreslog utredningen, att det åtminstone måtte tillämpas i fråga
om försändelser avgående från vissa angivna järnvägsstationer. Framställningen
föranledde icke någon Kungl. Majits åtgärd.
I två vid 1935 års riksdag väckta motioner (I: lil och 11:236) hemställdes,
att för budgetåret 1935/36 måtte anvisas ett förslagsanslag av 650,000
kronor att användas till nedsättning av frakterna å statens och enskilda järnvägar
för färsk fisk med 30 procent, dock ej för sändning, vars innehåll
var av utländskt ursprung. 1935 års motioner tillstyrktes med viss modifikation
av 1933 års fiskeriutredning men avstyrktes av utskottet och avslogos
av riksdagen.
1 sitt den 21 oktober 1937 avgivna betänkande (stat. off. utr. 1937:41)
föreslog 1935 års fiskeriutredning, att förberörda av 1933 års fiskeriutredning
framlagda förslag om införande av standardfrakt för färsk makrill
måtte upptagas till förnyad prövning samt utsträckas till att avse även färsk
strömming. 1935 års fiskeriutrednings förslag i nämnda hänseende har icke
föranlett någon Kungl. Majits åtgärd.
I en vid 1937 års riksdag inom andra kammaren väckt motion, 11:283,
hemställdes, att riksdagen måtte medgiva fraktlindring för svenskfångad
färsk fisk (inklusive sill) med 30 procent å svenska järnvägar enligt då gällande
taxor samt för täckande av denna fraktlindring bevilja ett förslagsanslag
av 650,000 kronor för budgetåret 1937/38 att utgå enligt jämförliga
grunder, som tillämpades vid fraktlindring för kalk till jordförbättring, eller
de bestämmelser, som Kungl. Majit kunde finna lämpligt meddela. Motionen
avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen.
Samtliga nu nämnda förslag avse transporter till mottagare inom Sverige.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.
7
En överarbetning av den nu gällande taxan för befordring av gods m. m.
å statens järnvägar har verkställts av 1938 års järnvägstaxekommitté. I
ett den 25 januari 1939 avlämnat betänkande (stat. off. utr. 1939:3) har
nämnda kommitté avgivit förslag till ny dylik taxa. Förslaget, som remitterats
till ett flertal myndigheter och sammanslutningar, är ännu beroende
på Kungl. Maj:ts prövning.
Över de ifrågavarande motionerna har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat
yttrande av järnvägsstyrelsen.
I nämnda yttrande anföres i huvudsak följande.
Den av järnvägsstyrelsen vidtagna nedsättningen från och med 1 april
1931 i frakten å berörda varor hade tillkommit på framställning av Svenska
västkustfiskarenas centralförbund. Nämnda förbund hade nämligen framhållit,
att frakterna för sill och fisk från Frederikshavn i Danmark till Tyskland
vore billigare än från Göteborg och att fiskarena till följd härav föredroge
att införa sina för Tyskland avsedda laster till Frederikshavn. Styrelsens bemyndigande
enligt § 11 i dess instruktion innebure givetvis samtidigt ett
åliggande att se till, att av styrelsen jämlikt nämnda författningsrum beviljade
fraktnedsättningar upphävdes, då behov eller intresse av deras bibehållande
icke längre vore för handen. Då styrelsen under senare delen av
år 1939, på grund av krigsförhållandena och de omkastningar dessa medfört
samt de fördyrade och försvårade transporterna, vidtagit en allmän revision
av beviljade fraktnedsättningar, varvid ett stort antal ansågos kunna och böra
upphävas, upphävdes därvid även den här ifrågavarande nedsättningen.
I framställningar, som styrelsen sedermera mottagit från flera organisationer,
hade icke föreburits sådana skäl, som kunnat övertyga styrelsen att
just fisktransporterna till Tyskland kunde anses i särskilt behov av någon
undantagsställning.
Under januari 1940 hade över Trelleborg till Tyskland från Göteborg
sänts 3,512 ton sill och fisk mot 2,085 ton under januari 1939 och 1,737 ton
under januari 1938. Nämnda siffror tydde på att den från och med den 1
januari 1940 inträdda fraktförhöjningen å berörda varor icke haft någon
skadlig inverkan på exporten. Efter avbrottet i trafiken på grund av isliinder
hade exporten också omedelbart återupptagits, så snart transportmöjlighet
ånyo förefunnits.
Enligt vad styrelsen inhämtat, saknade den i motionerna berörda begränsningen
av importen till Tyskland till visst belopp i riksmark för närvarande
praktisk betydelse, enär Tyskland vore angeläget att köpa så mycket sill och
fisk som möjligt. Några statligt fastställda maximipris för import till Tyskland
vöre icke för styrelsen kända. Vad i motionerna omtalades som maximipris
torde vara vanliga affärspriser, som det ankomme på försäljarna att
söka få höjda, då sådant på grund av ökade kostnader eller av andra skäl
behövdes. Med hänsyn till det nämnda behovet av berörda varor borde en
dylik höjning icke vara omöjlig all genomföra. Styrelsen ansåge, att fraktsatserna
i nuvarande läge icke hade någon inverkan på exporten av sill och
fisk till Tyskland. Anledning förelåge alltså icke att vidtaga någon nedsättning
i de gällande järnvägsfrakterna för sill och fisk till Tyskland.
Frågan örn fraktlindring för svenskfångad färsk fisk har, såsom av det
föregående framgår, vid flera tidigare I ill fällen varit föremål för behandling
Utskottet.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 40.
inom riksdagen. I motionerna I: lil och II: 236 vid 1935 års riksdag samt
II: 283 vid 1937 års riksdag föreslogs sålunda en fraktlindring å berörda varor
med 30 procent. För täckande av de av fraktlindringen förorsakade
minskade inkomsterna för statens järnvägar föreslogs beviljandet av ett särskilt
anslag å 650,000 kronor. Nämnda motioner togo dock uteslutande
sikte på transporter inom landet.
I ifrågavarande motioner föreslås en sänkning av de nu utgående frakterna
för berörda varor vid transport till Tyskland till samma nivå, som
gällde före den 1 januari innevarande år. Något anslag för täckande av den
av nämnda nedsättning föranledda eventuella inkomstminskningen för statens
järnvägar föreslås däremot icke i motionerna.
Obestridligt torde vara, att en avsevärdare fraktlindring för en vara, som
i större utsträckning forslas med statens järnvägar, kan förorsaka svårigheter
för nämnda företags ledning att uppfylla de krav, som av statsmakterna
ställas på företaget, nämligen att det skall lämna skälig förräntning å det i
detsamma nedlagda kapitalet. Huruvida en fraktlindring, sådan som den av
motionärerna föreslagna, skulle kunna få verkningar i berörda hänseende,
undandrager sig utskottets bedömande.
Den för befordring av gods m. m. å statens järnvägar gällande taxan har
varit föremål för en omfattande utredning av 1938 års järnvägstaxekommitté,
som avlämnat sitt betänkande den 25 januari 1939 (stat. off. utr. 1939: 3).
De i nämnda betänkande framlagda förslagen äro ännu beroende på Kungl.
Maj:ts prövning.
Med hänsyn till den nyss berörda svårigheten att kunna överblicka verkningarna
av den av motionärerna föreslagna fraktlindringen ävensom till att
de av 1938 års järnvägstaxekommitté gjorda förslagen ännu äro beroende
på Kungl. Maj:ts prövning anser sig utskottet icke kunna förorda bifall till
motionerna.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att de likalydande motionerna I: 117 och 11:85 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 7 maj 1940.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Eriksson, Gabrielsson, Granath,
Mannerskantz, Jacob Hansson, von Stockenström och Anderberg samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Uddenberg, Hedlund i Häste,
Olsson i Rödningsberg, Gustafson i Vimmerby, Casenberg, Andersson i Tungelsta och
Hilding.
407765. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.