Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
1
Nr 33.
Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1940 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
till egnaliemsverksamheten för budgetåret 1940141
m. m. jämte i dessa ämnen väckta motioner.
I årets statsverksproposition ha, i avbidan på fortsatt beredning av vissa
med den vid 1939 års lagtima riksdag beslutade omläggningen av egnahemsverksamheten
sammanhängande anslags- och andra frågor, ifrågavarande
anslag i riksstatsförslaget för budgetåret 1940/41 upptagits med allenast beräknade
belopp eller utan angivna belopp. Dessa anslag äro följande:
Punkt under Beräknat
nionde belopp
huvudtiteln kronor
129 Egnahemsbildning: Egnahemsstyrelsen: Avlöningar, för
slagsanslag
...................... 202,800
130 » : Egnahemsstyrelsen: Omkostnader,
förslagsanslag .................. 72,000
131 » : Egnahemsnämnderna: Avlöningar,
förslagsanslag.................... 768,500
132 » : Egnahemsnämnderna: Omkostnader,
förslagsanslag.................... 275,000
133 » : Ersättningar åt egnahemsombuden,
förslagsanslag.................... 30,000
134 » : Förvaltningsbidrag till egnahemslåne
förmedlare
m. m., förslagsanslag.. 675,000
135 » : Avsättning till fonden för premielån
till egnahemslåntagare............ 600,000
136 » : Bidrag till inlösen av vissa byggnader
vid utökning av ofullständiga jordbruk,
reservationsanslag.......... 75,000
137 » : Byggande av odlingsvägar, förslags
anslag
.......................... 100,000
Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 10 sami. Nr 33. 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
Punkt under Beräknat
kapitalbud- belopp
geten: bil. 8 kronor
11 Egnahemslånefonden ................................ —
12 Jordförmedlingsf onden................................ —
13 Arrendelånefonden, reservationsanslag.................. 150,000
14 Arbetarsmåbrukslånefonden, reservationsanslag.......... 2,000,000
19 Ackordslån och hjälplån till jordbrukare, reservationsanslag
............................................ 100,000
23 Jordfonden, reservationsanslag........................ 3,000,000
24 Arrendeegnahemsfonden, reservationsanslag............ 1,000,000.
Sedermera Ilar Kungl. Majit i en till riksdagen den 8 mars 1940 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 130, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att
I) dels godkänna ändrad avlöningsstat för egnahemsstyrelsen, att tillämpas
tillsvidare från och med budgetåret 1940/41;
II) dels för egnahemsnämnderna fastställa personalförteckning;
lil) dels godkänna avlöningsstat för egnahemsnämnderna, att tillämpas
tillsvidare från och med budgetåret 1940/41;
IV) dels för budgetåret 1940/41 under nionde huvudtiteln anvisa:
till Egnahemsbildning: Egnahemsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag
av 202,800 kronor;
till Egnahemsbildning: Egnahemsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag
av 72,000 kronor;
till Egnahemsbildning: Egnahemsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag
av 735,000 kronor;
till Egnahemsbildning: Egnahemsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag
av 275,000 kronor;
till Egnahemsbildning: Ersättningar åt egnahemsombuden ett förslagsanslag
av 30,000 kronor;
till Egnahemsbildning: Förvaltningsbidrag till egnahemslåneförmedlare m.
m. ett förslagsanslag av 675,000 kronor;
till Egnahemsbildning: Premielån till egnahemslåntagare m. m. ett anslag
av 600,000 kronor;
till Egnahemsbildning: Bidrag till inlösen av vissa byggnader vid utökning
av ofullständiga jordbruk ett reservationsanslag av 75,000 kronor;
till Egnahemsbildning: Byggande av odlingsvägar ett förslagsanslag av
100.000 kronor;
V) dels medgiva, att för budgetåret 1940/41 må beviljas statsbidrag intill
125.000 kronor för byggande av odlingsvägar;
VI) dels medgiva, att för budgetåret 1940/41 må beviljas lån från egnahemslånefonden
intill ett belopp av 20,000,000 kronor, därav 12,000,000 kro
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
3
nor för jordbruksfastigheter och 8,000,000 kronor för bostadsfastigheter, med
rätt dock för Kungl. Majit att, därest förhållandena skulle giva anledning
därtill, medgiva jämkning i sagda fördelning mellan jordbruks- och bostadsfastigheter;
VII)
dels å kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder till Arrendelånefonden
för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 150,000
kronor;
VIII) dels å kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder till Arbetarsmåbrukslånefonden
för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av
2,000,000 kronor;
IX) dels å kapitalbudgeten under Fonden för låneunderstöd till Ackordslån
och hjälplån till jordbrukare för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservalionsanslag
av 100,000 kronor;
X) dels besluta inrättande av en kapitalfond, benämnd Jordfonden, med
den uppgift som i propositionen angivits;
XI) dels å kapitalbudgeten under Diverse kapitalfonder till Jordfonden för
budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor;
XII) dels å kapitalbudgeten under Diverse kapitalfonder till Arrendeegnahemsfonden
för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000
kronor;
XIII) dels medgiva, att Kungl. Majit må, i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av departementschefen föreslagits i avseende å grunderna för statsbidrag
till byggande av odlingsvägar, upphörande av den särskilda livförsäkringen
i förening med egnahemslån samt grunderna för ackordslån och
hjälplån till jordbrukare, utfärda bestämmelser i dessa ämnen;
XIV) dels besluta, att egnahemslån, som beviljas under budgetåret 1940/41,
skola förräntas efter fast räntefot, bestämd till 3.6 procent för lån till jordbruksfastigheter
och till 4 procent för lån till bostadsfastigheter, samt bemyndiga
Kungl. Majit att meddela föreskrifter i fråga örn amorteringen av
lånen;
XV) dels medgiva, att beträffande egnahemslån, som efter ingången av år
1920 men före den 1 juli 1940 beviljats från egnahemslånefonden, den årliga
räntan å stående del av lånen må under åren 1940 och 1941 utgå efter 3.6
procent för jordbrukslån och 4 procent för bostadslån;
XVI) dels godkänna de av departementschefen i propositionen förordade
grunderna för uppgörelse mellan staten och hushållningssällskapen i avseende
å överflyttningen till staten av egnahems- och därmed jämförliga lån,
dispositionen av sällskapens riskfonder samt andra med egnahemsverksamhetens
omorganisation sammanhängande frågor ävensom bemyndiga Kungl.
Majit att i övrigt besluta örn de åtgärder, som föranledas av nämnda omorganisation;
-
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
XVII) dels medgiva, att byrådirektören hos egnahemsstyrelsen Olof Agerberg
må, därest han erhåller befattning såsom egnahemsdirektör, i denna befattning
tillgodonjuta avlöning enligt löneklass 29 å löneplan A i civila avlöningsreglementet;
XVIII)
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela beslut i fråga om rätt
för tjänsteman hos hushållningssällskap, vilken i samband med egnahemsverksamhetens
omorganisation övergår till en med pensionsrätt icke förenad
befattning hos egnahemsnämnd, att personligt bibehållas vid den pensionsrätt
i statens pensionsanstalt, som tillkommit honom på grund av befattningen
hos hushållningssällskapet.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) I: 164 av herr von Stockenström m. fl. likalydande med II: 227 av herr
Lundbom m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta placering av de
verkställande tjänstemännen hos egnahemsnämnderna i lönegrad A 24;
2) I: 165 av herr Andersson, Elof, likalydande med II: 243 av herr Hedlund
i Häste, vari hemställts, att riksdagen må uttala sig för att Agerberg,
därest han erhåller befattning som egnahemsdirektör, må bibehålla sin nuvarande
lönegradsplacering;
3) I: 186 av herr Caap m. fl. likalydande med II: 246 av herr Lövgren
m. fl, vari hemställts, att riksdagen med frångående av Kungl. Maj:ts förslag
ville besluta, att tre ordinarie egnahemskonsulentbefattningar inrättas
inom Norrbottens län från och med den 1 juli 1940 eller, örn detta förslag
icke vinner bifall, att två dylika befattningar inrättas, varav då den ena
skulle avse egnahemslånerörelsen och den andra jordanskaffningsverksamheten;
4)
I: 187 av herr Sten, vari hemställts,
a. att riksdagen uttalar sina betänkligheter i fråga om den starka beskärningen
av kapitalökningsanslaget till arbetaresmåbrukslånefonden och
b. att möjlighet beredes lånesökande med stora familjer att även under
nästa budgetår, enligt i fjol fastställda grunder, erhålla särskilda statsbidrag
till vissa byggnadskostnader;
5) I: 188 av herr Johanson, Karl August, m. fl. likalydande med II: 244
av herr Sandberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling av
Kungl. Maj :ts proposition nr 130 måtte besluta, att två egnahemskonsulentbefattningar
inrättas för Västerbottens län;
6) I: 189 av herr Nilsson, Bror, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 130 ville besluta,
a. att 1939 års lagtima riksdags beslut angående sättet för egnahemslåneräntans
beräkning skall gälla och
b. att 1939 års lagtima riksdags beslut om egnahemsdirektörens lönegradsplacering
skall stå fast;
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
5
7) 1:190 av herr Mannerskantz m. fl. likalydande med 11:247 av herr
Nolin m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,
a. att med inrättandet av statliga egnahemsnämnder skall tills vidare anstå;
b. att i enlighet därmed anslaget till egnahemsnämnderna: avlöningar
735.000 kronor samt omkostnader 275,000 kronor icke skola anvisas;
c. att fullt egnahemslån å äldre fastigheter ej måtte få beviljas i vidare utsträckning
än som är möjligt med nuvarande bestämmelser samt
d. att anslaget till arrendeegnahemsfonden måtte begränsas till 500,000
kronor;
8) I: 191 av herr Carlström m. fl. likalydande med II: 245 av herr Lövgren
m. fl., vari hemställts,
att riksdagen för undvikande av rättstvist eller eventuellt en ur statens
synpunkt mindre önskvärd utveckling av egnahemsorganisationen i vissa
län ville för varje hushållningssällskap, som äger ny riskfond, låta närmare
utreda vad som enligt gällande egnahemsförfattnings 36 § verkligen är
ny riskfond samt besluta, att endast hit hänförliga fondmedel, d. v. s. överskotten
på de statliga förvaltningsbidragen, skola av berörda sällskap i samband
med utestående egnahemslåns överlåtelse på staten inlevereras till
statsverket eller alternativt,
att riksdagen — örn mot förmodan kungl, kungörelsen av den 8 juni 1928,
nr 217, skulle befinnas icke äga direkt tillämpning eller annat hinder möter
för slutlig uppgörelse på denna grund — ville besluta att uppgörelse mellan
staten och hushållningssällskapen i fråga om de nya riskfonderna skall ske
på de grunder, om vilka partexna kunna enas;
9) II: 6 av herr Ericson i Boxholm, vari hemställts, att riksdagen företager
sådan ändring i lagen om egnahemsverksamheten att för bostadsegnahem
höjes maximivärdet som villkor för egnahemslån från 12,000 kronor till
15.000 kronor;
10) II: 226 av herr Närlinge, vald hemställts örn sådan ändring av Kungl.
Maj:ts proposition nr 130, att endast den del av hushållningssällskapens s. k.
nya riskfonder för egnahemslåneverksamheten, som uppstått av överskott
å sällskapens statliga förvaltningsbidrag, jämte skälig ränta därå, skall i
samband med ifrågavarande lånerörelses öveiiagande av staten överlämnas
till den statliga egnahemsverksamheten;
11) II: 228 av herr Ericsson i Sörsjön m. fl., vari hemställts, att xåksdagen
måtte besluta bemyndiga Kungl. Majit att av anvisade medel till arbetarsmåbrukslåneverksamheten
för budgetåret 1940/41 disponera en summa av
50.000 kronor för utanordnande av bidrag till arbetarsmåbrukslåntagare
med barnrika familjer i enlighet med låksdagens beslut år 1939;
12) II: 229 av herr Ericsson i Sörsjön m. fl., vaxa hemställts, alt riksdagen
måtte besluta bemyndiga Kungl. Majit att av anvisade medel till arbetarsmåbrukslåneverksamheten
för budgetåret 1940/41 disponera en summa av
25.000 kronor för utanordnande av odlingsbidrag till arbetarsinåbrukslåntagare
enligt samma grunder som gälla för andi-a innehavare av ofullständiga
jordbruk;
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
13) II: 248 av herr Sandström m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att egnahemsdirektör skall vara placerad i 24 lönegraden.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till
dessa.
De vid 1939 års lagtima riksdag beslutade nya bestämmelserna för den
fortsatta egnahemsverksamheten — vilka i allmänhet äro avsedda att träda
i tillämpning den 1 juli 1940 — ha i avbidan på att vissa verksamheten berörande
frågor skola underställas 1940 års riksdag ännu icke utfärdats. De
nya grunderna för verksamheten äro i huvudsak av följande innebörd.
Verksamheten skall, i vad gäller jordbruket, ha till uppgift att underlätta
för mindre bemedlade att förvärva egna jordbruk av ändamålsenlig storlek
och ägosammansättning. Verksamheten skall främst inriktas på familjejordbruk,
d. v. s. jordbruk som icke är större än att det kan brukas av innehavaren
och hans familj utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft och ej
heller mindre än att familjen kan erhålla sin fulla bärgning därav. Nybildning
av jordbruk skall i stort sett icke förekomma annorstädes än i de nordligaste
länen. Stor varsamhet skall iakttagas vid styckning av större gårdar
för egnahemsändamål. Egnahemsorganisationen skall under vissa förutsättningar
kunna medverka även vid förvärv av redan befintliga jordbruk. Den
icke minst väsentliga uppgiften för egnahemsverksamheten skall vara att befrämja
en sanering av de många ofullständiga jordbruken i vårt land. En
sammanläggning av sådana alltför små brukningsenheter till bärkraftiga
jordbruk skall eftersträvas.
Egnahemsorganisationen skall även kunna medverka vid förvärv av stödjordbruk,
d. v. s. jordbruk som är avsett att bereda innehavaren och hans
familj sysselsättning och tillskott till försörjningen vid sidan av annat förvärvsarbete,
liksom även vid förvärv av bostadsegnahem. Beträffande dessa
senare skall fortfarande upprätthållas principen, att stöd från egnahemsverksamhetens
sida i allmänhet endast skall lämnas för nybildning av egnahem.
Egnahemsorganens jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet är
avsedd att effektiviseras. Där så lämpligen kan ske, skall efterfrågan på
jord i första hand tillgodoses genom förmedlingsverksamhet, ökat intresse
skall ägnas åt bebyggelsen på landsbygden.
Egnahemslån till förvärv av jordbruksegnahem skall kunna utlämnas i
form av jordbrukslån, skogslån och premielån. Lån beviljas ej till förvärv
av jordbruksegnahem, vars värde överstiger 30,000 kronor. Dock kan egnahemsstyrelsen
i särskilda fall medgiva, att lån får utgå till förvärv av fastighet
med värde intill 35,000 kronor. Jordbrukslån kan beviljas intill ett belopp
högst motsvarande nittio procent av fastighetsvärdet. Skogslån kan
utlämnas intill motsvarande procenttal av värdet å fastighetens växande
skog. Premielån kan utgå med högst 3,000 kronor och i särskilda undantagsfall
efter egnahemsstyrelsens prövning med högst 4,500 kronor. Bottenkredit
i egnahemsfastighet skall kunna placeras hos annan långivare. Jordbrukslån
och skogslån delas vart för sig med avseende å återbetalningen i
en stående del, motsvarande sextio procent av fastighetsvärdet, samt en
amorteringsdel, utgörande återstoden av lånet. Föreskrifter meddelas örn
grunderna för amorteringen av lånen. Av premielån skall, sedan amorteringsskyldighet
för jordbrukslånet i fastigheten inträtt, under vart och ett
av följande tio år på vissa villkor efterskänkas en tiondel. Jordbrukslån och
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
7
skogslån förräntas efter fast vid lånets beviljande bestämd räntefot. Denna
fastställes av Kungl. Maj:t och får icke understiga medelräntan för statens
upplåning mot obligationer under de tre budgetår, som närmast föregått det,
varunder lånet beviljats, med tillägg av en fjärdedels procent. Premielån är
i regel räntefritt.
Till förvärv av bostadsegnahem, vars värde icke överstiger 12,000 kronor,
kan beviljas egnahemslån i form av bostadslån. Sådant lån kan uppgå till
sjuttiofem procent av fastighetsvärdet. Även här kan bottenkredit placeras
hos kreditinrättning. Bostadslån delas i en stående del, som motsvarar femtio
procent av fastighetsvärdet, samt en amorteringsdel, utgörande återstoden
av lånet. Bostadslån kan även beviljas till örn- eller tillbyggnad å bostadsegnahem.
Räntan för bostadslån bestämmes på samma sätt som för
jordbrukslån.
Särskilda föreskrifter meddelas vidare om egnahemslån till underlättande
av förstärkning av ofullständiga jordbruk genom förvärv och i förekommande
fall förbättring av lämpligt område avsett att tilläggas den ursprungliga
fastigheten (tillskottsjord) eller genom ny-, örn- eller tillbyggnad å
dylikt jordbruk. I samband härmed kan beviljas bidrag till inlösen av byggnader
på tillskottsjorden, som bli överflödiga efter sammanläggningen.
Från kronan tillhörig jord kan fastighet upplåtas på arrende med rätt för
arrendator att inlösa till honom upplåten fastighet (arrendeegnahem). Fastigheten
skall i regel utgöras av familjejordbruk och skall vara bebyggd vid
upplåtelsen. Samtidigt med denna kail beviljas arrendelån till inköp av
jordbruksinventarier m. m. Sådant lån skall icke kunna utgå med högre
belopp än 4,500 kronor. Arrendelån är räntefritt.
För skogsarbetare eller därmed likställd arbetare, vilken önskar förvärva
mindre lägenhet, ägnad att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk,
drivet vid sidan av annan verksamhet, finnes en särskild låneform, arbetarsmåbrukslån.
Högsta lånebelopp utgör 7,000 kronor. Lån delas i en stående
del och en amorteringsdel. Den stående delen fastställes till belopp, motsvarande
kostnaden för jordförvärvet jämte, i förekommande fall, sextio procent
av beräknad kostnad för sådant förbättringsarbete, som avses i gällande
kungörelse angående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk
m. m. Å amorteringsdelen erlägges ej ränta. Å den stående delen skall
efter amorteringstidens utgång gäldas ränta efter den räntefot, som Kungl.
Majit bestämmer med hänsyn tagen till räntesatsen å egnahemslån för jordbrukslägenheten
Särskilda statsbidrag skola kunna beviljas till arbetarsmåbrukslåntagare
med barnrika familjer för bestridande av vissa byggnadskostnader.
Utlämnandet av jordbrukslån, skogslån, premielån, bostadslån, lån till förstärkning
av ofullständiga jordbruk m. m., bidrag till vissa byggnader samt
arrendelån skall ankomma på statliga egnahemsnämnder. Detsamma gäller
upplåtandet av arrendeegnahem. En egnahemsnämnd skall finnas inom varje
hushållningssällskaps område, d. v. s. två nämnder i vartdera av Kalmar
och Älvsborgs län samt en nämnd i edvart av övriga län. Egnahemsverksamhetcn
står under ledning och tillsyn av egnahemsstyrelsen. För varje
kommun utses i regel ett egnahemsombud, vilken ingår i kommunens egnahemskommitté.
Kommuner samt vissa aktiebolag och föreningar kunna antagas
till förmedlare av egnahemslån. De kunna härvid hos egnahemsstyrelsen
erhålla egnahemsstatslån lör utlämnande av bostadslån. Sådant egnahemsstatslån
skall återbetalas och förräntas efter grunder, som motsvara
villkoren för utlämnade bostadslån. Vidare kan kommun, aktiebolag eller
förening, varom här är fråga, av egnahemsstyrelsen tilldelas förlagslån för
användning såsom rörelsekapital vid inköp och exploatering av fastighet,
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
lämplig att helt eller huvudsakligen användas för bildande av bostadsegnahem.
Å förlagslån skall utgå ränta efter fyra procent. Till bestridande av
låneförmedlares med egnahemsverksamheten förenade förvaltningskostnader
och å egnahemslånerörelsen uppkommande förluster — staten svarar ej för
dessa — åtnjuter en var låneförmedlare ett årligt statsbidrag motsvarande
0.5 procent av låneförmedlarens kapitalskuld för egnahemsstatslån vid nästföregående
års utgång.
Beviljandet av arbetarsmåbrukslån ankommer alltid på kommunerna, men
lån skall underställas vederbörande egnahemsnämnd för godkännande. För
utlämnandet av arbetarsmåbrukslån erhåller kommun hos egnahemsstyrelsen
lån av statsmedel, arbetarsmåbruksstatslån. Uppkommer förlust å utlämnat
arbetarsmåbrukslån, sedan amorteringsskyldighet inträtt beträffande
lånet, skall förlusten, örn lånet godkänts av vederbörligt egnahemsorgan och
den med lånet åsyftade lägenheten vid avsyning likaledes vunnit egnahemsorganets
godkännande, bäras till en fjärdedel av kommunen och till återstående
del av staten. I annat fall än nu sagts skall uppkommen förlust å arbetarsmåbrukslån
helt bäras av kommunen.
Den här lämnade redogörelsen för grunderna för egnahemsverksamheten
avser, såsom framgår av det föregående, de bestämmelser som äro antagna
att gälla från och med den 1 juli 1940. Intill denna dag handhaves egnahemslångivningen
— förutom av vissa kommuner, aktiebolag och föreningar
■— av hushållningssällskapen genom dessas egnahemsnämnder. Låneförmedlarna
ha på grund av handhavandet av egnahemslångivningen uppburit vissa
förvaltningsbidrag till bestridande av förvaltningskostnader och förluster.
Hushållningssällskapens överskott å uppkomna bidrag lia tillförts sällskapens
s. k. riskfonder. Dessa riskfonder äro av två slag, nämligen dels »gamla»
fonder, som bildats före 1928 års egnahemsreform, och dels »nya» fonder,
bildade därefter. Enligt den ståndpunkt, som intagits vid 1939 års lagtima
riksdag, skola av hushållningssällskapen utlämnade egnahemslån och
därmed jämförliga lån och bidrag den 1 juli 1940 överlåtas på staten, som
härvid även skall övertaga de nya riskfonderna, medan hushållningssällskapen
behålla de gamla riskfonderna. Det har förutsatts, att en stor del av
de hittillsvarande egnahemsnämndernas personal skall kunna placeras hos
de nya nämnderna. I fråga om villkoren för egnahemslån, som utlämnats
före den 1 juli 1940, skola hittillsvarande bestämmelser gälla, men frågan
om räntan för tiden efter år 1939 har avsetts skola föreläggas 1940 års riksdag.
Egnahemsorganen taga även befattning med vissa andra verksamhetsgrenar
än de nu angivna, särskilt utlämnandet av bostadsförbättringsbidrag, nybyggnadslån,
förbättringslån, lantarbetarbostadslån och lantarbetarbostadsbidrag.
Numera ha, såsom framgår av det följande, förslag även framkommit
om överflyttande på egnahemsorganen av handhavandet av bidragsverksamhet
till odlingsvägar samt ackords- och därmed jämförlig verksamhet.
I den till 1939 års lagtima riksdag avgivna propositionen i egnahemsfrågan
har förutsatts, att egnahemsstyrelsen skall utreda vissa spörsmål, som sammanhänga
med förstatligandet av egnahemsnämnderna.
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
9
Egnahemsstyrelsen har i augusti 1939 till hushållningssällskapens förvaltningsutskott
överlämnat en promemoria beträffande förevarande spörsmål
samt anhållit om utskottens yttrande över densamma. I promemorian har
till en början behandlats frågan om personalbehovet hos de statliga egnahemsnämnderna
och i samband härmed framförts vissa synpunkter i avseende
å möjligheterna att utnyttja de nuvarande egnahemsnämndernas personal
hos de nya nämnderna. Vidare lia berörts spörsmålen om överflyttning
av nuvarande egnahemslån på staten och om dispositionen av hushållningssällskapens
riskfonder samt vissa andra med egnahemsverksamhetens omorganisation
sammanhängande frågor.
Sedan yttranden över ifrågavarande promemoria inkommit från förvaltningsutskotten,
har egnahemsstyrelsen i skrivelse den 15 november 1939, med
åberopande av nämnda yttranden, avgivit förslag i ämnet till Kungl. Maj:t.
Enligt vad styrelsen inledningsvis anfört i denna skrivelse har styrelsen icke
funnit behövligt, att direkta underhandlingar anordnades mellan staten och
hushållningssällskapen rörande överflyttningen av egnahemslån m. m. I ett
par fall hade emellertid i yttrandena från sällskapen önskemål framförts örn
eif sammanträffande mellan representanter för egnahemsstyrelsen och respektive
sällskap. Önskemålen härom hade tillgodosetts av styrelsen. Även
i flera andra fall hade styrelsen i en eller annan form stått i förbindelse med
sällskapen. Några utformade överenskommelser hade egnahemsstyrelsen icke
ansett det lämpligt att avsluta. Då egnahemsstyrelsen utgått från att styrelsens
förslag skulle kunna genomföras utan störande i någon avsevärd grad av
hushållningssällskapens intressen, hade styrelsen funnit sig icke böra enbart
med hänsyn till den omständigheten, att yrkanden om längre gående medgivanden
framkommit från enstaka hushållningssällskap, tillmötesgå dessa sällskap
på ett sätt, som skulle giva dem förmåner framför andra sällskap. Styrelsen
hade icke heller kunnat undgå att taga hänsyn till att hushållningssällskapen
vore organ för samhälleliga uppgifter och att det därför icke syntes
kunna ifrågakomma, att sällskapen försvårade genomförandet av anordningar,
som statsmakterna funne lämpliga och skäliga. Egnahemsstyrelsen hade
sålunda icke anledning att utgå från annat än att hushållningssällskapen
skulle vara villiga att, under vissa förutsättningar med avseende å dispositionen
över riskfonderna, överflytta sina egnahemslån till staten.
Egnahemsstyrelsens förevarande skrivelse har genom styrelsens försorg i
avskrift tillställts hushållningssällskapens förvaltningsutskott. Styrelsen har
hemställt, att utskotten måtte efter hushållningssällskapens årsmöten under
hösten 1939 lämna meddelande om sällskapens ståndpunktstaganden i fråga
om överflyttning av nuvarande egnahemslån och därmed jämförliga lån på
staten och örn överlåtande av vissa riskfondsmedel m. m.
Med skrivelse den 1 februari 1940 har egnahemsstyrelsen till Kungl. Maj:t
överlämnat skrivelser från hushållningssällskapen i förevarande ämne, av vilka
framgår, all samtliga hushållningssällskap beslutat att på vissa villkor, räknat
från och med den 1 juli 1940, överflytta då utestående egnahems- m. fl.
lån på staten och likaledes till staten överlåta vissa riskfondsmedel eller att
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
bemyndiga vederbörande förvaltningsutskott att bestämma härom. I samband
härmed lia från vissa hushållningssällskap uttalats önskemål i olika hänseenden.
Särskilda skrivelser ha inkommit till Kungl. Maj:t från Malmöhus läns och
Norrbottens läns hushållningssällskap.
över egnahemsstyrelsens förslag ha yttranden inhämtats från statskontoret,
riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden, statens pensionsanstalt och
lantbruksstyrelsen. Till statskontoret har jämväl varit remitterad nyssnämnda
skrivelse från Norrbottens läns hushållningssällskap. Slutligen må nämnas,
att på uppdrag av hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott
f. justitierådet P. von Seth avgivit ett utlåtande beträffande beräkningen av
hushållningssällskapens riskfonder.
I. Egnahemsstyrelsen.
Beträffande egnahemsstyrelsens förslag hänvisas till redogörelse i propositionen
sid. 7.
Departementschefens anförande:
I nuvarande läge anser jag mig icke kunna förorda den av egnahemsstyrelsen
föreslagna höjningen av anslagsposten till grundavlöningar m. m.
till övrig icke-ordinarie personal. Jag finner likväl önskvärt, att av styrelsen
åsyftade tekniska och ekonomiska utredningar på byggnadsområdet
icke behöva åsidosättas, och förutsätter, att det icke skall vara omöjligt
att bekosta sådana i erforderlig utsträckning inom ramen för nu utgående
anslag. Likaledes finner jag arbetet med ackordslån åt jordbrukare — jag
återkommer till denna fråga i ett senare sammanhang — kunna överflyttas
på egnahemsstyrelsen utan ökning av styrelsens avlöningsanslag. I anslutning
till vad chefen för finansdepartementet anfört vid anmälan i statsverkspropositionen
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor torde anslagsposten
avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat böra minskas med
5,400 kronor till 118,700 kronor och posten rörligt tillägg höjas med motsvarande
belopp till 16,200 kronor. Avlöningsstatens slutbelopp blir härvid
oförändrat.
I fråga om anslaget till egnahemsstyrelsens omkostnader föreslår jag
med hänsyn till nödvändigheten av största möjliga sparsamhet en begränsning
till 72,000 kronor.
Slutligen får jag erinra örn att av anslaget till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden medel plägat enligt Kungl. Maj:ts beslut tagas i
anspråk för vissa kostnader för egnahemsstyrelsen, vilka haft samband
med bostadsförbättringsverksamheten. Denna möjlighet bör fortfarande stå
öppen.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
11
Departementschefens statförslag beträffande egnahemsstyrelsen avser upprätthållande
av styrelsens verksamhet i enlighet med den av 1939 års lagtima
riksdag beslutade omorganisationen. Anslaget till avlöningar är sålunda
oförändrat, medan viss minskning av omkostnadsanslaget ansetts möjlig.
Utskottet biträder förslaget.
II. Egnahemsnämnderna.
Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till propositionen
sid. 8—28.
Departementschefens anförande:
Såsom framgår av det föregående innebär 1939 års lagtima riksdags beslut
rörande omorganisationen av egnahemsverksamheten, bland annat, att
denna verksamhet skall från och med den 1 juli 1940 överflyttas från hushållningssällskapens
egnahemsnämnder till statliga sådana nämnder. En
egnahemsnämnd skall inrättas för ettvart hushållningssällskaps område,
d. v. s. en egnahemsnämnd i varje län utom Kalmar och Älvsborgs, vilka
län skola ha två egnahemsnämnder vartdera.
I 1939 års egnahemsproposition har icke intagits någon bestämd ståndpunkt
i fråga om de nya egnahemsnämndernas sammansättning och personalbehov
utan allenast antytts en del preliminära synpunkter i detta hänseende.
Det har förutsatts, att egnahemsstyrelsen skulle verkställa ytterligare
utredning härutinnan, vilket även skett.
Med utgångspunkt från vad som anförts i nämnda proposition har egnahemsstyrelsen
haft under övervägande en sådan differentiering av ledamotsantalet
hos egnahemsnämnderna, att hos en del nämnder skulle finnas fem
och hos andra tre ledamöter, i båda fallen inberäknat den verkställande
tjänsteman, som i det följande avses. Styrelsen har emellertid funnit, att
ett antal av tre ledamöter är alltför lågt även i de minsta länen, för att
olika slags sakkunskap och intressen skola kunna bli företrädda inom
nämnden. Med hänsyn härtill har styrelsen förordat, att antalet ledamöter
skall fastställas till fem för alla egnahemsnämnder. Statskontoret har ifrågasatt,
att ledamotsantalet genomgående skall bestämmas till fyra. För min
del anser jag önskvärt, att egnahemsnämnderna särskilt i de större länen
icke erhålla ett mindre antal ledamöter än fem, inberäknat verkställande
tjänstemannen. Då jag finner egnahemsstyrelsen ha skäl för sin uppfattning,
att någon skillnad i förevarande hänseende ej bör göras mellan
olika nämnder, och då frågan saknar större betydelse ur kostnadssynpunkt,
anser jag mig böra förorda, att antalet ledamöter för alla nämnder
bestämmes till fem. Såsom jag redan framhållit i förra årets proposition,
böra ledamöterna — lämpligen för en tid av fyra år — förordnas
av Kungl. Maj:t, som även bör utse en av dem till ordförande, och verkställande
tjänstemannen bör vara självskriven ledamot. Vid utseendet av
ledamöterna bör, såsom egnahemsstyrelsen understrukit, beaktas önskviird
-
Utskoitei.
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
heten av att kontakten mellan egnahemsnämnderna och hushållningssällskapen
underlättas. Ledamot av egnahemsnämnd — bortsett från den verkställande
tjänstemannen — bör åtnjuta dagarvode och reseersättning enligt
i huvudsak de grunder, som föreslagits av egnahemsstyrelsen. Till ordförande
bör därutöver utgå årsarvode, vilket bör bestämmas av Kungl. Majit
och ej överstiga 1,000 kronor.
Hos varje egnahemsnämnd bör finnas en verkställande tjänsteman. Egnahemsstyrelsen
har föreslagit, att denne tjänsteman i samtliga län placeras i
lönegrad A 24, och har sålunda icke upptagit den i 1939 års proposition framförda
tanken, att ifrågavarande tjänsteman i en del län skulle placeras i
lägre lönegrad. Även här finner jag styrelsen lia anfört vägande skäl mot
en differentiering mellan olika län. Vid bestämmandet av löneställning för
dessa tjänstemän bör enligt min mening beaktas, att på dem kommer att
vila en stor del av ansvaret för att egnahemsverksamheten bedrives på ett
ekonomiskt och socialt tillfredsställande sätt. Den verkställande tjänstemannen
bör därför, förutom kunskaper på egnahemsverksamheten berörande
områden, äga initiativkraft och blick för verksamhetens ekonomiska
sida. På grund av de särskilda kvalifikationer, som böra fordras hos innehavaren
av här avsedda befattning, anser jag löneställningen böra bestämmas
förhållandevis högt. Likväl synas mig ifrågavarande befattningar med
hänsyn till pågående utredning rörande hushållningssällskapens organisation
åtminstone icke för närvarande böra placeras i högre lönegrad än A 23.
Befattningshavarna torde böra benämnas egnahemsdirektörer. Av det sagda
följer, att sammanlagt 26 sådana befattningar böra upptagas på personalförteckningen
för egnahemsnämnderna.
Med hänsyn till förhållandena i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands,
Västernorrlands och Kristianstads län har egnahemsstyrelsen funnit det motiverat,
att i dessa län även anställas egnahemskonsulenter i lönegrad A 21.
Enligt styrelsens förslag skulle inom vartdera av förstnämnda båda län anställas
två konsulenter och i övriga län en sådan befattningshavare. Jag anser
det åtminstone tills vidare vara tillräckligt, att fyra konsulentbefattningar
inrättas, nämligen en för vartdera av de nyssnämnda norrländska länen.
Ytterligare behov av personal med liknande kvalifikationer bör tillgodoses
genom anställande av lägre avlönade befattningshavare.
Egnahemsstyrelsen har förordat, att anslag beräknas för avlönande av 11
assistenter i lönegrad Eo 16. För min del hyser jag tvekan, örn icke lämpliga
personer kunna förvärvas för dessa befattningar, även om lönen sättes något
lägre än den nyss angivna. Jag anser det böra ankomma på egnahemsstyrelsen
att bedöma, i vilken utsträckning sådana lägre avlönade befattningshavare
böra anställas. Härigenom kan någon besparing i utgifterna
för ändamålet vinnas. Å andra sidan har jag nyss uttalat mig för att av
egnahemsstyrelsen föreslagna konsulenter i vissa län skola ersättas med lägre
avlönad personal. Med hänsyn härtill torde de beräknade kostnaderna för
assistentpersonal behöva något ökas i förhållande till vad styrelsen föreslagit.
I detta sammanhang vill jag framhålla, att som villkor för anställning
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
13
som egnahemsdirektör, konsulent eller assistent visserligen i allmänhet bör
gälla, att sökanden avlagt agronomexamen. Detta bör emellertid icke utgöra
en undantagslös regel. Särskilt bör till erhållande av assistentbefattning
kunna ifrågakomma även annan än den, som kan åberopa agronomexamen.
Hos varje egnahemsnämnd bör vidare finnas en kassör. Då egnahemsdireklören
i stor utsträckning befinner sig på resor, kommer kassören även
att tjänstgöra såsom kontorsföreståndare samt stå allmänheten till förfogande
med råd och upplysningar. Av skäl, som anförts av egnahemsstyrelsen,
anser jag ifrågavarande befattningshavare tills vidare icke böra erhålla
ordinarie ställning. Olika anställningsformer böra komma i fråga,
alltefter förhållandena i de särskilda fallen. I de större länen kan det vara
motiverat att anställa kassörer med heltidstjänstgöring, enligt egnahemsstyrelsens
bestämmande placerade i någon av lönegraderna Eo 15—18. På
andra håll kan det vara tillräckligt, att kassören allenast erhåller halvtidstjänstgöring
eller möjligen trekvartstjänstgöring hos egnahemsnämnden, varvid
han har möjlighet att samtidigt lia anställning hos hushållningssällskapet.
I sådana fall anser jag övervägande skäl tala för att kassörens avlöning
bör utgå i form av arvode, vilket emellertid bör bestämmas i huvudsaklig anslutning
till lönen i nyssnämnda lönegrader, med vederbörlig reducering i
förhållande till den avkortade tjänstgöringstiden. En konsekvens av att ersättningen
bestämmes i form av arvode blir, att befattningen icke blir förenad med
pensionsrätt. Att särskilda åtgärder kunna vara motiverade i avseende å befattningshavare,
som hittills haft pensionsrätt på grund av befattning hos hushållningssällskap,
framgår av det följande. Såsom en ytterligare form för anställandet
av kassör har egnahemsstyrelsen ansett kunna ifrågakomma, att
denne erhåller heltidsanställning med placering i lägre lönegrad än förut
nämnts, förslagsvis i lönegrad Eo 11. En sådan anordning skulle enligt
egnahemsstyrelsens mening särskilt kunna tillgripas, där det synes tveksamt,
om handhavandet av kassörsgöromålen gör en heltidstjänst behövlig,
lirén skäl tala för att nied dessa göromål kunna kombineras andra mindre
kvalificerade arbetsuppgifter, så att en heltidsbefattning blir motiverad. Det
synes böra ankomma på egnahemsstyrelsen att bedöma, när en sådan anordning
kan befinnas lämplig. Där egnahemskassör samtidigt har anställning
hos hushållningssällskap, bör på grund av vad riksräkenskapsverket
framhållit såvitt möjligt undvikas, att han bär det direkta ansvaret för båda
institutionernas kassor. I detta sammanhang vill jag giva min anslutning
till egnahemsstyrelsens uppfattning, att efter den avsedda omorganisationen
av egnahemsnämnderna skäl icke längre komma att finnas att, såsom hittills
på ett par håll skett, uppdraga kassagöromålen åt enskild bankinrättning.
I fråga örn lägre befattningar hos egnahemsnämnderna har egnahemsstyrelsen
föreslagit inrättandet av 5 ordinarie kanslibiträdesbefattningar, 32 ordinarie
kontorsbilrädesbefattningar samt ett 20-tal icke-ordinarie kontorseller
skrivbiträdesbefattningar. I anslutning tilt vad statskontoret och riksräkenskapsverket
anfört finner jag de ordinarie kanslibiträdesbefattningarna
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
tills vidare kunna undvaras. I stället torde anslag böra beräknas för ickeordinarie
personal i motsvarande ställning. För övrigt föranleder egnahemsstyrelsens
förslag i förevarande hänseende icke något annat uttalande
från min sida, än att all möjlig sparsamhet bör iakttagas i avseende å personalanställningen
hos nämnderna.
Medel behöva också stå till förfogande för ersättning åt speciell sakkun
skap, som i viss omfattning kan behöva anlitas av egnahemsnämnderna. I
detta sammanhang vill jag erinra om egnahemsstyrelsens förslag, att även
efter det egnahemsnämnderna blivit förstatligade särskilda medel böra ställas
till deras förfogande fran det under femte huvudtiteln uppförda anslaget
till främjande av bostadsbyggande på landsbygden för att täcka nämndernas
kostnader för handhavandet av denna verksamhet. Det är här närmast
fråga om kostnader för anlitande av särskild byggnadssakkunskap. Ehuru
jag i princip biträder statskontorets och riksräkenskapsverkets uppfattning,
att det vore riktigast om ersättningar av här avsedda slag bestredes från samma
anslag som egnahemsnämndernas avlöningskostnader i övrigt, finner jag
likväl övervägande skäl tala för att dylika kostnader tills vidare i viss utsträckning
skola få avföras å nyssnämnda anslag till främjande av bostadsbyggande
på landsbygden.
Egnahemsstyrelsen har utgått från att befattningshavare hos hushållningssällskapen,
vilka i mera väsentlig utsträckning sysselsatts med egnahemsfrågor,
skola kunna överflyttas till de nya statliga egnahemsnämnderna.
Härvid har styrelsen uttalat sig för att ifrågavarande befattningshavares
möjligheter att i löneklasshänseende tillgodoräkna anställning hos hushållningssällskapen
skola göras mera förmånliga än som enligt avlöningsreglementena
gäller i fråga om tjänstemän i allmänhet under jämförliga förhållanden.
I likhet med flera av de hörda ämbetsverken anser jag en sådan
särskild anordning varken vara behövlig eller lämplig. Det torde bli
möjligt att, där så prövas skäligt, med tillämpning av de vanliga bestämmelserna
i avlöningsreglementena tillgodose tjänstemän, som överflytta från hushållningssällskapen,
pa sadant sätt att de icke skola behöva lida nämnvärd
minskning i de inkomster, som de tidigare haft hos sällskapen. Vad särskilt
angår de kassörer, som anställas mot arvode, synes det lämpligt, att arvodet
för undvikande av löneminskning skall kunna sättas högre än som motsvarar
lägsta löneklassen inom vederbörlig lönegrad. Fråga örn sådan höjning
av arvodet torde böra underställas Kungl. Maj:ts prövning.
I delta sammanhang vill jag uttala min anslutning till statskontorets och
statens pensionsanstalts förslag, att befattningshavare hos hushållningssällskap,
vilken övergår till en med pensionsrätt icke förenad befattning hos egnahemsnämnd,
skall kunna personligt bibehålla sin pensionsrätt i pensionsanstallen.
Riksdagens bemyndigande torde böra utverkas för Kungl. Maj:t
att meddela beslut i nämnda hänseende. Ett sådant bemyndigande torde
även böra innefatta rått för Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstäm
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
15
melse med vad statens pensionsanstalt föreslagit, besluta i fråga om bestridandet
av kostnaderna för pensionsavgifter i fall, varom här är fråga.
Med hänsyn till vad som anförts av egnahemsstyrelsen kan jag icke finna
tillräckliga skäl föreligga för staten att tillerkänna någon ersättning åt sekreterare
eller andra befattningshavare hos hushållningssällskap, vilka till
följd av egnahemsverksamhetens omorganisation gå miste om biförtjänster,
som de hittills tillgodonjutit för arbete hos egnahemsnämnden. Till frågan
om gottgörelse åt ett eller annat hushållningssällskap för vissa pensionskostnader,
som hänföra sig till tidigare tjänstemäns befattning med egnahemsärenden,
återkommer jag i det följande.
I förevarande sammanhang torde jag också få upptaga egnahemsstyrelsens
förslag, att byrådirektören hos styrelsen Olof Agerberg, om han erhåller befattning
såsom egnahemsdirektör, skall få bibehålla sin placering i 29 :e löneklassen.
Med hänsyn till de särskilda omständigheterna i förevarande fall
anser jag riksdagens medgivande härtill böra inhämtas.
Såsom egnahemsstyrelsen föreslagit, böra egnahemsorganen i vissa fall
kunna betinga sig ersättning för biträde med jordförmedling och byggnadsrådgivning.
Mot vad egnahemsstyrelsen anfört i detta hänseende har jag
intet annat att erinra än att inkomsterna härav — vilka åtminstone till en
början torde bli föga betydande — i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag
böra redovisas å egnahemsnämndernas omkostnadsanslag under rubriken
särskilda uppbördsmedel.
Vad slutligen angår beräkningen av anslag till de statliga egnahemsnämnderna
för budgetåret 1940/41 vill jag erinra om att jag i det föregående uttalat
mig för viss sänkning av löneställningen för egnahemsdirektörerna, i
förhållande till vad egnahemsstyrelsen föreslagit, samt för minskning av antalet
konsulentbefattningar och uteslutning av de ordinarie kanslibiträdesbefattningarna.
Med hänsyn härtill och till vad chefen för finansdepartementet
vid anmälan i statsverkspropositionen av för flera huvudtitlar gemensamma
frågor anfört rörande avlöningsanslagens beräkning, torde det
av egnahemsstyrelsen föreslagna anslagsbeloppet för avlöningar till tjänstemän
å ordinarie stat böra minskas med 72,400 kronor till 347,000 kronor. Anslagsposterna
till årsarvoden till ordförande i egnahemsnämnderna och till
dagarvoden till ordförande och ledamöter i nämnderna torde i enlighet med
egnahemsstyrelsens förslag böra uppföras med respektive 15,000 kronor och
40,000 kronor eller sammanlagt 55,000 kronor. Anslagsposten till grundavlöningar
m. m. till icke-ordinarie personal torde, i anslutning till vad jag
föreslagit i fråga örn anställande av icke-ordinarie kanslibiträden och av
ökat antal egnahemsassistenter, böra i förhållande till egnahemsstyrelsens
förslag ökas med 20,600 kronor lill 255,000 kronor samt anslagsposten till
avlöningsförhöjningar m. m. med 3,300 kronor lill 26,000 kronor. Anslagsposten
till avlöningar till icke-ordinarie personal kommer härvid att uppgå
till 281,000 kronor. Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra upptagas
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
Utskottet.
med 52,000 kronor. Avlöningsstaten för egnahemsnämnderna kommer härvid
att sluta å ett belopp av 735,000 kronor.
I avseende å omkostnadsstaten för egnahemsnämnderna kan jag med hänsyn
till nödvändigheten att begränsa statsutgifterna icke tillstyrka högre anslag
än 275,000 kronor, varav förslagsvis 200,000 kronor till reseersättningar
och förslagsvis 75,000 kronor till expenser. Att ersättningar för egnahemsnämndernas
biträde med jordförmedling och byggnadsrådgivning i det föregående
föreslagits skola redovisas såsom särskilda uppbördsmedel å omkostnadsanslaget,
torde icke böra påverka anslagets beräkning.
I enlighet med 1939 års principbeslut rörande inrättandet av statliga egnahemsnämnder
i länen, att träda i verksamhet den 1 juli 1940, har departementschefen
på grundval av fortsatt utredning av egnahemsstyrelsen framlagt
förslag örn dessa nämnders organisation. Då detta förslag i stort sett
överensstämmer med de preliminära synpunkter i förevarande organisationsspörsmål,
som godkändes av fjolårets lagtima riksdag, har utskottet
ansett sig böra här beröra allenast vissa därmed förknippade frågor.
Till en början bär då utskottet till behandling upptagit det i de likalydande
motionerna I: 190 och II: 247 framställda yrkandet örn att med inrättandet av
statliga egnahemsnämnder skall tillsvidare anstå. Ehuruväl utskottet funnit
de skäl, som motionärerna anfört, värda visst beaktande — särskilt nödvändigheten
av att i nuvarande krisläge iakttaga största möjliga sparsamhet
med allmänna medel och därför söka undvika nya kostnadskrävande anordningar
— anser utskottet det dock vara en sådan trängande samhällsangelägenhet
att 1939 års egnahemsreform fullföljes enligt antagen plan,
att utskottet icke kan biträda motionärernas uppskovsyrkande beträffande
nyorganisationen av egnahemsnämnderna.
Departementschefen har åtminstone för närvarande ansett sig böra föreslå,
att egnahemsnämndernas verkställande tjänstemän, egnahemsdirektörerna,
icke placeras i högre lönegrad än A 23. Egnahemsstyrelsen bär föreslagit
dessas placering i lönegrad A 24. Vid egnahemsfrågans behandling vid
1939 års lagtima riksdag godkändes departementschefens då framförda uppfattning,
att de med egnahemsdirektörsbefattning förenade uppgifterna betingade
befattningens placering i lönegrad A 24, därvid emellertid samtidigt
framfördes den tanken, att ifrågavarande tjänstemän i en del län skulle placeras
i lägre lönegrad. Frågan örn egnahemsdirektörernas löneställning har
upptagits till behandling i vissa nu väckta motioner, nämligen I: 184 och
II: 227, likalydande, samt I: 189 och II: 248, vari motionärerna anslutit sig
till egnahemsstyrelsens förslag i frågan. Samma ståndpunkt intogs av 1936
års egnahemsutredning. Inom utskottet har vidare dryftats ett förslag, att
ifrågavarande tjänstemän tills vidare borde erhålla icke-ordinarie ställning
och därvid placeras i lönegrad Eo 24. Då nu utskottet övergår till att angiva
sin ståndpunkt i förevarande lönefråga, vill utskottet framhålla, att de skäl,
som på sin tid anfördes i fråga om egnahemsdirektörernas löneställning och
som godtogos av 1939 års lagtima riksdag, alltjämt synas bärande med hän
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
17
syn till de viktiga arbetsuppgifter inom egnahemsverksamheten, som skola
åligga dessa tjänstemän. Utskottet biträder sålunda motionärernas yrkande,
att ifrågavarande befattningar placeras i lönegrad A 24. I enlighet härmed
har utskottet omräknat den föreslagna avlöningsstaten för egnahemsnämnderna.
Med hänsyn till de särskilda omständigheterna i fråga örn byrådirektören
Agerbergs ställning i egnahemsstyrelsen har departementschefen biträtt styrelsens
förslag, att Agerberg bör beredas möjlighet att kunna erhålla befattning
såsom egnahemsdirektör med bibehållande av sin placering i 29 :e löneklassen.
I motionerna I: 165 och II: 243, likalydande, har föreslagits, att
Agerberg i berörda fall bör få bibehålla även sin nuvarande lönegradsplacering
i A 26. Enär utskottet ansett det möta principiella betänkligheter att
öppna möjlighet för en tjänsteman att erhålla lägre befattning utan att behöva
underkasta sig därmed förenad sämre löneställning, har utskottet ej
kunnat tillstyrka sådant förslag, icke ens i den modifierade form som departementschefen
ifrågasatt.
Inrättandet av egnahemskonsulentbefattningar i lönegrad A 21 hos de statliga
egnahemsnämnderna har departementschefen ansett kunna åtminstone
tillsvidare begränsas till en dylik befattning för vartdera av de fyra nordligaste
länen. Motionsvis har påyrkats utökning av antalet konsulentbefattningar;
sålunda föreslås i de likalydande motionerna I: 186 och II: 246 inrättande
av tre eller åtminstone två i Norrbottens län och i de jämväl likalydande
motionerna I: 188 och II: 244 inrättande av två i Västerbottens län.
Även om under normala förhållanden ett ökat antal egnahemskonsulenter
torde erfordras i vissa län, finner utskottet det emellertid icke tillrådligt att
i nuvarande ovisshet om den närmaste utvecklingen föreslå sådan personalökning.
lil. Överflyttning av hushållningssällskapens egnahemslånestock
på staten. Sällskapens riskfonder. Ersättningar till vissa
sällskap m. m.
Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse
i propositionen sid. 33—50.
Departementschefens anförande:
Den överflyttning av egnahemslån från hushållningssällskapen till staten,
som åsyftats skola äga rum med ingången av budgetåret 1940/41, torde
böra genomföras i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som angivits
av egnahemsstyrelsen. I den mån icke Kungl. Maj:t meddelar särskilda
föreskrifter i ämnet, bör det ankomma på styrelsen alt, delvis i samråd
med statskontoret, iakttaga statens rätt vid lånens överflyttning.
Alt staten avsetts skola övertaga egnahemslånen och de därmed förenade
riskerna, bar föranlett ett övervägande, örn icke även de riskfonder, som
hushållningssällskapen samlat för täckande av förluster å egnahemslånerörelsen,
åtminstone i viss utsträckning böra överlåtas på staten. Emellertid
lia skäl ansetts tala för att de s. k. äldre riskfonderna, vilka tillkommit före
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 10 sand. Nr 33.
i
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
1928 års egnahemsreform och vilka hushållningssällskapen i mer eller mindre
uttrycklig form erhållit rätt att själva disponera, skola få behållas av sällskapen.
Samma skäl motivera icke, att sällskapen i fortsättningen få tillgodogöra
sig de nya riskfonderna. Förra årets lagtima riksdag har i enlighet
härmed i princip fattat beslut om att de äldre riskfonderna skola få kvarbliva
hos sällskapen men att — och detta skall gälla som villkor för statens övertagande
av egnahemslånen — de nya riskfonderna skola överlåtas på staten.
Beträffande de äldre riskfonderna har emellertid nyssnämnda medgivande
förknippats med ett förbehåll av innebörd att dessa fonder icke må utan
Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd användas för andra ändamål än främjande
av det mindre jordbruket och dess binäringar ävensom uppmuntrande av
trädgårdsodlingen. I enlighet med önskemål, som framkommit från åtskilliga
håll, har egnahemsstyrelsen numera föreslagit, att ifrågavarande förbehåll
skall eftergivas. Styrelsen har ansett förutsättningarna härigenom kunna
ökas för en friktionsfri övergång lill den nya organisationen. För min
del vill jag icke motsätta mig detta förslag. Emellertid synes det mig naturligt,
att hushållningssällskapen, även örn de icke uttryckligen förbindas härtill,
komma att förutom för vissa utgifter i samband med omorganisationen
huvudsakligen disponera fonderna för nyss avsedda ändamål.
Vad härefter angår de nya riskfonderna kan jag ej finna tillräcklig anledning
att intaga någon annan ståndpunkt än föregående år, då jag förordat
att dessa fonder böra överlåtas på staten. Det kan naturligt nog för ett hushållningssällskap,
som förlorat sin äldre riskfond men har i behåll en ny
riskfond till större eller mindre belopp, synas hårt att behöva avstå från
denna, särskilt som omorganisationen av egnahemsverksamheten även kan
tänkas föranleda vissa utgifter. Med tanke härpå kommer jag i det följande
att föreslå, att någon ersättning skall kunna utgå i dylika fall. En del
sällskap ha, utan att framställa invändningar mot principen att de nya riskfonderna
skola överlåtas på staten, velat omräkna dessa till lägre belopp än
dem, till vilka de äro bokförda. Till stöd härför har åberopats, att hushållningssällskapen
under årens lopp av egna medel bekostat en del utgifter,
som sällskapen varit befogade att bestrida från de nya riskfonderna,
eller ock tillfört dessa fonder vissa inkomster, vilka icke författningsenligt
behövt tillföras fonderna, i båda fallen med resultat att de nya riskfonderna
blivit större än eljest skulle ha blivit förhållandet. Med särskild styrka
har framförts önskemålet att en omräkning av inkomsterna måtte få
äga rum. Egnahemsstyrelsen har motsatt sig, att fonderna skola få omräknas
vare sig i avseende å utgifter eller inkomster. För min del finner jag
de av styrelsen anförda skälen bärande. Att nu konstatera, huru stora de
nya riskfonderna skulle ha varit, om dessa belastats med så stor del av hushållningssällskapens
utgifter som kunnat ifrågakomma och å andra sidan
tillförts så liten del av inkomsterna som författningsenligt låtit sig göra,
skulle i praktiken vara omöjligt. För övrigt synas mig inga starkare skäl tala
för att, där riskfonderna exempelvis tillförts sådana räntor å statliga bostadsförbättringsmedel,
vilka härröra från att sällskapen kunnat lyfta med
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
19
len innan desamma utlämnats till bidrags- eller låntagare, dylika ränteinkomster
skola avföras från riskfonderna och tillerkännas hushållningssällskapen.
Det bör uppmärksammas att, sedan dessa och andra inkomster en
gång tillförts de nya riskfonderna, hushållningssällskapen icke haft anledning
att räkna med att desamma skulle få användas för annat ändamål än
egnahemsverksamheten. överhuvud taget torde man kunna utgå från att
de från några sällskap framställda yrkandena i förevarande hänseende ha
sin rot däri att vissa andra sällskap kunnat dra fördelar av att i förevarande
hänseende följa andra principer för bokföringen av de nya riskfonderna.
Att avgöra vad som skulle utgöra full rättvisa i förevarande hänseende låter
sig knappast göra, så mycket mindre som jämsides med riskfondernas storlek
måste tagas hänsyn till de risker, varmed de från de olika hushållningssällskapen
överlämnade lånen äro förbundna. I enlighet nied det här anförda
bör enligt min mening någon omföring av inkomster och utgifter, vilka
redan bokförts å de nya riskfonderna, icke tillstädjas. Såsom riksräkenskapsverket
föreslagit, böra de nya riskfonderna överlämnas till staten med
de belopp, vartill de äro bokförda den 30 juni 1940 med tillägg för eventuella
överskott å förvaltningsbidrag för första halvåret 1940.
Storleken av de riskfondsmedel, som avsetts skola överlämnas till staten,
har av egnahemsstyrelsen beräknats till omkring 1,900,000 kronor. Efter
samråd med chefen för finansdepartementet finner jag mig böra förorda
riksräkenskapsverkets förslag, att belopp, som av sällskapen överlämnas i
likvida medel, tagas till uppbörd under inkomsttiteln övriga diverse inkomster.
Överlämnas fondmedel placerade i fastigheter eller lån, böra dylika
värden uppföras under särskild diversemedelstitel, varifrån överföring till
nyssnämnda inkomsttitel verkställes i samband med tillgångarnas realiserande.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen ha en del hushållningssällskap
gjort framställning om vissa ersättningar i samband med egnahemsverksamhetens
omorganisation.
Malmöhus läns hushållningssällskap har sålunda anhållit, att sällskapet
måtte tillerkännas ett belopp av sammanlagt omkring 244,000 kronor.
Av detta belopp hänföra sig 83,000 kronor till underskott å sällskapets riskfond
samt av sällskapet bestridda förvaltningskostnader, 143,000 kronor
till förluster å s. k. regleringslån samt 18,000 kronor till förlust å exploatering
av viss fastighet. Egnahemsstyrelsen har avvisat hushållningssällskapets
anhållan örn täckning för förluster å egnahemsverksamheten och ansett
ansvaret härför böra åvila hushållningssällskapet. Däremot har styrelsen
funnit skäl tala för att sällskapet tillerkännes någon gottgörelse för
nyssnämnda förvaltningskostnader och med hänsyn härtill förordat sådan
ökning av sällskapets förvaltningsbidrag för egnahcmslångivningen under
första halvåret 1940, att detsamma i ett för allt utgår med 50,000 kronor,
.lag vill icke motsätta mig den av egnahemsstyrelsen föreslagna anordningen
till lösning av förevarande ersättningsfråga.
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
Enligt egnahemsstyrelsens förslag skall sådant sällskap, som förlorat sin
äldre riskfond genom uppkomna förluster å egnahemsverksamheten, kunna
av Kungl. Maj:t tillerkännas ett engångsanslag av förslagsvis 5,000 kronor
för täckande av utgifter i samband med omorganisationen. Styrelsen har
ansett sådant bidrag kunna ifrågakomma för Södermanlands, Kronobergs
och Västernorrlands läns hushållningssällskap. Då jag anser detta förslag
lämpligt och det endast medför förhållandevis obetydliga utgifter för staten,
vill jag tillstyrka förslaget.
Ett par hushållningssällskap ha hemställt, att staten måtte övertaga ansvaret
för vissa pensioner eller tilläggspensioner. Det har synts egnahemsstyrelsen
möjligt, att staten i någon utsträckning bör bidraga till sådana pensionskostnader.
Örn och i vad mån detta bör ske, har styrelsen ansett böra få
avgöras av Kungl. Majit efter övervägande av omständigheterna i de särskilda
fallen. Styrelsen har vidare även antytt möjligheten av att det i något
enstaka fall kan befinnas skäligt att tillerkänna hushållningssällskap
gottgörelse för hyreskostnader, som föranledas av ändrade lokalförhållanden
för egnahemsnämnderna. Enligt min mening bör Kungl. Majit ha möjlighet
att anvisa hushållningssällskap ett mindre engångsbidrag till utgifter
av förevarande art under övergångstiden. Härvid bör tagas hänsyn till
storleken av sällskapets äldre riskfond. Nu avsedda ersättningar torde
sammanlagt kunna hållas inom ett belopp av 5,000 kronor och i varje fall
icke nämnvärt överstiga detta belopp.
De ersättningar av olika slag, som av mig tillstyrkts, torde böra bestridas
av anslaget till förvaltningsbidrag till egnahemslåneförmedlare m. m.
Utöver vad jag i det föregående förordat anser jag skäl icke förefinnas
för några ersättningar åt hushållningssällskapen i samband med egnahemsverksamhetens
omorganisation.
Såsom framgår av det föregående kunna även i andra hänseenden än de
hittills berörda i samband med egnahemsnämndernas förstatligande uppkomma
frågor örn reglering av mellanhavanden mellan staten och hushållningssällskapen.
Bland annat kan fråga uppkomma om statens övertagande
av jordanskaffningsföretag, som igångsatts av hushållningssällskap.
Vad egnahemsstyrelsen anfört i detta hänseende ger mig ej skäl till erinran.
I anslutning till vad styrelsen anfört torde Kungl. Maj:t även böra äga befogenhet
att, där så erfordras till förekommande av förluster för vissa hushållningssällskap
å borgensförbindelser, som ingåtts för egnahemsändamål,
träffa uppgörelse med sällskapen om eftergivande av borgensansvaret.
Kungl. Maj:t torde även böra äga att i förekommande fall besluta om de
åtgärder, som kunna föranledas av att kommuner, egnahemsföreningar och
egnahemsbolag helt eller delvis avveckla av dem bedriven egnahemsverksamhet.
Med utgångspunkt från vad här i olika hänseenden anförts torde Kungl.
Maj:t böra utverka riksdagens godkännande av de av mig förordade grunderna
för uppgörelse mellan staten och hushållningssällskapen i avseende
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
21
å överflyttningen till staten av egnahems- och därmed jämförliga lån, dispositionen
av sällskapens riskfonder samt vissa andra med egnahemsverksamhetens
omorganisation sammanhängande frågor ävensom ett bemyndigande
för Kungl. Majit att i övrigt besluta örn de åtgärder, som föranledas
av nämnda omorganisation.
Med avseende på hushållningssällskapens riskfonder för egnahemslånerörelsen
beslöts vid 1939 års lagtima riksdag, att de gamla fonderna
skulle få kvarbliva hos sällskapen medan de nya fonderna skulle överlåtas
på staten. I fråga örn de gamla riskfonderna gjordes emellertid det
förbehållet, att dessa fonder icke skulle kunna utan Kungl. Maj:ts särskilda
tillstånd användas för andra ändamål än främjande av det mindre jordbruket
och dess binäringar ävensom uppmuntrande av trädgårdsodlingen. Med
hänsyn till de önskemål, som framkommit från olika håll, har nu departementschefen
icke velat motsätta sig egnahemsstyrelsens förslag, att ifrågavarande
förbehåll skall eftergivas. Även utskottet ansluter sig härtill men
vill samtidigt understryka departementschefens uttalande, att det synes naturligt,
att hushållningssällskapen likväl komma att förutom för vissa utgifter
i samband med omorganisationen huvudsakligen disponera fonderna
för nyssnämnda ändamål.
I motionerna I: 191 och 11:245, likalydande, samt 11:226 har hemställts,
att de nya riskfonderna, innan de överlämnas till slaten, skola enligt vissa
närmare angivna grunder omräknas till att omfatta endast vad som verkligen
kan befinnas utgöra överskott på de statliga förvaltningsbidragen till
hushållningssällskapen. Enär liknande krav framställts även under egnahemsstyrelsens
utredningsarbete, har styrelsen och likaså departementschefen
tagit desamma under övervägande men funnit sig böra motsätta sig begärd
omräkning och utgått från att de bokförda fondbeloppen skola redovisas.
överlämnandet till staten av de bokförda nya fonderna har enligt 1939
års beslut avsetts skola gälla såsom villkor för statens övertagande av hushållningssällskapens
egnahemslånestock. Utskottet finner icke anledning att
nu föreslå ändring härutinnan och kan följaktligen ej heller biträda motionärernas
förslag.
Med tanke på de hushållningssällskap, som förlorat sina gamla riskfonder,
har departementschefen föreslagit, att vartdera av dessa sällskap skall
kunna av Kungl. Majit tillerkännas ett engångsanslag av 5,000 kronor för
täckande av utgifter i samband med omorganisationen. Undantag har emellertid
gjorts för Malmöhus läns hushållningssällskap såtillvida att detta sällskap
på grund av särskilda förhållanden föreslagits skola i stället erhålla
ett från 15,000 å 20,000 kronor till 50,000 kronor ökat förvaltningsbidrag
för första halvåret 1940. Vad sålunda föreslagits i fråga om engångsersättningar
till vissa hushållningssällskap föranleder ingen erinran från utskottets
sida, ehuruväl utskottet varit tveksamt om lämpligheten av att icke
jämställa samtliga här ifrågakommande hushållningssällskap.
Utskottet.
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
Utskottet.
IV. Ersättningar åt egnahemsombuden.
Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse
i propositionen sid. 54—56.
Departementschefens anförande:
Jag biträder egnahemsstyrelsens förslag, att ersättningarna åt egnahemsombuden,
vilka årligen i efterhand böra fastställas av egnahemsstyrelsen
efter förslag av egnahemsnämnderna, skola beräknas efter 4 kronor för
varje ärende, varmed ombud i någon mera väsentlig utsträckning tagit befattning,
dock med högst 12 kronor för en och samma dag. Den efter dessa
grunder beräknade årsersättningen bör emellertid, på sätt egnahemsstyrelsen
förordat, kunna jämkas med hänsyn till det allmänna intresse och den duglighet,
som egnahemsombud ådagalagt vid fullgörandet av sitt uppdrag.
Egnahemsombud bör även tillgodonjuta resekostnadsersättning efter klass
III i allmänna resereglementet. Sådan ersättning bör kunna utbetalas utan
samband med ombudets årsersättning.
I överensstämmelse med vad egnahemsstyrelsen föreslagit, böra lån- eller
bidragstagare icke behöva bidraga till ersättningar åt egnahemsombuden
i annat fall än att de genom missvisande uppgifter föranlett eljest onödiga
rese- eller andra kostnader.
I förevarande sammanhang vill jag erinra örn att det i princip är avsett,
att ett egnahemsombud skall finnas för varje kommun. Enligt min mening
bör emellertid hinder icke möta att tills vidare, i den mån så kan anses lämpligt,
något begränsa antalet egnahemsombud.
För ifrågavarande ändamål torde böra uppföras ett särskilt anslag å riksstaten.
I avbidan på erfarenheter, i vilken utsträckning egnahemsombud
komma att anlitas, torde anslaget för budgetåret 1940/41 böra upptagas med
ett belopp av allenast 30,000 kronor. Anslaget torde böra erhålla karaktär
av förslagsanslag.
De beräkningsgrunder för ersättningar åt egnahemsombuden, som departementschefen
föreslagit, finner utskottet lämpligt avvägda. Utskottet vill
visserligen ej motsätta sig, att tillsvidare och i den mån så kan anses lämpligt
antalet egnahemsombud må något begränsas. För att egnahemsombuden
skola kunna förväntas besitta erforderlig personal- och lokalkännedom
hör dock framhållas önskvärdheten av att — såsom i princip är avsett —
ett ombud utses för varje kommun.
V. Förvaltningsbidrag till egnahemslåneförmedlare m. m.
Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse
i propositionen sid. 57 o. 58.
Departementschefens anförande:
Mot vad egnahemsstyrelsen föreslagit i fråga om anvisandet av anslag till
förvaltningsbidrag till egnahemslåneförmedlare m. m. har jag intet att
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
23
erinra. Från anslaget böra bestridas även de ersättningar, som av mig i
det föregående föreslagits skola utgå till vissa hushållningssällskap i samband
med egnahemsnämndernas förstatligande. Anslaget torde i enlighet med
egnahemsstyrelsens förslag böra för budgetåret 1940/41 uppföras med 675,000
kronor. Det bör uppmärksammas, att anslaget i vad det avser förvaltningsbidrag
och ersättningar till hushållningssällskapen har karaktär av
engångsanslag, vartill någon motsvarighet icke kommer att finnas under
kommande budgetår.
Den gjorda beräkningen av behovet av medel till förvaltningsbidrag till
egnahemslåneförmedlare grundas på gällande bestämmelser och med hänsyn
tagen till att hushållningssällskapens egnahemsnämnder skola vara verksamma
endast under första halvåret 1940. Utskottet har ingen erinran att
framställa i förevarande hänseende.
VI. Premielån till egnahemslåntagare m. m.
Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse
i propositionen sid. 58—61.
Departementschefens anförande:
I avseende å beräkningen av anslaget till premielån vill jag först något
uppehålla mig vid frågan i vad mån sådana lån även skola utgå i samband
med försäljning av fastigheter, som ingå i egnahemsorganens jordanskaffningsverksamhet.
Jag kan icke biträda riksräkenskapsverkets förslag, att
staten alltid skulle, oberoende av försåld egnahemsfastighets bruksvärde, betinga
sig en köpeskilling, som skulle täcka statens samtliga kostnader för förvärvet
och iordningställandet av fastigheten, låt vara att samtidigt skulle beviljas
ett premielån till täckande av skillnaden mellan den salunda bestämda
köpeskillingen och bruksvärdet. På sätt egnahemsstyrelsen framhållit, är en
sådan anordning ägnad att väcka betänkligheter med hänsyn till såväl köparens
intresse som svårigheterna att fördela kostnaderna för ett jordanskaffningsföretag
på de däri ingående särskilda fastigheterna. Även om köpeskillingen
i princip bör bestämmas på grundval av bruksvärdet, synes
emellertid hinder icke böra möta att, där det kan anses motiverat med hänsyn
till önskvärdheten att motverka spekulativa försäljningar av egnahemsfastigheter,
i vissa fall bestämma köpeskillingen något högre än det aktuella
bruksvärdet och täcka mellanskillnaden medelst premielån.
Såsom i annat sammanhang förordas böra statens kostnader för förvärv
och iordningställande av jord för egnahemsbildning ävensom å andra
sidan köpeskillingarna för försålda fastigheter bokföras å en förlagsfond,
benämnd jordfonden. Örn försäljningssumman för fastigheter, ingående
i ett jordanskaffningsföretag, understiger kostnaderna för förvärvet
och iordningställandet av fastigheterna, bör skillnadsbeloppct täckas av medel,
som anvisas å driftbudgeten under nionde huvudtiteln. Med hänsyn till
Utskottet.
24
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
svårigheten att, innan erfarenheter vunnits av jordanskaffningsverksamhetcn,
beräkna de erforderliga anslagsmedlens storlek vill jag såsom en provisorisk
anordning förorda, att anslaget till premielån skall kunna utnyttjas för ifrågavarande
ändamål, varvid ur bokföringen bör kunna utläsas, i vilken utsträckning
anslaget disponeras för premielån och för täckning av underskott
å jordanskaffningsföretag. Detta anslag bör även tillgodogöras överskott, som
uppkommer när inkomsterna av ett jordanskaffningsföretag överstiga utgifterna
för företaget. Den av mig sålunda förordade anordningen synes komma
ganska nära riksräkenskapsverkets förslag i ämnet. Då jag utgår från att
den statliga jordanskaffningsverksamheten i stort sett icke skall gå med
förlust — jag bortser här från särskilda kolonisationsföretag i övre Norrland
torde vid beräkningen av anslaget till premielån åtminstone icke för närvarande
någon större hänsyn behöva tagas till den utvidgning av anslagets
användning, som jag här förordat.
Med hänsyn dels till nödvändigheten att i nuvarande läge starkt begränsa
statsutgifterna och dels till den försiktighet, som särskilt vid stigande jordpriser
och byggnadskostnader bör iakttagas av jordbrukarna i avseende å
startande av jordbruksföretag, anser jag anslagsmedlen för premielån böra
väsentligt beskäras i förhållande till vad eljest skulle vara motiverat. Ur
nyssnämnda synpunkter har dispositionen av anslagsmedlen för innevarande
budgetår redan begränsats. Den odisponerade behållning, som på
grund härav eller av andra skäl kommer att finnas på premielånefonden
vid ingången av nästkommande budgetår, sannolikt mellan 100,000 och
200,000 kronor, kan i stället användas under budgetåret 1940/41. Såsom
nytt anslag till ifrågavarande ändamål för sistnämnda budgetår torde böra
anvisas 600,000 kronor. Anslagets beteckning torde böra förkortas till »premielån
till egnahemslåntagare m. m.».
Utehorn. De allmänna riktlinjer för premielånemedlens användning, som departe
mentschefen
angivit, synas utskottet godtagbara. Liksom vid 1939 års lagtima
riksdag förutsätter emellertid utskottet, att närmare föreskrifter om
premielångivningen komma att meddelas. Den starka begränsningen av anslagsäskandet
för ändamålet torde medföra, att startandet av egnahemsjordbruk
kommer att få ringa omfattning. Att så sker torde försiktigheten bjuda
i nuvarande tidsläge till förekommande av att alltför dyrbara och oräntabla
egnahemsföretag igångsättas.
VII. Bidrag till inlösen av vissa byggnader vid utökning av ofullständiga
jordbruk.
Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse
i propositionen sid. 62 o. 63.
Departementschefens anförande:
Ur såväl jordbruksekonomisk som social synpunkt är det av stor betydelse,
att komplettering av ofullständiga jordbruk främjas. Möjligheten att er
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
25
hålla statsbidrag till täckande av kostnader för byggnader, som bli överflödiga
vid sammanläggning av brukningsdelar, torde vara ägnad att i många
lall underlätta genomförandet av en dylik komplettering. Med hänsyn härtill
anser jag mig böra tillstyrka, att ett anslag av 75,000 kronor anvisas till
ifrågavarande ändamål för budgetåret 1940/41. Anslaget torde böra erhålla
karaktär av reservationsanslag.
Utskottet biträder departementschefens ifrågavarande förslag om anvisning
av medel för bidrag till inlösen av byggnader, som bliva överflödiga
vid sammanläggning av brukningsdelar i syfte att förstärka ofullständiga
jordbruk.
VIII. Byggande av odlingsvägar.
Beträffande 1936 års egnahemsutrednings förslag i ämnet hänvisas till
redogörelse i propositionen sid. 63—73.
Departementschefens anförande:
Såsom jag vid anmälan av egnahemspropositionen till 1939 års lagtima
riksdag framhållit, bör egnahemsverksamheten framdeles icke i lika hög
grad som tidigare vara inriktad på nykolonisation. I stället bör en annan
uppgift träda i förgrunden, nämligen sådan komplettering av ofullständiga
jordbruk med tillskottsjord, att bärkraftiga jordbruk skapas. Såsom ett led
i åtgärderna för främjande av denna komplettering bör, såsom egnahemsutredningen
föreslagit, statsbidrag kunna utgå till byggande av odlingsvägar
vilka, där det ej kan undvikas att tillskottsjordarna komma att ligga på något
avstånd från gårdarna, erfordras för förbindelsen mellan ägolotterna. Då
behovet av statsbidrag till sådana vägar kan antagas göra sig huvudsakligen
gällande i Norrland och Dalarna, biträder jag utredningens förslag, att ifrågavarande
bidragsverksamhet inskränkes till nämnda landsdelar.
Egnahemsutredningens förslag innebär, att de nuvarande reglerna för statsbidrag
till nybyggesvägar, med vissa ändringar, skola erhålla tillämpning
jämväl i fråga om vägar, som nyss avsetts. Lantbruksstyrelsen har däremot
uttalat sig för att bidragsgivningen till sistnämnda vägar skall inordnas i bidragsverksamheten
till understödjande av torrläggningsföretag. Såsom ett
tredje alternativ har antytts, att statsbidrag till här avsedda odlingsvägar
skulle utgå efter de vanliga reglerna för bidrag till enskild väghållning. För
min del anser jag övervägande skäl tala för att, liksom hittills bidragsgivningen
till nybyggesvägar utgjort en självständig bidragsform vid sidan av
understödjandet av torrläggningsföretag och av enskild väghållning, så blir
fallet även sedan verksamheten utvidgats till att avse förbindelsevägar av nu
ifrågavarande art.
Den bidragsverksamhet, som nu utövas till förmån för nybyggesvägar, har
handhafts av länsstyrelserna. Detsamma har tidigare varit förhållandet med
statsbidragen till enskilda vägar. Emellertid har sistnämnda bidragsgivning
Utskottet.
26
Jordbrulcsutskottets utlåtande Nr 33-
från och med den 1 juli 1939 överflyttats från länsstyrelserna till väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen. Med utgångspunkt härifrån har egnahemsutredningen
ansett länsstyrelserna framdeles icke heller böra lia hand om beviljandet
av bidrag till odlingsvägar. Utredningen har föreslagit, att detta arbete
uppdrages åt de statliga egnahemsnämnderna. I en del yttranden har
emellertid i stället förordats, antingen att bidragsverksamheten bibehålies
hos länsstyrelserna eller att densamma, liksom torrläggningsverksamheten,
lägges hos lantbruksstyrelsen eller ock uppdrages åt hushållningssällskapen.
Med hänsyn till att det kommer att åligga egnahemsorganen såsom en av deras
viktigaste uppgifter att medverka vid kompletteringen av ofullständiga
jordbruk med tillskottsjord och då bidragsgivningen till odlingsvägar har ett
nära samband med denna kompletteringsverksamhet men däremot icke avser
ett kommunikationsändamål i egentlig mening, delar jag egnahemsutredningens
uppfattning, att arbetet härmed lämpligast bör åläggas egnahemsnämnderna.
Dessa böra i erforderlig utsträckning få anlita biträde av de
hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anställda länsschaktmästarna. Av skäl,
som anförts av nyssnämnda styrelse, böra egnahemsnämnderna i varje särskilt
bidragsärende införskaffa yttrande från styrelsen. Nämnderna böra
även, i den mån det finnes lämpligt, samråda med länsstyrelserna och vederbörande
kommuner. De från ett par håll framförda principiella betänkligheterna
mot att egnahemsnämnderna såsom primära organ inhämta yttranden
från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och länsstyrelserna finner jag
såtillvida mindre bärande, som dessa yttranden komma att till stor del erhålla
karaktär av upplysningar rörande förhållanden, vilka böra beaktas av
egnahemsnämnderna vid sidan av de jordbruksekonomiska överväganden,
som närmast ankomma på nämnderna.
Det för statsbidrag till nybyggesvägar hittills gällande villkoret, att bidrag
även skall lämnas av vederbörande landsting, synes i enlighet med vad allmänt
förordats böra borttagas.
Av egnahemsutredningen föreslagen höjning av maximibeloppet för statsbidrag
till 60 procent av kostnaderna för vägföretag kan jag icke förorda.
Liksom gäller i fråga örn enskilda vägar i allmänhet bör statsbidrag till odlingsvägar
ej kunna beviljas till högre belopp än 50 procent av kostnaderna.
Vad i ett par yttranden anförts rörande behovet av garantier för att vägföretag
planläggas på ett tillfredsställande sätt och för att vägar, vartill statsbidrag
utgått, framdeles underhållas, synes mig icke motivera strängare bestämmelser
härutinnan än de nu gällande. Klart är emellertid, att egnahemsnämnderna
böra ägna uppmärksamhet åt förevarande förhållanden. I
detta sammanhang vill jag understryka angelägenheten av att egnahemsnämnderna
överhuvud taget vaka över att de statliga bidragsmedlen verkligen
komma till avsedd nytta.
Uppkommande kostnader för kontroll över vägbyggen böra, i enlighet med
vad egnahemsstyrelsen föreslagit, bestridas av egnahemsnämnderna.
I överensstämmelse med de grunder, som angivits i det föregående, har
upprättats ett utkast till kungörelse angående statsbidrag till byggande av
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
27
odlingsvägar i Norrland och Dalarna, vilket utkast torde få fogas som bilaga
till statsrådsprotokollet (Bilaga A).
Tillgängliga anslagsmedel torde årligen, efter förslag av egnahemsstyrelsen,
böra av Kungl. Maj:t fördelas mellan de olika länen.
Genomförandet av de nya bestämmelserna i fråga örn bidrag till odlingsvägar,
vilka bestämmelser böra gälla från och med den 1 juli 1940, torde
framdeles medföra ökat behov av anslagsmedel. Emellertid anser jag bidragsverksamheten,
med hänsyn till nuvarande tidsläge och i avbidan på
erfarenheter av de nya bestämmelserna, under budgetåret 1940/41 böra hållas
inom relativt snäva gränser. Kungl. Majit torde sålunda böra inhämta riksdagens
medgivande, att för nästa budgetår må beviljas statsbidrag intill ett
belopp av 125,000 kronor. Ett förslagsanslag av 100,000 kronor torde böra
anvisas för ändamålet.
I enlighet med ett av 1936 års egnahemsutredning framlagt betänkande
har departementschefen föreslagit omläggning av den hittillsvarande bidragsverksamheten
för nybyggesvägar till att avse byggande av odlingsvägar.
Dylik väg avses skola dragas till sådant område i Norrland och
Dalarna, vilket med hänsyn till storlek, markbeskaffenhet och övriga förhållanden
finnes vara ägnat att användas för jordbruksändamål såsom tillskottsjord
åt ofullständigt jordbruk eller såsom självständigt jordbruk. Förslaget
utgör ett led i de strävanden att åstadkomma bärkraftiga jordbruk,
som särskilt kommit till uttryck i 1939 års egnahemsreform. Medan bidragsverksamheten
för nybyggesvägar handhafts av länsstyrelserna, går det nu
föreliggande förslaget ut på att den ändrade verksamheten skall uppdragas
åt de blivande statliga egnahemsnämnderna. En annan väsentlig olikhet
ligger däri att det för statsbidrag till nybyggesvägar hittills gällande villkoret,
att bidrag även skall lämnas av vederbörande landsting, föreslås böra
borttagas. Bidragsbeloppet skall vara maximerat till 50 procent av den beräknade
kostnaden för väganläggningen.
Då det här föreliggande förslaget synes på ett naturligt sätt ansluta sig till
och utbygga 1939 års reform inom egnahemsväsendet, vill utskottet, som
icke finner anledning till erinran mot de ifrågasatta bestämmelsernas utformning,
tillstyrka förslagets genomförande liksom anvisning av härför
äskade medel. Kungl. Maj:ts författningsförslag i ämnet bifogas detta utlåtande
(Bilaga A).
IX. Egnahemslånefonden.
Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag samt 1936 års egnahcmsutrednings
förslag hänvisas till redogörelse i propositionen sid. 75—81.
Departementschefens anförande:
Inledningsvis har redogjorts för de huvudsakliga grunder, som efter egnahemsverksamlietens
omläggning den 1 juli 1940 skola tillämpas i avseende
å egnahemslångivningen.
Utskottet.
28
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
Med hänsyn till att frågan om räntan å lån från statens utlåningsfonder
för närvarande är föremål för utredning genom särskilda sakkunniga och
till vad dessa framhållit i sin förut återgivna skrivelse finner jag det vara
att förorda, att de nya grunderna för egnahemslånen tills vidare icke sättas
i tillämpning såvitt gäller lånens förräntning. Under budgetåret 1940/41 beviljade
egnahemslån torde böra förräntas efter i huvudsak samma grunder
som nu utestående lån. Övervägande skäl synas tala för att lånen, utan hänsynstagande
vare sig till fördelningen på stående delar och amorteringsdelar
eller till tiden för amorteringsskyldighetens inträde, förräntas efter en fast
räntefot av 3.6 procent för lån till jordbruksfastigheter och 4 procent för lån
till bostadsfastigheter. Kungl. Majit torde böra äga att med utgångspunkt
från nämnda förräntningsregler meddela föreskrifter i fråga om amorteringen
av lånen.
Vad angår egnahemslån, som utlämnats före den 1 juli 1940, torde den
för åren 1937—1939 medgivna provisoriska nedsättningen av räntan å stående
delen av lån, för vilka amorteringsskyldighet inträtt, böra erhålla förlängd
giltighet även för åren 1940 och 1941. Härvid kommer räntan å lånen
i sin helhet att utgöra 3.G procent för jordbrukslån och 4 procent för
bostadslån.
Beträffande grunderna för egnahemslångivningen vill jag i detta sammanhang
erinra om att enligt 1939 års lagtima riksdags beslut maximivärdet
å bostadsfastighet, till vars förvärvande egnahemslån må beviljas, blivit höjt
från 10,000 till 12,000 kronor. Redan i samband med förberedandet av föregående
års proposition framkommo önskemål om en längre gående höjning
av nämnda värde. Uttalanden i samma riktning ha även senare gjorts och
härvid motiverats med den av krigsutbrottet föranledda stegringen av byggnadskostnaderna.
För min del anser jag mig emellertid, med hänsyn bland
annat till risken att ett möjliggörande av egnahemsbelåning av fastigheter
med högre värde än nyss sagts i sin mån skulle kunna bidraga till en pressning
uppåt av bostadsstandarden och fastighetsvärdena, åtminstone icke för
närvarande böra framställa något förslag om höjning av maximivärdet å
bostadsegnahem. Det är enligt min mening önskvärt, att de stegrade byggnadskostnaderna
i viss utsträckning motverkas genom rationalisering och förenkling
av olika slag.
En annan fråga i avseende å egnahemslångivningen, som nu bör upptagas
till övervägande, gäller örn i enlighet med egnahemsutredningens förslag bestämmelserna
örn livförsäkring i anslutning till egnahemslån böra upphävas
i samband med övergången till de nya egnahemslånebestämmelserna. För
min del biträder jag egnahemsutredningens uppfattning, att efter egnahemsverksamhetens
förstatligande tillräckligt starka skäl icke längre finnas att
bibehålla ifrågavarande föga anlitade försäkringsform. Denna synes icke
bereda vare sig låntagarna eller det allmänna fördelar, som motsvara låntagarnas
kostnader för försäkringen och egnahemsnämndernas besvär med
bokföring, uppbörd och indrivning av försäkringsavgifterna. Ett upphävande
av bestämmelserna om livförsäkring i anslutning till egnahemslån synes så
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
29
mycket mer naturligt i detta läge, som bestämmelserna i varje fall med hänsyn
till de nya grunderna för egnahemslångivningen skulle behöva bli föremål
för revision. På grund av vad sålunda anförts och av de skäl i övrigt,
som framförts av egnahemsutredningen, förordar jag, att ifrågavarande
bestämmelser upphävas från och med den 1 juli 1940. Desamma böra dock
fortfarande äga tillämpning i fråga om låntagare, som redan tagit livförsäkringar,
i den mån dessa hållas vid kraft.
Vad slutligen angår frågan om omfattningen av långivningen från egnahemslånefonden
biträder jag egnahemsstyrelsens mening, att maximeringen
av årsutlåningen framdeles bör hänföras till budgetår i stället för kalenderår.
Till följd härav bör, där såsom i fråga om egnahemsstatslån viss tid är
fastställd för sökande av lån, denna tid ändras med hänsyn till nyssnämnda
omläggning av utlåningsperioden. För budgetåret 1940/41 anser jag maximibeloppet
för årsutlåningen icke böra sättas så högt som av egnahemsstyrelsen
föreslagits, eller 25,000,000 kronor. Jag får erinra om att jag i vad
gäller utlämnandet av premielån funnit mig icke kunna räkna med sådan
bidragsverksamhet till större sammanlagt belopp än 700,000 å 800,000 kronor.
Härvid har jag bland annat understrukit angelägenheten av att särskilt
vid stigande jordpriser och byggnadskostnader försiktighet iakttages av
jordbrukarna i avseende å startandet av jordbruksföretag. Av liknande skäl
och med hänsyn till det samband, som består mellan utlämnandet av jordbrukslån
och beviljandet av premielån, anser jag maximum för utlåningen
från egnahemslånefonden för budgetåret 1940/41 ej böra sättas högre än till
20,000,000 kronor, fördelade med 12,000,000 kronor på jordbruksfastigheter
samt 8,000,000 kronor på bostadsfastigheter. Kungl. Majit torde emellertid
böra Ira rätt att, därest förhållandena skulle giva anledning därtill, medgiva
jämkning i sagda fördelning mellan jordbruks- och bostadsfastigheter.
På grund av den kontanta kapitaltillgång, som kan antagas komma att
finnas å egnahemslånefonden, torde något kapitalökningsanslag icke erfordras
för budgetåret 1940/41.
I samband med bestämmandet av utlåningsbeloppet från egnahemslånefonden
har departementschefen till behandling upptagit vissa långivningen
berörande spörsmål. Med hänsyn till de ändrade förhållanden, som inträffat
efter 1939 års beslut i frågan örn egnahemslåneräntan, har departementschefen
funnit det vara att förorda, att de då beslutade grunderna för egnahemslånens
förräntning tillsvidare icke sättas i tillämpning. Departementschefen
har därvid även åberopat särskilt tillkallade sakkunniga för utredning örn
räntan å lån från statens utlåningsfonder; enligt vad dessa sakkunniga anfört
framstår den förra året antagna regeln för ränteberäkningen numera såsom
otillfredsställande. Egnahemslån, som beviljas under budgetåret 1940/41,
föreslås nu böra förräntas efter en fast räntefot av 3.0 procent för lån till
jordbruksfastigheter och 4 procent för lån till bostadsfastigheter. För egnahemslån,
som utlämnats före den l juli 1940, avses 1937—1939 års provisoriska
räntesänkning till 3.0 procent för jordbrukslån och 4 procent för
Utskottet.
30
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33-
bostadslån skola erhålla förlängd giltighet även för åren 1940 och 1941. I
motionen I: 189 har emellertid hemställts, att förra årets beslut angående
sättet för egnahemslåneräntans beräkning skall gälla, innebärande att räntefoten
för egnahemslån till såväl jordbruks- som bostadsfastigheter komme
att vara cirka 3V« procent. Redan vid fjolårets lagtima riksdag intog utskottet
den ståndpunkten, att ett system med rörlig egnahemslåneränta vore
att föredraga. Utskottet är sålunda ense med departementschefen om att
1939 års ränteregler icke nu böra vinna tillämpning. I avbidan på att räntefrågan
i dess helhet beträffande egnahemslån underkastas förnyade överväganden
vill utskottet tillstyrka, att räntan tillsvidare bestämmes provisoriskt
för åren 1940 och 1941. I rådande krissituation och inför de
svårigheter, som numera uppkommit på kapitalmarknaden, anser sig utskottet
icke kunna förorda lägre räntesatser än dem, som departementschefen
föreslagit. Utskottet kan alltså icke biträda det motionsvis framförda
yrkandet.
Departementschefen har vidare uppehållit sig vid framkomna önskemål
om höjning av maximivärdet å bostadsfastighet, som må belånas med egnahemslån,
men ansett sig ej kunna tillmötesgå dessa. Enligt beslut vid 1939
års reform höjdes sagda värde från 10,000 till 12,000 kronor. I den vid innevarande
riksdags början väckta motionen II: 6 har påyrkats ytterligare höjning
till 15,000 kronor. På de av departementschefen angivna skälen anser
sig icke heller utskottet åtminstone för närvarande kunna förorda ändring i
förevarande hänseende.
En annan ändring i 1939 års lånebestämmelser föreslås i de likalydande
motionerna I: 190 och II: 247, nämligen att egnahemslån för äldre fastigheter
ej måtte få beviljas i vidare utsträckning än som varit möjligt hitintills. Motionärerna
synas härmed avse upphävande av bestämmelsen om belåning av
även äldre jordbruksfastigheter upptill 90 procent av fastighetsvärdet. Enligt
tidigare gällande nybildningsprincip ha dylika fastigheter varit undantagna
från egnahemsbelåning. Innan ännu det nya egnahemslånesystemet trätt i
kraft, synes det utskottet icke vara anledning att ingå på en omprövning av
detsamma i förevarande del.
I detta sammanhang har departementschefen framfört förslag örn att, i
enlighet med vad 1936 års egnahemsutredning i särskilt betänkande förordat,
upphäva hittillsvarande bestämmelser om livförsäkring i anslutning
till egnahemslån. Jämväl utskottet biträder den uppfattningen, att efter egnahemsverksamhetens
förstatligande tillräckligt starka skäl icke längre finnas
att bibehålla ifrågavarande föga anlitade försäkringsform.
Jordbruksutslcottets utlåtande Nr 33.
31
X. Jordförmedlingsfonden.
Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse
i propositionen sid. 83.
Departementschefens anförande:
Jordförmedlingsfonden torde visserligen även framdeles böra bibehållas
såsom självständig utlåningsfond med uppgift att användas till utlämnande
av förlagslån till kommuner, aktiebolag och ekonomiska föreningar, vilka utöva
jordanskaffningsverksamhet för egnahemsändamål. Emellertid anser
jag denna utlåningsverksamhet tills vidare i stort sett kunna ligga nere, och
några nya medel för ändamålet torde därför icke böra anvisas för budgetåret
1940/41. Vad nu sagts bör icke utgöra hinder för egnahemsstyrelsen att,
där genom återbetalningar av lån kontanta tillgångar bli disponibla, använda
dessa för ny utlåning i enlighet med fondens ändamål.
Den av departementschefen angivna ändrade dispositionen av jordförmedlingsfonden
sammanhänger med omorganisationen av egnahemslåneförmedlingen.
Vad sålunda föreslagits biträdes av utskottet.
XI. Arrendelånefonden.
Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse
i propositionen sid. 84.
Departementschefens anförande:
Medelsåtgången på arrendelånefonden är beroende av i vilken omfattning
arrendeegnahemsverksamheten bedrives. I det följande kommer jag att uttala
mig för en beskärning av kapitaltillskottet till arrendeegnahemsfonden
för nästa budgetår. Med utgångspunkt härifrån och från att en ganska betydande
kontant behållning kan väntas komma att förefinnas å arrendelånefonden
vid ingången av budgetåret 1940/41, förordar jag, att anslaget till fonden
för detta budgetår begränsas till 150,000 kronor.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.
XII. Arbetarsmåbrukslånefonden.
Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse
i propositionen sid. 84 o. 85.
Departementschefens anförande:
För budgetåret 1940/41 är jag icke beredd att tillstyrka, att större kapitalökningsanslag
anvisas till arbetarsmåbrukslånefonden än 2,000,000 kronor.
Med hänsyn till den minskning i utlåningsverlcsamheten, som härigenom
automatiskt framtvingas, och till att det ej med bestämdhet nu kan be
-
Utskottet.
Utskottet.
32
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
Utskottet.
räknas, i vad mån tidigare beviljade statslån komma att uttagas under nästkommande
budgetår, anser jag det ej vara erforderligt eller lämpligt, att utlåningen,
såsom hittills varit fallet, på förhand bindes inom ett av riksdagen
fastställt årsbelopp. Ehuru enligt de grunder för den fortsatta arbetarsmåbruksverksamheten,
varom beslut fattats vid 1939 års lagtima riksdag, handhavandet
av utlåningen till kommunerna skall överflyttas från Kungl. Maj:t
till egnahemsstyrelsen, förutsätter jag, att Kungl. Majit särskilt i nuvarande
läge kommer att på lämpligt sätt ge direktiv i avseende å verksamhetens omfattning.
I förevarande sammanhang vill jag erinra om att enligt de av nyssnämnda
riksdag godkända grunderna för arbetarsmåbruksverksamheten särskilda
statsbidrag skola kunna utgå till arbetarsmåbrukslåntagare med barnrika familjer
för täckande av vissa byggnadskostnader. Jag har med hänsyn till
nödvändigheten att i möjligaste mån begränsa statsutgifterna funnit mig icke
kunna föreslå, att något anslag anvisas till nu berörda ändamål för budgetåret
1940/41.
Med anledning av departementschefens förslag om anvisande av 2,000,000
kronor såsom kapitalökningsanslag till arbetarsmåbrukslånefonden har i motionen
I: 187 hemställts, att riksdagen måtte uttala sina betänkligheter i fråga
om denna starka beskärning av ifrågavarande anslag. I nuvarande läge finner
emellertid utskottet icke anledning till erinran mot den anslagsberäkning,
som departementschefen angivit.
Vidare har i berörda motion samt i motionen II: 228 påyrkats, att medel
måtte ställas till förfogande för utlämnande av särskilda statsbidrag till arbetarsmåbrukslåntagare
med barnrika familjer för täckande av vissa byggnadskostnader
i enlighet med de bestämmelser, som antogos av 1939 års lagtima
riksdag. Departementschefen har med hänsyn till nödvändigheten att
i möjligaste mån begränsa statsutgifterna funnit sig icke kunna nu föreslå
någon medelsanvisning för sagda ändamål. Utskottet finner motionärernas
yrkande mycket behjärtansvärt och har därför sökt finna någon utväg att
kunna tillgodose detsamma. En sådan synes utskottet öppna sig genom
att det ifrågasatta kapitalökningsanslaget minskas med motsvarande belopp,
som anses böra ställas till förfogande för ifrågavarande ändamål. Utskottet
vill sålunda föreslå, att 50,000 kronor anvisas till statsbidrag, medan
1,950,000 kronor tillföras fonden.
Motionen II: 229 går ut på att ett belopp av 25,000 kronor måtte anvisas för
beviljande av odlingsbidrag till arbetarsmåbrukslåntagare enligt samma grunder,
som gälla för innehavare av ofullständiga jordbruk. Utskottet får med
anledning härav erinra örn att berörda spörsmål behandlades vid 1939 års
lagtima riksdag, då utskottet förutsatte, att Kungl. Maj:t skulle verkställa en
utredning i ämnet samt vidtaga därav betingade åtgärder. I avbidan på resultatet
av sagda utredning anser sig utskottet icke heller nu kunna föreslå
någon medelsanvisning för ändamålet.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
33
XIII. Ackordslån och hjälplån till jordbrukare.
Beträffande centralnämndens för ackordslåneärenden m. m. utredning och
förslag i ämnet hänvisas till redogörelse i propositionen sid. 86—94.
Departementschefens anförande:
Det förslag till omläggning av nuvarande ackords- och exekutivlåneverksamhet,
som avgivits av centralnämnden, har till ändamål att tillgodose sådana
jordbrukare med hjälp, vilka oförvållat kommit i ekonomiska svårigheter
och stå under hotet att nödgas övergiva sina jordbruk. Förslaget syftar
närmast på tider av normala förhållanden. Den framtida utvecklingen
framstår även för jordbruksnäringen såsom oviss. Emellertid anser jag de
anordningar för stöd åt jordbrukare i ekonomiskt trångmål, vilka föreslagits
av centralnämnden, i stort sett ha större förutsättningar än de nuvarande att
motsvara framtida krav. Med hänsyn härtill och då centralnämndens förslag
kan medföra en viss kostnadsbesparing i organisatoriskt hänseende, anser
jag detta förslag nu böra underställas riksdagens prövning.
Centralnämndens förslag innebär, att exekutivlånen, vilka införts år 1935
såsom en stödform vid sidan av ackordslånen, skola avskaffas. Erfarenheterna
ha visat, att dessa lån icke haft någon större uppgift att fylla. I stället
har centralnämnden föreslagit införandet av ett nytt slags lån, s. k. hjälplån,
vilka utan anlitande av ackordsvägen skola kunna användas till reglering
av skuldbördan för jordbrukare, som äro i trängande behov av ekonomiskt
bistånd. Något närmare angivande av i vilka fall hjälplån skall kunna beviljas
förekommer ej i centralnämndens författningsförslag. Prövningen
härav avses skola vara ganska fri. Sålunda skall hjälplån även kunna utgå,
där en jordbrukares ekonomiska svårigheter ha sin grund i att sjukdom
drabbat hans familj eller i andra jämförliga förhållanden. Häremot har
statskontoret invänt, att svårigheter av sådan art icke kunna anses typiska
för jordbruket. För min del kan jag inte finna annat än att det icke blott
är ett socialt utan även ett ekonomiskt intresse ur samhällets synpunkt, att
en jordbrukare, som väl sköter det av honom innehavda jordbruket, icke
tvingas att lämna detsamma av skäl, varöver han icke själv kan råda. Jag
anser den av centralnämnden föreslagna nya låneformen ha ett viktigt behov
att fylla. Härmed är naturligtvis icke sagt, att hjälplånen skola komma till
någon utbredd användning. Fastmera förutsätter jag, i likhet med egnahemsstyrelsen,
att sådana lån allenast skola få karaktären av speciella åtgärder
i undantagsfall. Enligt nuvarande bestämmelser gäller såsom villkor
för lån, att det skall kunna antagas med hög grad av sannolikhet, att lånesökanden
skall bli i stånd att, om lån erliålles, fortsätla jordbruksdriften och
därunder göra rätt för sig. Jag kan icke finna tillräckliga skäl att, i överensstämmelse
med centralnämndens förslag, förorda någon uppmjukning av
denna föreskrift.
Enligt centralnämndens förslag skall tilläggslån kunna beviljas icke blott
som hittills till anskaffande av yttre inventarier eller reparation av nybygg
Bihang
till riksdagens protokoll 1940. 10 sami. Nr 33. 3
34
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33-
nader utan även till andra byggnadsarbeten, som äro oundgängliga för jordbrukets
fortsatta bedrivande. Jag tillstyrker detta förslag.
Utöver vad centralnämnden föreslagit beträffande de allmänna grunderna
för ifrågavarande hjälpverksamhet har dess förslag även avseende å verksamhetens
organisation. Enligt förslaget skola centralnämnden och dess
ortsombud indragas och verksamheten övertagas av egnahemsstyrelsen med
biträde av egnahemsnämnderna. Med hänsyn till egnahemsstyrelsens och
egnahemsnämndernas omorganisation finner jag den av centralnämnden föreslagna
anordningen lämplig. Såsom jag i samband med anslaget till egnahemsstyrelsen
framhållit, föranleder styrelsens övertagande av ifrågavarande
verksamhet icke något ökat anslagsbehov för styrelsen. Då några medel
framdeles icke behöva anvisas för centralnämnden och dess underorgan,
vinnes sålunda genom omorganisationen en icke oväsentlig utgiftsbesparing.
Det återstår att behandla vissa frågor, berörande särskilda delar av centralnämndens
författningsförslag. Enligt min mening bör fortfarande finnas
möjlighet att erhålla lån till högre belopp än 10,000 kronor, dock i intet fall
till belopp överstigande 15,000 kronor. För en sådan höjning bör emellertid
fordras Kungl. Maj:ts medgivande. Vad angår säkerheten för lån torde egnahemsstyrelsen
böra ha frihet att avgöra, om inteckning i jordbruksinventarier
bör avkrävas låntagaren. Någon annan författningsföreskrift torde icke erfordras
än att inventarieinteckning icke bör godtagas såsom ensam säkerhet,
om därutöver annan säkerhet kan lämnas. Såsom centralnämnden föreslagit
bör, där säkerheten för lån utgöres av fastighetsinteckning, förbehåll kunna
ske om det ytterligare villkor för lån, att sådan föreskrift blivit meddelad,
som avses i lagen om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet.
Beträffande förräntningen av lånen får jag erinra om att chefen för finansdepartementet
igångsatt en särskild utredning rörande räntan å lån från
statens utlåningsfonder. Resultatet av denna utredning kan även påverka
bestämmandet av räntan å lån, varom här är fråga. I avbidan på de ändrade
grunder för förräntningen av statliga lån, som kunna föranledas av
utredningen, synas emellertid skäl icke föreligga att upptaga räntan å nu
avsedda lån till annan procentsats än den hittills tillämpade, eller fyra procent.
Det synes mig lämpligt, att egnahemsstyrelsen, lika väl som styrelsen skall
kunna i särskilda fall från början eftergiva kravet på säkerhet för lån, även
under lånetiden undantagsvis kan eftergiva sådan säkerhet. Att sådana frågor
skola underställas Kungl. Maj:t, synes mig icke behövligt.
Beträffande övergången till den nya ordningen biträder jag egnahemsstyrelsens
uppfattning, att de nya bestämmelserna skola tillämpas även i avseende
å ansökningar, som gjorts före den 1 juli 1940 men icke slutbehandlats
dessförinnan. Skulle detta i något enstaka fall leda till ett otillfredsställande
resultat, torde det böra stå Kungl. Majit öppet att medgiva undantag
från nämnda regel.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
35
Huruvida även äldre lån böra överflyttas från länsstyrelserna — vilka hittills
handhaft förvaltningen av lånen — till egnahemsstyrelsen, torde det böra
ankomma på Kungl. Majit att framdeles avgöra.
1 överensstämmelse med de grunder, som angivits i det föregående, har
upprättats ett utkast till kungörelse om ackordslån och hjälplån till jordbrukare,
vilket utkast torde få fogas som bilaga till statsrådsprotokollet (Bilaga
B).
Vad slutligen angår behovet av anslag för ifrågavarande verksamhet anser
jag, att anslaget för budgetåret 1940/41 bör begränsas till 100,000 kronor.
Anslaget torde böra upptagas å kapitalbudgeten under rubriken fonden för
låneunderstöd.
Departementschefens ifrågavarande förslag syftar till en efter utvecklingen
under normala förhållanden anpassad omläggning av de senare årens
ackords- och exekutivlåneverksamhet i ändamål att tillgodose sådana jordbrukare
med hjälp, vilka oförvållat kommit i ekonomiska svårigheter och
stå under hotet att nödgas övergiva sina jordbruk. Exekutivlånen avses sålunda
bliva ersatta med ett nytt slags lån, benämnda hjälplån. Verksamheten
skall vidare omorganiseras och övertagas av egnahemsstyrelsen med biträde
av egnahemsnämnderna, varvid centralnämnden och dess ortsombud
indragas. Under hänvisning i övrigt till vad departementschefen anfört tillstyrkes
den sålunda ifrågasatta reformen av utskottet, som icke heller funnit
anledning till erinran mot hjälpverksamhetens närmare utformning sådan
denna framgår av det propositionen bifogade författningsförslaget (Bilaga B
till detta utlåtande).
XIV. Jordfonden.
Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelsen
i propositionen sid. 96—100.
Departementschefens anförande:
I enlighet med egnahemsstyrelsens och riksräkcnskapsverkets förslag torde
för finansiering av den statliga jordanskaffningsverksamheten böra inrättas
en särskild förlagsfond, benämnd jordfonden. Denna torde böra redovisas
under rubriken Diverse kapitalfonder. Å fonden böra bokföras å
ena sidan statens kostnader för förvärv och iordningställande av jord för
egnaliemsbildning och å andra sidan köpeskillingarna för försålda fastigheter.
Örn den sammanlagda försäljningssumman för de fastigheter, som ingå
i ett jordanskaffningsföretag, understiger kostnaderna för förvärvet och iordningställandet
av fastigheterna, bör skillnadsbeloppet täckas av medel, som
anvisas å driftbudgeten under nionde huvudtiteln. Att ett särskilt kostnadsvärde
beräknas för varje delfastighet, anser jag ej tillräckligt motiverat.
En sådan uppdelning skulle, såsom egnahemsstyrelsen framhållit, av olika
skäl ofta bli tämligen godtycklig. Jag vill även erinra örn att jag i det före
-
Utskottet.
36
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
gående uttalat mig för att köpeskillingarna för av egnahemsorganen försålda
fastigheter icke skola behöva rättas efter fastigheternas kostnadsvärden
utan i princip bestämmas att motsvara deras bruksvärden. En specificerad
fördelning av ett jordanskaffningsföretags kostnader mellan olika delfastigheter
synes så mycket mindre vara av nöden, som det torde kunna förutsättas,
att jordanskaffningsföretag i allmänhet skola kunna — bortsett
från enstaka större kolonisationsföretag i Norrland — avvecklas ganska
snabbt genom däri ingående fastigheters försäljning eller överföring till arrendeegnahemsfonden.
Det behöver alltså icke riskeras, att eventuellt uppkommande
förluster skola kunna belasta jordfonden under en längre följd
av år utan att aktualiseras. Egnahemsstyrelsen synes ha utgått från att förlust,
som konstaterats efter ett jordanskaffningsföretags slutförande, icke
skall behöva täckas förrän under ett följande budgetår. En sådan balansering
av förluster torde icke vara lämplig. Medel torde böra stå till förfogande
för täckning av förlust redan linder det budgetår, då företaget är
slutfört. Jag har i det föregående uttalat mig för att, i den mån medel erfordras
för täckning av förluster av här avsedd art, anslaget till premielån
till egnahemslåntagare m. m. skall provisoriskt få tagas i anspråk härför.
Om ett jordanskaffningsföretag till en del utnyttjas till arrendeegnahem,
bör jordfonden beredas ersättning härför från arrendeegnahemsfonden med
belopp svarande mot skäligt bruksvärde. Denna fond bör, enligt vad i det
följande kommer att föreslås, bibehållas såsom en självständig fond. Erfordras
efter en fastighets överförande till arrendeegnahemsfonden kostnader
för dess iordningställande, torde dessa kostnader böra bestridas av sistnämnda
fond. Om arrendeegnahemmet framdeles skall inlösas av arrendatorn
eller eljest försäljas, bör detta ske över jordfonden, så att denna gottger
arrendeegnahemsfonden med ett belopp motsvarande det, varmed arrendeegnahemmet
tidigare överförts från jordfonden till arrendeegnahemsfonden,
med tillägg av de kostnader, med vilka sistnämnda fond senare belastats.
I den mån ifrågavarande belopp överstiger försäljningssumman för
egnahemmet, drabbas jordfonden av en förlust, som enligt vad nyss sagts
bör täckas av anslaget till premielån till egnahemslåntagare. På motsvarande
sätt böra vinster på jordanskaffningsföretag tillgodoföras nämnda anslag.
När för egnahemsorganisationens jordanskaffningsverksamhet tages i anspråk
jord, som står under domänverkets förvaltning, torde det mest rationella
vara, att domänfonden från jordfonden beredes ersättning härför på
grundval av respektive egendoms bokförda värde och att egendomen med
samma värde tillföres jordfonden, varefter med egendomen bör förfaras på
enahanda sätt som örn den av egnahemsorganisationen förvärvats genom inköp
å allmänna marknaden.
Egnahemsstyrelsen har, i enlighet med vad egnahemsutredningen föreslagit,
uttalat sig för att de hittillsvarande statliga jordanskaffningsföretagen
i Norrland böra överföras till jordfonden. En sådan överföring synes obehövlig.
Det torde nu vara tillräckligt med en föreskrift av Kungl. Majit, att
inkomster från nämnda jordanskaffningsföretag skola tills vidare balanseras
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
37
i avvaktan på att slutlig ställning tages till sättet för täckning av på jordfonden
uppkommande förluster.
Anslaget till jordfonden anser jag böra, i avbidan på erfarenheter av fondens
användning, för budgetåret 1940/41 begränsas till 3,000,000 kronor.
Förslaget om inrättandet av en jordfond ansluter sig till de förarbeten,
som verkställts av 1936 års egnahemsutredning, och utgör ett led i 1939 års
egnahemsreform. Vad departementschefen föreslagit beträffande användningen
av fonden och därmed sammanhängande spörsmål föranleder ingen
utskottets erinran.
Emellertid ställer sig utskottet något tveksamt rörande lämpligheten av
det ifrågasatta förfarandet vid överflyttning till jordfonden av jord, som står
under domänverkets förvaltning. Departementschefen har funnit det vara
mest rationellt, att domänfonden från jordfonden beredes ersättning för sådan
jord på grundval av respektive egendoms bokförda värde och att egendomen
ifråga med samma värde påföres jordfonden. Enligt vad erfarenheten
från jordnämndens verksamhet givit vid handen har ej sällan inträffat, att
bokföringsvärdet mer eller mindre överskjutit det saluvärde för ifrågakommande
domän, som kunnat erhållas vid försäljning i vanlig ordning. Detta
har då huvudsakligen berott på att främst domäner med dåligt husbyggnadsbestånd
ansetts lämpliga för styckning till egnahems jordbruk och att taxeringsvärdena
för dessa domäner visat sig vara högre än saluvärdena. I dylikt
fall skulle förvärvet för jordfondens räkning komma att ställa sig ekonomiskt
ofördelaktigare än om egendomen ifråga inköpts från annat håll. Det kan
tänkas, att vederbörande med önskan att kunna uppvisa bästa möjliga ekonomiska
resultat av jordanskaffningsverksamheten hellre avstår från jordförvärvet
än belastar jordfonden med detsamma och att i stället annan spekulant
uppträder, som kan få inköpa egendomen efter dess verkliga saluvärde.
Sådana konsekvenser av överlåtelseförfarandet kunna uppenbarligen
motverka egnahemsverksamheten. Då det å andra sidan givetvis kan inträffa,
att ifrågakommande domäns taxeringsvärde understiger saluvärdet,
anser sig utskottet icke böra motsätta sig, att ytterligare erfarenhet inhämtas
och att tillsvidare bokföringsvärdet lägges till grund vid fastställandet av
ersättningen för jordförvärv, varom här är fråga.
XV. Arrendeegnahemsfonden.
Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse
i propositionen sid. 102.
Departementschefens anförande:
Arrendeegnahemsfonden torde böra bibehållas såsom självständig fond.
Av skäl, som berörts av egnahemsstyrelsen, bör fonden erhålla karaktär av
Utskottet.
38
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
ren fastighetsfond. Den bör å kapitalbudgeten upptagas under rubriken Diverse
kapitalfonder.
Att egnahemsorganens kostnader för anskaffande av arrendeegnahem liksom
även inkomster av försäljningen av desamma framdeles böra redovisas
över jordfonden men att under upplåtelsetiden uppkommande kostnader för
arrendeegnahemmen böra bestridas från arrendeegnahemsfonden, framgår av
vad jag anfört vid behandlingen av frågan örn anslag till jordfonden.
I detta sammanhang anser jag mig böra framhålla såsom lämpligt, att
frågor beträffande upplåtelse och försäljning av arrendeegnahem antingen
genom bestämmelser i kungörelsen angående den statliga egnahemsverksamheten
eller instruktionsvis föreskrivas skola bli i viktiga avseenden beroende
av egnahemsstyrelsens prövning. Om sådana frågor självständigt skulle få
avgöras av egnahemsnämnderna, skulle likformigheten och den ekonomiska
överblicken över rörelsen kunna bli lidande härav.
Jag kan icke tillstyrka, att anslaget till arrendeegnahemsfonden för budgetåret
1940/41 bestämmes till högre belopp än 1,000,000 kronor.
Utskottet. Utskottet ansluter sig till vad departementschefen föreslagit beträffande
arrendeegnahemsfonden. Att nedsätta kapitalökningsanslaget från föreslagna
1,000,000 kronor till 500,000 kronor, såsom påyrkats i de likalydande
motionerna I: 190 och II: 247, finner utskottet sålunda icke tillrådligt. Utskottet
förutsätter dock, att all nödig försiktighet iakttages vid tillskapandet
av arrendeegnahem så att i en tid med höga byggnads- och andra anläggningskostnader
icke alltför dyrbara företag genomföras.
XVI. Frågor sammanhängande med egnahemsorganisationens
kassarörelse och fondförvaltning.
Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse
i propositionen sid. 103—105.
Enligt vad departementschefen anfört torde frågan om centralisering av
egnahems verksamhetens kassarörelse böra bliva föremål för övervägande
i ett vidare sammanhang, och synes honom därför frågan lämpligen få slutligt
anmälas vid en senare tidpunkt.
Utskottet. Departementschefens ställningstagande i frågan föranleder ingen utskottets
erinran.
XVII. Utskottets hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
X) att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
I) dels godkänna följande avlöningsstat för egnahemsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1940/41:
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
39
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis ................... kronor 118,700
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Majit:
a) Arvoden till fyra särskilda
styrelseledamöter
å 1,800 kronor. . kronor 7,200
b) Arvode till en bygg
nadskontrollant
.. » 4,800 , 12,000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal:
a)
Grundavlöningar
m. m. .. *......... kronor 50,000
b) Avlöningsförhöjning
ar
m. m., förslagsvis » 5,900 » 55,900
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 16,200
Summa kronor 202,800;
II) dels för egnahemsnämnderna fastställa följande
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
26 egnahemsdirektörer .......................... A 24
4 egnahemskonsulenter.......................... A 21
32 kontorsbiträden ............................. A 4;
III) dels godkänna följande avlöningsstat för egnahemsnämnderna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1940/41:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis .................... kronor 358,000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda
av Kungl. Majit:
a) Årsarvoden till ord
förande
i egnahemsnämnderna
....... kronor 15,000
b) Dagarvoden till ord
förande
och ledamöter
i egnahemsnämnderna,
förslagsvis . . » 40,000 » 55,000
40
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal:
a)
Grundavlöningar
m. m...........kronor 255,000
b) Avlöningsförhöjning
ar
m. m., förslagsvis » 26,000 kronor 281,000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 53,000
Summa kronor 747,000;
IV) dels för budgetåret 1940/41 under nionde huvudtiteln
anvisa:
till Egnahemsbildning: Egnahemsstyrelsen: Avlöningar ett
förslagsanslag av 202,800 kronor;
till Egnahemsbildning: Egnahemsstyrelsen: Omkostnader
ett förslagsanslag av 72,000 kronor;
till Egnahemsbildning: Egnahemsnämnderna: Avlöningar
ett förslagsanslag av 747,000 kronor;
till Egnahemsbildning: Egnahemsnämnderna: Omkostnader
ett förslagsanslag av 275,000 kronor;
till Egnahemsbildning: Ersättningar åt egnahemsombuden
ett förslagsanslag av 30,000 kronor;
till Egnahemsbildning: Förvaltning sbidrag till egnahemslåneförmedlare
m. m. ett förslagsanslag av 675,000 kronor;
till Egnahemsbildning: Premielån till egnahemslåntagare
m. m. ett anslag av 600,000 kronor;
till Egnahemsbildning: Bidrag till inlösen av vissa byggnader
vid utökning av ofullständiga jordbruk ett reservationsanslag
av 75,000 kronor;
till Egnahemsbildning: Byggande av odlingsvägar ett förslagsanslag
av 100,000 kronor;
till Egnahemsbildning: Byggnadsbidrag till vissa arbetarsmåbrukslåntagare
ett reservationsanslag av 50,000 kronor;
V) dels medgiva, att för budgetåret 1940/41 må beviljas
statsbidrag intill 125,000 kronor för byggande av odlingsvägar;
VI)
dels medgiva, att för budgetåret 1940/41 må beviljas
lån från egnahemslånefonden intill ett belopp av 20,000,000
kronor, därav 12,000,000 kronor för jordbruksfastigheter och
8,000,000 kronor för bostadsfastigheter, med rätt dock för
Kungl. Maj:t att, därest förhållandena skulle giva anledning
därtill, medgiva jämkning i sagda fördelning mellan jordbruks-
och bostadsfastigheter;
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
41
VII) dels å kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder
till Arrendelånefonden för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av 150,000 kronor;
VIII) dels å kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder
till Arbetarsmåbrukslånefonden för budgetåret 1940/41 anvisa
ett reservationsanslag av 1,950,000 kronor;
IX) dels å kapitalbudgeten under Fonden för låneunderstöd
till Ackordslån och hjälplån till jordbrukare för budgetåret
1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor;
X) dels besluta inrättande av en kapitalfond, benämnd
Jordfonden, med den uppgift som i propositionen angivits;
XI) dels å kapitalbudgeten under Diverse kapitalfonder till
Jordfbudén för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av 3,000,000 kronor;
XII) dels å kapitalbudgeten under Diverse kapitalfonder till
Arrendeegnahemsf onden för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor;
XIII) dels medgiva, att Kungl. Majit må, i huvudsaklig
överensstämmelse med vad av departementschefen föreslagits
i avseende å grunderna för statsbidrag till byggande av odlingsvägar,
upphörande av den särskilda livförsäkringen i
förening med egnahemslån samt grunderna för ackordslån
och hjälplån till jordbrukare, utfärda bestämmelser i dessa
ämnen;
XIV) dels besluta, att egnahemslån, som beviljas under
budgetåret 1940/41, skola under åren 1940 och 1941 förräntas
efter en räntefot, bestämd till 3.6 procent för lån till jordbruksfastigheter
och till 4 procent för lån till bostadsfastigheter,
samt bemyndiga Kungl. Majit att meddela föreskrifter
i fråga om amorteringen av lånen;
XV) dels medgiva, att beträffande egnahemslån, som efter
ingången av år 1920 men före den 1 juli 1940 beviljats från
egnahemslånefonden, den årliga räntan å stående del av lånen
må under åren 1940 och 1941 utgå efter 3.6 procent för jordbrukslån
och 4 procent för bostadslån;
XVI) dels godkänna de av departementschefen i propositionen
förordade grunderna för uppgörelse mellan staten och
hushållningssällskapen i avseende å överflyttningen till staten
av egnahems- och därmed jämförliga lån, dispositionen
42
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
av sällskapens riskfonder samt andra med egnahemsverksamhetens
omorganisation sammanhängande frågor ävensom
bemyndiga Kungl. Maj:t att i övrigt besluta om de åtgärder,
som föranledas av nämnda omorganisation;
XVII) dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela beslut
i fråga om rätt för tjänsteman hos hushållningssällskap, vilken
i samband med egnahemsverksamhetens omorganisation
övergår till en med pensionsrätt icke förenad befattning hos
egnahemsnämnd, att personligt bibehållas vid den pensionsrätt
i statens pensionsanstalt, som tillkommit honom på grund
av befattningen hos hushållningssällskapet;
B) att följande motioner, nämligen I: 164 och II: 227, likalydande,
1:165 och 11:243, likalydande, 1:186 och 11:246,
likalydande, 1:187, 1:188 och 11:244, likalydande, 1:189,
I: 190 och 11:247, likalydande, 1:191 och 11:245, likalydande,
II: 6, II: 226, II: 228, II: 229 samt II: 248,
må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad
utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 19 april 1940.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Carl Eriksson, Gabrielsson, Allred Andersson, Mannerskantz,
Jacob Hansson, Bror Nilsson, Anderberg och Gottfrid Karlsson; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Hedlund i Häste, Gustafson
i Vimmerby, Andersson i Löbbo, Carlström, Andersson i Tungelsta, Gustafson i Dädesjö
och Janson i Frändesta.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
43
Reservationer:
A. Beträffande II. Egnahemsnämnderna av
1) herr Mannerskantz, som i anslutning till de likalydande motionerna
I: 190 och II: 247 anfört följande:
»Genomförandet av den utvidgning och intensifiering av egnahemsverksamheten,
som beslutades 1939, måste röna inflytande av de inträffade hårda
tiderna, då säkrandet av landets frihet och självständighet blivit den
aktuellaste av alla frågor. Därför bör 1939 års beslut tillämpas med en
återhållsamhet i vad det rör kapitalkrävande åtgärder, vilken under mera
normala tider icke varit i samma grad önskvärd. Med hänsyn härtill bör
med inrättandet av statliga egnahemsnämnder tillsvidare anstå och anslagen
till egnahemsnämnderna: avlöningar 747,000 kronor samt omkostnader
275,000 kronor icke anvisas.»;
2) herr Carlström, vilken ansett, att utskottet bort biträda Kungl. Maj:ts
förslag örn egnahemsdirektörernas placering i lönegrad A 23;
3) herrar Gabrielsson, Hedlund i Häste, Gustafson i Vimmerby och
Andersson i Tungelsta, vilka ansett, att utskottet bort biträda Kungl. Maj:ts
förslag, att byrådirektören Olof Agerberg må, därest han erhåller befattning
såsom egnahemsdirektör, i denna befattning tillgodonjuta avlöning enligt
löneklass 29 å löneplan A i civila avlöningsreglementet;
4) herr Gabrielsson, som anslutit sig till motionerna I: 186 och II: 246,
likalydande, samt I: 188 och II: 244, likalydande, med yrkande om inrättande
av ökat antal egnahemskonsulentbefattningar i Norrbottens och Västerbottens
län.
B. Beträffande III. överflyttning av hushållningssällskapens egnahemslånestock
på staten. Sällskapens riskfonder. Ersättningar till vissa sällskap
m. m. av herrar Johansson i Björnlunda, Mannerskantz och Janson i
Frändesta, vilka påyrkat, att utskottet bort uttala sig för att Malmöhus läns
hushållningssällskap icke bör intaga en förmånligare ställning än övriga
sällskap, som förlorat sina gamla riskfonder, med avseende på engångsersättning
för täckande av utgifter i samband med omorganisationen och att sålunda
även nämnda sällskap bör tillerkännas allenast 5,000 kronor för sagda
ändamål.
C. Beträffande IX. Egnahemslånefonden av herr Mannerskantz, som i
anslutning till de likalydande motionerna 1:190 och 11:247 hemställt, att
utskottet bort uttala sig för att egnahemslån för äldre jordbruksfastigheter
ej må beviljas i vidare utsträckning än som varit möjligt enligt hittills gällande
egnahemsförfattning.
D. Beträffande XII. Arbetarsmåbrukslånefonden av herr Mannerskantz,
vilken ansett, att utskottet bort i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställa,
att riksdagen måtte lämna motionerna 1:187 och 11:228 utan ål
-
44
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
gärd i fråga om anslag till byggnadsbidrag till vissa arbetarsmåbrukslåntagare.
E. Beträffande XV. Arrendeegnahemsfonden av herr Mannerskantz, som
i anslutning till de likalydande motionerna 1:190 och 11:247 hemställt, att
utskottet bort föreslå begränsning av kapitalökningsanslaget till arrendeegnahemsfonden
till 500,000 kronor.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
45
Bilaga A.
Utkast
till
kungörelse angående statsbidrag till byggande av odlingsvägar i
Norrland och Dalarna.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
I den ordning och under de villkor nedan sägs må statsbidrag i mån av
tillgängliga medel beviljas till byggande av väg till sådant område i Norrland
och Dalarna, vilket med hänsyn till storlek, markbeskaffenhet och övriga
förhållanden finnes vara väl ägnat att användas för jordbruksändamål
såsom tillskottsjord åt ofullständigt jordbruk eller såsom självständigt jordbruk
(odlingsväg).
2 §•
Statsbidrag till odlingsväg må utgå med högst femtio procent av den beräknade
kostnaden för väganläggningen.
3 §■
Ansökning om statsbidrag skall göras hos vederbörande egnahemsnämnd.
Sådan ansökning skall innehålla eller vara åtföljd av:
1) uppgift örn vägens sträckning, längd och bredd;
2) plan för väganläggningen med betänkande och kostnadsförslag;
3) uppgift om antalet deltagare i vägföretaget;
4) därest delaktigheten i vägföretaget blivit genom överenskommelse eller
genom förrättning, dom eller förordnande enligt lagen örn enskilda vägar bestämd,
ej mindre överenskommelsen, vid förrättningen träffad förening eller
meddelat utlåtande eller domstolens dom eller länsstyrelsens förordnande än
även bevis att förrättningen, där så enligt nämnda lag är erforderligt, blivit
av vederbörande myndighet godkänd eller att förrättningen, domen eller förordnandet
vunnit laga kraft;
5) beskrivning över odlingsområdet, innefattande uppgift å dess läge, jämväl
i förhållande till förefintliga allmänna och enskilda vägar, samt storlek
och beskaffenhet med angivande av ungefärliga arealer av olika ägoslag
ävensom i förekommande fall uppgift om vidtagna eller planerade utdikningsarbeten
samt, därest upplysning därom ej lämnas genom annan ansökningshandling,
redogörelse för rådande fastighets- och äganderättsförhållanden;
-
46
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
6) redogörelse för odlingsområdets tilltänkta användning för jordbruksändamål
samt i förekommande fall beskrivning över det eller de ofullständiga
jordbruk, vars bärkraft är avsedd att förstärkas genom områdets användning
som tillskotts jord; samt
7) uppgift örn de omständigheter i övrigt, som åberopas till stöd för ansökningen.
4 §•
Innan egnahemsnämnden meddelar beslut i ärendet, har nämnden att inhämta
yttrande från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt, där så befinnes
erforderligt, jämväl från länsstyrelsen.
5 §•
Där statsbidrag beviljats, skall egnahemsnämnden med vederbörande deltagare
i vägföretaget eller, om för vägföretaget finnes särskild styrelse, med
sådan styrelse sluta kontrakt angående deltagarnas skyldigheter.
Kontraktet skall innehålla förbindelse för deltagarna att i noggrann överensstämmelse
med av egnahemsnämnden godkänd arbetsplan och under skyldighet
att därvid vara underkastade kontroll enligt egnahemsnämndens bestämmande
påbörja och fullborda arbetet inom viss tid utan ytterligare bidrag
av statsmedel, ävensom att fullgöra övriga åligganden enligt de i denna
kungörelse innefattade allmänna villkor och bestämmelser.
För fullgörande av kontraktet ävensom för lyftade bidrags återbäring, i
fall mot kontraktet brytes, skall ställas sådan säkerhet, som av egnahemsnämnden
godkännes.
6 §•
Innan beviljat statsbidrag utbetalas, skall egnahemsnämnden hava godkänt
den för vägföretaget upprättade planen. Äro flera delaktiga i företaget eller
framgår vägen eljest över fastighet, till vilken vägen icke hörer, skall dessutom
angående vägens byggande hava, i enlighet med lagen om enskilda vägar,
ägt rum laga kraftvunnen förrättning å stället eller ock föreligga laga kraftvunnen
dom eller laga kraftvunnet förordnande eller träffad överenskommelse
i sådan form, som kan av egnahemsnämnden godkännas. Innan statsbidrag
utanordnas, skall vidare egnahemsnämnden hava förordnat kontrollant
för vägbyggnadsarbetet.
Med iakttagande av vad i föregående stycke stadgas skall statsbidrag utbetalas
med
en tredjedel, sedan kontrakt om arbetets utförande blivit vederbörligen
avslutat och säkerhet för kontraktets fullgörande ställts samt arbetet inom
därför bestämd tid påbörjats,
med ytterligare en tredjedel efter det vederbörande kontrollant för arbetet
intygat, att hälften därav blivit utförd, samt
med återstående tredjedel, sedan arbetet blivit vederbörligen avsynat och
godkänt ävensom, därest flera äro delaktiga i vägföretaget, styrkt blivit, att
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
47
vägens framtida underhåll ordnats enligt lagen om enskilda vägar vare sig
genom laga kraftvunnen förrättning eller dom eller laga kraftvunnet förordnande.
Till arbete eller viss del därav, för vars utförande erfordras tillstånd av
offentlig myndighet, må statsbidrag ej utbetalas, förrän sådant tillstånd erhållits.
7 §•
Om vägarbete, vartill utgår statsbidrag jämlikt denna kungörelse, ej blivit
utfört enligt den godkända arbetsplanen eller ej slutförts inom därför bestämd
tid, äger egnahemsnämnden, i den mån nämnden icke medgivit avvikelse
från planen eller beviljat anstånd med arbetets utförande, inställa utbetalning
av statsbidraget, och skall, där egnahemsnämnden så påfordrar,
utbetald del av statsbidraget jämte fem procent årlig ränta återbetalas till
nämnden.
8 §•
Ersättning till kontrollant för vägbyggnadsarbete bekostas av egnahemsnämnden.
9 §.
över egnahemsnämnds beslut enligt denna kungörelse må klagan föras
hos egnahemsstyrelsen genom besvär, vilka skola ingivas till egnahemsnämnden
och dit inkomma före klockan tolv å trettionde dagen efter det klaganden
erhöll del av beslutet; åliggande det egnahemsnämnden att skyndsamt,
jämte eget yttrande, översända inlagan till egnahemsstyrelsen.
Klagan över egnahemsstyrelsens beslut föres hos Kungl. Majit genom besvär
i den för administrativa mål i allmänhet gällande ordning.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1940, från och med vilken dag
kungörelsen den 14 juni 1929 (nr 171) angående statsbidrag till byggande av
nybyggesvägar i Norrland och Dalarna upphör att gälla.
48
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
Bilaga B.
Utkast
till
kungörelse om ackordslån och hjälplån till jordbrukare.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
Jordbrukare, som är i trängande behov av ekonomiskt bistånd, må kunna,
i den mån tillgängligt anslag det medgiver, av egnahemsstyrelsen tilldelas
ackordslån eller hjälplån enligt bestämmelserna i denna kungörelse.
Såsom jordbrukare anses även den, som utan samband med jordbruk bedriver
trädgårdsskötsel såsom självständig näring.
2 §•
För beviljande av lån skola följande allmänna förutsättningar gälla, nämligen
-
att sökandens ekonomiska svårigheter icke uppkommit på grund av verksamhet,
som varit jordbrukets bedrivande ovidkommande;
att sökanden gjort vad på honom skäligen ankommit för övervinnande av
svårigheterna och i övrigt finnes förtjänt av bistånd;
att sökanden saknar möjlighet att annorledes på rimliga villkor uppbringa
nödiga medel; samt
att sökanden med hänsyn till jordbrukets avkastningsförmåga, skuldernas
storlek och beskaffenhet ävensom övriga omständigheter med hög grad av
sannolikhet kan antagas bliva i stånd att, örn lån erhålles, fortsätta jordbruksdriften
och därunder göra rätt för sig.
3 §•
Ackordslån skall användas till genomförande av ackord med gäldenärens
fordringsägare och må beviljas endast under villkor,
att ackordet omfattar jämväl fordran hos gäldenären, för vilken ställts säkerhet
i form av pant eller inteckning, till den del säkerheten finnes ej förslå
till fordringens gäldande;
att i samband med ackordet betalas förfallen utskyld eller arrendeavgift
ävensom ränta å fordran hos gäldenären i den mån för fordringen ställd
säkerhet beräknas förslå även till räntans gäldande;
att ackordet icke innebär nedsättning av tjänstehjons och arbetares lönefordran
till lägre belopp än dessa varit berättigade att utfå i händelse av
konkurs; samt
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
49
att de i ackordet deltagande borgenärerna icke i ackordet erhålla, utöver
vad med hänsyn till gäldenärens tillgångar och skulder belöper å deras fordringar,
mer än fem procent av fordringsbeloppet; ej heller i något fall mer
än åttiofem procent av sagda belopp.
I samband med lån till genomförande av ackord må lån även beviljas för
anskaffande av sådana yttre inventarier eller utförande av sådana reparations-
eller byggnadsarbeten, som äro för jordbrukets fortsatta bedrivande
oundgängliga.
4 §•
Hjälplån skall användas till betalning av gäld i och för reglering av gäldenärens
skuldbörda på annat sätt än genom ackord. Hjälplån må ock med
eller utan samband med betalning av gäld användas till sådant ändamål, varom
förmäles i 3 § andra stycket.
Hjälplån må beviljas endast i fall där förutsättningar för sådant ackord,
som i 3 § sägs, finnas ej vara för handen och där hjälpbehovet föranletts
av särskilda omständigheter eller eljest synnerliga skäl för bistånd kunna
åberopas.
5 §•
Lån må icke beviljas till större sammanlagt belopp än åttahundra kronor,
ökat med fyrtio procent av uppskattade värdet av gäldenärens fastighet eller,
om han brukar annans fastighet, tjugofem procent av dennas uppskattade
värde.
Där ackordslån jämväl innefattar lån för sådant ändamål, som i 3 § andra
stycket avses, må sammanlagda lånebeloppet höjas med belopp, högst motsvarande
tio procent av fastighetens värde.
6 §•
Lån må icke, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda, beviljas
den, som förut erhållit ackordslån eller lån för förekommande av
exekutiv försäljning jämlikt tidigare gällande kungörelser eller lån enligt
denna kungörelse.
De till en och samma person utlämnade lånen må icke sammanlagt uppgå
till högre belopp än tiotusen kronor. Dock må lån efter Kungl. Maj:ts
medgivande beviljas intill ett belopp av högst femtontusen kronor.
V §•
Till säkerhet för lån skall, där gäldenären äger fastighet, vilken icke är
belånad till så högt belopp, som motsvarar dess uppskattade värde, pantförskrivas
inteckning i fastigheten intill sagda värde. Belånad inteckning, som
genom lånet frigöres, skall jämväl pantförskrivas till säkerhet för detsamma.
I övrigt skall såsom villkor för låns utlämnande föreskrivas, att för lånet
ställes godtagbar säkerhet, dock att där gäldenären saknar möjlighet att
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 10 sami. Nr 33.
i
50
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
lämna dylik säkerhet och omständigheterna äro sådana, att gäldenären kan
förväntas fullgöra sina med lånet förbundna förpliktelser, sagda villkor må
helt eller delvis eftergivas. Säkerhet bestående av inteckning i jordbruksinventarier
bör icke godtagas såsom ensam säkerhet, om därutöver annan
säkerhet kan lämnas. Gäldenären skall förbinda sig att, så länge någon del
av lånet återstår ogulden, icke utan medgivande av egnahemsstyrelsen uttaga
eller belåna sådan inteckning eller försälja honom tillhörigt lösöre genom
avhandling, som avses i förordningen den 20 november 1845 i avseende på
handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva.
Där säkerheten för lån utgöres av fastighetsinteckning, må, om förhållandena
det påkalla, tillika bestämmas, att såsom villkor för lånets utlämnande
skall gälla, att sådan föreskrift blivit meddelad, som avses i lagen om begränsning
av rätten att avverka skog å intecknad fastighet.
Egnahemsstyrelsen må besluta om utbyte eller eftergivande av säkerhet,
som lämnats för lån.
8 §•
Lån är räntefritt under de två första åren. Därefter gäldas ränta efter
fyra procent om året. Från och med femte kalenderåret näst efter det, under
vilket lånet utlämnats, skall å lånet årligen erläggas amortering, som jämte
ränta å oguldet lånebelopp utgöres genom en varje år lika stor annuitet, så
beräknad, att lånet är återbetalt femton år efter amorteringens början.
9§-
Ansökan om lån ställes till egnahemsstyrelsen samt ingives till egnahemsnämnden
i det distrikt, där sökandens fastighet är belägen. Egnahemsnämnden
har att efter erforderlig utredning överlämna ansökningen jämte eget yttrande
till egnahemsstyrelsen.
10 §.
Lån må ej beviljas, med mindre till ledning vid lånefrågans bedömande på
platsen skett värdering av sökandens tillgångar samt undersökning såväl av
jordbrukets förutsättningar och tillstånd som av sökandens förhållanden i
övrigt.
Till grund för värdering skall läggas saluvärdet av tillgångarna.
11 §•
På egnahemsstyrelsen ankommer att efter prövning av låneärendet däri
fatta beslut, vilket ofördröjligen skall tillställas såväl sökanden som vederbörande
egnahemsnämnd.
Då lån beviljas, skola sådana föreskrifter rörande lånets användande och
sättet för dess utbetalande meddelas, att trygghet vinnes för att lånet blir
använt för därmed avsett ändamål. Viss tid må ock bestämmas, inom vilken
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.
51
lånet skall vara till fullo uttaget, vid äventyr att rätten till utbekommande
av ej lyftat belopp skall vara förverkad.
Å beviljat lån skall gäldenären utfärda skuldförbindelse, däri angivas hans
åtaganden i fråga om lånets användning och återbetalande jämte övriga lånevillkor.
Beviljat lån utbetalas så snart ske kan till gäldenären eller för hans räkning
till annan person, som må hava av egnahemsstyrelsen anvisats.
12 §.
Förfallen ränta och amortering å lån skall för varje kalenderår före årets
utgång inbetalas till egnahemsnämnden.
13 §.
Egnahemsnämnden åligger övervaka, att gäldenären fullgör sina skyldigheter
i avseende å honom beviljat lån.
Efter medgivande av egnahemsstyrelsen äger egnahemsnämnden uppsäga
lån till omedelbar betalning, där det befinnes, att gäldenären genom oriktig
uppgift föranlett lånets beviljande eller där gäldenären visar försumlighet att
erlägga föreskriven ränta eller amortering eller annorledes bryter mot vad
honom enligt avgiven skuldförbindelse åligger, så ock eljest när sådana förhållanden
inträffat, att gäldenären med hänsyn till det med lånet avsedda
syftet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta lånet.
Sker uppsägning av lånet enligt vad nu sagts, skall, ändå att ränta eljest
ej skolat utgå, å lånet gäldas ränta efter fyra procent örn året från och med
uppsägningsdagen.
14 §.
Finner egnahemsstyrelsen, att avskrivning helt eller delvis av fordran på
grund av utlämnat lån bör äga rum, skall frågan härom underställas Kungl.
Maj :t.
15 §.
De ytterligare föreskrifter rörande förfarandet i låneärenden eller rörande
tillämpningen i övrigt av denna kungörelse, som må finnas erforderliga, meddelas
av egnahemsstyrelsen.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1940, från och med vilken dag
lån enligt kungörelsen den 7 juni 1935 (nr 277) om lån till jordbrukare för
genomförande av ackord m. m. icke må beviljas. Centralnämndens för ackordslåneärenden
m. m. samt denna underställda orlsombuds verksamhet
skall från och med den 1 juli 1940 upphöra.