Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.

1

Nr 32.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående omläggning
av statens upphandling av fisk.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydan
de motioner, nämligen I: 50 av herr Mannerskantz och herr Andersson, Emil,
samt II: 92 av herr Hansson i Hönö m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande omläggning
av statens upphandling av fisk på visst i motionerna angivet sätt
och vidtaga den åtgärd, som därav kan föranledas.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna anhållan, får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas nedan, hänvisa till motionerna.

över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden
av lantbruksstyrelsen och arméförvaltningens intendenturdepartement.

Enligt förordningen den 16 januari 1920 (nr 10) angående upphandling och
arbeten för statens behov samt försäljning av staten tillhörig lös egendom
skall vid upphandling för statens behov i regel infordras anbud genom offentlig
kungörelse.

Emellertid har Kungl. Majit genom kungörelsen den 30 juni 1934 (nr
392) angående upphandling av lantbruksprodukter m. m. för statens behov,
vilken författning enligt kungörelsen den 22 december 1939 (nr 921) skall
äga fortsatt tillämpning tills vidare till och med den 31 december 1940,
föreskrivit, att, där central förvaltningsmyndighet icke annorledes förordnat
och sådant befinnes vara för staten förmånligt, upphandling av färsk fisk
och färska trädgårdsprodukter må ske genom uppgörelse under hand. Upphandlingen
för statens behov av fisk, färsk eller saltad, bör enligt samma
författning i den omfattning, som befinnes möjlig och lämplig, ske från
fiskare eller av fiskare bildade försäljningsorganisationer.

I motionerna, som särskilt taga sikte på arméns försörjning med fisk, framhålles,
att det nuvarande upphandlingssystemet medelst entreprenadförfarande
verkar onödigt återhållande på regementenas fiskinköp. En firma, som
åtagit sig att på entreprenad leverera fisk till ett truppförband, kan näppeligen
göra någon leverans, förrän priserna nått en viss låg nivå. Detta torde
sällan inträffa, medan varan ännu är förstklassig. För att råda bot på
nämnda missförhållanden föreslås, att statens upphandling av fisk ordnas

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 10 sami. Nr 32. 1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.

på så sätt, att en därför lämplig person får i uppdrag att vid fiskauktioner
i Göteborgs fiskhamn uppköpa fisk för statens behov. En dylik uppköpare
skulle ha möjligheter att träffa uppgörelser till för kronan förmånligare priser,
än som med den nuvarande organisationen är möjligt.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande över motionerna förordat åtgärder
i motionernas syfte, under framhållande att ur fiskerinäringens synpunkt
starka skäl talade för att en utredning av föreliggande fråga komme till
stånd. Till stöd för sin berörda uppfattning har lantbruksstyrelsen anfört
i huvudsak följande.

Det synes icke uteslutet, att det i motionerna föreslagna tillvägagångssättet
kan medföra vissa fördelar för statens upphandling av färsk fisk. Den
nuvarande upphandlingsmetoden torde knappast medföra några garantier
för att staten vid sina inköp erhåller fisk av bästa möjliga kvalitet. Entreprenören
tvingas nämligen genom densamma att pressa ned priset mycket
starkt, vilket lätt kan medföra, att statens behov av färsk fisk kanske icke
alltid blir tillgodosett på bästa möjliga sätt. ,

En för ändamålet särskild anställd uppköpare skulle däremot hava goda
möjligheter att göra inköp vid tillfällen, då tillförseln av förstklassig vara
är god och priserna gynnsamma för inköp. Det synes vara en angelägenhet
av vikt både för fiskerinäringen och för utspisningen, att till den sistnämnda
fisk av god beskaffenhet kommer till användning i största möjliga
omfattning. Fisk måste nämligen anses vara ett gott födoämne med högt
näringsvärde, som dessutom torde böra användas även för att åstadkomma
en välbehövlig omväxling i kosten. Det synes sannolikt, att den föreslagna
metoden för statens upphandling av fisk skulle vara ägnad att åstadkomma
en större användning av fisk vid statens utspisning och därigenom även
inom landet för övrigt.

Den föreslagna upphandlingsmetoden torde emellertid innebära en stor
avvikelse från den för närvarande brukliga. Vid frågans bedömande torde
därför givetvis stor hänsyn böra tagas till de omständigheter, som göra sig
gällande för de upphandlande myndigheterna. Frågan om en eventuell övergång
till den föreslagna metoden torde därför först böra göras till föremål
för en närmare utredning.

Arméförvaltningens intendenturdepartement har i sitt yttrande uttalat
tvivel örn, att den föreslagna omorganisationen skulle ur ekonomisk synpunkt
ställa sig fördelaktig, samt framhållit, att nuvarande bestämmelser
giva de statliga myndigheterna rätt att verkställa upphandling av fisk genom
uppgörelse under hand, att jämlikt gällande bestämmelser upphandling bölske
från fiskare eller av fiskare bildade försäljningsorganisationer samt att
det icke synes vara skäl att införa ett nytt upphandlingssätt, då de med detta
avsedda fördelarna torde kunna vinnas vid utnyttjande av nu anbefallt sätt
för upphandlingarna.

Intendenturdepartementet har vidare framhållit, att tillgängliga statistiska
uppgifter gåve vid handen, att konsumtionen av fisk inom armén icke understege
den civila förbrukningen av nämnda vara. Föreskriften, att upp
handling av fisk för statens räkning skulle ske från fiskare eller av fiskare
bildad försäljningsorganisation, hade i allmänhet icke kunnat efterföljas, enär
några dylika personer eller organisationer icke låtit sig avhöra, då det gällt

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.

3

att erhålla leveranser. Först på senare tid hade en organisation uppstått,
nämligen Svensk andels fisk förening u. p. a., Göteborg, som syntes äga
förutsättningar att kunna av truppförbanden anlitas som leverantör av fisk.
Att nämnda förening icke i större utsträckning, än nu skett, anlitats som
leverantör åt armén, sammanhängde med de säregna förhållanden, som under
innevarande vinter rått å fiskets område.

I övrigt har arméförvaltningens intendenturdepartement anfört ungefär
följande.

Värdet av en organisation sådan som den i motionerna föreslagna blir i
första hand beroende av, huruvida en verkligt kunnig uppköpare står till
förfogande. Denne bör icke tillåtas syssla med andra affärer och torde sålunda
fordra en tämligen hög avlöning. Härtill komma hyra för packningslokal,
arbetskraft för packning, kontorskostnader m. m., vilka kostnader utslagna
på den fiskmängd, som kan beräknas bliva uppköpt, torde komma
att ställa sig jämförelsevis stora per uppköpt kilogram fisk.

I vad angår den fördelen, som skulle vinnas med organisationen — garanti
för prima kvalitet — synes det, som om denna fördel skulle vinnas
i än högre grad, därest möjlighet kommer att finnas att i enlighet med
redan utfärdade föreskrifter uppköpa fisk genom av fiskarena bildade försäljningsorganisationer.
Det borde ju ligga i en dylik organisations särskilda
intresse att till truppförbanden endast sända fisk av bästa kvalitet,
då därigenom en god propaganda för ökad användning av fisk skulle åstadkommas.

Utskottet anser icke uteslutet, att den av motionärerna föreslagna omorganisationen
av statens upphandling av fisk skulle medföra vissa av motionärerna
önskade fördelar i fråga om den upphandlade fiskens beskaffenhet.
Såsom av arméförvaltningens intendenturdepartements yttrande framgår,
torde dock möjlighet förefinnas, att redan inom den nuvarande organisationens
ram tillgodose nämnda önskemål. I fråga om inköpspriserna
torde däremot knappast genom de föreslagna åtgärderna några förmåner
kunna uppnås. Då härtill kommer, att det icke torde vara möjligt eller lämpligt
att under den korta utbildningstiden söka vänja de värnpliktiga vid
annan diet, än den de eljest äro vana vid, anser utskottet sig icke kunna förorda
genomförande av åtgärder, som av motionärerna föreslås.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna 1:50 och 11:92 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 april 1940.

På jordbruksutskottets vägnar:

Utskottet.

C. J. JOHANSSON.

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

frän första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Eriksson, Gabrielsson, Alfred Andersson,
Mannerskantz, Jacob Hansson, Anderberg och Gottfrid Karlsson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Uddenberg, Olsson i Rödningsberg,
Gustafson i Vimmerby, Andersson i Löbbo, Carlström, Casenberg och Liedberg.

-»

407685. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.