Jordbruksutskottets utlåtande Nr 30.

3

Nr 30.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för höjande
av stödjordbrukens avkastning och för anpassning
av deras livsmedelsproduktion efter tidsförhållandena.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 88 av herr Sten samt II: 153 av herrar Ericsson i Sörsjön
och Jonsson i Haverö, har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majit måtte anhålla örn vidtagande av åtgärder för höjande av stödjordbrukens
avkastning och för anpassning av deras livsmedelsproduktion efter inträdda
eller befarade tidsförhållanden samt att riksdagen måtte senare föreläggas
förslag till anslag att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för verksamhetens
bedrivande genom lämpligt organ.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas til!
dessa.

Motionärerna åsyfta höjande av stödjordbrukens avkastning genom vidtagande
av vissa åtgärder. Sålunda borde ett adressregister över småbrukare
upprättas med ledning av hos arbetarsmåbruks- och egnahemsnämnder tillgängliga
uppgifter. Vidare borde en periodisk tidskrift utgivas, i vilken anvisningar
skulle lämnas såväl beträffande vilka livsmedel, som i första hand
borde framställas å ifrågavarande jordbruk, som i fråga om föreliggande
möjligheters utnyttjande i övrigt. I undervisningssyfte borde även press och
radio komma till användning. Som lämpligt organ för handhavande av berörda
verksamhet föreslås statens livsmedelskommission.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttranden över motionerna
från lantbruksstyrelsen och egnahemsstyrelsen.

Lantbruksstyrelsen har anfört följande.

De åtgärder, som enligt såväl motionärernas som lantbruksstyrelsens mening
erfordras, synas böra inriktas så, alt befolkningen kan erhålla tillräcklig
mängd av såväl energigivande födoämnen, såsom olika sädesslag, fett och
socker, som även skyddsfödoämnen, rika på vitaminer och mineralämnen,
såsom mjölk och s. k. köksväxter samt frukt och bär. Numera vunnen
kännedom örn sammanhanget mellan kostens sammansättning och folkhäl -

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 30.

san påkallar en viss omläggning av jordbruksproduktionen. Härtill har lantbruksstyrelsen
i samverkan med livsmedelskommissionen också tagit hänsyn
vid redan vidtagna åtgärder för att i nuvarande läge genom ändamålsenlig
produktionsinriktning söka göra landet i största möjliga grad självförsörjande.

Med hänsyn till stödjordbrukens syfte att skapa tillskott lill familjeförsörjningen
är det givetvis av stort intresse att tillse, att å dessa mindre jordbruk
odias sådana för direkt konsumtion inom brukarens familj avsedda vegetabilier,
som giva största möjliga skördeutbyte på minsta möjliga areal, alltså
växter, som icke äro avsedda att komma till användning vid djurproduktion.
Produktionen av animalier medför nämligen högst avsevärda energiförluster.
Under sådana förhållanden bör vid stödjordbruken stor vikt läggas vid odling
av potatis, köksväxter (rotsaker, kål, baljväxter m. m.) och bär samt —
upp till gränsen för fruktträds trivsel -— av frukt.

I avsikt att främja köksväxt- och bärodlingen för det egna hushållets
behov icke minst bland småbrukarna har redan igångsatts upplysningsverksamhet
på området. Sålunda har utarbetats en av livsmedelskommissionen
kostnadsfritt tillhandahållen broschyr, vartill olika föredragshållare vid sina
radioföredrag komma att hänvisa. Intill den 12 mars har av radiolvssnare
rekvirerats cirka 13,000 broschyrer och då antalet fackliga radioföredrag —
olika för olika landsdelar — fram till den 21 april blir i allt 17, är det att
förvänta, icke blott att denna tryckta vägledning skall få mycket stor spridning
utan även att radioföredragen skola medföra åsyftad nytta. Det är
vidare meningen, alt en liknande upplysningsverksamhet skall bedrivas från
och med stundande sommar och höst för att meddela kunskap örn samma
produkters tillvaratagande, användning och vinterförvaring.

Speciellt för Norrlands behov har genom lantbruksstyrelsens försorg sedan
år 1933 i samarbete med hushållningssällskapen anordnats ambulerande
praktiska trädgårdskurser, som omfatta sex dagar och äro fördelade på tre
2-dagars kurser. Dessa kurser i vilka deltagit en person — man eller kvinna
— från varje gård eller lägenhet, i den by, där kursen förlagts, hava
varit livligt uppskattade. Under år 1939 anordnades sålunda inom de fem
nordligaste länen 49 sådana ambulerande kurser för sammanlagt 546 deltagare
och innevarande år äro 52 kurser planerade. I den mån tillgång finnes
till instruktörer och medel kunna disponeras, kan givetvis denna kursform
utvecklas att omfatta även annan praktisk vägledning än köksväxtodling.
Förutom dylika kurser anordnas vid Norrlands trädgårdsskola i Söråker
10-dagars kurser för småbrukare samt trädgårdsskötarkurser, varjämte
5-månaders trädgårdskurser numera anordnas vid fem av Norrlands folkhögskolor.
I detta sammanhang får givetvis icke bortses från inom olika delar
av landet anordnade jordbruks- och specialkurser för i mindre jordbruk
deltagande män och kvinnor, ej heller från den kontinuerliga vägledning,
som lämnas av konsulenter och vandringsrättare samt genom för småbruksbefolkning
anordnade studieresor.

Då vidare livsmedelsnämnderna inom respektive orter säkerligen äro medvetna
om den aktuella situationens krav, torde även från deras sida åtgärder
komma att vidtagas för att rikta stödjordbrukarnas uppmärksamhet på
deras möjlighet av ökad och rationaliserad produktion.

Då erfarenheten visar, att framgången av all undervisning är i hög grad
beroende av sådan praktisk vägledning, som ovan sagts och som redan i
betydande utsträckning satts i tillämpning, synes teoretisk undervisning, utöver
den som redan meddelas genom radio och dagspress, icke för närvarande
vara direkt påkallad.

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 30.

5

Motionärernas förslag om utgivande av en speciell periodisk tidskrift för
stödjordbrukens behov synes lida av den svagheten, att i en sådan publikation
svårligen kan lämnas en vägledning, som lämpar sig ens för ett mera
begränsat antal innehavare av stödjordbruk, vilka äro spridda över hela
landet med dess skiftande klimat- och jordmånsförhållanden och vilka i
övrigt bedrivas under de mest varierande förutsättningar.

Egnahemsstyrelsens utlåtande har följande lydelse.

Skillnad brukar numera göras mellan stödjordbruk och ofullständiga jordbruk.
Såsom stödjordbruk betraktas jordbruk, som är avsett att bereda innehavaren
och hans familj sysselsättning och tillskott till försörjningen vid sidan
av annat förvärvsarbete. I den mån tillgång till sådant arbete finnes, föreligger
uppenbarligen ej anledning för staten att uppmuntra innehavare av stödjordbruk
till sådan förstärkning av jordbruket, att skötseln av detta försvårar utförandet
av det arbete, som utgör huvudsaklig förvärvskälla för honom. Emellertid
är det naturligtvis i princip önskvärt att, såsom i motionerna framliålles,
stödjordbrukens avkastning höjes och deras livsmedelsproduktion anpassas
efter tidsförhållandena. Dessa önskemål ha avseende å såväl små som
stora jordbruk, men en omläggning av produktionen på stödjordbruken
mäste såtillvida få mindre räckvidd, som ifrågavarande jordbruk väsentligen
syfta på att tillgodose innehavarnas eget livsmedelsbehov. I den mån åtgärder
erfordras till vägledning för jordbrukarna i deras produktion — exempelvis
genom av livsmedelskommissionen bedriven upplysningsverksamhet i
tidningspress och radio -— torde denna vägledning även kunna komma innehavarna
av stödjordbruk till del utan sådana särskilda anordningar med en
speciell organisation, adressregister m. m., som förordats av motionärerna.

Vad härefter angår de ofullständiga jordbruken, d. v. s. jordbruk som utgör
brukarens enda eller huvudsakliga förvärvskälla men som icke har tillräcklig
bärkraft för att ge brukaren full bärgning, utgöra dessa jordbruk av
naturliga skäl en företagsform, som icke är tillfredsställande. Ett viktigt led
i den omläggning av egnahemsverksamheten, varom beslut fattats vid 1939
års lagtima riksdag, består däri att åtgärderna för förstärkning av ofullständiga
jordbruk intensifieras. Detta arbete mäste emellertid under alla förhållanden
läggas på relativt lång sikt och kan knappast bli av betydelse ur
synpunkten av landets livsmedelsförsörjning i det nu aktuella läget. I vad
gäller behovet av särskilda anordningar för anpassning av livsmedelsproduktionen
efter de nuvarande tidsförhållandena må hänvisas till vad nyss anförts
i avseende å stödjordbruken.

Egnahemsstyrelsen, som är medveten örn betydelsen av en anpassning av
livsmedelsproduktionen efter tidsförhållandena liksom även örn angelägenheten
av att de ofullständiga jordbruken förstärkas, är på grund av vad ovan
anförts icke övertygad örn att det syfte, som avsetts i motionerna, lämpligen
kan vinnas genom sådana särskilda anordningar, som förordats av motionärerna.

Syftet nied ifrågavarande motioner synes utskottet behjärtansvärt. Såsom
av lantbruksstyrelsens yttrande framgår, synas emellertid ett flertal
åtgärder redan vara vidtagna i syfte att höja småbrukens avkastning och
bringa deras produktion i större överensstämmelse med den moderna näringsfysiologiens
krav. De av motionärerna föreslagna ytterligare åtgärderna
i berörda avseende torde knappast vara ägnade att medföra ett snabbare
uppnående av nämnda mål. Ifrågasättas kan vidare, huruvida statens livs Rihang

till riksdagens protokoll 1940. 10 sami. \r 29—30. 2

Utskottet.

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 30.

medelskommission med dess nuvarande organisation kan anses lämpad för
handhavandet av de föreslagna uppgifterna. Slutligen vill det synas utskottet,
som om det rådande statsfinansiella läget knappast medgiver beviljandet
av ett särskilt anslag för ifrågavarande ändamål.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna I: 88 och II: 153 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 april 1940.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 26.

407639. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.