Bankoutskottets utlåtande Nr 9.

1

Sr 9.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1910 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om fortsatt giltighet av lagen den 22 december
1939 (nr 895) angående rätt för Konungen att meddela
särskilda bestämmelser örn riksbankens sedelutgivning
och bankrörelse m. m.

I en till riksdagen avlåten, den 23 februari 1940 dagtecknad proposition
nr 77, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga
följande

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående
rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser örn
riksbankens sedelutgivning och bankrörelse m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 22 december 1939 angående rätt för
Konungen att meddela särskilda bestämmelser örn riksbankens sedelutgivning
och bankrörelse m. m., vilken lag gäller till och med den 31 mars 1940,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1941.

Jämlikt lag den 22 december 1939 (nr 895) äger Konungen under vissa
utomordentliga förhållanden, på framställning av fullmäktige i riksbanken
och efter hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret, i fråga om riksbankens
sedelutgivning och bankrörelse samt offentliggörande av riksbankens räkenskaper
meddela av förhållandena påkallade bestämmelser att gälla i stället
för vad därutinnan finnes stadgat i 9—14, 16, 17, 21, 24 och 27 §§ lagen
den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank. Syftet med berörda fullmaktslag
är att möjliggöra en smidig anpassning av vissa av de bestämmelser,
som reglera riksbankens verksamhet, efter sådana tidigare icke förutsedda
förhållanden, med vilka man i nuvarande läge måste räkna. Lagen
gäller till och med den 31 mars 1940.

Bihang lill riksdagens protokoll 1940. 8 sami. Nr 9—10.

1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 9.

Utskottet.

Enligt 11 § första stycket lagen för Sveriges riksbank må guld utom landet
inräknas i riksbankens metalliska kassa endast till ett belopp motsvarande
15 procent av hela metalliska kassan. Då denna bestämmelse med
hänsyn till sedelutgivningsrättens beroende av den metalliska kassan skulle
kunna lägga hinder i vägen för en sådan placering av riksbankens guldbehållning,
som anses mest betryggande, har Kungl. Majit med stöd av omförmälda
fullmaktslag genom kungörelse den 31 januari 1940 (nr 54) förordnat,
att i stället för berörda stadgande i riksbankslagen skall gälla, att
såsom riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt
guldmynt och omyntat guld.

I framställning till Kungl. Majit den 15 februari 1940 hava fullmäktige i
riksbanken —- enär sagda kungörelse borde äga fortsatt tillämpning även
efter utgången av mars 1940 och då i lagen lämnade bemyndiganden för
Kungl. Majit att jämväl i övrigt utfärda bestämmelser att gälla i stället för
vissa i riksbankslagen intagna stadganden borde erhålla fortsatt giltighet —
hemställt, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för förlängning av lagens
giltighetstid, förslagsvis till och med den 31 mars 1941.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava, efter remiss, den 16 februari 1940
yttrat sig i ärendet och därvid förklarat sig icke hava något att erinra mot
bifall till bankofullmäktiges framställning.

Föredragande departementschefen har anfört att den möjlighet att efter
lägets krav anpassa reglerna för riksbankens verksamhet, som ifrågavarande
fullmaktslag innefattar, uppenbarligen komme att vara erforderlig även
efter utgången av mars 1940. Departementschefen har därför förordat att
lagen förlänades fortsatt giltighet och för egen del funnit lämpligt, att giltighetstiden
nu utsträcktes till och med den 30 juni 1941.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förslag,
får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande proposition.

Stockholm den 7 mars 1940.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Holmström, von Horn, Nilsson i Mölndal,
Sundvik, Leander, Bodin i Visby och Lindblom;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,
Osberg, Svedman, Andersson i Munkaljungby och Eriksson i Sandby.