Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 5 mars 1940 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av framställningar angående pensioner och
understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut
anställda personer m. m.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar beträffande pensioner att utgå dels från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m., dels ock av affärsdrivande
verks medel.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,
i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande
proposition och motioner.

A. Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

I. Försvarsdepartementet.
l:o.

Förre indelte soldaten vid Norrbottens regemente, furiren Fritiof Jämte.

I en den 16 februari 1940 dagtecknad proposition nr 73 har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att
förre indelte soldaten vid Norrbottens regemente, furiren Fritiof Jämte må,
räknat från och med den 1 februari 1939, under sin återstående livstid från
anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 468 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Jämte är född den 25 mars 1869 och alltså nära 71 år gammal;

att han varit anställd såsom indelt soldat vid Norrbottens regemente under
tiden 1 mars 1887—31 januari 1939;

att han förordnats till furir i regementet;

att han åtnjuter underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa med, förutom
dyrtidstillägg, 250 kronor för år;

att han under åren 1909—1939 varit inkallad till ständig tjänstgöring såsom
snickare hos kasernofficeren vid förenämnda regemente under en tid av

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 8 sami. Nr 8.

I

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

sammanlagt omkring 16 år 7 månader, därvid frånräknats den tid av omkring
30 dagar årligen, varunder han fullgjort honom såsom indelt soldat
åliggande repetitionsövningar;

att av den ständiga tjänstgöringen omkring hälften fullgjorts under tiden
innan Jämte uppnått 60 års ålder;

att Jämtes avlöning under de senaste fem åren uppgått till i medeltal 934
kronor för år förutom dyrtidstillägg och naturaförmåner;

samt att Jämte icke äger andra tillgångar än ett kapital å omkring 1,000
kronor.

Enär Jämte före uppnådda 60 levnadsår icke varit under en tid av sammanlagt
minst 15 år inkallad till ständig tjänstgöring, är han ej berättigad
till pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, jämförd
med kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 449) angående tillämpning å viss indelt
personal vid armén av förstnämnda kungörelse.

Arméförvaltningens civila departement har — under erinran att 1938 års
riksdag (prop. nr 244, p. 3 och 4; bankoutsk. uti. nr 31, p. 4 och 5; riksd.
skr. nr 194) beviljat pension till belopp av 468 kronor åt envar av förre indelte
soldaten vid Dalregementet, furiren A. Falk och indelte furiren vid Västerbottens
regemente, sergeanten S. E. Widmark, vilka varit inkallade till
ständig tjänstgöring under respektive 18 år 8 månader och 16 år 6 månader
men i likhet med Jämte icke haft dylik tjänstgöring under en tid av minst
15 år före 60 års ålder — hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
bevilja Jämte en årlig pension till belopp av 468 kronor, att utgå från och
med den 1 februari 1939.

Statskontoret har anslutit sig till vad arméförvaltningens civila departement
föreslagit.

Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.

2:o.

Indelte soldaten vid Västerbottens regemente, furiren Johan Anton Alm.

Under punkten 2 av förevarande proposition har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen
medgiva, att indelte soldaten vid Västerbottens regemente, furiren Johan
Anton Alm må från och med månaden näst efter den, varunder hans
tjänstgöring vid regementet upphör, under sin återstående livstid från anslaget
till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension
av 468 kronor.

Rankoutskottets utlåtande Nr 8.

3

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Alm är född den 30 juli 1871 och således 68 år gammal;
att han sedan den 23 oktober 1891 varit anställd såsom indelt soldat vid
Västerbottens regemente;

att han förordnats till furir i regementet;

att han varit inkallad till ständig tjänstgöring vid regementet i egenskap av
dagkorpral eller biträde hos regementsväbeln alltsedan den 1 december 1921
eller — efter frånräknande av den tid av omkring 30 dagar årligen, varunder
han fullgjort honom såsom indelt soldat åliggande repetitionsövningar —
under sammanlagt omkring 16 år 8 månader, varav dock ej 15 tjänstår infallit
före 60 års ålder;

att Alms avlöning under de senaste fem åren uppgått till i medeltal omkring
1,050 kronor för år förutom dyrtidstillägg och naturaförmåner;
samt att Alm lever under svåra ekonomiska förhållanden.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.

3:o.

Anställningshavarna vid Kronobergs regementes detachement i Karlskrona
Frans Bernhard Åstrand, Karl Emanuel Frank och Hulda Serafia
Johnsson. Under punkten 3 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen medgiva, att följande förutvarande anställningshavare
vid Kronobergs regementes detachement i Karlskrona, nämligen arbetsförmannen
av lia klass Frans Bernhard Åstrand, snickeriarbetaren Karl Emanuel
Frank och marketenteriföreståndarinnan Hulda Serafia Johnsson, må
från och med dagen näst efter den, då de lämnat av dem innehavda anställningar
vid detachementets avvecklingsorganisation, under sin återstående livstid
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära årliga
pensioner, Åstrand med 1,920 kronor, Frank med 1,008 kronor och Johnsson
med 828 kronor, under villkor dock att de frånträda dem tillkommande rätt
till uppskjuten livränta.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

beträffande Åstrand,

att han är född den 31 augusti 1881 och således 58 år gammal;

att han varit anställd vid förutvarande Karlskrona grenadjärregementes
intendenturverkstäder såsom verkstadsföreståndare under tiden 1 januari
1905—4 mars 1914 samt såsom skrädderiarbetare eller verkstadsföreståndare
under åren 1920—1927;

att han innehaft anställning vid Kronobergs regementes detachements i
Karlskrona intendenturverkstäder såsom verkstadsföreståndare eller arbets -

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

förman av l:a klass under tiden från och med den 1 januari 1928 till och
med den 30 september 1939, då detachementet jämlikt 1936 års försvarsbeslut
indrogs;

att han under tiden 1 juli 1936—30 september 1939 åtnjutit lön enligt 12
lönegraden för extra ordinarie tjänstemän samt därunder varit underkastad
militära tjänstepensionsreglementet med ett pensionsunderlag av 2,304 kronor
och en pensionsålder av 60 år;
beträffande Frank,

att han är född den 24 januari 1881 och således 59 år gammal;
att han den 29 mars 1901 antagits till indelt grenadjär vid Smålands grenadjärkår; att

han under tiden 1 november 1918—31 december 1927 tjänstgjort såsom
arbetsförman vid förutvarande Karlskrona grenadjärregementes intendenturverkstäder; att

han varit anställd vid Kronobergs regementes detachements i Karlskrona
intendenturverkstäder såsom arbetsförman under tiden 1 januari 1928
—30 juni 1937 och såsom snickeriarbetare under tiden därefter intill utgången
av september månad 1939, då detachementet indrogs;

att Franks avlöning, vilken utgått i form av timpenning, under senare år
utgjort omkring 3,300 kronor för år;

att Frank från och med den 1 januari 1935 varit underkastad tjänstepensionsreglementet
för arbetare med ett pensionsunderlag av 1,644 kronor
och en pensionsålder av 60 år; samt
beträffande Johnsson,

att hon är född den 11 juni 1881 och således 58 år gammal;
att hon varit anställd vid förutvarande Karlskrona grenadjärregemente
såsom kokerska under tiden 1 mars 1917—31 maj 1921 och såsom marketenteriföreståndarinna
under tiden därefter intill utgången av år 1927;

att hon innehaft anställning såsom marketenteriföreståndarinna vid Kronobergs
regementes detachement i Karlskrona från och med den 1 januari
1928 intill detachementets indragning den 30 september 1939;

att Johnssons senaste avlöning vid detachementet utgjort omkring 1,200
kronor för år jämte förmån av fri bostad och portion;

samt att hon från och med den 1 januari 1935 varit underkastad tjänstepensionsreglementet
för arbetare med ett pensionsunderlag av 1,236 kronor
och en pensionsålder av 60 år.

Av utredningen i ärendet inhämtas vidare,

att Åstrand, Frank och Johnsson, sedan Kronobergs regementes detachement
i Karlskrona — på sätt av det föregående framgår — indragits från och
med den 1 oktober 1939 och deras anställning vid detachementet med anledning
därav upphört, från och med sistnämnda dag enligt muntlig överenskommelse
tjänstgjort vid detachementets avvecklingsorganisation med rätt
till samma löneförmåner som de åtnjutit vid detachementet närmast före
dettas indragning;

att ifrågavarande anställningshavare beräknas komma att bliva sysselsatta
vid avvecklingsorganisationen högst till och med den 31 mars 1940;

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

5

att det från detachementets sida gjorts upprepade försök att bereda annan
anställning åt Åstrand, Frank och Johnsson men att detta ej lyckats med
hänsyn särskilt till dessas ålder och hälsotillstånd;

samt att enligt för ifrågavarande anställningshavare utfärdade läkarintyg
deras hälsotillstånd är mindre tillfredsställande.

Åstrand, Frank och Johnsson kunna vid avgång ur tjänst före uppnådd
pensionsålder icke komma i åtnjutande av pension men äro däremot tillförsäkrade
rätt till uppskjuten livränta, att tillträdas vid 63 års ålder. Enligt
vad under hand inhämtats torde beloppet av sådan livränta utgöra för
Åstrand omkring 1,220 kronor, för Frank omkring 660 kronor samt för
Johnsson omkring 550 kronor.

Föredragande departementschefen har anfört huvudsakligen följande:

På grund av vad i ärendet blivit upplyst torde kunna förutsättas, att
Åstrand, Frank och Johnsson icke kunna erhålla annan anställning i statens
tjänst efter upphörandet av deras nuvarande sysselsättning vid den i
ärendet omförmälda organisationen för avveckling av Kronobergs regementes
detachement i Karlskrona. De torde alltså komma att före uppnådd pensionsålder,
60 år, avgå från sina under en följd av år innehavda anställningar
i statens tjänst. Därvid bliva de, på sätt förut nämnts, författningsenligt
icke berättigade till pension, varemot de äga rätt till uppskjuten livränta
efter uppnådd ålder av 63 år. Med hänsyn till föreliggande omständigheter
— särskilt det förhållandet att avgången föranletts av en av statsmakterna
beslutad omorganisation — anser jag emellertid billigheten bjuda, att anställningshavarna
i fråga, med frånträdande av rätten till uppskjuten livränta,
berättigas att omedelbart vid avgången komma i åtnjutande av pension.

Enligt utskottets mening framstår det såsom i viss mån anmärkningsvärt,
att ifrågavarande anställningshavare icke kunnat beredas annan sysselsättning
i samband med upphörandet av deras nuvarande anställningar. Utskottet
har likväl icke ansett sig böra motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag och
får därför hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.

4:o.

Mässföreståndarinnan vid Kronobergs regementes detachement i Karlskrona
Maria Sofia Andersson. Kungl. Maj:t föreslår under punkten 4 av
förevarande proposition, att riksdagen måtte medgiva, att mässföreståndarinnan
vid Kronobergs regementes detachement i Karlskrona Maria Sofia
Andersson må från och med dagen näst efter den, då hon lämnat av henne
innehavd anställning vid detachementets avvecklingsorganisation, under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 600 kronor.

Utskottet.

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Andersson är född den 25 mars 1884 och således nära 56 år gammal;

att hon varit anställd såsom mässföreståndarinna vid förutvarande Karlskrona
grenadjärregemente från och med den 27 februari 1914 intill utgången
av år 1927 och vid Kronobergs regementes detachement i Karlskrona under
tiden därefter till och med den 30 september 1939, då detachementet jämlikt
1936 års försvarsbeslut indrogs;

att hon därefter tjänstgjort vid detachementets avvecklingsorganisation,
vilken anställning beräknas komma att upphöra senast med utgången av mars
månad 1940;

att Andersson, vilkens arbetsförmåga är nedsatt på grund av sjukdom, efter
upphörandet av arbetet hos avvecklingsorganisationen förväntas icke kunna
erhålla annan anställning i statens tjänst;

att hennes åligganden såsom mässföreståndarinna omfattat — förutom mathållning
för vissa officerare — verkställandet av städning med därtill hörande
renhållning och eldning av officersmässens samlingsrum, bibliotek och
matsal samt efter år 1927 jämväl av vissa expeditionsrum;

att städningsarbetet, vilket i varje fall sedan år 1928 utgjort huvuddelen av
Anderssons arbete vid detachementet, krävt en daglig arbetstid av 6 timmar;

samt att Andersson — som för mathållningsbestyret åtnjutit ersättning med
180 kronor för år jämte fri kost, vilken ersättning icke utgått av statsmedel
— för städningsarbetet uppburit ersättning med 720 kronor för år jämte till
180 kronor för år uppskattad förmån av hyresfri bostad.

Andersson är vid beräknad avgång från förenämnda anställning författningsenligt
icke berättigad till pension.

Föredragande departementschefen har anfört:

Då i nu förevarande ärende föreligga i stort sett enahanda förhållanden
som i det under nästföregående punkt behandlade ärendet, finner jag mig
kunna förorda, att pension utverkas åt Andersson genom framställning till
riksdagen. Pensionen synes mig skäligen böra bestämmas till det av arméförvaltningens
intendentur- och civila departement föreslagna beloppet, 600
kronor.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.

5:o.

Förra städerskan vid Stockholms örlogsvarv Johanna Matilda Hudell,
född Ringholm. Under punkten 5 av förevarande proposition har Kungl.
Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att förra städerskan vid Stockholms ör -

Bankoutskottets utlåtande Nr 8-

7

logsvarv Johanna Matilda Hudell, född Ringholm, må, räknat från och med
den 1 april 1939, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 408 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hudell är född den 10 juni 1871 och således 68 år gammal;
att hon under tiden 1 augusti 1923—31 mars 1939 eller under 15 år 8 månader
varit anställd såsom städerska vid Stockholms örlogsvarv;

att lindells dagliga arbetstid utgjort 4 timmar under tiden augusti 1923—
februari 1929, 6 timmar under tiden mars—september 1929, 5 timmar under
tiden oktober 1929—mars 1932, 8^2 timmar under tiden april 1932—mars
1938 samt 5 timmar under tiden därefter;

samt att hennes ersättning för städningsarbetet — förutom viss gottgörelse
för vår- och höstrengöring — under tiden augusti 1923—mars 1938 utgått
med växlande belopp, lägst 1,200 kronor och högst 2,520 kronor för år, samt
under tiden därefter utgjort 1,500 kronor för år.

Med biträdande av vad Kungl. Maj:t föreslagit hemställer utskottet,

att Kungl. Majis förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.

6:o.

Ryttmästaren John Harald Rosén. I motion II: 10 hemställa herrar Leffler
och von Seth, »att riksdagen ville medgiva, att ryttmästaren i kungl, skånska
kavalleriregementet J. H. Rosén, i likhet med vad riksdagen år 1928 beviljade
kaptenerna Walter och Hartelius, i pensionshänseende får jämställas med
de den 1 januari 1928 tvångsvis överförda officerarna av samma årskurs».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Rosén är född den 13 november 1890 och således 49 år gammal;

att han utnämnts till underlöjtnant vid Skånska dragonregementet den
30 december 1911 samt till löjtnant av 2. klass den 25 februari 1916;

att han den 1 november 1926 tvångsvis överförts till löjtnant på övergångsstat
vid Skånska dragonregementet efter en tjänstetid som officer av
14 år 10 månader;

att han utnämnts till ryttmästare i nämnda regemente den 9 december
1927 och till ryttmästare i Skånska kavalleriregementet den 1 januari 1928;

samt att enligt ett av legitimerade läkaren R. Hedener den 9 januari 1940
utfärdat intyg Rosén lidit av en mano-depressiv psykos, för vilken sjukdom
han vårdats å Solna sjukhem vissa tider åren 1917 och 1918 samt vid senare
tillfällen å andra sjukhus, och att nämnda sjukdom, som är av periodisk natur,
förorsakat en instabil psykisk hälsa, vilket medfört, att han efter slutad
militärtjänst ej kunnat erhålla någon civil anställning.

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

Hos Kungl. Majit anhöll Rosén år 1930 att få vid uppnådd pensionsålder
komma i åtnjutande av ryttmästares pension, oaktat han efter överförande
den 1 november 1926 till övergångsstat utnämnts till ryttmästare i vederbörligt
regemente först den 9 december 1927.

I häröver avgivet utlåtande anförde arméförvaltningens civila departement
följande:

Jämlikt de i enlighet med riksdagens beslut meddelade föreskrifterna i
16 § av kungörelsen den 23 oktober 1925, nr 429, med vissa bestämmelser
rörande arméns och marinens övergångsstater, utgör förutsättningen för att
löjtnant må kunna »tilläggas lön» såsom kapten (ryttmästare), att vederbörande
vid tiden för överföringen till övergångsstat vunnit befordran till kapten
(ryttmästare) i regemente (kår etc.) och vid samma tid tillika uppnått
en tjänsteålder av 15 år såsom officer. Då Rosén vunnit sin första anställning
såsom officer den 30 december 1911 och blivit till övergångsstat tvångsvis
överförd den 1 november 1926, innehade han alltså vid sistnämnda tid
en tjänstetid som officer understigande 15 år. Härtill kommer, att han först
den 9 december 1927 befordrades till ryttmästare i regementet. Med hänsyn
till nu anförda omständigheter kan Rosén mot de i åberopade författningsrummet
meddelade föreskrifter icke tilldelas lön såsom ryttmästare å övergångsstat.

Därest, på sätt Rosén framhållit, hans befordran till ryttmästare i regementet
skulle ha inträffat redan år 1926, torde visserligen hans ställning
hava varit likartad med vad som gällt i fråga om kaptenerna i Vaxholms
grenadjärregemente K. H. Walter och i Västmanlands regemente E. Hartelius,
beträffande vilka 1928 års riksdag (statsutsk. uti. nr 38, riksd. skr.
nr 85) medgivit, att, oberoende av tiden för deras överföring till övergångsstat,
så skulle anses, som om överföringen skett från och med den 1 januari
1927. Anledningen till att Rosén icke kommit att befordras till ryttmästare
i regementet redan år 1926 eller vid den tid då flertalet övriga beställningshavare,
vilka vunnit sin första officersutnämning 1911, erhållit motsvarande
befordran, lärer emellertid hava varit beroende på, att han under en följd
av år åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom, vilken i väsentlig grad
påverkat hans användande i tjänsten även för tiden mellan de olika sjukdomsfallen.

Med hänsyn till nu anförda förhållanden och då alltså omständigheterna
i föreliggande fall icke kunna anses likartade med dem, som legat till grund
för riksdagens ovannämnda beslut beträffande kaptenerna Walter och Hartelius,
anser arméförvaltningens civila departement sig sakna anledning hemställa
om avlåtande av proposition till riksdagen om utverkande av medgivande
för Rosén att, oberoende av bestämmelserna i 16 § av förut åberopade
kungörelse, vinna befordran till ryttmästare på övergångsstat.

Genom beslut den 7 november 1930 fann Kungl. Maj:t den gjorda ansökningen
ej föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Av Rosén sedermera hos Kungl. Maj :t gjorda förnyade ansökningar i omförmälda
syfte hava genom särskilda beslut av Kungl. Majit respektive den
8 februari 1935 och den 18 december 1936 lämnats utan bifall.

Jämlikt 1 moni. b) övergångsbestämmelserna till militära tjänstepensionsreglementet
har Rosén, vilken enligt 17 § kungörelsen den 23 oktober 1925
med vissa bestämmelser rörande arméns och marinens övergångsstater uppflyttats
i löneklass närmast högre än den för hans beställning gällande högs -

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

9

ta löneklassen, blivit tillförsäkrad ett mot sagda löneplacering svarande förbättrat
pensionsnnderlag, uppgående till 3,444 kronor.

Såsom arméförvaltningens civila departement framhållit, kunna omständigheterna
i det nu föreliggande pensionsfallet icke anses likartade med dem,
som legat till grund för 1928 års riksdags beslut beträffande kaptenerna K.
H. Walters och E. Hartelius’ pensionsförmåner. Med hänsyn härtill och då
frågan örn Roséns pensionsförmåner vid tre skilda tillfällen varit föremål
för Kungl. Maj:ts prövning utan att föranleda någon åtgärd från Kungl.
Maj :ts sida, finner sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till det i motionen
väckta yrkandet om en förhöjning av den till Rosén nu författningsenligt
utgående pensionen å 3,444 kronor jämte dyrtidstillägg. Utskottet hemställer
förty,

att förevarande motion II: 10 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

7 :o.

Förre verktygsarbetaren vid ammunitionsfabriken å Marieberg Frans
Gottfrid Skoog. I motion II: 183 hemställer herr Hansson i örebro, att riksdagen
ville besluta höja den verktygsarbetaren vid ammunitionsfabriken å
Marieberg Frans Gottfrid Skoog genom beslut av 1931 års riksdag beviljade
pensionen av 1,032 kronor till 1,152 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Skoog, som är född den 16 oktober 1871 och alltså är 68 år gammal,
varit anställd vid ammunitionsfabriken under tiden 27 februari 1906—31
augusti 1931;

samt att hans arbetsinkomst vid fabriken under åren 1926—1929 i medeltal
utgjort 3,845 kronor.

På framställning av Kungl. Maj:t till 1931 års riksdag (prop. nr 50 p. 12)
medgav riksdagen (riksd. skr. nr 202), att Skoog finge från och med månaden
näst efter den, varunder han entledigades från sin anställning, under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av 1,032 kronor.

Då några nya omständigheter av betydelse för ifrågavarande pensioneringsspörsmåls
bedömande icke tillkommit utöver dem, vilka vörö för bankoutskottet
och riksdagen kända vid ärendets behandling år 1931, finner utskottet sig
sakna anledning tillstyrka, att åtgärd vidtages i motionens syfte. Utskottet
hemställer därför,

att förevarande motion II: 183 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Utskottet.

Utskottet.

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

8:o.

Förre vicekorpralen Anders Gustaf Swedberg. I motion II: 135 hemställer
herr Åqvist, »att riksdagen må medgiva, att förre vice korpralen vid
kungl, livregementets husarer Anders Gustaf Swedberg från och med den
1 juli 1940 från Vadstena krigsmanshuskassa tilldelas underhåll enligt samma
grunder som örn han tjänat för underhålls erhållande föreskriven tid».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Swedberg är född den 30 januari 1862 och således 78 år gammal;

att han kom i tjänst vid Livregementets husarer den 26 februari 1880 samt
erhöll avsked den 1 juli 1892 efter en tjänstetid av 12 år 4 månader 5 dagar;

samt att antalet tjänstgöringsdagar vid försvarsväsendet enligt Swedbergs
egen uppgift utgjort 1,123.

Utskottet. Utskottet får erinra, att enligt de av 1939 års lagtima riksdag (bankoutskottets
uti. nr 12) fastställda grunderna för beviljande av underhåll från Vadstena
krigsmanshuskassa prövningen av understödsfrågor ankommer på arméförvaltningens
civila departement. Vid sådant förhållande torde den föreliggande
motionen ej böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 135 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

9:o.

Förre sjukvårdssoldaten Nils Nilsson Lindwall. I motion 11:81 hemställer
herr Spångberg, »att riksdagen måtte bevilja förre sjukvårdssoldaten
vid södra skånska infanteriregementet Nils Nilsson Lindwall ett årligt understöd
ur Vadstena krigsmanshuskassa med ett belopp som kan anses skäligt».

Av handlingarna inhämtas,

att Lindwall är född den 11 augusti 1871 och således 68 år gammal;

att han varit fast anställd vid Södra skånska infanteriregementet under tiden
den 17 april 1889—den 15 januari 1905;

samt att antalet tjänstgöringsdagar utgjort 832.

Utskottet. Under hänvisning till vad utskottet under nästföregående punkt anfört
hemställer utskottet,

att förevarande motion II: 81 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

11

II. Socialdepartementet.

10:o.

Förre extra befattningshavaren vid länsstyrelsen i Södermanlands län
Reinhold Bystedt. 1 en den 16 februari 1940 dagtecknad proposition nr 73
har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, i punkten 6 föreslagit
riksdagen medgiva, att förre extra befattningshavaren vid länsstyrelsen i Södermanlands
län Reinhold Bystedt må, räknat från och med den 1 juni 1939,
under sin återstående livstid uppbära — förutom honom på grund av anställning
såsom musiklärare vid högre allmänna läroverket i Nyköping tillkommande
pension — en årlig pension från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. till belopp av 1,056 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bystedt är född den 4 maj 1872 och således 67 år gammal;
att han från och med läsåret 1911/12 intill utgången av år 1934 varit anställd
vid högre allmänna läroverket i Nyköping, därav såsom vikarierande
musiklärare till och med den 19 maj 1912 och såsom ordinarie musiklärare
under tiden därefter till och med den 31 augusti 1934, varefter han intill utgången
av sistnämnda år såsom vikarie uppehållit den av honom tidigare innehavda
befattningen i avbidan på dess återbesättande;

att han såsom musiklärare haft en undervisningsskyldighet, omfattande
15 veckotimmar;

att han under tiden 4 januari 1906—31 maj 1939 varit anställd hos länsstyrelsen
i Södermanlands län såsom extra befattningshavare å landskontoret
med arbetsuppgifter motsvarande landskontorists åligganden;

att Bystedt å landskontoret haft en daglig arbetstid av minst 4 timmar under
den tid, varunder han tillika innehaft anställningen såsom musiklärare
och därvid fullgjort tjänstgöring, samt heltidstjänstgöring i övrigt;

att Bystedts avlöning å landskontoret intill utgången av juni månad 1935
uppgått till lägst omkring 1,100 kronor och högst omkring 3,900 kronor
(från och med år 1923 lägst omkring 2,100 kronor) för år samt från och med
den 1 juli 1935 utgått enligt 14 lönegraden 12 löneklassen i den i kungörelsen
den 15 juni 1935, nr 397, intagna löneplanen för extra tjänstemän
(3,408 kronor för år jämte dyrtidstillägg);

att Bystedt vid avgången från musiklärarbefattningen tillerkänts avkortad
pension enligt bestämmelserna i 1907 års civila pensionslag till årligt belopp
av — förutom tilläggsförmåner — 1,730 kronor, motsvarande 2S/so av
för honom jämlikt kungörelsen den 19 juni 1919 (nr 508) i förhållande till
hans inkomst såsom musiklärare beräknat pensionsunderlag av 1,853 kronor
33 öre;

att Bystedt därvid tillgodoräknats — förutom tjänstgöringen vid högre all -

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

manna läroverket i Nyköping — jämväl tjänstgöringen hos länsstyrelsen i
Södermanlands län före anställningen vid läroverket;

att Bystedt innehar befattning såsom organist i Allhelgona församling i
Nyköping med en lön av 3,000 kronor för år;

samt att han är< gift och har fem barn i åldern 8—19 år.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har anfört, att länsstyrelsen med hänsyn
till Bystedts långvariga, väl vitsordade tjänstgöring å landskontoret ävensom
till hans svaga ekonomi och alltjämt stora försörjningsskyldighet funne
det synnerligen behjärtansvärt, örn pension i någon form kunde beredas
honom för den del av nämnda tjänstgöring, som han icke fått tillgodoräkna
sig vid bestämmandet av den honom författningsenligt tillkommande pensionen
såsom musiklärare.

Statskontoret har i avgivet utlåtande förklarat sig knappast kunna förorda,
att Bystedt för sin tjänstgöring hos länsstyrelsen i Södermanlands
län tillerkändes pension av statsmedel, enär hans anställning därstädes närmast
syntes vara att betrakta såsom en bisyssla vid sidan av annan för honom
huvudsaklig verksamhet. Därest Kungl. Maj:t likväl med hänsyn till
föreliggande omständigheter skulle finna skäl vara för handen att för riksdagen
framlägga proposition om beredande av pension åt Bystedt, har statskontoret
ansett pensionen böra bestämmas till 1,056 kronor för år. Beträffande
beräkningen av sistnämnda belopp har statskontoret anfört följande: Under

åren 1929—1933 har Bystedt i medeltal uppburit avlöning från
länsstyrelsen med 2,588 kronor årligen, vilket belopp, efter viss reducering
med hänsyn till dyrortsförhållandena och i avlöningen ingående dyrtidstilllägg,
närmast synes motsvara en lön å A-ort av 1,980 kronor. Med utgångspunkt
från två tredjedelar av detta belopp eller alltså 1,320 kronor
synes pensionen med hänsyn till en beräknad tjänstetid av omkring 2672
år (tiden 4 januari 1911—31 maj 1937, vid vilken tid Bystedt uppnådde 65

nor, minskat med 10 % på grund av att pensionsavgifter icke erlagts eller,
efter vederbörlig avrundning, 1,056 kronor.

Föredragande departementschefen har anfört:

Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst rörande arten och omfattningen
av Bystedts arbete hos länsstyrelsen anser jag mig böra tillstyrka, att
han för detta sitt arbete — i den mån detsamma ej redan fått tillgodoräknas
vid bestämmandet av pension till honom såsom musiklärare -—- kommer i
åtnjutande av särskild pension. Denna synes mig skäligen böra bestämmas
till det i statskontorets utlåtande omförmälda beloppet eller 1,056 kronor för
år. Pensionen torde böra av Bystedt få åtnjutas från och med den 1 juni 1939.

Utskottet. Med hänsyn till vad departementschefen anfört till stöd för det föreliggande
förslaget, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till detsamma.

års ålder) böra bestämmas till ett belopp av

26.5 X 1,320

1,166 kro -

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

13

Utskottet hemställer således,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

liro.

Städerskan hos riksförsäkringsanstalten Jenny Sofia Lindström, född
Wahlberg. Under punkten 7 av förevarande proposition har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen medgiva, att städerskan hos riksförsäkringsanstalten
Jenny Sofia Lindström, född Wahlberg, må från och med månaden näst
efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under sin återstående livstid
från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig
pension av 360 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lindström är född den 6 april 1876 och således nära 64 år gammal;
att hon från år 1917 intill utgången av mars månad 1919 innehaft anställning
såsom städerska hos bränslekommissionen;

att hon från och med den 1 april 1919 varit anställd såsom städerska hos
riksförsäkringsanstalten, från vilken anställning hon sedan den 13 april
1939 varit tjänstledig på grund av sjukdom;
att städningsarbetet krävt en daglig arbetstid av i medeltal 3 Va timmar;
att ersättningen för städningsarbetet, efter att dessförinnan hava utgått
med belopp, växlande mellan 900 kronor och omkring 1,370 kronor för år,
från och med den 1 juli 1937 utgått jämlikt kollektivavtal med 1,020 kronor
för år, ersättning för materialier ej inräknad;

samt att Lindström, som är änka, befinner sig i mindre goda ekonomiska
omständigheter.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.

lil. Ecklesiastikdepartementet.

12:o.

Specialläraren vid tekniska högskolan Anders Harald Rosborg. I en den

16 februari 1940 dagtecknad proposition nr 73 har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 8 föreslagit riksdagen medgiva, att spe -

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

cialläraren vid tekniska högskolan Anders Harald Rosborg må från och
med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning vid tekniska
högskolan, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner
och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 2,556 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Rosborg är född den 1 april 1870 och således nära 70 år gammal;

att han varit anställd vid tekniska högskolan alltsedan år 1895, därav såsom
assistent eller extralärare i maskinlära till och med vårterminen 1903,
såsom extralärare i läran örn vattenmotorer och ångmaskinlära läsåren
1903/1904—1911/1912, såsom vikarierande lektor i elementarmekanik och
beskrivande maskinlära under höstterminen 1911, såsom t. f. professor i
maskinlära eller värmeteknik och maskinlära från och med den 1 januari
1912 till och med vårterminen 1923 samt såsom speciallärare i läran örn
maskinelement från och med vårterminen 1922;

att Rosborg såsom speciallärare efter år 1923 uppburit arvode med belopp,
växlande mellan 4,000 och 5,150 kronor för år jämte dyrtidstillägg
enligt för befattningshavare vid nyreglerade verk gällande grunder;

att Rosborgs undervisningsskyldighet såsom speciallärare — förutom
granskning av de studerandes övningsuppgifter och tentamina — i genomsnitt
omfattat 4 föreläsningstimmar och 6 övningstimmar i veckan under
höstterminerna samt 2 föreläsningstimmar och 6 övningstimmar i veckan
under vårterminerna;

samt att Rosborg meddelat undervisning åt samtliga studerande inom
andra årskursen av avdelningarna för kemi och kemisk teknologi samt för
bergsvetenskap med ett sammanlagt antal studerande av omkring 70.

Statskontoret har framhållit, att riksdagen vid flera tillfällen — senast
år 1939 — beviljat speciallärare vid tekniska högskolan pension av statsmedel,
då de vid framskriden ålder och efter långvarig och väl vitsordad
tjänstgöring frånträtt sin befattning, samt vid sådant förhållande icke ansett
sig böra göra erinran mot att pension utverkades åt Rosborg, vilken pension
syntes ämbetsverket böra bestämmas till belopp av 2,556 kronor för år.
Beträffande beräkningen av sistnämnda belopp har statskontoret därvid anfört,
bland annat, följande:

I ärendet är upplyst, att Rosborg å sin befattning under de senaste 6 åren
uppburit en avlöning av sammanlagt 5,150 kronor för år, vartill kommit
dyrtidstillägg enligt nyreglerade grunder. Enligt de före den 1 juli 1939
för civilförvaltningen gällande allmänna löneplanerna, till vilka de i civila
tjänstepensionsreglementet fastställda pensionsunderlagen äro anknutna,
skulle lönen vid samma befattnings placering å A-ort närmast kunna uppskattas
till 4,260 kronor. Med beaktande av att Rosborgs anställning vid
högskolan omfattat en tid av mer än trettio år, synes pensionen för honom
kunna fastställas till två tredjedelar av detta belopp, d. v. s. 2,840 kronor
efter avdrag med tio procent på grund av att pensionsavgifter icke blivit
erlagda eller till 2,556 kronor.

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

15

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, får hemställa,

att Kungl. Majrts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.

13:o.

Förre vaktmästaren vid samrealskolan i Lidköping August Vilhelm Larsson.
Under punkten 9 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen medgiva, att förre vaktmästaren vid samrealskolan i Lidköping
August Vilhelm Larsson må från och med den 1 juli 1940 under sin
återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
uppbära en årlig pension av 1,320 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Larsson är född den 24 november 1873 och alltså 66 år gammal;
att han under tiden 1 oktober 1906—30 juni 1939 eller under 32 år 9
månader innehaft anställning såsom vaktmästare vid samrealskolan (tidigare
realskolan) i Lidköping, dock att han från och med ingången av år
1939 åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom;

att han dessutom under läsåren 1909/1910—1929/1930 tjänstgjort såsom
timlärare i slöjd vid nämnda skola;

samt att hans avlöningsförmåner i egenskap av vaktmästare senast utgjort
kontant lön å 3,000 kronor för år ävensom förmån av fri bostad samt
bränsle och lyse.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.

14:o.

Förre förste vaktmästaren vid folkskoleseminariet i Falun Carl Albert
Bergman. Under punkten 10 av förevarande proposition föreslår Kungl.
Majit riksdagen medgiva, att förre förste vaktmästaren vid folkskoleseminariet
i Falun Carl Albert Bergman må från och med den 1 juli 1940 under
sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Bergman är född den 30 april 1877 och således nära 63 år gammal;

att han under tiden 1 oktober 1906—30 juni 1939 eller under 32 år 9 månader
innehaft anställning såsom förste vaktmästare vid folkskolesemina -

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

riet i Falun, dock att han från och med den 17 februari 1938 åtnjutit tjänstledighet
på grund av sjukdom;

att han därjämte från och med höstterminen 1910 till och med den 31
januari 1938 tjänstgjort såsom timlärare i gosslöjd vid nämnda seminarium;

att Bergmans avlöningsförmåner såsom förste vaktmästare under de senare
åren av den tid, Bergman tjänstgjort vid seminariet, uppgått till sammanlagt
2,135 kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt för befattningshavare
vid oreglerade verk gällande grunder, varjämte han åtnjutit förmån av
fri bostad jämte bränsle och lyse;

samt att från och med budgetåret 1923/1924 vid bestämmandet av Bergman
tillkommande löneförmåner beräknats avdrag för pensionsavgift med
50 kronor för år.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas

15:o.

Förre vaktmästaren vid högre allmänna läroverket i Karlskrona Sven
Otto Risberg. I motion II: 1 hemställer herr Holmgren, »att riksdagen ville
bevilja köpmannen Sven Otto Risberg pension eller understöd till belopp
som må befinnas skäligt».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Risberg är född den 20 oktober 1875 och således 64 år gammal;

att han inträtt i krigstjänst den 1 maj 1893, förordnats till 2:e konstapel
vid Karlskrona artillerikår den 26 juni 1896 samt erhållit avsked från kåren
den 31 oktober 1897;

att han under tiden 12 januari 1898—31 augusti 1900 tjänstgjort såsom
poliskonstapel vid Karlskrona poliskår;

samt att han innehaft anställning som vaktmästare vid högre allmänna
läroverket i Karlskrona från och med den 1 oktober 1900 till och med den
30 juni 1922, vilken sistnämnda dag han vid 46 års ålder frivilligt frånträtt
ifrågavarande anställning.

I en den 22 december 1938 dagtecknad skrift anhöll Risberg hos Kungl.
Majit att få komma i åtnjutande av pension av statsmedel till skäligt belopp.

I häröver avgivet utlåtande anförde skolöverstyrelsen, att överstyrelsen
med hänsyn till att Risberg, då han med utgången av juni 1922 frivilligt
frånträdde sin vaktmästarbefattning, endast var 46 år gammal, funne sig
ej kunna tillstyrka bifall till framställningen.

Genom beslut den 10 februari 1939 fann Kungl, Maj:t ansökningen ej föranleda
någon Kungl. Majlis åtgärd.

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

17

Av utredningen i ärendet framgår, att Risberg frivilligt slutat sin anställning
såsom vaktmästare vid högre allmänna läroverket i Karlskrona redan
år 1922 vid en levnadsålder av endast 46 år. Då Risberg alltså ej kvarstått
i tjänst till en ålder, som kan anses motsvara normal pensionsålder, får
utskottet — under åberopande jämväl av den ståndpunkt, riksdagen förut i
liknande fall intagit — avstyrka bifall till den ifrågavarande motionen.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion II: 1 icke må lill någon riksdagens
åtgärd föranleda.

IV. Handelsdepartementet.

16:o.

Torvingenjören Gustav Theodor Sjögren. I en den 16 februari 1940 dagtecknad
proposition nr 73 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
i punkten 11 föreslagit riksdagen medgiva, att torvingenjören Gustav Theodor
Sjögren må från och med månaden näst efter den, varunder han lämnar
sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget till diverse
pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 3,000 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Sjögren är född den 23 januari 1875 och alltså 65 år gammal;

att han innehaft anställning såsom torvassistent under tiden 1 maj 1904—
31 december 1914 och såsom torvingenjör under tiden därefter:

samt att han såsom torvingenjör senast uppburit ett årligt arvode av 4,000
kronor jämte ålderstillägg å 1,000 kronor ävensom dyrtidstillägg enligt grunder,
som gälla för statens befattningshavare vid oreglerade verk, varjämte
han i berörda egenskap ägt — jämlikt kungörelse den 21 maj 1920 (nr 216)
— uppbära arvode för vissa utförda utredningsarbeten m. m.

Med biträdande av vad Kungl. Maj:t föreslagit hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 19A0. 8 sami. Nr 8.

‘2

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

B. Affärsdrivande verks medel.

I. Postmedel.

17 :o.

Förra städerskan vid postverket Agda Cecilia Florin, född Johansson.

I en den 16 februari 1940 dagtecknad proposition nr 73 har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, i punkten 12 föreslagit riksdagen medgiva, att
förra städerskan vid postverket Agda Cecilia Florin, född Johansson, må,
räknat från och med den 1 januari 1940, under sin återstående livstid uppbära
en årlig pension av 408 kronor, att utgå av postmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Florin är född den 31 mars 1876 och således nära 64 år gammal;

att hon under tiden 1 november 1922—31 december 1939 eller under något
mer än 17 år varit anställd såsom städerska vid postkontoret Jönkö ping

1; M £Ét

att städningsarbetet krävt en daglig arbetstid av 4 å 5 timmar;

samt att ersättningen för städningsarbetet utgått med 840 kronor för år
under tiden 1 november 1922—31 oktober 1928, 960 kronor för år under tiden
1 november 1928—30 juni 1929, 1,140 kronor för år under tiden 1 juli
1929—31 juli 1938 samt 1,260 kronor för år under tiden därefter.

Florin, som icke blivit underkastad bestämmelserna i tjänstepensionsreglementet
för arbetare, kan ej heller komma i åtnjutande av pension enligt
bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär hon
vid den tidpunkt, då hon uppnådde 60 års ålder, icke under sammanlagt 15
år innehaft anställning i statens tjänst.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen
bifallas.

18:o.

Förre postföraren Gustaf Viktor Andersson. I motion II: 184 hemställer
herr Jacobson, »att riksdagen måtte besluta, att förre postföraren Gustaf
Viktor Andersson i Hornmyr, Lycksele socken, Västerbottens län, räknat
från och med den 1 januari 1939, erhåller ett årligt understöd av den stor -

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

19

lek som med hänsyn till längden av hans anställning i postverkets tjänst och
övriga förhållanden kan befinnas skälig».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Andersson är född den 1 april 1882 och således nära 58 år gammal;

att han varit anställd såsom postförare dels å linjen Knaften—Hornmyr
under tiden 1 oktober 1920—31 januari 1927, dels ock å linjen Vänjaurbäck
—Hornmyr under tiden 1 februari 1927—31 januari 1938, vilken sistnämnda
dag han nödgats frånträda sin anställning till följd av att postföringen, som
dittills fullgjorts med häst och åkdon, utbyttes mot postföring med automobil
i linjetrafik;

att postföringen å linjen Knaften—Hornmyr fullgjorts nied två turer i veckan
mot en ersättning av 10 kronor per tur, därvid körtiden utgjort i medeltal
omkring 7 timmar per tur, motsvarande en årlig arbetstid av 728 timmar;

att postföringen å linjen Vänjaurbäck—Hornmyr fullgjorts till och med den
31 maj 1934 med två turer i veckan mot en ersättning av 7 kronor per tur
samt för tiden därefter med tre turer i veckan mot en ersättning av 4 kronor
67 öre per tur, därvid körtiden utgjort i medeltal omkring 4 timmar förutom
uppehållstid i Vänjaurbäck, varierande mellan 1—8 timmar;

att Andersson under sista anställningsåret uppburit en särskild tilläggsersättning
av i ett för allt 350 kronor;

att han är ägare av en till 4,800 kronor taxeringsvärderad jordbruksfastighet,
vilken dock graveras av gäld om sammanlagt 1,300 kronor;

samt att han enligt ett den 25 januari 1940 utfärdat läkarintyg lider av
bråck och hjärtfel, varför hans arbetsförmåga är i hög grad nedsatt.

Hos Kungl. Majit anhöll Andersson år 1938 att få komma i åtnjutande av
pension.

Genom beslut den 27 januari 1939 fann Kungl. Maj:t ansökningen icke föranleda
någon Kungl. Majits åtgärd.

Utskottet får erinra, att i de fall, då riksdagen tidigare beviljat postförare
årliga understöd att utgå av postmedel, såsom regel förelegat särskilda omständigheter,
t. ex. skada under tjänstutövning eller synnerligen lång anställningstid
under sällsynt svåra och krävande förhållanden. Med hänsyn dels
till Anderssons relativt korta anställning och ringa årliga arbetstid i postverket
samt det förhållandet, att förenämnda postföringar icke, såvitt visats,
fullgjorts under särskilt svåra och krävande förhållanden, dels ock därtill,
att frågan örn pension åt Andersson nyligen varit föremål för Kungl. Maj :ts
prövning utan att föranleda någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida, finner
sig utskottet förhindrat tillstyrka bifall till det i motionen väckta förslaget.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 184 ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Utskottet.

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

II. Trafikmedel.

19:o.

Förre banarbctarcn vid statens järnvägar Nils Erik Sjödin. I en den
16 februari 1940 dagtecknad proposition nr 73 Ilar Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, i punkten 13 föreslagit riksdagen medgiva, att förre
banarbetaren vid statens järnvägar Nils Erik Sjödin må, räknat från och med
den 1 juli 1939, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 504
kronor, att utgå av trafikmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Sjödin är född den 14 februari 1876 och således 64 år gammal;

att han åren 1918—1934 under en tid av sammanlagt omkring 14 år 11
månader tjänstgjort såsom banarbetare vid statens järnvägar;

att hans senaste tjänstgöring vid statens järnvägar upphört den 24 december
1934;

att normala avlöningsbeloppet för Sjödin senast utgjort 6 kronor 40 öre
för arbetsdag;

att han den 8 januari 1935 under färd, som av honom i enskilt ärende
företagits å dressin å järnvägslinjen Ytterån—Trångsviken, blivit påkörd
av ett tåg och så svårt skadad, att han alltsedan dess varit ur stånd att utföra
arbete för statens järnvägars räkning;

att Sjödin med anledning av ett honom tidigare ågånget olycksfall i arbete
(ögonskada) sedan år 1933 uppbär en årlig livränta med 333 kronor
34 öre;

att han lever i små ekonomiska förhållanden;

att hans hustru är sjuklig;

samt att han har två minderåriga barn.

Enligt vad vederbörande distriktschef vid statens järnvägar upplyst skulle
Sjödin med stor sannolikhet hava erhållit ytterligare arbete i statens järnvägars
tjänst, därest han icke genom olycksfallet den 8 januari 1935 blivit
oförmögen till arbete.

Föredragande departementschefen har anfört:

Med hänsyn till de i detta ärende föreliggande särskilda omständigheterna
finner jag mig i likhet med statskontoxet kunna förorda, att pension beredes
Sjödin. Såsom i förevarande fall skäligt pensionsbelopp vill jag för
egen del föreslå 504 kronor för år. Till jämförelse må anmärkas, att Sjödin,
därest han varit i statens järnvägars tjänst under år 1935 intill olycksfallet,
skulle hava varit berättigad till sjukpension enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare med 660 kronor för år. Pensionen torde böra få
av Sjödin åtnjutas räknat från och med den 1 juli 1939.

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

21

Med hänsyn till i ärendet åberopade särskilda förhållanden har utskottet
ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förslag och får därför hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.

20:o.

Anställningshavaren vid järnvägsstyrelsens biljett- och blankettkontor
Johanna Amalia Jonsson. Under punkten 14 av förevarande proposition
föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att anställningshavarna vid järnvägsstyrelsens
biljett- och blankettkontor Johanna Amalia Jonsson må från
och med månaden näst efter den, varunder hon lämnar sin anställning, under
sin återstående livstid uppbära en årlig pension av 408 kronor, att utgå
av trafikmedel.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Jonsson är född den 7 maj 1864 och således 75 år gammal;

att hon alltsedan maj månad 1878 varit sysselsatt med skärning av biljettkartonger
för statens järnvägars räkning, därav under tiden till och med år
1923 såsom anställd hos enskilda entreprenörer, vilka omhänderhaft tillverkningen
av nämnda kartonger, och under tiden från och med år 1924 — efter
det statens järnvägar övertagit tillverkningen — i statens järnvägars tjänst;

att arbetet under sistberörda tid varit förlagt till järnvägsstyrelsens biljettoch
blankettkontor samt utförts å den å kontoret gängse arbetstiden;

att ersättningen för arbetet under Jonssons anställning hos statens järnvägar
utgått efter beting;

samt att Jonssons arbetsinkomst under de fem sista åren — efter avdrag
av avlöning till biträde — uppgått till i medeltal omkring 2,200 kronor
för år.

Föredragande departementschefen har anfört:

Med hänsyn till den osedvanligt långa tid — mer än 61 år — under vilken
Jonsson utfört arbete för statens järnvägars räkning, anser jag mig, oaktat
Jonsson först vid nära 60 års ålder erhållit anställning i statens järnvägars
tjänst, kunna tillstyrka, att pension utverkas åt henne. Mot det i ärendet
föreslagna pensionsbeloppet, 408 kronor, finner jag icke anledning till erinran.

Med biträdande av vad Kungl. Maj:t föreslagit hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen
bifallas.

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

i

Utskottet.

21:o.

Förre ban- och byggnadsarbetaren Oskar Vilhelm Karlsson. I motion
II: 47 hemställa herrar Brädefors och Hagberg i Luleå, »att riksdagen måtte
besluta bevilja f. d. ban- och byggnadsarbetaren Oskar Vilhelm Karlsson,
Mjölkudden, Luleå, pension från den 1 juli 1940 med 504 kronor per år».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Karlsson är född den 4 april 1877 och således nära 63 år gammal;

att han åren 1910—1915 samt 1931—1938 haft anställning vid statens
järnvägar och statens järnvägsbyggnader under sammanlagt 8 år 8 månader,
därav 7 år 1 månad före fyllda 60 år;

att han åren 1921—1922 varit anställd såsom förman vid Norrlands statsarbeten
under 7 månader;

att han arbetat vid ett av statens arbetslöshetskommitté anvisat vägarbete
6 månader och i statskommunalt reservarbete 1 år 2 månader;

samt att han enligt egen uppgift åren 1898—1902 innehaft anställningar vid
statens järnvägsbyggnader och Bodens fästningsbyggnader under sammanlagt
omkring 4 år.

Hos järnvägsstyrelsen anhöll Karlsson år 1938 att få komma i åtnjutande
av pension.

Genom beslut den 18 januari 1939 fann järnvägsstyrelsen, enär Karlsson
icke fyllde de villkor med avseende å anställningstid, som enligt kungörelsen
den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av
viss arbetarpersonal fordrades för att arbetare skulle kunna tillerkännas pension,
framställningen ej kunna bifallas.

En av Karlsson sedermera hos Kungl. Maj :t gjord ansökning i förevarande
avseende har genom Kungl. Maj-.ts beslut den 19 maj 1939 lämnats utan bifall.

Enligt utskottets mening har i förevarande ärende icke förebragts utredning
om att Karlsson förrättat arbete i statens tjänst i den omfattning, att
detsamma bör föranleda beslut om pension. På grund härav avstyrker utskottet
åtgärd i anledning av motionen och hemställer,

att förevarande motion II: 47 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

22 :o.

Förre ban- och byggnadsarbetaren Knut Vilhelm Eriksson-Lagerlöf.

I motion II: 182 hemställer herr Olsson i Stockholm, att riksdagen måtte besluta
bevilja förre ban- och byggnadsarbetaren Knut Vilhelm Eriksson -

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

23

Lagerlöf pension i enlighet med härför gällande bestämmelser, eller att, om
detta av formella skäl icke låter sig göra, Eriksson-Lagerlöf erhåller en gratifikation
enligt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev av den 18 december
1925.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Eriksson-Lagerlöf är född den 26 september 1869 och således 70 år
gammal;

att han varit fast anställd vid Göta livgarde under tiden 6 april 1891-—
6 oktober 1894;

att han åren 1917—1931 innehaft anställning såsom ban- och byggnadsarbetare
vid statens järnvägar under sammanlagt omkring 12 år 11 månader; samt

att han är medellös.

Hos järnvägsstyrelsen anhöll Eriksson-Lagerlöf år 1938 att få komma i
åtnjutande av understöd från statens järnvägar.

Genom beslut den 24 mars 1938 fann järnvägsstyrelsen, enär Eriksson-Lagerlöf
icke innehaft anställning vid statens järnvägar under så lång tid, som
erfordrades för erhållande av pension eller gratifikation, framställningen icke
föranleda någon styrelsens åtgärd.

Härefter anhöll Eriksson-Lagerlöf i en den 4 april 1938 dagtecknad skrift
hos Kungl. Majit att få komma i åtnjutande av pension.

I häröver avgivet utlåtande anförde järnvägsstyrelsen:

Med hänsyn till att Eriksson-Lagerlöf icke innehaft arbete vid statens järnvägar
sedan år 1931 -— då han enligt vad handlingarna i ärendet syntes giva
vid handen ej varit oförmögen till vidare arbete — ävensom därtill, att hans
sammanlagda anställningstid vid statens järnvägar uppgått till allenast omkring
12 år 11 månader, vore Eriksson-Lagerlöf ej berättigad till erhållande
av pension eller i nådiga brevet den 18 december 1925 omförmäld gratifikation.
På grund härav hemställde järnvägsstyrelsen, att ansökningen ej måtte
föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Genom beslut den 20 maj 1938 fann Kungl. Maj:t ansökningen ej föranleda
någon Kungl. Majits åtgärd.

Såsom järnvägsstyrelsen anfört, är Eriksson-Lagerlöf icke författningsenligt
berättigad till erhållande av vare sig pension eller gratifikation. För
egen del anser sig utskottet med hänsyn till omfattningen av Eriksson-Lagerlöfs
anställningstid vid statens järnvägar ej kunna tillstyrka bifall till motionen,
så mycket mindre som ärendet nyligen varit föremål för Kungl. Majits
prövning utan att föranleda någon åtgärd från Kungl. Majits sida.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion II: 182 ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Utskottet.

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 8-

Utskottet.

III. Statens vattenfallsverks medel.

23 :o.

Förre nattvakten Karl Vilhelm Örberg. I motion II: 5 hemställer herr
Hult, att riksdagen måtte bevilja förre nattvakten Karl Vilhelm Örberg under
återstående delen av hans livstid ett årligt understöd att utgå från den 1
januari 1940 med belopp, som kan anses skäligt.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Örberg är född den 20 november 1879 och således 60 år gammal;

att han åren 1907—1924 haft anställning som nattvakt vid Trollhätte kanaloch
vattenverk, Trollhätte kanals ombyggnad och Trollhätte kraftverksbyggnader
med en sammanlagd tjänstetid av 16 år 9 månader 22 dagar;

att han är ägare av en bostadsfastighet i Trollhättan, taxeringsvärderad
till 14,500 kronor samt intecknad för ett belopp av 6,000 kronor;

att han förutom förmånen av egen bostad i fastigheten därav åtnjuter en
årlig hyresinkomst å 540 kronor;

samt att han till följd av invaliditet är oförmögen till arbete.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, har Örberg slutat sin anställning
i statens tjänst redan år 1924 vid en ålder av endast 44 år. Då alltså Örberg
ej kvarstått i tjänst till en ålder, som kan anses motsvara normal pensionsålder,
får utskottet avstyrka bifall till förevarande motion.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 5 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

IV. Statens domäners fond.

24 :o.

Förre skogsarbetare» Otto Ögren. I motion II: 4 hemställer herr Hult,
att riksdagen måtte bevilja förre skogsarbetaren Otto Ögren ett årligt understöd
att utgå från den 1 januari 1940 med belopp som kan anses skäligt.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ögren är född den 8 september 1870 och således 69 år gammal;

att han under tiden 1 januari 1915—14 mars 1920 varit statare på den av
domänverket sistnämnda dag förvärvade egendomen Lilleskog i Västra Tunhems
socken;

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

25

att han under tiden 14 mars 1920—31 december 1939 innehaft anställning
som skogsarbetare i Hunnebergs revir;

att hans sammanlagda anställningstid i statens tjänst uppgår till 19 år
9 månader 16 dagar, därav omkring 10 år 6 månader före 60 års ålder;

att han enligt utfärdat läkarintyg är på grund av förhöjt blodtryck och
organiskt hjärtfel för framtiden oförmögen till arbete;
samt att han är medellös.

Hos domänstyrelsen anhöll Ögren år 1939 örn erhållande av pension enligt
bestämmelserna i kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst.

Genom beslut den 27 september 1939 förklarade sig domänstyrelsen icke
kunna bifalla framställningen, enär Ögren vid den tidpunkt, då han uppnådde
60 års ålder, icke under minst 15 år innehaft sådan anställning i statens
tjänst, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

Såsom den lämnade redogörelsen utvisar, är Ögren icke berättigad till
pension enligt kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter
angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst, enär han icke
vid den tidpunkt, då han uppnådde 60 års ålder, under sammanlagt 15 år
innehaft statstjänst. Då emellertid Ögren under tillhopa nära 20 år haft
sådan anställning i statens tjänst, vilken torde hava utgjort hans huvudsakliga
sysselsättning och förvärvskälla, finner utskottet sig, i enlighet med vad
tidigare av riksdagen i liknande fall medgivits, böra tillstyrka, att Ögren
tillerkännes pension. Pensionsbeloppet synes böra bestämmas till 504 kronor
för år.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 4, må
medgiva, att förre skogsarbetaren Otto Ögren må, räknat från
och med den 1 januari 1940, under sin återstående livstid
uppbära en årlig pension av 504 kronor, att utgå av statens
domäners fond.

25 :o.

Förre arrendatorn Erik Viktor Eriksson. I motion II: 137 hemställer
herr Karlsson i Grängesberg, »att riksdagen måtte bevilja f. d. arrendatorn
och skogsarbetaren Erik Viktor Eriksson, Öratjärn, Grängesberg, en årlig
pension till belopp som kan anses skäligt, att xdgå av statens domäners
fond».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Eriksson är född den 20 december 1867 och således 72 år gammal.

att han arrenderat torpet Öratjärn på kronoparken Björnhyttan i Gran Ililumg

till riksdagens protokoll 1910. 8 sami. Nr 8. 3

Utskottet.

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

Utskottet.

gärde socken mot bland annat viss dagsverksskyldighet från och med den
14 mars 1908 till den 14 mars 1934, då torpet försåldes till honom;

samt att han kan räkna en anställningstid i statens tjänst av 17 år 3 månader
före uppnådd ålder av 60 levnadsår.

Hos domänstyrelsen anhöll Eriksson år 1935 att få komma i åtnjutande av
pension.

Genom beslut den 22 januari 1936 förklarade sig domänstyrelsen, enär av
utredningen i ärendet framginge att Eriksson före den 1 januari 1935 slutat
som arbetare i statens tjänst, på grund av bestämmelserna i 10 § kungörelsen
den 7 december 1934, nr 585, med föreskrifter angående pensionering av viss
arbetarpersonal i statens tjänst icke kunna bifalla framställningen.

Kammarrätten, varest Eriksson häröver anförde besvär, fann genom utslag
den 20 april 1939 icke skäl att göra ändring i domänstyrelsens beslut.

Enär Eriksson avgått från anställningen i statens tjänst före ikraftträdandet
den 1 januari 1935 av kungörelsen den 7 december 1934 (nr 585) med
föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst,
har Eriksson icke kunnat av domänstyrelsen tillerkännas pension. Då emellertid
Erikssons anställningstid före uppnådd ålder av 60 år uppgår till omkring
17 år 3 månader, finner sig utskottet, i enlighet med vad som tidigare
i liknande fall plägat tillämpas av riksdagen, böra tillstyrka, att Eriksson tillerkännes
pension. Pensionsbeloppet torde böra bestämmas till 504 kronor
för år.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 137,
må medgiva, att förre arrendatorn Erik Viktor Eriksson må,
räknat från och med den 1 januari 1940, under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av 504 kronor, att utgå
av statens domäners fond.

26 :o.

Förre kronojägaren Johan Verner Jansson. I motion 11:49 hemställer
herr Lövgren, »att riksdagen ville bevilja f. d. kronojägaren Johan Verner
Jansson, Svartbjörnsbyn, Boden, en årlig pension till så stort belopp som kan
synas skäligt med hänsyn till hans långa och välmeriterade tjänstgöring i
statens tjänst».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Jansson är född den 13 december 1882 och således 57 år gammal:

att han antogs till extra bevakare vid domänverket den 16 april 1906, till
extra kronojägare den 22 maj 1907 och till extra ordinarie kronojägare den
1 januari 1921;

Bankoutskottets utlåtande Nr 8.

27

att han den 26 maj 1928 på egen begäran entledigades från sin extra ordinarie
kronojägartjänst efter en sammanlagd tjänstetid vid domänverket av
22 år;

att han under tiden 1 juni 1928—11 maj 1932 innehaft anställning som förman
vid skogsarbeten;

att han år 1939 varit inkomsttaxerad för ett belopp av 1,390 kronor;

samt att han enligt ett den 3 januari 1940 av avdelning släkaren vid garnisonssjukhuset
i Boden R. Findahl utfärdat intyg är på grund av hjärtsjukdom
oförmögen till arbete.

I en den 15 mars 1935 dagtecknad skrift anhöll Jansson hos Kungl. Maj:t
att få komma i åtnjutande av pension.

I häröver avgivet utlåtande anförde domänstyrelsen:

Vid sin på egen begäran skedda avgång ur domänverkets tjänst den 26
maj 1928 hade Jansson uppnått allenast 46 levnads- och 22 tjänstår. Därest
Jansson vid sin avgång ur tjänsten innehaft ordinarie beställning vid domänverket,
hade han mot bestämmelserna i 8 § av 1907 års lag angående civila
tjänstinnehavares rätt till pension icke varit berättigad till pension. Det syntes
styrelsen uppenbart, att Janssons extra ordinarie anställning icke kunde
bereda honom större rätt till pension än om han varit ordinarie befattningshavare.
Domänstyrelsen hemställde, att ansökningen icke måtte föranleda
någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Genom beslut den 31 januari 1936 fann Kungl. Maj:t ansökningen ej föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, slutade Jansson sin anställning
som extra ordinarie kronojägare vid domänverket redan år 1928 vid en
levnadsålder av allenast 46 år. Vid sådant förhållande finner sig utskottet ej
kunna tillstyrka bifall till det i motionen väckta yrkandet.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motion II: 49 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

.Stockholm den 5 mars 1940.

På bankoutskottets vägnar:

Utskottet.

BJ. HOLMGREN.

28

Bankoutskottets utlåtande Nr 8-

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Holmström, Nilsson i Mölndal, Sundvik, Leander,
Lindbärg, Bodin i Visby, Andersson i Jäger och Lindblom;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg,
K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Svedman.

Reservation

vid punkten 15 (ang. pension åt f. vaktmästaren Sven Otto Risberg) av
herr Holmgren.

407381. Stockholm, Isaac Marcus boktryckeri-Aktiebolag, 1940.