Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

1

Nr 46.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1940 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
översten F. A. K. Allbrandts tjånstepensionsförmåner
i händelse av förflyttning till lägre beställning.

I en den 24 maj 1940 dagtecknad proposition nr 278, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att för chefen för Vaxholms
kustartilleriregemente, översten F. A. K. Allbrandt må, för den händelse
han utan något sitt förvållande förflyttas till beställning med lägre
tjänstepensionsunderlag, i tjänstepensionshänseende fortfarande gälla vad
som finnes stadgat i fråga örn den av honom nu innehavda beställningen.

Chefen för Vaxholms kustartilleriregemente, översten F. A. K. Allbrandt,
som är född den 6 september 1887, utnämndes den 30 juni 1936 att från
och med den 1 juli 1936 vara överste vid kustartilleriet (dåvarande lönegrad
O 6) samt förordnades samtidigt att tills vidare vara chef för Vaxholms
kustartilleriregemente. Från och med den 1 juli 1939 är den av
Allbrandt innehavda överstebeställningen i tjänsteförteckningen upptagen såsom
regementschefsbeställning med placering i lönegrad Ob 1 (årslön 15,000
kronor). För beställning i denna lönegrad utgör tjänstepensionsunderlaget
7,596 kronor och familjepensionsunderlaget 2,880 kronor. Pensionsåldern
är 60 år.

Efter tillträdet den 1 juli 1936 av förordnandet såsom chef för Vaxholms
kustartilleriregemente har Allbrandt på grund av sjukdom varit förhindrad
tjänstgöra under sammanlagt omkring 1 år 9 månader. Under år 1939 har
Allbrandt fullgjort tjänstgöring allenast under 3 månader 23 dagar, och
under år 1940 har han hittills åtnjutit sjukledighet i en följd sedan den 6
mars. Den senast beviljade sjukledigheten avser tiden till och med utgången
av maj månad 1940.

Under erinran om de avsevärda avbrott i Allbrandts tjänstutövning, som
sålunda förekommit, och under framhållande att dessa särskilt under nu
rådande förhållanden innebure betydande nackdelar icke blott för Vaxholms
kustartilleriregemente utan även för verksamheten vid fästningsstaben
i Vaxholms fästning, vid vilken stab chefen för nämnda regemente tjänstgjorde
såsom artilleribefälhavare, har kommendanten i Vaxholms fästning
gjort framställning örn vidtagande av åtgärd för personombyte snarast möjligt
å den av Allbrandt innehavda chefsbeställningen. Kommendanten har
därvid bland annat anfört, att han tidigare hoppats, att Allbrandt skulle bliva
så återställd, att han skulle kunna inträda i sina befattningar med full verksamhetslust
och full arbetsförmåga och därefter godtagbart handhava sina
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 8 sami. Nr 46. 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

befattningar under längre tid. Dessa förhoppningar hade ej infriats och
komme med största sannolikhet ej heller efter Allbrandts återinträde i tjänst
efter tjänstledighetens slut att infrias.

Chefen för finansdepartementet har anfört huvudsakligen följande:

Då det bland annat på grund av innehållet i ett av fästningsläkaren vid
Vaxholms fästning rörande Allbrandt avgivet läkarintyg synes kunna antagas,
att Allbrandt skall kunna tagas i anspråk för bestridande
av befattning, avsedd för regementsofficer i lägre beställning, har den
lämpligaste utvägen för ernående av det önskade personskiftet ansetts
vara, att Allbrandt förflyttas till dylik beställning — d. v. s.
majors- eller överstelöjtnantsbeställning — och att regementschefsbeställningen
besättes med ny ordinarie innehavare.

För egen del finner jag skäligt, att Allbrandt efter en eventuell förflyttning
till lägre tjänst bibehålies vid nuvarande förmåner. I avseende härå är
att märka, att bestämmelserna i 10 § militära avlöningsreglementet giva
Kungl. Maj:t befogenhet att besluta örn Allbrandts bibehållande vid lön i den
löneklass, som gällt för honom i den högre beställningen. Härutinnan erfordras
således icke särskilt medgivande av riksdagen. I familjepensionshänseende
skulle enligt gällande författningsbestämmelser en förflyttning
icke för Allbrandt medföra någon rubbning. Annorlunda är förhållandet i
tjänstepensionshänseende. I militära tjänstepensionsreglementet finnas icke
meddelade några bestämmelser, som möjliggöra bibehållande av en militär
beställningshavare, vilken förflyttas till lägre tjänst, vid de tjänstepensionsförmåner,
till vilka han grundlagt rätt i den högre tjänsten. Därest särskild
åtgärd icke vidtages, komma alltså för Allbrandt i händelse av förflyttning
till majors- eller överstelöjtnantsbeställning att i fråga om tjänstepensionsunderlag
och pensionsålder liksom i övrigt i tjänstepensionshänseende
bliva tillämpliga för dylik beställning gällande bestämmelser (tjänstepensionsunderlag
för överstelöjtnant 6,300 kronor och för major 5,640 kronor;
pensionsålder för sådan beställning 55 år).

O ^kottet. Kungl. Maj:ts förevarande framställning har icke givit utskottet anled ning

till erinran. På grund härav hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna
riksdagens bifall.

Stockholm den 4 juni 1940.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 45.

408009. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.