Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
1
Nr 38.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1940 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående utövande under vissa utomordentliga
förhållanden av fullmäktige i riksbanken och
fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter,
m. m.
I en den 24 maj 1940 dagtecknad proposition nr 277, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att dels antaga vid propositionen
fogat förslag till lag angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden
av fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret
tillkommande befogenheter, dels ock bemyndiga Konungen att, där det under
krig, vari riket befinner sig, prövas oundgängligen nödigt, utom riket
upptaga lån.
Berörda lagförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden av
fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande
befogenheter.
Härigenom förordnas som följer:
Har riket eller del därav besatts av fientlig makt, må fullmäktige i riksbanken
tillkommande befogenheter utövas allenast vid sammanträde inom
av fienden obesatt område inom eller utom riket å ort, där fullmäktige kunna
med av Konungen utsett ombud överlägga. Vid sådant sammanträde skola
minst tre fullmäktige vara tillstädes. Kan icke nyssnämnda antal fullmäktige
komma tillstädes, förordnar Konungen erforderligt antal personer att,
intill dess nämnda hinder upphör, med fullmäktigs rätt och ansvar träda i
fullmäktigs ställe.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 8 sami. Nr 38.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande fullmäktige
i riksgäldskontoret och utövandet av dem tillkommande befogenheter.
Denna lag träder omedelbart i kraft och gäller till och med den 30 juni
1941.
Inom finansdepartementet har till övervägande upptagits frågan örn erforderliga
beredskapsåtgärder till tryggande av den centrala finansförvaltningen
i händelse av landets indragande i krig. I en inom departementet upprättad
promemoria i ämnet har beträffande behovet av dylika åtgärder anförts
följande:
Den centrala finansförvaltningen utövas till väsentliga delar av riksbanken
och riksgäldskontoret. Decentraliseringen ifråga innebär vid krigsfall en
fara, örn den kan medföra, att rättsgiltiga beslut avseende riksbankens och
riksgäldskontorets förvaltningsområden icke kunna erhållas, trots att Kungl.
Majit alltjämt kan utöva sina konstitutionella befogenheter. En risk i denna
riktning föreligger obestridligen till följd av det sätt på vilket förvaltningen
av riksdagens verk är organiserad. Fullmäktigeinstitutionerna kunna tänkas
bli funktionsodugliga och vara omöjliga att i rättsliga former rekonstituera
redan på ett tidigt stadium av ett krig, medan däremot en konstitutionell Tegeläng
även i extrema nödlägen kan vidmakthållas. Funktionsoduglighet
måste anses föreligga icke endast om fullmäktige ej kunna sammanträda i
erforderligt antal utan även om detta ej är möjligt inom obesatt område.
Beträffande de olika utvägar, som kunna tänkas stå till buds för att i
här avsedda fall trygga utövandet av de båda fullmäktigeinstitutionernas
befogenheter, yttras i promemorian i huvudsak följande:
Formellt torde hinder ej möta mot att fullmäktigeinstitutionema fatta beslut
om viss delegation av sina befogenheter för krigsfall. En sådan delegation
kan dock befaras ge ett alltför svagt underlag för delegationsorganets
verksamhet och bör vidare knappast ske utan riksdagens medverkan, eftersom
den skulle innebära, att fullmäktige — låt vara med bibehållet individuellt
ansvar — kunde sätta andra i sitt ställe och på så sätt kringgå riksdagens
val. Dessa svagheter framträda särskilt, om fullmäktige icke behålla
sin förvaltning till inträdet av ett nödläge utan redan inför ett avlägset
hot i beredskapssyfte fatta beslut om delegation; den senare vägen
är emellertid den de sannolikt tvingas att gå. En ytterligare olägenhet, som
nära sammanhänger med de föregående, är att en fri delegation från fullmäktiges
sida, som senare under tryck återkallas, kan skapa väsentlig oklarhet
utåt, som skulle undvikas om delegationsformen vore entydigt reglerad
av riksdagen.
Om av angivna skäl riksdagens medverkan anses böra krävas för en
lösning av beredskapsfrågan genom delegation, synes riksdagens beslut lämpligen
böra gå ut på att fullmäktiges befogenheter vid krigsfall skola — oberoende
av ett fullmäktiges särskilda beslut — vara från fullmäktige oåterkalleligt
delegerade till vissa personer inom eller utom deras krets. En än
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
3
damålsenlig fixering av delegationsformerna synes vara, att förvaltningen
skall vara delegerad till de av fullmäktige till ett antal av minst tre som
kunna sammanträda inom obesatt område. Om sådan delegation ej kan
komma till stånd, skola befogenheterna vara delegerade till en direktion på
minst tre personer, bestående av — förutom de fullmäktige som må finnas
inom obesatt område — de personer som Kungl. Maj:t därtill förordnar.
Ett beslut av riksdagen med bär angiven innebörd skulle giva delegationsorganet
exklusiv rättslig auktoritet och bevara riksdagens inflytande på
personvalet så långt detta låter sig göra.
Riksdagens beslut kan sammanfattas i en särskild lag angående utövande
under vissa utomordentliga förhållanden av fullmäktige i riksbanken och
fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter men kan också
givas formen av ett ensidigt beslut från riksdagens sida, varigenom riksdagen
avgiver en förklaring om vad som bör gälla vid krigsfall. Den förra
vägen synes vara att föredraga med tanke på den betydelse lösningen av
här berörda frågor kan komma att äga i förhållandet till annan makt.
Vid promemorian har fogats ett lagförslag av följande lydelse:
Lag angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden av fullmäktige
i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret tillkommande befogenheter.
Härigenom förordnas som följer:
Har riket eller del därav besatts av fientlig makt, må fullmäktige i riksbanken
tillkommande befogenheter utövas allenast vid sammanträde inom
av fienden obesatt område inom eller utom riket, och skola därvid minst
tre fullmäktige vara tillstädes. Finnas icke inom det obesatta området fullmäktige,
vilka enligt vad nu sagts kunna utöva fullmäktiges befogenheter,
förordnar Konungen erforderligt antal personer att med fullmäktigs rätt
och ansvar träda i fullmäktigs ställe.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande fullmäktige
i riksgäldskontoret och utövandet av dem tillkommande befogenheter.
__
Denna lag träder omedelbart i kraft och gäller till och med den 30 juni
1941.
Vad särskilt angår frågan om upptagandet av lån erinras i promemorian,
att regeringsformen förutsett möjligheten att Konungen med riksdagens samtycke
belastar riket med gäld. Samtycket vore säkerligen närmast avsett
att givas in casu men borde även kunna lämnas generellt med avseende på
visst läge. Riksdagen borde sålunda kunna i beredskapssyfte bemyndiga
Konungen att, där det under krig, vari riket befinner sig, prövas oundgängligen
nödigt, upptaga lån.
över promemorian jämte det därvid fogade lagförslaget ha yttranden dea
20 maj 1940 avgivits av de båda fullmäktigeinstitutionerna.
Fullmäktige i riksbanken förorda, att åtgärder vidtagas i syfte att skapa
garantier för att fullmäktigeinstitutionerna kunna fungera även under de
utomordentliga förhållanden, som åsyftas i promemorian. Vad i promemorian
och författningsutkastet i sådant avseende föreslagits har icke föranlett
annan erinran från fullmäktiges sida än att fullmäktige ifrågasatt en
mindre, formell jämkning i det sistnämnda.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 38-
Fullmäktige i riksgäldskontoret anse likaledes åtgärder i den i promemorian
föreslagna riktningen böra med det snaraste vidtagas. Fullmäktige ha
funnit lagförslaget i stort sett innefatta de bestämmelser i ifrågavarande avseende,
som kunna anses erforderliga, och ha beträffande detta förslag endast
ifrågasatt vissa mindre, förtydligande jämkningar och tillägg.
I fråga om sättet för ombesörjande av statens upplåning ha riksgäldsfullmäktige
ansett, att all sådan upplåning fortfarande bör ombesörjas av
riksgäldskontoret. I detta hänseende åberopas innehållet i en av fullmäktiges
ordförande upprättad promemoria, däri beträffande detta spörsmål anföres
följande:
Det synes varken vara principiellt eller praktiskt riktigt, att riksdagen
skulle bemyndiga Konungen att under krig i visst läge upptaga lån med förbigående
av riksgäldskontoret. Grundlagsbestämmelserna härom äro en
smula oklara, i det att det närmast är den negativa formuleringen av regeringsformen
§ 76 (Utan riksdagens samtycke kan Konungen icke lån ineller
utrikes göra eller riket med ny gäld belasta) som kan åberopas. Å
andra sidan finnes intet grundlagsstadgande, att all statens upplåning skall
ombesörjas av riksgäldskontoret. Då finansministern år 1879 till statsrådsprotokollet
motiverade förslag om tillfällig upplåning till järnvägshypoteksfonden,
intog han i sitt yttrande följande programförklaring: »Med hänsyn
såväl till grundlagens stadgande om förvaltningen av rikets gäld som ock
till ändamålsenligheten därav att alla statens lån av samma myndighet upptagas,
lärer icke annat böra ifrågasättas än att riksgäldskontoret får i uppdrag
att ombesörja anskaffandet av de medel, vilka för nu antydda ändamål
erfordras.» Detta uttalande har sedermera varit praktiskt gällande och
någon anledning att återgå till upplåning direkt av Konungen torde i verkligheten
icke finnas. År 1858 uppträdde både riksgäldskontorets och Konungens
ombud på den internationella lånemarknaden — till skada för bådadera
upplåningarna.
Men härtill kommer den praktiska synpunkten, att till skuldförvaltningen
hör mycket annat än direkt upplåning — och något annat kan det ej bliva
fråga om för Konungens del. Även under en krigstid måste riksgäldskontoret
göra allt som lämpligen kan göras för att anskaffa de medel, som erfordras
för räntebetalning och amortering av den tidigare statsskulden, enär ett
vårdslösande av denna del av riksgäldskontorets uppgift skulle menligt inverka
på svenska statens kredit och anseende i övrigt. Att kasta d; nna
statslånetjänst på Kungl. Maj:t kan icke komma i fråga, enär riksgäldskontoret
ensamt behärskar materialet och formerna för lånetjänsten. Då av
det föregående resonemanget framgår, att möjligheten för riksgäldsfullmäktige
att besluta även under krig, ehuru med reducerat antal medlemmar,
skulle tryggas på samma sätt som för bankofullmäktige, finnes ingen anledning
att från fullmäktiges handläggning avföra allenast upptagande av nya
lån. Ett intimt samarbete bör naturligtvis finnas mellan Kungl. Maj:t och
riksgäldskontoret. Det må för övrigt nämnas, att det av Konungen år 1858
upptagna lånet fick återbetalas av riksgäldskontoret.
En av fullmäktige i riksgäldskontoret har varit såtillvida skiljaktig, att han
ansett de behövliga ändringarna beträffande utövandet av fullmäktigeinstitutionernas
befogenheter böra ske genom tillägg till reglementena för riksbanken
och riksgäldskontoret.
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
5
Föredragande departementschefen har anfört följande.
I likhet med fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret
anser jag åtgärder böra vidtagas i syfte att trygga utövandet av de båda fullmäktigeinstitutionernas
befogenheter under sådana utomordentliga förhållanden,
som här avses. Av skäl, som anförts i den inom finansdepartementet
upprättade promemorian, synes detta lämpligen böra ske genom antagande
av en beredskapslag, som förhindrar utövning av fullmäktiges funktioner
vid sammanträde inom av fienden besatt område, och som dessutom
—- vid behov genom viss temporär delegation av fullmäktigs befogenheter på
av Konungen utsedda personer — säkerställer en ledning för riksbanken och
riksgäldskontoret med exklusiv rättslig auktoritet. För att skapa garanti för
att den i gällande författningar förutsatta förbindelsen mellan regeringen
och fullmäktige kan upprätthållas, synes lagtexten böra kompletteras med
föreskrift, att sammanträde med fullmäktige skall hållas å ort, där fullmäktige
kunna överlägga med av Konungen förordnat ombud. Därjämte torde
i lagtexten böra vidtagas ett par mindre, formella jämkningar.
Med en lagstiftning av angivet innehåll bortfaller formellt sett behovet av
ett särskilt bemyndigande för Konungen att upptaga lån. Lägen kunna dock
tänkas, där det skulle erbjuda en väsentlig fördel, att Konungen och icke en
provisorisk ledning för riksgäldskontoret vid låneförhandlingar utom landet
representerar riket; även om denna anordning tillämpas, bör dock sistnämnda
myndighet kunna åtaga sig lånetjänsten. Jag vill därför förorda, att
riksdagens samtycke till sådan upplåning inhämtas. Den Konungen genom
bemyndigandet tillerkända upplåningsrätten bör givetvis komma till användning,
blott när förhandlingsläget gör detta ofrånkomligt. Under denna
förutsättning kan mot en av Konungen utövad upplåning icke riktas invändningen,
att den inför en olämplig konkurrens mellan Konungen och
riksgäldskontoret på den utländska lånemarknaden. Den praxis beträffande
upplåningens anordnande som utgår från det av riksgäldsfullmäktiges ordförande
åberopade principuttalandet i statsrådet år 1879 kan i detta sammanhang
icke tillmätas avgörande betydelse.
Med iakttagande av förut omförmälda jämkningar har inom finansdepartementet
upprättats nytt förslag till lag i ämnet.
På grund av vad i propositionen anförts anser utskottet sig böra tillstyrka
antagandet av den lag angående utövande under vissa utomordentliga förhållanden
av fullmäktiges i riksbanken och fullmäktiges i riksgäldskontoret
tillkommande befogenheter, varom förslag nu framlagts för riksdagen.
Vad härefter angår det i propositionen ifrågasatta bemyndigandet för
Konungen att, för visst fall utom riket upptaga lån, har utskottet med hänsyn
till vad departementschefen härutinnan anfört funnit sig böra biträda
förslaget i denna del.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 25 maj 1940.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Utskottet.
Iiiliang tilt riksdagens protokoll 1940. 8 samt. Nr 38.
-i
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 38.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Holmström, Berling, Friggeråker, von Horn
Nilsson i Mölndal, Ohlin och Lindbärg;
från andra kammaren: herrar Lovén, K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Svedman,
Leffler, Sundström i Vikmanshyttan och Sundberg.
407972. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.