Bankoutskottets utlåtande Kr 29.
1
Nr 29.
Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1940 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition
med förslag till förordning om särskild ersättning
i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid
flygning.
I en till riksdagen avlåten, den 30 mars 1940 dagtecknad proposition
nr 193, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att
antaga vid propositionen fogat förslag till förordning örn särskild ersättning
i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid flygning.
Berörda författningsförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
Förordning:
om särskild ersättning i vissa täll för skada till följd av olycksfall
vid flygning.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
Där någon, som fullgör flygtjänstgöring vid krigsmakten, å tid, då riket
icke befinner sig i krig, skadats till följd av olycksfall vid flygning, skola,
utöver föreskrifterna i lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för
olycksfall i arbete eller förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
följande särskilda bestämmelser örn ersättning i anledning av olycksfallet
gälla.
2 §•
1 mom. Har till följd av olycksfallet livränta förklarats skola utgå till den
skadade enligt lag eller förordning, som i 1 § sägs, skall, där den skadade
på grund av olycksfallet blivit oförmögen till flygtjänstgöring, såsom tillägg
till sådan livränta utgivas, örn den skadade äger tjänstepensionsrätt, en
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 8 sami. Nr 20.
»39 4U
2 Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
fjärdedel och eljest hälften av livräntans belopp, i intet fall dock mindre än
300 kronor om året.
2 mom. Om olycksfallet, utan att medföra sådan nedsättning i arbetsförmågan,
att livränta skall utgå enligt nämnda lag eller förordning, dock
föranlett, att den skadade blivit oförmögen till flygtjänstgöring, skall till
honom utgivas en årlig livränta av 300 kronor.
3 §■
1 mom. Har olycksfallet medfört den skadades död och efterlämnar den
avlidne änka med rätt till livränta enligt lag eller förordning, som i 1 § sägs,
skall såsom tillägg till livräntan utgivas, där den avlidne ägt familjepensionsrätt,
en fjärdedel och eljest hälften av livräntans belopp.
Efterlämnar den avlidne barn (adoptivbarn), skall, sedan livränta, som
enligt samma lag eller förordning tillkommer barnet, upphört att utgå, särskild
livränta med enahanda belopp utgivas till barnet till dess det fyllt
nitton år.
Efterlämnar den avlidne föräldrar (adoptivföräldrar), vilka jämlikt berörda
lag eller förordning blivit berättigade till livränta i anledning av dödsfallet,
skall tillägg till livräntan utgå med dennas halva belopp, dock att livränta
och livräntetillägg tillhopa icke må överstiga värdet av det underhåll föräldrarna
åtnjutit av den avlidne.
2 mom. Har jämlikt bestämmelse i förutnämnda lag eller förordning
livränta till efterlevande nedsatts, skola de i 1 mom. omförmälda livräntetilläggen
beräknas i förhållande till de nedsatta livräntebeloppen.
4§-
I avseende å livränta eller livräntetillägg enligt denna förordning skola
bestämmelserna i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete och förordningen
örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
i tillämpliga delar lända till efterrättelse. A livränta eller livräntetillägg
varom nyss sagts må dock avdrag enligt föreskrifterna i 11 § i
lagen eller 11 § i sistnämnda förordning icke göras; ej heller må i anledning
därav, att sådan livränta eller sådant livräntetillägg utgår, nedsättning
jämlikt 7 § i lagen eller 7 § i förordningen ske i livränta, som utgives jämlikt
lagen eller förordningen.
5 §•
Livränta eller livräntetillägg, som utgår jämlikt denna förordning, be3trides
av statsmedel samt bestämmes av riksförsäkringsanstätten, i den mån
ej jämlikt 6 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete eller 6 § förordningen
örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
beslutanderätten tillkommer försäkringsrådet.
Beträffande försäkringsrådets behandling av ärenden rörande tillämpningen
av de i denna förordning givna bestämmelserna skall gälla vad i 6 § lagen
den 29 juni 1917 örn försäkringsrådet stadgas i fråga örn där omförmälda
ärenden.
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
3
6 §.
De närmare föreskrifter, vilka, utöver vad denna förordning innehåller,
finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, av försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1940. I fråga om olycksfall,
som inträffat före nämnda dag, skall dock förordningen äga tillämpning
allenast örn och i den mån Konungen det beslutar.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån redogörelse
härför ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
Verkställda utredningar m. m.
I sin till 1937 års riksdag avgivna berättelse meddelade 1936 års statsrevisorer,
att de verkställt utredning rörande de ersättningar, som i olika
former tillkomme den i flygtjänst sysselsatta militära personalen ävensom
efterlevande efter vid flygolyckor omkommen militärpersonah Revisorerna
anförde därvid bland annat följande:
Generella grunder, efter vilka ersättning borde utgå till omkommen flygpersonals
efterlevande, hade icke fastställts, ehuruväl pensionsförhållandena för
försva,rsväsendets personal blivit reglerade, utan hade riksdagen efter framställning
från vederbörande prövat varje särskilt fall med hänsyn till de
föreliggande omständigheterna. Visserligen hade framställningar i sådant
syfte hittills av riksdagen bifallits, men kvarstode dock ett visst osäkerhetstillstånd
för flygpersonalens anhöriga, så länge åtgärder icke vore vidtagna
för att i görligaste mån trygga dessas ställning vid olycksfall med invaliditet
eller dödlig utgång till följd under en verksamhet, vilken innebure
avsevärt större olycksfallsrisker än annan sysselsättning i statens tjänst.
Revisorerna ville även erinra därom, att riksdagen vid särskilda tillfällen
framhållit önskvärdheten av att enhetliga grunder kunde genomföras för beviljande
av understöd åt genom olyckshändelse under flygtjänstgöring omkomna
militära befattningshavares efterlevande. Med hänsyn till det anförda
ansåge revisorerna, att bestämmandet av formen för särskild ersättning
under flygtjänstgöring snarast möjligt borde bliva föremål för en allsidig
utredning.
Riksdagen fann (skr. nr 311, punkt 4) vägande skäl tala för att beträffande
den militära flygpersonalen frågan örn rätt till ersättning åt efterlevande
ävensom vid invaliditet klarlades och grunderna härför fastställdes. Då
emellertid detta spörsmål sammanhängde med frågan örn de övriga särskilda
löneförmåner, som utginge till berörda personal, syntes utredningen böra
omfatta samtliga de ersättningar, som ansåges böra tillkomma denna personal.
Under åberopande av det anförda hemställde riksdagen, att Kungl.
Majit ville låta verkställa utredning ifråga örn bestämmandet av formen för
särskild ersättning till i flygtjänst sysselsatt militär personal.
4
Banle outskottets utlåtande Nr 29.
Sedan Kungl. Maj:t därefter anbefallt flygförvaltningen att verkställa den
av riksdagen begärda utredningen, avgavs sådan den 12 mars 1938 av chefen
för flygvapnet oell flygförvaltningen gemensamt. I utredningen förordades
förutom reglering av förmånerna under flygtjänstgöring at olika kategorier
av militär personal — att den statliga försäkringen för olycksfall i arbete
skulle beträffande olycksfall under flygtjänstgöring utbyggas enligt vissa
närmare angivna riktlinjer.
Den 20 maj 1938 förordnade Kungl. Majit, att utredningen skulle överlämnas
till 1936 års lönekommitté — vilken tillsatts med uppdrag att verkställa
revision av gällande avlöningsbestämmelser för befattningshavare vid
den civila oell militära statsförvaltningen — för att vara för kommittén tillgänglig
vid fullgörandet av dess uppdrag.
1936 års lönekommitté anförde i betänkande den 23 december 1938 (stat.
off. utredn. 1938: 55) i anledning av flygmyndigheternas nyssnämnda förslag
— dock endast såvitt anginge de ordinarie beställningshavarna vid försvarsväsendet
— att lönekommittén ansett sig böra förorda, att en reglering
av rätten till förhöjda livränteförmåner vid olycksfall under flygtjänstgöring
för ordinarie beställningshavare verkställdes i huvudsaklig överensstämmelse
med vissa i betänkandet närmare angivna riktlinjer. I fråga örn utformningen
av erforderliga bestämmelser i ämnet hade lönekommittén ansett
sig icke böra framlägga något förslag. Kommittén förutsatte, att frågan
härom bomme att i första hand underkastas prövning och förslag av riksförsäkringsanstalten.
I yttrande den 20 februari 1939 över lönekommitténs betänkande framlade
riksförsäkring saust alten viss utredning och förslag beträffande frågan örn en
reglering av rätten till ersättning vid skador eller dödsfall till följd av olycksfall
under flygtjänstgöring.
I proposition (nr 245) till 1939 års lagtima riksdag med förslag till
militärt avlöningsreglemente m. m. anförde (sid. 106) föredragande departementschefen
i samband med behandlingen av bestämmelser örn flygtillägg
m. m., som upptagits i reglementsförslagets 27 §, att han funnit sig
böra tillstyrka lönekommitténs förslag, att flygtilläggen tillsvidare skulle
bibehållas vid dittillsvarande nivå. Avvägningen av nämnda förmåner vore
emellertid i viss mån beroende av det sätt, på vilket en reglering av rätten
till förhöjda livränteförmåner vid skador eller dödsfall på grund av olycksfall
under flygtjänstgöring kunde komma att genomföras. Med hänsyn till
sistnämnda frågas komplicerade beskaffenhet vore departementschefen icke
beredd att på grundval av den utav riksförsäkringsanstalten förebragta, utredningen
framlägga något förslag i ämnet. Enligt departementschefens
mening borde frågan örn en reglering av rätten till olycksfallsersättning åt
flygande personal eller dess efterlevande lämpligen upptagas till slutlig
prövning och avgörande i ett sammanhang, sedan avlöningsförhållandena
ordnats för försvarsväsendets personal i sin helhet, däribland även det fast
anställda manskapet.
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
5
Yad i propositionen nr 245 sålunda anförts föranledde icke någon erinran
från riksdagens sida.
I betänkande den 14 december 1939 med förslag till manskapsavlöningsreglemente
(stat. off. utredn. 1939: 38) bär 1936 års lönekommitté — i enlighet
med av Kungl. Majit derutinnan lämnat uppdrag — i samband med
frågan om flygavlöning åt manskap upptagit spörsmålet rörande livränteförmåner
åt militära beställningsliavare i anledning av olycksfall under flygtjänstgöring
m. m. till förnyad behandling (sid. 54—68, 126—128 och 164—166).
Kommittén har härvid anfört i huvudsak följande:
Lönekommittén ville inledningsvis erinra därom, att riksförsäkringsanstalten
uttalat sig för en avvägning av livränteförmånerna i anledning av olycksfall
under flygning efter i sak ej oväsentligt förmånligare grunder än dem, som
innefattats i lönekommitténs förslag av den 23 december 1938. Riksförsäkringsanstalten
hade emellertid därvid icke alls berört sambandet mellan
frågan örn en avvägning av livränteförmånerna och frågan örn flygtilläggens
nivå utan behandlat frågan örn livränteförmånerna såsom ett helt fristående
problem. Det förefölle emellertid kommittén uppenbart, atthen lösning i
enlighet med de av anstalten förordade riktlinjerna icke kunde åstadkommas
utan att samtidigt flygtilläggen underkastades reduktion. Med hänsyn därtill
vore det enligt kommitténs mening angeläget, att den tilltänkta förhöjningen
av livränteförmånerna hölles inom sådana gränser, att de nuvarande flygtilläggen
kunde bibehållas vid oförändrad nivå. Med utgångspunkt från
dessa riktlinjer och med ledning i övrigt av riksförsäkringsanstaltens utlåtande
hade inom kommittén utarbetats ett utkast till förordning i ämnet.
Beträffande det huvudsakliga innehållet i de av kommittén föreslagna
bestämmelserna har kommittén anfört bland annat:
Vad anginge frågan, vilka personalgrupper som borde göras delaktiga av
livränteförhöjningarna, hade kommittén utgått från den förutsättningen, att
dessa borde tillkomma såväl ordinarie beställningshavare som fast anställt
manskap. Generella bestämmelser i ämnet för reservstats- och reservpersonal
ävensom för värnpliktiga hade däremot ej ansetts påkallade. Vid invaliditet
på grund av olycksfall under flygning borde ersättning utgå med
olika belopp för beställningshavare, som åtnjöte respektive ej åtnjöte pensionsrätt.
Det förra vore fallet med officerare och underofficerare samt civilmilitära
beställningshavare, medan däremot manskap — med undantag av
flaggkorpraler och liögbåtsmän — ej hade rätt till pension. Kommittén förordade
med nyssnämnda utgångspunkt, att tillägg till invaliditetslivränta
enligt olycksfallsförsäkringslagen eller militärersättningsförordningen finge
utgå med belopp motsvarande en fjärdedel eller, där beställningshavaren vore
i avsaknad av tjänstepensionsrätt, hälften av livräntans belopp. Vidare borde
stadgas att, därest olycksfallet — utan att medföra sådan nedsättning av
arbetsförmågan, att författningsenlig livränta kunde utgå — föranlett att beställningshavaren
blivit oförmögen till flygtjänstgöring, till honom skulle utgivas
en årlig livränta av 300 kronor.
I analogi med den förut angivna utformningen om bestämmelserna örn
livräntetillägg till skadade flygare förordade kommittén, att livr.intetillägget
till änka efter förolyckad flygare bestämdes till en fjärdedel, da den avlidnes
beställning varit förenad med familjepensionsrätt, men eljest till hälften
av livräntans belopp. Vid bifall till detta förslag skulle tilläggen till de
enligt olycksfallsförsäkringslagen, respektive enligt militärersättningsförordningen
utgående livräntorna — under förutsättning att den beräknade arbets
-
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
förtjänsten uppinge till maximibeloppet 3,000 kronor — utgöra för änka med
familjepensionsrätt 187 kronor 50 öre och för änka utan pensionsrätt 375
kronor.
Med avseende å ersättning till efterlevande barn (adoptivbarn) hade riksförsäkringsanstalten
förordat, att barn (adoptivbarn) i fråga örn åtnjutande
av livräntetillägg skulle likställas med änka, vilket alltså skulle innebära,
att tillägg skulle utgå med 25 procent för icke pensionsberättigade och med
50 procent för pensionsberättigade barn. Ehuru det måhända ur principiella
synpunkter kunde anses mindre tilltalande, att livränta medgåves utgå intill
högre ålder än som gällde enligt olycksfallsförsäkringslagen, hade lonekommittén
ansett sakliga skäl tala för att i stället för den av riksförsäkringsanstalten
ifrågasätta anordningen livränta, beräknad enligt de i olycksfallsförsäkringslagen,
respektive i militärersättningsförordningen stadgade grunderna,
finge utgå intill dess barnet fyllt 19 år eller samma ålder som gällde för
upphörande av barnpension enligt allmänna familjepensionsreglementet.
Härigenom syntes nämligen syftet med en anordning till förbättrande av
barnens försörjningsmöjligheter bliva bättre tillgodosett än enligt riksförsäkringsanstaltens
förslag.
Med avseende å ersättning till efterlevande föräldrar (adoptivföräldrar)
förordade kommittén, att tillägg till livränta skulle utgå med livräntans halva
belopp, dock att livränta och livräntetillägg tillhopa icke finge överstiga värdet
av det underhåll de av den avlidne åtnjutit.
En reservant inom lönekommittén, herr Tamm, har förordat, att livräntetillägget
till änka efter förolyckad flygare generellt bestämmes till hälften
av livräntans belopp, vare sig den avlidnes beställning varit förenad med
familjepensionsrätt eller icke.
Fiksförsäkrings anstalten bär i anledning av lönekommitténs ovan återgivna
förslag anfört i huvudsak följande:
Beträffande frågan örn vilka kategorier av militär personal, som den särskilda
författningen. i förevarande ämne borde omfatta, ansåge riksförsäkringsanstalten,
att icke blott ordinarie beställningshavare och fast anställt
manskap utan även reservstats- och reservpersonal samt värnpliktiga borde
komma i åtnjutande av särskild ersättning vid olycksfall under flygning.
Nu rådande tidsförhållanden med talrika inkallelser till förstärkt försvarsberedskap»
och jDartiell mobilisering hade nämligen även för reservstats- och
reservpersonal samt värnpliktiga medfört en långvarig och påfrestande tjänstgöring
med ökad risk för olycksfall av ifrågavarande slag.
I fråga örn storleken av livräntetilläggen hade riksiorsäkringsanstätten
funnit sig kunna lämna kommitténs förslag härutinnan utan erinran.
Vidkommande livräntor till efterlevande barn hade anstalten ansett sig
böra vidhålla sin tidigare uttalade uppfattning, att livräntetillägg skulle utgå^
vid sidan av de enligt olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen
utgående livräntorna, till efterlevande barn med 25 respektive 50
procent, allteftersom den avlidnes beställning varit förenad med familjepensionsrätt
eller ej.
Föredragande departementschefen har anfört:
På sätt som framgår av vad i det föregående anförts har efter framställning
från riksdagen utredning verkställts rörande formerna för särskilda
ersättningar till i flygtjänst sysselsatt militär personal. Förslag hava framlagts
och delvis redan antagits rörande nya bestämmelser örn flygtillägg
och andra kontanta tillägg till lönen. Vid sidan härav har nu genom 1936
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
7
års lönekommittés försorg även upprättats förslag till författningsbestämmelser
angående särskild ersättning i vissa fall i anledning av olycksfall,
som inträffat under flygning.
Ehuru flygtilläggen ursprungligen torde hava avsetts innefatta jämväl ersättning
för bekostande av särskild försäkring mot den avsevärda olycksfallsrisk,
som är förenad med flygning, lärer enighet numera råda därom,
att åtgärder böra vidtagas för att — vid sidan av flygtilläggen m. m.,
vilka ur bland annat rekryteringssyn punkt ansetts nödvändiga att bibehålla -—
med hänsyn till de särskilda förhållanden, under vilka flygtjänstgöringen utövas,
tillskapa speciella förmåner att utgå för den händelse att olycksfall skulle
inträffa. De olika för flygare avsedda ersättningarna och förmånerna stå
emellertid, såsom den verkställda utredningen utvisar, i ett nära samband
med varandra. Vid utarbetandet av det förslag till bestämmelser rörande
olycksfallsersättningar, som nu föreligger till bedömande, har också hänsyn
tagits till detta samband.
Departementsförslaget.
1 §■
I 1 § — motsvarande 1 § i lönékommitténs förslag — har uttryck givits
åt den allmänna principen, att ersättningar enligt den nu föreslagna förordningen
skola utgöra förmåner vid sidan av de ersättningar, som utgå enligt
allmänna olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen.
Beträffande frågan örn vilka kategorier av militär personal, som skola
omfattas av förordningens bestämmelser, har föredragande departementschefen
anslutit sig till riksförsäkringsanstaltens uppfattning och således förordat,
att förordningen gives tillämpning icke blott å ordinarie beställningshavare
och fast anställt manskap utan jämväl å reservstats- och reservpersonal
samt värnpliktiga.
I enlighet med vad lönekommittén föreslagit har förordningens tilllämplighet
ansetts böra inskränkas till tid, då riket icke befinner sig i krig.
Vidare har ansetts böra utsägas, att det för förordningens tillämplighet
skall vara fråga örn olycksfall under flygtjänstgöring. I författningen har
icke närmare angivits vad som skall förstås med uttrycket »vid flygning».
Att under detta uttryck bör falla såväl färd med annat militärt luftfartyg
än flygplan som fallskärmshopp har synts departementschefen stå klart.
8 §■
Den avvägning av livräntetilläggens storlek, som föreslagits av lönekommittén,
varvid hänsyn tagits till storleken av flygtilläggen, har synts departementschefen
lämplig. Under förutsättning att livränta förklarats skola utgå
enligt allmänna olycksfallsförsäkringslagen eller militärersättningsförordningen
skulle sålunda såsom tillägg utgivas, örn den skadade äger tjänstepensionsrätt
en fjärdedel samt eljest hälften av livräntans belopp. Det har härvid
ansetts böra föreskrivas, att livräntetilllägget i intet fall skall understiga
i300 kronor.
Är nedsättningen i arbetsförmågan ej så stor, att livränta skall utgå enligt
någon av nyssnämnda författningar, men har olycksfallet dock föranlett, att
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
den skadade blivit oförmögen till flygtjänstgöring, förutsattes — såsom
lönekommittén föreslagit — livränta utgå med 300 kronor.
3 §■
Beträffande livräntetillägg till änka oell föräldrar samt livräntor till barn
efter person, som avlidit på grund av skada genom olycksfall vid flygning,
har föredragande departementschefen efter övervägande av de olika förslag,
som därutinnan framlagts, ansett sig böra godtaga det av lönekommitténs
majoritet upprättade. Det avsteg från gällande princip örn livräntas
utgående till barn allenast intill 16 års ålder, som förslaget innebär, har
med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter icke ansetts behöva
föranleda några betänkligheter.
4 §■
Föredragande departementschefen uttalar, att det synts vara av värde,
att bestämmelserna i allmänna olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen
i princip göras tillämpliga med avseende å livräntor
och livräntetillägg enligt den nu föreslagna förordningen. Ett stadgande
härom har därför införts i 4 §. Stadgandet har emellertid ansetts böra
förses med undantag, dels därutinnan att avdrag enligt 11 § i allmänna
olycksfallsförsäkringslagen eller samma paragraf i militärersättningsförordningen
från ersättningar enligt den nu föreslagna förordningen icke skall
få göras, dels ock så till vida, att nedsättning i livränta, som utgives jämlikt
allmänna olycksfallsförsäkringslagen eller militärersättningsförordningen,
icke skall få vidtagas jämlikt 7 § i lagen eller samma paragraf i förordningen
i anledning därav, att livränta eller livräntetillägg utgår enligt den
nu föreslagna förordningen.
5 och 6 §§.
Av lönekommittén föreslagna bestämmelser hava utan saklig ändring upptagits
i departementsförslaget. Vissa tillägg av formell natur hava dock
intagits i förslaget.
Ider afttr ädelse- och övergångsbestämmelser.
Lönekommittén har erinrat, att riksförsäkringsanstalten ansett det vara
skäligt, att möjlighet bereddes för tillerkännande av de ifrågasatta tilläggsersättningarna
även i sådana fall, där skadan timat före ikraftträdandet av
de blivande ersättningsreglerna. Enligt lönekommitténs mening borde emellertid
av principiella skäl någon retroaktiv tillämpning av nämnda regler
icke ifrågakomma. Biksförsäkringsanstaltens förslag i denna del hade därför
icke upptagits i kommitténs utkast.
Föredragande departementschefen uttalar, att den nu föreslagna förordningen
lämpligen synes kunna träda i kraft den 1 juli 1940. Med hänsyn
till att ersättning för skada på grund av olycksfall vid flygning i viss utsträckning
redan tidigare beretts synes det departementschefen lämpligt att —
trots de principiella skäl, som kunna anföras mot en retroaktiv tillämpning
Éankoutskottets utlåtande Nr 29.
9
av en ny författning — möjlighet beredes för tillerkännande av ersättningar
enligt grunderna i förordningen även i sådana fall, då skadan inträffat före
den 1 juli 1940. Avgörandet härutinnan torde böra läggas i Kungl. Maj:ts
hand.
Departementschefen uttalar slutligen, att därest på grund av bestämmelserna
i den föreslagna förordningen kostnader skulle uppstå under budgetåret
1940/41, desamma synas kunna få bestridas från det under tolfte huvudtiteln
upptagna förslagsanslaget till Statsverket åliggande, av andra medel
ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete.
Utskottets yttrande.
Det förslag i fråga örn särskild ersättning i vissa fall för skada till följd
av olycksfall vid flygning, som innefattas i den nu föreliggande propositionen,
har tillkommit efter ingående överväganden och utredningar, varvid bland
annat beaktats det nära samband, som förevarande problemkomplex äger
med den särskilda flygtilläggsersättningen under flygtjänstgöring. Utskottet
finner för sin del förslaget innebära en godtagbar lösning av frågan örn en
generell reglering av rätten till ersättning åt efterlevande till förolyckade
militärflygare ävensom vid invaliditet på grund av olycksfall vid flygning,
varför utskottet vill tillstyrka, att det vid propositionen fogade författningsförslaget
lägges till grund för reglerande föreskrifter i ämnet.
I likhet med föredragande departementschefen hyser utskottet den uppfattningen,
att icke blott ordinarie beställningshavare och fast anställt manskap
utan jämväl reservstats- och reservpersonal samt värnpliktiga böra
göras delaktiga av de föreslagna förmånerna. Yad angår avvägningen av
livräntetilläggen, vill utskottet biträda den i propositionen förordade differentieringen
av tilläggen allt efter förhanden varon respektive frånvaron av tjänsteeller
familj epensionsrätt för den, som skadats eller förolyckats under flygning.
Jämväl i övriga delar finner sig utskottet kunna giva sin anslutning
till förslaget.
Ehuru utskottet i princip är av den uppfattningen, att en retroaktiv tilllämpning
av en ny författning icke bör förekomma, har utskottet med hänsyn
till de särskilda förhållandena på förevarande område icke något att erinra
mot att Kungl. Majit tillägges befogenhet att utan riksdagens hörande
besluta örn ersättning enligt grunderna för den föreslagna förordningen i
sådana fall, då skada inträffat före den tilltänkta dagen för förordningens
ikraftträdande.
Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet,
att Kungl. Majits förevarande proposition må av riksdagen
bifallas.
Stockholm den 25 april 1940.
På bankoutskottets vägnar:
BJ. HOLMGKEN.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 8 sami. Nr 29.
939 40 2
10
Bankoutskottets utlåtande Nr 29.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg*, Friggeråker, von Horn*, Sundvik,
Öman*, Leander, Lindbärg och Lindblom-,
från andra kammaren: herrar Holmgren, Andersson i Falkenberg*, Gustavson i
Västerås, Andersson i Munka!]''ungby, Leffler*, Eriksson i Sandby och Mattsson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Oman och Holmgren.
Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.