Bankoutslcottets utlåtande Nr 23.
1
Nr 23.
Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1940 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av framställningar angående ersättning till
vissa personer i anledning av sjukdom eller kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring.
Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet
hänvisade framställningar angående ersättning till vissa personer i
anledning av sjukdom eller kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
I fråga örn utredningen i de ärenden, som behandlas i detta utlåtande,
får utskottet hänvisa till nedan angivna proposition och motion.
l:o.
Sven Gustaf Karlsson. I en den 8 mars 1940 dagtecknad proposition nr 112
har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att till Sven Gustaf Karlsson må — utan hinder därav, att anspråk
på ersättning icke framställts inom behörig tid —— från och med den 1
januari 1940 från beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond utbetalas
den ersättning, vartill han enligt grunderna för förordningen den 18 juni
1909 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
kan anses berättigad.
Av handlingarna i ärendet inhämtas, att Karlsson under år 1920 fullgjort
första tjänstgöring vid Södermanlands regemente; att han under år 1921
fullgjort vinterövning; att han — som under fullgörandet av första tjänstgöringen
vårdats för sjukdom med huvudvärk, nystagmus och pupillförlamning
-—■ den 20 september 1922 frikallats på grund av »inskränkt förstånd»;
att han i en den 15 juli 1939 till riksförsäkringsanstalten inkommen
skrivelse gjort framställning om ersättning för sviter efter sömnsjuka,
som han skulle hava ådragit sig under nyssnämnda värnpliktstjänstgöring
år 1920; samt att riksförsäkringsanstalten genom beslut den 21 juli 1939
funnit sig ej kunna upptaga ersättningsfrågan till prövning, enär Karlssons
framställning örn ersättning inkommit till anstalten först sedan mer än tio
år förflutit fran det hans militärtjänstgöring upphört och han under nämnda
tid icke bevakat sin rätt till ersättning.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 8 sami. Nr 23.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 23.
Utskottet.
Riksförsäkringsanstalten har i avgivet utlåtande meddelat, att anstalten
efter samråd med sin överläkare, professorn A. Troell, funnit ifrågavarande
sjukdom (sömnsjuka) hava ådragits under sådana förhållanden, att anstalten,
därest framställning om ersättning gjorts inom vederbörlig tid, skulle
hava tillerkänt sökanden ersättning jämlikt bestämmelserna i förordningen
den 18 juni 1909 örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring.
Under erinran att riksdagen tidigare i åtskilliga fall av likartad beskaffenhet
med det nu förevarande medgivit, att ersättning finge utgå enligt
grunderna för 1909 års militärersättningsförordning, oaktat framställning
om ersättning gjorts först sedan mera än tio år förflutit från det sjukdomen
yppades, får utskottet hemställa,
att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må vinna riksdagens
bifall.
2:o.
Nils Bertil Fjellstedt. I motion II: 52 hemställer herr Holmgren, »att riksdagen
ville bevilja ett understöd till förutvarande värnpliktige vid flottan
Bertil Fjellstedt till belopp, som må anses skäligt».
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Fjellstedt är född år 1908;
att han den 29 september 1939 inryckte till tjänstgöring vid flottan i anledning
av anbefalld förstärkt försvarsberedskap;
att han den 8 november 1939 till följd av olycksfall ombord å pansarskeppet
Äran ådrog sig komplicerat brott av vänstra underbenet och brott
av vänstra lårbenet;
samt att ifrågavarande skador nödvändiggjort amputation av vänstra benet
ovan knäleden.
I den föreliggande motionen anföres bland annat följande:
Fjellstedt är gift sedan år 1932, men lever skild från sin hustru sedan
år 1938 och har genom frivillig överenskommelse omvårdnaden av deras
8-årige son.
Fjellstedts fader och moder, båda 69 år gamla, äro skilda sedan år 1926.
Modern, tillsammans med vilken Fjellstedt nu bor, uppbär folkpension med
41 kronor 50 öre per månad men åtnjuter icke något underhåll från mannen,
vilken är medellös, varför sonen hittills måst bidraga till hennes uppehälle.
Fjellstedt har varit stamanställd vid flottan åren 1925—1928. Fjellstedt
bar under de senaste åren förtjänat 3—4 000 kronor om året såsom chaufför,
vilken syssla han på grund av sitt olycksfall ej kan återfå.
Bankoutskottets utlåtande Nr 23.
3
Fjellstedt är ej längre duglig till sitt yrke, chaufför, utan måste försöka
ägna sig åt någonting annat och måste dessutom under de närmaste 5—6
månaderna lära sig använda sitt konstgjorda ben, varför han svårligen kan
försörja sig under denna tid. Då olycksfallet inträffat under den tid han
varit inkallad till rikets försvar och på den tjänsteplats han hade att fylla
samt bidragande orsak till olycksfallet torde vara den föråldrade och förslitna
materielen synes det motiverat, att riksdagen beviljar Fjellstedt ett
särskilt understöd till skäligt belopp.
Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat
utlåtande från riksförsäkringsanstalten, som anfört:
Genom beslut den 29 november 1939 förklarade riksförsäkringsanstalten,
att anstalten funnit ifrågavarande skador hava ådragits under sådana förhållanden,
att ersättning i anledning därav kunde utgå jämlikt bestämmelserna
i förordningen den 18 juni 1927 örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring.
Enligt 6 § i ovannämnda förordning skall vid skada till följd av olycksfall
i ersättning utgivas, om olycksfallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust
eller nedsättning av arbetsförmågan, sjukpenning ävensom erforderlig
läkarvård jämte läkemedel och andra till arbetsförmågans höjande eller
eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet nödiga särskilda hjälpmedel,
såsom enklare konstgjorda lemmar m. m. Om olycksfallet, efter
Upphörande av därav förorsakad sjukdom, medfört under längre eller kortare
tid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, utgives vidare
livränta under tiden å ett årligt belopp, motsvarande vid förlust av arbetsförmågan
två tredjedelar av den skadades årliga arbetsförtjänst och vid nedsättning
av arbetsförmågan det lägre belopp, som svarar mot nedsättningen;
med tillägg av belopp, svarande mot den sannolika årliga kostnaden för förnyelse
av sådana särskilda hjälpmedel, som ovan nämnts.
I enlighet härmed har riksförsäkringsanstalten, sedan meddelande inkommit
därom, att Fjellstedt den 6 december 1939 hemförlovats, genom särskilda
beslut tillerkänt honom sjukpenning från och med den 7 december
1939 tillsvidare till och med den 4 maj 1940 med fyra kronor för dag. Vid
bestämmandet av sjukpenningens storlek har jämlikt bestämmelserna i 8 §
a) i ovannämnda förordning den skadades årliga arbetsförtjänst antagits
utgöra 2 160 kronor.
Då den av olycksfallet förorsakade sjukdomen alltjämt måste anses fortfara,
har riksförsäkringsanstalten funnit sig ännu icke kunna meddela beslut
om den livränta, som må tillkomma den skadade.
Så vitt för närvarande kan bedömas, torde emellertid Fjellstedt, efter sjukdomens
upphörande, vara berättigad till livränta att utgå efter 960 kronor
för år räknat. Härvid har skadan beräknats medföra nedsättning av arbetsförmågan
med 66 % procent. Denna livränta torde komma att tillerkännas
Fjellstedt för hans återstående livstid.
Vidare är Fjellstedt berättigad erhålla tillägg till livräntan med belopp,
svarande mot den sannolika årliga kostnaden för förnyelse av den lårbensprotes,
varmed han på riksförsäkringsanstaltens bekostnad torde komma
att utrustas. Detta tillägg, som torde komma att uppgå till omkring 16 kronor
för år räknat, kommer emellertid att utbetalas först i den mån på grund
av förslitning av protesen behov uppstår att erhålla ny sådan protes.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 23.
Utskottet.
Såsom av utredningen framgår, torde Fjellstedt, efter upphörande av den
utav förenämnda olycksfall förorsakade sjukdomen, bliva berättigad till en
årlig livränta under sin återstående livstid av 960 kronor jämlikt 1927 års
militärersättningsförordning.
Det i motionen väckta yrkandet avser, att riksdagen skulle genom särskilt
beslut tillerkänna Fjellstedt ett årligt understöd av statsmedel utöver den
livränta från riksförsäkringsanstalten, som lärer komma att tillerkännas
honom. Utskottet får framhålla, att riksdagen hittills endast undantagsvis
beviljat dylikt understöd på grund av olycksfall under militärtjänstgöring.
Med hänsyn till de för Fjellstedt svåra verkningar i olika hänseenden, som
det honom övergångna olycksfallet medfört, synas emellertid starka billighetsskäl
tala för att Fjellstedt beredes något understöd av statsmedel utöver
den livränta, som må komma att tillerkännas honom av riksförsäkringsanstalten.
Utskottet vill för egen del förorda, att Fjellstedt berättigas uppbära
särskilt understöd utöver författningsenlig livränta till sådant belopp, att den
sammanlagda ersättningen uppgår till 1 500 kronor för år. Understödsbeloppet
skulle således utgöra 540 kronor, varå dyrtidstillägg ej bör utgå.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion 11:52,
må medgiva, att Nils Bertil Fjellstedt må från och med den
dag, då han tillträder livränta från riksförsäkringsanstalten
-— utöver nämnda livränta — under sin återstående livstid
från anslaget till pensioner och understöd m. m. uppbära ett
årligt understöd av 540 kronor, varå dyrtidstillägg ej må utgå.
Stockholm den 9 april 1940.
På bankoutskottets vägnar:
BJ. HOLMGREN.
Närvarande: se anteckning å utlåtandet nr 21.
Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1940
041415