Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 12 mars 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående beräkning
i vissa fall av anställningstid för pension enligt
kungörelsen den 1 december 193A (nr 585) med
föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal
i statens tjänst.

I en den 23 februari 1940 dagtecknad proposition nr 83, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att i
fråga örn beräkning i vissa fall av anställningstid för pension enligt kungörelsen
den 7 december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering
av viss arbetarpersonal i statens tjänst utfärda bestämmelser i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i propositionen angivits.

I skrivelse till Kungl. Majit den 5 oktober 1938 har järnvägsstyrelsen anfört,
att bland den personal, som vid statens övertagande under senare år av
vissa enskilda järnvägar haft anställning vid dessa järnvägar, funnits åtskilliga
äldre arbetare, som ej varit delägare i någon pensionskassa. Med stöd
av bestämmelserna rörande järnvägsföretagets övertagande hade flertalet av
dessa arbetare omedelbart entledigats och i samband därmed tillerkänts
pensioner med belopp, som med hänsyn till anställningstiden ansetts skäliga.
I den mån sådan äldre arbetare erhållit fortsatt anställning vid statens
järnvägar hade i några fall förekommit, att tjänstepensionsreglementet
för arbetare icke blivit tillämpligt å arbetaren. Med hänsyn till sin ålder
vid övergången i statens järnvägars tjänst kunde dylik arbetare ofta ej heller
intjäna det antal tjänstår — 15 tjänstår före 60 års ålder — som erfordrades
för erhållande av pension med stöd av kungörelsen den 7 december
1934, nr 585, vilken innefattade vissa mera summariska föreskrifter i fråga
om pensionering av i statens tjänst anställda arbetare. I de fall, då i järnvägsstyrelsens
skrivelse avsedda arbetare sålunda icke vore berättigade till
pension enligt för arbetare i statens tjänst gällande pensionsbestämmelser,
förelåge för statens järnvägar icke annan skyldighet än att låta dem komma
i åtnjutande av de pensions- eller understödsförmåner, som eventuellt skulle
hava tillkommit vederbörande, därest banan ej övergått i statens ägo. De
pensioner, som utginge enligt de enskilda företagens praxis, vore i förhållande
till anställningstiden alltför låga och även ur försörjningssynpunkt
otillfredsställande. Pensioneringen av ifrågavarande arbetarpersonal syntes
styrelsen böra ske enligt förmånligare grunder. Styrelsen ansåge därvid
en tillämpning av bestämmelserna i omförmälda kungörelse den 7 december
1934 ligga närmast till hands, och för möjliggörande i ökad omfattning
av tillämpning av denna kungörelse å arbetare, varom nu vöre fråga.

Bihang till riksdagens protokoll 19W. 8 sami. Nr 16—17. 1

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 16.

Utskottet.

borde enligt styrelsens uppfattning sådan arbetare erhålla rätt att såsom
tjänstår för pension enligt kungörelsen tillgodoräkna tiden för anställningen
vid den enskilda järnvägen. Styrelsen har härvid erinrat, att enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare även anställningstid vid av staten övertaget
enskilt företag kunde tillgodoräknas såsom tjänstår. I åtskilliga fall hade
också förekommit, att i samband med statsförvärv av enskild järnväg övertagen
arbetare efter endast ett eller annat års anställning vid statens järnvägar
erhållit pension enligt nämnda reglemente och därvid såsom tjänstår
fått tillgodoräkna sig två tredjedelar av tjänstetiden vid den enskilda järnvägen.
Med hänsyn härtill och då det ur sakliga synpunkter icke syntes
föreligga anledning att förfara annorlunda då fråga vore örn pension enligt
kungörelsen den 7 december 1934, ansåge styrelsen, att motsvarande tillgodoräknande
borde medgivas jämväl arbetare, varå tjänstepensionsreglementet
icke blivit tillämpligt. Då pension enligt kungörelsen den 7 december
1934 i stort sett uppginge till två tredjedelar av den pension, som enligt
nämnda reglemente tillkomme icke yrkesutbildad arbetare med motsvarande
antal tjänstår, syntes anställningstiden böra tillgodoräknas utan reduktion.

Järnvägsstyrelsen har vidare föreslagit, att även anställningstid vid byggandet
av enskild järnväg, som sedermera övertagits av staten, vid tillämpning
av kungörelsen den 7 december 1934 skulle få anses likställd med anställningstid
i statens tjänst.

Föredragande departementschefen har på de skäl, som av järnvägsstyrelsen
anförts, ansett sig böra tillstyrka styrelsens förslag i fråga om beräkning
i vissa fall av anställningstid för pension enligt förenämnda kungörelse
den 7 december 1934. De ändrade grunderna för beräkningen av anställningstiden
hava synts böra få tillämpas jämväl på redan inträffade pensionsfall,
dock utan rätt för pensionstagaren att för tiden före de nya bestämmelsernas
ikraftträdande komma i åtnjutande av förbättrade pensionsförmåner.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 12 mars 1940.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Holmström, von Horn, Nilsson i Mölndal,
Sundvik, Leander, Bodin i Visby och Lindblom;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Andersson i Falkenberg, K. A. Westmon,
Osberg, Svedman, Andersson i Munkaljungby och Eriksson i Sandby.